I dag er jeg forferdelig sliten…all energien min er borte som dug for solen. Jeg har sovet mye,men blir ikke mer opplagt av den grunnen. Jeg har beholdt meg oppi sofaen hele dagen, og ikke inntatt noe mat som er beholdt. Jeg er skjelven…ubehagelig.

Jeg klarer ikke å beholde noe særlig mat, det meste kommer opp igjen.
Jeg prøver å gå mye, holde kroppen i bevegelse så mye som jeg kan. Jeg går ikke ned i vekt fort nok, jeg er utålmodig, jeg vil se et lavere tall på vekta. Jeg veier meg hver dag, og det forverrer det hele.

Jeg jobber en god del for tiden, og det reduserer matinntak muligheten min, da slipper jeg hvertfall å sitte hjemme å spise og spy så mye som jeg ellers ville ha gjort på dager med fri.

Når jeg er hjemme så prøver jeg å oppholde meg med noe, sånn at jeg ikke bare blir sittende med mat foran meg. Kjøleskapet inneholder stor sett drikke…burs og melk som jeg lager varm sjokolade av (som heller ikke blir beholdt)

Det eneste jeg beholder for tiden er yogurt og klementiner. Det klarer jeg fint å leve på. Skulle bare ønske at suget etter å spise og kaste opp kunne gi seg, så slipper jeg å kaste bort penger og energi på det. Jeg er sliten.

Jag har försökt så pass många gånger att jag vet att bara för att det känns som att man blivit hux-flux frisk över en natt så behöver det inte vara så. Verkligen inte. Hur många gånger har man inte somnat peppad som attan med tanken om att imorgon är den första friska dagen i mitt liv, woho! eller vaknat peppad och känt att bulimin är så avlägsen att det aaaaldrig skulle kunna gå snett idag. Vissa gånger kan man gå över den där osynliga gränsen på nån minut. Vara glad över att man är “frisk” och välja att fira med något…godiswienerbrödmakaronerkladdkaka….ja vad som helst och hur mycket som helst.

Förr så innebar en dag med ett “misslyckande”  att börja om på noll för mig. Nu försöker jag att ta mindre kliv och inte ställa för höga krav på mig själv Jag har kommit så pass långt nu att jag accepterat att det är ok att ha bakslag. Förr var jag väldigt noga med att en lyckad dag var en hel dag utan kräkningar. Det var definitionen. Då fick jag en stjärna i en bok jag hade. Samtidigt var det väldigt viktigt för mig att hålla alla mina portioner på ett minimum, speciellt när det gällde kolhydrater, om jag hade med några alls. Inte så konstigt att det ofta var på kvällarna det sket sig när jag bara hade ätit havregrynsgröt, lite frukt mellan målen, och en portion linssoppa till lunch. Även fast jag egentligen visste att man måste äta ordentligt för att få det att funka, så trodde jag att jag var den första(?) som skulle lyckas att tillfriskna från bulimi på en bantningskur. Det är inte så troligt inser jag nu.

Jag tycker fortfarande att det är knepigt att äta lagom. Främst för att jag inte vet vad som är lagom riktigt än, och eftersom skräcken för vissa livsmedel sitter i. Feta produkter och pasta/bröd/ris/potatis är svårt. Men den friska viljan hos mig har växt sig starkare. (jag brukar uppleva att jag har en frisk vilja och en sjuk) Någonting som brukar hjälpa mig igenom en måltid numer (tillsammans med mycket annat) är i alla fall tanken på att den mat jag äter och behåller kommer 1. Ge mig välbehövlig energi och 2. Hålla mig mätt. Det har jag egentligen alltid vetat men först nu kan jag ta till mig det då jag vet vad det ska vara bra för, nämligen att minska risken att falla in i gamla vanor.
En måltid som inte går bra för mig kan utveckla sig på två olika sätt. Antingen äter jag en portion och sen en till utan att känna efter och gör mig av med det genom att kräkas (sker oftast om jag är med folk), eller så bestämmer jag mig för att bara fortsätta äta…o äta..o äta…när jag ändå börjat. (när jag är själv)
Det jag försöker ha i åtanke numer om jag är på väg att hamna i någon av de spiraler som leder till det beteendet, är att även om jag kräks så kommer min kropp att ta upp 30 – 60% av energin. Jag vet att jag senare kommer att bli hungrig och då måste äta igen. Rent logiskt måste det med andra ord vara så att jag tjänar på att äta mina måltider, utan att behöva oroa mig för att rusa upp i vikt. Eller hur? Nu menar jag inte att man ska fokusera på sin vikt, men hos mig och många andra finns en rädsla föra att gå upp en massa kilo bara för att man äter normalt. Det kan vara skönt att påminna sig själv om att det inte är så troligt.

Tillbaks till det ämne som det här inlägget skulle handla om. När det känns för enkelt. Jag har haft en väldigt bra vecka sedan Bulimibibeln damp ned på posten och sen jag var hos syrran och fick min eye-opener. Ibland grips jag av panik såna här dagar. Panik för att jag är rädd att misslyckas. Att trilla dit igen. Hamna i månader av hetsätning och kräkningar, avtrubbade känslor och isolering. För jag har ju försökt förr. Haft bra veckor. Men aldrig längre än veckor. Skillnaden nu är att jag börjat vara mer sann emot mig själv. Jag vet för det första att jag inte kan gå på diet samtidigt som jag blir frisk. Det är en viktig insikt. Jag har också bestämt mig för att slopa guldstjärnorna och att mäta allt utifrån lyckade heldagar. Ett steg i taget nu. Det får ta den tid det tar, och under den tiden ska jag också passa på att leva och inte bara vänta på att livet ska slå till den dag jag kan kalla mig bulimifri.

I samma veva som jag började känna mig redo att börja kämpa på riktigt för att blir fri från bulimin så hittade jag en blogg på nätet – Bulimifri. Sofia som skrivit den är inte längre aktiv bloggare men bloggen bjuder på väldigt bra läsning som är lätt att känna igen sig i om man själv är sjuk. Sofia har dessutom skrivit en bok som heter Bulimibibeln, som jag hittade genom bloggen, och för en dryg vecka sen fick jag hem den i brevlådan. Boken ger inte någon berättelse om en person som tillfrisknat utan är en bok som kan fungera som ett slags handbok, och ge vägledning för den som försöker bli frisk. Kanske tilltalar den inte alla men jag känner igen mig i nästan allt hon skriver och det känns bra att ha boken som stöd då jag ännu inte delar med mig med till person i min närhet. Boken blir någon att rådfråga då det känns jobbigt, åtminstone till dess jag väljer att dela med mig till någon vän eller familjemedlem.

Rubriken till det här inlägget fick jag inspiration till ifrån Bulimibibeln. Sofia skriver ” Kanske är det dags (…) att acceptera att vi måste byta strategi för att lyckas. Denna strategi är att lära oss förstå va vi egentligen känner och reagera på det genom att ge oss själva vad vi egentligen behöver.” Bulimibibeln, s.59
Det här är så otroligt svårt, och så otroligt viktigt har jag börjat förstå. Det är en sak att stanna upp och fråga sig själv “borde jag?” Bulimin kommer alltid hjälpa en att svara ja på den frågan…Att våga stanna upp, rota i vad man egentligen känner, ställa sig frågan “hur hamnade jag nu här?” och sedan försöka lura ut vad man egentligen behöver, det kräver kraft och tålamod.

