En intern kris i Muslimska brödraskapet tog en dramatisk vändning när tre erfarna ledare avgick från gruppens presidie efter läcka i en konfidentiell rapport om koncernens underlåtenhet att klippa banden med Hamas, enligt källor till Jordan Times.
Muslimska brödraskapet är i praktiken ett politiskt Guds-parti vars ideal är en teokratisk stat med sharia som statens lag, ordning och politiskt system. Därmed vill de grundlagsfästa Koranen, sharialagarna och profeten Muhammads “goda” exempel, sunna, om allt från böner och ritualer till ekonomi och samhällsliv som samhällets politiska grundval.
Muslimska brödraskapet stöder i sin nuvarande form palestinska Hamas.
Brödraskapet grundades i Egypten 1928 av egyptiern Hassan al-Banna som en reaktion på att kalifatet i Istanbul avskaffats när det osmanska imperiet föll samman efter första världskriget.
Inom Brödraskapet finns starka spänningar mellan konservativa och reformvänliga krafter.

De tre ledarna, Rheil Gharaybeh, Mamdouh Muheisen och Ahmed Kafaween, berättade för ledare för det muslimska brödraskapet att de inte återkommer förrän gruppen fattar beslut om sina band till Hamas, enligt källan, som bad att förbli anonym eftersom han inte har tillstånd att tala med pressen.

Presidiet, som löper från dag till dag med angelägenheter för Muslimska brödraskapet, består av nio topp islamistiska ledare, inklusive den övergripande ledaren för det muslimska brödraskapet Hamam Said.

Avgångarna kom efter påtryckningar från motståndare som motsatte sig gruppens uppmaning att isolera den islamistiska rörelsen i Jordanien från Hamas.

Avgångarna var alltså en direkt följd av ett misslyckat försök av vissa islamistiska ledare att kapa banden med Hamas.

“De som avgick vill ha en förändring i Muslimska brödraskapet policy avseende band till Hamas, säger källan, med hänvisning till Shura möte, där gruppen inte röstade om ett huvudsakligt krav från duvor att avsluta allt samarbete med Hamas.

Den senaste mötet sågs som ett sista desperat försök av duvor och hökar att lösa sina meningsskiljaktigheter inom koncernens interna och externa politik.

Med avgångar, har framtiden för koncernens blivit tvivelaktig, enligt islamister och oberoende analytiker.

Vad säger Södermalmsmoskén i Stockholm om sin arbetsgivare? Verkar som om hökarna fortfarande styr och inte kan tänka sig någon försoning med väst eller med Israel.

Man kan lätt förväxla Brödraskapet med den socialdemokratiska Broderskapsrörelsen, banden är starka mellan dessa rörelser. Att inte Broderskapsrörelsen ser några problem med att bjuda in terrorist förespråkare som Atzmon är därmed inte överraskande. I Sveriges televisions ”Uppdrag granskning” 2006 framgick det att organisationen har ett nära samarbete med extrema, islamistiska grupperingar. Hösten 2005 inbjöd Broderskap tillsammans med andra organisationer Azzam Al-Tamimi att tala i Stockholm. Al-Tamimi är en radikal islamist som öppet förordar självmordsterror och agiterar för en utplåning av Israel.

Det är bara att konstatera, Sverige är en otroligt vacker och varierande plats, likaså Norge. Speciellt mycket på sommaren kanske. Efter att ha åkt bil runt södra Sverige, vidare upp till Hardangervidda i Norge och ner igen över Dalsland och Värmland åter till Människobyn, har intrycken varit många och storslagna.

Hemma igen på balkongen med tillgång till Internet och en kopp nybryggt kaffe på bordet, upptäcker att man dock att världen fortfarande är minst lika galen som när man lämnade den och det mesta är som vanligt.

De kristna, men först och främst socialdemokratiska, Broderskaparna vill enligt ett inlägg på Världen Idag nu införa ett ensidigt totalt förbud för Sverige att exportera vapen. Anledningen sägs vara för att gå i bräschen för fred och nedrustning i världen.

De verkar också ha nått nya höjder av moralisk högfärd och själrättfärdigade som lär bli svårt att överträffa:

”Då beslutet gick igenom brast de glada och uppenbarligen lättade kongressdeltagarna ut i spontan sång med ’I natt jag drömde … att alla krig var slut’.”

