I och med denna post så kickar vi igång RS2010-bloggens co-creation. Här ska några av oss som tänker oss att delta i sommarens äventyr skriva av oss lite. Det blir förhoppningsvis en blandning av tankar och reflektioner om resan och förberedelserna inför densamma.

Göran Heldesten heter jag. 27 år gammal har jag åter gått och blivit tokig. Jag titulerade mig en gång i tiden tävlingslöpare. Jag tränade stenhårt, tävlade mycket och sprang milen på 35:40 som bäst, tog lagbrons i 4 km terräng-DM för juniorer i Stockholm och kom 4:a individuellt. Det är ganska bra när allt kommer omkring. Jag är stolt över dessa mina gamla meriter, men det är ingenting som placerar mig på elitplats i löparkretsar.

Sedermera tog jag mitt förnuft till fånga, och började leva som en normal människa, eller i vart fall som en genomsnittlig student. Det blev plugg, många koppar kaffe, en och annan fest, korridorshäng och inte så mycket träning. Efter en lång period av gradvis nedtrappning insåg jag till slut att jag var tvungen att sluta kalla mig löpare. Jag kunde inte längre hålla skenet uppe. Jag sprang ju aldrig.

Nu har jag dock som sagt fått ett återfall i galenskap. Sedan i april tränar jag igen. Jag har till dags dato cyklat 446 mil och totalt tränat 248 timmar. I sommar gjorde jag en cykelresa på 300 mil på 30 dagar, vilken avslutades med loppet Ride of Hope till förmån för barncancerfonden. Resan var bland det bästa jag någonsin har gjort, men den ligger ändå i lä mot det äventyr som RS2010 kommer att innebära.

Du kan läsa om min cykelresa och min träning på min egen blog:

Återfödd på en cykel

Idag körde jag en timme innehållande sju spurter, mellan spurterna var det väldigt lugn cykling med hög kadens. Som solskenscyklist tycker jag att november har varit en riktigt hemsk månad. Regn regn och åter regn, kan vi inte få lite solsken och minusgrader så man slipper allt vatten som dels skitar ner utrustningen och gör en riktigt kall under passen..

Imorgon blir det någon form av intervaller på eget håll istället för cykling med Gimonäs. Jag får spara den träningen tills jag fått på dubbdäcken på cykeln.

Tack till Joshen för tipset!

Får kolla på denna bild tills bakdämparen är lagad.

Jag är väldigt sugen på att köra ett Trans-Provence lopp:

Sju dagar, 32 mil långt, 9 500 höjdmeter klättring och 15 200 höjdmeter nerförsåkning! Ingen annan som känner sig manad?

Via Twitter nås jag av informationen att Volvo – alltså lastbils- och bussbolaget – har lanserat sin pendlar-miljöapplikation CommuteGreener för iPhone (Tack till @Andy_Dallas).

Med hjälp av denna applikation kan man utsläppsberäkna alla sina resor. Man registrerar varje tur i en resdagbok och får en beräkning över totala koldioxidutsläpp som genererats. Vid start får man lägga upp sina transportmedel. Lite egendomligt att tåg/tunnelbana (och förmodar jag, spårvagn) får ett utsläppsvärde på 35 gram per personkilometer. Västtrafik uppger 0,007.  I hjälptexten får jag förklaringen: 35 är beräknat på ett europeiskt snitt med, förmodligen, dieseldrivna tåg eller kolkraft. När spårvagnarna körs på förnyelsebar el, som i Göteborg, kan man sätta utsläppen till noll.

Man lägger upp en standardvecka (så kallad baseline) och väljer sen ett reduceringsmål jämfört med standardveckan. Sen får man löpande statistik på hur väl man uppnår målet.

Bakgrunden är ett internt projekt inom Volvo men eftersom intresset blivit så stort har man valt att lansera det som en allmän tjänst. Utmärkt initiativ tycker CykelIdag och stödjer initiativet med en investering på 28 kronor via Apple. Detta bör kunna bli ett bra hjälpmedel i arbetet att nå Sub-7-målet. Återkommer med rapport när jag använt den ett tag.

PS. Ett julklappstips. Köp den här applikationen till en vän som bilpendlar och som är åtminstone en smula miljöintresserad. Den fungerar även utan iPhone och genererar försumbara utsläpp (inte ens Volvos datacentraler är utsläppsfria).

