Debutantkvelden på Mono var et marathon med 24 deltakere! De tolv første presenterte jeg på mandag, og her kommer resten. Mine egne anbefalinger får du helt nederst i posten.

Anita Berglund leste krim med luggen foran ansiktet. (Foto: Oda Bhar)

Anita Berglund: Fritt fall. Krimroman som skal ha ros for at hovedpersonen ikke har for- og etternavn som begynner på samme bokstav (sitat: Ragnar Hovland). Jeg glemte å skrive ned noe sitat, men til gjengjeld har bloggeren Kirsten Elisabeth Falch Muhle utførlig beskrevet et besøk og intervju med forfatteren fra en leseklubb i Sandefjord.

Villy Solheim grubler religiøst. (Uskarpt foto: Oda Bhar)

Villy Solheim: Alle dine brenninger. Roman om person vender tilbake til hjemsted og tar oppgjør med strengt religiøs far. Forfatteren er fra Vesterålen. «Det er vel ikke verdens undergang at æ tok mæ en blås, pappa? Røyken gjør oss te trella, Rakel. Det er bare ein som har rett til å herske over oss.»

Mathias Samuelsen sklir rett inn i kategorien pen, ung, selvsikker, ambisiøs mannlig forfatter. (Foto: Oda Bhar)

Mathias Samuelsen: Utredning om trengsel. Korte dikt. Forfatteren er født 1985 i Trondheim, og har evne til å vise leseren at jo! slik er det jaggu meg, sier Hovland. Mulig det, tenker jeg, men enkelte forfattere har en tendens til å miste meg straks, pga kvinnesynet. Eksempel: «Kanskje er det sant at mange gamle kvinner fortsatt ville vært vakre, hvis dæm ikke hadd vært så erfaren.» La oss håpe det var et dårlig valgt eksempel, eller at jeg misforsto ham. Samuelsen framsto ellers veldig (såkalt) flink med ord: «Historieskriving på mellomleggspapir.»

Hege Siri er sjøsame og opptatt av samisk identitet. (Foto: Oda Bhar)

Hege Siri: Et øyeblikk noen tusen år. Dikt med innslag av joik, gjerne om samisk bakgrunn. Skriver bl.a om sin mormor,  som var trollkvinne på 1600-tallet. (Oppdatering 26/11: Herved dementi på sistnevnte påstand. Forfatter benekter alt kjennskap til mormor fra 1600-tallet!) «Min mor joiker ikke, men snakker språket. Jeg joiker, men forstår ikke språket. Min datter joiker og snakker alle språk.» (Her er hele diktet, publisert på jung.no i mars 2008.) Hege Siri tar også fine bilder, sjekk nettsiden hennes her.

Jeg har gått på skrivekurs med Monica Isakstuen Stavlund. Hver gang noen fra det kurset debuterer blir jeg både oppløftet og litt misunnelig. Men i dette tilfellet, mest oppløftet. Gratulerer Monica! (Foto: Oda Bhar)

Monica Isakstuen Stavlund: Avstand². Monica er født i 1976, og bor i Fredrikstad. Hun har skrevet en puslespillroman om to kjærester ved navn Fanny og Aleksander (noe som for meg kjennes ubehagelig incestuøst, pga Bergmans film). Boka har vært på markedet ei stund og er mye omblogget, bl.a hos Rullerusk, Aina på Flimre, Lille søster, Synline, Stine, og Elisabeth på Bokstavelig talt. Kristine Kleppo på ABC-Nyheter har gjort et godt intervju med forfatteren, og hos Flamme forlag kan du lese hva slags musikk hun lyttet til under skrivinga.  Selv har Monica hatt en blogg kalt Ertestuing, men den er for tida kun åpen for inviterte. La dette bli en oppfordring til å åpne den igjen. Sitat fra opplesninga: «Har de glemt deg? spurte skotuppene.»

Språket til Cesilie Holck er vestlandseksperimentelt. (Foto: Oda Bhar. Tegning: Tor-Bjørn Adelgren)

Cesilie Holck: Norg. Ifølge Ragnar Hovland ei passelig tjukk bok med observasjoner som ikke er blitt gjort før, i kategorien bøker som ikke likner på andre bøker. Les gjerne også Julies anmeldelse på Bokmerker. Sitat: «Lyder som får deg til å angre så mye på at du var nakenmodell at du ikke engang trenger å oppsøke en kirkegård for å føle skam.»

Anders Malm: Våkenetter. Ifølge Ragnar Hovland ei samling fortellinger om døden og andre ubehageligheter, som sklir over i grøss og surrealisme. Hvorfor har jeg ikke tatt bilde av, eller Streck tegnet, Anders Malm? Jeg har ingen annen forklaring enn at vi ble trollbundet. Dette virket nemlig veldig bra, på tross av at jeg sjelden liker katetorien surrealistisk grøss. Sitat: «Holdeplassene glei forbi og ble til fortid.» (Ovenfor: Klipp fra Aschehougs pressekonferanse hvor boka til ble lansert.)

Kjersti Skomsvold er ung, men skriver om å være gammel. Vet hun virkelig hva hun snakker om? (Foto: Oda Bhar)

Kjersti Skomsvold: Jo fortere jeg går jo mindre er jeg. Roman om ei gammel dame som er eeensooom, og redd for å dø før noen vet at hun har levd. «Hvis vi hadde hatt en sønn skulle vi ha kalt ham Aksel, som i akselrasjon, for da hadde vi sikkert ikke brydd oss om at han var litt kort.»

Knut Isachsen leser stramme dikt. (Uskarpt foto: Oda Bhar)

Knut Isachsen: Lys og løgn. Diktsamling fra Kolon. Inneholder 35 stramme dikt som åpner for nye utsyn, ifølge Ragnar Hovland. «Jeg prater deg bort i flammer og forventning.»

Ellen Mari Thelle leser om å juge. (Foto: Oda Bhar. Tegning: Tor-Bjørn Adelgren)

Ellen Mari Thelle: En del av historien. Roman som er et nett av fortellinger med samme hovedperson, sier Ragnar Hovland. Hun juger stadig, men hvorfor? Sitat: «Kunne hun lukte at jeg ikke er moren hennes?» Les gjerne Linns omtale av boka på Bokmerker.

