Ride of Hope 2009 Day 4 Part 1

Spola fram till 55sek så visar jag er hur man äter en banan från cykelsadeln.

Nu er det snart ved at været tid for seriøst at starte på på byggeriet af 2010-sommmerhalvårets kværn. Inden du finder delene frem, er her en liste over nogle gode bøger, som er værd at ønske sig til jul. Fælles for dem alle er, at de kan fås hos Amazon.

CAMPAGNOLO 75 YEARS OF CYCKLING PASSION. 75års delikatesser fra det sagnomspundende italienske firma blev i 2008 fejret med denne bog der omhandler historien fra Tullio Campagnolo hoppede af cyklen for at skabe bedre dele. Lige siden har Campa-dele været noget af det ypperste man har kunnet udstyre sin kværn med.

PEDAL. Egentlig er Pedal ikke nogen bog, men en samling af fotografier og en dokumentarfilm der omhandler livet som amerikansk cykelbud. Peter Sutherland, som har lavet dokumentaren, giver et hjerteligt billede af budenes indbyrdes konkurrence, og det sammenhold de får på tværs af bureauer. Dokumentaren er fyldt med budenes samtaler om modifikationer, tips og tricks, cykeldele, tasker osv osv…

FIXED. Forfatterne bag FIXED er selv ivrige fixieentusiaster. Andrew Edwards er grafiker og amatør racer, mens Max Leonard er forfatter. Som baggrund for bogen ligger rejser omkring til verdens storbyer for at afkode den stigende interesse for fixien som er begyndt at blomstrer frem inden for det seneste årti. Bogen omhandler især den filosofi der ligger bag de oprindelige tanker om fixien som direkte forbindelse mellem kroppen og vejen. Smukt!

THE DANCING CHAIN. Bogen her er lidt et modstykke til den ovennævnte FIXED. The Dancing chain omhandler historien bag ‘Skifteren’. Det lyder måske tørt, men det er nu interessant at læse om hvor dårlige gearinger man måtte køre med før Campagnolo Gran Sport kom på banen. Bogen er fuld af meget detaljerede illustrationer og beskrivelser af de forskellige systemer, og hvis du ikke finder det siftersystem du leder efter her i, så findes det ikke!

BICYCLING SCIENCE. Bogen her ligger i den klart mere avancerede ende af cykelbyggeriet. Dens hovedfokus er den fysiologiske og tekniske tilgang til kraftudveksling igennem cyklens dele. Bogen er i grunden en anelse zen, da den ofte referer til mennesket og cyklen som et team, og jeg er sikker på at Hr. Leth har flere af sine termer herfra.

Den 9 februari kommer jag att ha en öppen föreläsning vid Göteborgs Universitet med utgångspunkt i XCA100, mountainbike-projektet som gick ömsom riktigt dåligt, ömsom riktigt bra! Huvudkontentan är att man når framgång genom att ständigt försöka på nytt. Det är aldrig försent att utvecklas och göra bättre.

Tanken är att inspirera andra studenter till att ge sig i kast med ett drömprojekt, där min egen erfarenhet av att kastas in i projektledarrollen redan som 20 åring för drygt två år sedan förhoppningsvis kan ge bränsle till ett eget initiativ.

Alla friluftsmänniskor ska även förhoppningsvis få inspiration att ge sig ut på drömäventyret!

Centralt finns mina argument kring att våga börja trots att man är nybörjare (det är vi alla i början!) och att förstå vad man är bra på och att identifiera vad man behöver bli bättre på, och att förstå att man inte kan lära sig allt i skolan.

Jag har aldrig passat in riktigt i skolan. Jag har nog varit lite för egentänkande och kreativ. Många gånger har jag formulerat mig på både tentor och i arbeten lite för finurligt för mitt eget bästa. Många lärare har märkt det här, men inte kunnat sätta det höga betyget för att jag missat betygskriteriernas snäva ramar.

Men vad gör det, i ett projekt har man självklart en projektplan, men du blir inte betygsatt genom denna. Hittar du en bättre lösning, en lönsammare lösning, så ändrar du ju självklart projektplanen. Eller hur? Du anpassar ju dig inte till ett mindre lönsamt arbetssätt bara för att du från början hade bestämt dig att primera vissa aspekter av projektet. Gör man det borde man få medalj i dumhet.

Ni är hjärtligt välkomna om ni har vägarna förbi Göteborg.

Jag återkommer närmare om tid, men det blir på eftermiddagen efter arbetstid, på Pedagogen vid Grönsakstorget. Vi (jag + studentföreningen) bjuder även på fika!

