Schweiz har haft en folkomröstning om stoppande av minarettbygge på muslimska moskéer i landet. Intitiativtagarna som står bakom förslaget att stoppa minarettbyggen: “Anti-minarettsinitiativet” har nu fått en majoritet av de schweiziska rösterna, 57.5% emot 42.5% för de sade nej till förbudsförslaget. Det innebär att muslimer i Schweiz inte längre har rätt till sin tro på samma sätt som andra religiösa grupper i landet. Det är SVP(Schweizerische Volkspartei” som står bakom intiativet för förbud av minattbygge och det partiet motsvarar både centerpartiet och moderaterna i svensk politik. Av de 26 schweiziska kantonerna har majoriteter i 22 sagt ja till förbudet och 4 franstalande kantoner har sagt nej och därmed ja till ett fortsatt tolerant Schweiz.

Det som kampanjade emot initiativet hårdast var “De gröna” och ledaren för partiet säger nu att han undersöker nu möjligheten att överklaga det resultat, som enligt honom har varit en “skicklig hetskampanj av de extrema”, hos Europadomstolen för mänskliga rättigheter.

Schweiz har länge ansetts vara ett land med stor tolerans för olikheter, inte minst när landet bestående av många etniska grupper visat en enad bild av sig utåt och att minoriteter som har varit förtryckta sökt skydd där. Schweiz har symboliserat det goda för det mesta. Nu är symbolen borta och det land som många andra länder och stater har sett på som förebild lär bli förebild för främlingfientliga krafter i allmänhet och islamofober i synnerhet ute i Europa. När ett sådant land omvandlas helt till ett ta motsatt form är det riktigt farligt. Det ger främlingsfientliga ännu mer motivation än om det hade varit något intolerant land som nått det resultatet.

För oss i Sverige gäller det att vara beredda på sådana hetskampanjer frå Sverigedemokraterna och det kanske är så att schweizerna röstade ja till förbud för att det var ett etablerat parti och inte något ökänt parti som Sverigedemokraterna som stod bakom initiativet, precis som Vellinge-moderaternas motstånd mot flyktingar.

Lördagen den 17e oktober arrangerade Svensk-Irakiska Föreningen manifestationen Irakier mot Terror – Solidaritet med Iraks minoriteter på Sergels Torg. Jag fick äran att representera de Gröna, och här är talet i sin helhet:

En av största politiska upplevelser jag har varit med om var den stora demonstrationen mot Irak-kriget 2003.
Över hundratusen människor tågade Stockholm runt för att visa att vi älskar freden och avskyr kriget.

Men kriget fortsatte. Det har fortsatt i snart sju år. Vi behöver fortfarande, som idag, samlas och visa vårt stöd för freden och respekt för mänskliga rättigheter.

Jag vill börja med att applådera detta initiativ av de svensk-irakiska organisationerna!

—

Det talas om siffror upp emot nio hundratusen döda som en produkt av den amerikanska invasionen och ockupationen av Irak. FN visar rapporter på miljontals flyktingar, många som sökt skydd i Sverige.

Det handlar om asylsökande, en rättighet stadgad i Genévekonventionen. Det handlar om människor som flyr för sina liv till Sverige. De flyr krig, de flyr politisk förföljelse och de flyr religiös förföljelse. Det handlar inte om lycksökare eller sociala turister som kommer hit för att sko sig på socialbidrag.

Vem vill utsätta sin familj för det? Vilken läkare från Bagdad ger sig självmant av till Sverige med hela sin familj till ett liv i ekonomisk misär?

Sverige var ett av de länder som påbörjade tvångsavvisningar av människor till Irak på rent vidriga sätt. Chartrade plan med neddrogade irakier som fraktades hem. Det är inte värdigt, och andra skrupelfria länder tar efter. De tänker att om det “generösa Sverige” kan göra såhär då kan vi också.

Bilden av det generösa Sverige lever fortfarande kvar, men frågan är hur länge till.

Det senaste i raden av vidriga behandlingar av flyktingar är det som nyligen skedde i Danmark. Iraks al-Maliki säger att de inte kommer att ta emot tvångsavvisade, att det är inhumant och att det strider mot ratificerade konventioner. Vi gröna håller med honom.

Sverige måste som ordförandeland i EU ta på sig ett ledarskap och aktivt förhindra tvångsavvisningar från EU-länder till Irak!

—–

Flera EU-länder deltar idag aktivt i USA:s ockupation. Carl Bildt har som utrikesminister i EUs ordförandeland ett särskilt stort ansvar. Men jag förstår att det blir komplicerat, då Carl Bildt tillhörde dem som aktivt förde fram George Bush och Tony Blairs lögner om Iraks massförstörelsevapen. Bildt håller fortfarande som utrikesminister fast vid att kriget var rätt väg.

Om svenska regeringen vill representera det svenska folket i denna fråga måste den högt och tydligt ta ­avstånd från USA:s krigspolitik.

—–

Det pratas allt mindre om Irak-kriget. Det finns en övertro på att nu när Barack Obama har blivit USAs president så kommer konflikten lösa sig. Det är långt ifrån sanningen. Även om amerikanska trupper lämnar Irak så har ockupationen skapat ett samhällsklimat med hårda interna konflikter mellan grupper.

Våldet mot civila har trots mediernas tystnad ökat på senaste tiden och i allt högre grad drabbar Iraks minoriteter av en systematisk terror.

Miljöpartiet de Gröna är medvetna om denna utveckling och arbetar aktivt för att vända den.

För någon månad sen talade jag på RFSLs manifestation för att stoppa utvisningar av HBT-personer. I augusti agerade min kollega Bodil Ceballos för att stoppa utvisningar av kristna irakier, en annan mycket hårt utsatt minoritet.

