Frank Andersson. Foto: Daniel Carlstedt

Det var aldrig tal om någon busstrejk i Göteborg. Trots att Stockholm och andra delar av landet drabbades av strejken var Göteborg aldrig hotade. Varför kanske ni undrar? Det är ganska enkelt, i Göteborg har man nämligen ett kommunalt bussbolag och dessa tillhör en helt annan arbetsgivarorganisation än de privata företagen. Istället för BuA som Kommunal var i konflikt med tillhör de kommunala bussarbetsgivarna organisationen KFS och dessa hade redan gått med på Kommunals krav utan att ställa till några problem varför det heller inte blev någon strejk. Frank Andersson (s), göteborgare och regionråd, är en av de som ingår i KFS förhandlingsdelegation och var med och tecknade ett avtal för de kommunala bussförarna. Vad lär vi oss av detta? Jo, det är oftast bättre med kommunala bolag….

Foto: Daniel Carlstedt

Nyligen tog Kommunals busstrejk i Stockholm slut. Båda parterna var nöjda med avtalet, enligt Kommunalarbetaren. Det blev löneökningar på 10,4 procent samt nya gränser för ramtid och dygnsvila. Vilket betyder att bussförare som kör linjer vars sträcka är mindre än 50 kilometer har rätt till 11 timmars dygnsvila. Jag tycker att Kommunals strejk har varit både ansvarsfull och att man nått fram till de krav man ställt, krav som helt klart varit rimliga. Att pausa strejken över helgen när man fortsatte förhandla var ett bra initiativ som visade på att man ville nå en lösning och att man inte ville åsamka varken företagen eller resenärerna onödig skada eller skapa onödiga problem. Dessutom var det ett smart drag att omstrukturera strejken i och med att förhandlingarna strandade igen, istället för att de trafikanter som var beroende av bussen, alltså de som bor i kranskommunerna, tog man ut bussarna i innerstaden samtidigt som man hotade med strejk på Flygbussarna samt för Swebuss Express. Andra fackförbund borde ta till sig av lärdomarna från strejken och Kommunal kan hålla fanan högt och vara stolta över att ha genomfört en lyckad konflikt.

Med bakgrund av ovanstående tycker jag därför att det är skrämmande att Bussarbetsgivarna (BuA) anklagar Kommunal för att ha strejkat bara för strejkandets skull och kräver proportionalitet i fackets strejker.

– Den här strejken visar på behovet av proportionalitet, att det ska finnas rimliga proportioner mellan vilka stridsåtgärder man får vidta och vilken skada de åstadkommer. Hade det funnits det skulle strejken där all busstrafik i Stockholm stoppades inte ha varit tillåten, säger Peter Jeppson, VD för BuA till LO-tidningen.

Han menar att det avtal man skrev under inte innehöll så stora skillnader mot det avtal som man erbjöd Kommunal den 3:e juli.

– Strejken kostade ett antal miljoner varje dag. En del av det betalades av Svenskt Näringslivs konfliktfond – men långt ifrån allt. Avtalet ger dock i stort sett det vi erbjöd Kommunal redan den 3 juli. Mitt intryck är att det fanns ett gäng – långt ifrån alla – som strejkade för strejkandets skull, som gärna ville ha en fajt, säger han.

Det är en skrämmande framtid vi kommer att få se om arbetsgivarna får igenom sitt krav om en proportionalitetsprincip, något som redan diskuteras i EU efter EG-domstolens yttrande över Vaxholmsmålet där domstolen menade att Byggnads stridsåtgårder åsamkade det blockerade företaget för stor skada. I Sverige idag är det frivilligt att teckna kollektivavtal och löner och villkor när avtalen är undertecknade sköts av parterna, det vill säga arbetsgivaren och facket, vad kommer att hända i framtiden om facket inte har något att sätta emot mot arbetsgivarna när de kräver avskaffade ob-tillägg, inte vill teckna kollektivavtal eller som i Kommunals fall vägrar att gå med på 11-timmars dygnsvila?

