När jag nyss för en gångs skull kollade på en av reklamerna på facebook blev jag rätt äcklad. En person gjorde reklam för sig själv. “En riksdagskandidat som är emot FRA” löd reklamen. Det visade sig att det var en centerpartist vid namn Oscar Fredriksson som ville komma in i riksdagen.

Här finns ett tydligt problem. Han är centerpartist och har som sin första prioritet intergritetsfrågorna. Genom att rikta sig till ungdomar och visa upp en ung, fräsch kille som poserar i snygga solbrillor och på köpet är emot FRA, IPRED och datalagring i allmänhet vill man locka unga väljare för att komma över strecket.

Men tror ni man kommer att ångra sig bara för att man har en kille som tycker någonting? Naturligtvis inte.
Hur kan man annars sätta en kille som inte tycker som partiet gör i en väldigt vital fråga så högt upp på listan?

En lista för att visa det ironiska i hans kandidatur:

* Hans twitteradress: http://twitter.com/integritet

* Ett blogginlägg som ska försöka övertyga läsarna/eventuella väljare att det är vattenfalls fel att Maud Olofsson ljög, ljög och sen ljög igen för att senare ångra sig, men ändå hävda att hon stog för vartenda ord. Han menar att Vattenfall helt enkelt har fel ansvarig ägare, vilken ironiskt nog är Maud & co.

* Ett vallöfte han ger är att sänka arbetsgivaravgifterna för företag med färre än tio anställda. Även detta tvärt emot vad sittande regering har gjort.

* Förutom ovanstående skriver han inte om något annat än integritet. I sin tur skriver han samma sak om och om igen, exakt samma formuleringar i två punkter, varje gång integritet kommer på tal. Copy-paste med andra ord. [länk till hans blogg]

Jag ser det hela som ytterligare en del av centerns alltmer desperata valfjäsk-fars.

Snälla, ge er någon gång!

PS. Josefin Strömberg, lokal muf-ordförande i Örnsköldsvik, har tillsammans med sin vän Anton en riktigt intressant diskussion om kultur på sin blogg. DS.

Vårt kära bondeförbund, tillika mitt gamla hemparti, går med stormsteg mot partipolitikens avgrund, fyraprocentspärren. Personligen har jag faktiskt inte längre något emot det. Jag är emot att man pekar ut partier och säger att man vill att de ska åka ur riksdagen eller aldrig komma in (gäller inte sd, utan enbart demokratiska partier), eftersom jag menar att en demokratisk parlamentarism förutsätter att man har så många åsikter som möjligt representerade i riksdagen. Här har centern en rad problem. Man är inte längre ett parti med åsikter, utan mest bara en jäkla cirkus. Jag radar upp några saker här:

* Centerpartiet har tappat all mark inom integritet och liberalism iom ipred och fra, man har tappat all mark i miljöfrågorna iom regeringens miljöfiaskon och man har tappat mark i EU-frågor iom sitt fiasko i EU-parlamentsvalet.

* Partiledare Maud Olofsson har gjort bort sig big time de senaste dagarna genom att ljuga, mörka och svamla gällande Vattenfall.

* Flera medlemmar har aktivt drivit sd’s frågor inom sitt eget parti genom bloggar och motioner.

* Centerpartiets tidigare favoritfrågor behandlas idag med mycket mer seriöst inom andra partier, landsbygdsfrågor inom (v), miljöfrågor naturligtvis inom (mp) och allmänborgerligheten inom (fp)

* Flera medlemmar (inkl. ungdomsförbundet) har också ifrågasatt sexköpslagen med argumentet att en flerdubbling av sexköp gör att färre kvinnor utnyttjas.

* Man har tagit flera steg bort från sin självständighet inom bla. kärnkraften, skatterna och EU/EMU.

* Man har till sist själva upptäckt det onödiga i att finnas till när man ändå inte längre tycker någonting (alternativt tycker allt) och föreslagit en sammanslagning med ett annat allmänborgerligt parti.

Centerpartiet är numera ett totalt värdelöst parti och får stå som en symbol för faran med blockpolitiken. Man suktar efter väljare lika desperat som muf suktar efter medlemmar, dvs att inte ha någon åsikt alls, så när någon kommer med en konkret åsikt kan man säga att man håller med.

Tyvärr (för deras skull) håller det inte. Ingen vill rösta på ett parti utan åsikter.

Hade helt glömt bort att miljötinget var nu i helgen, och blev påmind om det när Henrik, Mosa och Christian kom gående längs gatan inne i stan. Självklart kunde jag inte hålla mig borta, och lite CUF aktivitet var precis vad jag behövde. Imorgon blir det ännu mer, och då kommer Magnus! Berättar kanske mer imorgon, nu tänker jag gå och lägga mig.

Keep it radical. God natt

Mansklubben “Ung Allians 2010″ har skrivit en debattartikel i svd som är totalt vettlös. Jag förfäras, förvirras, förgrymmas, och nödgas kommentera ordbajset.

Det viktiga politiska målet verkar enligt Ung Allians vara att rätt person sägs upp och rätt person blir kvar. Rätt person att bli kvar är i det här fallet en högproduktiv ung människa som vill konkurrera genom att kräva lägre lön. Jag vet inte ens vart jag ska börja kritisera denna obra idé.

För det första bör observeras att när någon inte sköter sitt jobb så får man enligt svensk rätt sparka denne. Det kallas saklig grund för uppsägning. Med andra ord är det inte så att Sverige är fullt av lata odugliga människor som skyddas av arbetslagstiftning. En person som inte gör sitt jobb mister detsamma. Det de Unga i det här fallet kritiserar är som du säkert känner till att när personer sägs upp på grund av arbetsbrist, så gäller sist in först ut. Detta tycker jag är en fin idé.

