Ishtar, Simon och Kim – redo att cruisa

Ikväll var det folksamling utanför Björns Trädgård. Ungdomar med brädor, tänkte det var nån slags tävling på gång, men de flesta höll sig ute på gatan och nästan ingen åkte.

Visade sig var ungdomarnas motsvarighet till guidade turistvisningar av söder i Stieg Larssons fotspår. Varje torsdag åker longboarden fram och så gruppcruisar de i bästa penionärsanda.

Kanske finns det lite hopp i alla fall för det uppväxande släktet.

Idag är det inte helt fel att vara lös och ledig med tanke på solen och värmen. Den lurar en att tro att vi är längre in i sommaren än vad vi är och jag måste påminna mig att en del av växterna inte har dött under vintern. De har bara inte kommit igång än.
Idag tittade jag inte på direktsänd tevebegravning. Jag har inget behov av att glo på andras sorg eller att vara med och sörja någon jag aldrig träffat.
Idag bryr jag mig inte om att gräsmattan borde klippas för första gången i år. Den är längre än längst på vissa ställen och skulle få pappa att dra igång gräsklipparen innan han klivit ur bilen. Jag känner mig inte så bekymrad! Det är rätt fint med bellisen och maskrosorna och förjätmigejen som blommar helt ogenerat mitt bland gräset. Prästkragarna är på gång också! Ska jag vänta in dem innan jag hämtar gräsklipparen pappa?
Idag följer jag inte med på någon cruising. Maken får cruisa ut själv i sin nytvättade svarta pärla. Jag har aldrig varit mycket för det där egentligen. Bruka hänga på för sällskapsskull och så brukar det vara trevligt att träffa en del bekanta och äta tillsammans någonstans. Men nej. Inte idag. Jag ska grilla med Dottern och hennes bästis istället. Och sitta och vara stolt över att två femtonåringar väljer mitt och grillens sällskap framför fest och umgänge med andra tonåringar ute i solen. Det känns rätt bra för egot om jag ska vara helt ärlig. Fast jag är fullständigt medveten om det nyckfulla i två femtonåringar. Plötsligt är man dissad för något mer lockande … efter att de fått mat så klart.

Och så ska jag såklart inte missa finalen av körslaget i kväll! Heja team Cans! Sjung så det ryker.

Uppdatering. Missade så gott som hela finalen av körslaget. Såg bara sista låten och vem som vann. Heja Cans!!! Femtonåringarna ville se film med mig efter maten. Och det var så trevligt att jag struntade i körslaget. Och det gick ju bra ändå.