För mig är det i princip alla känslor som översätts i mat. Alltifrån glädjeyra till ångest. Precis när jag skulle sätta mig ner och skriva det här så började det krypa i kroppen och direkt går tanken till kylen. Vad finns det för burkar där inne som jag skulle kunna stoppa skeden i. Skrivandet kändes övermäktigt, jag har så mycket att skriva om att jag inte vet vart jag ska börja, och jag vill skriva bra och får prestationsångest.

Men den här gången blev det en text på bloggen istället för ett besök på toaletten  via kylskåpet.

Man klarer seg ikke uten mat i livet. Det er livsnødvendig for å overleve. Det er grunnleggende i livet. Mat. Drikke. Næring. Væske.

Når man utvikler en spiseforstyrrelse blir man redd for mat. Redd for å innta mat. Redd for å beholde mat. Redd for sukker. Fett. Karbohydrater. Tanken kan gå så langt at den overbeviser noen til å tro at vann er farlig. Tankene blir besatt. Man tror på disse tankene. Man får irrasjonelle tanker som ikke inneholder noen form for fornuft.
Tankene blir forvridd, det man ser i speilet stemmer ikke overens med det våre øyne ser. Selv om det er en naturlig kropp eller en dødelig tynn kropp som viser seg i speilet, så ser ikke en med en sf dette speilbildet. Tankene lurer oss til å se noe som ikke stemmer overens med det faktiske bildet.

Jeg sier at når jeg er mett, så er jeg feit. Når jeg inntar mat og blir mett, så gjør det vondt. Både fysisk og psykisk. Samvittigheten min blir satt på prøve, den gnager meg opp fra innsiden og ut. Og den blir ikke fornøyd før jeg kvitter med meg maten. Jeg er ikke fornøyd før jeg ser maten ligge der nedi doskåla og forsvinner ned og ut av synet. Jeg elsker mat, men den er min fiende, fordi den føkker opp tankene og følelsene mine.

En sf kan sammenlignes med å være alkoholiker. Suget etter å spise og kaste opp er der konstant. Det gir et kick å spise og å få tømme seg etterpå. Man føler seg ren og tom. Når man faster og ikke har noe mat i magen, og føler seg euforisk…det gir en rus. Og ikke minst en tilfredsstillende følelse over å ha *seiret* igjen. Å vite at man klarte det i dag også. Gir man etter føles det som et nederlag. Den dårlige samvittigheten slår inn for fullt. Man har mislykkes.

Man kan vendes av med å være avhengig av alkohol, fordi det er noe som kroppen ikke trenger. Man kan også bli frisk av en sf, men det tar lengre tid, mye lengre tid, med mye arbeid. En lang vei å gå. Man må lære seg å *spise* på nytt. Få nye spisevaner. Likevel vil tankene alltid ligge der på lur. Selv om man kan bli frisk, så vil de sf tankene alltid være der..Mat kan man ikke leve uten, man må alltid ha mat for å leve videre, man må ha mat hver dag, og derfor er det en lang og vanskelig vei å gå for å komme seg i mål. Maten er en fiende. Kampen kan være vanskelig å komme seg gjennom, men det bør ikke være umulig…Uansett, for meg er maten en fiende…

Det er sånn det føles. Når jeg spiser og beholder mat, og kjenner på mettheten, så føler jeg meg feit. Magen blåser seg opp, tankene kverner på at jeg vil lege på meg. Jeg får en trang til å bevege meg etterpå, for å forbrenne kalorier. Det gjør vondt å være mett.

Trangen til å kaste opp er stor..humøret synker drastisk..
Jeg hater å være mett!!

Jeg vet ikke hva som forårsaker det,men bulimien min er blitt verre..og jeg klarer ikke stoppe det. Jeg kaster opp omtrent alt jeg spiser gjennom dagen, jeg beholder kanskje en yogurt og noen biter frukt. Jeg takler ikke beholde noe mat lengre. Samvittigheten min plager vettet av meg, jeg formelig kjenner at jeg legger på meg om jeg beholder noe som helst. Jeg spiser for å kaste opp, jeg må ha det kicket, det roer meg ned litt. Men jeg klarer ikke bare å forholde meg til å ha en runde, det spiser på seg (ironisk nok) og blir til to,tre og fire runder med spising etterfulgt av oppkast. Depresjonen er tilstede, tankene drar meg langsomt nedover i gjørma, og jeg klarer ikke holde meg oppe. I takt med at depresjonen drar meg ned, og jeg må ha noen omganger med maten, så drar depresjonene meg ytterligere lengre ned. Jeg kaver i en gjørme som jeg ikke ser noen vei opp fra.

I takt med at bulimien har forverret seg, så øker min trang til å ta overdoser seg. Jeg lengter etter at uken skal være over, sånn at jeg kan ha noen dager fri, til å ruse meg, eller å ta en mini-overdose. Det er blitt en slags *pause* løsning for meg, jeg kjenner at jeg vil vekk fra alt og alle, sitte der og være rusa og få litt ro i kroppen. Samtidig som at jeg vil vekk fra alle, så er dette et rop om å bli sett, kom å se meg, se hva jeg gjør med meg selv, hold rundt meg. Se meg.
Det river og sliter i meg etter å ruse meg, et sug jeg må få tilfredsstilt…jeg går snart på veggen…Til uka skal jeg ut å skaffe meg noe som jeg bruker å ruse meg på, jeg gleder meg, jeg kan ikke vente!!! Og jeg planlegger mine runder med mat. Hva jeg skal handle inn for å kaste det opp igjen.

Vekten går litt ned, for jeg beholder jo nesten ingenting lengre. Jeg går mye, jeg sliter meg selv helt ut, det verker i hele kroppen hver kveld, fordi jeg ikke har mer energi, men likevel kjører på. Jeg hater kroppen min, jeg får lyst å grine når jeg ser den i speilet, jeg vil spy opp alt som er innvendig, kvitte meg med meg selv og kroppen min.
Jeg vil ruse meg vekk, så jeg slipper å forholde meg til meg selv og verden rundt meg.

Jeg tar meg selv i å lengte etter å dø enkelte dager. Jeg vil gi opp alt rundt meg, og slippe taket. La alle rundt meg få slippe å forholde seg til meg og mine problemer. Det fører ingenting godt med seg.

Jeg ønsker en pause, jeg vil ruse meg, jeg ønsker å ta en overdose.

Dette er mitt liv, og mine selvdestruktive tanker. Dette her er livet med bulimien som tar fullstendig kontroll over min hverdag. Og jeg lar det skje. Jeg klarer ikke slippe taket på bulimien.

  Reductil kan ge biverkningar som till exempel sömnsvårigheter, hjärtklappning, yrsel, njurproblem och håravfall.

Published by

Original source : http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article57561…

Hadde du kjent meg personlig, så hadde du vist hvorfor jeg klarer å *spise* så mye.
Ikkke alle bulimikere liker å spise sammen med andre mennesker, nettopp fordi de er så redd for hva andre skal lire ut av seg.
Jeg driter i det når jeg er i selskap og den type ting, da spiser alle, det hører med, det ser verre ut om du ikke spiser…og dessuten så kan umulig alle andre som er til stede legge merke til hva og hvor mye du spiser.