Och idag fortsätter vi samlas, oavsett etnisk, religiös eller annan tillhörighet. Vi samlas för att visa solidaritet med Iraks minoriteter och stoppa terrorn i Irak!

Shukram ektir, tack så mycket!

Johan Norberg:

Men jag måste också säga att jag är bedrövad över hur Socialdemokraterna hanterade frågan. Ju mer de talade i debatten i går desto mer uppenbart blev det att de ville att FRA-lagen skulle gå igenom nu, så att de slipper ta ansvar för att själva driva igenom den efter valet. Deras främsta klagomål rörde beslutsprocessen, inte innehållet – utom då att de vill att ännu fler myndigheter ska få beställa avlyssnat material från FRA. Även om vänsterpartisterna var tydligare i debatten finns samma glidning hos dem.

De enda som tydligt tog ställning mot idén om statlig elektronisk massavlyssning var miljöpartisterna. All heder åt dem.

Rick Falkvinge:

Just nu pratar Per Bolund (MP). Han tar upp två aspekter:

IB-affären på 70-talet hade också en massa fina integritetsskydd.

Massor av företag säger rakt ut att de tänker lämna, eller inte investera i, Sverige om FRA-lagen går igenom.

…intressant nog tar Per Bolund upp fildelarjakten också som anknuten till FRAs massavlyssning.

(…)

Lage Rahm angriper hittepåordet “signalbärare”, och konstaterar dessutom att det inte finns någon begränsning mot att FRA kommer att få tillgång till alla signalbärare.

Rahm angriper också den så kallade domstolen, och poängterar den så kallade domstolen.

“Regeringen utser en (1) domare, som ska få bestämma huruvida regeringen får tillstånd. Det är ju barockt. Detta går inte att kalla för domstol.”

Rahm påpekar också det faktum att man måste ha källdata för att kunna sortera ut en s.k. mindre del, och att FRA med nödvändighet därför behöver avlyssna allt.

Han påpekar också att både käll- och meddelarskydd är hotat. “I stället för att ha källskydd och fri press och meddelarfrihet, så ska det här kunna övervakas. Sedan står det med några få ord att det här ska förstöras i efterhand om det strider mot meddelarfrihet och källskydd. [...] När integritetsintrånget väl är gjort så går det inte att göra ogjort! Det går inte att tvinga människor i Sverige att glömma specifika saker. Åtminstone gör det det inte ännu, vilket vi är glada för.”

Sanna Rayman:

Vad innebär det här för valet nästa år? Tja. Om Alliansen undrar varför de förlorar unga liberalers röster till Miljöpartiet kan de ­säkert hitta svaret i någon av de kablar som nu ska övervakas.

Aftonbladets ledarblogg:

Vilka är alla dessa som hotar oss?

Miljöpartisten Lage Rahm fick knappast något svar på sin fråga under den just avslutade FRA-debatten i riksdagen. Försvarsminister Sten Tolgfors hävdade att signalspaning inte ska bedrivas på vanliga svenskar. Han menade att signalspaningen blir en del av försvarsunderrättelseverksamheten, ett ord som är så långt att det måste skapats av någon som vill förvirra fienden.

Inte vanliga svenskar alltså, utan utländska terrorister. Problemet är bara att vi alla använder samma kabel. Och är det någon som kan mörka sin kommunikation så är det inte vi vanliga. Våra mail och telefonsamtal, hela vårt sociala liv på nätet kommer att ligga öppet för kartläggning av FRA.

FRA-lagen är nu igenomröstad. På väg från riksdagen sprang jag på SvDs Sanna Rayman som gratulerade till nya väljare. Samma Sanna skriver på SvDs ledarblogg:

Vad innebär det här för valet nästa år? Tja. Om Alliansen undrar varför de förlorar unga liberalers röster till Miljöpartiet kan de ­säkert hitta svaret i någon av de kablar som nu ska övervakas

Imorse deltog jag på de Grönas pressträff om skuggbudgeten. Eriksson och Valtersson gjorde en utmärkt insats i att presentera våra satsningar och prioriteringar. När det sen var dags för frågor rörde 90% av dem inte vår egen politiks innehåll.

Utan istället kom frågor som “Hur ska ni kunna enas med sossarna och vänster kring inkomstskatten?”, “Ni lägger fram olika förslag kring socialförsäkringarna, hur ser ni på det?” och den värsta “Vad irriterar du dig mest på med Lars Ohly?

Istället för att diskutera innehållet i vår budget, vilket är syftet med pressträffen, så flockas reportrarna kring konflikterna och törstar efter smaskiga rubriker.

Detta är skadligt för mångfalden i en demokrati som har fler än två partier. När jag är ute och pratar med folk eller vänner och bekanta så är det aldrig någon som ojar sig över huruvida de rödgröna ska komma överens.

Jag träffar oftare människor som tycker att det är problematiskt att partierna närmar varandra för mycket, att de inte ser någon större skillnad längre.

Men enligt församlingen i presscentret så är det tydligen mer intressant att fråga om “sprickor i oppositionen” än vad vi faktiskt vill uträtta politiskt. Inför dagens rödgröna pressträffar twittrar Rapports Mats Knutsson:

Hur överens är oppositionen? Det får vi svar på idag.

Frågeställningen är alltså inte vad vi vill, utan huruvida vi är överens tre olika partier är. Efter pressträffarna summeras det hela med:

Summa summarum: Det återstår fortfarande väldigt mycket innan det finns en opposition med ett sammahållet ekonomiskt alternativ.

Självklart får journalister skriva precis vad de vill, men jag tycker nyhetsvinklingen är problematisk och för oss mot ett tvåpartisystem.