Bergljot Nordahl vil bli sin egen gammel-dame-trend. (Foto: Oda Bhar)

Bergljot Nordahl: Magda. Enda en roman om gammel, gammel dame. Jon Øystein Flink spør i innledningen: Er det en trend!? Han lekte med tanken på å skrive en avisartikkel om saken: De unge debutantene skriver bare om GAMLE mennesker i år! Under researchen oppdager jeg at Dagsavisen har skrevet omtrent den artikkelen han planla. Jeg leser dessuten i Hallingdølen at Bergljot Nordahl vil prøve å fortsette trenden helt på egen hånd. Hun planlegger ikke mindre enn en trilogi om gamlinger. Denne første handler om Magda (legg merke til det utstudert gammel dame-aktige navnet). De to neste skal handle om Magdas venninne Rut og ektemannen Bodvar. Det siste navnet angrer forfatteren på: Jeg oppdaget for seint at det gjør seg best skriftlig, sier hun. Vi får høre et utdrag om at Magda og Bodvar er svært religiøse og har en homofil sønn. Forfatteren har også en blogg.

Eksperimentelt absurdteater fra søstrene Guri og Sigrid Sørumgård Botheim. (Foto: Oda Bhar. Tegning: Tor-Bjørn Adelgren)

Guri og Sigrid Sørumgård Botheim: Ramstein Pensjonat. To søstre har skrevet roman som nærmest er improvisert fram, opprinnelig for å drive gjøn med en kompis som er forlagsredaktør. De begynte med å skrive annethvert ord, og endte med å klippe, lime og leke. Boka handler om forretningsmannen Humbrent (jfr Humbert Humbert, jfr hjemmebrent, ifølge Ragnar Hovland). På scenen framfører de tekstutdraget som et absurdistisk skuespill, noe jeg kjenner igjen fra et av søster Guris tidligere sprell: En performance med sin medredatør i det litterære tidsskriftet Ratatosk under Tekstallianse 2008, et stunt jeg har blogget om tidligere her. Sitater fra Mono: «Du og alle desse sju lag stålvilje.» «Det finst ulemper ved brillismen.»

Guri og Sigrid har enormt talent for å holde seg alvorlige. (Foto: Oda Bhar)

Helt til slutt, hvilke debutanters bøker anbefaler jeg?

Uten forbehold: Kjersti Rorgemoen, Cesilie Holck, Anders Malm, Eivind Hofstad Evjemo, Aslak Hartberg, Guri & Sigrid Sørumgård Botheim.

Under tvil: Lena Niemi, Monica Isakstuen Stavlund, Mathias Samuelsen.

Arrangementet var i regi av Norsk Forfattersentrum, forlagene og Mono.

Orginalene til Strecks tegninger kan du se her.

Og som nevnt i første avsnitt: Les gjerne også den forrige posten min om debutantkvelden på Mono, hvor de første 12 forfatterne ble presentert. Her kastet jeg bl.a. ut noen brannfakler (trodde jeg, helt til ingen protesterte) om vanlige valg av form og innhold i dagens samtidslitteratur. Har du egne meninger om dette, legg gjerne igjen en kommentar.

Bonjour,
Je m’appelle Alain Chadelaud, mon surnom, c’est Chacha, je suis guichetier à la Poste, mais, malgré la sécurité de l’emploi, je cherche l’indépendance financière pour pouvoir gérer mon temps comme je le désire.

Je viens d’avoir 54 ans (eh! oui! plus de la première fraîcheur!..) et débute sur le net depuis environ 6 mois seulemnet.

Avec les premiers revenus générés par mes sites (si, si , c’est possible, j’ai des preuves), j”ai fait l’acquisition d’outils supplémentaires me permettant d’augmenter mes revenus en ligne; j’en suis actuellement dans cette phase de réinvestissement, mais m’en trouve “débordé” par trop d’informations :trop d”information nuit à l’information, je viens d’en faire l’expérience! Que de formations à ingurgiter pour réussir! Réussir sur internet demande aussi beaucoup de temps et de travail, contrairement à ce que vous font croire certains…

Je viens de créer ce blog à travers lequel je souhaiterais vous faire partager mes sites via mon site principal e-affairesenligne.com  en bas de la page principale duquel vous trouverez des liens vers mes autres sites.

Merci à tous, j’attends vos commentaires (positifs ou négatifs: c’est par la critique qu’on s’améliore!)

Au plaisir de vous lire

Alain Chacha

Alain Chadelaud

Mono, debutantkveld. I magen den vanlige blandinga av misunnelse, mistro og forventning. Er det for mye forlangt at jeg skal like både form og innhold i det som leses? (Stort sett, ja.) Kan ei bok med spennende form også handle om noe interessant? (Vanligvis ikke.) Før jeg begynner, ei tidsbesparende liste over bøker jeg ikke gidder å lese flere av.

• Unge folk som later som de veit hvordan det er å være gammel.
• Personer som reiser i begravelse og tar et oppgjør med fortida.
• Kvinner (og evt menn) som skriver om kroppsvæsker.
• Forfattere som bruker ord av typen: undertegnede, vedkommende, allestedsnærværende, imidlertid.
• Personer med symbolske navn eller navn som rimer.
• Personer med en skikkelig rar skavank.
• Noveller med surrealistiske/absurde/overnaturlige innslag.

Sånn. Da var det unnagjort. Nå, til kveldens opplevelser. Advarsel: Bildene er veldig dårlige, siden jeg måtte velge mellom å gå fram og fotografere med blitz, eller sitte på plassen min og notere. Og dette blir veldig kort, siden jeg ikke har tid til å researche. Alt jeg kan tilby er boktittel, en kort karakteristikk stjålet fra innlederne (Jan Chr. Næss, Jon Ø. Flink og Ragnar Hovland), samt en tilfeldig oppsnappet setning fra opplesninga.

Jeg begynner like godt med det verste bildet. Dette er hva som skjer når første debutant går av gulvet og du plutselig kommer på at du burde fotografere. Foto: (Skamfull) Oda Bhar.