Petunias bogstavleg – jeg må være med – og lidt sent kommer jeg ind på bogstavet I - men det passer jo lige til bloggen. IDRÆT

Det er jo lidt sent, men bedre sent end aldrig. Mit ord for I må være  idræt. Idræt fordi jeg synes det er sjovt, men også fordi det er vigtigt i alles hverdag og  fordi denne blog handler om idræt.  Jeg har altid været grebet af idræt, redskabsgymnastik, dans, håndbold, aerobic, spinning, løb, volleyball, beachvolley, skiløb,

Her er nogle idrætsredskaber:

Pantad

Sopskåp och grovkök svämmade över av förpackningar från en månads konsumtion och post. Dags att fullgöra sin medborgerliga plikt och återvinna. Samlade därför ihop allt och stuvade in det i cykelkärran. Den blev full. Helt full – både kupé och bagageutrymme. Fick ta till barnstolen för att kunna transportera cykelkärrans normala passagerare.

Visst är det fint med återvinning men betänk att det är sistahandsalternativet i de tre “R”:en för hållbar avfallshantering: reduce, reuse, recycle. Det borde finnas ett pantsystem för förpackningar, där man fick tillbaka pengar först när man lämnar dem åter. Det skulle ge många fördelar: människor skulle kunna försörja sig eller samla in pengar genom att ta hand om andras förpackningar, mindre skräp skulle bli liggande i naturen, återvinningsgraden skulle öka till långt över 90 procent. Tekniskt lösbart? Säkert, med streckkod eller RFID. (För övrigt borde burkpanten höjas till fem kronor. På den kilometerlånga skolvägen hittar vi en eller flera tomburkar nästan varje dag.)

Tillbaka till de tre R:en. Miljösmartast är att gå från “recycle” till “reduce”. Alltså att köpa mat med minimalt av vidhängande skräp. Inspirerad av Emelie med bloggen Ett liv utan plast, beslöt jag att storhandla med minimalt med förpackningar. Det stundar nämnligen flera härliga barnkalas med många gäster, och det är mycket mat som ska lagas och bullar som ska bakas.

“Köp mat inte skräp” innebär att handla mycket i lösvikt, undvika överflödiga påsar och kartonger för frukt och grönt, och i övrigt välja produkter som ligger i resurssnåla förpackningar. Helst bestående av ett enda material, i så liten mängd som möjligt. I första hand papper. Glas och metall bör undvikas så långt möjligt eftersom de väger mycket och genererar stora utsläpp – även återvunnet glas (läs gärna Ekotänk-Johans uträkning). Plast ger relativt små utsläpp i jämförelse men är i de flesta fall av fossilt ursprung.

Att handla med mindre förpackningar innebär att välja bort stormarknaden till förmån för mindre handlare såsom affärer i Saluhallen, torghandlare, kaffebutiker mm. Fram ekolivs är min favorit för sitt stora lösviktssortiment tillsammans med handlarna i Saluhallen och på Kungstorget. (På godsak.se finns en bra förteckning över alla handlare som säljer giftfri och närproducerad mat.)

Pumpad

Således styrde jag ekipaget mot Linnéstaden. Denna gång gick färden via Vasagatan, för att med egna ögon inspektera den grova och gropiga asfalten. Tur var det för där pågick ett litet cykelevent:

För att inviga en ny, permanent cykelpumpstation (till vänster i bilden) hade Trafikkontoret ett tält där man bjöd alla cyklister på varm blåbärssoppa och nya reflexer. Camilla på Trafikkontoret berättade väldigt trevligt om eventet. Detta är en kampanj med syfte att uppmuntra dem som redan cyklar. Man räknar inte med att värva så många nya cyklister genom detta tilltag, men däremot att peppa oss redan frälsta så vi fortsätter trotsa blöta och mörker. Nya cyklister värvas genom andra kampanjer som Trafikkontoret planerar.

Hon tipsade också om att använda kontorets tipstelefon/kundtjänst 150017 (nås även via mejl) för att framföra synpunkter och önskemål. De ville gärna ha en länk till förbättringsförslagen på denna blogg.

Behöver man luft i däcken och är alltför långt från Vasagatan finns också pump att låna hos flera cykelhandlare.