Jeg liker derimot ikke å spise så mye sammen med kun noen få. Altså, jeg kan spise normale måltider med andre, men når jeg skal ha en skikkelig bulimisk runde med mat, er jeg helst alene.
Til og med når jeg har hatt andre med sf på besøk,og vi har hatt sånne *matrunder* sammen, så har spesielt den ene klart å komme med dette teite spørsmålet: “hærregud at du klarer å spise så mye, må du ikke kaste opp snart?!” HÆREGUD, SKAL DU VÆRE HER, ELLER GÅ HJEM???!!!

Skal jeg spise, gjør jeg det aller helst alene. Jeg orker ikke forholde meg til folk rundt meg som ikke aner hva bulimi egentlig er, hva det handler om, hvordan det forløper, hvor mye man spiser.

Jeg sitter nå med 5 runde mat i dag..som i 5 ganger å spise og spy.
Som 5 gang jeg skal inn på badet, i min egen spylukt, og vrenge magen tom for mat, atter en gang. Som i å kjenne magesyren velte opp gjennom spiserøret og ut gjennom munnen…smaken, den etsende smaken..Som i hjertebank, svetting, rødsprengte øyne, og tårekanaler som har gått over randen…Svimmelheten, utmattelsen, tappet for energi.

Jeg har kun denne her siste gangen igjen for i dag, nå har jeg ikke mer mat å fortære, og tunga mi er helt ødelagt av alt saltet…
Jeg er mett, men det kommer snart opp igjen, derfor spiser jeg så mye.

inntak i dag:

*en pose 500gr potetgull
*200 gr melkesjokolade
*2 rundstykker med sot og morrpølse
*2 poser jasminris
*en pose fløtesaus
*en stooor bolle popkorn
*4 kopper varm sjokolade
*6-7 brødskiver

Og dette her er ingenting…er *drømmedag* er når man kan handle inn det man har lyst på, der og da…og har råd til det…
Da går det ned et brød, en pizza, potetgull, maasseee sjokolade, kaker, frokostblandinger, yogurt, is, 4-5 overfylte tacolefser..ja, you name it…alt avhenger av hvor mye du orker…

I dag har jeg orket 5 runder, nå er jeg sliten.

Folk som stiller meg det spørsmålet har bare virkelig ikke skjønt hva en sf dreier seg om. Mange der ute aner ikke hva en sf dreier seg om. De skjønner ikke at noen kan gå å kaste opp frivillig. De synes det er kvalmt, de tror det kun dreir seg om å kaste opp maten, og ferdig med det. Hva kan være så vanskelig å slutte med det liksom?

Hadde det vært så enkelt, så hadde ikke så mange slitt med noen form for sf. Du skjønner det, at det å kaste opp blir en innlært atferd. På lik linje med at en alkoholiker drikker. Man får et sug som ikke dempes om man ikke spiser og kaster opp, eller for alkoholikeren sin del, drikker. Det tar kun 3 uker før man lærer å snu en vane. Dessverre er det ikke så enkelt å snu den tilbake, og da snakker jeg her om det å kaste opp. Man kan godt klare å la vær å kaste opp i 3 uker, men da har man tankene som kværner rundt oppi hodet på deg 24/7, en samvittighet som kvæler deg og fortærer deg med dårlig samvittighet fordi du spiser, fordi du beholder alle de befengte kaloriene, fordi du går opp i vekt, fordi hjernen forteller deg at du ikke fortjener maten du spiste. Man faller tilbake i det gamle sporet, atferden som gjør deg trygg, fordi du på den måten kan kontrollere nettopp vekten.

Jeg kan ikke si at jeg har kontroll. Ikke på den måten som kontroll i utgangspunktet betyr, for jeg har jo ikke kontroll når jeg må spise og kaste opp igjen. Men på den måten at jeg kan kontrollere vekten min til en viss grad.

Samtidig som at jeg kan sammenligne bulimien min med en alkoholikers avhengighet av alkohol, så er det også “enklere” å komme seg ut av et alkoholproblem, fordi alkohol ikke er noe man må ha for å leve, mat må ha for å leve, hele livet. Jeg vil alltid forholde meg til mat, selv om jeg en dag skulle komme meg ut av bulimien. Mat vil dermed alltid være et problem for meg. Jeg må lære meg å spise på nytt, lære meg å regulere matinntaket mitt til en “normal” mengde, og klare å akseptere at kroppen trenger mat for å leve.
Jeg vil alltid slite med mat. Alltid.

Derfor er det ikke bare å slutte med mine atferder.

Spiseforstyrrelsen min har nådd en ny høyde igjen. De siste mnd har jeg vært inn i en hard sirkel igjen, etter noen mnd i sommer hvor jeg mistet apetitten og knapt spiste noe i det hele tatt.
Nå har jeg runder med mat og oppkast 3-4 ganger daglig. I tillegg jobber jeg, så kroppen er helt tappet for energi. Halsen min er forferdelig sår nå, likevel fortsetter det, dag ut, dag inn.

Jeg kaster i meg store mengder mat, for så å henge over doskåla, kaster opp, synker nesten sammen på gulvet…hjertet banker, tårene triller..jeg vasker opp etter meg, spyrester rundt doen, på veggen, på gulvet..Lukten…å sitter der i sin egen spylukt, flere ganger daglig..Se seg selv i speilet etter et sånt press på kroppen…opphovnet, utslitt…Hvorfor ble det sånn? Hvor ble det av meg? Hvorfor ble dette her løsningen som virket så altfor godt for meg? Jeg har ikke svarene, selv om jeg så gjerne skulle hatt dem.

Jeg er så sliten for tida, jeg kjenner på at jeg burde bestilt meg en legetime igjen, for å ta nye blodprøver, jeg aner ikke hvordan det står til med kroppen min…jeg vet ikke engang om jeg bryr meg..
Det er bare sånn livet mitt er. Jeg godtar det som det er.

Børn og deres forældre kan få terapi og støtte hos Vita Brorly, Ballerup.

Vita Brorly har over 20 års erfaring med arbejde med børn og unge samt deres familier. Vita har arbejdet som familiekonsulent, personlig rådgiver og støttekontakt person i flere amter og kommuner på Sjælland.

Nogle af de problematikker børn kan have, der kan være godt at få talt om i terapi er bl.a.:

- Barnet er påvirket af forældrekonflikter
- Skilsmissebørn
- Tab og sorg i familien
- Enlig forældre og weekend forældre problematikker
- Sammenbragte familier sam stedfamilier
- Forældre – barn kontakten
- Forældrevejledning omkring forskellige syn på opdragelse m.v.
- Spiseforstyrrelse og cutting ved børn under 15 år
- Incest problematikker
- Voldramte familier
- Mobning
- Skoletræthed
- Pjækkeri fra skolen
- Barnet stjæler eller laver hærværk
- Barnet socialisering og opbygning af venskaber
- Barnet løber væk hjemmefra
- Mor – datter konflikter
- Teenager problemer

Vita Brorly arbejder ud fra den narrative tilgang til terapi, der er baseret på fortællinger. Endvidere adskilles barnet og problemet, således at det ikke er barnet, der er problemet, men problemet, der påvirker barnets væremåde.