Bjarte Klakegg: Heliumhjarte. Novellesamling med surrealistiske innslag. 20 historier fra «hele verden», f.eks ei barbert brystvorte i Lisboa. «Jeg må finne igjen brystvorta mi og sy den på igjen.»

Kjersti Vik leste fra en ny versjon av Syndere i sommersol. (Foto: Oda Bhar)

Kjersti Vik: Mandø. Roman om fem ungdommer som samles på ei øy, syndere i høstmørke, psykologisk spill (ifl. Hovland). «En fientlig innstilt vind river oss i håret, og jeg rekker å se panikken i øynene på X før hun knytter skjerfet rundt krøllene.»

Joachim Førsund, rosarød og begravelsesorientert. (Foto: Oda Bhar)

Joachim Førsund: Jeg kunne gått hjem i blinde. Roman fra Tønsberg om Finn som skal begrave sin mor og ender i begravelsesbransjen. Førsund leser fra likhuset hvor Finn og broren hans ser moren død, og Finn tenker tilbake på en telttur med morens fyllegjeng. «Hun ser ut som ei nonne, men muttern var langt fra noen nonne.»

Rune Berglund Steen trodde nok han var den eneste som har dratt den vitsen om å velge ut noe om sex å lese på Mono. (Foto: Oda Bhar)

Rune Berglund Steen: Pre-Schengensekvens. Ikke-kone-brevene. Storpolitisk bevisst, samt nærhet mellom kone fra Ghana og mannlig norsk lærer. Han kan reise, hun ikke. Forfatteren velger å lese om sex på Mono, fordi det passer her. «… som prøvde du en figur fra triumfens Kama Sutra.»

Siri Østli er skarp, men til gjengjeld en prikk midt på bildet, mens mystisk fyr ved baren retter kamera i min retning. (Foto: Oda Bhar)

Siri Østli: På høye hæler over Grønland. Chicklit (som Jan Chr. Næss skammet seg litt over å ha lest åpenlyst på Kaffebrenneriet). Det finnes allerede en blogganmeldelse av denne boka hos Karin på En verden full av bøker. Utdraget Siri Østli leste på Mono handler om ei østkantjente som havner på vestkanten. «Bare de allestedsnærværende serveringsdamene hadde hindret henne.» «Hun tenkte at det er vanskelig å prøve seg på noen som går i ekspressfart.»

Siri Østli igjen, her i uskarpt nærbilde. (Foto: Oda Bhar)

Thomas R.: Taximator / Terror U.M.A. Katastroferoman om drosjesjåfør fra Bergen, som pga søvnløshet opplever at tanker, følelser og bilder fra filmer og tv blander seg, f.eks terrorangrepet mot tvillingtårnene i New York. «Han har en kone som blir dramatisk når hun ikke får tven til å virke.» «Tårnet kollapser og han rutsjer nedover som en berg og dalbane.»

Thomas R. hadde forkortet navnet sitt enda mer enn meg. (Foto: Oda Bhar. Tegning: Tor-Bjørn Adelgren)

Lena Niemi: Den du ringer kan ikke nås for øyeblikket. Samling fortellinger, eller shortcutsroman: Folk i en fortelling går igjen i den neste. En vinternatt hvor folk trenger å få tak i hverandre, men telefonsentralen ligger nede. «Fordelen med å være kvinne og kjæreste med en kvinne er at du alltid har noe å snakke om.» «Hvorfor kan ikke jeg være med? Det er jo jentekveld! Ja, hvorfor kan ikke jeg være med? Herregud, det handler ikke om kjønnet til de som er med, men om å være sammen med venninnene sine!»

Lena Niemi: Hvordan forsvare å dra på jentekveld aleine når kjæresten din er ei jente? (Foto: Oda Bhar. Tegning: Tor-Bjørn Adelgren)

Jenny Hval: Perlebryggeriet. Jenny Hval er musiker og tekstforfatter, kjent under artistnavnet Rockettothesky. Det litterære miljøet har lenge ventet på en bok fra henne, og nå er den her, i form av en slags roman. «Eplene spredte seg utover hver krok av leiligheten.» «Jeg tenkte på å bite der hun hadde bitt for å se om jeg kunne skjelne smaken av spyttet.»

Jenny Hval leste om råtnende frukt. (Foto: Oda Bhar)

Eivind Hofstad Evjemo: Vekk meg hvis jeg sovner. For min del er dette kveldens første virkelige høydepunkt. Ifølge Næss er boka poetisk og vakker med lite handling, bygget opp som et kaleidoskop. Forfatteren har gått ved Litterär Gestaltning (Göteborg), og er redaksjonsmeldlem i NORDAHL eftf. Også Bokmerker har gitt denne boka god kritikk. «Treet vaier med stadig større bevegelser og uler som en ulv.» «Miksmasteren kakler i ei skål ute på kjøkkenet.» Om en fanget brennmanet: «Jeg tenker meg at alle jeg har mistet ligger akkurat sånn, i en pytt av vann oppe i skogkanten, og at det er dem, ikke Gud, som pirker oss på skuldera.»

Eivind Hofstad Evjemo leste brennmanetsymbolikk. (Nå begynner jeg å venne meg til uskarpe bilder. Er dette min nye estetikk?) (Foto: Oda Bhar)

Aslak Hartberg: Fuck you eller penga tilbake! Bandroman fra tidligere rapper i Klovner i kamp. «Når hun setter på en låt litt for ofte, så du tenker i et blaff, tenk hvis den minner henne om noen annen enn deg?» (Det eneste jeg lurer på er hvorfor Aslak skriver vestkantspråk? «Luktet lunten», men hallo?) «Hele verdens urettferdighet er samlet som en blink i ansiktet hans. Og jeg slår, og neven treffer så godt.»

Bildet av hiphop-Aslak ble så uskarpt at jeg fikk låne en tegning av Streck. (Tegning: Tor-Bjørn Adelgren. Foto: Oda Bhar)

Kjersti Rorgemoen: Purkene snudde seg. Det kjennes godt iblant, sier Ragnar Hovland, å lese noe hvor du veit det ikke kommer til å skje stort… bortsett fra at leseren får lykkelige øyeblikk. Morsom bok, men ikke ren humorisme. (Og når snudde purkene seg? Ifølge Ragnar Hovland: på åttitallet.) «Eg lytta på min indre sjølmordslatter.» Anbefales også: Rune F. Hjemås’ bloggintervju med forfatteren (april 2009).

