Nightcrawlers – Push The Feeling On

Den här låten var väldigt aktuell när jag bodde i Stockholm i mitten på 90-talet. Så jag associerar den med sena kvällar på Café Opera, Monday Bar, Sturecompagniet och alla möjliga andra småklubbar som man bevistade. Sen kan jag ju erkänna att då gillade jag den inte så jättemycket men som med alla låtar som fått vara på ens livs soundtrack så har den blivit riktigt bra med åren.

Tjillevippen

notbugs

Eine heiße Schokolade, bitte. – Gerne, aber es gibt da ein Problem. Die Schokolade ist nicht heiß. Das Mädchen an der Theke unten macht die Schokolade in einem Glas. Wenn die Schokolade also heiß wäre, kann man das Glas nicht mehr anfassen. – Aha, macht nichts, gerne auch lauwarm. An der Theke unten steht eine Frau Mitte vierzig, die tottraurig aussieht. Vielleicht über das Unvermögen, heiße Schokoladen zubereiten zu können. Und ein langhaariger, vielleicht Zwanzigjähriger. Er hat eine kleine Tonsur. Weshalb die Schokolade nicht einfach in einer Tasse serviert wird, diese Frage nagt Stunden später immer noch an ihm. In ihm. Das Gegenüber bestellte einen Cappuccino mit Minzgeschmack. Was, das habe ich ja noch nie gehört. Schmeckt das? Ich weiß ja nicht. – Aber es steht doch auf Ihrer Karte. – Ach so? Wo? Ja, na dann. Es gab in der Mitte der Karte auch eine Mittagskarte zum Einlegen: ein bis auf das Wort Mittagskarte leeres Blatt.

Någon Klickfest på Café Opera ska jag inte på. Nej, nej. Men den verkar rolig. Den har både lådvin, hemliga gäster och madrasser. Precis som en hemmafest i…säg Enskededalen. Ingen bitterhet över att jag jobbar.

Vet inte om jag hinner gå på SOLOS “Made in shade” VIP-fest ikväll på Café Opera. Vill, men orkar inte då jag ska upp tidigt imorgon. Får gå på party en annan dag!

SWV – I’m So Into You

Den här gruppen är sån total 90-talsnostalgi och får mig att tänka på ett radioprogram jag spelade in när jag bodde i Stockholm åren 93-95. Kommer inte ihåg om det var närradio eller nån av de kommersiella kanalerna. Iofs så spelades den här musiken oxå på Radio City, men jag tror inte det var där det programmet sände som jag tänker på. Får leta i bandhögarna och se om jag kan hitta ett dylikt band vid tillfälle.

Går lite på halvfart för tillfället och på onsdag bär det av till Spenshult. Hoppas verkligen att jag kan få intercostalblockader på vänster sida när jag kommer dit för nu har jag gått i snart en månad utan nån som helst smärtlindring där och det är jobbigt på många sätt. Dels så snedbelastar man mycket och dels så påverkar det andningen. Kan jämföras lite med hur det känns om man har brutit revbenen, det är i stort sett samma känsla fast då i samtliga revben. Skillnaden är att om man brutit revbenen så läker det och smärtan klingar av så smått. Här är det fullt blås i nerverna hela tiden och det enda som funkar riktigt bra är just nervblockader där man på kemisk väg klipper av nervvägarna helt enkelt.

Så nu är jag rätt såsig för jag går på en lite högre dos Lyrica än normalt. Det är en av få mediciner som ger nån slags effekt på den typen av nervsmärtor jag har. Den gör inte att smärtan försvinner, men den blir mer uthärdlig på något vis. Men som alltid så sker det till priset av biverkningar såsom att man blir slö, loj och nästan lite likgiltig.

Men jag hoppas att jag är i lite bättre form när jag kommer hem från Spenshult om tre veckor. Har ju en massa musik jag måste blogga om och det är alltid ett trivsamt nöje att få dela med sig av sina gamla favoriter. Man kan dessutom se det lite ur nördighetsvinkeln, det är helt enkelt en hobby, något som jag inte kan påstå att jag haft i den bemärkelsen tidigare. Mitt DJ’ande i yngre år var mer än en hobby och sen har ju musikintresset hängt med hela tiden, men jag har aldrig gjort något så “organiserat” som jag på något vis gör med bloggen. Där finns ju en tanke bakom, kalla det en filosofi så det är ju inget som jag bara kommit på över en kopp kaffe.