En af metoderne at arbejde med børn på er f.eks. at tegne problemet. Endvidere tales meget i billeder og metaforer.

At bruge billedsprog sammen med barnet tager det ”farlige” ud af situationen og skaber tillid. Barnet er selv med til at fortælle historien og får endvidere nogle redskaber, det kan bruge imod problemet.

Et terapi forløb med børn foregår, som en kombination af samtaler med forældre og barnet sammen, forældrene alene samt barnet alene sammen med Vita. Vekselvirkningen af denne samtale form, gør at forældrene er med samt at barnet kan fortælle sin problematik på en måde, der så kan oversættes til forældrene, således at konflikter undgås.

Første time koster 375 kr for 1½ time og de efterfølgende gange koster 450 kr/1½ time.

Ring for en uforpligtende snak med Vita på 42341246 eller skriv til kontakt@spiritandmind.dk

Klik her for yderligere information på Spirit and Mind ApS’s hjemmeside

Helt fra jeg var lita jente så har jeg drevet med en form for sport. Jeg start med turn. Jeg ble etterhvert plukket ut til å bli med på et eliteparti, hvor vi drev med apparatturn.
Det var i grunnen ikke fokus på kropp der, skjønt jeg kan huske noen få kommentarer fra han som var min trener, uten at det fikk noen konsekvenser for meg. Jeg var da 8-9 år.
Jeg var tynn som lita jente, jeg kunne spise hva jeg ville, og jeg bekymret meg aldri for kroppen min. Ikke før jeg ble 18.Jeg tenkte heller ikke daoverkropp og vekt egentlig, ikke før jeg ble med en venninne for å starte på en diett,med oppfølging av vekt og målinger, + at vi trente litt ved siden av. Det var først da, når jeg fikk se vekten min skrivd ned svart på hvitt, at jeg fikk et tall å forholde meg til, at fokuset mitt ble satt på kroppen min.

I de første ukene av dietten,med oppfølging på vekta så gikk jeg ned. Etterhvert som kroppen først kvitter seg med vann og avfallsvekt, så vil vektnedgangen avta noe. Det var nettopp dette som førte til at jeg for først gang stakk fingrene ned i halsen for å kvitte meg med maten jeg hadde spist. Jeg ville ned i vekt kjappere. Jeg var ikke fornøyd med at det gikk så seint.

Jeg vet ikke hvor jeg hadde snappet opp at det var et alternativ å kaste opp maten frivillig. Men en eller annen plass hadde jeg lært nettopp denne metoden. Og dessverre funka det så altfor godt for meg. Og sånn har det også vært i årene som har fulgt.

I begynnelsen kasta jeg bare opp når jeg følte meg mett. Vanligvis fasta jeg mye, spist knapt noe i det hele tatt. Vekten gikk ned. Folk rundt meg begynte å kommentere vektnedgangen, og jeg ble avslørt når jeg kasta opp. Jeg fikk valget mellom mitt daværende forhold og sf. Jeg valgte forholdet. Trodde jeg.
Jeg begynte å spise igjen. Mye. Jeg gikk opp i vekt ganske kjapt. Han jeg bodde med og jeg begynte å trene ved et treningssenter, sånn at jeg hvertfall kunne føle meg noe bedre ved at jeg fikk trene i tillegg til å spise igjen. Jeg trente mye, og jeg spiste mye. Vekten gikk opp, og frustrasjonen hopet seg opp. Jeg klarte ikke avstå fra å kaste opp.

Vekten gikk opp og la seg på et stabilt nivå, men jeg taklet ikke den vekten. Jeg trente, og jeg kasta opp innimellom. Årene gikk, og jeg flytta til oslo. Sf vedvarte, og etterhvert som tiden gikk, så ble fokuset på kropp og vekt verre. Jeg begynte å planlegge innkjøp av mat for så å kaste opp. Vekten gikk ned igjen. Jeg trente mye igjen, jeg måtte ned, jeg taklet rett og slett ikke kroppen min.

Det hele forverret seg fra da av. Jeg isolerte meg en del, jeg holdt meg inne for å spise og å kaste opp. Det gikk mye penger med til mat. Jeg innså at problemet hadde festet seg for alvor i meg. Jeg begynte å kjøpe bøker om sf. Informasjonsbøker og romaner og alt jeg kunne finne. Jeg trengte å ha noe å forholde meg til, noe å sammenligne min historie med. Jeg begynte å fortelle om mitt problem til noen få venner.

Depresjon utviklet seg. Da jeg var hos legen min fikk jeg vite at jeg hadde lavt jerninnhold i blodet, men jeg fortalte han ikke om min sf.
Vekten gikk opp og ned. Frustrasjonen vokste i takt med hvordan vekten var.

Jeg flyttet videre,med en ny kjæreste. Og sf var stadig med meg. Han viste om problemet mitt, uten at det ble tatt tak i av noen av oss. Også disse årene gikk vekten opp og ned, det samme gjorde humøret mitt. Maten var og ble et helvette. Jeg trente også mye i disse årene, men det medførte muskler istedenfor vekttap som jeg så klart ønsket. Jeg hatet å se kroppen min i speilene når jeg trente. Jeg hatet formene mine, musklene mine. Maten fortsatte å ende opp i doskåla.

Jeg flyttet på nytt. Til den byen jeg nå bor i. Og her startet problemene virkelig å utvikle seg til det verre. Vekten kom ned på det laveste jeg har vært på. Jeg bodde for meg selv etter at jeg gikk ut av mitt forhold. Dagen gikk med til å spise og spy, spise og spy. Ved siden av studerte jeg til bachelor grad, og jobbet. Jeg begynte å trene kampsport, og jeg påtok meg også etterhvert en oppgave som spinninginstruktør.

Når jeg kom hit til byen og fikk nye venner ble problemet mitt tatt tak i for alvor. Jeg tok kontakt med hjelpeapparatet, jeg ble videresendt til et akutteam. Jeg fikk samtaler med psykolog og en psykiatrisk sykepleier. De klarte å motivere meg. De ville ha meg inn i gruppeterapi. Jeg begynte etter noen mnd. Depresjonen økte i takt med mine daglige runder med mat.
Jeg tok opp problemet mitt med min fastlege, jeg tok blodprøver som ikke viste seg å være så altfor god. Jeg hadde lave b-vitaminverdier, og jeg kunne ende opp med kronisk anemi om jeg ikke begynte å ta vitaminer. Jeg tok dem i en mnd, så orka jeg ikke det mer.
Jeg begynte også på anti dperessiva, som funka noe i begynnelsen, men som virkninga avtok på etterhvert som kroppen vennet seg til dem. Jeg fortsatte å jstudere for fullt, jobbet og trente. Vekta gikk opp og ned.