Anders Wallner på samma tema:

Jag är glad att man inte tog beslutet att lägga fram en gemensam rödgrön budget redan nu. Det är bara positivt att journalister och allmänhet kan granska de respektive partiernas helgröna och helröda förslag för att kunna bedöma vad som skiljer oss – och därmed vilket av partierna man vill ge sin röst och kanske sitt engagemang.

(…)

För de som läser den gröna budgeten finns det tydliga gröna frågor som miljöskatteväxlingar, tåg- och kollektivtrafikutbyggnad, höjt studiemedel med 900 kr, småföretagarsatsningar (sänkt arbetsgivaravgift med 10% för de minsta), medel för på asylmottagande, prioriteringar av de som står utanför trygghetssystemen prioriterat över höjda tak, regionala kulturfonder, utbyggd modersmålsundervisning i skolan, möjlighet till sänkt arbetstid för småbarnsföräldrar, klimatbistånd och bibehållet humanitärt bistånd och en fortsatt omförvandling av det svenska försvaret från invasionsförsvar till modernt fredsfrämjande insatsförsvar. Till exempel.

För de som inte läser budgeten måste journalisterna rapportera om vad det står i den. Vad som skiljer partierna åt.

Robert Damberg säger det kort på twitter, och numera också på sin blogg:

Ett parti – en politisk inriktning. Flera partier – flera politiska inriktningar. Capisce?

Media:

DN, SvD, SvD 2 Aftonbladet, Expressen.

De senaste dagarna har det pågått en miljöfight mellan Miljöpartiet de Gröna och Centerpartiet, först på politikter bloggen här, här och här. Men också på bloggar här och här.

Miljöpartiet är tydligen  miljösocialister, för vi vill inte bygga motorväg för 27 miljarder. Centerpartiet är miljöliberaler, eftersom de vill bygga mer betong.

Som miljöpartist är en av att bli kallad borgare av vänstern och kommunist av högern. Eftersom vi inte kan vara både och, så torde det vara tydligt att vi är varken eller.

Miljöpartiet de Gröna bildades för att varken socialismen eller liberalismen bar på svaren kring hur mänskligheten kan fortsätta utvecklas, även ekonomiskt, inom ekologins ramar.

Att bygga eller inte bygga Förbifart Stockholm har inget med höger och vänster att göra. Det handlar om  1900-tal mot 2000-tal. Betonggrått mot framtidsgrönt.

Några som fattat det är Expressens liberala ledarsida, nu senast idag då Johannes Forssberg briljerar:

“Idén bakom den “förbifart” som Centern tycker är så fräscht modern är visserligen 50 år gammal. Den bygger på en ännu äldre stadsbyggnadsideologi, enligt vilken stinkande autostrador bildar broar mellan spridda öar av bostadsområden.”

(…)

Självklart spelar företagandet och marknadsekonomin en omistlig roll i klimatarbetet. Och visst har teknisk utveckling revolutionär potential i sammanhanget. Men det går inte att beräkna politiken utifrån uppfinningar som inte finns. Det är ansvarslöst att i stället för att fatta svåra beslut ställa ut löften om kommande landvinningar.

Även Miljöpartiet anser att entreprenörerna är omistliga i klimatkampen. De lägger bara större vikt vid politikens ansvar.
Det är knappast “socialism” att inse att det inför en förestående klimatkollaps inte riktigt är läge att bygga feta motorvägar och sedan fatta varandras händer och sjunga “We shall overcome”.

(…)

Det faktum att klimatet har blivit en av väljarnas viktigaste frågor har gynnat Miljöpartiet och inte Centern. Det är förstås därför Centern går till offensiv.

Men det kommer knappast att räcka särskilt långt att på Sarah Palin-manér skrika socialism. 

När jag läser artiklar som dessa så känner jag allt större hopp om att vi faktiskt kommer kunna förändra opinionen och stoppa motorvägsmasturberandet. Igår skrev Maria Wetterstrand på Aftonbladets debattsida:

Inom politiken är det ofta med pengar som man visar vad prioriteringarna är värda i verkligheten. Sällan har det varit tydligare än i det här exemplet.

Motorvägen beräknas kosta 27,5 miljarder kronor. Minst. Det är det dyraste vägbygget någonsin i Sverige. Pengar som måste tas från någonting annat om inte regeringen har hittat en speciell sedelpress för stora motorvägsbyggen.

I praktiken tas pengarna från andra viktiga infrastrukturprojekt, främst från utbyggnad av kollektivtrafik i Stockholm. Men det är inte svårt att gissa att det i slutändan också kommer dra pengar från viktiga tågsatsningar runt omkring i landet, från Västsverige och Norrbotten.

Alternativen är alltså tydliga. Antingen väljer vi det dyraste motorvägsbygget någonsin som ökar klimatutsläppen. Eller så väljer vi att storsatsa på det vi vet minskar utsläppen, nämligen utbyggd och moderniserad kollektivtrafik.

Inför dessa val har centerpartiet nu gjort sitt val. Storsatsning på motorväg i Stockholm är det tidigare landsbygdspartiets melodi. Deras försök att beskriva en stor motorväg som ett miljöprojekt tas inte på allvar av någon miljöorganisation eller miljömyndighet. En spade är en spade, oavsett vad man kallar den.

Snart träffas världens ledare i Köpenhamn för att försöka enas om en ny global klimatpolitik. Sveriges roll som trovärdig och samlande kraft skadas av att man så medvetet väljer att satsa på ett projekt som går i motsatt riktning.

 Nu måste vi fortsätta ligga på och driva opinion. Mitt nästa nyhetsbrev handlar om massbilismen, och det är strax klart.