Kjersti Rorgemoen lytter til sin indre sjølmordslatter. (Foto: Oda Bhar)

Anders Lunde: Noen iblant oss. Tynn novellesamling med absurde grøsser-innslag, minner om Roald Dahl, ifølge Jan Chr. Næss. Bildet mitt ble så uskarpt at jeg erstatter det med et miniforfatterintervju jeg fant på youtube (nedenfor). Sitat: «Noe lurer i hagen min, bak komposthaugen.»

Dette var bare halvparten av debutantene på Mono 18. november. Resten følger en annen dag. Arrangementet var i regi av Norsk Forfattersentrum, forlagene og Mono. Originalene til Strecks tegninger kan du se her.

Og ja… Jeg greide visst ikke helt å la være å researche likevel. Så noen av lenkene ovenfor er definitivt verdt å sjekke ut.

Han heter Sölve Dahlgren och är en av alla eldsjälar i det virtuella skrivaruniversum som tagit sin form tack vare Internet. Han är mannen bakom novellmagasinet VIP-story och debuterar i dagarna med sin första roman, InnebandyPiraterna. Debuten lanseras med en bloggturné förstås och idag tittar han in här hos mig.

InnebandyPiraterna är en serie böcker om ett lag från Helsingborg. Från juniorserien bestämmer de sig för att ta steget ut på Floorball World Tour och försöka bli innebandyspelare på heltid. Sölve ger ut romanen på eget förlag i tryckt form via print-on-demand, men också som följetong på nätet. Självklart hittar du honom på Twitter och Facebook.

AC: Beskriv din skrivprocess. Hur strukturerad är du egentligen?

S: Vet inte hur andra är men jag skrev ner en beskrivning av varje kapitel, 4-5 meningar på varje, ganska tidigt i processen. Det slutade med att jag lade till ett extra kapitel på slutet, flyttade några scener men på det stora hela följde jag den ursprungliga strukturen. Innan jag gjorde kapitel-dispositionen så hade jag gjort ett synopsis samt en massa lösa anteckningar med bakgrundsfakta om Floorball World Tour (min påhittade tour i boken) och förutsättningarna där. Jag gjorde till och med en detaljerad kassabok för laget under deras säsong.

AC: Hur ser din favorit-skrivarplats ut?

S: En skön stol, ett bra skrivbord, dator och en bra internetuppkoppling. Sedan är det härligt med en fin utsikt och att man helst får sitta ostörd. Det har väl inte varit helt optimalt när jag skrev den här boken eftersom de grävde upp gatan utanför mitt fönster under ett par månader och då har det varit rätt högljutt kl 07-16 varje vardag. Några kapitel skrev jag på café med laptop vilket funkade rätt okej.

AC: Hur kändes det när du kläckte titeln, Innebandypiraterna?

S: Jag minns knappt hur jag först kom på det. Det är ju lite bakvänt egentligen eftersom titeln inte är namnet på laget eller huvudpersonerna utan bolaget som driver touren de spelar på. I mitt första manus fanns inte namnet InnebandyPiraterna med förrän på den allra sista sidan i boken, men min skrivarcoach tyckte att det borde dyka upp lite tidigare. Men jag tyckte namnet var lite kul, att det fastnar. Jag har ju hittat på mängder av namn, inte minst på lagen, till boken.

AC: Skräckförfattaren Johannes Källström lyssnar gärna på Bach, Tchaikovsky eller Jimmy Buffet när han skriver. Vad har du i lurarna?

S: Ja, det är nog mer rockmusik. Bon Jovi, Springsteen, Mark Knopfler och Sunrise Avenue. Det sätter fart på blodet och gör att man skriver fortare känns det som. Men det är klart att under vissa faser av skrivandet behöver man lite mer avkopplande musik, då gärna instrumentalt som Vangelis.

AC: Vad har du för planer med VIP-story framöver?

S: Att ge ut den. (skratt) Det känns lite pinsamt att den inte är ute än faktiskt. Tiden har sprungit iväg. InnebandyPiraterna kom i vägen får jag väl säga. Samtidigt så har jag lärt mig mycket under utgivningen av InnebandyPiraterna som jag får nytta av när VIPstorys första bok ska ges ut. Jag ska välja ut 8-10 noveller bland de inskickade och sedan har jag ett par artiklar som ska med. I början av december ska jag sätta mig med de redaktionella arbetet och kanske, kanske kan den komma ut före årsskiftet.

Jag har en del idéer om hur VIPstory ska kunna utvecklas framöver till att bli en bra plattform för alla som gillar noveller. Jag ska hitta en struktur och en process så att det kan bli fyra böcker per år, det tror jag är en lagom takt.

: : :

Vill du läsa mer om InnebandyPiraterna, kika in på hemsidan >> eller följ Sölves turné så kommer alla frågetecken till slut att rätas ut.

Turnéplan:
13/11 Litteraturpalatset
14/11 Gittang
19/11 Orden Runt
10/12 Elisabet Norin
Här hittar du VIP Story >>

Radiointervju, ca 11.15 in i klippet >>

Celui-ci est mon premier article!
Je suis passionné d’informatique depuis de nombreuses années maintenant !
Sans être informaticien ni grand technicien, je suis amené à prodiguer mes services à la famille et aux amis, débutants ou confirmés.
Justement ayant encore à initier quelques débutants, je me propose ici , plutôt que de faire trop de littérature, d’ajouter quelques liens :

Connaissances de base en informatique :

En résumé :

En voici un second :

Bienvenue sur Xyoos ! Que vous soyez néophyte, débutant, ou initié, vous trouverez sur ce site des formations en informatique et multimédia pour améliorer votre niveau pas-à-pas.

För ganska precis två år sedan fick jag ett manus i min hand som fick mig att tänka: “jäklar vilket kul jobb jag har!” Som frilansande lektör får man vara beredd på det mesta och den här gången skulle jag kasta mig in i skräckgenren. Jag var förlorad från första stund.