I januar i år gikk jeg på en smell. Jeg hadde jobbet så mye helt fram til julaften, fikk 3 dager fri, så tilbake til jobb. Jeg hadde hatt mine eksamener, og jeg trente.
En kveld i januar hadde jeg hatt 3-4 bp’er ( b=binge=fråtse, p=purge=kaste opp, altså, en forkortelse på det å spise og kaste opp) Dette gjør at kroppen vanligvis er så utslitt at man slukner av ren utmattelse på kvelden. Det gikk ikke slik den kvelden.
Jeg ble liggende å snu og vri på meg hele natta. Et annet typisk problem man får når man har en sf, er søvnproblemer.
Når klokka var rundt 5-6 på morgenkvisten, så sendte jeg en lang mld til en av mine sjefer og forklarte hvor deprimert og sliten jeg var. Og at jeg ikke orka mer. Jeg trengte en pause.

Jeg kasta innpå 8 paralgin forte, 3 sobril, fontex (husker ikke hvor mange) bare for å håpe på litt søvn. Jeg sendte mld til mitt legekontor for å få en legetime samme dag. Da min daværende samboer stod opp, klar for jobb, så fortalte jeg han at jeg hadde tatt en del piller. Han tok ifra meg esken med paralgin forte,men jeg klarte å ta den tilbake og gjemme den.

Jeg gikk inn i en jævlig rus, ble vanvittig kvalm og svimmel. Neddopa ringte jeg jobben og fortalte at jeg trengte fri, at jeg hadde legetime senere på dagen. Det ble satt inn noen på vakta mi den dagen.

Jeg snakket med mamma, en kompis, og en venninne. Tlf ringte og ringte. Jeg fikk ikke sove. Jeg kasta innpå fler paralgin, som gjorde at jeg endte opp med en sinnsyk smerte i magen. Jeg brakk meg.
Jeg kom meg riktig nok ned til legen, som kunne konstantere min rus og utmattelse, og han ringte akutteamet. Jeg hadde nå vært ut av psykiatrien i et år, for jeg trakk meg ut av gruppe terapien etter det obligatoriske året jeg måtte være der, fordi det ikke funka for meg.

Dagen etter fikk jeg time hos psykolog, jeg ble satt på en ny anti depressiva, da den første ikke gjorde noe for meg.
Jeg begynte å gå i terapi igjen, og har gjort det siden januar.

Depresjonen utviklet seg, til tross for anti depressiva. Dessverre (og utrolig nok) kan anti dperessiva føre til at man blir mer deprimert, og man kan utvikle trang til å skade seg, drikke mer alkohol og å ruse seg. Jeg utviklet nettopp dette her som sommeren kom.

Jeg må også nevne at for et par år siden, da jeg skulle prøve å jobbe meg ut av bulimien, begynte å selvskade. Kutte meg. Jeg trengte en ny metode for å få utløp for følelse, noe som kunne erstatte oppkast.

I sommer var det mye drikking og rusing. Jeg drakk 3-4 dager i uka. Jeg røyka en del hasj, og fant andre ting som ga rus. Jeg falt helt nedpå bunnen en kveld, og kutta meg igjen, etter å ha vært kuttefri i 1 1/2 år.
Etter en kveld på byen med ei venninne (og vi hadde det veldig kjekt) tok jeg en overdose på impuls da jeg kom hjem. Venninna mi var hos meg, og hun ble sittende hos meg i mange timer.
Dagen etter var noe av det jævligste jeg har vært med på. Kroppen lystret ikke i det hele tatt. Likevel fortsatte jeg å lengte etter å ta overdoser. Jeg ville ha en pause fra alt.

Terapien jeg nå går i gir meg ingenting. Jeg føler jeg står like langt.
Jeg tok en ny overdose for noen uker siden, også i fylla. Ex’n min kom løpende opp og var hos meg noen timer.

Min familie er nå veldig bekymra for meg, og de har tatt kontakt med min psykiater, og mer eller tvunget fram at jeg trenger mer hjelp.
Selv har jeg mest lyst å kutte alt som har med psykiatrien å gjøre,jeg ser ikke noe håp i å bli frisk. Ikke er jeg villig til å slippe taket i det heller. Det har vært en del av meg i 14 år, det er min hverdag, en del av mitt liv.

For en uke siden tok jeg atter en overdose.
Dessverre (?) er jeg så åpen om det, at jeg fortalte det til min psykiater da jeg hadde time med han igjen. Psykolog blle dratt med på timen.
Jeg avventer nå på å få time i et nytt behandlingsopplegg.

Jeg vet ikke om det vil hjelpe meg. Jeg er skeptisk, men jeg vil jo gi det et forsøk. Jeg har ikke noe å tape…har jeg vel?

Jeg er fordømt sliten, jeg har ikke energi igjen. Jeg jobber mye, og når jeg kommer hjem, så går ettermiddagen med til bp. 1-2-3 runder.

For å være helt ærlig, så ser jeg ikke for meg et liv uten bulimien. Men jeg skulle så inderlig gjerne vært forutne depresjonene. Men dessverre henger det hele sammen…

Jeg må også nevne at jeg nå ikke er på anti depressiva lengre, jeg trappet ned på dem og slutta helt. Jeg er nå på stemningsstabiliserende, lamictal, i håp om at humørsvingningene avtar noe.
Jeg tar også vallergan for å få sove.

Ok, dette innlegget er eviglangt allerede, så jeg avslutter det her. Er det spørsmål, er det bare å spørre, så skal jeg svare så godt jeg kan. Er det noen som vil vite mer om det jeg har fortalt, så ja, spør som sagt. Dette her er i grunnen bare kort og brutalt fortalt..

En god natt til alle der ute.

Belastningen på kroppen er store. De kroppslige skadene og symptomene kan i verste fall være dødelige.

-manglende inntak av næring og væske, hyppig oppkast og misbruk av avføringsmidler eller vanndrivende medisiner vil føre til endringer i elektrolyttene, som er kroppens salter som spiller en sentral rolle i syre-og væskebalansen. Symptomene kan bli særlig markante ved kombinasjonen av oppkast og medikamentmisbruk. Av det mer vanlige er mangel på kalium-hypokalemi.

typiske skader ved bulimi er:
-nedfor,dårlig humør, depresjon
-spiserørskatarr
-slapphet i muskulaturen
-utspilt magesekk/magesmerter
-tarmproblemer/diare`/forstoppelse
-menstruasjonsforstyrrelser
-menn: nedsatt testoseronproduksjon
-håravfall
-sår i munnvikene
-tannskader
-hevelse av spyttkjertlene
-rytmeforstyrrelser i hjertet
-mangelsykdommer
-nyreskader
-urinveisinfeksjoner
sår på hendene
-tørr hud på leggene

(Skårderud, sterk/svak 2000)

Jeg vil i hovedsak skrive om bulimi , da dette er min sykdom, og har mest erfaring med i forhold til de andre typene sf.

Hva er spiseforstyrrelser?

-Den som har en sf har ikke bare vansker med å forholde seg til mat, men også til egne tanker og følelser. Å være sf betyr å være overoptatt av kropp,vekt og utseende.

-Sentrale trekk i sf er motstridende følelser, blandete følelser og det vi kalle ambivalens.

Bulimia Nervosa:

Gjentatte episoder med overspising. Overspisingen defineres som både 1) spising innenfor et avgrenset tidsrom, innenfor hvilket matmengden erstørre enn det som kan oppfattes som vanlig, og 2) kontrolltap over spisingen i dette avgrensede tidsrom, slik at man føler at man ikke kan stoppe spisingen elle regulere mengden av mat.