På samma tema: Tomas Eriksson, Gunnar Lindstedt, Rasmus Fleischer.

I Almedalen lanserade vi ett förslag om bättre mat i skola och äldrevård. Vi har fått enormt mycket mail med positiv respons, som tycker det är bra att vi lyfter denna viktiga folkhälsofråga. Jag minns själv hur jag knappt aldrig åt särskilt mycket att den dåliga ursäkt till mat som serverades, och att det med största säkerhet påverkade mina studier och arbetsmiljö.

Här en länk där vi förslag hyllas till skyarna av en kostdoktor:

Jag har aldrig röstat på miljöpartiet. Men det här kanske ändrar den saken. Miljöpartiet presenterade sin politik för god mat, skolmat och äldremat i Almedalen idag.

Det låter nästan för bra för att vara sant. Som natt och dag jämfört med regeringens industriflörtande.

Här är ett av de mailen som kommit in:

Ärende: En stor rosbukett för nya matförslaget!

Meddelande:

Jag är idag mycket stolt över att ha betalat min medlemsavgift till MP. Efter att ha läst checklistan för Miljöpartiets matpolitik inom skolan, vården och äldreomsorgen kan jag inte ge annat än ett MVG+++. Det partiet föreslår är exakt vad som behövs för att få bukt med den ökande ohälsan i Sverige!

Jag är helt övertygad om att övervikten bland unga, sjukdomar härörande från det metabola syndromet (hjärtinfarkt, diabetes mm.) och den fysiska och psykiska ohälsan hos äldre kommer att minska i samhället! Jag ger mig den på att skolresultaten kommer öka och mobbing, psykisk ohälsa bland skolungdomar mm kommer att minska.

Kroppens kemi styr så otroligt mycket…  det är viktigt att hålla den i balans och det är det minsta borgarna gör nu med sina idiotiska krav på att skolorna ska följa SLV:s sjukdomsalstrande kostrekomendationer.  Staten kommer spara massor när vårdköerna minskar och medborgarna kommer att vinna massor i ökad hälsa på Miljöpartiets förslag!

Barnen kommer att lära sig att äta hälsosamt, naturligt och kravmärkt och därmed stödja de bönder som tänker på miljön och näringen i den mat de producerar.  Detta är en grundsten i samhället som länge legat fel och som nu rättas till!

Själv var jag hårt drabbad av hälsoproblem under min tid i grundskolan och åt bort mina problem, efter idogt kunskapssökande på egen hand (läkarnas råd var bara att köpa värdelösa piller), i 20-årsåldern med hjälp av naturlig föda. Den födan är nu representerad i en politisk agenda! Jag kan inte nog understryka hur mycket detta ställningstagande från Mp:s sida betyder för mig!

Sprid gärna detta meddelande till alla som jobbat med att ta fram förslaget. De förtjänar att höra det!

mvh

Jonas Lagander, Norrköping

Migrationsminister Tobias Billström och de Grönas ekonomiskpolitiske talesperson Mikaela Valtersson skriver idag på DN Debatt om den utredning om cirkulärmigration som Valtersson ska vara ordförande för.

Det är mycket bra att de Gröna får vara ordförande en utredning om migration, inte bara för att vi har bäst möjligheter att nå en bred överenskommelse.

Det är också så att bara vi Gröna konsekvent står upp för alla människors rätt att leva och verka fritt över hela världen, oavsett om migranten söker asyl, studier eller arbete.

Sen finns det de som ställer frågor kring vad detta får för konsekvenser för det rödgröna samarbetet.

Jag tycker en inte ska dra för stora växlar på det. Utredningen, som för övrigt är parlamentarisk, väntas bli färdig först nästa mandatperiod, och vi kommer självklart verka för att det ska bli en rödgrön regering som lägger en proposition om större möjligheter att öppna våra gränser.

Mer: MP.

Maria Ferm skriver om att Piratpartiet gått med i Gröna gruppen på Newsmill:

Grön Ungdom välkomnar att Piratpartiet går med i den gröna gruppen, och tycker det är rätt att arbeta gemensamt med integritetsfrågor och fildelningspolitik, frågor där Miljöpartiet de Gröna och Piratpartiet står varandra mycket nära

(…)

Piratpartiet är dock inte något grönt parti. Det skulle varken gröna eller de själva hävda. De fokuserar på tre politikområden, men gör inte anspråk på att ha ett heltäckande politiskt program. Därför är det också fullt rimligt att partiet inte går med i European Green Party och att gröna gruppen har kvar sin talesperson i integritetsfrågor.

Jag kommenterade det också i Grön Ungdoms tidigare pressmeddelande:

- Att Miljöpartiet de Gröna valt att välkomna Piratpartiet till Gröna Gruppen innebär att vi fått ytterligare en röst för en offensiv klimatpolitik i EU-parlamentet då piraterna lovat att rösta med partigruppen i alla frågor som inte rör deras profilfrågor, säger Jakop Dalunde, språkrör för Grön Ungdom.

Idag skriver jag ETCs ledare, om klimat och Köpenhamnsprocessen. Situationen är mycket allvarlig, flera viktiga industriländer sprider dimridåer genom förslag som verkar progressiva, men är helt ihåliga.

Men lösningen på detta problem kan inte vara fingerpekande. Istället måste vi själva ta på oss ett ledarskap. Inte bara genom ambitiösa klimatpaket, utan också genom att vända perspektiven.

Den gröna omställningen är inget dyrt problem. Det är den effektiva lösningen, inte bara på klimatkrisen, utan också de globala ekonomiska problemen.

