Turkey’s Shifting Diplomacy

Swedish Foreign Minister Carl Bildt (L),Turkey’s Foreign Minister Ahmet Davutoglu (C) and Turkey’s Minister for EU Affairs and Chief Negotiator Egemen Bagis (R) pose for media before their Turkey-EU Troika Ministerial meeting in Istanbul November 26, 2009. REUTERS/Osman Orsal

Bildt in ‘make-or-break’ visits to Turkey, Macedonia

From right, Swedish Foreign Minister Carl Bildt, Turkey’s chief EU negotiator Egemen Bagis and Spain’s State Secretary for European affairs Diego Lopez Garrido seen after their talks in Istanbul, Turkey, Thursday, Nov. 26, 2009. Turkish and European Union ministers met in Istanbul to discuss Turkey’s stalled bid to join the bloc. (AP Photo/Ibrahim Usta)

Turkey, EU hold senior-level talks in İstanbul
Today’s Zaman
Turkish and European Union ministers met in İstanbul on Thursday to discuss Turkey’s stalled bid to join the bloc, weeks ahead of a critical December summit

Swedish Foreign Minister Carl Bildt (L),Turkey’s Foreign Minister Ahmet Davutoglu (C) and Turkey’s Minister for EU Affairs and Chief Negotiator Egemen Bagis (R) attend a news conference before their Turkey-EU Troika Ministerial meeting in Istanbul November 26, 2009.

REUTERS/Osman Orsal

Murky American minds, murky Turkey

At a recent critical editorial on Prime Minister Recep Tayyip Erdoğan’s government, Washington Post described Ergenekon investigation as ‘murky’. Interestingly, the US State Department’s 2008 terrorism report has also claimed details of the case were ‘murky.’

Congratulations:

BBC Interview with Jenny White

Photo by Mehmet Önal: Jenny White at Whitehall, edging away from the horse.

I was in London a couple of weeks ago to give a talk at LSE (”Fear and Loathing in the Turkish National Imagination”). While I was there, I was interviewed (in Turkish) by the BBC about my new book, The Winter Thief, and about my experiences in Turkey. Listen here (my segment starts at 11.00).

Lessons for The Washington Post

US praises Turkey’s active role amid axis shift debates

Ahead of an upcoming visit by Prime Minister Recep Tayyip Erdogan to Washington, the United States has appeared to dismiss concerns that Turkey’s foreign policy orientation is shifting away from the West, saying Ankara stands out as a democratic model for its region.

Sweden’s Bildt warns Europeans against rejecting Turkey

In strongly worded remarks, Swedish Foreign Minister Carl Bildt has rebutted rhetoric used by certain European Union member countries to oppose Turkey’s eventual accession into the now-27 nation bloc, stating that the EU’s future enlargement should be considered a strategic issue, not a matter of public opinion.

Between Fact and Fantasy:Turkey’s Ergenekon Investigation

“Between Fact And Fantasy: Turkey’s Ergenekon Investigation” is a Silk Road Paper published by the Central Asia-Caucasus Institute and the Silk Road Studies Program.

The State of Democracy and Local Administrations in Southeastern Turkey

By Sedat LACINER

* This paper was first presented at “The Congress of Local and Regional Authorities” organised by Council of Europe

EU, Turkey and the World in 2030

By Sundeep Waslekar

It would be extremely short-sighted to view the question of the Turkish membership of the European Union in the framework of a balance sheet for the two parties.

Turkish Foreign Policy in the New Era

By Sedat LACINER

There are some that accuse Turkey of deviating from its Western foreign policy to that of the East. First of all, as President Abdullah Gul said in his speech at International Strategic Research Organization (USAK) this week, we should not look at Turkey’s current trade relations or official visits to understand Turkey’s direction. We have to look at the values of Turkey to assess whether there has been a change in the direction. In the last seven years Turkey has made great reforms and transformations. For example, the Kurdish policy of the Turkish State has changed dramatically, even mentioning the term Kurd in Turkey was taboo in the 1990s, but now there is a Kurdish State TV channel, TRT 7 (TRT Ses). These developments have not only been in Kurdish broadcasting, but many other fundamental rights have been given to the Kurdish people as well.

Will Turkey be happy with Stefan Fuele as new Commissioner for Enlargement?

Štefan FÜLE from Czech Republic will be the next European commissioner for Enlargement and European Neighbourhood Policy.
I am not sure if Turkey must be happy with his nomination since he made it very quick clear that Turkey is not ready for the EU. He will succeed Olli Rehn who supported Turkish bid. Stefan Fuele (English spelling) only conditionally support the admission of Turkey to the European Union

Till mannen som aldrig sätter ner foten för Sverige – Carl Bildt. Till karriäristerna Fredrik Reinfeldt, Maud Olofsson(?), Jan Björklund, och han som är off the hook för att han numera väljer att inte vara totalt PK – Göran Hägglund (så enkelt är det att godkännas av mig (och förmodligen av Sankte Per)), samt till Alliansen för ett Starkt Försvar, hkv, Sten Tolgfors och försvarsberedningen!

Jag slår vad om att du Fredrik hade väntat dig att jag skulle protestera när du utnämnde Cecilia Malmström till EU-kommissionär. Men jag har fått uppfattningen att Cecilia Malmström inte är en av alla de där feministerna som vill utplåna svenska män från kartan i jämställdhetens namn. Du får välja någon ny EU-kommissionär Fredrik, för annars gör du inte tvärtemot mot vad jag tycker! Jag kan naturligtvis inte svära på det, men jag tror att du Fredrik det sista året eller två, alltmer medvetet gör tvärtemot mot vad jag tycker att du ska göra i alla frågor jag har engagerat mig i. Det är i alla fall så läget ligger eftersom du numera agerar tvärtom mot hur jag tycker i varje fråga, och jag brukar vädra mina åsikter så du känner till dem. Det lustiga är att jag inte är vänster, men att istället du Fredrik har gått och blivit socialist, utan att riktigt förstå implikationerna(?) för Sverige. Jag står kvar på samma ställe, har samma åsikter som jag alltid har haft, det är i alla fall vad jag tror. Men jag kan ha fel, kanske vill också jag göra tvärtemot mot vad du Fredrik gör? Problemet för dig Fredrik i så fall är att det är ytterst normalt för oppositionen – i det här fallet till höger skruvat nog – att sätta sig på tvären, medan du Fredrik visar utomordentligt prov på att inte veta vad makt är för någonting, eftersom Du som har makt sätter dig på tvären och gör tvärtemot vad den maktlöse, alltså Jag säger. Men det är kanske inte så konstigt när jag är överlägsen dig som (potentiell) statsman, fast som sådan skulle jag definitivt gå min egen väg och inte låta mig påverkas av folk vare sig i för eller mot av oppositionen, till skillnad från dig. Du Fredrik, yttrade dig om Cecilia som om du riktade dig mot ”mig”; ”Hon är en övertygad europé” valde du dina ord. Nu tar jag förstås inte åt mig. Jag har undvikit att dra sådana här slutsatser eftersom jag har sjukdomsinsikt (jag har ju diagnosen paranoid schizofreni). Men jag tänker nu göra dig Fredrik, medveten om att du agerar som om jag var statsminister och du var i opposition! För mig spelar det ingen roll, kunde jag leva mitt liv utan att känna mig tvungen att engagera mig politiskt under Palme så kan jag med lätthet kasta av mig Reinfeldts politiska gärningar. Jag skulle tro att du Reinfeldt kallar mig för ”Sverigedemokraten” eller värre där i riksdagen, du har ju svårt för att hålla dina känslor i styr när det kommer till mig tror jag. Egentligen så är det meningslöst att spekulera i sådant, men jag gör det denna enda gång (nästan)! Om jag har rätt så bör det här brevet träffa mannen Fredrik rätt i huvudet, för du är ju en intelligent men tydligen insiktslös (och visions- eller världsbildslös) man. Jag tänker i alla fall inte försvara dig mot kvinnotjuvarna längre, och som bevis så bryr jag mig inte om att sådana som Täby- och Vellingemoderaterna får påhälsning av unga araber och afrikaner (men inga flickor) som tar deras söners framtida fruar och för dem i säng. Det är på tiden att ni också får integreras i det mångkulturella samhället, varför ska bara arbetare integreras!?

Jag anser naturligtvis att du Fredrik är en naiv stackare, som inte ställde krav på Medvedev och Putin om att gasledningen inte får bli ett ryskt militärstrategiskt geopolitiskt projekt på gränsen till svenskt territorialvatten och på svensk ekonomisk zon i Östersjön. Känner du inte nu i din kropp hur du ”tvingas” att göra tvärtemot mot vad jag säger här, för att om möjligt dölja att du är alltför svag. Det är väl det du håller på med? Agera incestuöst – motarbeta de maktlösa och dem du vet inte kan eller vill skada dig – ger ett sken av att vara big man, inte sant? Om vi ska tala Sverigedemokraterna så är de i och för sig inte längre maktlösa snart tack vare er, men de skrämmer skiten ur dig Reinfeldt så att du låser in dig i ett hörn och vägrar komma ut för att bemöta hotet. Sådan var jag när jag var barn också, jag fick nämligen klara mig själv utanför hemmet när jag var barn, och jag var dessutom två år efter i utvecklingen. (Det positiva med det var att man kunde göra vad man ville, men man fick skurkaktiga kompisar och blev en skurk själv.) Men jag växte upp. Ni säger att ni ska vägra samarbete med sd, hur ska det gå till? Om de vill rösta på era förslag så gör de väl det. Tänker ni sluta att lägga borgerliga förslag i riksdagen? Ni har sagt det i alla fall, att ni ska liera er med miljöpartiet. Men miljöpartiet har mer självbevarelsedriftig integritet än er! De nekade ju er invit, gjorde de inte? Dessutom så finns det andra scenarier – att s, v och mp vinner valet och sd blir vågmästarparti. Då blir det socialdemokraternas Mona som tvingas att bryta sitt löfte till svenska folket, istället för dig Reinfeldt. Så tag lärdom av grannlandet Danmarks historia istället, gör inte om samma misstag som de gjorde! Sverigedemokraterna kommer att få något att säga till om i riksdagen om vi fortfarande lever i en demokrati efter nästa val, om de kommer in i riksdagen. Att rösta på förslag i riksdagen är nämligen det som utgör kärnan i det demokratiska samhällets politiska sfär, och ni kan inte ta ifrån sd den möjligheten eller rättigheten, vad ni än dumdrygt säger i dagsläget. Ni behöver å andra sidan inte ge sd ytterligare makt som de inte kan ta själva. Nu tillbaka till core curriculum – Ryssland. Du Reinfeldt säger tillsammans med andra, att vårt enda mandat var att se till att inte Östersjöns miljö tar skada. Men av dem som sagt det så är endast Du statsminister! Du kastar dig in i rekapitulerande pladder om klimathotet (som är det enda område som inte kräver någon mandom i världspolitiken), allt för att det nu är ”Reinfeldts stund i den internationella politiken” eller vad du nu sade i samband med att du blev EU-ordförande. För att du vill stå i centrum, som titeln på din autobiografi ”antyder” (antyder är årets underdrift). Jag har sagt det tidigare, eller rättare sagt Thomas Jefferson sade; “An honest man can feel no pleasure in the exercise of power over his fellow citizens”. Men du kan tydligen.