Så gulligt så ögonen tåras, men sådana naiva drömmar kommer omöjligen att kunna inträffa innan dess att vi andra, med vapen i hand om så nödvändigt, har avväpnat (och oskadliggjort) de som faktiskt vill använda sina vapen i onda syften. Innan detta har skett är våra vapen, soldater och vilja att försvara oss essentiellt för vår egen överlevnad. För vi tar inte till våld för att vi hatar de som står emot oss, utan för att vi älskar de som står bakom oss. Vårt våld handlar om att skydda oss och våra kära, våra vapen är medel för detta. Finns det andra människor som är som oss? Ja, då förtjänar de också att kunna försvara sig och då skall vi kunna exportera våra vapen till dem. Det är, åtminstone enligt mig, den enda principiellt moraliska hållningen man kan inta.

En annan tanke, vilket är mer utav en kvalificerad gissning, är att som inte svenska vapentillverkare får lov att exportera sina produkter kommer de troligen inte ha råd att utveckla och tillverka några överhuvudtaget. De svenska behoven är så små eftersom vi i stort sett inte har något försvar längre som skulle köpa några vapen. Och om vi inte är självförsörjande så måste vi importera. Frågan är då från vem och på vilket sätt detta skulle minska antalet vapen i världen? Snarare blir det ett nollsummespel och en ekonomisk förlust för Sverige, som tappar en exportvara. Alternativet, vilket inte behöver uteslutas i sig, är en egen upprustning.

Så, våra och andras vapen behövs, världen är ingen fredlig plats där alla vill hålla handen med varandra och sjunga kumbaya, även om det är vad en del vill tro.

För den sakens skull är inte vapenexport någon enkel fråga i praktiken och här finns det brister som bör rättas till. Att vi bör se över policyn till vem och vilka vi exporterar våra vapen tycks uppenbart. Det finns ingen som helst rimlighet i att exportera vapen till icke-demokratiska länder med mer eller mindre despotiska ledare. Våra vapen skall gå till dem som vet att bruka dem till rätt syften: försvar av frihet, demokrati och människoliv. Inte till dem som hotar oss.

Sedan andra världskrigets slut har konflikterna och krigen mellan länder stadigt minskat, även inbördeskrig och terrorism har faktiskt minskat, även om det kanske kan vara svårt att tro. Vi har alltså blivit betydligt fredligare. FN:s roll är såklart stor, men inget hade kunnat uppnås utan vapen i hand och aldrig på helt egen hand av FN. Utan uppbackning och insatser från NATO hade inte kriget i forna Jugoslavien stoppats i tid. Utan den USA-ledda alliansen hade aldrig Kuwait befriats från Iraks ockupation. Inte heller det irakiska folket hade kunnat befrias från Saddam Hussein.

Våld föder mycket riktigt våld, eftersom våld kräver våld som försvar – därmed inte sagt att våldet som används i försvarssyfte är av samma karaktär som det initiala våldet. Att tro det motsatta är att göra ett kategorifel. Våld och våld är inte samma sak. Allt våld har ett syfte, våld har en bakomliggande idé – och det är den som i grunden avgör våldets moraliska kategori, därefter följer våldets utförande och form – vilken också kan säga oss någonting essentiellt om våldets moraliska kategori. Att kalla ”hårda förhörmetoder” (inklusive så kallad waterboarding) för tortyr, är bara att relativisera riktig tortyr. Samma relativism ligger till grund för att kalla det ett ”överdrivet våld” och en ”massaker” när Israel försvarar sin civilbefolkning mot palestinsk raketbeskjutning.

Enligt den propalestinska vänstern bör Israel (på grund av att de är moraliskt mer högstående?) inte göra någonting alls utan endast erbjuda fred och förhandlingar. Vilken sorts fred och förhandlingar det kommer att bli, om Israel inte kan backa upp sin säkerhet med militär kraft, är alltför uppenbar.

Men hur är det då med konsten att förlåta och ”vända andra kinden till”? Ja, det är en lite annan sak. Förlåta kan man göra, även utan att avstå från att försvara sig och sina kära från våldsverkare – ty de veta icke vad de göra. Att vända andra kinden till går bra det med, så länge det är ens egen kind man erbjuder. Men om terrorister spränger en skola med barn, skall man då erbjuda dem en skola till att spränga? För det är barnen som står bakom oss, det är dem som skall skyddas av vårt våld. Skillnaden mellan Israel och dess grannar är att de förra skyddar kvinnor och barn, medan de senare utnyttjar dem som levande bomber eller mänskliga sköldar.