Människor går med i facket för att de har förtroende för att det faktiskt sköter deras intressen och slåss för sina medlemmar. De senaste åren har både LO och socialdemokratin gått mot en mer liberal diskurs, samtidigt som de skaffat sig en mesigare framtoning. Den senaste tiden har vi sett två väldigt uppmärksammade strejker: bussförare och sjuksköterskor. Båda gångerna har arbetarna varit väldigt stridsvilliga, båda gångerna har kostsamma strejker satts igång och båda gångerna har ledningen trots strejken gått med på halvdana avtal. Om facket vill behålla sitt förtroende och sina medlemmar funkar inte en sådan linje.

Media: SVD, DN

Intressant? Låt fler ta del av det!

för kommunals krav! / AB / DN /
        / SydS/ HD / KB / TA / YA /
Så nu kommer alla bussar att rulla på som vanligt!

Skönt då att det löste sig iallafall!
Jag var ju på Sergels Torg idag då Kommunal hade en manifestation för oss busschaffisar.

Jag uppdaterar detta inlägg vid senare tillfälle med lite foton därifrån!

Som jag uppfattar det i artikeln så fick
VI igenom våra krav:
11 timmars dygnsvila
13 timmars ramtid
Förbättringar för anställningar
Löneförhöjning

Sen vet jag inte hur detta kommer att se ut i verkligheten, men jag hoppas ju att allt är till vår fördel!
Sååå nu är det bara att tuta å köra för alla igen…
SvD

Ikväll får vi reda på om busstrejken är över eller om den kommer att utvidgas. Vid 22-tiden ska parterna lämna besked. Men den pågående konflikten engagerar få. Det mest slående med busstrejken är att ingen verkar bry sig anser Svenska Dagbladets Peter Hammarbäck i en krönika i dag. Han skriver:

”De första dygnen sprang journalister från Stockholmsmedierna ut till busshållplatserna för att hämta in inslag av typen ’Magdalena, 47, förbannad – kunde inte ta sig till jobbet’. Men Magdalena 47 var inte förbannad.”

Peter Hammarbäck menar att tajmningen för strejken är fel – mitt i den lugna semestertrafiken då Magdalena och andra bussresenärer antingen är lediga eller kan cykla till jobbet.

”Tänk er istället en busstrejk under de kallaste och suraste oxveckorna i januari. 18 minus, beckmörkt och snöstorm, då kan man räkna med att Magda, 47, hade varit topp tunnor rasande och krävt en snabb lösning på konflikten.”

Han frågar sig också hur allmänhetens likgiltighet påverkar utfallet av strejken.

Hade ställt betydligt högre krav på de kommunikativa insatserna under de förhållanden som Peter Hammarbäck beskriver.

Arbetsmarknadskonflikter avgörs i mångt och mycket av vem av parterna som lyckas vinna opinionen, tredje part.

Under busskonflikten i slutet av 1990-talet då chaufförerna krävde fem minuters rast i timmen för att kunna göra ett bra och säkert jobb med att transportera resenärer. Kommunal fick snabbt gehör för sitt krav hos tredje part och ganska snart var motparten tvungen att ge med sig vid förhandlingsbordet.

I den nuvarande konflikten finns ett liknande krav då chaufförerna kräver minst 11 timmars vila per dygn. Däremot saknar jag rapporten som visar att antalet olyckor och/eller tillbud ökar i samband med att chaufförerna får för kort dygnsvila. Varför inte en undersökning tillsammans med Trafiksäkerhetsverket och/eller sömnforskare som kan tala om hur mycket koncentrationsförmågan minskar i samband med för lite sömn. Lägg därtill några busschaufförer som berättar om hur tufft det är med för lite dygnsvila och den oro de kan känna över att transportera bussresenärer och samtidigt vara så trötta.

En sådan kommunikation hade haft betydligt större möjlighet att nå och engagera tredje part och därmed rimligen påverka utfallet av förhandlingarna. Nåväl, vid 22-tiden vet vi om det blev avtal eller om strejken utvidgas.

”Man ska ha allt, annars blir det inget.”

Orden kommer från Svenska dagbladets ledarsida, där är de nämligen ordentligt upprörda över att Kommunal inte accepterade arbetsköparnas bud. Det är alltid lika hycklande med liberaler. De försöker alltid hävda hur viktigt facket är, men så fort facket inte putsar företagarnas skor, då får man höra.