Det fanns nog inte så många Reinfeldtar i Förenta Staterna under Thomas Jeffersons tid, så han insåg nog inte att även en vek men intelligent odugling kan känna välbehag över att hålla i spiran. Så du är ingen statsman, du är en revyartist! (En pajas, eller en cirkusdirektör går också bra att fylla i med.) Jag kan tänka mig att dina antagonister i basketbollaget och i ”tuffa rummet” i skolan fick bita ihop för att inte ge dig en stor smäll på käften, för så känner jag det vid detta laget. Du har ju sagt att du ville vara en av de ”tuffa” i tuffa rummet när du gick på högstadiet, men att du inte fick det för dem. Fast på din och min tid så fanns det noll svenska patrioter i ”tuffa rummet” på vår skola, och de ”tuffa” (försök med ”de bortskämda”) hade sin tid i skolåren och jag vill inte vara som dem, och har aldrig velat vara som dem! Det är på tiden att jag talar ut från hjärtat om vad jag tycker om dig, utan att släta över din obefintliga ryggrad eller ge dig alibi i form av att fördela kritiken ”rättvist” över de andra ministrarna och Alliansledarna eller på annat sätt ljuga för dig och andra i syfte att spara dina känslor! Men samtidigt vill jag inte förnedra dig offentligt mer än nödvändigt, bara du avgår (alternativt gör ditt jobb)!

Vet du inte att Sverige kan komma att förlora inflytandet över delar av vårt land till Ryssland på grund av att Putin har flyttat fram Rysslands intressesfär? Vet du inte att den enda vägen till att uppnå långvarig fred är genom att ha ett starkt försvar? ”If you want peace, prepare for war!” går ett gammalt ordspråk. Förstår du inte att ryssarna inte tänker som oss? För de flesta av dem betyder empati noll och intet, det är därför de har en sådan skrämmande pennalism inom sin försvarsorganisation, en pennalism som inte sällan slutar med döden. Så var det inte för dig när du var jägare i lumpen, men hade du fötts i Ryssland och tjänat i den ryska försvarsmakten så hade du varit hackeböff. Det är just veka personer som råkar illa ut i den ryska armén, i en av gärningsmännen missriktad patriotism. Befälen blundar eller befordrar gärningsmännen om den mobbade dör. Putin sade, efter den misslyckade gisslanfritagningen i Beslan 2004, offentligen i media att; ”Den som är svag blir slagen”. Det var vid den tidpunkten Ryssland och Putin ändrade sin tidigare relativt mänskliga utrikespolitik, och det var då jag började propagera för ett starkt försvar för att möta det nya växande hotet från öst. Jag ville naturligtvis ha ett starkt försvar redan innan det, men det var först från och med den händelsen som vi hade något reellt på spel mot främmande makt för första gången på tio år. Du kan inte blunda för detta och samtidigt kalla dig en statsman! Det är för att du hittills har stoppat huvudet i sanden som jag skriver dessa elaka saker till dig och säger att Thomas Jefferson hade rätt, du är ingen ärlig man, du är korrumperad som sitter på makten för maktens egen skull för att du tycker om känslan av att vara i centrum. Att vara i centrum, att vara den som alla lyssnar på är ju makt, och du missbrukar den för din egen privata joyride! Man måste förneka sig själv och göra det som är rätt för landet, och kan man inte det så avgår man! Om något år så är misstagen med gasledningen irreparabla, då har utvecklingen gått för långt. Konsekvenserna för den svenska självständigheten ökar för varje dag som går utan att ni agerar, nationell självcensur är redan ett faktum och den kommer inte att bli bättre utan värre. Allt ni behövde göra var att kräva att gasledningen blir civil! ”En eftergiftspolitiker är en politiker som matar en krokodil i hopp om att den ska äta honom sist.” Citat; Winston Churchill. Stämmer väl in på er alla, men vi har fortfarande bara en statsminister och han är ansvarig för allas eftergifter genom sin egen eftergift!

Till råga på allt så har ni maximalt olägligt gått och skrivit ett avtal mellan Sverige och Ryssland om gemensam sjö- och flygräddning i Östersjön, samt ett avtal som ska förenkla biltransporter mellan Sverige och Ryssland. Ni förstår inte ens att dessa avtal bara är ett led i Putins ryska militärstrategiska geopolitiska gasledningsprojekt på gränsen till svenskt territorialvatten och på svensk ekonomisk zon i Östersjön. Putin tänker knipsa av Gotland från svenskt territorium, med er goda vilja. Det är väl klart de vill ha ett bindande avtal om biltransporter då! Var det inte dem som förde det på tal kanske? Han vill inte heller satsa ett öre i onödan som inte går till renodlad militär verksamhet i Östersjön, hellre då att vi är med och betalar tycker Putin så att han kan lägga slantarna på offensiv militär verksamhet i Östersjön. Inte så skärpt gjort av er! Man bjuder inte in sin tilltänkte mördare på vodka såtillvida man inte har en jävligt bra plan! Har ni det?

Det är ytterst olämpligt att underlätta för ett odemokratiskt och förtryckande Ryssland att växa sig starkare! skulle ni kunna tänka er att göra samma sak för talibanerna eller Ahmadinejad? Nej, men där är det ju USA som är drivande för att… Ooops, Reinfeldt och company försäger sig om de ska tala sanning. Vi är ju i Afghanistan, och vi har ju deltagit i sanktionerna mot Iran. Men än så länge har inte USA lust eller råd att ta sig an Putins Ryssland. Den dagen de får det så kommer ni att ändra ståndpunkt snabbare än jag hinner säga Bu, kappvändare!

Också jag är för sanktionerna mot Iran och interventionen i Afghanistan, men jag är det på grund av ett självständigt tänkande vilket innebär att jag, precis som när jag förklarade Rysslands intervention i Georgien för folkrättsligt OK (den första månaden av kriget), så är jag självständigt tänkande i Rysslands- och gasledningsfrågan. Man kan ju inte vara patriot för alla andra länders räkning som ni är, kan man??? Ni är fullständigt PK! By the way – PK är ett uttryck från det konservativa USA och inte från sd, så sluta med era fåfänga försök att vända på steken! Jag vet vad ni tycker om mig, annars skulle ni ha erbjudit mig ett regerings- eller kanslijobb vid detta laget med min brillians, den kan ni inte ta ifrån mig. Det är för att jag inte har blivit erbjuden det som jag fått för mig att ni ser mig som omedveten sverigedemokrat.

Ni måste väl erkänna att statsmannamässigt så spelar vi inte ens i samma division ni och jag? Era hjärnor är som schweizerostar jämfört med min. Jag, liksom Olof Palme och f.d. överste av första graden(?) i flottan (flottören vore mer lämpligt att kalla den) Emil Svensson, samt den kristne samhällsdebattören och matematikern Krister Renard, är de enda svenskar i vår klass av genier jag känner till. Ändå ser ni inte nyttan med mig. Men det är klart, jag har hört att det krävs ett geni för att känna igen ett annat geni, hur ska ni då någonsin kunna inse om vi nu inte spelar i samma division? Det enda sättet för er att komma till insikt är då genom att jag ”förnedrar” er och er bristande förmåga. Det gäller både intellekt och integritet, jag är er överman i båda.

(”Bara döda har fått uppleva krigens slut” Citat; Platon)

Mvh Roger Klang, Lund Scaniae den 25/11/2009

Die Staats- und Regierungschefs der Europäischen Union haben sich auf ihrem Kaffeekränzchen geeinigt, wer die neuen Top-Posten besetzen darf. Erster ständiger EU-Präsident wird der belgische Ministerpräsident Herman Van Rompuy, das Amt der Hohen Vertreterin der EU für Außen- und Sicherheitspolitik und Vizepräsidentin der EU-Kommission soll die bisherige Handelskommissarin Catherine Ashton werden. Ashton muss als Kommissionsmitglied jedoch noch vom EU-Parlament bestätigt werden.

Was bedeutet diese Entscheidung für die Europäische Union? Van Rompuy und Ashton erfüllen in der EU wichtige Quoten: Mann und Frau, kleiner und großer Staat, Christdemokrat und Sozialdemokrat. Der britische Premier Gordon Brown kann erhobenen Hauptes zurück nach London, auch wenn er seinen Vorgänger Tony Blair nicht durchsetzen konnte – die eigene sozialistische Parteienfamilie hat die Nominierung abgelehnt.

Für Van Rompuy spricht, dass er ein Mann des Ausgleichs ist, er hat im höchst zerstrittenen Belgien ein Jahr die Koalition zusammengehalten und das Land nach mehreren Krisen ruhig geführt. Ein Mann des Ausgleichs dürfte bei 27 Mitgliedstaaten sicherlich hilfreich sein.

Ashton hat dagegen bislang keine außenpolitischen Erfahrungen. Sie war im britischen Innenministerium tätig und seit Oktober 2008 Handelskommissarin der Europäischen Union.

Aus Sicht der Staats- und Regierungschefs spricht vor allem – neben der Erfüllung von Quoten – eines für die beiden Kandidaten: sie werden ihnen nicht in die Quere kommen und ihnen nicht die Show auf dem internationalen Parkett stehlen.

Aber hier darf man sich ernsthaft fragen, ob unsere Staats- und Regierungschefs die EU überhaupt ernst nehmen, oder sie sie schlicht neben sich dulden. Das europäische Projekt bräuchte zwei starke Gesichter an der Spitze, die in der Welt wahrgenommen und akzeptiert werden. Die Europa-Korrespondenten der USA waren, laut Medienberichten, entsetzt über die Personalentscheidung. Stellen Sie sich mal Van Rompuy neben Obama vor?

In der Europäischen Union haben Quoten sowie persönliche und nationale Egoismen gesiegt. Die EU hat dabei verloren. Wenn schon die Staats- und Regierungschefs die Union derart behandeln, darf sich niemand darüber wundern, dass die Bürger immer weniger mit der EU anfangen können und die Wahlbeteiligung inzwischen weit unter 50 % liegt. Der Europäischen Union hätte es gut zu Gesicht gestanden zwei starke Charaktere an die Spitze zu stellen und es gab ja auch solche Kandidaten. Mit Tony Blair und dem schwedischen Außenminister Carl Bildt hätte die EU international Gehör finden können. Selbst Kandidaten, wie Guy Verhofstadt (Präsident), Jean-Claude Juncker (Präsident) oder Massimo D’Alema (Hoher Vertreter) wären eine exzellente Besetzung gewesen.

Europa hat sich wieder einmal einer Chance beraubt – und die Besetzung der EU-Kommission lässt einem auch kaum hoffen.

Hinweis: Einen interessanten Artikel zum Prozedere der Auswahl gibt bei Zeit Online.

För att kunna leda en storkoncern så behöver man ha två egenskaper: kunna skilja på business och privatliv, samt vara hänsynslös. Och ju hänsynslösare du är, desto högre kan du komma. Den första egenskapen i praktik, förklaras enklast genom den gamla välkända devisen “it’s nothing personal, only business.” Den andra är en medfödd “talang”, en avsaknad av empati (som dock till viss del kan inläras allt eftersom), men denna “talang” är i slutändan det som avgör graden av kommersiell framgång en företagsledare kommer att få.

Affärsvärlden är nämligen konstruerad på sådant vis att endast hänsynslösa personer kan nå dess yppersta toppskickt. Detta beror på att man för att kunna stiga i graderna behöver utföra vissa “initiationsriter”(i brist på bättre ord), som tex att avskeda anställda. På en lägre chefnivå så ingår det i arbetsuppgifterna att göra så personligt, vilket är illa nog i sig. Men på den högre nivån så handlar det istället om att lägga ner hela fabriker, vilket då kostar tusentals människor jobben, och kanske får till följd att hela samhällen går i graven. Hur många av oss klarar av att göra så?

