Efter all den smärtan jag haft längs med hela bakre sidan av vänsterbenet värkar (haha… kul ordvits va?) det som att jag äntligen har blivit av med det onda. Detta endast några dagar innan jag skulle till specialistsjukgymnasten jag betällt tid hos. Skumt det dära…

Jag surfade runt på internet och lyckades hitta något som kallas för excentrisk stretch av hälsenan eller vaden. Testade att göra övningen två gånger per dag i tre dagar. Efter det cyklade jag det vanliga 35 kilometerspasset och fick skitont i hela benet. Dagen efter var smärtan borta. Helt borta. Jag fattar ingenting. Det verkar vara en riktig mirakelövning det där…

Det går till så att man står på t ex ett trappsteg och gör en tåhävning uppåt med bägge fötterna. Sen lyfter man på det “friska” benet medan hälen på det onda benet sjunker ner under trappsteget så att det drar i hälsenan och vaden. Det gjorde ont under övningen och efter men det verkar som sagt ha hjälpt på bara några dagar medans allt annat jag prövat inte fungerat alls… inklusive vila.

Nu återstår bara smärta på vänster sida av knäskålen (som jag identifierat som löparknä) och på höger sida som sjukgymnast Johan får hjälpa mig med i morgon.

Sen jag skaffade cykelskorna och fick problem med ben och knä har självdiagnostiserat mina symtom och kommit fram till att jag har en rad olika grejer. Först och främst var det bara träningsvärk och ingen anledning att sluta träna alltså. Sedan insåg jag att det var någonting värre än så och blev tvungen att dra ner på träningen inför vätternrundan. Efter vättern har smärtan blivit mindre påtaglig men mer konstant och gör ont till och från i olika ställen av (framförallt) benet.

Det viktigaste punkterna i rehabiliteringsprocessen som jag kommit fram till är vila och stretching. Vila är tyvärr jävligt tråkigt och om min kropp klarar av det så är det i alla fall absolut inte bra för mitt psyke att undvika träning. Stretching då. Jo det har fungerat väldigt bra i många avseenden men tyvärr har inte vare sig ben eller knä påverkats särskilt positivt. Inte negativt heller för den delen.

Mina krämpor är i vadmuskel, häl & fot, skenben, knäskål, knäveck och det senaste fenomenet på vänster sida av rumpan. Efter egna efterforskningar har jag kommit fram till att jag lider av överansträngd vadmuskel och hälsena, alternativt början till plantarfasciit (hälsporre), benhinneinflammation, löparknä, inflammation i muskelfästen och slutligen överansträgning eller inflammation i piriformis (sätesmuskel)…

Saken är den att jag verkligen tror på min egen rehabiliteringsprocess med att träna lugnt, stretcha och massera. Problemet är ju att mina egna diagnoser inte är fullständiga och jag kan ju inte vara säker på att informationen jag hittar på internet behandlar de symtomen som jag i själva verket har. Jag kanske har feldiagnostiserat sätesmuskelsmärtan som piriformis syndrom när det i själva verket kanske är gluteus maximus alternativt medimus som ställer till det för mig. Haha…

Vecka 34 bär det av till en ny sjukgymnast i alla fall. Han heter Johan och ska vara expert inom området idrottsskador. Hoppas han vet mer om mig än jag själv.

Den gamla vanliga svängen körde jag igår. Någon sa att efter arton gånger så är någonting en vana. Nu har jag definitivt cyklat denna runda så många gånger och det kan nog stämma för det känns inte särskilt hårt längre.

Tyvärr har jag fortfarande problem med knät och ska till sjukgymnast igen vecka 34 efter hans semester… En bit kvar dit så får försöka att hålla ut. Men nåt lustigt är det verkligen för det kändes i början av passet i benhinnan tror jag,  alla fall på framsidan av benet. I mitten av passet började det göra ont runt knäskålen och i knävecket och de sista 5-6 kilometrarna hade jag så ont på undersidan av vänster skinka att jag var tvungen att verkligen bita ihop för att komma ända fram.

