Artist – Enfold Darkness
Album – Our Cursed Rapture
Year – 2009
Genre – Death Metal / Black Metal
Web – http://www.myspace.com/enfolddarkness
Country – Nashvile, Tennesse, USA

Tracklist:
1. The Rise of the Greatest Fornicator
2. In the Galleries of the Utmost Evil
3. The Benefits of Your Demise
4. Our Cursed Rapture
5. Dead in the Brine
6. Exaltations [Part I: The Entrance of Hecate]
7. Exaltations [Part II: The Epitome of Grief]
8. Altars of Perdition [Instrumental Interlude]
9. The Sanctuaries

*click on the image to get the preview album

Banda peruana legendaria, una mezcla de trash y death metal , incluso tiene un tema que se llama DERRAME CACAL, que seguramente tiene influencias Grindcore ó Gore, el tema mas recomendable en lo personal es L.N.R ( Lado Negro de la Religion).

Descarga Aquí

UN EXTRA (Hay Algunos mas en el Disco)

To download issues 1-4, vs Genetix 1,2 Thanks to Sparkman

metal

Realmente una joya..

Descarga Aquí

Pero mas parece death metal que black metal.

     Anyone who has been super inebriated in the middle of the night, has most likely caught an episode of a show called “Metalocalypse”. If you happened to be on psychotropic hallucinogens at the time, you very well may not be here today because of the run in with Dethklok, the band at the center of the series. In an apocalyptic, not so distant future, Dethklok is a deathmetal band that captivates the mind of damn near the entire planet.

Nathan Explosion is the lead vocalist, and witnessed a drunk driver slaughter his entire class in elementary school, he has visions of his fellow bandmates dying due to an overabundance of crows, and it sends him into a paranoia driven quest for his G.E.D. Nathan Explosion was also Governor of Florida for a brief period. William Murderface, a homely, self-hating bass player, witnessed the axemurder-suicide of his parents, and grew up under the tutalage of his Grandmother, and Grandfather…Stella and Thunderbolt Murderface….it doesn’t get much funnier than that. Skwisgaar Skwigelf is the lead guitar player from Sweden, he plays death metal with motherf*&%in authority, as he shreds tasty riffs, he lays down some of the best quotes you will ever hear such as “Why are we at the food library?”, in reference to a grocery store! Toki Wartooth is the friendly Norwegian rhythm guitarist of Dethklok, with abs of steel, and a heart of gold. Toki suffers from a severe inferiority complex in Skwisgaar’s advanced metal-spinning abilities shadow, he also loves clowns, and is good friends with Dr. Rockzo, the cocaine loving, rock n roll clown! Pickles the alcoholic, drug abusing drummer, saw success in a previous band called Snakes-n-Barrels, he participated in a reunion tour that brought the rehabilitated members of the band, in front of the temptations of a drug called ultra cool liquid Alabama black snake, ..er something like it, they freaked out on stage!!! While all of this hilarity is going on it is sprinkled, and dusted with metal that simply put…IS THE SHIT!  A phenomenal subplot involving the government, religious leaders, and other ghastly bastards, is plotting against Dethklok, who is a force to be reckoned with. Dethklok’s album sales can fuel or squash the economy! If you haven’t seen the show, head on over to Adultswim and fuckin’ watch it!

Also check out Dethklok Headquarters: Die For Dethklok 

Dethklok in a cross-over with popular Dark Horse Comics’ character The Goon…Hysterical promo, check it!

Banda: Pig Destroyer

Banda: Coldworker

Banda: Antigama

Gênero: Death/ GrindCore

Download: Pig Destroyer/ Coldworker & Antigama – Split

När jag var liten (slutet på 70-talet) fick jag mitt första kasettband av morsan och det var Kiss – Rock and Roll Over. Under den tiden lyssnade jag även mycket på Noice, Saxon, Accept och Gyllene Tider. I början av 80-talet fick jag höra Depeche Mode första gången och blev helt frälst. Senare under 80-talet blev det tyngre synthmusik såsom Nitzer Ebb, Front 242, Frontline Assembly, à;GRUMH mm. mm. Efter detta blev det mycket Acid och senare kom jag in i rave svängen med mycket techno och trance.