”Därför är det svårt att förstå resonemanget om att det är arbetsgivarsidan som bär ansvaret för konflikten […]” tycker skribenten. Ja, det är klart att en liberal kommer ha svårt att förstå resonemanget. I deras lilla fantasivärld finns det inga motsättningar, och om nu motsättningar finns så kan de alltid bortförklaras som brist på ”socialt kapital” eller något annat nationalekonomiskt tjafs. Liberalismen måste förstås som något dubbelt, den imaginära liberalismen som liberalerna utgår från, och realliberalismen som är det verkliga resultatet av deras politik. I den imaginära utopin finns inga genomgripande konflikter, men i den reella världen vet vi ju alla att det som är bra för överklassen är dåligt för oss. (läs mer i Samir Amins bok Det liberala viruset)

Problemet uppkommer när de ska tillämpa sin fantasiteori för att förklara dagens samhälle. Det blir jobbigt när man ska förstå alla ”marknadsstörningar” som hela tiden tränger på. Svenska Dagbladet tycker att Kommunal strejkar för strejkandets skull, men varför skulle någon strejka bara för att och samtidigt riskera lock out och skit? Det är inga barnungar vi snackar om, utan proffsiga bussförare som vet vad de sysslar. För mig är det inte så svårt att se strejken som ett resultat av en djupare samhällig konflikt. Men i liberalernas värld där alla är jämlikar borde det inte ens behövas fack, så som ett försvar för sitt samhälle och sin idé måste de komma med diverse konstiga bortförklaringar varje gång klassamhället och dess motsättningar synligt kommer upp till ytan.

Med tanke på att de inte kan förklara en strejk bättre än sådär, måste man nästan tycka synd om dem. De fattar ju ingenting

Läs mer om strejken: DN1, DN2 och SVD

Tips från bloggvärlden: Guldfiske fortsätter rapportera från Italien, Kim Muller om Amalthea och Almedalen och Jinge snackar också om strejken.

Intressant? Klicka här och låt fler ta del av det!

Läs även andra bloggares åsikter om busstrejk, klasskamp, liberaler

Flera artiklar väckte tankar här på morgonen (Ja, jag kallar det morgon, jag har semester!), och generös som jag är så delar jag med mig av mina funderingar.

    Bussförarna går åter ut i strejk. (SvD, DN) Jag funderar på hur effektivt det är att strejka när man inte har ett alternativ? Jag menar, arbetsgivaren är väl inte direkt orolig för att förarna ska byta jobb, eller arbetsgivare, och varför skulle de då gå med på kraven? Dessutom verkar de förare som kör “renodlad stadstrafik” ha fått igenom sina krav (DN), och ändå är det de som strejkar…

    Nyamko Sabuni skriver att “Sahlins integrationspolitik gynnar sverige-demokrater” och ger henne skulden för utanförskapet i Sverige. (DN, SvD) Jag håller med Sabuni i sak, att utanförskapet måste bekämpas och att det är det misslyckandet som gynnar sverigedemokraterna, men jag funderar på det här med personligt ansvar. Sabuni beskriver en mångårig process och drar slutsatsen att “ytterst ansvarig för denna situation är Mona Sahlin“. Jag tycker nog att frågan är tillräckligt stor, och har berört många människor under en lång tid, för att politikerna får ta på sig ett gemensamt ansvar. Gynnas vi av smutskastning av enskilda politiker?

    Den tanken för mig förstås in på FRA-lagen. Jag lovar att inte bli långrandig, men Jan Guillou sammanfattar mina tankar i Aftonbladet: “om politikerna försvarar sin massavlyssning med argument de inte ens själva tror på, vad har de då för verkliga argument?” (Se tidigare inlägg)

    Dödshjälp väcker debatt i Tyskland… En riktigt svår fråga! Min första tanke är att alla borde ha rätt att dö när man själv vill, och på ett värdigt sätt, men hur skulle man lagstifta om dödshjälp? Artikeln i SvD väcker tankarna: Kan en lagstiftad dödshjälp missbrukas? Vilka alternativ ska en person som ber om dödshjälp erbjudas? (Terapi? Sällskap?) Om man inte är riktigt sjuk, varför dör man hellre än läggs in på ålderdomshem? Vad säger det om vården av äldre? Jag förväntar mig inga svar, bara att även ni funderar på saken! Läs även Öppet brev till partiledarna, som handlar om dödshjälp.