Nu debuterar Johannes Källström med sina rysliga sagor i boken “Mörkersikt – annorlunda sagor om kaos”. Härligt. Han fyller verkligen ett behov hos alla oss som tycker att Stephen King är kung och minns Creepshow och tidningen Chock i ett rosenskimmer. Och det är definitivt inga sagor för barn.

Skräck är en genre där det är lätt att hamna i schablonträsket. Det krävs en del mod att ge sig i kast med den, men Johannes lyckas strålande. Hans sagor är överrumplande på ett krypande sätt. Det känns väldigt unikt. Han gör skräck av vardagliga företeelser och man småler hela vägen in i mörkret…

Vad minns han mest av sin skrivprocess, och vad vill han helst glömma? Det och annat svarar han på här…

AC: När du ser tillbaka på din skrivprocess, vad minns du mest?

J: Stor osäkerhet i huruvida en berättelse skulle planeras och skissa klart
innan skrivandet drog igång… eller om den långsamt skulle växa fram. Jag
gjorde väldigt omfattande skisser och flowcharts över mina berättelser i
början, som aldrig funkade ändå.

AC: …och vad vill du helst glömma?

J: Tja, det måste bli mitt omständliga planerande av varje berättelse och
händelseutvecklingen, steg för steg, innan jag släppte taget och lät
historierna skapa sig själva.

AC: Har du några egenheter för dig när du ska skriva?

J: Egenheter… tja, jag är en Bachnarkoman – inte så eget kanske… men det
maler på i bakgrunden. Inga andra trolleritrix vad jag vet… det kommer
väl. Jag spär gärna ut ett glas rödvin med 8 delar vatten och 2 delar vin,
gott att sörpla på.

AC: Vilken bok ligger på nattduksbordet och väntar på att bli läst?

J: Göran Tunström; Berömda män som varit i Sunne.

AC: Vissa författare tar hjälp av musik för att komma i stämning under
skrivandet och ibland kan nästan “höra” det mellan raderna. Om du fick
föreslå några soundtracks till dina noveller, vad skulle det vara?

J: Bach Toccata och fuga D-moll. Eller Tjajkovskij Pianokonsert nr 1 b-moll.
Varför inte Jimmy Buffet, She is 5 o´clock somewhere?

Nyfiken på Johannes? Hälsa på här >>

Petit coup de gueule aujourd’hui contre mon agence favorite pour l’emploi des cadres dont je ne citerais pas le nom!!

Quand on sélectionne la rubrique “Débutants” c’est à dire sans expérience ou alors avec une expérience de 6 mois à 1 an stages compris, on s’attend à trouver des annonces pour débutants ! Rien de plus logique me direz-vous ! Mais voilà il se trouve que pour mon agence favorite pour l’emploi des cadres dont je ne citerais pas le nom, ce n’est pas le cas! Ou alors ça vient des entreprises elles-mêmes qui prétendent diffuser une offre pour débutants tout en sachant pertinemment qu’il refouleront le premier venu qui n’aura pas l’expérience requise !!

C’est comme ça que je suis tombée ce matin sur une annonce destinée aux débutants normalement (du moins elle figurait dans cette catégorie) dont le titre commence par “Responsable” ce qui, en général, n’augure rien de bon pour les débutants dans mon style et qui finit par “Vous justifiez d’une expérience réussie de 2 ans minimum…”. Donc moi je dis qu’il faudrait peut-être arrêter! Il ne s’agit pas d’une annonce pour des jeunes diplômés qui démarrent je suis désolée!!

Et puis un petit coup de gueule aussi contre ces entreprises qui disent vouloir embaucher des débutants, qui prétendent donner leur chances aux jeunes diplômés tout en sachant parfaitement qu’entre une personne qui n’a pas d’expérience au sens où on l’entend et une personne qui présentera 2 à 5 ans d’expérience dans le domaine requis, il n’y aura pas photo! Et ce même si le poste était à l’origine destiné à un débutant !!!

Alors ok je veux bien. A la limite c’est même tout à fait compréhensible en temps de crise. En effet, pourquoi une entreprise s’embêterait à embaucher un débutant à qui on doit tout apprendre ou presque plutôt qu’une personne déjà qualifiée qui sera tout de suite opérationnelle???

Le problème voyez-vous, chers recruteurs, c’est que nous débutants sans expérience, il faut bien qu’une entreprise nous donne un jour l’opportunité de démarrer quelque part! Comme cela a été fait pour vous un jour par un autre recruteur! Vous aussi à un moment de votre vie vous avez cherché du boulot, vous aussi vous avez trimé pour être pris au sérieux, vous aussi vous vous êtes dit cette phrase “mais si personne ne me donne ma chance, comment voulez-vous que j’acquiers de l’expérience?”! Et oui, vous aussi vous avez été à notre place un jour et ça, bien souvent, on a l’impression que vous l’avez oublié!

Un jeune sans expérience ne demande qu’à apprendre. Il est tellement avide de trouver du boulot dans ces temps de crise, qu’il acceptera de faire tout ce qu’on lui demande au tarif le plus bas! Tout ça parce qu’il n’a aucun point de comparaison et parce qu’il est plus qu’heureux d’avoir enfin trouvé un recruteur qui veuille bien lui faire confiance.

Une personne qui a déjà de l’expérience, en revanche, sera nettement moins malléable. Parce qu’elle a des points de comparaison tout d’abord, parce qu’elle sait ce qu’elle vaut ensuite et surtout parce qu’elle ose dire ce qu’elle veut faire ou ne pas faire! Si on ajoute à cela les exigences de salaire qu’elle peut avoir, pas besoin d’avoir fait l’Ena pour comprendre qu’il est peut-être tout aussi rentable de nous embaucher nous, débutants!

Anaïs recherche un emploi.

un excellent site pour parfaire votre anglais et votre technique ;o)

progression.me un très bon lien de vidéos

Le livre de H. C. Swaroop, “A byte of Python”, a été traduit en français. Ce livre constitue une introduction rapide au langage Python, accessible au programmeur débutant, comme expérimenté mais ne connaissant pas Python. Ce langage est, à mon sens, l’une des meilleures entrées dans le monde la programmation, de par sa simplicité et sa puissance. Il fonctionne sur tous systèmes d’exploitation.