Ju längre du haft ett jobb desto djupare rotad är du. Du har dina vänner, dina arbetskamrater, du har en rutin, du har ditt hem. Ju fastare rotad du är desto större är tragedin när du rycks upp. Vill du lämna din arbetsplats kan du alltid sluta. Vill du göra det vid arbetsbrist, kan det därför alltid lösas genom att arbetsgivaren innan uppsägningar på grund av arbetsbrist erbjuder anställda att lämna arbetet frivilligt med avgångsvederlag. Om verksamheten skulle hotas av att arbetsgivaren inte får ändra i turordningen, finns möjlighet till avsteg från denna genom kollektivavtal. Kort sagt, svensk arbetsrätt är långt ifrån perfekt, men den har ändå en genomtänkt balans mellan arbetsgivar- och arbetstagarintressen.

Hela den Unga Alliansens artikel har grundtanken att det är viktigt och bra när unga jobbar hårt och billigt, och gärna driver de äldre att göra detsamma. Men det är bättre att arbetare gemensamt skaffar rimligt betalt för sitt arbete istället för att unga ska stå ensamma, och rea ut sina liv.

Inte minst, men sist, ska sägas att människovärde aldrig får mätas enbart från det värde som det tillför någon annan. Ingen arbetsgivares intressen får vara fullkomligt avgörande i ett val mellan å ena sidan social trygghet, sysselsättning och konsumtionskraft, och å andra sidan den dystra tillvaron som arbetslös.

Igår var det debatt på Abf, arrangerad av Afghanistansolidaritet. Jag medverkade tillsammans med CUF, Ung vänster, LUF, SSU och Grön Ungdom. I huvudsak var det en bra diskussion, även om känslan bland många av oss var att vi blivit inbjudna för att bli uppläxade av publiken istället för att föra en saklig och konstruktiv debatt tillsammans och med åhörarna.

Vi pratade om hur man borde förbättra biståndet, hitta nya försörjningsmöjligheter istället för opium, hur man kan komma tillrätta med korruptionen, hur argumenten ändrats allteftersom tiden har gått, att det behövs en plan för hur vi ska återlämna ansvaret till den afghanska staten, ÖB:s förslag om civil chef, och faktiskt inte alls så mycket kring huruvida vi tyckte att Sverige skulle närvara militärt eller ej.

Under frågestunden ville Stefan Lindgren att vi alla skulle skicka in en lista till honom över vilka länder vi tyckte Sverige skulle invadera förutom Afghanistan. Jag svarade att en sådan lista från min sida kommer att vara tom (vilket för övrigt de andra i panelen också instämde i). Vi blev sedan samtliga anklagade för att vara alldeles för pragmatiska, uppmanade att läsa på bättre eftersom han ansåg att vi saknade rätt fakta, och fick som tack för vår medverkan Jan Myrdals bok om Afghanistan.

Jag kan bara konstatera att debatten här i Sverige knappast gynnas av osakliga argument (“närvaron i Afghanistan strider mot neutraliteten”, ”ni måste förstå att USA vill åt oljan”, “det finns ingen folkrättslig grund för närvaron”, osv ). På ena sidan står de som blint svingar sina boxhandskar för att USA är inblandat, kontra en annan som bara talar om det fina i att flickor nu får gå i skolan och fullständigt blåögt förnekar det problematiska i säkerhetsutvecklingen och den krigföring som skördat fler och fler civila dödsoffer.

Jag förnekar inte att USA bedriver en oacceptabel krigföring som måste upphöra. Jag förnekar inte heller det positiva i att fler barn har tillgång till skolan och att hälsovården sakta, sakta förbättrats. Men att gömma sig i varsitt hörn av boxningsringen och överösa varandra med ideologiskt tyngda argument gynnar ingen, förutom möjligen kontrahenterna själva.

Men vad viktigast är – det gynnar inte freden i Afghanistan.

Den marginella TV-kanalen TV8, närmare bestämt en av dess frontfigurer, Lars Brorduktigsson…förlåt, Adaktusson, har svarat för en veritabel journalistisk “bragd”. Den 15 september avslöjade Adaktusson nämligen att en av Sverigedemokraternas mer framträdande kandidater i kyrkovalet, göteborgaren Patrik Ehn, har ett förflutet i det nationalsocialistiska Nordiska rikspartiet (NRP). I samma inslag tilläts en något förvirrad präst att breda ut sig om SDs påstådda farlighet.

Med smattrande röst ställde Adaktusson även partiledare Jimmie Åkesson till svars för att man lät en före detta nationalsocialist kandidera, detta mot bakgrund av att Åkesson förra året deklarerat att gamla nazister och extremnationalister ej göre sig besvär i SD-sammanhang. Jimmie klarade sig efter vanligheten galant, låt vara att han nog inte hade läst in sig ordentligt på Ehns bakgrund. I TV8s reportage framkom även att två kandidater längre ner på listan – från Haninge respektive Härnösand – tidigare representerat Nationaldemokraterna.

Brorduktigsson ger fingret.

TV-tittarna informerades emellertid inte – surprise! – om kandidat Ehns fullständiga bakgrund. Sanningen är att han i mitten på 1980-talet, som tonåring, mycket riktigt var med i NRP några år. Därefter hoppade han dessbättre av och anslöt sig i stället till Centerpartiet. Patrik Ehn, i dag 42 år gammal, blev i mitten på 1990-talet ombudsman för Centerns ungdomsförbund (CUF) i Bohuslän. När han blev litet äldre invaldes han i Centerpartiets styrelser i Göteborg respektive Västra Götaland. I samband med att Patrik Ehn 1999 anställdes som lärare i Skövde blev han så ordförande för därvarande lokalförening.

