Yesterday I had (a some what planned) fall back in to old patterns. But oh, it was great. Lets see how this will influence my weigh-in this evening…

De vi ska till idag ska få hemmagjorda chokladpraliner! Jag har gjort dom och jag är löjligt stolt… Men fina är de!

Nu är dessutom naglarna fix inför kvällen så nu är det bara att softa fram tills det är dags att stassa om och makea sig!

Om det mödosamt tillverkade och noga gömda julgodiset trots allt redan har tagit slut så här dagen före dopparedagen kommer här ett snabbt och pålitligt recept på glöggtryffel med konfektrussin. Konfektrussin är sådana där stora russin med kärnor som säljs nästan överallt så här års, men det går självklart bra att byta ut mot vilken torkad frukt som helst, t.ex. fikon, russin eller aprikoser.

Jag använde Blossas lingonglögg, men den gav inte särskilt mycket smak, så använd gärna en smakrik glögg eller en romspetsad starkvinsglögg. Var dock lite försiktiga med att tillsätta mer glögg än vad som anges i receptet, då det finns risk att tryffelsmeten blir alldeles för lös. Ett bättre sätt att få mer glöggsmak borde istället vara att låta den torkade frukten dra i lite extra glögg någon halvtimme innan du rör ihop smeten.

Det enklaste sättet att få en snygg finish på tryfflar är att doppa dem i kakao, men det är viktigt att låta dem stelna till i kylen först så att inte kakaon smälter. Förvara dem sedan i kylen tills de ska avnjutas. Beskrivning hittar du under Recept. God jul!

Efter idoga påtryckningar att publicera ett recept på mintkyssar trots min tidigare avrådan att ge sig på det trilskande godiset har jag nu nått en kompromiss. Problemet med mintkyssar är dels att det finns många dåliga recept i omlopp, och dels att det är svårt att få till den rätta konsistensen. Ofta blir de antingen så mjuka att de inte går att hantera, eller så hårda ett de bara smular sönder och blir till fula klumpar. Så för att göra konsistensen mindre viktig har jag skapat ett recept där man fyller mintkräm i chokladskal. Kika under Recept och sätt igång med julgodispysslandet.

 Att spara gamla kaksmulor, rulla kladdig chokladsmet och slå in i marsipan kan ju vara lite pilligt, så jag hittade på ett mer rationellt sätt att göra dammsugare idag. Jag gjöt helt enkelt mörk chokladtryffel smaksatt med arrakspunsch i en fyrkantig form, lät stelna i kylen och skar sedan i längder. Längderna slog jag in i grön marsipan, och därefter skar jag dem i små fyrkanter och doppade ändarna i mörk choklad. Den gröna marsipanen gör ju dessutom att det känns som ganska juligt godis.

Jag tror förresten att jag har sett liknande godis från Operakällaren, så jag ska inte ta åt mig äran för idén själv, men så där är det ofta med receptidéer, man glömmer snabbt bort var man först har sett en ny grej, och tror snart att det är man själv som är upphovsman.

När jag gjorde tryffelsmeten provade jag att mixa ihop choklad och het vispgrädde i en matberedare istället för att bara röra ihop den. Jag vet inte riktigt vad som är bäst, på ett ställe jag jobbat på mixade vi oftast tryffelsmeten för att få den extra slät och fin, men på att annat ställe fick man absolut inte mixa, bara röra försiktigt för att undvika att få luftbubblor i smeten. Det är ju nämligen i kontakt med luft som mögel lätt får fäste.  Självaste Jan Hedh verkar oftast mixa sina tryfflar, eller ganacher som han säger, det låter ju lite tjusigare. Jag tyckte hur som helst att tryffeln kändes krämigare och slätare än vanligt, men i vissa fall brukar det bildas små, små klumpar i den efter några dagar, och jag har en känsla av att det kanske kan ha med mixningen att göra.  Lämna gärna kommentarer om det är någon som har åsikter om vad som funkar bäst.

Ber om ursäkt för rubriken men det är vad jag har gjort i natt. Är helt utmattad nu. Svintrött och vill egentligen bara sova. Vet inte riktigt vad som hände med min kropp igår kväll, kanske någon klok läsare som vet?