Nog om bloggfilosofi och annat spån, måste återgå till låten i inlägget för jag har en känsla av att just gruppen SWV (Sisters With Voices) spelades ganska friskt på Sturecompagniet när de var som mest i ropet. Det brukades vara lite slöare tempo där jämfört med Café Opera som i jämförelse var ett paradis om man ville dansa till bra uptempomusik.

Tjillevippen

notbugs

FKW – Seize The Day (Mainstream Vibe Mix)

Är lite off för tillfället, därav avsaknaden av inlägg senaste dagarna. Fortfarande, nacke, axlar och armar som bråkar plus lite annat. Så är det när man har ett nervsystem som gör lite som det vill. Men igår så orkade jag i alla fall sitta en liten stund och flippa efter favoriter på YouTube. Kom då på den här låten som är en riktig Café Operaklassiker. Den mixades ofta med Aretha Franklins Deeper Love i den mixen som är producerad av C+C Music Factory.

Aretha Franklin – A Deeper Love (Tribesman Mix)

Ja, det är kanske inte så svårt att förstå hur en DJ kunde frestas att mixa ihop de här två låtarna. Sambatrummorna dök upp i en hel drös låtar under en period i mitten på 90-talet och självklart bäddade det för en hel räcka exceptionella mixtrix och så en hel räcka mindre bra sådana.

Men min absoluta favoritversion på Aretha Franklins tolkning av Deeper Love är David Morales-remixen. Den har sånt underbart pianogung och var också flitigt spelad på Café Opera på den tiden. Men den versionen mixades gärna med Janet Jacksons If i remixversion signerad Brothers In Rhythm. Kanske inte så konstigt med tanke på att If i den remixen är en orgie i underbart pianospel.

Så vi slänger in David Morales-remixen först för den får ni bara inte missa.

Aretha Franklin – Deeper Love (David Morales Remix)

Ja, det blir många låtar i det här inlägget men jag måste ju lixom illustrera texten eftersom den beskriver mixar och en känsla som var helt makalöst underbar när man var gäst på Café Opera i mitten på 90-talet. De hade helt enkelt bäst musik på den tiden, möjligtvis med undantag för vissa kvällar på Monday Bar som höll till på Daily News på den tiden.

Janet Jackson – If (Brothers In Rhythm House Mix)

Håll med om att det är en grymt fet remix Brothers In Rhythm fått till här, och ännu fetare blir den i ett par Cerwin Vega såklart. Egentligen så är alla låtarna i det här inlägget av den kalibern att det hade varit otrolig kul om man hade kunnat få spela loss dem i anläggningen som fanns på Mayday i Västervik på sin tid. Suck, vinner jag 100 miljoner nån gång, ska jag köpa den fastigheten och bygga ett nostalgi-Mayday bara för att ha och leka med. Självklart skulle alla som vill få komma och lyssna och dansa till all underbar musik som jag skulle spela.

Tjillevippen

notbugs

Min favorittaktivitet er å tenke. Følgelig tenker veldig mye. Og her er hvorfor.

Når jeg sitter (for det er spesielt når jeg sitter at jeg tenker) et sted, enten for meg selv eller med andre mennesker, gjør jeg gjerne det som kanskje gjør oss mennesker spesielle; jeg tenker, jeg resonnerer og funderer. Men det er sjelden jeg tenker på molekylers oppbygging, på været eller på neste høytidsdag (?!). Jeg gjør dét, også, men helst ikke. Jeg sitter ikke for meg selv og isolerer meg selv ved å gruble over o-så-store ting. Misforstå meg rett, jeg setter stor pris på vitenskap, og har brukt mye tid på å fundere over meningen med livet, og så videre. Men dette innlegget handler mer om hvordan jeg tenker når jeg er med andre, enn når jeg er helt alene og for meg selv.

Som oftest tenker jeg heller på det jeg egentlig ville ha sagt eller gjort der og da. Altså, i en diskusjon kan jeg si mine tanker og svar for meg selv, tenke dem, og bare kanskje dele dem med andre. De fleste vil automatisk tro dette har noe med usikkerhet å gjøre, frykten for å bli avvist, bla, bla. Og selvsagt er det en del av sannheten, men bare en liten del.