For å hindre vektøkning eller for å redusere vekten brukes oppkast, avførende midler eller vanndrivende medisiner, eventuelt i kombinasjon med streng faste/slanking eller fysisk aktivitet. Selvfølelse er svært knyttet til vekt og utseende.

Tidlige tegn:

*I forhold til mat:
-opptatthet av mat
-spiser mindre
-foretrekker å spise alene
-velger nesten utelukkende lav-kalorimat
-spiser i skjul
-irritabel og stresset rundt måltider
-forlater bordet under måltidet, eller umiddelbart etter
-oppkast
-benekter sult når det er opplagt at han/hun må være sulten
-stress og skyldfølelse for å ha spist
-drikker mye vann
-lett-drikker for å fordøyve sultfølelse

*Humør og atferd
-veier seg ofte
-overdreven fysisk aktivitet
-bruker store klær for å avdekke avmagring
-søvnvansker
-misliker seg selv
-ekstrem frykt for vektøkning
-andre former for selvdestruktiv atferd

*Fysisk tegn
-vekttap
-vektsvingninger
-manglende menstruasjon
-svimmelhet, eventulet besvimmelser
-tretthet
-lav kroppstemperatur og fryser lett spenningshodepine og muskelsmerter
-dårlig blodsirkulasjon, kald på hender og føtter
-hovne kinn

(Skårderud, sterk/svak 2000)

Personlig fiasko er desværre en fornemmelse, der kan følge i kølvandet på den vestlige kulturs individualisering af den enkelte.

Individualiseringen kan f.eks. være at man skal være ”selvsikker”, have det ”rigtige” job/studie og ”klare sig godt”, den ”rigtige kæreste” eller være kommet til det ”stadie i livet”, der stemmer overens med ens alder.

Man skal udleve sit ”potentiale” og nå ”sine mål”, dermed forstået, at man så også skal have nogle ”mål” og helst være godt på vej til at nå dem.

At skulle leve op til forventninger og normer omkring opførsel, tankegang og sociale relationer samt karriere eller studie kan opleves som en umulig opgave.

Følelsen af at ikke kunne leve op til egne og andres forventninger kan give følelsen af afmagt og opgivenhed.

Opgivenhed kan føre til følelsen af personlig fiasko på et eller flere punkter samtidig.

At give op kan lede til en trækken sig tilbage fra verden og føre til at man føler sig isoleret og bliver alene.

Aleneheden og ensomheden behøver ikke at betyder, at der ikke er mennesker omkring en, men måske forstår de blot ikke, hvordan man reagerer eller har givet op overfor en.
Personlig fiasko og opgivenhed kan føre til stress og et øget forbrug af stimulanser, som f.eks. cigaretter, alkohol, medicin m.m. samt eventuelt til selvskadende adfærd.

At tale, blive forstået og kunne give udtryk for sine meninger kan hjælpe til et bedre liv og måske kan være starten til en anden måde at se livet på.

Måske giver du dig selv skylden for, at du ikke kan leve op til det, du mener, du bør leve op til?

Ved narrativ terapi og coaching eksternaliserer vi problemet, så det ikke er dig, der er problemet, men problemet, der er problemet.

Eksternalisering gør det muligt at se på problemet og hvorledes det influerer på din tilværelse samt hvilken historie, der er bag problemet.

Ved narrativ terapi og coaching udforsker vi også dine mere foretrukne historier, som fortæller om hvordan du gerne vil leve dit liv, og hvad du har lyst til. Vi arbejder med hvordan de foretrukne historier kan blive mere tilstede og mere synlige i dit liv fremover.

I Spirit and Mind ApS tror vi ikke på, at ”det skal være skidt, før det bliver godt”, eller at genoplevelse af gamle traumer er nødvendigt for at kunne få det bedre.

Therapy and coaching in English is a possibility.

Priser:
250 kr for første time á 60 minutter. Efterfølgende timer 300 kr/time.
Der gives 20% rabat til studerende, efterlønsmodtagere og pensionister:
Første time 200 kr/time (60 min) herefter 240 kr/time

Henvend dig på 23397673 eller på kontakt@spiritandmind.dk

Klik her for yderligere information på Spirit and Mind ApS’s hjemmeside

Flere og flere danske børn bliver decideret overvægtige, og der finder meget forskning sted i disse år både i overvægt blandt voksne, men også i hvordan man som forældre bedst kan hjælpe overvægtige børn til at stoppe med at tage på i vægt, samt hjælpe de ældre teenagere med at tabe sig.

Jeg har læst en del om emnet efterhånde,n og det følgende er et ”sammenkog” af den læsning.

Som forældre til et buttet eller overvægtigt barn er det vigtigt ikke at ignorere barnets vægtproblem. En Harvard University undersøgelse af over 11.000 børn konkluderede, at 85% af overvægtige børn forblev overvægtige, fordi forældrene ganske enkelt ikke fokuserede på problemet. Børnene forblev overvægtige og gik videre til at blive overvægtige voksne. Så med andre ord er det en rigtig dårlig idé at vende det blinde øje til og håbe på, det går væk af sig selv.

Men du bør stadig IKKE opmuntre dit barn til slankekur. University of Minnesota har lavet en undersøgelse blandt forældre, der opfordrede deres børn til slankekur og dem, der ikke gjorde. Efter fem år var de børn, der var blevet opfordret til slankekur af forældrene mere tilbøjelige til at forblive overvægtige end de andre børn. Og en stor undersøgelse fra Western Sydney University i Australien konkluderede, at slankekure i sig selv kan være medvirkende årsag til at overvægtige forbliver overvægtige. Samtidig med at denne gruppe har øget risiko for spiseforstyrrelser som bulimi og anoreksi.

Prøv at sikre, at familien spiser måltiderne sammen på regelmæssig basis. Masser af studier viser, at børn, der spiser regelmæssige måltider sammen med forældrene er mindre udsat for en lang række problemer – herunder også spiseforstyrrelser og vægtproblemer. Men man skal også opmuntre sit barn til sunde spisevaner ved SELV at være en god rollemodel. Forskning viser at især førskolebørn efterligner deres forældres valg af fødevarer, og den bedste måde at lære de små at spise sundt på, er ved at forældrene går i spidsen.

Sørg for at dit barn får tilstrækkelig søvn. En undersøgelse viser, at selv så lidt som en times ekstra søvn i døgnet nedsætter børns risiko for at blive overvægtige. Der er ganske enkelt forskning, der knytter dårlige sovevaner til overvægt. Der er dog ikke enighed om, hvorvidt det er manglende motion, der gør at barnet sover dårligere og tager på i vægt. Eller om det er manglen på søvn i sig selv, der påvirket appetitreguleringen negativt og derfor fører til overvægt.

Tonight I met a young lady that has been a client of mine. When she came to me a few years ago she had just embarked on the journey of the eternally slim = anorexia/bulimia. She was also “self-medicating” = vodka and cocaine. She had just turned 17, was the biggest liar on earth and thought she had control….

Enter Mama Anna.  The girl came to see me, I saw where she was at and after that I worked with her, or rather, first she worked against me and then we worked together. She realized very quickly that I could “read” her and this made her safe. Finally she went into rehab for her eating problems. At this time she was off the vodka and cocaine. She was in rehab for 4 months and when she came out she started the  journey of healing.