Jag hade ätit som vanligt under gårdagen, inga konstigheter. Ingen gammal mjölk, rått kött eller på annat sätt dålig mat. Men på kvällen, typ vid nio-tio tiden åt jag nötter och en 100 gr mörk chokladkaka. Drack te till. Detta kändes jättebra psykiskt. Hade inget sötsug och ingen ångest. Kroppen var lugn och jag tänkte gå och lägga mig.

När jag diskade upp det sista i köket kände jag hur det plötsligt började hugga i magen på mig. Det gjorde verkligen jätteont och jag var tvungen att sätta mig ner en stund. Magen hade vid det laget blivit enorm och jag kunde inte stå upp på grund av att det gjorde så himla ont. Borstade därför tänderna snabbt och gick och la mig. Tänkte att det skulle gå över om jag bara lyckades somna.

Men när jag la mig i sängen var det som att trycka på en knapp. Det kom upp kräk som smakade surt av nötter och choklad och jag var tungen att ligga på knä över toastolen. Kräkreflexerna slutade inte. När det började kännas bättre försökte jag sova men jag märkte att kroppen och magen var jätteorolig. Låg och stirrade i taket i över tre timmar och sprang däremella upp på toaletten och kräkas lite till och från hela tiden – jätteobehagligt. Jag blev ganska snurrig av det här men efter ett tag lyckades jag somna i i alla fall en timme men vaknade av att jag var alldeles kallsvettig och med ett hjärta som bankade stenhårt i bröstet. Fick en enorm kräkattack och hann inte till toaletten. Mina blodådror vidgade sig och jag kunde inte längre avgöra om jag var varm eller kall. Spydde lite till och därefter hämtade jag en papperkorg som jag ställde vid sängen.

Klockan var då runt 4 på morgonen och jag vågade inte somna. Kände mig darrig och febrig och funderade på om det var läge att äta något, om det skulle hjälpa men det kändes inte så den här gången. Kroppen ville tömma sig konstant och jag fattar inte vad som hade hänt? Hade enorm dödsångest och det är i sådana hör situationer som jag hatar att vara ensam. Är så rädd för att svimma. Tänk om jag inte vaknar igen?

Vem kan jag ringa!? När ska jag ringa!? Kommer personen svara?!

Lyckades sova ett par timmar till innan klockan ringde. Hade inga kräkkänslor kvar utan då var det bara min avföring som var jättehård och det kom rätt mycket (förlåt om jag äcklar er med detaljerna men vill bara försöka förklara hur det var).

Så vad är er teori om det här? Detta har nämligen hänt förr. Kombinationen choklad/nötter har tidgare fått min kropp att vilja tömma sig i form av spyor eller diarréer. Men då brukade det vara pga att jag ätit för mycket på en och samma gång. Men den här gången var det inte alls någon stor mängd jämförelsevis.

Klarar min kropp inte längre av att ta emot för mycket fett!? Man kan ju tycka den borde blir glad och tacksam, inte ge motsatt effekt! Eller..?! Blir smått tokig på det här.

Förvirrad är vad jag är.

Dumlefluffen jag gjorde i helgen skulle egentligen varit fyllning i en tårta till Hs Födelsedag! Grattis H…

Istället firade vi på stan och åt våra tårtbitar där….

Dumlefluff är gott, mycket gott! Har testat byta ut dumlen mot marabou choklad med mycket lyckat resultat..
Marabou med daimbitar är favoriten att använda!

Dumlefluffen funkar fint som fyllning i tårtor, som muffinsfrosting men även att äta som den är till en fruktsallad etc… Gärna syrliga frukter som kiwi, apelsiner, mandariner…

Det här behöver du:
4 port
1 påse dumlekolor, 180 g (eller annat choklad)
3 dl vispgrädde

Gör såhär:

Lägg kolorna klippta i bitar samt grädden i en kastrull, sätt plattan på medelvärme och rör tills allt godis är smält, men grädden får INTE koka. Ställ sedan kallt, gärna över natten. Det måste vara HELT kallt. Vispa!

Det börjar bli hög tid att köpa chokladadventskalender. Själv har jag redan en med Hello Kitty-motiv, men jag suktar lite efter kalendrarna med rättvisemärkt choklad från Divine som finns på Urban Deli, och så skulle jag vilja få tag på en från Anthon Berg. På Södermalms Delikatesser hade de Valrhona-kalendrar förra året, så ni connoisseurer får hoppas att de säljs där även i år. Själv tycker jag egentligen att det är smaken av tysk fulchoklad som ger hela julstämningen. Vill man slå på stort kan man beställa chokladkalendrar med eget motiv här, men det verkar som att man bör beställa minst tusen åt gången.