På en än högre nivå så handlar det om att bringa hela nationer och miljoner människor i misär. Man kan tom genom sitt beslut se till att tusentals, eller miljoner människor dör, något man är väl medveten om INNAN man fattar sitt beslut. Trots det så fattar man beslutet! Hur många av oss är kapabla till något sådant? Inte många. På detta vis så sköter industrin själv, genom sin konstruktion, om problemet med att välja ut lämpliga ledare till världens alla storkoncerner. Det handlar inte om att vara smartast, utan om att vara den mest hänsynslösa av de smarta. Endast dessa figurer når toppen av businessvärlden.

Tyvärr så har det nu börjat bli på exakt samma vis inom den politiska sfären, för även där är det endast de mest hänsynslösa som får toppjobben, något vi alla fått bevittna med våra egna ögon de senaste åtrtiondena, då våra egna svenska toppudlar nu utan att tveka lyder varje litet direktiv som kommer dem till del från Bryssel.

Dessa, våra pudlar, säljer nu hänsynslöst ut det egna hemlandet till sina verkliga herrar, den internationella bankeliten; och dessa, våra pudlar, darrar inte för ett ögonblick på manschetterna när det gällar att införa den svenska polisstaten och bringa det egna hemlandet på fall samt medborgarna in i slaveri och förtryck. Detta beror helt och hållet på denna deras medfödda “talang”, en “talang” som nu automatiskt belönas genom systemets själva konstruktion. Kanske förstår vi nu lite bättre personer som Obama, Clinton, Bush, Gore, Blair, Bildt och Reinfeldt?

På ytan kan det ju se ut nästan som den svenska alliansregeringsbildningens variant på ‘varannan damernas’.  Som ett lagom olyckligt S/M-äktenskap. Eller som något ur Svindlande höjder. Catherine och,  ja, inte Heathcliff, men väl flamländskt koleriske  Herman ropar förgäves till varann över stormaktens ödsligaste hedar av snorhala polityrgolv.

Men i kulisserna väntar en kritstrecksdominans av sällan skådad omfattning - och de kritstrecksränderna känner vi till, likt kompisar från förr. Med andra ord, de går aldrig ur. I Aftonbladets artikel om den icke-valde EU-presidenten Herman van Rompuy heter det:

“Som den franske EU-korrespondenten Jean Quatremer konstaterade: ‘det ser ut som en kristdemokratisk version av den saudiarabiska regeringen’. “

När då dessa kostymkompisar råkar i luven på varandra bildas nya vakuum, entropin ökar och därmed också utrymmet för de mer anonyma och informella makthavarna vars inbördes vikt vi ännu inte känner tyngden av. Men vi kommer att bli varse, var så säker.

Att de stavas neokolonialism kan vi för det första kallt räkna med. Vilka bokstäver som kommer sen återstår att se. Dock är det högern som är på uppmarsch för den innehar regeringsmakten i de folkrikaste länderna – Tyskland, Italien, Frankrike och snart också England, för att inte säga Polen, Spanien eller varför inte Tjeckien. De två ledarna som nu valts kan då visa sig stå för något annat än vad den modesta ytan ger för handen. Och med vetskapen om att Lissabonfördraget i sin filibusterskrift rymmer ritningen till en diktatur bådar det inte gott.

Den Nya  socialmoderata (M)enigheten kan strax bli något plötsligt föränderligt, på grund av luftgropar i tomrummet.

Nickedockorna som pratar Newspeak vet man aldrig var man har - och det vet de kanske inte själva heller, då den som håller i ledbandet kan vara osynlig.

En EUrokrat som tillika är katolik och “en doldis med diplomatisk talang som enligt den franska tidningen Le Monde skulle göra succé i just Vatikanen“ kan visa sig vara mer civilisationskrigisk än man kunnat ana, och den kvinnliga fägringen kan visa sig vara ett passande staffage för en alltigenom kvinnofientlig politik – som en eftergift åt de kvinnor som är beredda att fortsätta sila könskvotering i företagsstyrelser samtidigt som de sväljer abortförbud, skilsmässoförbud, legalisering av prostitution, nedmonterad barnomsorg, avvecklad offentlig arbetsmarknad, anorektisk välfärdssektor, främlingsfientlighet och uppblossande världskrig, som villkor för att få sitta med vid maktens bord och dela ut smulor till den återstående folkspillran när högerstormarna rasat färdigt.

Se tidigare bloggpost – En kall politiker fryser, Tomtar på loftet, Vatikanen silar mygg och sväljer kameler, Demokratiutredningen och partifinansiering i omutliga Sverige, En jul i hatets tecken? Vatikansk diplomati, En riktigt GOD jul, Italien hjärta Sverige = Sant?, Den socialmoderata (M)enigheten,  Parlamentet blir parlamentet

Läs: Expressen – De blir EU: s nya ledarpar, SVD1,    SVD2,   SVD3, SVD4,  SVD5, SVD6,  SVD7,  AB1,    AB2,  AB3, AB4,  DN1,   DN2, DN3,   DN4,    , DN5, DN6, DN7, Expressen1,    Expressen2,  Expressen3,   AB2,

Bloggarna: Johan Norberg.net – A Blow to European Democracy,  Mark Klamberg – Regeringen har utsett FRA-domare och FUN-ledamöter,  Texplorer – Att sätta stopp för FRA-kablarna,  Badlandshyena – Gör engelska till officiellt språk,  Ett hjärta RÖTT – Kaos och uppgivenhet,  Ett hjärta RÖTT2,    HAX – Det blev i vart fall inte Tony Blair,  MOGI – Ett liv på A-kassa,   Röda Malmö,   Alliansfritt Sverige – Moderaterna har en alldeles särskild förmåga att få ihop det,

Georg Grosz hälsar

The head of the Swedish diplomacy Carl Bildt, whose country is holding the EU Presidency, has sent a message to Macedonia and Greece about the name dispute.
Bildt says Greek and Macedonian prime ministers Georgios Papandreou and Nikola Gruevski should start direct negotiations to “end the dispute that has been impeding the bilateral relations between Greece and Macedonia for 18 years.”
He thinks the solution lies in the political will above all. The European Enlargement Commissioner Olli Rehn also says he sees an excellent opportunity to solve the issue in this period. Both diplomats rule out any EU mediation in the name talks. Still the contacts with the Macedonian government are constant, said Rehn.
Vecer adds that while the international community representatives are calling for direct negotiations, Greek President Karolos Papoulias announced that Greece would block Macedonia unless a solution to the name issue was found.

Comment at end

20th November, 2009

MEET THE NEW EU PRESIDENT

De-facto "President" Angela Merkel has secured the position she aspired to, without even standing for it. That outcome she shares with the other guy, her frontman, HVR. He too "did not seek" the job he got, whatever it was. Presumably IT sought him. It didn't seek others, who DID seek it. How odd! How peculiarly, suspiciously odd.

In one fell swoop Ms Merkel has orchestrated the political assassination of her main rival in European politics and landed herself a new job to boot.

Very impressive.  Some CV, Ms M!

Tony Blair: Over qualified. The EU presidency job was (by design ... eventually) too small for this, the ONLY qualified candidate.

WHAT? Pardon? You didn’t actually think that Van Whatsisname had won Tony’s job on merit, did you?  The Belgian who sees his job as administrating and co-ordinating rather than leading? The NOT TONY BLAIR candidate? You didn’t think ….?

PUR…LEASE!

This decision, a carve-up, stitch-up, *u*k-up with a consolation prize to Britain thrown in to keep us quiet, is nothing less than DISGRACEFUL.

If this job was what it was originally meant to be – representing Europe on the world’s stage – there is and was only ONE candidate. His is the body politic left with the knives embedded in its back.

And the fingerprints …?

Merkel’s and Sarkozy’s. Once Blair’s friends and colleagues in Europe these two are the perpetrators of this crime.  With the collusion of others maybe, but the Franco-German alliance was the king-making duopoly in this untidy, unsatisfactory and bloody business.

Blair’s fall in this race was NOT about Iraq, even as some try to “remind” us that it was. Twenty two of the then twenty four EU countries also supported America in Iraq, as referred to here at this blog, at Alastair Campbell’s and at Julie’s.

It was simply that ‘Mr Flash’ was too eye-catching for Ms Merkel to compete with. Nothing else. The job description was only downgraded in the last day or so in order to justify the decision to exclude Blair. For no other reason.

Merkel had the last flash, and flashed her knife deftly and with deadly accuracy in Blair’s direction.

Presumably they think that with Rompuy and the other one “a new dawn has broken”. But after each new dawn dusk descends.

Tonight before dinner in Brussels the dusk set upon Tony Blair’s hopes. I contest that it also set on Europe’s hopes.  In SO-O-O-O many ways.

WHERE WERE YOU NICOLAS?

Sarkozy has been particularly quiet as he watched this disaster unfold. Merkel too, as was to be expected, has kept her counsel throughout. But it was Merkel who moved Sarkozy from supporting Tony Blair to propping up a nondescript, unknown Belgian prime minister of one year’s experience. A pen-pusher rather than a top-seat political mover … a stapler-replenisher rather than a phone contact of the powerful.

Quite what control Merkel has over Sarkozy we are yet to learn.

Whatever … what EVER … are these people up to, and on OUR behalf, purportedly!?

And on a personal level, why – if they allow themselves a moment of empathy towards OUR former Prime Minister – why has this betrayal happened yet again to this the most formidable and gifted politician of his generation?

KEEPING BLAIR OUT OF THIS JOB IS THE WRONG – WRONG – WRONG DECISION

Was it envy? The personal ambition of others? Lack of understanding of realpolitik? Probably all of these and much more. Whatever the reasons in public, the decision they have made tonight could not be more wrong.

Congratulations, Europe. You have now lost a pro-Europe Brit.  I DO hope you’re pleased. More  will follow when my fellow-countrymen begin to notice how little impact Van Rompuy and the other one actually make on the world stage. And when they consider what a different Europe and world it would have been with Tony Blair as president.

Adam Boulton on Sky News tonight put it beautifully. “Right now about 99.9% of Europeans do not know who Van Rompuy is.  By this time next year that’ll be down to … er… about 90%”.”

Quite.

Thoughts on this nonsensical decision

• Julie is having quite a debate at her site on this
• Times: “Blair the biggest loser”?
• Channel Four – Blair gives up on EU job
• Guardian: End for Blair
• CNN: Report on EU choices
• UK Press report

Perhaps you needed to say it in German, Mr Bildt.

This was the European Union’s big moment. Finally after years of diplomatic wrangling, backroom deals and “No” votes from its citizens, the EU behemoth achieved what it always does. It pushed through a treaty that nobody really wanted but the leaders and the Eurocrats decided we all needed.

I write this as someone who spent an unhealthy amount of time at European summits, including the longest in history – at Nice. I would love to see the EU come up with treaties where they actually had the confidence to consult its 300 million citizens and listen to their decisions.

Leaving that aside for a moment, the idea of a “president” of Europe and a “foreign minister” was one of the most sensible parts of the Lisbon Treaty.  If the European Union wants to have a voice on the world stage as it always says it deserves then it needs to be taken seriously.