Det är först när vi talar om den gröna omställningen i positiva termer som vi kan skapa den entusiasm och framtidstro vår generation behöver.

Jag försöker inte säga att utmaningarna inte är stora, men det är dags skippa klimatångesten.

Bli en del av lösningen istället, och gå med i de Gröna.

DN var där. SvD var där. SR var där. AB var där. Nyheter24 var där. (Nå, de har rapporterat åtminstone.) Rick var där. HAX var där. Jag var där (bildbevis finns på Svd.se; personen i vit keps i bakgrunden är jag). Anna Troberg (som gläds av att både vänster- och högergrupper välkomnat PP), Anais (som påpekar att franska Europe Ecologie sitter där; partiet till ledamoten som lanserade 138:n) och klara (som även berättar om felaktigheter i processen med att välja den gröna gruppen) var inte där, mig veterligt, men har alla skrivit om det. Jag talar förstås om T-centralens huvudingång, klockan 13.00 idag. Rick gav Christian ett brev (vilket var lite fånigt, för båda visste ju redan vilken grupp de valt) som han öppnade och offentliggjorde valet av partigrupp med a la Melodifestivalen.

Nå, gruppen blev den gröna gruppen, G/EFA. Själv är jag i grunden miljöpartist, och stod och vägde mellan om jag skulle stödja MP eller PP i EP-valet så sent som för några månader sedan (rösta kunde jag förstås inte alls). Emellertid hade jag inte blivit besviken om vi valt ALDE, den liberala gruppen – medborgarrätten, de mänskliga rättigheterna, fundamenten för demokrati, är viktigast i dagsläget, och jag är helt säker på att Christian varit kompetent nog att välja den grupp som skulle ge oss mest inflytande.

Det glädjer mig också för att detta är ett slags bekräftelse; det är svårt att sätta sig in i hur olika partigrupper tycker i olika frågor, men detta bekräftar det jag trodde: den gröna gruppen kan medborgarrättsfrågor, frågor om mänskliga rättigheter (annars hade Christian/ledningen förstås inte valt gruppen; som jag skrev litar på Christians kompetens i denna fråga).

På ett sätt går vi in i en ny fas nu i EU-arbetet, eller snarare snart. Först var fas 1; att lyckas komma in i EU-parlamentet, valrörelsen. Fas 1 klarades av galant. Sedan var fas 2, ett slags mellanfas, att välja partigrupp, börja knyta kontakter i Bryssel och anställa assistenterna. Slutskedet av fas 2 befinner vi oss i nu. Sedan är fas 3: då vi börjar förändra den politiska synen på medborgarrätt i EU, och faktiskt har rätt att vara med och besluta.

Uppdatering: Tomas var där också och vill inte utvärdera så mycket utan vänta och se vad detta kan leda till, Mab skriver “Sen när blev det mitten att inte finnas med på skalan?”, Hogrelius kopierar och sprider Ricks nyhetsbrev, ett pressmeddelande från partiet om valet av partigrupp har skickats ut och även ett från G/EFA, Sidvind menar att det finns färre “gammelpolitiker” i G/EFA än i ALDE och Ledarbloggen förstår inte varför vi går med i den gröna gruppen.

Cornucopia? har den välvalda rubriken “Det bästa av två världar” till sitt blogginlägg i ämnet, Olah Örtengren hävdar att vi är smygsossar (vilket vi förstås inte är; vi gick med  i den gröna gruppen för att det ger oss största möjlighet att driva vår medborgarrättspolitik), Peter Andersson tar mest upp dagens IPRED-dom men nämner även gruppvalet, Emma Grön uppmärksammar att det nu inte bara blir två svenskar i den gruppen utan tre, eller kanske fyra, och Anders Ekberg tror att detta kommer leda till ökad granskning av EU-parlamentet.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, Piratpartiet, PP, EU, EU-parlamentet, Europaparlamentet, Europeiska Unionen, demokrati, medborgarrätt, mänskliga rättigheter, gröna gruppen, G/EFA, Gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen, partigrupp, partigrupper, De gröna, nyheter, miljö

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

EUROPA: Europas ledare har uttalat att man vill att José Manuel Barroso skall få ytterligare fem år som EU-kommissionens ordförande. Uttalandet var enhälligt.

Trots många hårda ord mot Barroso - inte minst från EU-parlamentariker Marita Ulvskog (S) – har de europeiska socialdemokraterna inte lyckats vaska fram någon egen kandidat.

Efter det socialdemokratiska valbakslaget runt om i Europa är det naturligtvis svårt för den socialdemokratiska gruppen ESP att förhandla utifrån någon form av styrkeposition.

Ett enhälligt stöd för Barroso från EU:s ledare – i kombination med de hårda orden mot honom från vänster – har bara fått svensk och europeisk socialdemokrati att framstå som än svagare.

Margot Wallström kallar det “bedrövligt” att europeisk socialdemokrati inte lyckats enas om en egen motkandidat;

Jag beklagar djup att den socialdemokratiska oppositionen inte tagit fram någon kandidat. Det borde de ha gjort redan i valrörelsen.

Om man sedan lägger till att de få tunga länder som fortfarande har socialdemokratisk regering – Storbritannien och Spanien – från början hade Barroso som favorit är det svårt att se alla tuffa utspel som speciellt meningsfulla.

Det blir nu upp till EU-parlamentet att fälla avgörandet. Och här vill tydligen ESP och De gröna dra ut på tiden för att kunna granska Barroso och vad man anser vara ett alltför otillräckligt politiska program från hans sida.

Detta skapar bara bilden av en maktlös opposition som försöker kompensera sin maktlöshet genom kommunicera infö allmänheten att man visst är seriösa och viktiga och nu tar sin roll som opposition på allvar.

