Det kom ett mejl till mig i går kväll som jag tänkte dela med mig av :

“Hej där!

Jag är en singelkille på 24 år som nu dessvärre har fått lite problem och tänkte därför fråga om råd. 

Såhär är det, jag har varit och klippt mig hos en sjukt söt frisörska två gånger. Hon är väldigt trevlig och vi har fått riktigt fin kontakt. När jag var där förra torsdagen sa jag:

– Du, jag tänkte vara lite fräck här. Jag tycker du är så grymt söt så jag tänkte kolla ifall du skulle ha lust att hitta på något någon dag?

Hon: – Ja, det kanske jag skulle kunna ha.

Jag: – Jaså du tror det?

Hon: – Ja, men du kan väl ta mitt telefonnummer?

Jag trodde att allt hade gått kanon och att jag fått en dejt säkrad. Skickade ett sms dagen efter och sa att det skulle vara riktigt roligt och träffas och föreslog någon aktivitet som biljard eller bowling. På tisdagen hade jag fortfarande inte fått något svar. Jag blev fundersam.

Jag beslöt mig för att skicka iväg ett till sms, i tisdags kväll där jag åter betonade att det skulle vara kul att träffas, och föreslog bio istället. Jag avslutade även sms:et med: “Men hör gärna av dig oavsett, så jag vet att det iaf har kommit fram rätt”.

Och nu förstår du kanske varför jag skriver här nu till dig på fredag kväll. Jag har fortfarande inte hört något från henne! Så nu till min fråga, vad skall jag göra?

Besöka henne på jobbet och be om tid att prata efter att hon är klar med kunden?

Försöka ringa henne?

Skicka iväg ett till sms och fråga ifall hon inte fått något sms?

Eller skall jag helt enkelt inse att hon dumt nog kör ignoreringstaktiken och helt enkelt försöka glömma henne?

 Jag skulle iaf vara grymt tacksam ifall du kunde ta dig tid med detta problem. “

Självklart har jag tid att hjälpa en vilsen läsare. Dejting är svårt – raggning ännu värre. Och när man tror att man lyckas med det senare men aldrig får till en dejt, då kan man lätt bli frustrerad!

Jag säger såhär:

1. Du var grymt modig som vågade bjuda ut henne på salongen. Tummen upp för det!

2. Som du beskriver det lät hon inte särskilt entusiastisk när hon gav dig sitt nummer. Tjejer har ytterst svårt att tacka nej när en kille är så pass modig att han frågar om en dejt bara sådär. Det gör att vi hellre ger ifrån vårt nummer och får konversationen överstökad än ärligt står på oss och tackar nej. Även jag gör så ibland, t.e.x. när en kille som egentligen inte är min typ bjuder ut mig (läs mer om det här)

3. Hon ignorerar dina sms för att hon är riktigt feg och.. a) inte vågar ge dig en chans till en dejt… b) inte ens pallar att säga nej via ett ynka sms.

4. Gillar du fega tjejer som inte har stake nog att testa nåt nytt eller ens dissa dig snyggt via sms? Vad ska du med en sån tjej till?

5. För att svara på din fråga i slutet: Du ska inte besöka henne på jobbet, du ska inte ringa henne, du ska inte messa henne mer. Det kallas för stalker-metoden och är oerhört avtändande! Det du bör göra är att glömma henne. Är du så orolig, som du skriver, att sms.et inte kommit fram/kommit fel, kolla upp henne då! Sök på hennes nummer på Hitta eller kolla hennes uppgifter i folkbokföringen på Ratsit. Du lär ju veta vad hon heter om du klippte dig hos henne?

Men ärligt talat: Just get over her, she’s not that into you! Och du kommer hitta en så mycket bättre tjej om du fortsätter ragga i den där stilen. Du har ju mod, det är mycket mer än vad många andra killar har

(Foto 1: Adrian Foto 2: Edgard Berendsen) 

Killar och tjejer är ju helt klart olika. Efter 8 för mig innebär att man ringer någon gång mellan 8 och tjugo över. Tiden gick och telefonen var knäpptyst. Så tyst att jag kollade att ljudsignalen var på. Halv nio började jag tänka; nä, han gillade nog inte min röst, min upptagna stil vid baket, eller något annat. Och så började jag slappna av, för jag var verkligen spänd för att jag viste att han skulle höra av sig. Jag slappnade av så pass mycket att Storebror som inte kunde somna fick komma upp, sitta i soffan och kolla Idol.

Strax före nio ringer han. Helt klart efter åtta. Killtid liksom. Och så är han jättetrevlig. Undrar om det är en bättre tid nu än igår. Jag berättar att Storebror är vaken och han undrar ifall han ska återkomma, men jag säger att det är ok, men att vi inte kan prata så länge.