Accès au livre

Aujourd’hui, l’ensemble de nos sites météo préférés annonçait une petite tram entre 4 et 5.  Arrivé au bord de l’eau à Saint laurent, l’ambiance était plutôt au petit repas avec la petite bière gentiment proposée et un bon vin rouge de notre patrimoine local …! Tchiiiiiiiiiiiiin … ça commençe bien            ;o))))

A l’ anémo, 25 noeuds en rafales et un fond de vent de 15 noeuds, en bon funboarder, je doutais sérieux de la puissance d’ Eole et comptais même sortir en 10 m2. …

Mais ……………il faut savoir surtout écouter et prendre le poumon avec les  kiteurs plus expérimentés : ” par en 6, ça va monter et en 10 tu risques de te faire exploser …” Donc au final, Calamarkite se ravise et pars en 6,  un peu sur le reculoir, il faut dire … après les dernières aventures …

Consigne de base, ne plus jamais laisser l’aile au zénith, pour partir, la caler en bord de fenêtre ,  Calamarkite applique à la lettre cette consigne de sécurité de base qui lui aurait certainement éviter sa dernière expérience de Kiteculture !

Motivé il part ,  applique la consigne dispensée par son sympathique camarade de tablée  “n’ hésite pas à baisser ton aile au maxi pour prendre du power et sortir de l’eau” ensuite tu cales la voile et tu gères au “border choquer”. Calamarkite fébrile et sur le “qui vive” au départ se sent bien et décide d’ envoyer…

Et bien c’est …  ce qu’il faut faire … !

J’ai navigué 2 heures sans arrêter de tirer des bords jusqu’au centre de l’ étang vers la Coud … Calamarkite a eu le feeling, la position bien en arrière ( comme en planche) en attaquant de solides bords au près, en lâchant même une main et en copiant les kiteurs plus expérimentés derrière lesquels il se calait … (faire le clandestinu) … Alors là,  franchement…………………c’est une véritable Adrenaline Machine ce truc …!

On retrouve le snowboard en pieds ,  le windsurf  au harnais (faire bien contrepoids avec son corps pour compenser la traction)  et avec la lecture du plan d’eau et le choix des trajectoires.

Sensations vraiment géniales dans des rafales de 25 noeuds, en attaquant des caps de folie sur l’angle (bon appui arrière) contrôle au border choquer, la voile calée  entre 9 h et 11 h et  en mouvement pour compenser les moles … Franchement fantastique… La Trax LTD est vraiment super confortable, vive, réactive et nerveuse à souhait … même vigoureuse dans le clapot des bancs de sable de Saint laurent ………… Allez , on se lâche, premier jump et une belle projection (sur l’avant …) … décollage … , on lâche tout, on perd la planche au milieu de l’ étang, on retombe en pleine eau … Là le réflexe, on se met direct en nage tractée à l’indienne, la voile en bord de fenêtre, un côté puis l’autre, on remonte au vent (je crois plutôt qu’on évite de dériver) , la planche descend … kin, c’est gagné ! … alors … pas trop difficile ? … Il faut savoir souffrir un peu dans la vie  ;o)

Arrivé au bord après un gros trou d’air, Calamarkite décide d’ arrêter, c’est assez pour aujourd’hui car il commence à fatiguer (certainement plus nerveusement que physiquement) , Marco le professeur le surnomme alors  “maître kiter” … mais il a certainement mal entendu ,  ç’est p’ être “maître kanter” car la taverne n’était pas loin … ;o)

Content et heureux, Calamarkite a  enfin le feeling , donc ne desespérez pas, lâchez vous …ça semble être vraiment une histoire de déclic, cette histoire !

Au total, je dirais qu’en une grosse quinzaine d’ heures de pratique, j’ étais vraiment bien dans 25 noeuds en 6 m … mais attention  mon passif de windsurf  est vraiment super important : il m’ apporte  les repères,  la lecture du plan d’eau, je regarde donc là où je veux aller, je crante  en anticipant les rafales que l’on voit arrivées et là on remonte super bien au vent. Côté planche, c’est du snowboard … il faut donc travailler la fluidité et chercher l’esthétique … pour la pureté du style …(j’ aime !)

@mis  windsurfeurs qui sortent “chez nous” en toutes conditions, vous retrouverez toutes les sensations du funboard  avec en Bonus, la légéreté,  “l’ aériennalité” ,  et la puissance cataclysmique du kite (bordez en pleine fenêtre et vous me comprendrez) … Attention,  il vous faudra ne pas tirer comme des ânes sur la barre qui n’est pas un wishbone…, laissez choquer et travaillez votre aile, avec un chouilla de bordé … Tous passe par le chicken loops …

Franchement, ce n’est pas tous les 20 ans que nous avons une machine à fabriquer du fun et de l’ adrénaline sur le marché …(c ‘est cet argument d’un vieux windsurfer qui est passé au kite qui m’ a enfin décidé !)

Si vous décidez de passer le cap, allez voir impérativement le superpédagogue Marco de Kitoo pour vous lançer dans un environnement sécurisé. Relié en permanence par radio, il vous fait travailler le bougrrrrrrrrre.

Côté matos  stéphane et jerem de surfone sont vraiment d’excellents conseils … ce n’est pas une coupure publicitaire et j’ai écrit ça à l’insu de mon plein gré rationnellement conscient … (je ne comprends pas tout là !)

Prochaine étape :  naviguer où et comme le veux Calamarkite sur le plan d’eau, envoyer les premiers sauts en étant plus décontracté … et puis  ensuite le marin  (pas trop gros pour commençer…) il reste du Clapot sous la planche

Hej igen debutantkompisar. Hoppas att allt är bra. Min bok ”Kärlek i cancerns tid” har nu kommit ut och jag har fått några bra och någon mindre bra recensioner. Det är helt okej och väldigt väntat. Jag hade förresten inte förväntat mig några recensioner alls. En som precis fattat undertexten är i alla fall Maria Küchen i Sydsvenskan.