Så var det alltså med Patrik Ehns bakgrund. TV8s underlåtenhet att informera om hela historien visar med stor tydlighet att kanalen i fråga endast är intresserad av svärta ner Sverigedemokraterna inför kyrkovalet på söndag, där Ehn kandiderar på samtliga fyra nivåer – från församling till kyrkomöte. Adaktussons feta “avslöjande” har, vad jag känner till, även uppmärksammats av SVT text, TV4 samt Svenska Dagbladet, möjligen också i andra media.

“Avslöjanden” av det här slaget visar på att medierna, liksom så många gånger förr, på ett närmast desperat sätt är ute efter att gräva fram tänkbara skandaler om olika sverigedemokrater. Det blir dock bara patetiskt när man inte får fram mer än så här, att en kyrkovalskandidat för nästan ett kvartssekel sedan i ungdomligt oförstånd anslöt sig till ett extremparti för att därefter gå med i Centern. Det förvånar vidare att TV8 valde att gå ut med att ynka två SDare tidigare tillhörde extremnationalistiska Nationaldemokraterna – bytet från mikroskpiska ND till det avsevärt mer nyanserade och etablerade SD tyder ju onekligen på en politisk utveckling i rätt riktning!

Man undrar i sammanhanget när TV8 kommer att gräva fram det förflutna hos kandidater från övriga partier som ställer upp i kyrkovalet. Det borde rimligen finnas en hel del gamla övervintrade kommunister hos Vänsterpartiet, för att ta ett exempel. Det är också sant att i de sverigedemokratiska leden finns en och annan tidigare vänsterpartist – när kommer Brorduktigssons scoop om dessa?

Patrik Ehn är för övrigt en lugn och sansad person som kommer från ett kristet hem. Klicka gärna på nedanstående länk till en intervju som SD Televisions Hans-Olof Andersson gjorde i somras med Patrik Ehn. Här framhåller denne bland annat det märkliga faktum, att många svenska rektorer drar sig för att hålla skolavslutningar i kyrkan samt att han brinner för diakoni. Man blir mörkrädd!

http://images.google.se/imgres?imgurl=http://i3.ytimg.com/i/zXE6dN_pawI36lXbZpYPmg/1.jpg&imgrefurl=http://www.youtube.com/watch%3Fv%3Dhi8HWw8ynB4&usg=__jmoiayPrMNcX8DUynmRJFdUlv5w=&h=88&w=88&sz=4&hl=sv&start=8&tbnid=7qF4FoOPDywbFM:&tbnh=77&tbnw=77&prev=/images%3Fq%3DPatrik%2BEhn%26gbv%3D2%26ndsp%3D18%26hl%3Dsv%26sa%3DN

Om Nordiska rikspartiet kan slutligen sägas, att det är Sveriges enda öppet nationalsocialistiska parti. Det grundades som Sveriges nationalsocialistiska kampförbund av trädgårdsmästaren Göran Assar Oredsson 1956; Oredsson är fortfarande partiledare (NRP kallas emellanåt “Assar och hans nassar”) ! Mer om partiet här:

http://www.motstand.org/nrp/

Mest av allt förefaller NRP vara en samling stollar som nog utgör ett försumbart hot mot rikets säkerhet, även om partiets åsikter (man högtidlighåller exempelvis den 20 april varje år Hitlers födelsedag) naturligtvis är avskyvärda. Ungefär samma sak kan sägas om kommunistiska partiet (KP), som dock är större.

Ordföranden i centerns ungdomsförbund Magnus Andersson tycker att det är viktigt att människor med funktionsnedsättningar får en bostad. De ska också gärna få välja en bostad. Till och med kan han sträcka sig så långt att ge människor med funktionsnedsättning förtur till en lägenhet.

Det låter väl “snällt” och välmenande mot människor med funktionsnedsättningar.

Ett sånt samhälle vill inte jag ha. Jag vill inte vara snäll och välmenande mot människor med funktionsnedsättning. Jag tycker att människor med funktionsnedsättning ska behandlas som vi normalstörda.

Det finns saker som alla människor inte klarar av. Jag kommer aldrig klara av att ta världsrekord i 100 meter. Det är inte en mänsklig rättighet, så jag kan inte kräva av Usain Bolt att springa tre gånger så sakta bara för att jag ska ha en teoretisk chans att hänga med. Jag kommer heller aldrig att klara av att sjunga som Luciano Pavarotti, vilket heller inte är en mänsklig rättighet.

Däremot är ju rätten till en bostad en mänsklig rättighet (eller borde åtminstone vara det). Och i ett välfärdsamhälle borde lägenheterna och bostäderna vara anpassade så att de är inkluderande för alla.

Det tycker inte Centerns ungdomsförbund, som tycker att det blir för dyrt att vara inkluderande och likabehandlande (däremot vill de ju vara snälla vilket är en sak). De tycker inte att en funktionsnedsatt ska få bo i en studentlägenhet därför att toaletten blir för stor. Det blir för dyrt för den som inte är funktionsnedsatt (och som enligt konstens alla regler heller aldrig blir det) och i valet mellan att låta den funktionsnedsatta gå på toaletten eller sänka hyrorna några tior för den icke-funktionsnedsatta är valet enkelt för CUF.