DET SUGER ATT INTE KUNNA TRÄNA NÄR MAN VILL TRÄNA!

Nu måste jag köpa pendlarkort den här månaden då jag inte vågar köra nåt mer innan jag varit hos sjukgymnast. Dyrt och tråkigt att pendla kollektivt (jämfört med cykelpendling alltså…).

Aja, för den som vill finns passet här:

http://sportstracker.nokia.com/nts/workoutdetail/index.do?id=1358756

Spontankörde Kängan och tangerade mitt gamla rekord på 53 minuter. Pulsen var uppe i 178 som max, 174 två gånger och medelpulsen genom hela passet låg på 160! Skitbra med andra ord! Jag vet inte vad jag har för maxpuls eftersom jag inte tränat efter puls särskillt länge. En sak kan jag i alla fall säga: en puls på 178 känns. Det känns riktigt mycket. Cykelknät kändes också efter en stund på cykeln men gick över efter några minuter. Jag hade motvind i princip hela vägen, förutom sista sträckan vid Marstadbackarna. Där gick det istället riktigt fort.

Passet finns här: http://sportstracker.nokia.com/nts/workoutdetail/index.do?id=1237434

Tyvärr inte med puls eftersom jag får den genom cykeldatorn och inte sportstrackern.

Har fortfarande problem med vänsterben och vänster knä men har ändå kommit igång hyfsat med träningen nu. På de senaste fem dagarna har jag lyckats köra fyra pass och det sista i riktigt skönt tempo med snitt på 30 km/h. Blev faktiskt förbannad på det onda benet under träningen och istället för att växla ner och hålla hög kadens i en uppförsbacke lät jag samma växel vara i och trampade på utav bara fan istället… Tur var väl det! För det gjorde inte ondare i benet av att jag tog i. Kanske inte är så positivt egentligen men det bör betyda att träningen inte är något negativt i alla fall.

De fyra passen på min sportstrackersida:

1 Juli – http://sportstracker.nokia.com/nts/workoutdetail/index.do?id=1209986

2 Juli – http://sportstracker.nokia.com/nts/workoutdetail/index.do?id=1212758

3 Juli – http://sportstracker.nokia.com/nts/workoutdetail/index.do?id=1218509

5 Juli – http://sportstracker.nokia.com/nts/workoutdetail/index.do?id=1230491

1:a Maj cyklade jag ett pass med cykelskor för första gången och det var helt suveränt att köra med den nya utrustningen! Tyvärr var inte alla musklerna i mina ben förberedda på den nya sortens ansträngning och kroppen hängde inte med i samma tempo som huvudet. Kände en smärta längs med hela vänsterbenet men pendlade trots detta till och från jobbet. Skulle naturligtvis inte ha tränat när det gjorde ont och efter halva månaden kunde jag inte träna mer än max ett pass i veckan. Inte särskilt smart av mig så nära inpå Vätternrundan och allt, men men… man har väl lärt sig något förhoppningsvis. Totalt sett blev det mer träning även denna månad och den uppåtgående trenden håller i sig!

Sträcka: 474 km

Tid: 18,18 h

Medelhastighet: 26,07 km/h

I skrivande stund är jag redan klar med Vätternrundan (det gick trots allt!) och håller på med rehabilitering, dvs ingen träning alls… så Juni månad kommer jag nog inte kunna rapportera så mycket mer träning än de 300 kilometerna runt Vättern tyvärr. Abstinens som tusan just nu, men har gett mig fan på att bli helt “frisk” innan jag sätter igång igen.

Det är grått på himlen, det blåser och regnet öser ner utanför fönstret. Jag har inte tränat på flera veckor på grund av mitt cykelknä och muskelont. Veckan började med en lätt förkylning som precis har släppt och bloggfunktionen via mailen har slutat fungera. Om några få timmar startar jag Vätternrundan och vad kan jag göra förutom att le åt hela situationen!? Det känns overkligt… Ska strax ge mig iväg och hämta ut startnummer och göra mig i ordning.