Packad

På Fram plockade jag ihop en diger inköpslista med bl a mjöl, fröer, grönsaker och annat smått och gott som behövs för ett födelsedagskalas. Det mesta i lösvikt packat i bruna papperspåsar som finns i flera olika storlekar. Fyllde bagaget på cykelkärran plus en liten plastlåda som passade fint i sätet bredvid Irma. Något mer hade kanske gått att knö in men lastvolymen var i stort sett utnyttjad. Det blev märkbart tyngre men fullt körbart. Kompletterade med ett antal mjölkpaket, vispgrädde och färsk fisk på Backaplan (norsk odlad torsk – nyhet för mig). Det sista lasset fick åka i barnstolen och extravikten märktes ganska lite. Möjligen något vid inbromsning.

Hemma blev det fordonskontroll med vägning. Den totala lastvikten visade sig uppgå till 38,2 kilo varav det allra mesta nyttolast (barn + matvaror). Fortfarande 17 kilo tillgodo upp till maxvikten på 50 kilo! Var dessa skulle ha fått plats är en gåta, man får helt enkelt bara handla tunga varor om man vill maxa ut kärran.

Förra gången åkte jag buss till Lomma. Det kändes som att det var för mycket osäkra parametrar redan, jag ville inte dessutom vara osäker på hur lång tid det skulle ta att ta sig dit och behöva jobba mer med att hitta till ett ställe man aldrig sett. Jag har hela tiden tänkt att jag skulle åka buss till Lomma även denna gången. Nu är det ju nästan vinter och kallt. Men igår var det 7 grader och torrt, så fram mot kvällen började jag fundera på om jag inte skulle ta och cykla ändå. Och det gjorde jag! Det gick hur bra som helst! 25-30 minuter tog det mellan min dörr och F&S Lomma. Sedan gick jag in och bytte om, höll mitt pass, och sen tog det lika lång tid hem (fast jag var tröttare i benen och det var lite motvind).

Jag cyklade givetvis med hög puls, så det blev rejält med träning igår. Jympan på dagen, 60 min cykling t o r Lomma och 45 minuters spinning. Därför har jag sovit jättegott i natt! Minst tio timmar och ganska tungt. Tur att jag hade sovmorgon. Nu ska jag fixa frukost så att jag kan komma igång med dagen när det fortfarande är förmiddag.

Äntligen blev det av. Snuvan är borta och jag känner mig frisk. Skönt! Fått till två löppass denna vecka. Tog det säkra för det osäkra och Joggade ett varv i Slottsskogen i Torsdags. Rättare sagt Runt Slottsskogen. Tog ca 26min. Kändes bra. Joggade lugnt och fint. Idag tog jag samma runda. Kändes som jag inte tog i alls igentligen. Sprang samma runda på ca 23min. Kanon, kändes jättekul att det var så lätt och ändå betydligt snabbare än i Torsdags.

Körde lite Kettlebell efterråt. Tvåhands 16kg. 20×1 enhands 20×1 och 10×1/arm. Skönt svettig. Nu är jag på gång igen…

Hoppas ta en sväng på Hojjen i morgon.

Fick föresten lite extra träning idag då vi (min fru och jag) tog ett tag i den gamla lyan och städade ur det ena förrådet. Bar själv ned den gamla dubbelsängen från vinden. Puh, det var tungt. Ska försöka att sälja den på Blocket. Tror inte man kan få så mycket tyvärr, men någon tusenlapp kanske. Den kostar ju ändå 30.000kr ny.

Tills nästa gång.

/patricG

Vilken endorfinkick man får efter varje träning. Kroppens sköna belöning skulle jag tro. Den här veckan blir det styrketräning, spinning och trainer. En bra variation under vinterhalvhåret som gör träningen ännu roligare.

Veckan som gått har innehållet flera händelser som fått mig att fundera. Robert Enkes självmord. Oerhört tragiskt. “Fotbollsfans” som slår ned spelare. “Fotbollsfans” som slänger sten på motståndarbussen och moståndarspelare. Vad skulle hända under en cykeltävling om samma sorts människor besökte dom? Där kan det vara massor med publik nära cyklisterna med möjlighet att göra vad de vill.