Jag har blivit intervjuad både här och där och det har varit både roligt och väldigt jobbigt eftersom det blivit mycket fler intervjuer än jag trodde. Boken handlar trots allt hur jag förlorade mitt livs kärlek på bara drygt sju månader. Att sitta där och svara på frågor som ”Vad som var värst?”, ”Varför jag skrev boken?”, ”Om något parti var svårare att skriva än något annat?” och ”Vad skulle Karin ha sagt?” är inte helt okomplicerat. Men jag har gjort det vänligt och gått därifrån och känt mig helt tömd.

Allra märkligast är det att bli intervjuad i morgonsoffan. Då har man liksom inte ens träffat programledaren mer än en minut före direktsändningen. De har researchers som ringer och gör intervjun först så att säga. Här måste jag kanske tillägga att Jenny Östergren på Nyhetsmorgon TV4 ringde mig personligen och gjorde researchintervjun. Det var gulligt. Några har också duckat lite inför det tunga ämnet har jag känt.

I tidningstexter har jag några gånger reagerat över den bild som målats upp av mig, jag har liksom inte känt igen mig. Men jag visste om att det skulle bli så. En journalistkompis som skrivit en utlämnande bok varnade mig för det. Hon hade rätt. Men jag har snällt ställt upp och tänkt på hur många gånger jag ringt olika människor när jag var nöjeschef på Svenska Dagbladet och mer eller mindre krävt att de ska ställa upp på intervjuer. Så det var lite av payback time nu, så fort någon ringt så har jag sagt ja. Det har slitit men jag har också försökt lära mig något av att sitta på andra sidan så att säga. Det har varit också varit skrämmande eftersom det blivit väldigt annorlunda mot vad jag trodde några gånger. Någon har också chansat och lagt ord i min mun som jag vet att jag aldrig skulle sagt.

Men jag är ändå glad över mottagandet och alla mejl och brev som ramlar in som tackar mig för min bok.

/Anders

Cliquer pour télécharger le patron de Bonjour

L’ours en mohair “Bonjour” est un modèle très simple qui permettra aux débutants de faire leurs premiers essais dans la réalisation d’un ours articulé.

Les instructions pour confectionner ce nounours et le patron doivent être téléchargés et imprimés en  cliquant sur la photo de Bonjour.

Si Adobe Reader n’est pas installé sur votre ordinateur, vous pouvez le télécharger gratuitement sur le site d’ Adobe.

Attention, “Bonjour” n’est pas un jouet. Ne pas le donner aux enfants.

Si vous voulez le donner à un enfant, confectionnez le dans une peluche synthétique, du coton ou tout autre matériau hypoallergénique et lavable. Pour les bébés, évitez les peluches à poils longs et testez la solidité du tissu. Le rembourrage sera alors en ouate polyester.

“…I synnerhet inte litteratur i romanform. [...] Skriva har heller inte varit något jag eftersträvat att få ägna mig åt.“

Så presenterar sig Stefan Tegenfalk som debuterar med kriminalromanen “I vredens tid”(ALF Bokförlag) nu i höst. Han hör till de här naturbegåvningarna som inte riktigt har förstått vilken potential de har. Därför är hans debut extra rolig. Kanske är han litteraturens Paul Potts? Lycka till Stefan!

Läs mer om “I vredens tid” här >>

KREATIV TÄVLING!
Välj en scen ur Stefans roman. Spela in en film med scenen (max 3 minuter) och lägg upp den på YouTube, senast den 15 november. Då har du chansen att vinna en heldag under en filminspelning. Läs mer om tävlingen här >>

Del 1: Så blev det en bok.

Det är den enda sajten jag vet där det spelar roll om man skriver in adressen med versaler eller gemener. Svensk Bokhandels recensionssamling. Det ska stavas svb.se/Recensioner. Knappar man in svb.se/recensioner blir det error i rutan.

Jag har hängt där en del den här sommaren.

I juli 2005 satt jag rätt sysslolös i mitt arbetsrum på Kommunalarbetaren. En idé kom och jag började samla fakta för en biografi om en av våra mest folkkära skådespelare, Allan Edwall. Intervjuade 79 pers. Fick låna en unik klippsamling av Allans härliga syster. Fick flimriga ögon av mikrofilmen på KB. Försökte bjuda Gösta Ekman på köpebullar, det ville han inte ha. Fick via sagolika Marie Nyreröd (som Norén och Donner nu spyr galla på) Ingmar Bergmans ord om Allan.

Tre år och nio månader gick. Jag jobbade kvar på tidningen, var tjänstledig sex veckor.

Åtta minuter över nio på kvällen den 4:e mars 2009 mejlade jag två obehagligt tunga word-dokument (ett med själva prosatexten, ett med alla källor) till fantastiska Caroline Åberg på Atlas förlag. Efter korr och form och bildblock och två teveintervjuer höll jag måndagen den 27 april boken i min hand. Jag går ut på Drottninggatan, svänger upp mot Tegnérlunden. Papperskassarna med friexen är tunga i mina båda händer. Är jag författare nu?

Del 2: Så övergav jag den.

Det är som de säger: Man ger inte ut en bok, man överger den. Recensionsdagen skulle infalla den 14:e maj. Den 13:e maj tokgooglade jag förstås. Den för mig helt okände Stig Åke Stålnacke hade skrivit en recension i Läsarnas Fria Tidning. Stig Åke, om du mot all förmodan läser det här: jag är ännu ordlös. Men jag blev så glad.

Även om jag förstås förstod att förhållandevis få följer Läsarnas Fria slaviskt. Det spelade just då inte den minsta roll.

Timmarna gick, recensiondagen kom.

Nästa dag, den 14:e, kom jag till jobbet på tidningen som vanligt. I fikarummet satt alla och läste Gunilla Brodrejs stort uppslagna förstadagsrecension i Expressen under rubriken Allan åt oss alla. Jag var lite försenad – fortfarande efter två dagar svårt releasefestbakis, det erkännes – och hade ingen aning vad nån hade skrivit. DN hade inget på morgonen.

Om Stig Åke gjorde mig ordlös gjorde Gunilla mig detsamma. Hon saknade Allans privatliv (med rätta), men skrev vackert att hon genom hela boken hörde Edwalls röst som om det var igår.