Ännu en skillnad ligger i att civiliserade människor har förmågan att bruka våldet i nödvärn, men när faran är över, då kan man återgå till vardagen av jobb, familj och fritid – utan att man låtit våldet ta överhanden över livet. Vi som är civiliserade blir inte ”beroende” av våldet, därför att vi identifierar oss inte med det, eller med “kampen”. Jag tror att vänsterns (ensidiga, då det bara gäller västländer) pacifistiska dravel beror på en undermedveten rädsla att de själva inte skulle kunna hantera våld utan att det tar överhanden över dem. Historien och empirin talar för att detta är sant.

Vi kan naturligtvis inte tillåta våldsverkarna att fortsätta sitt verk, vi kan inte blotta våra barns kinder åt rovdjuren. Vi har tvärtom en moralisk skyldighet att stoppa våld – och vi får göra det med det våld som krävs av oss. Men vi skall aldrig svara med samma mynt eller sänka oss till deras nivå. Det finns det ingen orsak till, utan snarare krävs det av oss att vårt svar hålls inom vad vår moral säger oss är rimligt, inte vad deras omoral försöker få oss till.

Andra bloggar om: Religion, filosofi, våld, broderskaparna

Dags att ta upp den socialdemokratiska broderskapsrörelsen igen för deras svek mot svensk demokrati får aldrig glömmas.
Under 2006 sände SVT “Uppdrag granskning” ett reportage om hur broderskaparna frivilligt ingått ett
samarbete med islamiska grupper. Då framför kameran förklarade Ola Johansson sin respekt för
ideologen Sayyid Qutb. Denne Qutb må ha vissa tankar om social rättvisa så länge de ryms inom islam, men hans antisemitism och hat mot liberal demokrati borde inte vara okänt. Theo van Goghs mördare översatte Qutbs verk till holländska. Han fick mycket inspiration när han läste.
Sveket mot vår demokrati kom när broderskaparna stod värd för ett seminarium och bjöd in Hamasideologen Azzam Tamimi. Mötets syfte enligt arrangörerna var att skapa ”delaktighet genom samverkan”. Delaktighet och samverkan med en terroristorganisation? Har Sverige satt upp broderskapsrörelsen på terrorlistan tro?
Man fick kritik för sitt samarbete med islamistiska grupper och man kände sig tvungen att svara i Aftonbladet. Gissa vad man riktade in sig på?

“Vårt samarbete med de muslimska organisationerna har integration som mål och, i synnerhet efter 11 september 2001, att motverka växande islamofobiska tendenserna i vårt samhälle.”

Hehehe det är nästan för bra för att vara sant.

“Vi behöver en uppriktig dialog om religion och politik i dagens samhälle. För det krävs mer respekt och hänsyn för andras uppfattningar och värderingar.”
Peter Weiderud
Förbundsordförande Broderskapsrörelsen – Sveriges kristna socialdemokrater.

Milda mammon, muslimer är enligt koranen förbjudna att ha respekt för andra värderinga än Allahs, allt tjafs om uppriktiga samtal med islamister är enbart bjäfs, det enda dessa samtal syftar till från islamisters sida är att flytta fram positioner på andras bekostnad. Då är yra broderskapare ett utmärkt redskap.

Som ett led i detta kom det liksom en hamas-röst från broderskaparna.
“Broderskap och flera andra S-organisationer anser att EU:s handelsavtal med Israel bör suspenderas så länge Israel bryter mot mänskiga rättigheter och att Sverige bör ta hem sin militärattaché från Tel Aviv.”

Även det socialdemokratiska kvinnoförbundet vill/ville ha en ”dialog” med Hamas och fortsatt bistånd utan några krav på att organisationen först skall erkänna Israels rätt att existera.
En liknande linje håller regeringens stödpartier, miljöpartiet och vänsterpartiet. Kanske det är på tiden att vi får en uppdatering från dessa, gäller synpunkterna ännu?

Hamas om fred med Israel

Spiritus Mundi är säkert stolta över broderskaparna, men kan förena kristna barn med islam trogna barn, sänd dem gärna till Iran eller Saudi för att få in kristendomen i dessa länder, något som säkert broderskaparna tror är möjligt.

ÄR den totala avfolkningen månne ett resultat av Svenska kyrkans, Diakonias, Broderskaparnas bojkottkrav!

Eller är det kanske de små palestinaarabiska änglarnas förtjänst att de c:a 80 % kristna araberna helt har lämnat Betlehem?