Da jeg ble født, var foreldrene mine såvidt tjue år gamle, og studerte fortsatt. Vi bodde stort sett i såkalte studentbyer de første seks årene mine, og om kvelden husker jeg studentgjengen pleide å samles og diskutere språk, politikk, religion, og så videre. Jeg satt mellom foreldrene mine på Café Opera, og mislikte lukten av sterk kaffe og aïoli som jeg anser som kaféens varemerke. (Det må sies at jeg nå elsker både kaffe og aïoli ) Jeg, som intet forsto og som ikke kunne bidra med noe, satt og lyttet til hva de voksne sa. Situasjonen var stort sett den samme da jeg ble eldre. Jeg ble med foreldrene mine på besøk og vennemøter, og hadde omtrent den samme rollen (bortsett fra de gangene disse folkene vi besøkte hadde barn og jeg faktisk måtte leke!). Og etterhvert som jeg vokste opp og hørte mer, dannet jeg mine egen meninger og tanker rundt det som ble sagt. Men jeg da var jeg allerede blitt så vant til tilværelsen min, til å bare være en tilhører og ikke en aktiv deltaker, at situasjonen nok en gang forble den samme – jeg satt og lyttet. Misforstå meg rett igjen, jeg klandrer ikke foreldrene mine for situasjonen min, og ei heller synes jeg det er noe trist eller leit at jeg vokste opp slik – faktisk synes jeg at jeg hadde en innholdsrik og interessant oppvekst. Når det er sagt, tror jeg også at den har gjort meg til den jeg er – altså til en nysgjerrig grubler med trang til å lytte, men som også har problemer med å uttrykke disse tankene og å delta mer aktivt i en samtale.

Det er slitsomt å snakke. Det er slitsomt å skrive. Det er ikke særlig slitsomt å tenke. Det er slitsomt å tenke samtidig som man skriver eller snakker, og også en kombinasjon av alle tre. Jeg har tatt meg selv i å koble ut tankeprosessen når jeg leser, og når jeg snakker (egentlig en skremmende oppdagelse). Tenking blir en slags “post processing”-aktivitet, hvilket kan føre til en del problemer, og kanskje en generell treghet fra min side. Er det slitsomt for meg fordi jeg har blitt bortskjemt av oppveksten – har jeg blitt lat og passiv av å lytte? Eller er det uerfarenhet som gjør det slitsomt å skulle prate, å skulle skrive, å skulle være mer synlig? Jeg tror årsaken er en kombinasjon av de ovennevnte.  Å gjøre disse aktivitetene blir som å prøve å få seg selv til å jogge og drive med styrketrening etter en særs lat periode.

Men nå har jeg begynt å trene igjen. Riktignok jogger jeg ikke, men jeg trener da. Og kanskje kan jeg få meg selv ut av all annen latskap, også.

Göteborg var riktigt vinterdabbat i fredags morse när jag klev av planet. Jag var på väg till ett intressant möte på Joneserds herrgård, arrangerat av professor Gunnar Bjursell vid Göteborgs universitet. Det handlade om kulturens betydelse för äldre. Annika Strandberg från Vårdalinstitutet berättade om kultur och äldre samt om att jobba med Aaron Antonovsky, amerikansk professor i medicinsk sociologi som under sitt liv arbetade mycket med olika aspekter på sjukdom och samhälle. Vi fick se en mycket innerlig liten film av Maja Kekonius om olika perspektiv på livet. Annika Broman berättade därefter om film som meningsskapande. Professorn i neurokemi, Rolf Ekman, berättade om ”film och hjärnan”. Det viktigaste budskapet är att våra hjärnor kan fortsätta att fungera väl om vi bara tränar dem, låter dem vara aktiva. Vi kan lära oss nya saker hela livet ut. Det är positivt! Själv hade jag på min lott att lyfta fram det positiva med att bli äldre. Man får en sådan styrka och en sådan kraft. Det är skönt att inte vara så orolig över att göra fel längre. Erfarenheter är värdefulla, ålder en tillgång. Ja, mycket är roligare även om man har rynkor som visar att man har levt…

Med justitieminister Beatrice Ask och hennes man på Let´s Dance

På kvällen fick jag vara med om finalen på Let´s Dance. Det var jättetrevligt att och spänningen steg dans efter dans. Vid mitt bord var vi ganska säkra att Annika är den bästa dansaren men att Magnus är folkets hjälte! Vilken glädjeyra när det stod klart att Magnus och Annika vunnit! Carl Jan visade upp sig från sin bästa sida tillsammans med sin förtjusande danspartner Maria. Alla som deltagit i tävlingen, Morgan, Niclas, Elisabeth, ja alla har en sådan charm! På efterfesten på Café Opera fick jag själv äntligen chans att dansa. Med Susanne Lanefelt! Hon har danskurser på Sturebadet och på Haga Forum, tänk så kul om jag kan ta mig tid till att gå! Under lördagen vilade jag, hälsade på mor och tog en kort promenad med Pricken. I söndag tar jag tåget till Västerås, för föredrag på en modemässa! De bjöd in mig att berätta om 1.6 och 2.6. Och det vill jag givetvis göra. Trevlig söndag.