Sanningen är att oppositionen skulle behöva ta sig tid och analysera sitt valresultat. Meningslösa utspel är inte det mest prioriterade i dagsläget. (Exempelvis verkar De grönas invändning mot Barroso mer handla om byråkratiska röstningsprocedurer än om sakpolitik).

Inte minst behöver socialdemokratin ta en paus och fundera över varför det gick så bra för de De gröna i EU-valet. Idag finns det i realiteten ingen samlad opposition i vare sig Sverige eller i EU. 

Men oppositionen i både Sverige och i EU försöker desperat framstå som både relevant och enad. Men medborgarna låter sig inte luras. Man lät sig inte imponeras innan valet och är säkert det inte heller nu efter valet.

KDs avgående EU-parlamentariker Anders Wijkman skriver om de Gröna och klimatfrågan på Newsmill. Det är mycket läsvärt, men inte primärt på grund av hyllningarna av Wetterstrand, utan klarspråket kring klimatfrågans allvar.

Samtidigt är det en risk när alla talar klimat. Allmänheten invaggas lätt i tron att läget är under kontroll, när vi i själva verket befinner oss på ett sluttande plan. De förslag till åtgärder som hittills diskuteras inom FN:s klimatförhandlingar ligger långt ifrån den nivå som behövs för att vara på den säkra sidan.

Om inte ett mindre under sker inom kretsen av industriländer innan Köpenhamn – både vad gäller viljan att dra ned på de egna utsläppen men också att betala för anpassningsåtgärder och investeringar i kolsnål teknik i utvecklingsländerna – är det svårt att se hur vi skall kunna undvika både 3 och 4 graders uppvärmning. Om så sker talar vi om en annan planet.

Denna artikel är viktig. Den måste läsas och spridas.

Uppdaterat:

Tomas Holgersson kommenterar:

Läser Anders Wijkmans inlägg på Newsmill om att “Maria Wetterstrands kvaliteter är unika i svensk politik” och blir lite varm i hjärtat. När Wijkman skriver om Maria att hon “är hälsosamt fri från opportunism och driver politik med tyngd, ärlighet och sakkunskap” kunde det lika gärna vara en beskrivning av honom själv.

Anders Wijkman är en av våra svenska politiker jag tycker allra bäst om – han är rak, öppen och ärlig och har på ett smidigt men ändå framgångsrikt sätt drivit bland annat frågor om miljön under sin tid i Europaparlamentet.

Jag är så otroligt glad idag. Blir glad vartenda gång jag ser något grönt. För då tänker jag på alla gräsrötter, alla valarbetare, alla gröna politiker som kämpat och slitit in i det sista. Jag blir rörd av den kämpaglöd som vi alla har inom oss. En glöd och ett engagemang inte bara för vårt eget bästa utan för hela mänskligheten. Det är stort!

Just nu har 10,9 % av de röstande valt Miljöpartiet de Gröna. Sannolikheten att något skulle ändras fram till onsdag, då det slutgiltiga beskedet kommer, är minimal. Resultatet innebär att vi i Sverige har fördubblat antalet gröna. Och trenden håller i sig i hela EU! Den gröna gruppen har växt sig starkare. det är dags för en Green New Deal!

I mitt kära Landskrona har de Gröna ökat med hela 1,5 procentenheter! Jag är otroligt stolt över landskroniterna som lagt sin röst på helt rätt parti. 5,9 % la sin röst på de Gröna. Trots att vi från grönt håll inte synts till så värst mycket i valrörelsen. 2010 blir det bättring på det hela!

Valdeltagandet i Landskrona har ökat med 9,4 procentenheter, från blyga 31,2 % till hela 40,6 %!

Vi är glada för det förtroende vi fått från dig och andra väljare i det här valet.

Din röst kommer att göra skillnad. Två svenska gröna kommer nu att ta plats i Europaparlamentet. De kommer att ingå i den växande gröna gruppen i parlamentet som nu får ett starkare stöd och med större kraft kan driva på för en mer ambitiös klimatpolitik, ett hållbart fiske, en human asylpolitik och slå vakt om integriteten för unionens medborgare.

Ett stort stöd innebär också ett stort ansvar. Vi lovar dig att våra valda ledamöter i parlamentet kommer använda ditt stöd på bästa möjliga sätt för att få igenom så mycket grön politik som möjligt i EU.

Vi har mött många väljare de senaste veckorna, på gator och torg, via Internet eller telefon. Er nyfikenhet, era synpunkter och frågor ger så mycket energi inför det kommande året. I september 2010 väljer vi till riksdagen, landstinget och kommunerna. Vi hoppas du är med oss då också!

Peter Eriksson och Maria Wetterstrand

Den totala framgången för Miljöpartiet i EU-valet är så otroligt härlig.
Inte bara att det nu blir två miljöpartister i parlamentet, utan att de gröna stärker sin ställning över hela Europa och det behövs med de stora prövningar som vi står inför inom miljöområdet.

Den bariär som funnits för mig att kunna rösta på Miljöpartiet är borta, nämligen att de tagit bort uträdeskravet ur sitt partiprogram och i och med det står dörren öppen för mej och alla andra som vill ha kvar Sverige i EU.

Konstigt är däremot ett uttalande av Sahlin, där man nästan får uppfattningen att de gått krafigt framåt, att hon ser (S) resultatet som en framgång, men hon måste väl juta mod i det egna ledet.

Junilistan åker ut, det var ganska väntat, enfrågepartiet PP kommer in, SD och FI kommer inte in, Vänsterpartiet gör ett uselt val.

Av borgarna gör bara fp bra ifrån sig, men det är nog utan att spekulera för mycket, Marit Poulsens förtjänst.