As US secretary of state Henry Kissinger famously said: “Whom do I call when I want to call Europe?

This was supposed to provide the answer.

In an age of personality driven politics and a 24-hour global media that requires a face to represent the organisation at international level and to be there when CNN or the BBC or Al Jazeera wants to hear from Europe there is someone to go to.

Yet tonight the EU failed to live up to this opportunity to choose the best “president” and best “foreign minister” for its people.

The combined egos of Angela Merkel and Nicholas Sarkozy have blocked the right choices.

Europe has plenty of talented politicians who have either proved they could do the job or have the potential to live up to the role. Tony Blair may be too much of an international statesman and brilliant communicator for Sarko/Merk and former Latvia president Vaira Vike-Freiberga would have been a formidable force who would have proved that eastern Europe is firmly part of the EU and a force to be reckoned with.

For the foreign policy job, Europe could have picked Chris Patten, former Swedish PM Carl Bildt and former Italian premier Massimo D’Alema.
So who did the Franco-German stitch up appoint to the two top jobs in the EU?

Well they have plenty in common. Neither has ever been elected at a national level. Neither has the experience to do the job. Neither has the charisma or credibility to be taken seriously on the world stage. Neither has any name recognition, barely within their home countries.
Herman van Rompuy, the new EU president was appointed as prime minister of Belgium less than a year ago. He has zero charisma, international experience or credibility.

Baroness Cathy Ashton, who I have dealt with in the past when she was a junior minister, has only been an EU commissioner for about a year, and was even suggested as too inexperienced to replace Peter Mandelson in the EU trade post when she was appointed by the Gordon Brown. In an interview this evening Cathy Ashton claimed her experience of other walks of life, and not foreign affairs, made her qualified for the biggest diplomatic job in the continent of Europe.
When there’s a crisis who is Hu Jintao, Barack Obama or Vladmir Putin going to call? Herman van Rompuy? No. Merkel, Sarkozy and Brown.
Just what they wanted. The status quo.

When there’s a crisis who is Secretary Hillary Clinton or UN secretary general Ban Ki-moon going to call? Cathy Ashton. No. Miliband, Guido Westerwelle and Bernard Kouchner.

Just what they wanted. The status quo.

This time last year America elected an outstanding president promising change.

This year Europe has appointed a low key bureaucrat who will guarantee that nothing changes.

Ikväll så ska det bestämmas om vilka som ska leda EU den kommande femårsperioden. Fredrik Reinfeldt har det tacksamma, eller kanske otacksamma, arbetet med att få fram namn på dessa tunga poster inom EU och dessutom få alla att bli överens. Säkert kommer Reinfeldt att skaffa sig både vänner och ovänner för resten av livet…

Det finns fler kandidater än vad det finns platser. Många länders olika viljor ska smältas samman och vägas ihop i en helhet. Stora länders inflytande måste respekteras samtidigt som små länder måste få möjlighet att kunna lansera kunniga kandidater. En sådan är Carl Bildt. Ett välkänt namn i EU och i världen. Att Bildt är kompetens råder det inget tvivel om, men jag tror inte Bildt får uppdraget han så gärna vill ha. En av anledningarna är att Fredrik Reinfeldt är upplåst i att hitta en samlad lösning för hela EU. Det omöjliggör rent praktiskt att kunna driva en egen kandidat. Det utrymmet tror jag inte finns.

Det kommer att bli spännande att se hur uppställningen blir. Visst, Bildt är jokern inför nattens överläggningar, men jag tror inte den jokern faller in.

Visst. Jag är socialist, men framför allt demokrat. Så om ni värderar ordet demokrati så vill jag att ni ska lyssna nu. Det aer viktigt. Jag accepterar kapitalism i balans med socialism.

MEN korruptionen måste stoppas innan den förstör demokratin, skapar krig och gör oss sjuka med flit!

Det verkar som om läkemedelsmaffian härjar fritt och våra medier verkar helt med på att skrämma skiten ur folk med svininfluensan. Kan det vara bruna kuvert under bordet som är orsaken?

Cows with buckets on their heads being warned about a conspiracy

En annan sak som bekymrar mig är nya rekordsiffror för Sverigedemokraterna igen. Jag tror att de flesta av oss kan känna den bruna lukten av fascism. Det är tyvärr så folk utan politisk kunskap visar sitt missnöje. De fick givetvis inte kunskapen om www.aktivdemokrati.se, partiet med 33% av folkets stöd? Varför inte det? Tragiskt för demokratin.

Var fick Berlusconi, Sarkosy och Sverigedemokraterna sina slantar att driva sin gemensamma agenda? Vill Reinfeldt, som verkar vara kompisar med Sarkosy, nu ha en del av dessa slantar? Reinfeldt har i vart fall inga kommentarer om Vellingemoderaterna än, verkar det. Varför? Det luktar brunt. Hela Alliansen blir ju brun!

Carl Bildt reser runt och pratar med…. Ja, vilka pratar han med egentligen? Vad har han för agenda? Kanske en socialistslyngel vet? Ja, jag vet inte själv, men jag har mina teorier att det hanlar om att tjäna pengar på fred…. eller ska vi kanske kalla det krig och mutor.

Kan det vara ett nytt fascistiskt EU som ska skapas eller en helt fascistisk värld? Inte helt omöjligt. Kolla in dessa långa dokumentärer och ta inte slutsatserna för sanning, tänk själv, men titta på vissa intressanta fakta och citat!

Det finns fler mysko prylar. Folk som dansar utklädda till araber och “dokumenterar” när world trade center rasar OCH sedan friges, JA FIRIGES! I TV-intervju yppar de att de hade till uppgift att dokumentera händelsen. Vem gynnades av 9/11? Hmm… Intressant.

Socialdemokraterna vill in i EU. Ja, inte medlemmarna, som verkar tappa sugen, men politikeradeln. Har demokratin redan kapats? Utesluter politikeradeln i SSU medlemmar med “fel” tankar ur partiet? Vi har kanske inte demokrati längre? Kanske det bara är ett spel för oss genom korrumperad media?

Och hur i helsikee ska man kan kunna föra en socialdemokratisk politik a la Olof Palme i EU? – Det kan man inte. Det har kanske en del av de gamla medlemmarna fattat, men de har nog gett upp eller missnöjesröstar. Lika lite kan man föra en bra miljöpolitik i EU, men det har vare sig Vänsterpartiet eller Miljöpartiet fattat riktigt för då hade de krävt en ny folkomröstning. EU är ett projekt för de rika att bli rikare. Men varför sitter folket och folkliga politiker stilla i båten?

Det är mysko att Berlusconi och Reinfeldt har samma tanke som socialdemokraterna om EU. EU är kuckelimuck, myspys och helballt. Vill inte du vara med i samma gäng som Zarkosi och Berlusconi?

Eller är det jag som helt enkelt har inte fått vaccinering mot att reagera och därför gått med i det direktdemokratiska partiet www.aktivdemokrati.se ?

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om saker som är värda att ges en knuff upp i bloggportalerna!

http://svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3817561.svd

http://www.dn.se/nyheter/valet2010/nya-rekordsiffror-for-sd-1.997324

http://claeskrantz.se/arkivet/4612

http://aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article6146989.ab

Om försäljningen av Täbys flaggskepp Tibblegymnasiet var olaglig, hur olaglig är då inte pantsättningen av Sveriges flaggskepp Vattenfall? För att inte tala om de illasinnade funderingarna på att sälja ut hela det svenska elnätet? Maud-effekten kan bli långvarig – om man betänker halveringstiderna.

Den neoliberala chockdoktrin som Sverige utsatts för i decennier, genom den socialmoderata betongpolitik av förstenat märke som S/M-ledda regeringar konsekvent drivit, har på rekordtid förvandlat oss till ett U-land som är på god väg att bli beroende av utlandet till och med för den basalaste infrastruktur.

Snart bestämmer EU om vi ska frysa ihjäl eller få hålla oss varma här i mörka Norden. Vi tvingas köpa dyrt från utlandet och hindras från att vara självförsörjande,  i och med EU: s löjliga och miljömässigt direkt bakåtsträvande regler för den “inre marknaden”, som förbjuder oss att ge barnen näringsrik, närproducerad och på plats lagad mat i skolan, samma med all annan mat på vårdinstanser och i storkök. EU tycker istället att maten skall vara uppvärmd, lagad långt ifrån och med råvaror som man inte vet varifrån de kommer.  

Sedan vi gick med i EU har livets nödtorft blivit mycket dyrare. Maten har blivit dyrare, resor har blivit dyrare, frukt och grönsaker har blivit ofantligt mycket dyrare, kostnader för hushållsel har skjutit astronomiskt i höjden, likadant med många andra löpande utgifter. I konkurrensens heliga kartellbildningsnamn har priserna för det som vi inte kan undvara drivits konstant uppåt.

Människor i Sverige lever på ett gungfly och politikerna värnar varken om vår trygghet eller vår välfärd – sliter endast skattepengarna direkt ur händerna på oss,  för fortast möjliga vidare befordran ur landet eller direkt ner i egna fickor - till monstruösa löner, bonusar, pensionsförmåner åt politiker som sedan snabbt slussar vidare resten till än monstruösare ersättningar åt de övriga samhällstopparna i bankväsende och näringsliv. Det som händelsevis blir över används till riskspekulation i Baltikum.

Och privatiseringen har haft förödande negativa effekter. Vården har gjorts så otillgänglig att den till och med skickar hem folk med livshotande tillstånd på löpande band. De lämnas att dö och ingen ställs till svars. Valfriheten är en chimär, då man med samma call-center-metod som används i övriga både offentliga och privata verksamheter för att hålla “kunderna” på avstånd missbrukar språket och kallar avspisningen för “råd”, “upplysning” respektive ”service” och “kundtjänst”.

Skolresultaten är de sämsta på länge och friskolorna är frikostigast med att sminka upp bristande resultat med kosmetiska betyg. Miljöåtgärder har avstannat och vi är nu på väg med gasen i botten mot nästa naturkatastrof.

Vi betalar fem gånger så mycket i medlemsavgift till ett neokolonialistiskt aggressivt EU som Finland och får knappt något tillbaka. Vi ska ge bort både naturresurser och skattepengar utan att få något igen.

Nu har Alliansen snart fullbordat förstörelseverket, styckat upp och sålt ut precis allting – Apoteket, Posten, Skolan, Vården, Försvaret etc. För att inte tala om alla fastigheter och all mark som sålts till företrädesvis tyska och danska ägare. Danmark har givetvis förhandlat om undantag när det gäller sånt, men inte Sverige, nej. Här säljs allt, även skogs- och jordbruksfastigheter.

Kommunerna har i samma anda sålt ut fastigheter och mark. Vidare har de ansvarslösa ledningarna inom både stat, kommun och fackliga organisationer spekulerat hejdlöst med våra skattepengar och pensioner, facken och bankerna har till och med fortsatt högriskspekulera i Baltikum. 

Själva trygghetssystemets hjärta, Försäkringskassan, har helt cyniskt utelämnats till slakt på grund av de internationella konsultföretagens bidragsberoende av skattekronor. Priset för det har de långtidssjukskrivna och långtidsarbetslösa fått betala.

