Birk, som Midi egentligen heter, i Volvon. Tekniske grannen Ram inspekterar nyförfärvet.

Äntligen ser exet Agapanthus och pojkvännen IndianPeters (Pedro) bilbekymmer ut att vara ur världen! Må vara att 745:an är törstigare än Mazdan, men driftsäkerheten är förhoppningsvis bättre. På bilden ovanför provligger Birk bagageutrymmet, medan min mekaniskt kunnige granne Ram genomför en optisk inpektion av Volvon.

Den krånglande Mazdan som bilhandlaren nu annonserat ut på blocket för 8 500 bagis, till förra ägarnas chock.

Läs även andra biltrötta (?) bloggares åsikter om Birk, Midi, Barn, Familj, Egoorienterat, Bilar, Volvo, Mazda, Ram, Agapanthus, IndianPeter, Vänner, Släkt, Grannar

Sönerna fyller år och jag är i Burgsvik och uppvaktar

Igår döpte sig Joel (efter eget beslut) och passade på att göra detta på sin födelsedag, så det var dubbelt upp att fira. En fin liten ceremoni på Öjas Församlingshem där Felicia- en av Maxis kompisar spelade tvärflöjt före och efter riten.

Sedan var det dags för påskmiddag med ägg, kaviar, sill och lammsadel, vilket utvecklade sig till en veritabel matorgie för Shiva, som numera residerar här. -Hon “foodade” hela natten, rapporterar Pedro, som i vanlig ordning hade vissa sömnsvårigheter.

Flera timmar ägnades också till att flyga med den radiostyrda Clas Ohlson-helikopter som utgjorde min kombinerade födelsedagspresent till Mini och Maxi. Det är väl ingen överdrift att påstå att den gjorde succé bland killarna, dit jag även räknar Agapanthus pojkvän Pedro

Och i morse testade jag Agapanthus spikmatta. Innan jag lade ned min nakna rygg på den svenska spikmattans långa plastspikar, kommenterade Agapanthus med:
-Du ser faktiskt ut som en fakir!
Tack för det! Men, sanningen att säga har hon faktiskt rätt! Den fördömda ADHD-medicin jag äter är förstås aptitnedsättande, så jag har gått ned flera kilo i vikt på sistone och hade inte så mycket att ta av från början, heller. Det är nästan så att man känner sig lite Ferlinsk mellan varven. “Jag är ganska mager om bena, tillika om armar och hals”, hehe…
Men häftigt med spikmattan, får jag säga! Gjorde visserligen ont som fan inledningsvis, men efter ett tag började en värme sprida sig över ryggen och kroppens eget morfin- endorfinerna- sköt ut i blodet och lindrade smärtan.
testade senare med en tunn T-shirt på kroppen och i Maxis säng, och då var upplevelsen i den närmaste helt smärtfri!
Efteråt mådde jag kanonbra och var såväl uppiggad som avspänd.
Något för Pedro att testa, så att han slipper sina sömnlösa nätter!

Sedan var det dags att sjunga “Ja må han leva!” för unge Mini. Övriga familjen hade väckts upp av Agapanthus, som tassade omkring för att inte väcka födelsedagsbarnet och samlade styrkorna inför hans uppvaknande.
Den yrvakne Mini insåg snabbt att detta var Hans Dag och kastade sig med stor förtjusning över presenterna. Största jublet fick nog en present från mormor och morfar- en Singstar med ABBA-musik.
Den klart mest lysande stjärnan där visade sig vara Agapanthus, som nyligen sjöng Super Trooper och fick statusen Hit Artist!

Den populära presenten, där Minis mamma sjöng till sig statusen Hit Artist

Maxi har sovit hemma hos mig och följer nu med i morgonbussen till Visby för vidare befordran hem till Burgsvik.

Men först går hemfärden via en Cola på Märthas Cafés soldränkta veranda...

...och via en utsiktsplats vid Adelsgatans slut samt...

...Kvarntornet, som är unikt i ringmuren p g a sin runda form.