Jag hade tänkte vara skadeglad åt de partier som inte gick så bra i valet, men jag orkar inte just nu, utan jag gläder mig enbart åt att det gick bra för Miljöpartiet och att min kryssade kandidat, Isabella Lövin, kom in tillsammans med Carl Schlyter

Henrik Oscarsson, docent i statsvetenskap och verksam som lärare och forskare vid Statsvetenskapliga institutionen i Göteborg, tippar följande valresultat:

Så här slutar EUP-valet 2009

Moderaterna: 18,7
Centerpartiet: 6,5
Folkpartiet: 10,9
Kristdemokraterna: 4,7
Socialdemokraterna: 25,1
Vänsterpartiet: 5,7
Miljöpartiet: 12,8
Junilistan: 4,2
Sverigedemokraterna: 2,2
Piratpartiet: 7,8
Övriga: 1,2

Om jag är något sånär rätt ute kommer nio olika partier representera de svenska väljarna i Europaparlamentet under kommande år. Så här skulle mandatfördelningen bli: S (5) M (4) MP (3) FP (2) PP (2) C (1) KD (1) V (1) JL (1).

1 Marita Ulvskog (s)
2 Gunnar Hökmark (m)
3 Carl Schlyter (mp)
4 Olle Ludvigsson (s)
5 Marit Paulsen (fp)
6 Anna Ibrisagic (m)
7 Christian Engström (pp)
8 Åsa Westlund (s)
9 Lena Ek (c)
10 Isabella Lövin (mp)
11 Eva-Britt Svensson (v)
12 Christofer Fjellner (m)
13 Olle Schmidt (fp)
14 Göran Färm (s)
15 Ella Bohlin (kd)
16 Sören Wibe (jl)
17 Anna Hedh (s)
18 Susanna Haby (m)
————————————————–
19 Amelia Andersdotter (pp)
20 Bodil Ceballos (mp)

Läs senaste Valnytt: Utsikt från ett tak – byggjobbarblogg: Ett rött Europa är ett fredens Europa, Peter Andersson – EU, jobben, freden och din röst, In Your Face, Mitt i steget, Robert Noord, M-partistaten, Åsa Westlund, DN – Sverige måste leda kampen i EU för fler ungdomsjobb, DN – S och M tappar i slutspurten, DN – Het slutdebatt inför EU-valet, Expressen – Marita Ulvskog: S kommer svänga i frågan – EU-valet 2009, SVD – Sahlin hakar tag i piratkometens svans, DN – En valrörelse utan nejsägare, Expressen – Marita Ulvskog var på hugget, AB – Ulvskog: Riktigt fult av Hökmark, Signerat Andreas Sjölander – Högern har inte sett sambandet mellan utslagning, otrygghet och intolerans, Kulturbloggen – Slutdebatten rätt så avslöjande, Anna Vikström – EU-valsdebatt tydliggör skillnaderna, AB – Rörig första debattimme, Haninge – Posten: Klart besked – M, C, KD och FP är för lönedumpning, Expressen om Piratpartiet, Newsmill, Expressen – Hätsk debatt i SVT – EU-valet 2009, AB – Piratpartiet kraftigt framåt, AB, DN – Slutdebatt inför EU-valet, AB – Marita Ulvskog om företaget Hyrlett: Det är människohandel, Expressen – Gunnar Hökmark: Blev lite väl hetsigt - EU-valet 2009,

Se tidigare bloggposter: Betongpolitik av förstenat märke, Vi måste avreglera Avregleringen, Den franska modellen!, Fackliga protester i Frankrike, Redan en Polisstat – polisbrutalitet och repression, Bushiness as usual, Hallå regeringen?, Folkpiratpartiet, Lissabonfördraget och The War on Terror, Tips till regeringen, Den sovande regeringen ZZ, Del II – Den sovande regeringen ZZ, Den korrupta EU-krisen fortsätter, Piratpartiet. Neutrala – Liberala – Federala – Fadderalla, Harmonisering – sedativ – Valium,

och

Se också tidigare bloggposter: Att äga själar, Piratpartiets ideologi får inte ifrågasättas?, Är inte Nattväktarstaten en Polisstat?, Det högerneutrala Piratpartiet, Högerns janusansikte, Tänk analogt, Hårt uppskruvad högervridning, Ytterligare högervridning av regeringspolitiken, En Folkrörelse, En Konst, Ett Folkparti, Lådvinshögern och EU, Konst innanför ramarna, tycker kulturministern, Svar på tal till Per Schlingmann på Newsmill, Moderater med kärnvapen för fred – till höger om neutraliteten, Vi vill folkomrösta om Lissabonfördraget!

Expressen: Eva-Britt Svensson (V): “Jag vill vara en stark röst för kvinnorna” – EU-valet 2009

Kontakta kampanjen

Läs senaste Valnytt: Utsikt från ett tak – byggjobbarblogg: Ett rött Europa är ett fredens Europa, Peter Andersson – EU, jobben, freden och din röst,  In Your Face,  Mitt i steget,   Robert Noord,  M-partistaten,  Åsa Westlund,  DN – Sverige måste leda kampen i EU för fler ungdomsjobb,  DN – S och M tappar i slutspurten,  DN – Het slutdebatt inför EU-valet,  Expressen – Marita Ulvskog: S kommer svänga i frågan – EU-valet 2009,  SVD – Sahlin hakar tag i piratkometens svans,  DN – En valrörelse utan nejsägare,  Expressen – Marita Ulvskog var på hugget,  AB – Ulvskog: Riktigt fult av Hökmark,  Signerat Andreas Sjölander – Högern har inte sett sambandet mellan utslagning, otrygghet och intolerans,  Kulturbloggen – Slutdebatten rätt så avslöjande,  Anna Vikström – EU-valsdebatt tydliggör skillnaderna,  AB – Rörig första debattimme, Haninge – Posten: Klart besked – M, C, KD och FP är för lönedumpning, Expressen om Piratpartiet, Newsmill,  Expressen – Hätsk debatt i SVT – EU-valet 2009, AB – Piratpartiet kraftigt framåt,  AB, DN – Slutdebatt inför EU-valet,  AB – Marita Ulvskog om företaget Hyrlett: Det är människohandel,  Expressen – Gunnar Hökmark: Blev lite väl hetsigt - EU-valet 2009,