Vi pratade stort och smått ett tag, men stora kontentan är i alla fall att vi bokade en dejt. För att ta en drink tillsammans och tycker vi att det är trevligt så käkar vi middag också. Fast man får ju ha ett tålamod som heter duga som varannanveckasförälder där bara hälften av tiden är möjlig. Och har man dessutom som jag ett 60-års kalas inbokat i Skåne nästa barnfria helg så fick vi glatt vänta till den 19 december.

Men vad fan, jag har bra vibbar om detta.

Tequila race på dejten i kväll är inte att rekommendera.

Varför?

Vanligt common sense bara!

Exakt hur kul är det att spy ner sin dejt eller bli alkoholförgiftad och få eskort till akuten? Nä, just det! Have that in mind 2night…för din egen skull.

Fina, fina Tvillingmamman gick på fest i helgen. Där raggar hon upp en kille till mig. En lång, mörk och trevlig kille. 42 år. Har barn. Han verkade med på noterna och mitt telefonnummer delades ut för ett par dagar sedan.

Idag ringde han, mitt i storbaket med Lillasyster. Olägligt alltså. Men han var mycket artig och frågade när han kunde ringa igen. Det gillar jag skarpt; att han ringer igen och inte att jag ska ringa när jag inte är i en oläglig situation. Jag är för jämlikhet i mångt och mycket, men när det gäller flört så går jag helt klart igång på initiativ och självsäkerhet.

Så imorgon runt 8 bloggar jag inte. Då pratar jag i telefon.

…och det var min lördagsdejt! *GLAD* Han ville önska trevlig resa och så pratade vi en stund….han avslutade med en varm kram och att han ville ses när jag är hemma igen! Undrar vad han skulle ha sagt om han vetat sanningen om min resa?

Ja, i sex timmar satt vi och pratade mer eller mindre oavbrutet! Han verkar jättetrevlig, lugn, lättpratad och samtidigt rolig! En kram när han kom, hans hand på min och så kram igen när han cyklade hem. Och han vill att vi träffas igen….och jag vill att vi träffas igen….och samtidigt så jag känner mig väldigt kluven.  Men jag ska ta dagarna som de kommer, jag är helt på det klara med vad som är prio 1 i mitt liv och allt därutöver som känns bra får ses som en bonus! Helt oväntat 5 dagar före embrytransfer – en väldigt mysig dejt.

Idag: sovmorgon, långfrukost, städat och plockat hemma,  lämnar inte myskläderna på hela dagen, tvättar inför resan, fått meddelande från honom där han tackar för en trevlig kväll, lagat god mat och nu en kaffe i soffan. Om 2½ timme så åker jag ner och tränar…och kanske ses vi redan då?

Om 35 minuter kommer gym-killen hit….hjälp!

I helgen var Miss Blonde D-Cup och DD på fest. Under festen pratade en trevlig gosse väldigt mycket med DD. På väg därifrån hade Miss Blonde sällskap på tunnelbanan med gossen, och lite rund under fötterna tvingade hon på honom DD:s telefonnummer ungefär såhär:

- Fick du DD:s nummer?
- Nej, jag frågade inte efter det.
- Va? Hon är ju hetast i stan!
- Nåja, het är hon ju, men rent tekniskt bor hon inte här.
- Pucko! Lägg in hennes nummer eller så trampar jag på dig med mina nya H&M Jimmy Choos!

Såklart förväntar sig inte DD något samtal från gossen (hon tänker inte på vår förtjusning att bli dominerade av ett par Jimmy Choos, minnet börjar visst svika…).

Men det gör han. Problemet är att han på två dagar bara lyckas få ur sig två SMS. Känner han sig tvingad att höra av sig? Är han dyslektiker? Eller är han coolaste killen nånsin med ett extremt busy social life? Papa-san analyserar.

För det första, två gånger på två dagar är lite. 5 hade varit normalt om han är intresserad och får svar som tyder på intresse (och i DD:s SMS brukar de inte direkt saknas inviter…). Men, för det andra. Såhär är det om en kille messar hela tiden. Han är desperat! Och eftersom vi vet att vi gör så när vi är desperata aktar vi oss för att göra det annars. Är vi upp över öronen förälskade hör vi av oss lite för mycket, men bara lite, för att vi inte riktigt klarar av att kontrollera oss. Vill vi bara ligga tenderar vi att höra av oss ganska mycket när vi tänker som mest på att ligga (och nu menar jag inte de uppenbara mittinatten-SMS:n), och inte däremellan. Ett ryckigt beteende (10 mess en dag, inget de tre följande) tyder alltså på att han vill ligga. I förälskningsscenariot ovan är det ett betydligt jämnare flöde.

Så slutligen, om vi bara skickar sisådär ett mess om dagen? De kan finnas tre olika orsaker:

1. Vi är osäkra på om vi egentligen är intresserade. Kanske tycker vi att tjejen är trevlig, men är inte säkra på att vi vill höra henne skrika vårt namn.