För problemet med Magnus Anderssons logik är ju att människor med funktionsnedsättning bara ska få hålla sig “på sin plats”. Och till den kategorin kan ju även ställas den gamla mormorn eller farfarn på besök. De får inte hälsa på helt enkelt, om de inte kan gå på den “normala” toaletten.

Detta problem upplever människor med funktionsnedsättning varje dag. Det går tyvärr inte att göra någonting åt det i en handvändning. Däremot går det att göra något när man bygger nya lägenheter. Att bygga lägenheter idag 2009 som är diskriminerande och uteslutande är just diskriminering. Att ge sig rätt att diskriminera bara för att det blir billigare så är inte bra.

Låt oss leka med ett tankeexempel:

Hade färre åkt taxi hade det troligtvis blivit billigare för att locka fler kunder.
Om alla Sveriges “invandrare” (definiera själv) förbjuds åka taxi blir det billigare för oss födda i Sverige.
Då kan de få åka taxi var fjärde gång, bara för att…

Inte någon bra idé? Jag kan inte riktigt se varför CUF:s skulle vara bättre…

VAL 2010: I Västerås avhåller Moderaterna sin partistämma. Och idag har Centerpartiets partiledare Maud Olofsson en debattartikel i Svenska Dagbladet som tar upp nästan exakt samma politiska sakområden som Moderaterna diskuterar.

Sådant sker knappast av en tillfällighet inom politiken. Maud Olofsson försöker stjäla lite av strålkastarljuset från Fredrik Reinfeldt och den moderata stämman.

I artikeln framhäver Maud Olofsson fyra områden av speciell vikt för Alliansen (läs: Centerpartiet): 1) jobb, innovationer och företagande; 2) modern miljö- och klimatpolitik; 3) människan före systemen inklusive integrationen samt 4) jämställdhet.

Och i en liten känga åt de “nya” Moderaterna konstaterar Olofsson;

Allians för Sverige måste våga stå upp för, förklara och argumentera utifrån de värderingar vi bär. Det finns de som är rädda för att tala om det vi gör i termer av frihet och att var och en ska få bestämma mer själv. Det duger inte. Att bara vara bäst på att administrera Sverige är inte målet. (…)

Men vi måste våga tänka nytt. Vi måste orka ifrågasätta kortsiktiga åtgärder och de system som permanentar utanförskapet. I nästa mandatperiod kommer Centerpartiet prioritera en reformering av arbetsmarknadens regler, las. (…)

Det ställs extra höga krav på allianspartierna att utveckla samhällskritiken i regeringsställning. Integritetsfrågorna måste få ta större plats. Centerpartiet kommer fortsatt att vara kritiskt mot ny integritetskränkande lag- stiftning och det finns anledning för Alliansen att inför valet 2010 hitta gemensamma utgångspunkter för att fortsätta försvara den personliga integriteten. (…)

Centerpartiet har länge försökt göra sig av med sin stämpel som böndernas intresseparti. Istället har man sökt positionera sig som ett modernt liberalt storstadsparti med en nästan nyliberal framtoning i en rad ekonomiska frågor.

Målet har varit att försöka locka över liberala väljare från vad man i dag benämner de “gamla” moderaterna. Men ingenting verkar fungera för Olofsson. Partiet ligger kvar på sina låga opinionssiffror.

I senaste mätningen från Synovate landar man på endast 5,5 procent. Detta är exakt samma siffra som i SCB:s maj undersökning. Endast Kristdemokraterna och Vänsterpartiet är idag mindre.

Trots en ständigt leende Maud Olofsson vill det sig inte riktigt för Centerpartiet. Fyra förklaringar ligger nära tillhands:

1. Ett liberalt centerparti har att konkurrera med de två andra liberala partierna Moderaterna och Folkpartiet.

Att även Kristdemokraterna verkar vara mer intresserade av att lägga sig i politiska mitten snarare än att inmuta den ideologiska högerflanken gör att det känns aningen trångt på det borgerliga spelfältet.  

2. Centerpartiet är av tradition mycket starkt lokalt. Man har ofta varit mycket skickliga på att här manövrera sig till nyckelposter även när man har haft förhållandevis få mandat. Dessutom har man lokalt haft en tradition av att både kunna samarbeta med borgerliga partier och med Socialdemokraterna.

Ompositioneringen till ett liberalt storstadsparti har inte lyckats penetrera ända ner till lokalplanet. Här arbetar man man vidare med sina politiska frågor som man brukar. Ideologi är mindre relevant lokalt. 

3. Centerpartiets olika falanger framstår som minst sagt motsägelsefulla. Ekohumanister, nyliberaler och mer traditionella centerpartister på landsbyggd och i småorter utgör en vansklig allians att hantera.

Ett exempel på hur dessa spänningar kan manifestera sig visade sig i maj. Då röstade Centerpartiets ungdomsförbund (CUF) med en klar majoritet igenom att sexköpslagen borde avskaffas. Och rubriken Sätt stopp för den moderata socialismen – en debattartikel av CUF:s verkställande utskott - säger en hel del.

4. I en rad sakfrågor är det svårt att se att förändringen har varit mer än kosmetisk medan man i andra har tagit jättekliv i ny riktning.

Omsvängningen i kärnkraftsfrågan rörde om rejält i partiet. Detta var säkert klokt rent strategisk men har också inneburet ett visst förtroendemässigt tapp. Det är åtminstone svårt att se att partiet har vunnit något rent opinionsmässigt.

Och när partiet inmutade begreppet federalism i sin ideologiska arsenal visade det sig ganska snart att detta bara var en omskrivning av den gamla omhuldade centerpartiska käpphästen decentralisering.