Mina kolleger teg inte. Lättnad. Skratt. Leenden. Tårta? Underbara underbara kolleger.

(Och, det här är som synes en parentes: Men är det nåt jag unnar en debutant så är det att ha en redaktion att gå till.)

Sen kom strömmen.

Jag har först långt senare förstått att det finns listor på hur många recensioner en bok får. På vissa wikipediasidor om författare står det stolt att han eller hon minsann har satt rekord i antalet recensioner i dagspressen.

Om mig skrev de allihopa. Det beror alldeles självklart på föremålet för min biografi, Allan själv, jag säger inget annat. Men ändå. DN skrev, BLT skrev, Aftonbladet skrev, fan och hans moster skrev. Till och med halva Lars Kepler skrev (i Göteborgs-Posten)! Genomgående rätt välvilliga. Helsingborgs Dagblad var negativ, boken var ”tråkig” och ”slarvig”. Tidningen Kulturen tyckte inte ens att det var en bok. Och Ingemar Unge, åh, Ingemar Unge. En finsk bloggare gillade min bok, Dalademokraten gjorde det inte.

Men hur ska man kunna överge sin bebis till såna här vargar? Jag tror jag kom på det idag, detta skrivs den 5:e september. Fyra månader sent publicerade Svenska Dagbladets Lars Ring, en av landets mest betydande teaterrecensenter, idag en recension. Ring tyckte att min bok var ”charmig”, ”lättillgänglig, ”inte dålig”.

Men problemet – det var jag. Jag kan inget om teater och Lars Ring undrar varför jag som inte kan ”relatera till den svenska Stanislavskijtraditionen” får skriva den här boken. Två gånger bankar han in den spiken. Boken saknar fördjupning och kunskap om teater. Ett rätt hårt hugg trots allt.

Det var då jag gjorde det förbjudna.

Jag skrev ett mejl till Lars Ring. Och i samma stund övergav jag min bok. För att göra ett halvlångt mejl kort skrev att han hade rätt. Jag tackade ”uppriktigt för en rättvisande recension”. Jag är trots allt en sketen murvel i fackförbundspressen, ingen teatervetare.

Nu du bok lilla. Nu är du vargamat!

/Johan Erlandsson

Josh

“Josh” is the story about a student, Satya (Naga Chaitanya) who comes to Hyderabad from Vizag. He’s incensed by the reckless behaviour of some students in the city but somehow controls his anger. One day he witnesses a riot and files a complaint in the police station. This brings him face to face with a student leader JD (JD Chakravarthy) who’s nurturing his own ambition of entry into mainstream politics. The rest of the story is about how this confrontation between JD and Satya spawns a web of students, campus politics, youth and joshhh….

It’s preposterous to compare Nagarjuna and NagaChaitanya, even in terms of their debuts. Nagarjuna made his debut in 1986 in an era where the number of films made in an year were less and hence less competition. 23 years later, as NagaChaitanya makes his debut he already has a horde of contemporaries to compete against apart from the huge expectations from people in general. “Josh” is an extremely promising debut for Naga Chaitanya. Contrary to what some of us think about the film, I believe the film isn’t designed to showcase his dancing/fighting skills. The story penned by Vasu Verma expects its hero, Satya to be an angry young man, someone who’s equally sophisticated, smart and full of energy. Naga Chaitanya fits into his role with elan. Of course, there’s no denying the fact that we have no idea how his expressions would be if he tries to be not so serious all the time. There’s all the time in the world to experiment and “Josh” is an interesting way to what I believe would be a marathon for Naga Chaitanya. There’s nothing over the top about the film, Naga Chaitanya keeps his feet on the ground, he fights with only one person at a time, some of the veteran actors underplay their roles…just what you expect from a sensible movie.

On the other hand, not everything is not rosy about the film. The crux lies in Vasu Verma’s script which never lets some of the supporting roles to evolve completely. J D Chakravarthy’s role as a student leader should have been more menacing. We hardly see his “true colours” except in couple of scenes where he proves what he’s capable of. Karthika as Vidya, the love interest of Satya is affable in her role as a childish and utterly dumb girl next door. Despite all the signs of a neat friendship developing between the couple, their romance is hardly given any footage. Brahmanandam is completely wasted in the movie. If all these factors are kept aside, something else catches your attention. It’s the theme of the movie. You are expected to understand that “Youth Rockzzz…” on the poster means…”the hero alone rockzzz…”. Except for him, everyone else of his age are either dumb or have got their life completely messed up! The two guys who play the roles of student leaders in college are good but the whole premise of the immediate change in them looks inadequate. And most importantly, although the movie skims the surface of larger themes like role of youth, suicides, education system the entire story funnels down to hero redeeming himself from a dark past by showing the path of righteousness to others. Phew…not everyone can be a God!

Sameer Reddy’s cinematography is wonderful throughout the movie and he captures some of the best moments in the film like the skirmishes between the hero and his rivals with brilliance. Music by Sandeep Chowta is peppy but the lyrics hardly make an impact. Dil Raju, who has had an impeccable track record of producing some good films till date doesn’t disappoint this time too. His resolve to present a good film sans the “macho” element is commendable. The director of the movie, Vasu Varma also handles the script, dialogues and screenplay departments. The direction is pretty good in parts, like some of the scenes involving the gang wars but the screenplay suffers a major jolt when the script gets entangled in multiple themes.

“Josh” is definitely a brave attempt for a debutant, who’s also a star kid! Naga Chaitanya has an alarming screen presence like his father and I think he has had one of the most sensible debuts in the recent few years…you certainly can’t expect a masterpiece from the first film!

P.S: I found traces of these movies/ads in “Josh”

1. 10 Things I hate about you (Principal asking another word for “Friend” to write her novel)

2. Amelie (pure coincidence) (The scene where hero disconnects the cable connection)

3. Limca Ad featuring Sushma Reddy (Hero-Heroine in a song…running everywhere trying to escape from water being splashed all over them)

-Hemanth

(The author can be reached at…hemanth.cr@gmail.com)

Photo Courtesy: www.123telugu.com