Idag var jag i Dalby och höll föredrag om namn, baserat på det projekt jag arbetade med för några år sedan och som resulterade i boken Man är vad man heter.  En viktig del av materialet jag arbetade med då utgjordes av svar på frågelistan LUF 208 Namn och identitet. Det var en lista som gav massor av svar och som var väldigt spännande att ta del av. Frågelistsvar är förvisso nästan alltid spännande men ibland är det extra intressant, till exempel när listan är en del av ens egen forskning Att prata om namn är kul, både för att det är ett ämne som intresserar mig väldigt mycket, och för att det uppenbarligen intresserar många andra också. Det blir alltid många frågor och kommentarer och det är roligt!

Från Lund till Dalby är det ca en mil och bra cykelväg så jag tog cykeln. Kände mig lite som de tidiga Folklivsforskarna som cyklade omkring ute i bygderna och dokumenterade och föreläste. Här är en bild jag tog i farten.

Dagens Göteborgsväder bjöd cyklisten och cykelkärran på en utmaning. Blåst, regn, lättare hagel och snö inom loppet av några timmar. Men bägge stod pall. Cyklade till Mölndal och åter, tålmodigt repeterande mantrat “Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder”.

Akilleshälen är fingrar och tår som i mitt fall är lättfrusna. Skoöverdragen som behövs för att isolera cykelskorna har haft samma otillfredsställande design i decennier enligt en initierad cykelhandlare. Bökiga att få på plats och bökiga att ta av. Här behövs produktutveckling.

Fingrarna fryser lättare på cykel eftersom trycket mot styret stryper cirkulationen till händerna. Det finns många handskar med gelékuddar och dylikt men enligt samma cykelhandlare så är det egentligen bara komfortstyre som hjälper (förutom att cykla utan händerna på styret förstås). Mina fingrar höll sig i alla fall hyfsat varma nedstoppade i skidvantarna som är dimensionerade för -30°C. Vilket pekar på att speciella vintercykelvantar förmodligen är onödiga.

En helt onödig pryl är lövblåsaren som varje parkarbetare tycks vara utrustad med såhär års. Att bränna bensin och föra oväsen för att flytta blöta löv två meter i taget i regn och blåst känns som höjden av slöseri. En vanlig hederlig räfsa gör jobbet minst lika fort, och om man prompt känner sig tvingad av en inre röst att använda motorredskap så klipp då ner löven i gräsmattan med en motorgräsklippare försedd med mulchkniv. De gör nytta som gödsel – en naturlig toppdress.

Återvinning är ett av de bästa sätten att undvika slöseri. Nu finns en ideell organisation som förmedlar prylar mellan de som inte längre behöver dem och de som söker efter samma prylar, så kallad freecycling.

Idén är att man lägger in en annons på en lokal sajt som förmedlar kontakten. I Göteborgs fall är det http://www.freecyclegbg.se/ som gäller. Annonseringen är kostnadsfri och man måste lova att verkligen skänka det som annonseras, utan att kräva betalning eller motgåvor.  Visst kan man återvinna genom att säja sina gamla saker på någon av alla annons- eller auktionssajter, men freecycling har flera fördelar:

• Det kostar inget att annonsera. Det värsta som kan hända är att man får behålla prylarna alt. vara utan det man söker.
• Inga förpliktelser i och med att man ger bort prylarna i befintligt skick.
• Sakerna kommer till användning hos någon som verkligen behöver dem men kanske saknar ekonomi att köpa dem.

Nyfikenheten drev mig att lägga upp en annons på dussinet herrskjortor som blivit överflödiga. Inom en halv dag hade jag svar med erbjudande om att hämta dem. Känner redan försmak av lättnaden av bli av med dem för att minska mitt clutter (ett härligt engelskt ord som saknar potent svensk motsvarighet).

Freecycling kan också behövas för de personer som figurerar i TV-dokudramat om Ullared som nu visas på TV5. Tittade på valda fragment via hemsidan. (Tipstack till Ann-Christin Gramming). Några smakprov:

Madde och hennes boyfriend shoppade saker till bröllopet. “Mest skit” enligt den blivande maken, “sånt som hamnar i en låda och som man sen slänger efter 10 år”. Rosmarie med familj som varje år campar vid Ullared och sätter sprätt på 50000 kr. Maken skulle hellre ta en semestervecka på Kanarieöarna.

Nu är detta hårt vinklat för att skapa drama, men det är ändå ett skrämmande bevis på att slit-och-släng-tänkandet frodas.

Jeg er nu nået til anden del af min opsamling på cykelsportsåret 2009, og denne gang vil jeg kåre intet mindre end årets rytter. Hvem har fortjent at løbe med den hæder?