Now she is a gorgeous young woman; she looks good and she is in balance. In her eyes there is a sadness and a wisdom that will always stay. She knows what suffering is, and she knows what it means to change lanes in life. She changed because she wanted to. The work I did with her was to help her want to change. It was about self-definition and where she wanted to go. When we first met she hated the person she had become, and this only pushed her further into self-abuse. Once she was clear about the fact that she could change all this, she started healing. The healing process is always long and hard.

“I take it one day at a time” she said to me with sadness in her eyes “one day at a time”.

I see pride, I see strength, I see belief….and yes, I see pain. I know that this pain will stay part of her forever, a bit of who she is. I also know that she is a mighty strong woman – I can read that behind the pain. One day there will sit before her a young girl full of lies and imbalances, and she will know what to tell the girl to give her the will to live. She will tell the girl what I told her; The Truth.

She calls me her Fairy Godmother. I am honored and touched by this show of affection. I told her the truth, and she accepted it. This young girl managed to change her whole life around, without much support, and she fights every day. She made a choice.

Changing lanes is a matter of will – nothing else.

Har ni sett att känt filmbolag vid namn Disney(som i dagarna ska släppa filmen “En shopaholics bekännelser” och nu ska av någon anledning kanske tysta eventuell kritik på detta sättet) samarbete med Stockholmskändisar auktionerar ut lite vintagetjafs som dessa kändisar förmodligen tröttnat på ändå?Intänkterna ska gå till Föreningen mot ätstörningar.Behjärtansvärt säger inte minst jag som själv lidit av ätstörningar och vet att det som varande “kvinnlig åkomma” fortfarande inte tas på särskilt stort allvar.Jag är liksom många andra(förmodar jag)en nykter bulimiker som väl aldrig blir helt fri från det där monstret i huvudet som säger att jag inte är smal nog men som jag numera lyckas ignorera.Så vad gnäller jag för då?Pengar luktar ju inte.Jo,här är skälet:

Kollar man på utbudet så är det plagg i storlek 34-36 nästan enbart.Plaggen som donerats av klädmärket Dagmar är hängda på modeller med håliga ögon som säkert vid ett eller annat tillfälle stoppat fingrarna i halsen och kräkts upp sushin mellan fotograferingarna.Vad ska man dra för slutsats av detta?Ni ska få två alternativ.Jag är rätt så säker på att ett av dem är korrekt.

1.Alla stockholmskändisar,särskilt de med hemsida på Finest,är små och petite av naturen.Det är liksom en förutsättning för att få ha en hemsida där och få komma in på Stureplan,att man har mindre än storlek 38 om man är tjej.

2.De har ätstörningar av skåpvarianten.Vill inte erkänna det.Vill kunna säga att vaddådå,jag ÄR ju så här smal och har alltid varit!Får man inte vara smal nu heller??Jag blev såååå mobbad när jag var liten,jag var lång,mager och hade tandställning!(som supermodeller brukar säga när de ska klaga över sin skoltid för att liksom trösta vanliga dödliga skolungar med komplex över sin vikt och hur korta de är…väntar fortfarande på supermodellen som gnäller över hur kort och mullig hon var och hur perfekta tänder hon hade).Varefter de kanske skulle gå i defensiv argumentation mot att man minsann SKA vara “tjock” i det här landet för att vara politiskt korrekt.Ridå.

En av donatorerna,som för övrigt länkar till sin Finest-hemsida via auktionen på Tradera,har mottot “hellre smal och galen än tjock och tråkig” i blickfånget när man klickar in på den.Ta på allvar någon.Jag kan det inte.Ironi kan ju vara ett sätt att slippa ta ansvar för sina uttalande och jag antar att detta skulle kallas ironi om man frågade.Själv anser jag det bara vara urbota korkat och om det nu är ironi så är den garanterat ofrivillig.

Gäsp.

I en kampanj för att lansera filmen “En shopaholics bekännelser” på DVD gör Disney en stor kampanj till förmån för Riksföreningen Anorexi/Bulimi där man har auktion på märkeskläder på Tradera.

Så här ser en av modellerna ut i den kampanjen. Hon är troligtvis välkänd för Riksföreningen.

Leif

Ett inlägg jag skrivit som publicerades i SHEDO Bloggen den 7 maj 2009

Foto: Jenny Luks

Det finns manliga fängelseinterner som självskadar. Den vanligaste metoden lär vara att skära sig. Det finns också många kvinnliga missbrukare som är ätstörda. Den vanligaste formen av ätstörning inom den gruppen är bulimi. Är missbrukarnas och internernas problematik i grunden annorlunda än för unga flickor som skär sig? Eller är det bara symtombilden som är mer komplex?

Vad jag vet finns det inget enkelt svar på den frågan. Förmodligen är dock skillnaderna inom respektive grupp större än de mellan grupperna.

Jag tror det går att skönja en bild av en ‘ideal självskadare’. För att beskriva det idealet kan man utgå ifrån vad Nils Christie, kriminolog från Norge, målat upp för bild av ett idealt brottsoffer. Enligt Christie är ett idealt offer svagt, involverat i en respektabel aktivitet, på väg till en plats som hon/han inte kan förebrås för, i förhållande till offret är gärningsmannen överlägsen och kan beskrivas med negativa termer, offret känner inte gärningsmannen och de har ingen relation till varandra.

I jämförelse skulle en ideal självskadare kanske kunna beskrivas som en ung flicka, inte prostituerad, kriminell, missbrukare eller på annat sätt “moraliskt tveksam” till sin person eller sitt beteende, hon skadar sig själv men inte andra, i bagaget har hon en traumatisk händelse som utlöst hennes själsliga smärta, hon umgås inte i “fel” kretsar.

Ju mer man avviker från bilden av det ideala brottsoffret ju svårare har det visat sig bli att t.ex. få brottsofferstöd, information om vilka rättigheter man har, ekonomisk ersättning och omgivningens stöd. Ju mer man avviker från bilden av den ideala självskadaren ju svårare blir det att få behandling, ideellt självhjälpsstöd, representation och att möta förståelse från omgivningen?

Var kommer det ifrån att vi så gärna delar in människor och företeelser som antingen goda eller onda, antingen oskyldiga eller skyldiga? Kanske beror det delvis på att människor i allmänhet har svårt för att bearbeta motsägelsefull information. Istället förlitar vi oss för det mesta på förenklade tankesätt för att ge vår hjärna utrymme att hantera mer information samtidigt. Det är energisparande och viktigt att vi fungerar så. Men jag tror det är minst lika viktigt att vi känner till att det är så vi fungerar så att vi ibland kan stanna upp och ifrågasätta vilka förenklade tankesätt vi använder oss av. Kanske kan vi då försöka sortera bort de vi kommer fram till inte är särskilt användbara eller som är moraliskt oförsvarbara.