Läs gärna också andra Visbyturistande (?) bloggares åsikter om Maxi, Egoorienterat, Visby, Bussresor, Märthas Café, Kvarntornet, Havsutsikt, Mobilfoto

Månen lyste med ett osedvanligt starkt sken

…om än en ofrivillig sådan. Fast det var ganska häftigt medan det varade.

Min mobil har börjat muppa sig ordentligt på sistone. Jag måste pressa med fingret mot laddarens kontakt, för att den ö h t ska ge batteriet någon ström. Glappkontakt, med andra ord.
I måndags morse var den helt död. Jag tog med den in till Visby. Jag och Maxi skulle göra sällskap in dit, var det tänkt. Han har ju tillbringat helgen här med mig.

Busstrul

Emellertid hade mitt busskort gått ut under helgen. För att vara säker på att jag verkligen skulle ha pengar till det fördömda kortet (675:- för uselt fungerande kollektivtrafik,) hade jag i god tid satt undan 700:- på ett alternativt konto. Detta för att inte banken, pensionförsäkringsbolaget, Amnesty eller någon annan skulle dra pengar från det, så att jag inte skulle ha råd att betala kortet.
Nu tjöt apparaten på bussen och indikerade att kortet var utgånget. Redan när jag och Maxi gick ombord, hade jag noterat att bussföraren (som jag dessvärre inte kände) hade ett hårt och oförsonligt ansiktsuttryck, så mina förhoppningar att kunna få åka utan att erlägga de 54 kronor som en enkelresa till Visby kostar från Klintehamn, var ganska låga. Och pank var jag, i vanlig ordning.
Jag förklarade att jag hade pengar på mitt bankkonto, varvid han gjorde en gest mot bankomaten som sitter vid Konsumaffärens vägg.
-Gå och tryck ut dom, då!
-Kan dessvärre inte göra det. Kontot är inte kopplat till kortet. Jag måste gå in på banken och ta ut pengarna.
-Nej, då kan du glömma det!
Eftersom jag redan var inställd på detta, tog jag snabbt farväl av Maxi och han fortsatte moloket in i bussen medan jag begav mig ut på väg 140 för att testa min tur i egenskap av liftare.

Nostalgisk doft

På andra sidan vägen, ner mot hamnen, ligger ett sågverk och för första gången på mycket länge fylldes mina näsborrar av den sedan barndomen välbekanta doften av nysågat virke. Jag drog begärligt in den och var på ett efter omständigheterna gott humör när jag nådde vägkorsningen.
Kanske var det därför min liftarlycka var synnerligen god denna soliga morgon, för trots att den vita skåpbilen som närmade sig söderifrån hade god fart, ställde sig killen som körde på hejdarna och glatt överraskad sprang jag fram och hoppade in i bilens främre passagerarsäte.
Det visade sig att föraren var tacksam att få någon att prata med under den vanligen så tråkiga ensamfärden mot Visby. Vi hade en lång och trevlig dialog och jag upptäckte att det inte var några som helst problem att prata med honom även om sådant som “vanliga männsiskor” ofta uppfattar som alltför “djupt” eller “komplicerat”. Imponerad av hans analytiska och filosofiska läggning som resulterade i en pragmatisk och väl fungerande livsfilosofi, var jag naturligtvis tvungen att utröna vilket som var hans soltecken.
-Jungfru, svarade den gladlynte byggnadsentreprenören.
- Ja, det förklarar i alla fall din hjälpsamma attityd. Utan den satt jag väl inte här, skrattade jag.
Med Jungfruns tjänstvilliga inställning frågade han mig sedan var jag ville bli avsläppt. Antingen kunde han köra via Skarphäll, där Chili ligger och då skulle jag vara på jobbet i god tid. Men jag var ju tvungen att få ut pengarna till busskortet, så jag måste vänta tills banken öppnade kl 10.00, så jag bad honom istället att släppa av mig vid busstationen, så att jag kunde meddela Maxi att jag kommit in till stan.
Vi tog ett glatt farväl och Jungfrun fortsatte mot en byggarbetsplats norr om stan.

Surprise, surprise!

