För er som är födda på 1980-talet eller senare vill jag bara förklara vad Buster är. Buster var en serietidning som gavs ut på 1970- och 1980-talet. Alla serier handlade om sport. Benny Guldfot, Greppet Direkt, Johnny Puma, Fotbollsfantasten och Super-Mac är bara några av de serier som förgyllde tillvaron för otaliga tonårspojkar på 1980-talet. För en tonårskille i sporttokiga Edsbyn var det självklart att vara med i Buster-klubben, vilket gav vissa förmåner såsom bland annat Buster-nyckelring, karta med Buster-klistermärken. Det är märkligt att tidningen fick lägga ner. Sportintresset bland barn och ungdomar har ju inte direkt svalnat. Det borde gå att skapa en 1990-tals och 2000-tals variant av den goda serietidningen.

Signifikant för alla serier var (naturligtvis) att i stort sett alla matcher var extremt spännande, unika och historiska. Makalösa matchvändningar i slutskedet och David och Goliat-dramaturgi var det som fick tonårspojkarna att gå igång. Men det hade sällan någon koppling och förankring i den förhållandevis gråa och tradiga sportverkligheten.

Ända tills 2004. Det Edsbyn åstadkommit i bandyn sedan 2004 skulle slå det mesta i Buster. Edsbyn har knappt 5000 invånare. I gårdagens semifinal mot Västerås var det 3500 personer på läktarna. Det är nästan lite sjukt.

Under de senaste fyra årens SM-finaler (vid vilka Edsbyn har vunnit alla) har två av matcherna varit osannolika rysare, som skulle få Benny Guldfot att framstå som lika karismatisk som Stefan Holm. Edsbyn har legat under med ganska stora siffror ganska långt in i matchen, men ändå lyckats vända och vinna.

I gårdagens avgörande semifinal mot Västerås hände det igen. VSK ledde med 3-0 när det återstod mindre än 17 minuter av matchen. När domaren blåste av efter cirka 92 minuter stod det 4-3 till Edsbyn.

Sånt händer bara i Buster.