Tänk dig en arbetslös småkriminell man kring fyrtio som på helgerna dricker sig berusad för att kunna skära in blodiga ord i sina armar. Hur hjälper vi honom på bästa sätt? Hur hjälper vi den prostituerade femtioåriga kvinnan som växlar mellan att hetsäta och bränna sig för att handskas med sitt liv? Var inom diskussionen om självskadare och ätstörda finns det plats för dessa människor? Hur möter vi dem? Är det vår syn på begreppen självskadande och ätstörningar som behöver modifieras och bli mer inkluderande eller är det människorna som borde maka lite på sig så att de blir lättare att placera in någon annanstans? Är det viktigt att de placeras in just någon annanstans?

Mind-spin er tanker, der kører i ring, det er ikke klare tanker, men nogle tanker bliver ved og ved. Måske har du følelsen af, at du skal eller kan tænke dig igennem det – men det bliver bare ved.

Mind-spin kan opstå af stress, og er også i sig selv stressende. Mind-spin ses oftest lige før man sover eller i situationer hvor man føler sig handlingslammet.
Mind-spind kan have karakter af katastrofe tanker, som f.eks ”hvad nu hvis”-tanker, hvad hvis dette sker…og tit efterfølges dette at ”nej, det vil jeg slet ikke tænke på”.

Katastrofe tanker er meget dominerende tanker, der har ”tænkte” ubehagelige konsekvenser. Derfor kan katastrofe tanker lede til voldsom analyse af konsekvenser – hvilket også tit er del af mind-spinnet.

Katastrofe tanker kan også have mere tvangsmæssig og rituel karakter og også være koblet med selvskadende adfærd.

Igennem en kombination af coaching og terapi får du nogle redskaber, der lærer dig at mestre mind-spinnet og katastrofe tankerne, forstå hvad der aktivere dem og hvad du kan gøre når de er der.

Intro tilbud 250 kr/time (60 minutter), 200 kr/time (studerende, efterlønsmodtagere og pensionister). Efterfølgende timer koster 300 kr/time eller 240 kr/time om du er studerende, efterlønsmodtager eller pensionist.

Se mere på Spirit and Mind ApS, ring på 23397673 eller skriv på kontakt@spiritandmind.dk

Klik her for yderligere information på Spirit and Mind ApS’s hjemmeside

Spirit and Mind ApS tilbyder individuel terapi og coaching over telefon via Skype. Har du også Skype er opkaldet gratis.
I Spirit and Mind ApS har vi specialiseret os i individuel terapi og coaching indenfor følgende områder:

• Mobning og lavt selvværd og selvtillid
• Spiseforstyrrelser (anoreksi, bulimi, overspisning)
• Selvskade
• Identitet
• Grænsesætning, at sige fra
• Angst og kriser
• Ensomhed og depression
• Vrede
• Dødsfald, tab, sorg og adskillelse
• Overgreb
• kærestesorger
• Familierelationer
• Seksualitet
• Voksent barn af alkoholiker
• Alkohol- og misbrugsproblematikker
• Kulturelle- og etniske problematikker
• Overgangsfaser i livet
• Den psykiske side at fysiske lidelser

I Spirit and Mind ApS bruger vi web-kamera, således at vi kan se hinanden om du også har et web kamera på din computer.

For hver session skriver vi noter og noterne scannes ind til pdf-format og sendes til din e-mail, således at du har noterne fra vor samtale og kan se dem og genopleve sessionen efterfølgende. Det kan nogle gange være svært at huske hvad man sagde og talte om i samtalen, dertil er noterne er rigtig godt redskab.
Noter kan ligeledes bruges som et eventuelt udgangspunkt for næste samtale.

I Spirit and Mind ApS har vi tavshedspligt, hvilket betyder, at vi ikke giver information videre om vore samtaler.

Individuel terapi og coaching over telefon betyder, at det er hurtigt og nemt at få en tid til samtale – også selvom du ikke bor ved København eller Frederiksberg.
Terapi og coaching over telefonen: 250 kr for første time (60 minutter) og 300 kr for de efterfølgende timer.

Er du studerende, efterlønsmodtager eller pensionist får du 20% rabat og prisen er da: 200 kr for første time (60 minutter) og 240 kr for de efterfølgende timer.
Individuel terapi og coaching kan du få både over telefon eller på Frederiksberg eller Ballerup af Inge G. F. Larsen eller Vita Brorly.

Bestilling af tid foregår ved at du ringer på 23397673 eller skriver på kontakt@spiritandmind.dk. Betaling af terapi og coaching over telefon sker ved overførsel på reg nr. 3001 konto nr. 0010369789, hvorefter vi finder en tid til samtale.

Spirit and Mind ApS har også par- og familieterapi, dette foregår i Ballerup og er ikke muligt over telefon.

Er du interesseret så ring for en uforpligtende snak på 23397673.

Klik her for yderligere information på Spirit and Mind ApS’s hjemmeside

GÖR TESTET, ANNARS FÅR DU OTUR PÅ SOMMARLOVET!

KÄNSLOR
Du är kär nu - Det ni
Du har sårat nån så de börjat gråta - Tror inte det =)
Nån har sårat dig så du börjat gråta - Näe =)
Du har haft ett förhållande som varade över 10 månader - Öh, nej inte än
Du har haft ett förhållande som varade över ett år - Nej
Du har haft ett förhållande som varade över två år - Nej

ÄRLIGHET
Jag har gjort något som jag lovat någon annan att inte göra - Ja det har jag
Jag har gjort något som jag lovat mig själv att inte göra - Det har jag också
Jag har smygit ut utan lov - Nej
Jag har ljugit om var jag är för mina föräldrar - Näe
Jag har en hemlighet som ingen vet - Kanske det, mohahahahaha!
Jag har fuskat i ett spel - Haha, aa
Jag har struntat i ett prov - Nejdå

DÅLIGA TIDER
Jag har druckit alkohol - Smakat på mammas vin några gånger, men det är allt.
Jag dricker mig berusad minst än en gång i månaden - Näeee, aldrig varit “berusad”/full.
Jag kan svälja piller - Ja det kan jag.
Jag har tagit mediciner mot depression - Nej ,det har jag inte
Jag har anorexi och/eller bulimi - Haha nej verkligen inte!
Jag har sovit en hel dag utan att ha behövt det  - Inte utan att ha behövt det!
Jag har vaknat gråtande - Nej
Jag har somnat gråtande - Tror det

DÖDEN

Jag hatar begravningar - Jaaa!
Jag har sett någon dö - Bara i filmer
Någon nära till mig har försökt begå självmord - Nej
Någon nära till mig har begått självmord - Nej

Jag har tappat bort mig i min hemstad - Haha nej
Jag har sett en fallande stjärna - Det tror jag inte
Jag har önskat då jag sett en fallande stjärna - Har inte gjort det
Jag har tryckt på alla knappar i en hiss - Vem har inte?
Har sparkat en kille mellan benen - Japp, brorsan
Har hoppat fallskärm från ett flygplan - ALDRIG!!!
Har lekt sanning eller konsekvens - Jajemen
Druckit en hel liter mjölk på en timme - Haha, nää
Jag har medverkat i en teater -  Yes!
Du har fångat en snöflinga med tungan - Aarå
Jag har suttit på ett tak på natten – Nej
Jag har aprillat någon - Mm vad jag minns iaf
Jag har åkt taxi - Ett antal ggr
Jag har ätit sushi - Nej
Jag har åkt snowboard - Nej