Jag dansar nykter. Men jag dansar aldrig när jag jobbar, vilket jag gjorde på gårdagens Let’s Dance-efterfest.
Det är konstigt att jobba på fest, särskilt om man inte är bartender eller liknande. Att skriva en text till tonerna av 90-talets värsta R’n'B är…spännande.
Likaså att betrakta en nattklubb med nyktra ögon.
Folk är lite fullare, och fulare, än vad man tidigare kunnat tänka sig. Folk dansar lite sämre. Vakterna är mer förståeliga och i vissa fall ännu dummare.

Förutom deltagarna i årets program syntes även Mikael Persbrandt tillsammans med vad jag tror var grannen i Beck, Ingvar Hirdwall.
Eric Gadd, Andreas Carlsson och Shanti Rooney syntes även de till.
Roligare än så blir det inte.

Brothers In Rhythm – Such A Good Feeling

Brothers In Rhythm är bland mina favorit- remixare/producentteam från början av 90-talet. Deras första hopkok som fick min uppmärksamhet var när de släppte samplingsorgien Peace And Harmony på DMC. Tyvärr så fick de inte loss rättigheterna till alla samplingarna, bl.a Whitney Houston, när den släpptes kommersiellt så då fick de snickra om den och spela in egna vokalpartier som ersättning. Tror det var Dina Carroll som fick den äran om jag inte är helt ute och cyklar. Får göra ett separat inlägg med de snuttarna ifall jag kan hitta båda versionerna på tuben.

Men om vi ser till den här höjdaren så har man alltså plockat delar av vokalpartiet från Charvonis version av Always There och snickrat ihop det till en ny låt. Är även där inne på att det gjordes två versioner, först en där det bara var samplingar från Always There men sedan en version där de tog in Charvoni i studion och lät henne sjunga in det hela. Kan dock bara hitta en version när jag letar och misstänker att det är den tillputsade varianten. Antar för övrigt att det är den “riktiga” Charvoni som “sjunger” i videon, har för mig att hon ser ut så. För mer ingående studier kan så är det bara att lyssna in på hennes version av Always There.

Charvoni – Always There

Men Brothers In Rhythm har gjort mer godis och bland mina absoluta favoriter hittar vi deras remix på Janet Jacksons If. Den har ett sånt underbart intro som sakta byggs upp till en total extas och eftersom den är så uttans bra tar vi med den på en gång.

Janet Jackson – If (Brothers In Rhythm House Mix)

Det här är en ren Café Operalåt för mig, har den på mina Café Opera-livekassetter och minns den även från de gånger då man var där, det var riktigt grymt. Finns egentligen mer att skriva om dessa remixare/producenter men det får vi ta en annan gång.

Tjillevippen

notbugs

Eternal – Stay

Har ju skrivit innan om favvismusiken som spelades på Café Opera i mitten på 90-talet. Nu var det ju inte så att man bara gick till Café Opera utan man besökte en mängd olika etablissemang. Dock var det så att favvismusiken spelades på Café Opera men det hindrar inte att man stötte på en och annan pärla på andra ställen.

Den här låten är en sådan samtidigt som den representerar lite det stuket på musik som spelades på Sturecompagniet under den perioden. Det var mycket R&B i lite slö takt så det blev lixom aldrig något riktigt drag på det hela. Visst spelades det snabbare låtar emellanåt, men det som fastnat i mitt minne är den här typen av lite långsammare låtar.

Tyvärr så sände ju Radio City aldrig några liveprogram från Sturecompagniet så där finns ju inga gamla kassetter som man kan gå tillbaka och lyssna på för att se om minnesbilderna stämmer. Men eftersom mina bilder av musiken på Café Opera stämde så pass bra då jag lyssnade igenom de kassetterna så känns det som att jag inte är helt fel ute i det här fallet heller.