Dessutom har det inte varit mycket av vare sig federalism eller decentralisering sedan Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna kompromissade bort sig i regionfrågan. Moderaterna lyckades därmed begrava möjligheterna till utökat regionalt självstyre för landstingen.

Men trots detta kan Centerpartiet bara fortsätta som vanligt och hoppas att opinionen vänder. Det finns inga möjligheter att så här nära valet göra alltför stora förändringar i sin framtoning även om man skulle vilja göra det.  

Maud Olofsson kommer därför att fortsätta att låta mer Moderat (modell äldre) än Moderaterna själva.

Helledudane, en sådant liv det blev på grund av att jag skrev ett blogginlägg som sa i princip det vänsterjournalisten Jan Guillou skrev i Aftonbladet och sa i radio, som jag dessutom videolänkade till.

Jag vet inte om jag ska känna mig smickrad eller bara road av att jag är omnämnd och mer eller mindre hyllad på Sverigedemokratisk Ungdoms diskussionsforum. Lite skojigt är det väl.

Skojigt är inte att de hyttande PK-fingrarna kom flygande som ett brev på posten, direkt efter inläggets publicering, med flera uppmaningar om att ta bort inlägget, sänka tonläget, hålla mig lugn, tänka till, tänka efter, tänka om, osv.

Jag räknar i alla fall till fler positiva än negativa kommentarer, om man håller med mig. Så var är alla dessa som förfasas över min genomtänkta åsikt? En “Murat” kämpar tappert emot. Ganska ensam, dock. Jag är rätt säker på att någon ur t ex CUF:s förbundsstyrelse har läst. Kanske till och med någon ur Centerpartiets partistyrelse, de som förfasades över mitt inlägg från talarstolen på partistämman. Nu är det tyst.

På tal om inlägg, så var tanken med detta att handla om det förestående kyrkovalet. Mindre än två månader kvar, hörni! Hur jag kommer rösta kanske jag surrar kring senare, och varför jag kommer rösta som jag gör. Klart är att jag, till de politiskt korrekta riddarnas glädje, inte kommer rösta på Sverigedemokraterna i kyrkovalet.

För det första anser jag att Svenska kyrkan inte ska styras av politiska partier, för det andra har Sverigedemokraterna en alldeles för konservativ kyrkopolitik. Och ganska konstig, en valfråga är bl. a. att “Fädernas Kyrka och andra äldre och djupt förankrade psalmer och böner skall återinföras. “

Å andra sidan är de duktiga på att föra fram vikten av kristen uppryckning, och att våga hålla stånd mot andra växande trosuppfattningar. Respekt för andra religioner? Ja. Främjande av andra religioner? Nej.

CUF:s förbundsordförande Magnus Andersson sa härom dagen att centerpartiet och folkpartiet borde slå sina liberala påsar ihop.

Ptja. Behöver ju inte vara någon dum idé. Det vore fantastiskt med ett stort liberalt parti. Synd att det inte kan finnas plats för två, bara. Och frågan är ju hur det skulle gå att samarbeta på lokal och regional nivå ute i landet. Partikulturerna skiljer sig åt, och det rejält. Se bara på allians-samarbetet, resultatet för detta varierar löjligt mycket.

Men det negativa med detta utspel, vilket man även kan läsa i Expressens artikel, är att Magnus har förbundsstyrelsen med sig i frågan. Resten av förbundet då? Har inte hört ett knyst. Inte snyggt jobbat, för att vara en del av centerrörelsen.

Almedalen är onekligen politikernas mecka. Man glassar med vänner och ovänner, man visar upp sig leende i pikétröja. Men kanske framförallt presenterar man nya revolutionerande förslag.
Några favoriter från i år:

Märkligaste: Slå ihop centerpartiet och folkpartiet. (Från cuf)
Kommentar: Varför vill man lägga ner sitt eget parti? Snacka om att misslyckas.

Smartaste: Ny fastighetspolitik (Rödgröna)
Kommentar: Den nya fastighetsskatten blev en flopp, men nu vill oppositionen fixa till de vassa kanterna. Dyrt att ha stort hus, men samtidigt kan man aldrig betala mer än 4% av sin inkomst i fastighetsskatt. Bra!!

Dummaste: Sämre villkor och lägre löner för unga under 20. (Centerpartiet och Folkpartiet)
Kommentar: Okej, jag går inte gymnasiet för att blir erbjuden ett jobb till en, som jag då tycker, hyfsad lön när jag slutar nian. Jag skaffar lägenhet, internet, tidningsprenumerationer, anmäler tv-innehav osv, får sparken när jag fyller 20 (eftersom de vill anställa en ny som är under 20) och står plötsligt arbetslös med räkningar upp till halsen och utan utbildning. Vem får jobb utan gymnasieutbildning, Maud och Janne?

Jag är duktig på att fånga upp trender tydligen. Igår skrev jag om behovet av att se över arbetsmarknadslagstiftningen och att reformera Las, idag skriver CUF-ordföranden Magnus Andersson om samma sak på Politikerbloggen.

Mycket av min egen argumentation går igen i Magnus Anderssons inlägg. Framför allt är Las skadligt för unga.

Dessutom skriver Sanna Rayman om det på SvD:s ledarsida.

Känns bra att få medhåll från meningsfränder, och stenhårt mothugg från motståndarlägren. Det betyder sannolikt att man gör något rätt.

Intressant?