/Alex

Så lykkedes det at få rammen tilbage fra sandblæseren, og det ligner et godt resultat.
De har haft så meget erfaring at den er blevet blæst med lava, det slider ikke så meget i stålet, men alligevel har den en ru overflade så maleren ikke skulle få problemer.

Her er hvordan det ser ud ligenu:

Så skal det ‘bare’ til maleren, og det kommer afsted sammen med bilen i løbet af næste uge. Så mellem jul og nytår burde jeg have et super flot stel hjemme igen, og koncetrationen kan samles om at finde de rigtige dele. Mere om det følger snarest.

Ok jeg er ikke den mest tålmodige der findes, det skal der ikke være tvivl om. Men nu må den sandblæser godt blive færdig med mit stel, så den kan komme videre til maleren.

Nå men jeg – endnu engang – faldt over et billede af en übercool vintage style trackbike på nettet, denne er et meget godt bilede på hvordan min fixie vil ende:

Jeg tror dog jeg vil beholde alm sorte dæk, ihvertfald som en start og så læder om styret fra brooks.

Tje ellers bruges vente tiden på at finde dele bla. på ebay, der fandt jeg dette byg-selv stel, som jeg da håber at få fat på. Det kunne da være super at få lov til at bygge eget stel helt fra bunden
Nå men jeg fik det ikke, ØV, det blev budt op i $ 120.

Men jeg har tilgængæld fundet 2 mega übercool ting;
Det ene er et magasin COG, jeg købte en tidligere udgivelse

og det magasin har levet fuldt op til mine forventninger, dog fik det lige en omvej inden det kom frem Omkring Indien. Det har en formiddeldabel billedside og krydderet med gode og interessante tekster.

Men det kom frem, og jeg skal nu bare have tegnet et abonnement på det.

Den anden ting er den cooleste t-shirt

En t-shirt med refleks og så texten: ‘LIFE NEEDS NO BRAKES’ fåes ved http://www.fixie-shirt.com/ for € 30.

Tja så er kun at benytte ventetiden fornuftigt, og indtil videre er den blevet brugt på noget mtb kørsel på det hvide spor, det det bliver man godt nok beskidt af.

Så den gamle onde er blevet fundet frem igen, desværre har den stadig mega bremse problemer.

Idag var det tänkt att jag skulle ut och rulla på cykeln men eftersom det blivit minusgrader uppe i norr så kom jag inte in i förrådet då låset fryst ihop. Fick åter snara på mig löparskorna och ge mig ut i skogen. Det blev en tur på 40 minuter och känslan var oväntat bra, lite ont i rygg och ett knä annars var det fina fisken..

Nästa vecka ska jag försöka få ihop en lite hårdare vecka. Jag ska nog försöka komma iväg med Gimonäs och bli förnedrad antingen på tisdag eller torsdag. Det kan nog vara bra så jag kommer ner på jorden och inser att jag måste träna ännu hårdare

Klockan åtta var det vindstilla och blå himmel när jag tittade ut. Strax över noll grader. Jag gick och lade mig igen. Men tanken på blå himmel och vindstilla och cykeln som bara stod i källaren och väntade på mig blev för mycket. Smög upp för att inte väcka resten av familjen och klädde på mig det varmaste cykelkläderna jag hade och baxade ut cykeln.

Det var underbart! Bestämde mig för en kortare sväng runt Bornsjön och satte i väg på pigga ben ner mot Kungens Kurva och Vårby. Nästan helt ensam ute, bara en och annan hundvandrare.

Men ju längre västerut jag kom desto dimmigare blev det. Vid Sturehofs slott blev det riktigt tjockt och glasögonen började få kondens på sig så att man inte såg någonting och solen blev mer och mer skymd av dimmoln.

Det var trolskt att trampa fram och solen färgade topparna på dimbankarna gula och sedan alla de grå tonerna i skogen och över fälten.

Ute på Gamla Södertäljevägen blev det både bättre och sämre. Det blev tydligare dimbankar vilket gjorde att sikten utanför en bank var bra, men mycket sämre i en bank. Precis i jämnhöjd med Salems kyrka var det inte mer än ca 20 meters sikt. Man funderade noggrant på om bilarna som kom bakifrån skulle se en i tid.

På hemvägen blev det bara mer och mer dimma och fukt. Fruset som sprättes upp satte sig ögon o mun och det knastrade mellan tändern.

Väl hemma blev det till att spola av hojen noggrant och sedan glida ner i en varm dusch.

Passet blev väl inte så hårt, men man får ta vad man kan få i november.