/AndreasK Red

Updated 080529:

KOMMENTAR Daniel Krygier:

Jag antar att nästa steg i den historierevisionistiska processen blir att deklarera att Jesus var inte enbart “palestinier” men också muslim och att Bethlehem är en “helig muslimsk stad”.

NÄR DET KOMMER TILL ISRAEL florerar det märkligt många självutnämnda experter i Norden som av någon anledning i media försöker breda ut sig och ivrigt saluföra sina egenhändiga versioner.

Men det hör till saken, att araberna hävdade också palestinaarabernas rättigheter, något som britterna lovade skydda. Deklarationen säger för övrigt inte, att hela Palestina skulle tillfalla judarna, bara att man i området skulle upprätta ett nationalhem för dem. Man kan på goda grunder hävda, att också den palestinska befolkningen hade en rätt som skulle tillgodoses. Från detta bortser Krygier i sin argumentation…

Vad denne BE inte nämner är San Remo Konferensen 1920 vars resultat accepterades 1923 av 52 nationer. Ett juridiskt bindande beslut från Nationernas Förbund. NF var föregångaren till FN. Det enda internationella dokument som existerade fram till Israels återuppståelse 1948. Detta dokument stipulerade att området skulle bli under judiskt styre, då också inklusive arean som utgör dagens Jordanien. Sen verkar det vara lite si och så med geografikunskaperna också. Eftersom, vilket Krygier redan i det föregående redovisade;

Som en kontrast så var det brittiska Palestinamandatet erkänt som det judiska folkets historiska hemland och öronmärkt som dess framtida hemland. I strid med Balfour-deklarationen och Versailles avstyckade britterna 1921 75% av Palestinamandatet och etablerade den artificiella arabstaten Transjordanien, sedermera Jordanien. Trots detta orättfärdiga beslut, accepterade den judiska sidan en fredlig tvåstatsdelning av de återstående 25% av området, väster om Jordanfloden, vilket förkastats av den arabiska sidan vid fyra tillfällen: 1937, 1947, 1967 och 2000.

Uppenbart saknas de mest grundläggande och elementära baskunskaperna i historia och geografi när Ekholm svarar med att istället hysteriskt svamla om ”storisrael”.

Araber har – som sagt var – redan idag +20 egna stater som sträcker sig från Nordafrikas västkust till Centralasiens bergsmassiv, över hela tre kontinenter. Så landmassor kan araber inte klaga över att de saknar. Lägger man till alla länder som kallar sig muslimska så blir siffran +50 suveräna stater. Jordanien är endast ett av dessa länder, och är tre gånger så stort som nuvarande Israel, landområdet som hade beslutats tillfalla judar, vilket nu enligt jordansk lag är förbjudna att ens köpa land. Majoriteten av araberna kallar sig för palestinier där, och det gör likaså drottningen av landet. Det kan ju faktiskt vara så att BE inte förstår uppenbar skriven text, utan behöver beskrivande bilder istället. Är det möjligen så Ekholms världsbild ser ut?

Så vem är denne uppenbart obildbara BE? Tydligen har han varit riksdagsman, minsann, för socialdemokraterna. Och god kristen som medlem i lobbyorganisationen Broderskaparna. För dem som inte känner till dessa två grupperingar, så anses de i denna kombination inte utgöra några historiska vänner till judiska israeler. Däremot skrävlar och flörtar representanter härifrån gärna med just de terrorister som helst av allt vill mörda israeler, primärt då judiska kvinnor och barn. Broderskapare vill gärna kalla sådant ociviliserat barbari för främjande av ”fredlig dialog”.

Slutsats, Bernt Ekholm är för Israel en perifer bekantskap, utan något direktinflytande på Israel. I likhet med många likasinnade från den svenska fåran av Mellanösterndebattörer en intellektuell mygga. Vad däremot BE kan ha inflytande över att rekrytera och skapa nya aningslösa myggor som förökar sig och surrandes sprider sig vind för Internet och sprider sitt kliande gift, vilket gör livet surt för svenska judar som till slut känner sig nödgade att bosätta sig i moraliskt behagligare klimat vid västbanken. Vi avslutar denna elementära faktagenomgång med ett sponsrat direktmeddelande från YHVE till de svenska broderskaparna

”Nu har du hört allt, och detta är summan:
frukta G-d och håll hans bud. Det gäller alla människor. Ja för varje gärning skall G-d kräva räkenskap, också för allt som är dolt, gott som ont” (Pred. 12:13-14)

/Dannie