Var på en debatt om sexköpslagen och prostitution igår som Liberala gruppen – ett initiativ av Fredrick Federley och Annie Johansson – anordnade. Fick med mig en liten videosekvens. Den fulla debatten kan du få som ljudfil om du skickar ett mail till vincent(at)8bitsofsushi.com.

Tidigare har Centerpartiet varit emot förslaget att genom skattepengar bekosta vården för de personer som befinner sig illegalt i Sverige. Nu svänger de i frågan, och menar att sjukvården inte bara ska vara tillgänglig för papperslösa, utan även vara helt gratis.

-Det känns som en seger, säger Magnus Andersson, ordförande i centerns ungdomsförbund, om den plöstliga svängen.

Centern vill, liksom alla riksdagspartier förutom Moderaterna, att vården ska ges utan krav på de illegala invandrarna. Vid behov av sjukvård kan de då uppge att de är papperslösa, och skulle då få den vård de vill utan att varken ifrågasättas eller polisanmälas.

Källa: http://www.nationellidag.se.

Det här innebär alltså att alla riksdagspartier, utom Moderaterna, är för kriminalitet.

För vad är man om man befinner sig illegalt i ett land? Jo, man är en brottsling.

Att vara illegal är inte att vara legal.

Faktiskt så är det så att jag känner till ett flertal familjer där den ena av förälldrarna har blivit tvungen att flytta p.g.a. de hårda krav som arbetsförmedlingen ställer.
Om jobb erbjuds i en annan kommun än du bor i så måste du ta det. Folk som hävdar att de har familj får svaret att det endast krävs en förälder för att ta hand om ett barn. Dessa krav från ett parti som fokuserar mer på att folk ska arbeta mer till mindre lön än på att folk ska må bra och kunna leva ett sunt och hälsosamt liv och som i sin politik ser till att barn slutar se sina förälldrar regelbundet kan jag inte annat än tycka väldigt illa om. Hela systemet måste reformeras, då folk som har stora studielån för att de har utbildat sig till t.ex. jurister måste ta jobb på äldrevården är ju jättekonstigt, men med regeringens dåliga regionspolitik så hopas allt för många i trånga städer medans folk måste flytta ivåg för att få jobb och knappt får se sina barn.

Jag säger bara som så: Alliansen splittrar familjer.

Idag säger Eva Landahl, SVT, som försvar för att man inte tog upp EU-valet i partiledardebatten i Agenda häromkvällen:

“-Vårt uppdrag är att främja demokratin genom att sända valprogram, analyser och debatter och där drar vi faktiskt på rätt kraftigt, säger Eva Landahl och räknar upp webbsatsningar, ungdomsprogram och minidebatter både i morgonsoffan och EU-parlamentet.

– Visst har vi en viktig roll och jag tycker att vi tar vårt ansvar, säger Eva Landahl.

Hur tror du det kommer sig att partiledarna ändå förväntade sig EU-debatt?

– Jag tycker våra programledare gjorde en bra och vass utfrågning, kanske att partiledarna kände att det inte riktigt var de frågor de hade tänkt sig.

Undrar om det är därför man från SVT:s sida har mörkat EU-frågorna i snart 20 år, om inte mer. Undrar om det också var för att “främja demokratin”, som man inte heller inför omröstningen om Lissabonfördragets ratificering i riksdagen 20 nov 2008 sände några debattprogram  – förutom ett litet ynka inslag i TV-programmet Debatt dagarna innan omröstningen.

Kan därför inte låta bli att lägga ut ett replikskifte jag hade med SVT Opinion – Redaktionsblogg med anledning av detta:

1. den 12 februari, 2009 vid 20:56 Nemokrati

   Hur länge har man tjatat om detta – hela hösten och om EU – ni bjuder ju inte in kritikerna.

   Nu säger den tyska författningsdomstolen när de läser Lissabonfördraget som i sitt elefantsjuka filibustrande döljer ritningen till en diktatur: För det första skrattar de! för att det är så illa skrivet. Sen ställer de frågan:
   “Är inte detta ett hot mot friheten”?
   Ja, de borde ju veta – de har ju redan genomlevt den regim som Lissabonfördraget med akronympaketet nu vill återinföra – det är nämligen Stauffenbergs son som har lämnat in om prövningen till Europadomstolen.

   Men vi EU-kritiker vi har tjatat och tjatat och tjatat på er att ta en diskussion om EU, Lissabonfördraget – och alla de här lagarna; europeisk arresteringsorder, buggning utan brottsmisstanke, till och med rätt att gå in hos någon utan personens vetskap – det är rena mörkret. Det paketet fick Bodström igenom – ofattbart i en demokrati! Och så Lissabonfördraget – rätt igenom. Och nu dessa som följer – VARFÖR HAR NI INTE LÅTIT KRITIKERNA KOMMA TILL TALS?!

   Det finns ett avtal mellan SVT och staten – att opartiskt och sakligt belysa angelägna frågor – det här är ju en sån – det handlar om demokratins avskaffande.

   Det lät SVT ske i tysthet.

   Makalöst svek mot demokratin.

   För – som en annan cynisk ledare – självaste narren Berlusconi – brukar säga:

   Det som inte syns i tv, det finns inte.

   Och det är säkert alla som jobbar på SVT mycket väl medvetna om.

   Ändå var det bara en liten hafsig viskning (i förhållande till frågans vikt) i programmet Debatt, som dessutom fick konkurrera med kokett bråkande med bloggaren Schulman.

   Ytan är outgrundligt djup.