När det gäller SJ, så ska  ”de lönsammaste sträckorna”  i fortsättningen istället trafikeras av utländska statsbanor från Danmark och de större europeiska länderna vilket kommer att medföra att våra biljettpengar går rakt in i Tysklands, Frankrikes, Danmarks statskassor, eller andra större europeiska länders med hungriga neokoloniala ambitioner, varvid dessa kan fortsätta bygga sin inhemska välfärd med våra skattepengar, då deras politiska ledare synes utrustade med åtminstone någon form av självbevarelsedrift vilket alltså inte är fallet när det gäller Sverige, som inte krävt ett enda undantag i alla förhandlingar med betongpolitikkolossen EU.

Det enda lyssnandet inåt som bedrivits har varit på tordönsstämman från näringslivet som kräver “krafttag” i energipolitiken, därav kärnkraftsuppgörelsen. En ohemul uppgörelse som omfamnats särskilt varmt av det mest kärnkraftskritiska partiet – den s k Centern vars partibeteckning man först nu börjar inse innebörden av.

Att politiken i Sverige endast är staffage har man fattat för länge sen. Ingen av partierna värnar sina kärnvärderingar. Centerns decentralisering är borta, likaså kärnkraftsmotståndet. Socialliberalismen är putz weck från folkpartiet. Och när det gäller socialdemokraterna, så verkar det mesta av arbetarrörelsens käpphästar ha sålts ut till lägstbjudande, vilket man visade genom att ratificera Lissabonfördraget och se till så att varken mänskliga, medborgerliga eller fackliga rättigheter säkerställs, utan istället underställs även de reglerna för den “inre markaden” som dikterar att hänsynen till neoliberala marknadsreligiösa, verklighetsfrämmande doktriner går före alla mänskliga, ekonomiskt sunda och miljömässiga hänsyn.

Att det endast är staffagemänniskor som intagit partierna är allvarligt – de informella makthavarnas makt ökar ju naturligtvis då – det blir koncerner, bolag och allsköns skrupelfria intressen som tar över. Vem representerar väljarna i detta vacuum – Ingen.

Det är en mycket mörk tid för demokratin. Varken socialdemokraterna, centern eller folkpartiet skulle ha gått med på sån eftergiftspolitik gentemot EU om det hade funnits någon enda tongivande som hållit fast vid sådana värderingar som historiskt burit partiet, det som varit kärnan i folkrörelsepartierna. Det hade funnits stötestenar mot t ex Lissabonfördraget och akronymlagarna hos samtliga i så fall.

Nu hoppas allt sånt helt bekvämt över för det är ingen som bryr sig vilket varumärke som står på deras spelartröjor. De spelar politikens spel till den som betalar bäst – likgiltigt vem det är (se gärna bloggposten Nickedockor som pratar Newspeak).  Det värsta är att jag tror tomrummet kommer att fyllas av värsta sortens högerdominans. Så det blir inte bättre utan sämre.

De som nu ser ett utrymme skönjas för att ta makten tror jag knappast är mycket bättre. För att det skall kunna bli en demokratisering måste medborgarna själva aktivera sig, gå in och sätta stopp och avkräva personligt ansvar. Och det gäller särskilt utsatta grupper. Tyvärr orkar inte de göra sin röst hörd effektivt, för det har de inte resurser till. Det politiska klimatet är cyniskt och exploaterar istället situationen som uppstått.

Nu ökar också varslen inom industrin och överskottet i statskassan på 135 miljarder från januari 2009 är  förvandlat till ett underskott på över 200 miljarder, på grund av ett totalt passivt förhållningssätt gentemot massarbetslösheten samt upplåning för massiva statsbidrag till ett näringsliv som inte skapar några jobb, eventuellt också till ytterligare aviserade skattesänkningar.  Inte nog med att förlusterna socialiseras och vinsterna privatiseras – nu ska vi skattebetalare dessutom ansvara för kostnader ifall tyska kärnkraftverk havererar.  Det kan man kalla kolonialism som heter duga. Jag tycker den här regeringen ska avgå.

Se tidigare bloggpost: Vår Gud är oss en väldig Borg

Läs Counterpunch – Greg Grandin: “Milton Friedman and the Economics of Empire – The Road from Serfdom”

Läs:  SVD Brännpunkt - Gustav Fridolin:  ”Olofsson gav Vattenfall fria tyglar”,  Peter Andersson – med rätt att tycka – Vattenfallaffären borde ha fällt näringsministern,   Peace, Love & Capitalism – Storm i ett Vattenfallsglas,   DN – Politisk skadegörelse,   Karlskoga-Kuriren – Skyll inte på Josefsson,  Energinyheter – Samarbete ger säkra lyft inom kärnkraften,  DN – Cecilia Malmström ny EU-kommissionär,   AB – “Vad har jag att erbjuda? Jag kan ju ingenting”, AB – Vad ska vi göra åt arbetslösheten?, DN – Sysselsättningen sjunker,   AB – EU-Kommissionären presenteras,   SVD,   AB,  DN – Ola Larsmo, Expressen,   Roger Jönsson,   AB,   Jonas Sjöstedt,   Ett hjärta RÖTT,   Alliansfritt Sverige,    s-buzz,   Magnus Andersson,   Kommunisternas blogg

Läs även ESV - Prognos Statsbudgeten och de offentliga finanserna September 2009

Moderaterna har verkligen fattat det här med sociala medier. Jag gissar att det är bland annat därför de kallas “nya”. Anton Abele uppmärksammades för en tid sedan. En annan som varit i farten är riksdagsmannen Hans Rothenberg som ger begreppet punschliberal helt nya dimensioner.

Men Youtube -kampanjerna är inte bara tokroliga utan ett led i en smart strategi. Regeringen föreslår inom kort att spärren för personval sänks från 8% till 5%.  Jag kan avslöja att detta bara är ett första steg. Enligt mina källor kommer regeringen också föreslå att det delas ut var sitt mandat till de tre politiker som har flest träffar på sina personvalsfilmer på Youtube.

Men jag är ledsen Anton och Hans. Ni kommer inte att ha en chans. I jämförelse med den nyaste av de riktigt gamla moderaterna står ni er fortfarande slätt. Bara en sån sak som att låta Staffan Hildebrand skänka den nutidshistorisk tyngd är genialisk. Nu väntar jag bara på att någon av de röd-gröna pr-genierna som Robinson-Jan-Emanuel eller den där killen från Doktor Kosmos ska kontra.

Den svenska utrikesförvaltningen (UD) är nu i praktiken “död” och begravd när nu Lissabonfördraget officiellt snart börjar gälla.

Den utveckling som tog sin början med Göran Perssons styre (1996-2006) där han med hjälp av Nuder och Danielsson plus statsrådsberedningen, AKTIVT arbetade för att degradera och sätta UD på ”plats”.  Allt för att göra UD till ett lydigt departement bland andra i regeringskansliet styrd av förvaltnings avdelningen.

Han ville bli av med alla dessa självständiga och kompetenta statstjänstemän/kvinnor som var ett hinder för den totala politisering av hela regeringskansliet som var hans strävan.

Den där gamla statsvetenskapliga modellen där regeringskansliet består av självständiga statstjänstemän som utför sina arbeten professionellt och utan partipolitiska bindningar, och några politiskt tillsatta personer i nyckelställning, är sedan läge död och begraven.

Hela regeringskansliet är nu i grunden GENOMPOLITISERAT NER TILL LÄGSTA NIVÅ.

Och den nuvarande borgerliga regeringen tog över detta utan att ändra något och har bara FORTSATT på denna linje.

Jag har alltid bedömt mina chefer (utrikesministrar) efter två mallar – dels hur de faktiskt sköter utrikespolitiken och dels hur de sköter departementet/myndigheten UD/UM

Och det är bara tyvärr att konstatera att Carl Bildt vad det gäller den senare frågan ÄR TOTALT OINTRESSERAD AV och har noll koll på vad som faktiskt händer på departementet och med dess personal.

Ej heller är han visat något som helst intresse för de kraftigt försämrade arbetsvillkoren, både ute och hemma. Och vi pratar här om allt från arbetsmiljö, godtycke i tjänstetillsättningar, extremt hård arbetsbelastning, urusel lön utom för chefernas gunstlingar etc. etc.

Som ett litet ex. kan tas de nya utlandsvillkoren UVA (som röstades igenom under den förra regeringen), som innebär att de utsända på våra ambassader, delegationer och konsulat FÖRLORAR mellan 7.000-25.000 kr I MÅNADEN NETTO i 91 % fallen.

Och vi pratar här OM DE FAKTISKA KOSTNADERNA för individen som det innebär att vara stationerad utomlands, och inte om någon tjusig representation under ”kristallkronorna”. 

Vilken annan arbetsgrupp skulle snällt finna sig i sådana försämringar? Om det vore ett privat företag så skulle LO slå på trummorna och ryta att detta var oacceptabelt och gå ut i strejk.  Men nu gäller det ju bara de tjänstemän som skall värna Sverige och vara vår spjutspetts utomlands så då är det tydligen inte så viktigt.

Med de nya villkoren så behandlas vi som den fattige kusinen från landet. Och vi behöver bara jämföra oss med våra nodiska granländer för att inse på vilken absolut bottennivå vi NU ligger.

För att nu inte tala om vi jämför oss med våra kollegor som jobbar åt svenska eller internationella företag utomlands.

Eller hemska tanke, om vi jämför oss med FN, EU och  det nya EEAS, IMF etc.

Men här kommer det fina i kråksången – UD anställda anses nämligen ”så värdefulla” att VI FÅR INTE STREJKA

Så här skrev jag för 2 ÅR SEDAN I mitt inlägg UD/RK: s lönepolitik:

”Föga anade man då vad som komma skulle. Jo, nog blev det individuell lönesättning alltid! Dvs. chefens gunstlingar och favoriter stack iväg som en raket vad det gäller löneutvecklingen. Däremot kärnan av duktiga medarbetare, framför allt sådana med lång erfarenhet och stor kompetens, och som alltid (dumt nog som det har visat sig) har ställt upp då det har behövts av en eller annan anledning.

Det är denna kärna av medarbetare som är ryggraden i all verksamhet i varje departement. De kan ”hantverket” utan och innan, lagar etc. och de är en grundförutsättning för den offentliga verksamhetens oförvitlighet. Kort sagt Sveriges fortlevnad som rättsstat.

Det är dessa personer som arbetsgivaren valt att inte belöna i den individuella lönesättningen förlovade land. Trofast förvisad om att de ändå lojalt kommet att ställa upp och därför behöver de inte ”belönas”.

Som lite kuriosa: I USA så finns det en federal etisk kod som gäller för alla statstjänstemän. Koden inleds med föreskriften, att ”Varje offentligt anställd skall sätta lojaliteten mot de högsta moraliska principer och landet före lojaliteten mot personer, parti eller myndigheter”. Någon motsvarande kod finns inte i Sverige. Utan här har det förutsatts, av hävd och gammal vana, att det är så statstjänstemän skall fungera. Det är med andra ord dessa kärnmedarbetare vi talar om och som utgör garanten för att det verkligen blir så.”

”Vi anses ju gubevars vara SÅ viktiga att vi har strejkförbud. Det märkliga är ju bara att om vi anses SÅ viktiga för samhällets funktion och överlevnad att vi måste ha strejkförbud (vi är en av de få yrkesgrupper som har det), varför har detta då inte synts eller markerats genom t.ex. våra löner och övriga arbetsvillkor??

Hittills har jag aldrig fått något bra svar av vår käre arbetsgivare, vare sig lokalt eller centralt.