Jag såg direkt Maxis gestalt snedda över busstorget mot de södergående bussarna och hojtade glatt:
-Tjena, grabben! Läget, då?
Han såg mycket glad ut vid anblicken av mig, men också oerhört överraskad.
-Men…hur kan du vara här? Och hur har du hunnit in samtidigt med mig?
Jag berättade om min turliga liftarfärd och spenderade några minuter med sonen innan det var dags att knata upp till Ankaret.
Väl där lånade jag telefonen, ringde upp Tha på Chili och förklarade att jag skulle komma en aning senare, eftersom banken inte öppnade förrän 10.
En av tjejerna på Ankaret har visat sig vara fena på att fixa trilskande elektroniska prylar, så hon kastade sig ivrigt över utmaningen med den glappa laddarsladden och lyckades så småningom fixera den i laddarläge med hjälp av packtejp. Efter morgonfika och småprat med de f d kollegerna, begav jag mig till banken. Luren låg kvar på Ankaret för laddning.
Bankärendet avlöpte ovanligt smidigt. Tidigt på morgonen, inga köer. Jag var snart på väg till Chili, som alltså ligger på ett tidigare industriområde som med tiden blivit de bilburnas Mecka, eftersom WILLYS, EL-Giganten, Rusta m fl lågpriskedjor etablerat sig där. Tillräckligt med kontor och affärer gör att det faktiskt går att driva inte bara en, utan två lunchrestauranger på Skarphäll, varav Chili alltså är en.

Mera busstrul

Eftersom jag har ascendenten och Saturnus i Jungfrun, jobbar jag gärna klart med det jag håller på med och försöker göra jobbet så bra som möjligt. Det var anledningen till att jag inte uppmärksammade att klockan var så pass mycket som den var. Det var en av tjejerna på jobbet som undrade om det inte var bäst att jag gick, så att jag inte skulle missa bussen.
Brådstörtat gav jag mig iväg i sällskap med en PRAO-yngling som hade börjat samma dag. Han tog bussen vid en hållplats vi passerade, men jag fortsatte till Ankaret, eftersom jag ville ha med mig telefonen hem. Detta gjorde dock att jag blev så pass försenad ner på stan att jag hårfint missade busseländet!
Nåja, fick väl lösa det på något sätt! Lösningen bestod i att jag tog en annan buss till Hemse och där hemma hos en kompis inväntade nästa buss som passerade Levide gamla affär. Därifrån går vägen hem till Eksta. En dryg halvmils promenad. Och det hade ju inte varit så farligt om jag bara hade varit lite varmare klädd. Nu hade jag i alla fall handskar och mössa i ryggsäcken, så de åkte snabbt på, varpå jag anträdde färden hemåt.

Moonlight shadow

Fullmånen lyste med ett skarpt sken, så den skugga jag kastade på asfalten var osedvanligt kompakt. Enligt rexlins astroblogg skulle en månförmörkelse vara i faggorna, men den syntes det inte mycket av på våra breddgrader.Kan faktiskt inte erinra mig att jag någonsin befunnit mig i den situationen tidigare. Mitt marscherande ledde tankarna till min militärtjänstgöring i Falun, där jag tillsammans med min granatgevärsgrupp bestående av kompaniets värstingar, till allas förvåning (även vår egen) kom på andra plats i en gruppfälttävlan. Även där var det snabba mörker- och nattmarscher som gällde.
Att jag hade hjärtevännen i den fortfarande laddade mobiltelefonen (med Comviq Kompis kan man snacka i två timmar för 69 öre. Tack för det! ) underlättade givetvis också min ensamma promenad och det tog bara en knapp timme innan jag kunde kliva in i den välkomnande stugvärmen.

Recidiv

Uppvaknandet på måndagen var emellertid mindre angenämt. Promenaden hade tagit mina reservkrafter och kylt ned mig så pass mycket att mitt hårt prövade immunförsvar hade packat ihop och tackat för sig!
Huvudet var igengrott med snor, frossbrytningar jagade genom kroppen och jag svor svavelosande ramsor över min idioti att gå till jobbet innan sjukdomen hade gått ur kroppen.
Nåja, den här gången återvänder jag inte till kneget förrän jag känner mig helt kurant! Jag sov praktiskt taget hela dagen igår. Känner mig betydligt piggare idag, men hostar fortfarande slem och uppvisar diverse andra tecken på att inte vara vid full vigör. Få se hur det känns imorgon bitti.