Idag är det första advent, vilket innebär att det inte är länge kvar till jul . Detta firade jag hemma hos mina vänner Frida och Bosse som bjöd på adventsfika. Frida och jag bakade saffranscupcakes med hallon och hallonfrosting, och de blev otroligt goda! Tyvärr hade jag inte kameran med mig och har inte receptet, så det får bli en annan gång.

Om man vill prova att baka liknande cupcakes går det bra att använda ett vanligt muffins-/cupcakesrecept och blanda ett paket saffran med smöret, innan det rörs ihop med övriga ingredienser. Stick sedan ner några hallon i mitten av varje cupcake och grädda som vanligt.

Innan jag gick till Frida och Bosse bakade jag chocolate chip cookies med pepparkakskryddor, vit choklad och valnötter. Jag tyckte dock att de smakade lite för lite pepparkaka, så jag har lagt till mer kryddor i receptet ni får här.

Om man vill går det utmärkt att använda mandel eller andra nötter än valnötter, samt att ersätta den vita chokladen med mjölkchoklad eller mörk choklad.

Juliga chocolate chip cookies
15 st

50 g smör
2 dl vetemjöl
½ dl dinkelmjöl
1 1/4 dl brunt socker (farinsocker eller muscovadosocker)
1 dl strösocker
1 msk kanel
1 tsk malda nejlikor
½ tsk mald ingefära
½ tsk vaniljsocker
½tsk bakpulver
1/4 tsk salt
½ msk ljus sirap
1 ägg
1 ½ dl grovt hackade valnötter
100 g vit choklad 

Gör så här:
Sätt ugnen på 225 °C.

Hacka nötterna och chokladen grovt. Smält smöret.

Vit choklad.

Valnötter.

Blanda alla torra ingredienser utom nötter och choklad i en skål eller bunke. Tillsätt sirapen, ägget och smöret och rör ihop till en deg.

Knåda in nötter och choklad i degen med händerna.
 

Forma degen till 15 bollar och lägg dem på två plåtar. Tryck eventuellt till bollarna lite.
 

Grädda kakorna i mitten av ugnen i 6-10 minuter. Ta ut dem innan de har fått för mycket färg så  blir de härligt sega.

Låt kakorna svalna lite på plåten och flytta sedan över dem till ett galler för att kallna helt.

Julig cookie.

Något säger mig att man ska se upp med godiset från Lännakiosken. Det är inte helt otänkbart att man kommit över ett parti amfetaminspetsade chokladkakor från Andra Världskriget…

Chokladmousse med rostade Hasselnötter

En riktigt krämig Chokladmousse är en perfekt avslutning på en god måltid, även när man äter lågkolhydratmat. Eftersom jag inte vill använda råa äggulor här i Turkiet, så hittade jag på en variant med mixade nötter som gör moussen lite tjock istället.

Rent kakaopulver kan vara lite svårt att hitta här, de är ofta uppblandade med socker och en hel del tillsatser. Jag hittade en sort på Metro som bara innehåller ren kakao, det är Dr Oetkers.

Chokladmousse

2 dl Grädde

12 rostade Hasselnötter

2 msk Kakao

1 tsk Pinjehonung

Äkta Vaniljpulver

Lite Havssalt

Hacka nötterna grovt, blanda med övriga ingredienser. Mixa med stavmixer, tills grädden tjocknat. Ställ i kylen en stund.

Smaka av om det behövs mer vanilj eller salt. Saltet är med för att framhäva chokladsmaken, det blir stor skillnad. Uteslut honungen om Du vill ha desserten extra kolhydratfri.

Kvällsutsikt från vår balkong

Idag fick min sambo en Aladdinask som tack för gott samarbete under året.
Det satt inte fel, fredagsmys och allt, egentligen föredrar jag Paradisasken, men här finns allt några godingar i denna också. Så även jag tackar och bockar. Har fallit för tv-reklamen och varit inne och röstat på min favorit, HÄR!

Min favorit är Gräddnougat, vilken är eran?!