….utan sadel. Förbrukad och kastad i dikeskanten.

Skrot och plåt. Det enda material som inte förmultnar.

Så orden, det som göms i snö kommer upp i tö, stämmer inte med cyklar.

.. upp på byn. jag skulle hämta ett paket med varor som jag skulle leverera. Kombinera motion och nytta med lite solsken tänkte jag och pumpade däcken och drog i väg. När jag kommit fram till butiken som lämnar ut paket, upptäckte jag att jag glömt legitimationen hemma. Eftersom jag dagen före hade glömt paketavin hemma, tycker man att jag kunde samlat tankarna lite innan jag satte av för att hämta. Det var bara att trampa hemåt igen, och på vägen hem kom jag på att jag saknade lite enris efter förra helgens skogspromenad, så jag gjorde en liten avstickare i skogen, med cykel, och plockade på mig lite kvistar och lade i cykelkorgen. Sen när jag så småningom närmade mig hemma, så tyckte jag det gick väldigt tungt att trampa. Jodå, pyspunka ger den effekten! Men då var jag så nära hemma så jag kunde se cykelboden. Där står nu min cykel och skäms! Bara frosten har kommit så tänker jag lämna in cykeln på service, så den är klar att plocka fram när frosten försvunnit igen. För ni tror väl inte att vintern har kommit än?

Ingen gillar väl den där blöta känslan du får när du sätter dig på din cykel en regnig dag?! Så vad är då bättre att ge bort i julklapp än ett sadelskydd till en cyklande miljövän? Det här skyddet kommer från DuMonde och är gjort av gamla rissäckar och fodrat med ett vattentåligt material. Klappen kostar 65 kr och finns i flera olika färger. Cykla torrt!

I helgen gick som sagt Svenska Cykeldagarna av stapeln i bibelbältet vid Vätterns strand, Jönköping . Mässan i sig var kanske inte så jättesexig, många utställare verkar redan gå på rutin efter ett par år. Vi i Ride of Hope-montern hade dock kul (OBS: Det hade säkert de i de andra montrarna också, ursäkta mina fördommar…), bland annat körde vi ett spinningpass mitt på mässgolvet. Jag och Gary stod för ledarskapet och 14 taggade cyklister från sommarens cykelupplevelse var laddade till hundra!

Observationer från mässan:

- Många danskar i montrarna. De förståd inte vad jag sa, jag förståd inte vad dem sa… Ingen lyckad combo.

- En kille hade uppfunnit en revolotionerande idé i att sätta lock på cykelkorgen. Hänglås fick man dock köpa själv… Såg lite ut som en hönsbur.

- Nishiki presenterade ett samarbete med en designstudent vilket har resulterat i en urban stadscykel (obs: prototyp enbart, finns ej på marknaden). Trodde först att det var en velodrom/värstingcykel. Men nej, meningen är att man ska kunna dra till jobbet på Stureplan utan att få olja på Acne-jeansen. Dock saknades latte-hållare tyvärr…

- Det försegick en intern tävling mellan utställarna. Cykelcity satsade hårt med espressomaskin, men ändå blev Cykelklubben.se, trots bryggkaffe, mest “kaffe-våldtagna” av andra utställare och besökare.

- Nu kan man köpa cykel på avbetalning. 2 800kr/mån i 36 månader för en Wilier-tempohoj. Det är hela bidragsdelen av ett CSN-lån…

- Jag lånade en sparkcykel från en annan utställare. Behöll dock cykeln lite väl länge kanske… när jag väl kom tillbaka till montern såg de väldigt lättade ut. De var nämligen på väg att efterlysa cykeln som stulen alt. borttappad.

- Många svenska cykelkändisar känns väldigt introverta. Inte för att jag försökte prata med dem, men det skulle vara kul om någon ställde upp en giganiskt “ego-monter” och klädde ut sig i kungakrona med tillhörande spira + mantel. Vi saknar fixstjärnor som sticker ut helt enkelt.

- Jag har döpt om Scandic Elmia till “Scandic DDR”. God frukost, men lite färg skulle väl vara bra, eller?

- Fulla cyklister är roliga. Efter en eller två öl blir de kramgoa, högljudda och alla hämningar släpper.

Lite bilder (egna + fritt lånade från RoH-gänget):

DDR-Scandic och iTomaz medan vi (se nedan) (jag, Jonas, Sarah) sitter i “bruschan-limo”.

Kreativa utställningslösningar från våra danska vänner.

Jag och Gary. Och nej, jag har inte rakat benen. Ett litet minus kanske i cykelvärlden…

Hela gänget i full gång!