Ojdå, det här inlägget blev visst längre än vad jag från början hade avsett. Undrar just om någon orkar genom det?

Läs även andra bloggares åsikter om Bussresor, Maxi, Månen, Moonlight Shadow, Ankaret, Chili, Egoorienterat, Visby, Klintehamn, Konsum, EL-Giganten, Rusta, månskenspromenad, Hemse, Jungfrun, astrologi, liftning, nostalgi, sågverk

Alfa lufsar på i vinterlandskapet

Fick just en kommentar från min bloggande polare Magnus Berg i Burgsvik. Han med hunden Alfa, Gotlandsbilden.se och Lille Gerhard, du vet? Han skriver så här:

Den här artileln är inte heller så dum när det gäller att beskriva min hund-hållning och hur långt jag är beredd att gå för att värna hundens rätt i samhället.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=203874
Det roliga är att journalisten medvetet ljög när han påstod att Alfa väntade utanför under rättegången. Journalisten skjutsade mig nämligen hem efteråt för att jag skulle hämta Alfa för att sedan återvända för att ta bilderna. Men tack vare den lögnen så blev det en jäkligt bra (provocerande) artikel.

…är vad du får när du besöker min polare Magnus Burgsvikbaserade blogg. Botanisera gärna i Magnus blogg! Kolla i arkivet efter kategorin Hundar, t ex, om du är intresserad av fungerande men mindre vanliga uppfattningar om relationen människa/hund.

Magnus har nyligen skrivit en lång och mycket initierad artikel om hur man bäst ringer näst intill helt gratis med Skype, för dig som vill hitta billiga telelösningar. Dessutom gör han titt som tätt roande (och befogade) påhopp på de gotländska lokalpolitikerna och framför allt så bjuder han besökaren på en riktigt fin gotländsk fotoupplevelse!

Alfa- den friaste hund jag känner

Klicka på bilden av Alfa, hans mestadels okopplade hund, så kommer du dit!

Läs även andra hundvänliga (?) bloggares åsikter om Alfa, Magnus, foto, teknik, politik, Gotland, Burgsvik, hundar, tele, Skype, Magnus Berg, naturscenerier, djur, vänner

…hittar du på Magnus Bergs blogg, dit jakten på nomineringsbara
kandidater till Stora Bloggpriset fört mig.
Dramatiken återfinns såväl i hans vackra bilder som i hans politiska nagelfarande och gisslande av de ansvariga beslutsfattarna i Gotlands kommun.
Klicka!

Grundårdern

Lilla Karlsö

Läs även andra bloggares åsikter om Gotlandsbilden-bloggen, Magnus Berg, Foto, Ekstakusten, Politik, Gotland

Äntligen en uppkopplad och hyfsat snabb dator!

Sitter i Burgsvik och bloggar för glatta livet, eftersom det är en sällsynt lyx nuförtiden att jag kan komma ut på nätet under vettiga former.
Min sega uppkoppling i Eksta ligger för tillfället nere, eftersom det har blivit strul med inbetalningen av abonnemangsavgiften. Saken ska vid det här laget vara åtgärdad, men frågan är när Tele2 slår på linan igen?
Emellertid har jag med hjälp av Röda Kors-datorn på Kupan i Visby samt en god bloggvän kunnat upprätthålla viss kontinuitet med inläggen, som du kanske märkt.