Någonting positivt är att jag endast vägde 83 kg efter första toalettbesöket i morse i alla fall!

Önska mig lycka till!

Förkylningen är i princip borta men knäproblemen gör sig påminda lite precis när som helst. Ibland känns det helt Ok och två minuter senare värker det till på något oroväckande sätt.

Det är tre dagar kvar till vätternrundan nu och jag har bara en tanke i mitt huvud… Hur i helvete ska jag kunna sova på torsdag när adrenalinet redan pumpar i kroppen?? Katastroftankarna hopar sig, ‘tänk om jag inte får nån sömn alls på hela natten’, för sova behöver jag den natten mer än någonsin.

Sen februari har jag förberett mig för vätternrundan och allt har känts bra men tre veckor inpå kommer allt dåligt samtidigt vilket även inneburit att jag inte fått en enda långrunda…

Nåja, mitt mål i år är att ta mig runt. Så länge jag inte är sjuk eller knäet säger ifrån på skarpen ska jag ta mig i mål. De får ta 20 timmar om det krävs, men runt ska jag.

Vättern, here i come!

Om mindre än en vecka är det jag som siktar mot det målet!

Idag har jag varit i Team Sportia tälten i Motala och handlat kläder. Jag har cyklat 200 mil på mina gamla och numera väldigt slitna cykelbyxor och tyckte att det var dags att skaffa nytt! Så idag har jag fått tag i en helt ny uppsättning kläder och det känns väldigt roligt att inte bara känna sig som en cyklist utan att få se ut som en också!!

Det är 6 dagar minus 2 timmar kvar till jag startar Vätternrundan 2009. Idag var det dock tjejernas tur att kämpa de tio milen som Tjejvättern bjuder på. Det var mitt första besök någonsin i Motala under vätterndagarna och så härligt att se den fina stämningen och alla glada människor och stolta tjejer med medaljer överallt.

I morgon är det halvvätternåkarnas tur att kämpa sig fram 150 kilometer. Det är också sista chansen jag har att köra ett långpass, för att kroppen ska hinna återhämta sig, innan det är min tur att cykla. På grund av att jag har haft problem med mitt vänsterknä i tre veckor har jag inte kunnat träna så mycket den senaste tiden och känner att jag verkligen vill iväg på en långkörare innan vättern. Hade tänkt köra en 10-12 milare i morgon men eftersom jag inte känner mig helt okej lutar det mer åt en 8 milare… om ens det går… snälla snälla… låt det gå.

Under vätternrundan kommer jag att försöka blogga samtidigt som jag vilar i de olika depåerna. Jag ska ta kort på mig själv och berätta hur jag mår. Anar att det kan bli intressant läsning så håll gärna utkik här! 6 dagar kvar nu och jag är astaggad!!

Har velat länge och väl innan jag slutligen tog steget och köpte en cykeldator. Var inne på en sigma först men när priset inte visade sig skilja så mycket kunde jag inte motstå frestelsen att skaffa en Polar.

Klicka på bilen för att bli länkad till Polars hemsida.

På grund av mitt onda knä har jag inte kunnat testa den ännu. Ska ju köra mitt långpass på söndag och kan säga att jag ääär juuu gaanskaaa såå suuugeeen…!!!! Oj… ursäkta mig. Men jag har i alla fall testat vilopulsen (även om det var mitt på dagen) och den var lägre än jag trodde att den skulle vara, 54 bpm. Ska bli spännande att se hur det ligger till efter ytterligare några träningsmånader och ytterligare 5 kilo lättare.

Så där ja!

Mitt uppe i all oro ifall jag klarar av att köra vätternrundan pga mitt onda knä är det bara att konstatera att jag äntligen kommer i mina arbetsbyxor som jag fick i vintras.

Då skrattade flera åt mig och trodde inte jag någonsin skulle komma i dem, men jag visste redan då och har aldrig varit orolig. Dessutom är det skönt att vara den som skrattar bäst…

Kan inte annat än erkänna hur jävla dålig jag varit med streching i hela mitt liv. De enda tillfällen jag kommer ihåg var under hockeyperioden och då endast 10 minuter efter varje träning under hårdbevakning av Bosse som stod bredvid…
Har ju som jag nämnde igår cyklat ännu ett pass med knäont och det gick jäkligt bra. Tyvärr så kändes det inte lika bra i benet.