    Slutligen. Jag läser att även män har en biologisk klocka. Risken för missfall ökar dramatiskt efter 40, men det är inte det som får mig att sätta hjärtat i halsgropen. Det är den sista meningen i artikeln! Landsting och and­ra “bör informera om att mannen också bör ta sitt ansvar och, om möjligt, försöka bilda familj tidigare“. Har jag ett ansvar att bilda familj?! Jag har inte skrivit på något!

Länkar till andra bloggar om: FRA, FRA-lagen, strejk, busstrejk, Nyamko Sabuni, Mona Sahlin, segregation, samhälle, politik, Jan Guillou, dödshjälp, familj, barn,

Jaha, så blir man uttagen i strejk igen, då. Från och med torsdag och på obestämd framtid ska jag alltså strejka från busskörandet. Det är inte lätt att planera sin sommar här, inte…

Fast jag saknar ju ett krav från Kommunal när de förhandlar, och det är att det vore trevligt att få veta lite tidigare än bara två dagar innan, vilka tider man har under en viss arbetsdag. Men det verkar funka för de flesta andra, eftersom ingen säger något om det, så då får väl jag också rätta mig i ledet.

Nu vet jag ju i alla fall vilka dagar jag kommer att vara helt ledig under juli, oavsett strejk eller ej, eftersom jag häromdagen lyckades komma in på det ordinarie arbetsschema som jag skulle haft sedan 9 juni. Alltid något.

Ta nu inte detta som att jag är enbart missnöjd med bussjobbet, för det är jag inte. Jag gillar fortfarande skarpt det faktum att jag kan skriva ut ett A4, gå dit och göra exakt som det står på papperet, och sedan bara gå hem igen utan att behöva städa, tanka eller tänka på morgondagen. Dessutom får man vara “ute” när det är soligt, men man håller sig ändå torr inne i bussen om det regnar. Plus att man får träffa en massa folk hela dagarna.

Hoppas nu bara att folk inte är alltför otrevliga under de här två dagarna som är kvar innan strejken återupptas, för det är ju trots allt lätt för dem att se oss förare som en naturlig klagomur när det gäller deras frustration över att inte kunna komma dit de ska. Så tänk på det när du åker buss i dag eller i morgon: det är högst sannolikt inte den förare som kör bussen du ska åka med som personligen har bestämt att det ska strejkas, så skäll inte på honom eller henne.

Det var ett tag sedan man hörde uttrycket “fridens liljor”, men häromdagen fick jag det som fullt allvarlig avskedsfras när jag hade pratat med en kille med utpräglad stockholmsdialekt. Lite småcharmigt, faktiskt.

Uppehåll i strejken och det var väl för väl. Visserligen visade det sig att jag faktiskt får ersättning för utebliven lön från mitt fack (som inte är Kommunal, vilket jag tydligen inte var tillräckligt tydlig med i förra inlägget – inget ont om Kommunal på något sätt, jag är bara inte med där för att jag är med i ett annat fack), så nu slipper jag börja förbereda flytt till koja i skogen för att jag inte kan betala hyra om strejken blir längre, men det är ändå bättre att veta vad man ska göra än inte.

Jag går visserligen upp vid sju (de dagar inte sambo-J glömmer att sätta på mitt larm på klockradion när hon sätter in sitt eget) även om jag inte ska köra, bara för att inte sova bort hela dagen. Men även om lägenheten inte har varit så här välstädad på flera år, så känner man sig inte lika produktiv som när man har ett Officiellt Arbete.

Visserligen får man väl se det som en mindre plågsam bieffekt att strejken utlystes just under en vecka med soligt väder, för i dag regnar det ju…

Men onekligen saknar jag ändå ett jobb med fasta tider, där jag kan planera mer än två dagar i förväg, så om nån har ett välbetalt kontorsjobb, typ administrativ chef eller informationschef eller nåt, så “känner” jag en schyst snubbe som är som klippt och skuren för det.