(c) Anne Kananen 2009 – “Sista efterrätten” – olja

Idén till denna bilden kom till mig när jag var full

Chokladkakor från det brittiska företaget Nakd är så goda, kompakta och mättande att de nästan kan ersätta en hel måltid. Innehåller inget tillsatt socker, mjöl, mjölkprodukter eller genmodifierade sädesslag. Däremot består den av råa och obehandlade dadlar, russin, jordnötter, mandlar, valnötter samt kakao och äppeljuice. Otroligt goda och på grund av sina rena ingredienser kanske till och med värd priset. Lite under 40 kronor får du betala för 68 gram av en Cocoa Loco Nakd bar.

Jag köpte chokladkakan på Naturgott i Kristianstad men letar du efter ett köpställe närmare dig får du kontakta Swift Export som marknadsför Nakd’s kakor i Sverige.

Det är så himlarns trevligt att ha en syster som far och köper sötsaker sådär en onsdagskväll.
Ja, det är väl inte det enda bra med en syster. Men just nu är det helt underbart att få en chokladbit när man är trött och less på regn.

Svar på kommentarer:

“Hur hanterar du ångesten?”

Jag har varit sjuk i anorexi sedan jag var 16 år. Ätstörningen har bytt form under den här tiden och min vikt har pendlat upp och ner. Har dock alltid riktigt nått över BMI på 19. Har heller aldrig haft bulimi eller kräkts.

Men det som jag har lärt mig under de här åren och särskilt när jag till slut fick nog i somras av att gå runt o tänka konstant på mat och träning är att försöka lära mig hantera ångesten betydligt bättre än vad jag lyckades att göra förr i tiden. Förrut kunde jag trycka i mig en påse godis bara för att göra något slags revolt mot ätstörningarna, “bara för att” liksom. För att visa att jag minsann vågade. Detta mådde jag tyvärr inte så bra av eftersom det ofta var ganska spontant och ogenomtänkt och ångesten fick mig att träna skiten ur mig dagen efter. Det var inte alls bra och inget jag rekommenderar. Återigen, du ska inte behöva träna för att få äta. Det är inte en hållbar livsstil som funkar i längden. Been there, done that.

Idag försöker jag alltid på förhand tänka ut och förbereda mig på ångesten. Istället för att jag rycks med i butiken att spontan-köper en muffin så planerar jag noga innan jag går till butiken vad jag ska köpa och om jag är tillräckligt stark idag för att kunna hantera anorexin o ångesten som jag vet alltid kommer.

Ungefär så här tänker jag:

“Idag e jag sugen på en chokladmuffins. Undra hur mycket ångest som jag kommer få efterråt? Vad är rimligt idag? Hur mår jag egentligen? Vad kan hjälpa mig för att inte tänka så mycket på det dåliga samvetet som kommer infinna sig? Vad kan jag göra för att ignorera eller minska den där elaka rösten?”

Vissa dagar är jag nämligen inte lika stark som andra och för mig är det viktigt att verkligen känna efter om jag är beredd att ta en fight eller om det kanske är bättre att låta bli just idag och istället försöka förbereda mig bättre mentalt inför anorexiarösten och därför flytta fram “muffindagen” till imorgon. Kanske låter svagt men genom att förbereda mig på det här viset kommer jag på olika “vapen” som jag kan använda. Så här kan mina vapen och strategier se ut:

• När ångesten kommer är det viktigt att jag befinner mig bland folk som jag tycker om. Kanske någon som jag kan kramas med, prata med, ha instressanta diskussioner med – ibland har jag märkt att det är lättare att hantera ångesten om jag äter t ex muffinsen med människor omkring mig än om jag skulle äta den i min ensamhet. Testa vad som funkar för dig!

• Bestäm dig för att helt ignorera rösten som kommer att slå på dig dagen efter. På förhand har du bestämt att du ska träffa eller umgås med någon, kanske köpa en tidning du länge velat ha, gå på kurs eller ett föredrag. Att bara ha tänkt igenom hur du kommer känna dagen efter kan hjälpa jättemycket om du bestämmer dig för att den här söndagen tänker jag styra mina tankar annorlunda. Den här gången bryr jag mig inte om lördagspizzan, skit samma!