“Er det Alejandro Valverde, der trods en sæson hvor han har været udelukket fra løb i Italien, og et ’svagere’ forår end vanligt, har skovlet sejre og point ind på kontoen? Og hvor samlede sejre i (endelig!) Vuelta a España, Vuelta a Burgos, Critérium du Dauphiné Libéré og Volta a Catalunya sikrede hans position som nummer et på verdensranglisten 2009“.

Nej, årets rytter bliver han ikke – han har trods alt bare gjort hvad han plejer.

"Soy tranquilo. Tengo un Ferrari rojo, tienes un blog estúpido"

“Jamen, er det så Alberto Contador der løber med hæderen? Han har jo dog vundet Tour de France ene mand (næsten da), plus det løse i form af Vuelta al Pais Vasco, Volta ao Algarve og det spanske mesterskab i enkeltstart”.

Nej, det er jo bare endnu et år på kontoret, for Contador den usårlige. Og han formåede rent faktisk at ikke vinde et etapeløb – og op til flere endda – som han stillede op i. Det trækker naturligvis ned.

"Soy muy malcontento. Morten, tu es un tonto de capirote"

“Nåmen, så må det jo være Mark Cavendish der vinder titlen som årets rytter. Altså, 23 sejre i år – det er det samme som hele Caisse d’Epargne vandt til sammen. Og der var jo blandt andre Milano-San Remo, fire etaper i Giro d’Italia, to i Tour de Suisse og seks i Tour de France imellem. Det må da være nok til at kandidere til årets rytter”?

Det er det bestemt også, men dette trofæ vinder han altså ikke.

"What the hell are you talking about, you bloody baaaastard?"

“Nåja, det kan vel også forsvares at give prisen til Cadel Evans, med tanke på hans verdensmesterskab og samlede tredieplads i Vuelta a España”.

Ja, det kan det så absolut, men det er nu heller ikke den gnavne australier der får det største trofæ hjem til hylden.

"Huh?!"

“Hvem fanden vinder så den pris, din klovn? Er der overhovedet en pris, eller sidder du bare og holder dine to læsere for nar?”

Godt ord igen. Årets cykelrytter 2009 er:

*trommehvirvel*

*exceptionelt lang trommehvirvel*

*allerede nu alt for lang trommehvirvel – fyr den janitshar*

Philippe Gilbert!

“Philippe Gilbert! PHILIPPE GILBERT! Hvorfor dog ham”?!

Jo, ser du – Gilbert har haft en extraordinært blændende sæson, hvor han vanen tro har høstet sejre og store resultater hele året. Han vandt ganske vist ikke nogen af de tidligste belgiske brostensløb, hvori han ellers har excelleret tidligere, men han kronede en stærk klassikerkampagne i foråret – 3  i Ronde van Vlaanderen, 4 i Amstel Gold Race og 4 i Liege-Bastogne-Liege – med en storartet etapesejr i Giro d’Italia, hvor han udførte sit trick med at stikke kort før mål på en lille stigning, til perfektion, og mens mange af hans kolleger varmede op til Tour de France snuppede han det hollandske etapeløb Ster Elektrotoer i juni. Dette var dog for intet at regne mod hans sæsonafslutning, der var helt vanvittig: Gevinster i de traditionsrige italienske efterårsklassikere Coppa Sabatini og Giro del Piemonte, krydret med den højst aparte dobbelt-triumf i Paris-Tours (som han dermed vandt for andet år i træk) og Giro di Lombardia! Philippe Gilbert har altid været en meget alsidig landevejsrytter, men at han inden for en uge genvinder det flade Paris-Tours, som ellers har det med at være temmelig uforudsigeligt, og siden slår til i kalenderens måske barskeste endagsløb Giro di Lombardia, det er saftsuseme klasse.

Der er vel aldrig nogen der har været i tvivl om, at Gilbert besidder evnerne til at bedrive noget rigtigt stort, og sejren i mastodonten i Lombardiet er beviset på at evighedstalentet endelig er sprunget helt ud. En af forårets klassikere må ligge og vente rundt om hjørnet for den populære walloner, og om den så hedder Ronde van Vlaanderen eller Liege-Bastogne-Liege, det må tiden (forhåbentlig) vise.