Så ser situationen ut på det Utrikesdepartement som sägs utgöra en så viktig del av vårt värn av Sverige och våra relationer med omvärlden.”

Och situationen har bara blivit värre sedan dess.

Ex. det nya sjukvårdsförsäkringen utomlands, som mycket brådstörtat infördes utan förvarning den 27 april i år och skulle börja gälla den 1 maj. DVS. 3 DAGARS FÖRVARNING FÖR ETT HELT NYTT SJUKVÅRDS FÖRSÄKRINGSSYSTEM, där personalen kan få ligga ute med mycket stora sjukvårdskostnader innan de får ersättning.

Undrar hur svenska folket skulle reagera om reageringen plötsligt beslöt att slopa försäkringskassan och hela sjukvårdssystemet och införa ett helt nytt system 3 dagar senare? Och där man får betala sjukvårdskostnaderna direkt och kontant för att först LÅNGT senare få ersättning.

En vanlig svensk familj, där den ena partnern jobbar åt UD utomlands förutsätts alltså att ha en stor kontant buffert för att betala sina sjukvårdskostnader.

Intressant grepp av ”välfärdslandet” Sverige.  Vi är i praktiken tillbaks till det gamla ”feodala” UD där bara adel och rika borgare kunde jobba eftersom man inte fick någon riktig lön utan det var äran att få jobba där som räknades. Och man förväntades leva på sina tillgångar.

(Vid första världskrigets slut så var ca 50% av UD personal adliga, strax före andra världskriget var siffran omkring 30%).

Skillnaden numera är att det är en POLITISK adel som sitter på alla stolar samtidigt.

Och det här är inget ”gnäll” från champagnepimplande stroppar utan en beskrivning av TOTALT ORIMLIGA ARBETSVILLKOR för duktiga och kompetenta människor med familjer som valt att tjänstgöra i UD för att främja och ta till vara Sveriges intressen.

Och jodå, det finns inkompetenta personer på UD också, liksom över allt annars i Sverige.  Både på ”höga” och ”låga” positioner. Och där dessa personer har bidragit till denna förvrängda bild som råder om UD och arbetsvillkoren där. Vilket har fått till följd att mycket allvarlig kritik av arbetsmiljö och arbetsvillkor kan lätt avfärdas som ”tjafs” och ”gnäll” från privilegierade personer.

Och ingenting kan vara längre från sanningen. För att det finns några pellejönsar så skall inte en hel yrkeskår drabbas av fördomar och förakt.  Och där absurda arbetsvillkor och förhållanden (sett med vanliga svenska ögon) kan negligeras i trygg förevisning om att INGEN bryr sig.

Som någon så träffsäkert skrev: ”Bildt ägnar ingen uppmärksamhet åt den förvaltning, utrikesdepartementet, han är chef för. UD har istället blivit utrikesministern rundningsmärke”.

Jo, det finns faktiskt en person som har varit värre om någon undrar – Ola Ullsten (1979-82). Han var TOTALT ointresserad av ALLT som hade med departementet och den faktiska skötseln av myndigheten att göra och med ALLA dessa människor som arbetade där.

I EU:s nya utrikestjänst EEAS (the European External Action Service) så kommer antalet tjänster (och inflytandet) att fördelas mellan medlemsstaterna beroende delvis på fördelningsnyckeln till EU-budgeten. Sverige bidrar med ungefär 2,5-2,7% (varierar lite från år till år).

Det innebär att Sverige kan bidra med omkring 5-7 tjänstemän.

Och vilket inflytande kommer Sverige att få med dessa ca 2,6% när det finns drakar som Frankrike, Tyskland och Storbritannien som är vana att bestämma och få sin vilja igenom.

Tillkommer sedan alla halv och små drakar som Italien, Spanien, Polen etc.

Tror någon att EEAS kommer att tillvarata svenska intressen med de faktiska styrkeförhållanden som råder?

I Sveriges riksdag så måste man ha 4% för att överhuvudtaget komma in.

Kan någon nämna någon politisk församling (kommun, landsting, riksdag, partier etc.) där en grupp på ca 2,6 % har något som helst inflytande över någonting?

Än mindre har kommit in över spärrarna till dessa politiska organ?

Jag skall sluta här. Jag kunde fortsätta och ge ett otal exempel både ute och hemma på det som jag bara som hastigast har nämnt här ovan. Och mycket sorgset konstatera att den kompetenta personal och deras familjer som sägs utgöra ett första värn av Sverige (då vi numera inte har ett försvar som kan försvara Sveriges territorium), och sägs vara så viktiga för våra relationer och utrikeshandel, i många fall behandlas som skit.

Eller för att citera socialdemokraternas motion 2009/10:U340

”anför Socialdemokraterna att Sveriges representation utomlands är en viktig fråga för vår utrikes-, bistånds- och näringspolitik. Sverige måste ha en väl rustad utrikesförvaltning både på Utrikesdepartementet i Stockholm och på plats ute i världen för att kunna förstå politiska, ekonomiska och kulturella trender och för att kunna upprätthålla relationer som ligger till grund för samarbete på en mängd viktiga områden.”

http://www.riksdagen.se/webbnav/?nid=3324&doktyp=yttr&dok_id=GX05UU1y&rm=2009/10&bet=UU1y

Så näpet då att det var just sossarna som genomdrivit slaktandet av UD och försämringen av alla villkor främst på utlandssidan.

Hyckleri någon? Och förakt för hårt arbetande tjänstemän med familjer och deras levnadsvillkor under ofta svåra förhållanden utomlands.

Se även mina inlägg:

UD/RK: s lönepolitik

Sverige talar om för Världen hur den borde styras

Så här skriver några tidningar om det hela:

Nya utrikeschefen i EU får stor makt

http://www.dn.se/fordjupning/europa2009/nya-utrikeschefen-i-eu-far-stor-makt-1.982833

”Och dokumentet som DN tagit del av visar att den nya chefen för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik blir en tung och självständig maktspelare i Bryssel som styr över sin egen budget och sin egen personal.

Utrikestjänsten ”ska vara en avdelning av sui generis-karaktär (unik till sin karaktär), skild från kommissionen och rådssekretariatet. Den bör ha autonomi när det gäller sin administrativa budget och sin personalhantering”, heter det i dokumentet.

Varken EU-kommissionen eller EU-parlamentet får inflytande över denna nya maktbastion.”

Redesigning foreign policy

http://www.europeanvoice.com/article/imported/redesigning-foreign-policy/66221.aspx

“The Lisbon treaty will change the way the EU conducts its foreign policy, both on the top level and on the ground.

The Treaty of Lisbon will reshape the European Union’s institutional architecture for foreign policy from top to bottom. The top – a new-styled high representative for foreign affairs and security policy – is well-defined in the treaty. It is far better defined than the other senior position that the treaty creates, a president of the European Council.

The bottom – a new European diplomatic corps – is left in large part up to the new foreign policy chief, who early in his tenure is to propose to member states the details of its role and functioning.  Increased authority The Lisbon treaty hands the new high representative considerable authority. It adds the function of vice-president of the European Commission in charge of external relations to the existing portfolio of the current high representative, Javier Solana, who oversees the Common Foreign and Security Policy (CFSP) from the Council of Ministers secretariat.

He – or she – will also chair the monthly meetings of member states’ foreign ministers, replacing the foreign minister of the country holding the EU’s rotating presidency, the current arrangement.

Through this personal union of functions that are currently split between the European Commission and the Council of Ministers, the treaty aims to overcome some of the debilitating divisions between the two institutions that have hampered the EU’s foreign policy in past years. The development of the CFSP over the past ten years has outpaced the growth of co-ordination mechanisms in Brussels, although conditions on the ground often look less grim thanks to ad-hoc arrangements. The same applies to the EU’s military and civilian missions (13 at present, compared with none in 2002).

Double-hatting

The ‘double-hatting’ of the new high representative, which anchors the function both in the Commission and the Council of Ministers, is designed to address a problem that became evident years ago – a lack of strategic coherence between foreign policies driven by the Commission and by the member states.

In theory, the division between the two services is straightforward. The Commission handles routine policies towards third countries – enlargement, neighbourhood relations, trade, development assistance, humanitarian aid and so forth – while the high representative deals with security challenges, especially those that require a crisis response.

In practice, the two have frequently been at odds over who should do what, both in the field and at the policy-making level. Bernard Kouchner, France’s foreign minister, restated the problem before the French National Assembly last week (14 October) when he told parliamentarians that the EU’s activities in Afghanistan were “too dispersed between the Commission, the EU’s special representative and member states”. This, Kouchner said, prevented the EU from exercising its political leadership. “The Treaty of Lisbon,” he concluded, “will help us take our rightful place.”

Autonomous external service

At the local level, trial-runs of double-hatting have been undertaken in Macedonia and towards the African Union. These pilot projects are perhaps best seen as a precursor of the Lisbon treaty’s other main innovation in foreign policy – the European External Action Service (EEAS). The new service, which is to be set up as a body with autonomy from both the Council and the Commission, is to “assist” the high representative in fulfilling his mandate, according to the treaty, and is to draw its staff from member states, the Council and Commission. The main outlines of the EEAS are currently being debated. Its scope, status, financing and staffing are all up for negotiation because of the Lisbon treaty’s vagueness. The travails of ratifying the treaty led to an unhelpful secrecy about anything to do with the EEAS – policymakers in Brussels did not want to be perceived as taking ratification of the treaty for granted, for fear of alienating those in Ireland who were yet to vote in a second referendum.

After the Irish ‘Yes’ vote, some of this secrecy has now been lifted and the EU is now trying to make up for lost time and get the EEAS up and running. But the sense of haste and improvisation is less than ideal for laying the foundations of the EU’s new foreign policy. “

Smoothing the road from Nice to Lisbon

http://www.europeanvoice.com/article/imported/smoothing-the-road-from-nice-to-lisbon/66393.aspx

“Foreign policy

Member states’ security ambassadors, who meet in the Political and Security Committee (PSC), will meet under the chairmanship of a representative of the foreign policy chief, that is, a senior official of the European External Action Service (EEAS), the EU’s diplomat corps established under Lisbon.

The remit of the EEAS, whose exact set-up will be proposed by the high representative within a month of taking office and endorsed by EU leaders by next April, appears to have determined member states’ agreement, reached last month, on who should be in charge of which working groups. Nearly 40 working groups in the field of external relations prepare the Council’s work.

Member states have agreed that working groups in the field of trade and development will continue to be chaired by the EU’s rotating presidency, together with a few other groups including those on terrorism, international law and consular affairs.

By contrast, working groups on geographic areas, on most thematic areas such as non-proliferation or human rights, and on matters of security and defence will be chaired by an EEAS official representing the foreign policy chief. Even this second group of working parties, however, will continue to be chaired by the rotating presidency for a transition period – yet to be determined – of either six or 12 months.

The rules of procedure of the Council of Ministers will need to be adapted to reflect these changes.”