Fick åka med Bonus i hans hyrbil när han skjutsade hem Mini, Midi och Maxi samt besökte sin mamma, Pedro och Shiva idag. Eftersom Bonus är nybliven körkortsinnehavare, var det lite kul att se hur pass bra han körde, men varken jag eller kidsen hade några anmärkningar på hans sätt att framföra den hyrda Opeln.
Blev glad att se mig

Shiva hälsade mig förstås med översvallande glädje. Hon har bott här ett bra tag nu, eftersom hon får vara ensam så länge om dagarna hemma i Eksta.
Helgen med kidsen har som vanligt varit händelserik och kul, även om det kan vara lite svårt att fördela gracerna mellan varven. Vi avslutade med kortspel (Trebello eller Bismarck, som spelet också kallas) och att Maxi och jag tillagade fransk äppelkaka innan avfärden till Burgsvik. Mini och Maxi turades om vid Macen och Nickelodeon.
Hmmm… Bonus börjar redan hetsa om att åka tillbaka till Eksta, så jag får sno på lite här, tydligen…
Läs även andra bloggares åsikter om Familj, Bonus, Kidsen, Mini, Midi, Maxi, Shiva, Egoorienterat, Bloggning, Shiva, Agapanthus, Pedro, Burgsvik, Bilkörning, Opel

Som texten formulerats på denna skylt i Burgsvik, kan det vara svårt att veta om man riskerar att bli attackerad av aggressiva höns vilken sekund som helst, eller om innebörden är en annan.
Men vi får väl ändå förmoda att det är en varning riktad till bilisterna, så att de inte kör över fjäderfäna.
Läs även andra bloggares åsikter om Höns, Sommar, Bilism, Varning!, Skylt, Burgsvik, Gotland
href=”http://bloggar.se/om/Gotland” rel=”tag”>Mobilfoto

Intet nytt på feberfronten, dvs febern pendlar mellan 38,6 som minst till kring 40 grader och på det hosta som river sönder lungor och luftrör för mig. Är inte det min vanliga otur så säg?

Tröstar mig med en sommarbild från i juli. Goa barnen får min själ att le hur jag än mår.

Nu blir det fortsatt vila och tankarna till de drabbade i Finland.

Som den minnesgode bloggbesökaren kanske erinrar sig, hittade min polare Magnus Berg från Burgsvik ett intressant exemplar av Cannabis sativa i vassen någonstans i Burgsvikstrakten i somras. Han har med stort intresse följt utveklingen och låter oss nu få en uppdatering av händelseförloppet. Rena gräspornografin på min ära! Skulle rent av platsa i High Times!

Magnus vassfynd som det ser ut nu. Visst är hon vacker, MaryJane?

Läs även andra bloggares åsikter om Foto, Cannabis sativa, Hampa, Vass, Burgsvik, Vänner, Magnus, High Times, Mary Jane

….hittar du på Magnus Bergs hemsida Gotlandsbilden.se.
Ta en titt, vetja! (Klicka på fotot här nedanför!)

Läs även andra bloggares åsikter om Foto, Magnus Berg, Gotlandsbilden.se, Burgsvik, Gotland

Under namnet Neodragoon gör Maxi comeback på WordPress!

Hans blogg ska handla om Fantasy-relaterade företeelser. Min son Maxi har många bollar i luften som den aktiva Vädur han är, men den här gången har han bestämt sig för att försöka blogga mera regelbundet. Klickar du på bilden här nedan, kommer du till hans nya blogg,

Läs även andra bloggares åsikter om Maxi, Bloggning, Neodragoon, Fantasy, Familj, WordPress, Comeback, Mobilfoto

(P g a bildstrul på WP (?) har jag daterat upp och i samband med detta passat på att byta ut Magnus förra Carola-foton som inte ville laddas in riktigt mot nya.)

…från 1991 är dessa Carolabilder:

Fotografen får själv kommentera sina bilder. Ordet till Magnus berg, alltså:

-Jag tycker bilderna är riktigt jävla bra och är därför stolt över dem. Att bilderna blev bra beror på att jag var mycket seriösare och ambitiösare än sketna pressfotografer. Jag släpade alltid med mig tre blixtaggregat. Det var inte alltid som jag använde alla tre, men bilderna på Carola är resultat av det.

-En blixt riktade jag mot den vita väggen bakom. Jag ville ha den helt utfrätt (vit utan detaljer). Sedan satte jag ett huvudljus från höger och ett upplättningljus rakt framifrån. Sedan var det bara att knäppa medan skribenten intervjuade.