Sammanfattningsvis, tänk igenom hur du vill reagera på ångesten. Du vet att den kommer, det gör den ju alltid! Även fast att jag själv fortfarande inbillar mig vissa dagar att den inte alls kommer att komma för att jag tror mig vara så himla stark. Men jag lovar – ångesten kommer ändå…

Så tänk igenom hur du vill att livet ska gå vidare efter den där chokladkakan, muffinsen eller vad det nu kan vara som alltid ger dig ångest. Inte vill du väl att hela dagen efter (eller hela veckan/månaden?!) ska präglas av vad du åt igår?

Välj och ÄG dina egna tankar. Du bestämmer själv din egen dag och vad du vill göra och hur du vill må.

Glöm aldrig det, i grund och botten så är det faktiskt du som bestämer!

Chokladhistoria

Var nere i Malmö på möte och passade på att hälsa på Patrik med kollegor på Ahlgrens Konfektyrer. Är man i Malmö känns det nästan som ett måste att köpa något gott från Malmö Chokladfabrik. Det är ju fantastiskt att det numera tillverkas choklad i gamla Mazettis lokaler!

Det blev deras salta choklad med lakritssmak från 1888-serien. Sältan och lakritsen kändes direkt men försvann dessvärre ganska snabbt. Lakrits och choklad är en grymt god kombination. Jag hade gärna sett att lakritstonerna hängt kvar lite längre i eftersmaken som känns lite tunn och klingar av väl fort. Mörkt rödbrun i färgen med baksidan täckt av saltkristaller. Eftersmak kändes som en ganska hyfsad mix av trinitario och forrastero. Inga uppgifter om blandningen – har mailat och kollat.

Har nu fått svar från Malmö Chokladfabrik och det var inget fel på min gissning! Den innehåller 50% trinitario och 50% forrastero. Fick dessutom veta att Chokladfabriken ökat lakritshalten med 25% från och med novembers produktion. Om sista datum på kartongen är oktober 2010 eller tidigare, så innehåller kakan en lägre halt av lakrits. Novemberversionen är alltså säkerligen bättre. Bara att kolla din favorithandel…

Betyg: inget wow och blixt och dunder men en udda choklad som är klart kul att prova! Efter svaret från Chokladfabriken ska jag leta efter den senaste produktionen och jämföra. Då kanske det kommer ett stort WOW!

År 1888 grundades Mazetti-fabriken.

Ja, nu har jag kommit till ett mycket intressant kapitel i det här Super Size Me!-projektet. Nämligen tiden då jag med egna ögon faktiskt kan se att min kropp förändras. Och nej, jag har absolut inte gått upp tio kilo sen i somras, så stor skillnad är det inte…!

Men! Plötsligt har jag inga magrutor kvar längre… Missförstå mig inte, magen är inte stor eller “fettig” på något vis men den är bara väldigt, tja, vad ska man säga…? Mjuk liksom… den putar inte ut men det går heller inte att urskilja några muskler – hur mycket jag än klämmer på den.

Musklerna är finoto. Puts väck. Alldeles borta.

Även armarna har tappat sina former. Det är nu bara mjuka. Inte hängiga och dallriga (även om säkert vissa anorektiker nog skulle hävda det) men liksom bara “vanliga” armar. Vet inte hur jag ska förklara det bättre, dem bara är liksom…

Samma sak med benen och låren såklart… finns ingen struktur kvar utan de mest bara har återgått till att vara vanliga kroppsdelar som aldrig någonsin verkar ha sett skymten av någon träning.

Det är med blandade känslor som jag skriver det här som ni säkert förstår. På ett sätt är det såklart väntat, det är nämligen min 16:e träningsfria vecka. Såklart att man borde kunna se och märka skillnaden nu. Kanske borde den här upptäckten väcka mer ångest än vad den faktiskt gör men det är som att jag inte orkar bry mig.

På ett sätt påvisar det här experimentet hur enkelt det faktiskt är att komma både i form och ur form. Därför är jag snarare mer fascinerad av hur snabbt som kroppen kan förändra och anpassa sig. Dessutom känns det betydligt enklare att äta mer varierat (både nyttigt och onyttigt) nu när jag inte har någon elitkropp längre. Ju mer jag tänker på det desto mer okomplicerat känns det att kunna unna sig själv onyttigheter som den här godbiten till exempel när kroppen ändå inte är i toppform.