Tjillevippen

notbugs

Janet Jackson – Because of Love (Frankie & David Classic 12″)

Vi vrider tillbaka klockan till mitten på 90-talet. Då sände Radio City 105,9 i Stockholm varje fredag live från Café Opera. Då jag och mina kompisar var frekventa gäster på det etablissemanget på grund av den suveräna musik som spelades där så var det givet att spela in de sändningarna varje fredag. Allra roligast blev det om man laddat bandaren hemma för inspelning och sedan hade en partykväll på Café Opera för då hade man ju musiken från kvällen väntandes hemma i bandaren när man kom hem. Så sen var det bara att återuppleva kvällen genom att lyssna på bandet.

Radio City finns tyvärr inte längre, de fick slå igen butiken 2004, tydligen på grund av bristande lyssnarsiffror. Men det finns minnen från deras sändningar bevarade i form av de kassetter som jag ännu har och emellanåt lyssnar på bara för att återuppleva gamla minnen från när man var ung och ute i svängen.

Ska nån gång ta och rippa en snutt från en sådan kassett med lämplig jingel och slänga upp på YouTube för det finns säkert andra nostalgiker där ute som uppskattar en liten släng 90-talsnostalgi i form av ett dylikt klipp.

Dagens låt var en sådan låt som de brukade börja sändningen med i början på 1994. En annan låt som också fick mycket utrymme var Incognito – Givin’ It Up som jag dessvärre inte hittat i rätt version på YouTube, annars var det den jag hade som förstaval till det här inlägget idag. Men en annan favorit som spelades friskt och som jag hittade på YouTube var denna.

Aretha Franklin – A Deeper Love (Morales Single Mix)

Just den här versionen är min favorit men det fanns även en version av Clivilles & Cole som brukades mixas ihop med denna. Så än idag har jag lite svårt att skilja de versionerna åt för de är på många sätt väldigt lika. Inte så konstigt då det ju handlar om samma låt i grunden. Hittade nu inte den rätta versionen av Clivilles & Cole på YouTube men här kommer en som har det mesta av innehållet i alla fall.

Clivilles & Cole feat. Deborah Cooper – Deeper Love

Som ni hör så är det inte Aretha som sjunger i denna versionen utan en dam som heter Deborah Cooper. Men jag måste säga att hennes insats står inte långt efter Aretha Franklins när det gäller att tolka den här låten.

Ja, det var lite Café Opera-nostalgi och egentligen har jag en hel drös till med bra låtar från den tiden som spelades där men de sparar jag till ett annat inlägg. Får vara nån måtta på nostalgitrippen idag.

För den som undrar var jag hållit hus senaste dagarna så har jag dels fyllt år men sen så har jag varit lite loj för jag håller på att ändra medicinering för mina nervsmärtor. Den nya doseringen jag fått har visat sig vara en riktig dunderkur för visst så tar den bort det onda, men man blir hög som ett hus på kuppen och väldigt loj och nästan likgiltig och det är inget vidare tillstånd att befinna sig i någon längre tid. Så jag ska nog ta och prata med doktorn om vi inte ska minska ner dosen och så får jag väl stå ut med att det gör lite ont, även om jag vet att när jag får känna nervsmärtorna igen så kommer jag undra hur jag kunde vara så dum i huvudet som drog ner dosen. Hur man än vänder sig så har man ju ändan bak som man säger.

Men jag ska få nya nervblockader i bröstkorgen den 10:e december och denna gång på vänster sida. Fick ju högersidan fixad i mitten på november så det har varit lite väntetid för att få även andra sidan gjord. Anledningen till att de bara tar en sida åt gången är att ifall de skulle råka punktera lungsäcken eller på annat vis paja andningen så måste jag ha en frisk lunghalva att andas med. Så de brukar vilja ha två veckor emellan, men nu fick jag vänta längre pga att det är sån belastning på smärtmottagningen just nu så de har ont om tider helt enkelt.

Nu känner jag att jag suttit lite för länge och skrivit för nu börjar nacken å axlarna bråka så det är bäst jag lyssnar på dem och slutar här. Men jag lär återkomma senare idag för jag känner att jag har lite att ta igen efter min frånvaro de senaste dagarna.

Tjillevippen

notbugs

Igår kväll blev det trerätters här hemma och sedan skumpa med la família på Caféet tillsammans med lite folk. Det var ett tag sen sist men då var jag stammis minsann. Jag var kanske fyra bast och tjenis med serveringspersonalen. Söndagsluncherna intogs nämligen där.

Nu snöar det och jag försöker desperat lära mig allt om differentialekvationer, eller allt jag behöver veta till kompletteringen imorgon. Sugen på snöbollskrig och tankarna vandrar. Min guddotter och jag firar födelsedagar ihop idag så nu drar jag.

Ciao