Billy från Barncancerfonden. Dock tyckte en herre från Svenska Cykelförbundet att “Milton” var ett bättre namn på Billy…

Jag poserar medan Göran spånar på nya idéer. “Pride of Hope?”

Lattecykeln.

Jodå, någon gång under den närmsta tiden (ärligt talat fattade jag aldrig om det var ikväll eller nästa vecka) kommer en fotograf dyka upp i vårt chateau för att föreviga sambon, i vad som, utgår jag från, kommer att bli nån sorts schnygg coverbild av typen girls on bikes.

Nåt sånt här räknar jag med att det blir

(Fast att det beror på att hon vunnit en cykel i nån sorts slogantävling för Håll Sverige rent kan ni välja att bortse ifrån.)

Och för övrigt undrar jag hur någon lyckades googla sig hit medelst uttrycket “pälskalsong“. Det låter inte som något jag har skrivit om.

Bra saker som har hänt:

- Middag med TGI Friday’s och Hairspray med flickorna i fredags.  (Mindre bra: att Morgan Alling var med i Hairspray. Det kompenserades lite av Rolf Lassgård i städrock, stödstrumpor och morgontofflor.)

- Lillasysterhelg. Vi shoppade och drack vin och hängde. (Mindre bra: att hon inte kan få bo hos oss alltid. Varken Lillasyster eller Ron verkade speciellt pigg på den idén.)

- Jag har vunnit en cykel. Jag knåpade ihop ett litet tävlingsbidrag till en tävling som Håll Sverige Rent hade på Skolforum för några veckor sen. Idag ringde det en kvinna och berättade att mitt rim hade vunnit första pris! (Mindre bra: att jag kommer att vara med på bild på deras hemsida.)

Och imorgon ska jag äta sushi med LaKex i Gallerian.

Den här veckan verkar bli rätt dräglig faktiskt. Trots Den Galna Kollegan som bara blir värre och värre att samarbeta. Snart ger jag henne på moppo.

Tokyo Fixed Gear åbner nu en fysisk forretning i London. Deres site er overdænget med lækkert udstyr, bl.a. sjældne dele importeret fra Japan. Tjek selv mere her.

När prognosen pekar på 10 grader varmt, solsken o inte alltför mycket vind, ja då går det inte att hålla sig.

Jag och Urban drog iväg ner mot Pålamalm och sedan Rosenhill för en kopp kaffe o en kanelbulle. Efter en stund bestämde vi att ta vägen över Södertälje hem för att verkligen njuta så länge som möjligt. Sista biten på Gamla Södertäljevägen var det medvind och vi lyckdes hålla 34 km/h i snitt på den biten. Inte dåligt för att vara en novemberdag o ur form.

Hej alla potentiella julklappsköpare! Här kommer ett till förslag. Jag har gått ner lite i prisklass, det är vad som gäller nu.

Cirka 30 000, ok kanske inte prisvärt fullt ut men helt säkert en grymt bra cykel.

/G

Det er bar ikke til at få armene ned pt. Det er lykkedes at få ALT pillet af rammen, her det sidste som voldte lidt problemer.

Desværre måtte der også en nedstryger til at få de sidste del af. Det gik udover pedalarmen i højre side.

Men nu ser det sådan ud

Og lig nu lige mørke til forgaflen, den er helt unique

Så nu venter jeg bare på at komme til sandblæseren med stellet og gaflen, da jeg prøvede sidte var han gået, ØV.

Og så tror jeg jeg har fundet det første sæt hjul den skal have, nemlig nogle Halo

De virker ok. Og så skal der flg til
Saddelpind
Styrfittings, og helst vil jeg have campagnolo
på den, da jeg så vil slippe for at skulle skifte det senere.
Og så ellers også

Det er jo det ypperligste klassiske der kan komme på den. Så jeg er igang med at byde på ebay for at finde de klassiske dele.

Forresten: TAK FOR HJÆLPEN JAN, eller s var det nok ikke gået så godt.