   
   

2. den 12 februari, 2009 vid 20:58 Nemokrati

   Jag skrev fel – det är Stauffenbergs son som lämnat in Lissabonfördraget för prövning i den tyska författningsdomstolen – ur olika aspekter, en av dem är att det strider mot grundlagen, en annan att det strider mot Europakonventionen och de mänskliga rättigheterna.

   Jag säger bara 2001 – Göteborg talar sitt tydliga språk.

   
   

3. den 12 februari, 2009 vid 21:14 krohnman

   Nemokrati,

   SVT Debatt den 13/11 behandlade Lissabonfördraget. Där fick kritiska röster diskutera fördraget med bl.a. EU-minister Cecilia Malmström.

   En del artiklar har även funnits på SVT Opinion. Bland kritikerna finner vi Maria Wetterstrand från den 17/10, “Fegt av Reinfeldt att inte folkomrösta”.

   
   

4. den 14 februari, 2009 vid 14:13 Jens O. » Blog Archive » Bojkotten Lördag 14/2-2009. Bojkotten fortsätter mot medieindustrin

   [...] tar upp FRA-lagen. Varför beskriver Jon Wessel-Aas, på svt-opinion och kan diskuteras i opinions blogg. Därför måste det kommande justitiemordet stoppas, när hela domstolen är jävig. Kommissionen [...]

   
   

5. den 30 mars, 2009 vid 5:42 Nemokrati

   Måste bara svara på det här lama försvaret – Jag sa just det EN ENDA LITEN viskning tillät ni slippa igenom – om en fråga av denna monumentala vikt för Sveriges räkning och vi som bor här – det heter ju ändå SVT och inte Berlusconi cooperation.

   Om ni hade tagit ert ansvar enligt avtalet så hade den här frågan varit i morgonsoffan flera gånger om, i Agenda, i Debatt, hos Bergström, i Aktuellt Rapport osv – med förklaringar, debatter, kritiska fördjupningar.

   Det handlar om

   1. Att den folkvalda demokratin avskaffas helt och hållet
   2. Att riksdagens makt lämnas över till regeringen – en eller två representanter för regeringen beslutar åt oss i varje fråga – och representantENs röst har där endast 2 % röststyrka
   3. En devalvering av enorma mått räknat i röstmakt per individ – över beslut som rör allt – särskilt sedan pelarna borttagits – det kan således även omfatta straffrätt, socialförsäkringar, familjepolitik för att inte tala om militär och försvar, polis m fl
   4.Att mänskliga fri- och rättigheter UNDERSTÄLLS den s k ‘fria rörligheten’ och den s k ‘inre marknaden’ (som dessutom nu havererar i rekordfart)
   5.Att kollektivavtal, strejkrätt, arbetsrätt även de UNDERSTÄLLS den s k ‘fria rörligheten’ och den s k ‘inre marknaden’
   6. Att fyra grundläggande rättigheter som finns inskrivna i vår grundlag saknas i Lissabonfördragets rättighetskatalog – och att maktöverföringen därmed inte är förenlig med vår grundlag som stadgar att ‘mer maktöverföring till EU’ inte får ske med mindre än att rättighetskatalogerna överensstämmer och de gör det alltså inte i och med att dessa fyra rättigheterna saknas.
   7. Och de fyra rättigheter som saknas är just
   a) Rätten till skydd mot hemlig avlyssning /såsom FRA, datalagringsdirektivet m fl ur bodström-askpaketet/
   b) Rätt till skydd mot godtyckligt frihetsberövande /såsom europeisk arresteringsorder/
   c) Rätt till skydd mot åsiktsregistrering /såsom FRA, datalagringsdirektivet/
   d) Rätt att delta i demonstration på allmän plats /ja, en lagstiftning är väl på ingående/

   Allt detta och mer därtill skulle sakligt och objektivt ha belysts – och i det ingår att låta både ja-sägare och kritiker komma till tals i lika mått – och så har absolut inte skett, varför man inte kan anse att SVT har tagit sitt avtalsenliga ansvar i denna för demokratin och de medborgerliga och, inte minst, mänskliga fri- och rättigheterna fullständigt grundläggande fråga av brännande aktuell karaktär. 

Hur är det slagorden brukar lyda? Hela folkets TV. Fri – oberoende – osv.

Läs:  SVD – “Inrikespolitiken är viktigare”,  DN – “Nästan varannan svensk struntar i FRA-lagen”,   DN – “Internet utmanar EU:s grundvalar”,   DN – “Så tycker partierna om internet och upphovsrätt“,   DN – “Farmor Gun är den nye nätmedborgaren”,    DN – “S vill ha integritetsombudsman“,   SVD – “Kritik mot TV-debatt”,    Expressen,   DN6,    AB,

Läs bloggarna: Farmorgun i Norrtälje – “Nätmedborgare – det ordet gillar jag!”,   Kryssa Åsa Westlund,    Erik Josefsson – “Fakta om ACTA och Telekompaketet“,  “Datalagringsdirektivet – update i grått”,   HAX – “Teledatalagringen och media“,  citat “initiativet till lagen kommer från (s) via EU och drivs igenom av en borgerlig regering”, Mark Klamberg – “Polismetodutredningen föreslår en expansion av det ändamål och det område för vilket inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation kan ske” , Intensifier,

 Igår var en effektiv men också skrämmande dag, då jag stod på stan och pratade med Gävleborna om Europaparlamentsvalet. Allt hade arrangerats av Europe Direct, och eftersom alla Centerpartister är på stämma nu fick de unga ta över. En LUF:are var också där och han frågade minst 30 personer den enkla frågan “Ska du rösta i EU-parlamentsvalet?” Vet ni vad folk svarade? “Nej.” Och “orka”, eller “bryr mig inte” när de fick frågan varför.