På 90-talet fick jag tack vare Valröss upp öronen för Jungle och drum n bass, men började även lyssna en del på hårdrock och annan vanlig populärmusik. I mitten av 90-talet blev det mycket house för mig och även RnB samt en del hiphop. Under slutet av 90-talet lyssnade jag även mycket på diverse triphop band vilket jag fortfarande gör. Musiken inom ravescenen har aldrig gått ur mig och det blev väldigt mycket lyssnande på de tyngre genrerna såsom hardtrance, hardcore tech och gabber. Drum n bassen blev hårdare och jag tog till mig detta med darkstep i början av 2000-talet.

Nu för tiden lyssnar jag på allt möjligt och det kan vara rätt skönt att ha en så bred musiksmak. När jag började på Högskolan i Skövde 2005 lärde jag känna en kille från Åmål som introducerade mig för den tyngre hårdrocken och det lyssnar jag fortfarande på. Så fort det blir lite finare väder ute och sommaren börjar komma får jag ett sånt sug efter rå, brutal och tung deathmetal och låta denna musik sjunka in tillsammans med ett par bira ibland. Detta är riktigt trevligt. Just nu lyssnar jag väldigt mycket på Lamb of Gods senaste platta Wrath, men Opeth, Scar Symmetry, Slipknot och en massa annan skön tung metal strömmar ur mina högtalare dagarna i ända, men ibland softar jag av till lite lugnare musik också. Men då och då får jag ett rejält sug att lyssna på det tyngsta drum n bass scenen kan ge mig och det är diverse olika darkstep grupper.

Musik för mig är med andra ord ett måste.

Det var allt för idag.

Cheers!

Guarda il nuovo video della death metal band romana
La canzone è dedicata ad Anarchici contro il muro

http://www.myspace.com/massobliterationdeathmetal
http;//www.aatw.org

Rinnego questo gemito,
odio.
Il freddo o la debolezza,
il lamento o l’indifferenza,
truce incanto
decadente.

Accolgo questo brivido,
disgusto.
Non distinguo
se è gioia o agonia,
inciampando
ancora e ancora..

sulla fottuta via
per l’atarassia.

Andrea Lisi

Testo tratto dalla nuova raccolta
“Uno stronzo che tende al cielo”

“Disturbi qualitativi della forma del pensiero:

il soggetto parla di sè in terza persona perchè vive una dissociazione da sè stesso
(sintomo abbastanza grave di psicosi..)”

..?chi non è, sarà o è stato psicotico?..

grazie alla patata

due parole con Scooby Doom

in occasione dell’uscita di Fratricide dei Mass Obliteration

enjoy

http://www.novamuzique.net/intervista.aspx?id=203

http://www.eraskor.com/article_info.php/articles_id/23

“Ma vi occorre la lepre?”

Così i personaggi de “I demoni” del caro Fedor D. s’interrogavano, su Dio e dintorni (“per fare la salsa con la lepre, occorre la lepre; per credere in Dio, occorre Dio”).

Se potesse mai interessarvi tessere “temi bhimani” o ricercare la “conoscenza unitiva delle Teste di Dio” questo  lp potrebbe risultarvi utile..all’opera ci sono due mostri sacri dell’undeground “stonato-stonante” (nel senso di fattone), Al Cisneros, basso e voce, e Chris Hakius, batteria, entrambi artefici del primigenio stoner doom metal marchiato Sleep nei primi anni ‘90 (e prima ancora con gli Asbetos Death), all’epoca con il chitarraio Matt Pike (ora impegnato su lidi  piu prettamente caciaroni con i quasi-non-piu-undeground High On Fire).

Quello che ne viene fuori è un capolavoro (d’altronde quassù solo di masterpieces mi occupo, e ci mancherebbe..) di psichedelia heavy, minimalista e avanguardista anche nel suo (ovvio per ogni doomster di sto pianeta) derivare comunque da stilemi riffistici sabbathiani.

Dietro la consolle troviamo quel piccolo mago folle di Steve Albini (Neurosis, Nirvana, PJ Harvey, ) che riesce a dare una forma avvolgente e potente ad una scarna architettura basso-chitarra che, come appunto negli intenti degli artefici, vuole concentrarsi su pochi suoni ed esplorarli a fondo. Qundi aspettatevi melodie ossessive e riff che presto ottengono il risultato sperato: trance totale.

Un viaggio, una scoperta, una purificazione. Grande musica, sperimentale e trascendente ogni moda, capace di trasportarti in un’altra dimensione. Complimenti alla Southern Lord (etichetta dei Sunn0))) ) per averli promossi (e per la gustosa edizione in vinile 180 gr)

Sembra strano, perchè i legami col metal ci sono e si sentono, ma potrebbe essere musica perfetta per fare yoga (non faccio yoga)..