Så här ser det ut när det som en gång var ett 3×3 m partytält (det randiga t v) på vår uteplats, frotterar sig med alldeles för mycket skräp i sophuset här bredvid. Längst in till höger gömmer sig den lätt underdimensionerade grovsopcontainern. Behöver jag nämna att det inte direkt hämtas grovsopor varje vecka?

Jag fick spela hjälte häromdan. Det bor en fågelfamilj strax innanför hängrännan ovanför vår uteplats, och en plötslig hagelskur med centimeterstora kulor fick den stackars fågelbebisen att förskräckt flaxa till och ramla ner på marken. Han (?) kunde ju naturligtvis inte flyga, skrynklig som han var, så sambo-J fångade in honom i en godislåda (jo, det tycks finnas såna hos oss, men jag har ingen aning om hur de har kommit hit) och jag fick, efter mycket klurande på en vettig lösning, klättra ut på taket och återbörda (okej, kass ordvits, men vadå…) fågelbarnet. Två gånger, dessutom, eftersom han var korkad nog att flaxa ner på marken när jag försökte släppa honom i boet. Men sen var allt frid och fröjd.

Ett par dagar, i alla fall, tills det lät konstigt i stupröret. Det visade sig när jag klättrade upp och tittade efter (man är ju en rutinerad takklättrare vid det här laget, va) att fågelungen hade ramlat ner i stupröret och nu satt i kröken strax under hängrännan och kunde inte komma upp. Så jag försökte sträcka mig ner efter honom, men då blev han rädd och drog sig bakåt istället – och ramlade naturligtvis ner genom hela röret och bröt nacken.

Så sambo-J genomförde en mycket stämningsfull begravning, med sten och allt (och med katterna noggrant instängda innanför altandörrarna). Så min hjälteinsats ett par dagar tidigare var inte så mycket värd, trots allt…

Idag är jag bakis. Har faktiskt inte vart helt värdelös på jobbet ändå men man kan väl inte heller påstå att jag bidragit till BNP. Det är grymt väder och jag sitter på ett kvavt kontor, en lakritspuck räddade eftermiddagen. Jag är ingen lakritstorsk men den glassen är jäkla fin. Jag blir lätt sentimental när jag är bakis och idag är inget undantag: mycket kärlek idag. En kollega var inne på samma spår och tyckte att vi hade världens bästa stämning på vårt jobb.

Men men, jag ska även spy lite galla över vad som händer i världen. FRA verkar va en baggis jämfört med vad som händer på annat håll. Berlusconi har ju alltid varit en clown men nu börjar han likna Mussolini. Att Google har som mål att kartlägga all information som finns (Orwellskt!) blir ju lätt obehagligt om detta sedan kan missbrukas.

För att prata om något positivt så gillar jag nyheter som säger att jag kan dricka rödvin med gott samvete samt att Stockholm fungerar lite bättre ikväll. Jag är ju inte beroende av bussarna men de är smidiga att ha.

Ska slänga med en länk till lite musik samt göra en klassisk bloggmanöver och ödsla er tid med att berätta att jag vill har sådana hära:

Shutter sunglasses

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om busstrejk, FRA, Google, Italien, lakritspuck, tips

Som vanligt har Kommunal tagit ett beslut som drabbar nästan enbart dem som har det sämst: Människor från förorten, invandrare, arbetslösa, ungdomar, ensamstående mammor och pappor.

Johan Hedin har ett bra inlägg om detta också.  Bussförare kräver högre lön än sköterskor

Jahaja, nu är jag uttagen i strejk.

Kommunal har bestämt att alla bussförare i Stockholm ska strejka från och med i dag, och intressant nog innebär “alla bussförare” även oss som inte är medlemmar i Kommunal. Hur man har gjort för att ta ut andra fackförbunds medlemmar och icke fackligt anslutna i strejk, har jag inte riktigt klart för mig, ska jag erkänna. Men ingen annan verkar ha något att erinra mot det, så jag förutsätter att det är juridiskt korrekt. Vi utanför Kommunal tas ju ut i någon form av obligatorisk sympatistrejk, där vår enda kompensation för detta blir att vi slipper ta ut lön för den här tiden. För utbetalningar från strejkkassan görs bara till medlemmar i Kommunal, om jag har förstått det hela rätt (men man hade till och med i går på sig att bli medlem och få möjlighet att få del av den där strejkkassan – how great isn’t that as a värvningskampanj?).