-Eftersom bilderna skulle tryckas i en så kallad tabloidtidning (typ dags- eller kvällstidning) så kopierade jag ansiktet så vitt jag bara kunde. På det gråaktiga papperet skulle ansiktet ändå få en schysst nyans. Men även när bilderna inte skulle publiceras på dasspapper gillar jag vita ansikten och rejäl kontrast.

Och här har vi ett foto av fyren på Närkholm.

-Molnet är så jävla perfekt. Många har fotograferat fyren, men jag tror ingen lyckats som mig, säger Magnus blygsamt i en kommentar till bilden.

Läs även andra bloggares åsikter om Magnus Berg, Carola, Burgsvik, Kändisar, Gotlandsbilden.se, Foto, Svart-vita foton, Fyren, Närkholm, Vänner

…skriver polaren Magnus Berg i Burgsvik och bjuder på följande ovanliga bild från hemtrakten:

Man kommer rent av att tänka på Operation Overgrow, hehe.

Vist är hon fin, MaryJane?

Läs även andra bloggares åsikter om Narkotikastämplat, Vattenmaja, Cannabis, Naturen, Odling, Kuriöst, Magnus Berg, Burgsvik, Foto, Operation Overgrow, Hallucinogener, Marijuana, Hampa, “Gräs”

Det här är den stolte MC-turisten Lasse Berggren på sin skinande och väl underhållna Suzuki Intruder vid Shellmacken i Burgsvik.
Jag fotade honom i samband med att jag och Shiva besökte Agapanthus, Pedro, Mini, Midi och Maxi. Där träffade jag också en gemensam bloggvän till Agapanthus och mig, nämligen den trevliga och mycket sympatiska Madonnan, som besökte mitt ex. Det är roligt att kunna sätta ansikten på sina medbloggare s a s!
Madonnan (som f ö har en välbesökt blogg på Aftonbladet) meddelade att när hon reste över till ön, var färjan fylld med “knuttar” och “spättor” vilkas medelålder tycktes ligga någonstans runt 40+. Det förvånade och gladde henne, eftersom hon trodde att MC-åkningen var ett intresse förbehållet yngre årgångar.
Läs även andra bloggares åsikter om MC-turism, Gotland, Sommar, Burgsvik, Foto, Mobilfoto, Egoorienterat, Mini, Midi, Maxi, Agapanthus, Pedro, Madonnan, “Knuttar”, “Spättor”, Shiva, Hundar, Djur, Suzuki, Intruder

Shiva har tagit sig en vilopaus från barnskriket och sommarbestyren i Burgsvik på södra Gotland. Husse och Hjärtevännen hälsar på hos Agapanthus, Pedro och barnen Mini, Midi och Maxi. Shiva minns med vemod de goda tiderna då Pedro försåg henne med allsköns godbitar, tills hon likt en stor svart boll rullade fram. Nuförtiden får man vara glad för om det serveras något konstigt hundfoder gjort på havsalger!
Läs även andra bloggares åsikter om Shiva, Burgsvik, Mini, Midi, Maxi, Pedro, Agapanthus, Mobilfoton, Egoorienterat, Hundar, Djur, Hundfoder, Havsalger

Ännu en dag med strålande solsken ser det ut att bli när jag till tonerna av Foggy Mountain Breakdown med Earl Scruggs & Friends samt Enigma, Livelihood och Nationalteatern (vilken blandning, va? ) bloggar iväg de tidiga morgontimmarna här i Eksta. Väntar på att grannen ska avresa till Visby kl 08:00, så att jag kan följa med på trippen och göra de nödvändiga inköpen till min stundande födelsedag i övermorgon. Om Gud vill och grejorna håller, så är det meningen att Agapanthus, Pedro och kidsen ska komma upp från Burgsvik och käka lite då, men eftersom Mazdan har behagat trassla en hel del på sistone, så är det i skrivande stund inte helt klart hur det blir med den saken. Nåja, saker och ting brukar lösa sig på ett eller annat sätt och så sker säkert även denna gång! Har starka funderingar på att inhandla en box av det sydafrikanska rödvinet Umbala till det facila priset av 129 bagis. Eftersom en treliters box motsvarar i runda slängar fyra ordinära buteljer vin, så ger enkel matematik vid handen att man inte betalar mer än cirka 30 spänn per flarra! Prisvärt, eller hur?
Så har Maxi framfört önskemål om att få någon form av pasta till middag. Eftersom min kropp tydligen har bestämt sig för att det får vara nog med fläsk och rött kött, så har jag efter en stunds bläddrande i kokboken “Fisk är inga konstigheter”, beslutat mig för att satsa på spaghetti med räkor och pesto och ev inköpa ett gäng kycklingklubbor samt lax för grillning. Få se om jag pallar att fixa egen tårta, eller om det får bli en Princess-variant inköpt i all hast ute på stan. Det ordnar sig säkert!