Se även

http://www.dn.se/fordjupning/europa2009/tva-nya-viktiga-poster-i-bryssel-1.982831

http://europaportalen.se/print_page.php?compID=1&newsID=45647&page=18001&preview=article&print=true&more=2

Se även mina inlägg om Lissabonfördraget:

EU – The inner game and the Corruption that Cost £684 931,5 per hour EVERY hour EVERY day EVERY year. And is increasing

EU – The aim of this treaty is to be unreadable and unclear AND it can not be understood by ordinary citizens

EU, Lissabonfördraget och den ”NYA” övervaknings stormakten

För cirka 10 år sedan befann jag mig i samma lokal som Margot Wallström då hon höll ett föredrag på en skola i Dalarna.
Redan då tyckte jag att hon verkade lite arrogant och speciell i negativ mening. Så fick jag precis min magkänsla besvarad idag när jag snubblade över en liten artikel på aftonbladet.se:   http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6122043.ab

Publicerad: 2009-11-14

Wallström nära toppjobb i FN

Det har varit en del skriverier om Wikipedia på sista tiden, och jag tänkte då att det kunde vara intressant att kolla vad man skriver om svininfluensan där (på den svenska sidan). Och nog var det en hel del intressant att läsa, som tex att det årliga influensavaccinet inte är något annat än en bästa gissning av vilket typ av virus som komma skall. Kanske fattar vi då lite bättre varför så många av dem som vaccinerar sig ändå insjuknar? Vaccinet är därför, enligt mig, mer eller mindre verkningslöst och mao meningslöst att ta. Vidare så kan man läsa att runt 3000 svenskar dör i flunsan varje år. TRETUSEN!!!!

Hade 300 dött i svininfluensa i landet så hade väl troligen undantagstillstånd utfärdats. Så varför hör vi aldrig något om alla dessa stackare som dör varje år? Nu däremot så slås det omedelbart upp på alla våra tidningars förstasidor varje gång någon svensk hamnar på sjukhus med lite hosta och huvudvärk. Kanske inser vi lite lättare vad som pågår om vi funderar på vem som tjänar på affären svininfluensa? Svaret är så klart den internationella läkemedelsbranschen – den bransch som våra älskade pudlar så troget tjänar. Tänk om dessa pudlar tjänade de svenska medborgarna bara hälften så troget? Då hade vi nu levt i ett paradis på jorden.

I dagens SvD fick vi istället veta vilka våra toppudlar verkligen arbetar för. Tydligen så åkte Fredrik och Calle gemensamt med Jacob Wallenberg i dennes privata jetplan till ett Bilderbergmöte (denna mest ökända samt hemlighetsfulla sammanslutning) år 2006 i Ottawa. Våra två toppudlar var visst där som Wallenbergarens specialinbjudna gäster. Vad man där diskuterade är dock topsecret, och det med all rätt, för det är på dessa möten som den internationella storfinansens högsta höns ger de pudlar som närvarar sina nya marschorder.

Och dessa order blir det sedan pudlarnas uppgift att driva igenom i det egna hemlandet, ett hemland man då således sålt ut till bankeliten och deras närmaste associerade. Enda problemet med dagens SvD-artikel är att det tog 3 år för tidningen att bringa det hela i dagen. Kanske borde tidningen byta namn till Svenska förentidsedan dagbladet? I vilket fall som helst så är jag ett fan av Wikipedia, trost alla dess uppenbara brister.

Läs bloggen Helhets Medicins senaste och minst sagt skrämmande inlägg här: Helhets Medicin

Link: http://www.youtube.com/watch?v=dUPCO4xSDg4

http://www.expressen.se/Nyheter/1.1779811/minstern-om-vaccinet-ha-talamod

L’Union européenne  a suspendu son aide au développement au Niger et donné un mois aux autorités de Niamey pour ouvrir des pourparlers avec comme objectif  le  retour à l’ordre constitutionnel. Dans l’attente des pourparlers, l’Union européenne  a suspendu son aide d’un montant de 458 millions d’euros pour la période 2008-2013, mais l’aide humanitaire n’est pas affectée par cette suspension.

Le président Mamadou Tandja

Dans une lettre conjointe adressée  au président de la république du Niger Mamadou Tandja, M.José Manuel Barroso, président de la commission européenne et le ministre suédois des affaires étrangères Carl Bildt, au nom de la présidence suédoise de l’Union européenne, ont exprimé leur profonde préoccupation face à la situation politique au Niger et demandé “un retour à l’ordre constitutionnel dans les meilleurs délais”. Concernant  le référendum du 4 août 2009, l’Union européene a décidé de recourir à l’article 96 des accords de Cotonou signé en 2000,et  qui traite du non respect des critères démocratiques et de défense des droits de l’homme. Pour mémoire l’Union européenne a déjà suspendu une aide finançière de 180 millions d’euros suite au référundum.

Vem får de nya toppjobben i EU? Det handlar inte bara om vem som ska bli Sveriges EU-kommissionär, det handlar om flera andra topp-positioner.  Spekulationerna är i full gång.

När man läser i Aftonbladet om vilka som är de svenska kandidaterna kan man ju fråga sig om allt bara är ett skämt. Inte bara Carl Bildt, Cecilia Malmström, Gunilla Carlsson och Lena Ek nämns, utan även arbetsmarknadsminister  Sven Otto Littorin.

Jo, det är faktiskt sant  – Sven Otto är en “bubblare” för ett toppjobb i EU (enligt AB) – han ska ta hand om arbetsmarknadsfrågorna. Han är ju “expert” och arbetsmarknadsfrågor ligger ju Sverige “varmt om hjärtat”. Jo, jo…

För visst gillar Sven Otto det där med “arbetsmarknad” och duktig är han ju också 

Se bara vad han har åstadkommit här hemma, allt med enbart en “bluffexamen” från Fairfax University…

• En av Sven Ottos första insatser på arbetsmarknadsområdet var att lägga ned Arbetslivsinstitutet – svensk världsledande arbetsmiljöforskning, därefter att skära ned Arbetsmiljöverket så att antalet arbetsmiljöinspektörer hamnar långt under det FN (ILO)  rekommenderar.

• Han och regeringen gjorde arbetslöshetsförsäkringen dyrare, sämre och mer svårtillgänglig lagom till lågkonjunkturen. En halv miljon lämnade försäkringen, och  fler utestängs på grund av hårdare villkor.

• Han förvandlade “världens generösaste arbetslöshetsförsäkring” till Nordens sämsta.  När TCO jämförde en rad Europeiska länder (Sverige, Danmark, Finland, Norge Frankrike, Tyskland, Nederländerna och Storbritannien) låg Sveriges numera sämst till när det gäller generositet och skydd mot inkomstbortfall för medelinkomsttagare.

• Sven Ottos enda analys och aktiva insats sedan finans- och jobb-krisen bröt ut har varit de bevingade orden “två skitår väntar”. För övrigt – passivitet – när massarbetslösheten växer!

Sven Otto – ett självklart val för EU-toppen!  För att inte tala om den alltid lika populära Carl Bildt  – universalexperten och topp-diplomaten, men det är ju en historia för sig

Missa inte Ingvar Persson i AB – A-kassan är vandaliserad

*

Till sist…

…ser jag fram emot Michael Moores nya film “Capitalism – a love story”.

En film som verkar reta gallfeber på alla frälsta och renläriga nyliberaler. Därför – ett måste!

Ni har väl inte missat  Johan Cronemans recension i DN, citat;

Det finns i stort sett en enda röst ute på den populärkulturella marknaden som har en radikalt annan politisk åsikt än den rådande: de så kallade marknadskrafterna skyr Michael Moore som pesten.

….

När Michael Moore i sin nya film ”Capitalism. A love story” avskärmar New York-börsen med polisens gulsvarta brottsfallstejp, kör upp en pansarvagn utanför fifflande banker och bolag, och kräver att få ta sig in i byggnaden och göra en citizen arrest – samt ta tillbaka de amerikanska skattebetalarnas pengar – möts han dels av vakter och poliser. Men framför allt: Förakt. Från makten givetvis, men också från politiker och medier.

Det är inte ”seriöst”.

Systemet sköljer över oss med hela sin propagandamaskin varje dag, tidningar, tv, filmer, reklam. En enda liten gubbe har lyckats ta sig in på den kommersiella filmmarknaden och hävdar en annan sanning, vill se en annan lösning. Häromdagen skrev ett svensk högerspöke i Svenska Dagbladet, Per Gudmundson (som numera i ett eget intressant journalistiskt crossoverprojekt är lika mycket film- och musikkritiker som ledarskribent) att Michael Moore tagit sig vatten över huvudet. Så här avslutade han sin överlägsna och tvärsäkra recension (eller vad det nu var):

”Vad som tidigare framstod som lustfyllt överhetstrots blottas som naket demokratiförakt.”

”Capitalism. A love story” är en av Michael Moores allra roligaste filmer, nej han ger inte mycket för ett system som gör de rikare allt rikare och de fattigare allt fattigare, han redogör rätt pedagogiskt för hur marknaden spelat roulett med de amerikanska arbetarnas pengar, vilka som får gå från hus och hem, blir av med jobben – och vilka som obekymrat fortsätter sina affärer.

….

Jag uppmanar alla till att gå och få sig en skruvad, rolig och sevärd bild av hur kapitalismen fungerar. Till skillnad från den snedvridna och humorlösa vrångbild vi matas med dagligen.

*

Press; DN1, SvD1, SvD2,

Bra Bloggtips; Alliansfritt Sverige om EU och Reinfeldt, HBT-sossen om jobbkongressen, In your face om MUFs spritfester, Lasses blogg om SJs auditions, Peter Andersson om Mona o bloggar, Veronica Palm om sossarna, Horisonten om dagens demonstration!, Marlene om sossarnas högerfalang

Mer progressiva bloggar – Netroots

*
Läs även andra bloggares åsikter om politik, eu, samhälle, moderaterna, regeringen, sven otto littorin, arbete, ekonomi, kapitalism, michael moore

Dags för Calle Bildt att packa sin väska. Alla gånger att han kommer att tacka ja till ett toppjobb i EU-paralamentet. Inget säger väl emot, tvärtom så har han anledning, eftersom hustru Anna Maria Corazza ska jobba där tillsammans med Alf Svensson och några år i Bryssel kan ge mera klirr i kassan  och mera tid med familjen. Numera sitter han mest och bloggar på ett flyg, mot olika destinationer i världen.

Swedish Foreign Minister Carl Bildt, whose country is holding the presidency of the European Union, thinks the time to solve the name dispute between Macedonia and Greece has come, the Macedonian Sitel television channel reports.
Everyone knows there should be a compromise, said Bildt and added that the compromises are not the “most popular” thing in the Balkans, but this is the way Europe is moving forward.
The Swedish foreign minister, who is participating in the U.S.-EU summit in Washington, says the name dispute should be solved as soon as possible.
“Both countries should be pressurized; the pressure will not come from outside; it will come from within. A solution has to be reached. Everyone knows it has to be resolved sooner or later. Then why later since sooner is possible too? A dose of political leadership both in Athens and Skopje is necessary, but I think everyone knows how it all would end. Then why wait, why not do it now,” asks Bildt.

Nu händer det mycket inom EU-politiken. Det är nu klart att ett nytt fördrag kommer på plats i EU. Det innebär att nu är det full fart för Fredrik Reinfeldt och Sveriges ordförandeskap i EU. En ny kommission ska på plats. Sverige är en av få länder som inte har nominerat vem ska blir Sveriges nye kommissionär.

Spekulationerna lär nu bli stora vem det kommer att bli. Att det blir en borgerlig kommissionär måste ändå stå klart. De tidigare har varit socialdemokratiska, så nu är det dags för en borgerlig. Det ligger nära till hands att tro att det bli en moderat. Jag kan tycka att det känns rätt naturligt att det blir en moderat.