Så för oss andra blir det till att tulla på våra eventuella sparpengar.

Och det är ett intressant läge speciellt för oss som hade ställt in oss på att vara sommarvikarier och räknat med att jobba hela sommaren. Många av oss är säkert studenter vars enda inkomst under sommaren förväntades vara just från bussförarjobbet. Förmodligen är större delen av just den gruppen heller inte medlemmar i Kommunal och hör då antagligen inte till de som får ersättning från strejkkassan.

Okej, jag håller med om att de punkter som Kommunal vill förändra i avtalet till största delen är vettiga, jag bara känner att jag personligen får betala ett lite för högt pris för det. Dessutom vill de ta bort anställningsformen “behovsanställd”, som är den jag har planer på att hålla mig till efter sommaren. Men tydligen är det ingen annan än jag som tycker att den är bra, så jag får väl försöka hitta på något annat.

Man kanske skulle börja köra taxi istället…?

Bussförarna i Stockholm strejkar från idag. De är troligtvis värda en bättre lön och bättre arbetstider, men jag förstår inte hur facket tänker när de väljer att strejka i juli när människor har semester. Jinges analys hjälpte mig dock att förstå hur det kan ligga till. Som strejken nu ser ut så lär den inte bli särskilt verkningsfull. Och i nästa vecka lämnar ännu fler stockholmare sina arbeten och Stockholm. Kvar blir mest pensionärer och turister som säkert klarar sig ändå. Strejken kan säkert pågå i veckor medan arbetsgivaren gäspar i sina hängmattor. Rapporter nu på morgonen tyder också på att det förväntade kaoset uteblivit.

Läs mer i Aftonbladet
hos Jinge
eller i DN

Jag tapetserade hallen igår!

Tycker att jag hade räknat bra, när jag kollat hur många våder det skulle gå åt.
Oturen var framme och nu måste jag köpa en rulle till!

En rulle för att få ut ca en våd till innan hallen är komplett… SUCK!
Sååå typiskt mig – att snåla
Kunde väl ha fått räcka med de jag hade!?!?

Nåväl, jag får svänga förbi på Bauhaus idag då!
Å så ska jag in på Rusta för att köpa en bård.

Blev jättenöjd med gårdagens “ansträngning” och nu vill jag ju ha ny armatur till hallen så att det blir riktigt fint, när allt blir klart!

Kommer att bli tomt nu, när jag inte har några fler projekt på G.
Jooo jag ska sy om panel-längderna jag köpte till vardagsrummet så jag får en kappa istället!

Fast förhoppningsvis så kommer jag att fylla de dagarna med riktigt arbete då!
OOOommm det inte blir busstrejk då…!

Det regnar här idag föresten…
Tyckte att tidningarna skrev att det skulle bli fiiint väder idag???

På med gummistövlarna och sydvästen

Ha det gottis!
/BountyLady

Την 1 Ιούλη αρχίζει απεργία διαρκείας στα λεωφορεία στην Στοκχόλμη. Τα αιτήματα τους είναι μεγαλύτεροι μισθοί και άλλα θεσμικά αιτήματα όπως το δικαίωμα να υπάρχει ξεκούραση μεγαλύτερη των 11 ωρών μεταξύ δύο βαρδιών. Οι εργοδότες θελουν να δώσουν μικρότερη αύξηση ακόμα και από την σύμβαση που υπέγραψε η Ομοσπονδία των εργαζομένων στους δήμους (εκεί ανήκουν οι οδηγοί των αστικών λεωφορείων).

Η απεργία σημαίνει ότι 6.500 οδηγοί θα αρχίσουν να απεργούν από την Τρίτη και αν η απεργία συνεχιστεί θα βγούν στην απεργία και οι άλλοι οδηγοί των αστικών λεωφορείων από όλες τις πόλεις της Σουηδίας.

Πληροφορίες στα σουηδικά

Ιστοσελίδα της Ομοσπονδίας των εργαζομένων

Busstrejk!