Läs även andra bloggares åsikter om Visby, Egoorienterat, Solen, Inköp, Mat, Vin, Grannar, Pengar, Bilar, Familj, Kidsen, Agapanthus, Pedro, Musik, Earl Scruggs, Bluegrass, Enigma

..Magnus i Burgsvik lägger jag nu ut Afroman och hans “Because I Got High”.
-Lyssna på texten! uppmanar Magnus.
Ja, låten handlar ju om avigsidorna med att konsumera alltför mycket marijuana i tid och otid och får väl ses som en varning för detta oskick. Men nog låter det väl som om de hade ganska så kul när de spelade in låten? Och hela 2.5 miljoner har kollat rullen på YouTube.

Läs även andra bloggares åsikter om Reggae, Afroman, marijuana, weed, droger, musik, humor, video, YouTube

på läckra, nytagna foton med gotländska vintermotiv, så rekommenderar jag ett besök hos fotografen Magnus Berg i Burgsvik! Klicka på bilden, så kommer du till hans blogg Gotlandsbilden!

Läs även andra bloggares åsikter om Foto, vänner, bloggning, Burgsvik, Gotland, vintermotiv, vinter, Magnus Berg

…i Tel Aviv, Israel har skickat vackra bilder från fjärran Östern som han tycker att jag kan lägga ut på bloggen, så att flera kan få njuta av dem. Efter att ha installerat en gratis och helt laglig motsvarighet till Microsofts Officepaket, -Open Office-som Magnus från Burgsvik hjälpte mig med, kunde jag öppna bilderna som var i PowerPoint- format. Här är en av dem, föreställande ett kloster i Spiti, Indien:

Nu har Magnus Berg digitaliserat den nyinköpta vinyl-EP med Lille Gerhard (han kallade sig så när han sjöng på svenska) som jag lyckades hitta på en begagnat-börs på nätet och som Magnus raskt inhandlade. Det är samma EP som han hämtade Petter och Frida från, men i bättre skick och således med mindre mängd knaster.

Magnus vid Ekstakusten en dag i somras. Klickar du på bilden så kommer du till hans hemsida.
Där finns mer att läsa om Little Gerhard.

Magnus har lagt ut låtarna på sin blogg och nu finns samtliga fyra spår med.

Den siste Mohikanen

Petter och Frida

Kär i din bild

Tre små fiskar

Och det är alltså från den här EP:n utgiven 1961 som låtarna är hämtade. Klickar du på skivkonvolutet så kommer du till en utförlig Little (Lille) Gerhard-bio- och discografi.

Hinner med ett sista blixtsnabbt inlägg före avresan! (Som inte blev av!)
Midi, Mini och Maxi avnjuter Agapanthus vindruvor strax före hemfärden till Burgsvik.
Ha det!

…blev tydligen utelåst häromdagen, om jag förstod saken rätt. Nycklarna var däremot inlåsta. I hemmet! Mamma Agapanthus, som befann sig på jobbet i Körsbärsgården, fick kasta sig i Bensinslukaren och åka hem till Burgsvik för att släppa in honom. Ja, ja…. det är inte så lätt att hålla ordning på alla saker alltid!

Sonen Maxi, 12, på besök hos pappa i Eksta