Den är väl i princip över nu. Från den första turen med stålhojen den 19de maj tills förra veckan när knäet inte vill leka mer. Alltså ett halvt år minus augusti månad, som spenderades i Ukraina på semester. Då kan det alltså vara dags för en summering. I siffror ser det ut så här:

Träningstillfällen: 29
Total tid: 44:40:29
Totala km: 1.169,49
Höjdmeter: 14.209,0
Högsta höjd: 1.611,0 meter över havet
Högsta fart: 71,3 km/h
Snittfart: 26,73 km/h
Vikt: 98 kg

Så då är frågan, är jag nöjd med detta? Har jag nått målet? Det framgår kanske inte helt tydligt från en ren nummeruppställning som den här. Mina intryck från den här tiden är splittrade. Det har varit mycket svårare än jag trodde det skulle bli innan jag väl kom igång. När jag startade hade jag inget direkt mål med det hela, utan det var mest bara att jag skulle ut så ofta som möjligt. Insåg ganska snabbt att det skulle bli lättare med ett mål, så jag bestämde mig att det högsta alppasset skulle klaras innan året var över. Det målet klarade jag, men på en hårsmån. Hoppades lite att jag skulle gå ner i vikt under året men det hände inte alls.

Slutsaten måste ändå nog bli att jag är nöjd, men inte riktigt där jag ville vara efter en säsong. Hade en svag förhoppning att jag skulle komma upp till 2000 km innan året är över, men det känns avlägset nu.

Såg att syrran börjat mumla om julklappar i sin blogg så jag vill inte vara sämre jag. Eftersom det inte skadar att önska sig vad som helst så står denna högst upp på listan i år;

Skulle väl gissa att den i detta utförande kostar cirka 50000, som hittat. Återkommer under de närmaste dagarna med fler julklappsförslag. Cykeln väger mindre än en tjock katt, cirka 6.5kg, det är inte dåligt.

/G

Cykel hav på Stora Torget. Halmstads kommun har byggt 2 jättelånga ‘cykelgator’ på var sida om torget. Jag gillar den här kommunens tänk. De bygger alltid något. Bättre cykelbanor. En ny idrottsarena. De finns alltid kommungubbar som plockar skräp med kniptång. De förskönar sin stad och det upplever jag som gott. Gamla stadsbiblioteket blev Nolltrefem, ett ungdomshus.

Min levnadsbana i Halmstad är bara 5 år men jag är inte blind för ‘min’ stad. Det spelar ingen roll var du föds. Viktigare var du slutligen lägger näsan i jorden och medans du väntar på det varför inte utnyttja tiden som en följeslagare.

Carpe diem går inte att förstå om jag hela tiden ska försöka springa ikapp mig själv. Att läsa de 2 orden utan förståelse är som att läsa en bok i mörkret. Idag, nu på morgonen cirka niotiden hittade jag carpe diem betydelse inte bara när saker flyter bra i livet utan även när de finns motgångar.

Migrän är ett jävla påfyund som drabbar mig nån gång per år. Efter kvällens pass så var det dags och de typiska symptomen började att uppenbara sig. Hela synfältet på högra öga försvann i blixtrar medans vänstra ögat klarade sig rätt bra. Det är ju tur att man lärt sig vad som är på g när symptomen börjar yttra sig så man kan slänga i sig lite medicin så man i vart fall slipper den absolut värsta huvudvärken. Men då jag inte hade tillräckligt med piller för att slippa anfallet så ligger jag nu i soffan med hyfsat tungt och smärtande huvud.

Träningspasset gick iaf bra idag och det är skönt att man känner sig bättre och bättre för varje pass man kör. Jag är lite stolt att jag tog mig ut ikväll då det regnade rätt ordentligt. Nu går det inte att maska mer, utan det gäller att sätta fart om man inte vill bli ifråncyklad av t ex. Björn E

Imorgon blir det nog vila och torsdag lutar det åt första intervallpasset på väldigt länge!

Det råder delade tankar och åsikter angående det här svininfluensavaccinet. Ska man ta det, eller ska man vänta tills forskarna och läkarna är 100% säkra på vad de ger patienterna?

Vi har inte pratat om det så mycket i laget, men jag kan för egen räkning säga att jag är osäker på ifall jag ska vaccinera mig än. Däremot så har Mikaela vaccinerat sig och idag så tog Oliver steget och vaccinerade sig också – vilket äventyr det blev!

Han hann inte många meter från sjukhuset innan han stötte på komplikationer. Inte i form av häftiga biverkningar eller liknande, men utav skosnören som ville vara jobbiga och fastnade i cykelpedalen. Haha! Ja, Oliver kom ingenstans, så han hade inte mycket val, utan fick ringa oss och be oss komma ner med en sax. Tur att Mickan och Richard har moppe! De fann honom stående där på trottoarkanten, mitt under rusningstrafiken och jag kan tänka mig att det var aningen skämmigt.

Dagens händelse (FAIL), eller vad säger ni?

Imorgon blir det seriösa och starka tag med teorin, för vi måste komma igång ordentligt med den nu när det känns som att robotkörningen sitter nästintill perfekt.

/ Frida