Se tidigare bloggposter: Betongpolitik av förstenat märke,  Vi måste avreglera Avregleringen,  Den franska modellen!,  Fackliga protester i Frankrike,   Redan en Polisstat – polisbrutalitet och repression,  Bushiness as usual,  Hallå regeringen?,  Folkpiratpartiet, Lissabonfördraget och The War on Terror,  Tips till regeringen, Den sovande regeringen ZZ,  Del II – Den sovande regeringen ZZ, Den korrupta EU-krisen fortsätter, Piratpartiet. Neutrala – Liberala – Federala – Fadderalla,  Harmonisering – sedativ – Valium,

och

Se också tidigare bloggposter: Att äga själar,  Piratpartiets ideologi får inte ifrågasättas?, Är inte Nattväktarstaten en Polisstat?,  Det högerneutrala Piratpartiet, Högerns janusansikte, Tänk analogt, Hårt uppskruvad högervridning, Ytterligare högervridning av regeringspolitiken, En Folkrörelse, En Konst, Ett Folkparti, Lådvinshögern och EU,  Konst innanför ramarna, tycker kulturministern,  Svar på tal till Per Schlingmann på Newsmill, Moderater med kärnvapen för fred – till höger om neutraliteten, Vi vill folkomrösta om Lissabonfördraget!

Expressen: Eva-Britt Svensson (V): “Jag vill vara en stark röst för kvinnorna” – EU-valet 2009

Kontakta kampanjen

Nu går GM i konkurs. Gott så, affärsmodellerna var uppåt väggarna och businesstänkandet bortglömt. SvD Näringsliv har ett par bra artiklar om saken, och ett parti gillar jag speciellt:

Men mitt i all dramatik och darrande osäkerhet för Saab; låt oss göra en banal jämförelse – något ett barn antagligen skulle göra först av alla när det gäller bilindustrin – att jämföra utbud med efterfrågan.

Utbudet av bilar är nämligen betydligt större än efterfrågan och har så varit i decennier – en strukturell överkapacitet som bara i EU uppskattas av Europaparlamentet till 20 procent.

Men inte bara kapaciteten är högre än efterfrågan. Det gäller även själva tillverkningen. Sett till hela världen tillverkades det för två år sedan 53,1 miljoner bilar och lätta lastbilar. Men det såldes bara 49,5 miljoner. Allt enligt Automotive News databas.

Under de kommande fyra åren väntas bilförsäljningen sjunka 20–25 procent.

Men det stannar inte där.

För en dryg månad sedan skrev jag såhär i ett nyhetsbrev:

Det innebär att det stora globala finansproblemet just nu är att inse att vi måste växla ner, inte försöka växla upp igen genom mer hokus pokus. Produktionskapaciteten världen över är dimensionerad för en konsumtionskraft som helt enkelt inte finns.

Arbetstillfällena i bilindustrin kommer inte återvända. Det är dags att vi inser att dagarna för bilens, och lastbilens, dominans i transportsektorn är räknade. Krampaktiga försök att hålla skrotet rullande i några år till är slöseri med skattemedel.

Bättre då att satsa på en Green New Deal, där vi bygger ut järnväg och kollektivtrafik. På så sätt tar vi ansvar både för framtidens miljö och arbetsmarknad.

PRESSMEDDELANDE
2009-05-31
GRÖN UNGDOM

Slopa EU-stödet till köttindustrin!

Köttkonsumtionen står för en större andel utsläpp av växthusgaser än transportsektorn vilket har fått FN att rekommendera minst en köttfri dag per vecka. Grön Ungdom vill att en köttfri dag ska införas i den offentliga sektorn, precis som staden Gent i Belgien har gjort, och att EU:s subventioner till köttindustrin, cirka 35 miljarder årligen, ska upphöra.

- Inte en enda krona av EU:s budget ska gå till saker som är dåliga ur klimatsynpunkt. EU:s subventioner till köttindustrin måste slopas som en del av en mer rättvis och hållbar klimatpolitik, säger Maria Ferm, språkrör för Grön Ungdom.

- Inom skolan, vården och omsorgen borde en köttfri dag per vecka införas i enlighet med FN:s nya rekommendationer. Vi måste minska köttkonsumtionen för att hejda klimatförändringarna, säger Jakop Dalunde, språkrör för Grön Ungdom.

För mer information:

Maria Ferm, språkrör för Grön Ungdom, 073 – 443 33 78
Jakop Dalunde, språkrör för Grön Ungdom, 070 – 248 58 64

Igår fick de Gröna 10,8% i Novus Opinion och idag rodde vi hem 10,2%. Det räcker för två mandat, men med denna fördelning mellan övriga partier skulle vi behöva få 12,4 % för att få ytterligare ett “Lissabonmandat” och 13,25 % för ett “riktigt mandat”.

En vecka kvar, nu kör vi!

På samma tema: Alexander Lindskog, Hampus Algotsson, Maria Ferm.

Media: Nyhetskanalen, TV4, SvD, Ekot.