Jag tror att vi i Sverige är lite demokrati-bortskämda. Vi tar allt för givet och därför bryr vi oss inte. Folk i diktaturer skulle ge sina liv för att få rösta och här rycker vi på axlarna och säger “orka”. 60 % av de beslut som fattas i kommunfullmäktige påverkas på något sätt av EU. Tänk på det, och rösta den 7 juni!

Det hör väl till att man ska känna sig så här. Lite nere, halvt deprimerad och inte riktigt ha koll på någonting. När man kommer hem från en CUF förbundsstämma så känns det som om världen inte riktigt är lika rolig längre.

I nästan 4 dagar lever man i en slags drömvärld. En dröm aldrig stämmer överens med verkligheten, för att den är för fantastisk. Man har träffat en massa härliga nya människor, träffat en massa gamla kompisar igen och fått den där lyckorus känslan bara cuf:are kan skapa. Jag mår så oerhört bra när jag är på cuf evenemang. Jag är inte en särskilt energisk person men under helgen jag spenderade i Östersund var jag H:et i Hyper.

Efteråt vet man inte riktigt vart man ska ta vägen. Drömmen är liksom över. Det är en sån där jobbig dröm som man verkligen försöker att hålla sig fast vid men man vaknar ändå. Och kanske anledningen till att man tycker om drömmen så mycket är att man vet att den kommer att ta slut. Det är kanske det som är tjusningen.

Inför valet 2006 var centern det enda partiet som öppet talade om att luckra upp eller rentav helt skrota lagen om anställningsskydd. Efter valet blev det fullständigt tyst om denna fråga. Nu – snart tre år senare – återupptar centerpartisterna sin kritik av lagen om anställningsskydd. Magnus Andersson, ordförande i CUF, vill helt avskaffa LAS, men partiet väljer att förespråka något man kallar ”mini-las”. Man vill alltså ha kvar arbetsrättslagstiftningen, men i en modifierad, mildare form.

Man kan fråga sig varför centern valde att inte fortsätta argumentera för avskaffande eller uppluckring av LAS efter valet 2006. Det sannolika skälet är påtryckningar från moderaterna, som ju absolut inte ville göra ändringar i arbetsrätten. Det bedömdes förmodligen som viktigt att den borgerliga alliansen skulle visa upp en enad front; det fick inte se ut som om man var oense i centrala frågor.

Moderaterna försvarar fortfarande den förlegade, otidsenliga arbetsrättslagstiftningen. I en kommentar till centerns utspel säger arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin:

 – Det här innebär en risk att vi får en mycket mer konfliktfylld arbetsmarknad, och det gagnar inte svensk industri.

Men Littorins argument håller inte. Hur kan arbetsmarknadsministern hävda att det skulle kunna vara potentiellt skadligt för svensk industri att avskaffa eller luckra upp LAS, när såväl Svenskt Näringsliv som organisationen Företagarna argumenterar för en uppluckring eller ett fullständigt avskaffande av LAS? Dessa bägge organisationer representerar ju just industrin, och de vet förstås vad som är mest gynnsamt för deras medlemmar.

Nej, moderaternas vägran att reformera arbetsrätten handlar med all säkerhet inte om att vilja gå industrin (eller näringslivet som helhet) till mötes. I så fall hade man avskaffat LAS för länge sedan. Snarare handlar det om rädsla för att förlora väljare. Man har lyckats vinna en del socialdemokratiska väljare från arbetar- och lägre medelklass, och man är rädd att förlora dessa om man börjar tala om att avskaffa den nuvarande arbetsrätten.

Nu visar centern visst politiskt mod genom att åter ta upp frågan om ett avskaffande av LAS. Visserligen har man modifierat CUF-ordförandens ursprungliga förslag och vill ha kvar ett mini-las, men det är ändå ett steg i rätt riktning. Men vart kommer detta att leda?

Sannolikt kommer det, vilket Maud Olofsson & co säkert är väl medvetna om, inte att leda någonstans överhuvudtaget. Om det blir fortsatt borgerligt styre efter valet 2010 talar allt för att moderaterna åter kommer att bli det dominerande borgerliga partiet, och att de kommer att kunna sätta agendan för en eventuell borgerlig regering. Och moderaterna är, som sagt, alldeles för fega och populistiska för att våga avskaffa LAS. Alltså kommer vi troligen att få se en upprepning av det som skedde efter valet 2006.

Så, bästa centerpartister, ert förslag är bra i teorin. Men i praktiken blir det inget mer än tomma ord, eftersom de nuvarande politiska styrkeförhållandena gör att förslaget blir omöjligt att genomföra.

Nu ansluter sig CUF till bland annat LUF Storstockholm och ställer sig bakom ett avskaffande av sexköpslagen. Vi i LUF Storstockholm tog detta beslutet efter en motion av bland annat mig redan i februari. Det är kul att även CUF riks nu tar ställning och förhoppningsvis kommer LUF riks att göra samma ställningstagande på kongressen i sommar (jag har tillsammans med ett antal andra människor motionerat om detta till kongressen).

Synen på försäljning och köp av sexuella tjänster förändras så sakteliga. Förhoppningsvis kan debatten snart flytta från prostitutionens varande eller icke-varande till att handla om hur man ska kunna utplåna trafficking samtidigt som man tillåter de människor som vill sälja sexuella tjänster.

Läs även andra bloggares åsikter om sexköpslagen, prostitution, cuf, luf, liberal, centerns ungdomsförbund, liberala ungdomsförbundet