A me aiutano molto a trovare la concentrazione, buoni la mattina, il pomeriggio o anche la sera (che magari è meglio, con un bicchiere di vino e un pò di hashish)

La band è attualmente in studio per registrare una canzone inedita, “VOICE OF A BETRAYED GENERATION” per una compilation di gruppi italiana distribuita da Audioglobe

Il 30 maggio serata distruttiva all’ex mattatoio di Perugia

www.myspace.com/massobliterationdeathmetal

Ever sense I first started going to “shows” I always was given samplers from Facedown Records. They never sempt to let me or my friends down, when we would drive 45minutes to a town named Petaluma in California to attend a small venue named The Pheonix. Anyways, those cd’s always lasted in the car forever, serving as “back up” cds along side with our burnt cd’s. Anyways, they never seem to let us down. And once again here is a great feature. A Plea For Purging has a great name to follow, one of the ones that stand out just enough to spark some metal kids interests enough to check them out on myspace before attending a show they heard of online or wherever they read the name from. Anyways, so! A Plea For Purging is first of all a great band, set aside from the music are the bandmates themselves. I actually had the honor of having them stay with us at our apartment in portland. They came over at about 3:40am, I remember it perfectly due to the amount of excitment and bathroom usage going on at the time, a straight shot from Seattle to here is always a fun trip. They all were awesome, they have this aura to them which makes them just sorta seem so laid back they could just be one of your good old highschool buddies you don’t mind kickin’ it with, because the whole “im in a band” cocky attitude really doesnt go with them which I respect, I respect so much, along with a great sense of humor and humble manners they were just a joy to have around just kickin’ it with about 4 laptops and the xbox going. Their welcome back here anytime. They played that night at a small venue i’ll recomend to anyone who’s into metal, it’s the satryicon in downtown portland or get off the max at “old town china town” the venue is small and personal so you get more of that in your face half deaf feeling after the show.. Sadly you also get all the shirtless man swet you can ever dream up. Anyways, you know a good band when they play live and can grab the attention of everyone in the show.. People in the bar.. People just hanging out in the back.. Everyone just moving in. They played their set and broke into one part where they gave a shot out if you will.. To their faith.. Now, I never really speak openly about where my faith belongs and alot of people out there can be total jesus freaks and shove that shit down your throat. They, said they belive in “god” and said belive or not eitherway it’s cool we’re all here on this earth. The fact they can play a great show, contest the regular whole straight out bold, this is my god and he’s yours now or else there’s the motherfucking door. They stayed true to the music, they said their peace as a christain metal band, but kept it very open to just say, hey whatever you belive its all you, talk to me about religion or don’t, their thankful for the support, and the support they deserve. Hard tunes, good times I have to say. I’d tell anyone, anyone to go to a show, they are on their “mons-tour” right now, if they roll through your town, it’s a low price to pay, but a night to remember. Check it out and have some good fun. five stars for A Plea For Purging.

You can check out their photos from the show on my flickr account http://www.flickr.com/photos/andrewautomatic/

-Andrew Fowler

Nu kör vi på med den bästa death metal låten som jag vet. Fredagens visa ar en hård, grym och brutalt skön historia. Bandet kommer från USA och staden Richmond i Virginia. De startade upp redan 1990 och kallade sig då för “Burn the Priest” men böt ut det namnet till det dem har idag 1998 då konkurrensen var stenhård under 90-talet på den amerikanska metal scenen. De kallar sin egen musik för “Pure American Metal”. Gruppen har släppt sex studioalbum sammanlagt och den senaste skivan släpptes i februari detta år och går under namnet “Wrath”. Nu över till fredagens hårda låt med sångaren Randy Blythe i sitt essä. \m/

Lamb of God
Pathetic
2006

Onsdagens hårda metallåt står en grymt bra svensk grupp för. De kommer från Skåne och staden Helsingborg. De spelar melodisk death metal. Bandet började spela tillsammans 1995 under namnet Inferior Breed men ändrade om det till det namnet de använder idag redan 1996. Deras debutalbum “Steelbath Suicide” gavs ut 1998. Låten som jag ska spela upp här idag heter detsamma som deras sjätte fullängdsalbum. Här kommer den och jag tycker fortfarande att det är den bästa låten denna grupp har gjort.