Med andra ord, en viktig slutsats so far i det här projektet är att ju mer “onyttigheter” som man vågar smyga in i sin kost desto enklare blir det att slita sig loss från ätstörningen. Jag har sedan starten, mentalt försökt förbereda mig så mycket som möjligt på hur jag kommer att reagera den dagen när jag upptäcker att mina magrutor är borta (har alltid haft dem och varit en viktig del av mig o min personlighet).

Den dagen har kommit. Den är är idag. Och vet ni vad?

Jag är rätt cool med det. Jag accepterar det. Det är ok för mig med en mjuk kropp just nu. Jag har inget behov av en stenhård och vältränad kropp.  Inte till det priset som jag fick betala förr i tiden i alla fall.

Efter att ha testat på en period med betydligt mindre asketiska inslag än vad jag har varit van vid så är det inte så svårt att  istället välja en mjukare livsstil. Jag orkar inte längre vara sträng mot mig själv, vilket jag dock fortfarande är i många avseende, det ska påpekas, men inte i samma omfattning som förr.

Om priset för att slippa tänka på mat, träning och hälsa är en mjukare kropp så är detta faktiskt fine med mig. Det innebär nämligen att jag kommer kunna ha samma måltidsrutiner som alla andra och därmed slippa krångla med tider, restauranger, maträtter, tillagningsssätt, dyra livsmedel samt slippa dyra gymkort, träningstillbehör, inte behöva dusha och byta underkläder stup i kvarten. Jag har minst tusen argument för varför jag hellre väljer att minska min relation till ätstörningarna.

Jag förlorar ju ingenting på det förutom den där fitnesskroppen och helt ärligt om jag skulle bli sugen att börja träna så kan jag ju alltid börja igen fast i mycket mindre omfattning. Det behövs ju inte särskilt stora mängder för att träningen ska ge resultat. Det är en nyttig läxa, hör ni det alla träningsfreaks? Förmodligen slösar många  av er onödig tid på träning som egentligen inte ger mer resultat än om ni skulle gå dit 3ggr/vecka istället för 6-7 gånger. Tänk på det!

Det är enklare att bryta sig loss från ätstörningen om du bestämmer dig för att helt sluta med träningen och samtidigt börja införa normala måltider. För mig har det varit betydligt enklare att äta “allt möjligt” sedan jag la av med träningen eftersom träningen ger en känsla av att du inte vill “förstöra” kroppen efter att du har renat den på gymmet. Om du undviker motion slipper du känslorna av att vara “ren” och det blir lättare att välja annat än bara soppa och sallad. Så det är mitt guldtips, SKIPPA TRÄNINGEN HELT. Inte bara delvis , under den här tiden måste du sluta helt, det är min åsikt i alla fall.

Så, hur gick det igår då? Jo jag åt typ en smootihe, 100 gr choklad, 50 gram nötter och en muffin. Någon ångest då?

Jag tänker inte ljuga o säga att jag inte fick någon ångest, jag har varit på dåligt humör hela dagen och jag vet att det har att göra med gårdagens kaloriintag som blev högre än vanligt. Men positivt är att varje gång jag utmanar mig själv så här så minskar graden av ångesten. Om jag åt samma sak för ett år sen skulle  jag ha fått tokpanik och spendera hela dagen på gymmet efterråt, idag kan jag hantera ångesten annorlunda. Det är inte bra att den finns där men samtidigt är den inte lika kraftig som förr. Mitt mål är såklart att kunna äta vad jag vill och aldrig någonsin känna ångest.

Så ja, idag har jag varit ett litet åskmoln inombords men det är rätt väg att gå. Jag måste utmana anorexin ibland, annars blir det aldrig någon förändring.

Det är skillnad på graden av ångest, kom ihåg det och se inte ångesten som ett nederlag!

Nu är det strax dags för seminarium igen. Jag har bara klivit upp ut sängen och satt mig i soffan. Läst, kollat på lite tv-serier, somnat ett ögonblick, klappat en katt. Ja, och så har jag orkat ta mig in till köket för att göra potatismos och fiskpinnar till lunch.

Men jag är hela tiden sugen på godis. Hela tiden. Och sen när jag får godis inser jag att det ENDA jag tycker är gott för tillfället är Marabous mjölkchoklad. MAAAAARAAABOOOUU! vill jag ropa hela vägen ner till macken. Men som sagt, nu är det dags för seminarium och sen ska jag träna.