Vem kan det då bli? Jag är egentligen rätt osäker om Reinfeldt vill byta ut någon av sina ministrar. Alla gör ett gott jobb och jag är rätt säker på att han är nöjd med deras insatser. Visst, Gunilla Carlsson är det namn som känns starkast. Med hennes erfarenhet så skulle hon vara som klippt och skuren för uppdraget. Frågan är dock om vare sig hon eller Reinfeldt vill detta. Carl Bildt är däremot superkommissionären. Dock hänger väl det på vilken post han kan få. Ett annat bra namn är Sven-Otto Littorin. En rejält duktig kommunikatör. Bea Ask skulle göra bra ifrån sig, men är stark som justitieminister. Ja, jag har svårt att peka ut ett självklart namn, men sätter ändå en peng på Bildt i första hand, och Littorin i andra.

Det nya fördraget innebär att Sverige får två nya parlamentariker. Den ena posten går till Piratpartiet, så man får passa på att gratulera att det fördraget som PP var emot nu gett den ett andra mandat i parlamentet. Ödets nyck är sannerligen rätt ironisk.

Bloggar: Ett hjärta rött

“Europa arla stod vpp, en morgon, i första sin vngdom,
Fuller af ångst, och twijk, huru han sitt lefwerne böria
Skulle, dåraf han Prijs kunde winna, medh tijden, och Ähra.
I thet han altså går vti tankar, och högste bekymber;”

Hade Georg Stiernhielm levt idag hade detta mycket väl kunnat vara inledningen till det annars så berömda diktverket “Hercules”. Dagens Europa liknas nämligen kanske allra bäst med en antik hjälte som står vid ett vägskäl.

Att Europa står inför val som kommer avgöra hela kontinentens framtid är knappast nytt. Dock negligeras och avfärdas gärna dessa diskussioner med vanlig europeisk arrogans.

Men faktum kvarstår. Övriga världen knappar in på Europa. Våra tidigare stormakter är idag bara små ganska obetydliga länder, givetvis med rika konsumenter och fortfarande ganska stor produktion, men med litet inflytande på den världspolitiska arenan. Great Britain, är inte längre great, utan bara Britain. Frankrike är inte längre demokratins förebild, utan tampas nu med korruptionsskandaler och åtalade toppolitiker. Dessutom symboliserar man också  dålig integrationspolitik, slumområden och flyktingläger.

Skandinavien framställs fortfarande som en idyll i  internationella sammanhang, men frågan är vad vi ska livnära oss på i framtiden när call centers flyttar till Irland, fabrikerna till Polen, kunskapen till Kina och pengarna investeras i Indien.

Europa står som sagt vid ett vägskäl, och det är nu vi måste välja ifall vi ska tillhöra framtiden eller förpassas till att bli det där lustiga folket som resten av världen åker och studerar. Vill vi även i framtiden spela en viktig roll för världens utveckling ser jag ingen lösning än att vi ökar samarbetet mellan Europas länder.

Jag tror på EU. Det är mycket som kan förbättras vad gäller folkets inflytande, den gigantiska byråkratin, beslutsfattningen med mera. Men steget mot ett bättre EU kan inte vara genom att vända ryggen till. Det är Lissabonfördraget och EMU som gäller. Uppstår problem får vi lösa dem – tillsammans.

För att EU ska få en tydligare agenda och en enhetlig röst i världspolitiken välkomnar jag därför utnämningarna av EU:s president respektive utrikesminister. Frågan är bara vilka det blir?

Tänkbara utrikesministrar är bland andra Javier Solana, Bernhard Kouchner, David Miliband (även om jag snarare ser honom som Gordon Browns efterträdare, likt Thomas Bodström som ung, pigg och tänkbar kommande socialdemokratisk partiledare i Sverige), Carl Bildt och varför inte Radoslaw Sikorski, som jag skrev om för något år sedan.

Det verkar för övrigt inte som om Tony Blair längre är kandidat till presidentposten, utan att man kommer söka en regeringschef från någon av de mindre länderna. Jean-Claude Juncker kanske är det hetaste namnet för tillfället. Men jag ställer mig ändå något osäker till om man hela Europa är beredda att ställa sig bakom en kristdemokrat.

Fredrik Reinfeldt har nämnts i sammanhangen, men jag tror han faller ganska snabbt på brist på rutin och erfarenhet. NATO:s nytillträdde generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen är helt klart en tänkbar kandidat. Martti Ahtisaari bör inte heller räknas bort. Ibland har man också talat om Wolfgang Schüssel. Öppen match detta. Och nästa gång man ska diskutera EU:s president och utrikesminister ser ut att bli den 10 eller den 12 november.

Hur som helst är jag i alla fall just i detta läge mycket glad över att Norge inte är med i EU, för nu när det har blivit populärt i Oslo att inspirera människor till att göra gott snarare än att gå på meriter och resultat hade det väl antagligen slutat med att Václav Klaus hade blivit EU:s president.

Simon Hedlin Larsson

Tryck här för intressanta inlägg om:

This is too much, jag måste skriva det. Jag har tänkt en lång stund att jag inte borde, men it has to be said.

Mona Sahlin talade i sitt inledningsanförande om att Carl Bildt helt missar jämställdhetsfrågan i sin blogg. Han har tydligen bara nämnt ordet jämställdhet 1 gång och ordet kvinna 5 gånger.

Och alternativet är då att få Urban Ahlin som utrikesminister? Då skulle jämställdheten bli en självklar del av Sveriges utrikespolitik, eller?

Utrikesbulletinen – den blogg som lanserades i den utrikespolitiska debatten för Socialdemokraterna skriver Urban Ahlin, Kenneth G Forslund, Carina Hägg, Olle Thorell, Carin Runeson, Kerstin Engle, Ameer Sachet och Kent Härstedt, S ledamöter i utrikesutskottet.

Om man då gör motsvarande sökning på utrikesbulletinen – vilket INTE PÅ NÅGOT SÄTT gör Carl Bildt till en jämställdhetsivrare (han skiter nog rätt hårt i om det är kvinnor eller män som förtrycks när hans oljebolag ska expandera) – så ser det i princip likadant ut. Ordet jämställdhet, som nämns en gång på Carl Bildts blogg, nämns ingen gång alls. Carina Hägg skriver iofs ordet jämställd i två inlägg

Jämställdhet: 0
Kvinna: 0
Kvinnor: 14 (av dessa har Carina Hägg skrivit den absoluta majoriteten och Ameer Sachet några stycken.)

Urban Ahlin, S utrikespolitiska talesperson har lagt upp ett inlägg som Ameer Sachet har författat som innehåller ordet kvinnor, i övrigt har han alltså inte nämnt jämställd, jämställdhet, kvinna eller kvinnor EN ENDA GÅNG. Jag hoppas att han ändrar sig, eller att S ändrar sig i fråga om vilka personer som får föra vår talan i utrikesfrågor om det är så att jämställdhet är ett av de viktigaste målen för vår utrikespolitik.

*Bilden är utrikesulletinens förstasida de första veckorna och föreställer Urban Ahlin och Javier Solanas. Det är Urban Ahlin som har skapat och lagt upp bilden fick jag veta när jag ställde mig frågande till layouten. Nu framstår bloggen som betydligt mer seriös.

Expressens Tonchi Percan klargör Carl Bildts relationer med de storserbiska krigsförbrytarna Radovan Karadžić och Biljana Plavšić:

..Carl Bildt och Biljana Plavsic var ett politiskt par i Bosnien mellan 1995 och 1997. Deras gemensamma projekt lyckades: att avsätta Radovan Karadzic.

..När Carl Bildt kom till Bosnien som Högste representant i januari 1996 var Biljana Plavsic vicepresident i Republika Srpska. I krig och i fred stod hon i Radovan Karadzics skugga.
Karadzic å sin sida stod i vägen även för Bildt; om det inte vore för honom hade Bildt gått till historien som mannen som fixade fred på Balkan. Men medan Carl Bildt marscherade mot sitt internationella genombrott beordrade Karadzic sina styrkor att inta Srebrenica. Efter massakern i Srebrenica – av Haagtribunalen klassad som folkmord – vägrade USA, Frankrike, Storbritannien och Tyskland att skriva under det fredsfördrag som Bildt hade kommit överens om med Slobodan Milosevic.
I stället bestämde sig stormakterna att tåga in Bosnien med 60 000 soldater för att straffa serberna. Det var då, efter det att Natostyrkan tagit över Bosnien, som det obegripliga inträffade. Soldaterna vägrade gripa Radovan Karadzic och överbefälhavaren Ratko Mladic, bägge två ansvariga för folkmordet. Natoledningen hänvisade till soldaternas säkerhet.

När Carl Bildt anlände till sitt kontor i Sarajevo i januari 1996 var det uppenbart att ingen rört ett finger för att hjälpa svensken. Han sågs som en civilist. Jag var där på kontoret den dagen. Inte en penna, inte en telefon, inte en dator fanns på kontoret.
Den som gjorde det svåra jobbet åt Bildt var Biljana Plavsic.
Hon gjorde det som Natostyrkan inte vågade göra: avsatte Radovan Karadzic från presidentposten och övertog den själv. Som president avsatte hon sedan även Ratko Mladic samt en polischef som var lojal med Karadzic.
Karadzic och hans män försökte därefter mörda Plavsic. Den internationella styrkan lyckades vid flera tillfällen rädda hennes liv. Flera statskupper mot Plavsic stoppades i sista stund och ett inbördeskrig mellan bosnienserberna var nära att bryta ut.
Utan Biljana Plavsic hade Carl Bildt inte lyckats med sitt uppdrag i Bosnien. Jag tror att såväl Bildt som Plavsic själv blev överraskade när krigstribunalen år 2000 väckte åtal mot henne.
Bildt borde givetvis ha avstått från att rösta om Plavsics frigivning med tanke på hur nära han stod henne..

Som en protest mot att Sveriges regering i förtid befriat den storserbiska krigsförbrytaren Biljana Plavšić meddelade idag ordföranden för Bosnien-Hercegovinas presidentråd Željko Komšić att det planerade statsbesöket till Sverige nu ställs in.

Željko Komšić, som skulle ha kommit till Sverige nästa vecka, påpekar i sitt pressmeddelande att Sveriges regering inte på något sätt var tvungen att befria Biljana Plavšić efter 2/3 av strafftiden och anser utrikesminister Carl Bildts agerande vara särskilt oacceptabelt och komprometterande för den svenska regeringen.

Carl Bildt själv meddelade redan igår att Bosniens politiska ledare borde blicka framåt istället för att försöka ändra på det hänt och förklarade att Haagtribunalens rättegångar med tiden borde bidra till försoningsprocessen. Den av Hagtribunalen dömda krigsförbrytaren Plavšić, som tidigare idag befriades tack vare Carl Bildts inställning till storserbernas krigsbrott och försoningsprocessen, flögs till Belgrad i ett av Serbiens regeringsplan i sällskap med den storserbiska folkmordsentitetens nuvarande premiärminister Milorad Dodik. Enligt Svenska Dagbladets balkanexpert kan Biljana Plavšić bli en maktfaktor i nästa års val i Bosnien-Hercegovina vilket knappast kommer bidra till försoningsprocessen.

Hon var lite av en mentor för Dodik. Hon kommer att blandas in i valdebatten. Många (storserber) har fortfarande en stor respekt för henne.

Den storserbiska folkmordsentitetens nuvarande premiärminister Milorad Dodik med sin mentor och folkmordsentitetens tidigare president Biljana Plavšić.