Soilwork
Stabbing the drama
2005

Ny vecka och helt nytt musiktema. Denna veckan kommer bestå av tuffa, hårda och brutala men även lite mjuka metal låtar. Jodå! Jag lyssnar även på sådant. Ska jag lyssna på metal blir det lite av den hårdare skolan och då snackar jag om death metal samt annat hårt och gott. Men jag kommer starta denna veckan lite lugnt och beskedligt med en fin ballad som jag bara tycker är så bra. Denna gruppen fick jag reda på tackvare min vän Åmål som diggar sådan här musik och har gett mig en hel del bra band som jag aldrig hört talas om innan. Bandet kommer från Stockholm och varvar lugna och sköna låtar med hårdare sound och en touch av dödsmetal. Frontfiguren och sångaren Mikael Åkerfeldt har enligt mig en grym röst som han förvaltar på ett alldeles ypperligt sätt. Fint och soft i de lugna partierna men hårt, dovt och mörkt i de tyngre. Men först ut denna vecka en superhärlig skön ballad som får mig att tänka på förra sommaren. I denna låt medverkar den läckra tjejen Nathalie Lorichs som har en riktigt skön sångröst. Jag får gåshud när jag hör den och njuter till fullo, så här kommer den nu framförd live på TV4’s nyhetsmorgon.

Opeth
Coil
2008

Der Aufdruck auf der Rückseite der Shirts des Druckerei-Teams “Wir machen Kultur” beschreibt den letzten Freitag Abend mit würdevollen Worten. Am 20.03.2009 sind Azera, Headshot.Failed.Desperation und meine Band Delusions of Lunacy zusammenkommen um das, was die Bünder Jungs von How Sad A Fate in den letzten 3 Jahren erreicht haben mit einem Feuerwerk von Metal bis Hardcore zu feiern und ihnen einen legendären Abgang zu schenken. Ohne euphemistisch wirken zu wollen kann ich mit voller Überzeugung behaupten, dass es uns gelungen ist dieses Ziel zu bewältigen! Rund 250 Leute besuchten die Druckerei in Bad Oeynhausen, der Sound war professionell und die Planung ungewohnt hervorragend. Mit Delusions of Lunacy haben wir als Opener begonnen und schon beim ersten Ton des Intros sind die Haare, Füße und Arme wie wild geflogen. Schnell war klar, was uns heute erwarten würde. Zwar wurde es bei den Kollegen von Azera zuerst etwas ruhiger im Publikum, dies änderte sich jedoch nach dem immer wieder mitreißendem Bühnenstürmen bei dem Teamshoutmassaker “Silence”, bei dem ca. 15 Beteiligte es sich zur Aufgabe gemacht hatten, die nichts böses erwartenden Headbanger in der ersten Reihe zu begraben. Schon bei der dritten Band Headshot.Failed.Desperation war der Saal bis zum letzten Meter gefüllt und das durchkommen wurde schwer möglich. Als nach langem warten die Band, für die die breite Masse angereist war, die Bühne betrat wurde kein Zuschauer enttäuscht. Mit einem tanzbaren Anfang wurde das Publikum empfangen. Nebelmaschinen und Blitzlicht dominierten das Bühnenbild und die Bewegung des Publikums konnte nicht gestoppt werden. Danksagungen, Geschenke, komödiantische Einlagen, brutale Deathmetalparts und moshbare Breakdowns begeisterten die Zuhörer und machten diesen Abend zu einem Fest der besonderen Art und besonders würdevollem Ende für How Sad A Fate. Es war eine Ehre für alle Beteiligten diese Party mitgestalten zu dürfen und Teil der Show zu sein. Dankeschön!

Je vous présente aujourd’hui le dernier album d’Atreyu Lead Sails Paper Anchor sorti en 2007. Je trouve celui fort meilleur que  A death-grip on yesterday sorti en 2006.

Comme toujours, Atreyu ont des chansons difficiles à qualifier mais avec alternance de chant mélodique et de «gueulage» mais en restant différents des autres bands de ce genre. La tune Falling Down sur cet album est plus «commerciale» que les autres mais est quand-même très bonne. Pour ma part j’aime bien la tune Doomsday et When two are one. Pour ceux qui aiment ce genre de musique je vous conseil cet album. Si vous avez des commentaires sur cet album, faites-moi part de vos commentaires. Et si vous avez d’autre chose intéressante à propos de ce band ou tout simplement un band à suggérer c’est l’endroit pour le faire.

Banda: Mumakil

Gênero: Death/ Grind

País: Suíça

MySpace: http://www.myspace.com/mumakil

Download: Customized Warfare