Prisen som årets rytter 2009 går helt fortjent til Philippe Gilbert.

"Merci, Morten"

Daniel Alling rapporterar i dagens P1 Morgon (5′25″) om hur staden New York satsar på cyklingen. Enligt reportaget har cykelpendlingen ökat 45% de senaste tre åren (enligt Erik Sandbloms länk nedan till och med 70%!) och cykling har blivit coolt. Manhattan har fått 32 mil nya cykelbanor under samma period. Lobbygruppen Transportation Alternatives har jobbat för detta sedan 1973 och börjar nu se resultat. Man har höjt sitt mål till att NYC ska bli en av världens stora cykelstäder (se upp Köpenhamn och Amsterdam)

Även i Göteborg sker det framsteg. På Björlandavägen byggs för närvarande vår utfartskorsning om till rondell. Ett ganska omfattande projekt med en entreprenör som visar stor hänsyn till cykeln. Rent konkret så har cykelbanan hållts öppen under hela arbetet och fredats med tillfälliga staket. De förhatliga “För din egen säkerhet led cykeln” lyser med sin frånvaro, istället finns orange omledningspilar och normal skylt för vägarbete. Istället är det biltrafiken som hålls under strikt kontroll genom tillfälliga barriärer som förhindrar omkörningar och trängningar. Se till vänster respektive höger i bilderna.

Även på andra håll sker små förbättringar i kaizen-anda. När jag idag promenerade i Delsjöområdet så stötte jag på en parkarbetare som gjorde rent cykelskyltarna, de där gula som visar Turiststråkets sträckning. Parkförvaltningen använder dock fortfarande fossildrivna fordon.

Alla familjens cyklar är inköpta på Sportspec (tidigare Cykelspec). Professionell och kunnig personal, i kombination med utmärkt kvalitet, har fått mig att stanna kvar som kund. Exempelvis är de första cykelskorna, inköpta 2003, fortfarande fullt funktionsdugliga. Cyklarna har också fått årlig service och översyn vilket säkert bidragit till att de hittills aldrig svikit (peppar peppar…)

Brukscykeln, en Crescent citybike, skulle hämtas ut efter årlig rundsmörjning samt skifte till vinterdäck. I samband med detta fick jag en trevlig och informativ pratstund och rundvisning med Micael (Micke) Petersson som är huvudägare till affären. Han visade sig vara en mycket engagerad cykelhandlare, som bekräftade övertygelsen att all kvalitet börjar i företagsledningen.  Mitt samlade intryck blir att cykelbranschen snabbt utvecklas mot en fullservicebransch, med lärdomar från bilbranschen. En utveckling som är mycket glädjande för cykelvänner. Förhoppningsvis ser vi snart tjänster såsom fri lånecykel vid service och reparation, “cykelassistans” vid haveri eller punktering med mera. Här nedan är ett sammandrag av vad jag fick lära mig.

Sportspec startade 1992 och har i år expanderat, främst genom en helt ny verkstadsavdelning med egen ingång. Detta är en medveten linje att visa upp verkstadshantverket som man är mycket stolta över, och göra människorna (serviceteknikerna) och deras arbete synliga.

Utvecklingen i cykelbranschen har i huvudsak gått uppåt, även om Micke tycker att lågkonjunkturen tagit lite udden av den miljörusch som rådde för ett och ett halvt år sen. Ökningen av bensinpriset stannade upp eftersom folk kör mindre nu, och detta har orsakat en tillfällig dipp. Den underliggande trenden finns kvar och Micke tror att det snart kommer att ta fart igen.

De stora trenderna som man ser inom cykling är: ökad stadscykling med fokus på elcyklar, single-speed-cyklar samt en växande racerkultur. Elcyklarna kommer mycket starkt och tilltalar nya målgrupper. Dagens modeller klarar att ge 5-7 mils trampstöd per laddning men saknar återvinning av bromsenergi. Utvecklingen går snabbast i Holland där elcyklarna bedöms ha 30% av nyförsäljningen.

Single-speed (oväxlade cyklar) har sitt ursprung i cykelbuden som ville ha så enkla och problemfria arbetsredskap som möjligt. Idag är “enpetarna” del av en livsstil närmast som alternativa mountain-bikes.