Träna. Svettas. Bli fit. Känna mig rätt värdelös för att jag inte orkar så mycket, men komma hem och känna mig bra för att jag tog mig iväg. Typ så.

Skönt med lite sällskap när man pluggar.

Tycker ni att det är okej att tröstäta om man är ledsen? Är det något som ni “tillåter” er själva att göra när ni känner er nedstämda?

Förlåt om ni tycker att det är en korkad fråga men jag vill seriöst veta hur ni känner inför det här? Tidigare skulle jag aldrig komma på tanken att köpa hem en chokladkaka och “trösta” mig med om något tråkigt hade inträffat.

Nej tvärtom skulle jag istället gå hem och svälta mig själv i syfte att göra smärtan ännu värre. Vad säger ni som är friska? Mår ni bättre av att tröstäta lite ibland? Får ni ångest av det? Ska man få ångest av att tröstäta, vad är normalt?

Anledningen till att jag frågar är för att det har hänt en jättetrist sak (berättar en annan dag) och för första gången på mycket länge så kom jag på mig själv med att tänka “idag ska jag minsann gå hem och gråta jättemycket” samtidigt som jag passerade en liten närbutik. “Vore väldigt gott med en chokladkaka”, tänkte jag utan närmare eftertanke och gick in och köpte nyheten Marabou Vinter (någon som testat?).

Nu ligger chokladkakan än så länge i skafferiet och jag funderar på hur jag kommer att känna efter att jag har ätit upp den. Kommer jag få ångest? Hur ska jag isf komma undan den? Hur ska jag tänka?

Rätt svar vore om ni som läste det här intygar att det är okej att få trösta sig med godis ibland. För just nu känns det som att mitt liv hade blivit tusen ggr lättare om jag bara fick bryta några bitar och mysa framför teven ikväll under en filt.

Så var det bestämt. Vilken tur att jag har bloggen hörrni, istället för att stänga allt inom mig och diskutera och vela fram och tillbaka med anorexin så rensar jag tankarna genom att skriva här istället.

Min slutsats: Jag tänker äta chokladen för att jag är sugen och vägrar känna dåligt samvete efterråt. Jag vill hävda att det kanske t.o.m är ett steg i “friskprocessen” att unna sig att tröstäta eftersom jag aldrig tidigare har “vågat” eller acceperat att göra det förrut. Just idag är chokladen bra både för min kropp och själ. Särskilt för själen skulle jag vilja påstå.

Gud, vad bra att jag redde ut det här. Känns väldigt odramatiskt helt plötsligt. Mitt mål är som sagt att bli helt frisk och då ingår det att våga lita på mig själv, mina känslor och vad jag själv vill ha, inte anorexin.

Vad jag har förstått så är det inte ovanligt att en chokladkaka slinker ner titt som tätt hos andra. Och jag vill bli som andra! Jag älskar choklad och choklad gör mig glad! Så varför i hela världen ska jag avstå egentligen? Av gammal vana? Jag vill inte göra val på rutin längre, jag håller på att skapa mig en ny framtid och nya rutiner. För att detta ska bli verklighet så måste jag lära mig att våga göra annorlunda val, det är så jag utvecklas och kan försäkra mig om ett ljusare och roligare liv framöver. Och jag vill ha ett roligt liv, bra eller hur?!

Valet är enkelt, I say no more!

Sitter med min kaffekopp på arbetet som just nu är tråkigare än när höstmörkret faller.

Då minns jag. I helgen kom du hem efter affärsbesöket och hade köpt en chokladpåse, åt mig.

Då minns jag. Jag går till min väska och öppnar. Hur du imorse smög ner påsen utan att jag såg det.

Sitter med min kaffekopp, och chokladpåse, men nu är arbetet inte lika tråkigt längre.

Det krävs så lite. Men det ger så mycket.

På söndag är det första advent och nästa tisdag är det den första december! Julen närmar sig med stormsteg. Håll koll på dagarna med en julkalender som innehåller rättvisemärkt choklad. Du kan välja mellan mörk eller ljus choklad, men oavsett vilken du väljer kostar de bara 60 kr på Gemenskap grön. Det blir en god jul i år!

Är choklad inget för dig kan du alltid kolla in bloggen Miljöjulkalendern. Där kan du läsa om 24 miljötips inför julen. Trevlig läsning!