Har dock fått en ny favoritsysselsättning när jag inte tränar… Stretching! De onda i musklerna och senorna har jag i princip fått bort nu tack vare det. Det som återstår är någon smärta utanpå knät känns det som. Har stora förhoppningar om att även det ska försvinna om jag bara låter det vila veckan ut.

På söndag är det långpass som gäller och inte vilket som helst utan det sista riktiga passet innan vätternrundan 2009!!! Måtte det bara kännas bra nu!!! Jag tror det kommer göra det!

Jag har gjort vad jag har kunnat känns det som. Det är endast en helg kvar att träna på nu innan vätternrundan går av stapeln. En gång på de senaste två veckorna har jag tränat och min kropp skriker av frustration. De andra dagarna har jag endast vilat mitt onda ben. Jag får inte riktigt kläm på var smärtan kommer ifrån men det känns som att jag har gjort allt jag kunnat för att det ska bli bättre.

För att inte tappa allt känner jag att jag måste ut på cykeln idag. Ska försöka att ta det lugnt men jag måste ge mig iväg bara för att känna hur det känns. Men samtidigt är det något som gnager i huvudet… tänk om jag förstör allt genom att ge mig ut ikväll… Kanske måste jag ställa in Vätternrundan på grund av det… Usch. Det är verkligen en riktigt tråkig tanke för jag ser verkligen fram emot detta motionslopp.

Frustrerad och orolig. Jag har ont i mitt vänstra knä trots voltaren tabletter, gel och sjukgymnast. Har cyklat en enda gång på två veckor och bara vilat resterande dagar. Har ett nytt besök hos sjukgymnasten om cirka fem minuter… Snälla knä, bli bra nu!!

Nu är det bara två helger kvar att träna på innan vätternrundan. Maj som började så bra har utvecklats negativt. Fick ont i vänster knä för cirka två veckor sen och det har ännu inte släppt. Jag har knaprat voltaren och smort in knäet med voltaren gel. Jag har varit hos sjukgymnast men det ligger ändå kvar och gror! Jag vill verkligen cykla en långrunda på söndag så nu får skiten faktisk ta och ge upp. Har läst på internet om ‘cykelknä’ och har jag tur kanske det går att stretcha bort det onda! I morgon ska jag till sjukgymnasten igen. Efter det måste jag pröva cykla igen, för 7 dagar helt utan träning är verkligen inte bra för mitt psyke just nu…

Senaste passen har jag haft problem utanför knät, ett typiskt löparknä fast efter cykling. Cykelknä kanske är det nya namnet på det hela? Hur som helst så vet jag ju vad problemet är eftersom jag haft problem med detta under orienteringskarriären. Så det är bara till att stretcha en jävla massa och köra med antiinflamatorisk gel på utsidan av knäområdet.

För den som inte vet vad löparknä är kan ju kika på bilden nedan som förhoppningsvis förklarar det lite. Det är muskeln vid höftböjaren som är för kort vilket gör att senan skaver nere vid knät vilket gör att det smärtar. Så lösningen på problemet är alltså att stretcha höftböjaren och hoppas att man inte fått någon allvarligare inflammation nere vid knät. Klarar man sig utan någon allvarlig inflammation kan man få bort smärtan relativt snabbt.

Idag blev det iaf ett väldigt lugnt pass på cykeln, körde lite mer än en timme väldigt lugnt för att få fart på kroppen efter gårdagens pass. Det känns verkligen i kroppen efter att man kört upp mot 16 mil, så då kan det vara skönt att trampa lite lätt dagen efter. Imorgon blir det nog vila för att på tisdag försöka köra hårt igen. Tror det blir stryrketråkk uppför igen, var bra träning sist och jag hoppas den går lika bra denna gång!