Racerkulturen innebär att fler skaffar tillbehör och utrustning utöver själva cykeln, såsom funktionella kläder, cykelskor mm. Förhoppningsvis används cyklarna mer på grund av detta. (Här gjorde det dåliga samvetet sig påmint; den ystra kolfiberhingst som står här hemma i garaget har sannerligen fått alltför lite motion i år…)

Cykelbranschen är mer aktiv och framåt nu än tidigare (läs exempelvis det cykelpolitiska manifestet) men intresset från politikerna är fortfarande tämligen svalt. Micke tycker i grunden det är bra med samarbete mellan kommunen och cykelhandeln då det främjar cyklandet. Än så länge är initiativet begränsat till “Luften är fri” som innebär att man bjuder förbipasserande på däckpumpning under dagtid.

De cykeldagar som ordnas varje september är säkert bra, men når främst de som redan valt cykeln. Politiken behöver rikta in sig mot nya målgrupper. Skolan har cykelsäkerhetsdagar, där polisen kommer och berättar hur man använder ringklockan. “Känns så sjuttiotal”, säger Micke och jag instämmer. Det behövs nya grepp som är mycket mer utmanande för att locka eleverna. (Här tänkte jag sen: vad kul det vore om cykelhandlarna kom till skolan och ordnade en idrottsdag, där man tog med sig smakprov på alla fräcka hojar, BMX, enpetare, MTB, juniorracer mm…)

Personalen på Sportspec försöker leva som man lär. De som bor inom rimligt pendlingsavstånd cyklar så gott som varje dag. Det hänger förstås ihop med att man anställer människor som fått för sig att de vill hålla på med cyklar hela dagen… Företaget främjar cyklingen genom att hela personalen en gång i veckan, under säsong, ger sig ut på cykeltur före eller efter arbetsdagen. Micke har också ordnat så personalen har tillgång till bastu, något som sitter fint efter kyliga kvällsturer.

Företagets främsta miljöinsats är förstås att man säljer och servar cyklar som förhoppningsvis ersätter motoriserade resor. Som litet företag är det svårt att miljöanalysera varje liten aktivitet, men man försöker ändå göra en insats där man kan. Bland annat samlar man in allt emballage, oljor och förbrukade slitdelar för återvinning. För detta ändamål finns en elegant, grön återvinningsstation. Ytterligare åtgärder gör man i den takt man hinner i den löpande verksamheten.

Här var tiden inne att hämta ut den nyservade cykeln och trampa ut i novemberrusket. Avslutar med ett stort tack till Micael Petersson för den trevliga pratstunden och önskar lycka till med affären!

Eftersom gårdagen inte blev vad jag hade tänkt i träningsväg, så kommer dagen bli en aning tuffare, hade jag tänkt.
Jag var inne i stan imorse för att hämta mina nya inlägg och hade kollat upp Cykel-pass på närliggande Sats. På Sats Regeringsgatan hade de ett blått cykelpass klockan tolv som jag siktade in mig på.

Det faktum att jag bara kört ett cykelpass tidigare, ett gult, och kanske således borde hålla mig till de gua några gånger till, sket jag fullständigt i.
Jag skulle komma att ångra det flera gånger om, lite senare.
Det var ett superbra pass!
Tufft med flera jobbiga uppförsbackar som gjorde mig nästan illamåande av trötthet. Var min kondition tagit vägen? Jo den försvann i samma ögonblick jag fick problem med foten.
Men nu får den allt ta och visa sig igen, för om jag ska orka fler spinningpass, så behövs det allt lite kondition att toppa det hela med.

Tid: 45 min
Maxpuls: 185
Snittpuls: 170
Kaloriförbrukning: 616

Jag menar, det finns ju ingen chans att jag skulle lägga ner en träningsform som bränner mer än 600 kcal på 45 minuter. Det är ju nästan i samma nivå som löpning.

Jag har tänkt lägga in ett till pass idag, något ikväll, men jag har inte bestämt mig än. Kanske ett yoga pass? Eller BootCamp inne på Fridhelmsplan ikväll? Vi får se.

Vad jag tyckte om SATS Regeringsgatan?
Jo, jag blev väldigt förtjust!
Det är ett gym jag skulel gilla att träna mer på och jag kommer säkert tillbaka.
Snygga lokaler med roliga planlösnngar inuti lokalen med upphöjda delar. Fräscht och helt okej omklädningsrum. Att de dessutom har en klättevägg gav extra plus. En dag ska jag lära mig att klättra.