2. Vi är lite för noggranna med att inte verka desperata. Ett typiskt tecken på att vi inte är desperata, men kanske lite osäkra.

3. Vi är helt enkelt galet busy just nu. Och då menar jag inte busy som att vi inte har tid att skicka fler SMS, utan som att våra tankar är upptagna så vi inte hinner tänka ut något catchy.

Vad som gäller i just det här fallet är omöjligt att veta. Vi får helt enkelt återkomma till frågan bär det finns mer information. To be continued…

Sen imponeras jag av hur de två säkerligen trevliga männen faktiskt funnit varandra, funnit någon med precis samma inställning till kvinnor. Härligt jobbat!

Idag är jag så bakis så jag knappt kan tänka. Jag har en puls på 120 och är darrig. Hemskt!

Men jag antar att det är värt det eftersom jag hade en hur trevlig kväll som helst igår. Jag och gymkillen träffades sju igår kväll och skildes åt halv åtta i morse. Hur mysigt som helst .

Så det är värt att jag sitter på jobbet och mår uruselt. Tror inte min kropp var redo än för alkohol och lite sömn efter influensan.

Längtar hem till soffa, cola och pizza…

Oj!

Gymkillen är hur mysig som helst. Det hade jag inte väntat mig…
Jag är helt jätteglad . Vi har suttit och fikat i två och en halv timme.
Vill träffa honom igen helt klart.

Uppdaterat 22:08.
Han hörde av sig
Han vill bjuda mig på vin på torsdag.
Oj vad trevligt!
Och vad glad jag blev!

Jag e sååååå nöjd med min bil! Men den har så mycket extra utrustning så jag har inte lärt mig hälften än! haha
Men den e verkligen en dröm att köra, och med den motorn så går den som fan!
Det finns tom. TV i den, men den e analog så jag tror inte den funkar nu!? Och inbyggd mobil och… haha
Hur som helst så e jag sjukt nöjd!

Jag har inte varit inne på en viss persons sidor sedan jag råkade skriva en kommentar på en av dem, och blev bemött lika omogen och otrevligt som man kunde förvänta sig. Jag tittade lite senare och då hade svullo skrivit där oxå och babblade om hänsyn! hahahaha, denna fetknopp vet inte vad hänsyn är!!! Bara att titta bakåt så ser man hur mycket hänsyn tjockisen visat! Efter det så la jag ner att titta på hennes sidor!
Ärligt så skrattar jag åt det nu! De förtjänar varandra! Hade hon inte varit så svinig det sista så hade jag tyckt synd om henne som blivit så sjukt manipulerad av denna falska och uträknande fettklump!
Men nu så…

Konstigt nog så har jag märkt att jag saknar henne lite då och då! Inte den hon är nu, utan den hon var en gång!
Jag tror att bara för att jag inte tittat in på hennes sidor och inte sett eländet de håller på med så har jag fått den distans jag behövde för att nå hit!
Dessutom så påverkar “mitt nya jag” min syn på allt oxå!
Jag har märkt att jag saknar fler människor, men jag vet inte om jag egentligen vill träffa dem!? Förmodligen inte, inte alla iaf!

Min mobil la av så jag fick ta reserven, och det roliga var att den hade en viss person lånat, och korkat nog inte raderat smsen i den! Hahaha
Det var intressant läsning! Mest svullos sms! Jösses en så manipulativ och omogen människa! Att hon verkligen gått på detta förvånar mig, hon som såg igenom så mycket förr! Underligt, men det visar på hennes förändring!
Jaja, man kan väl bara hoppas det inte slutar för illa för henne med fettot, för det håller nog inte i eveigehter! hehe

Jag har pratat en del med Sindy och fått klart för mig allt nu! Stackars tjej! Ja det är verkligen synd om henne!
Men jag kan inte hjälpa henne! Inte som jag vill!
Hon får sköta allt själv och jag kommer finnas kvar somhennes vän, men hur mycket beror på henne!
Jag vet vad jag måste göra för att kunna ha kvar henne som vän! Det blir inte lätt för jag känner trots allt för henne, och hon klarar inte behandla mig som hon måste!
Men jag måste stå emot!
Sist hon var här så kunde jag inte det! Vem fan skulle klara det när hon fullkommligt öser ur sig hur mycket hon tycker om mig och allt jag gör!? Inte jag iaf!
Men jag inser att det går inte. Jag kan inte ha ett förhållande med henne, och jag tvivlar på att jag någonsin kan? Jag tror inte hon kommer dit då det skulle vara möjligt!
Synd för jag skulle kunna släppa loss allt och verkligen bli kär i henne tror jag!

Vi pratade även om foto, och innan så har hon absolut inte velat vara med på bild, men nu ville hon!
Hon skulle vara både lätt och svår att plåta!
Hennes hy är fantastisk så den är hur enkel som helst! Hon är blek, mycket blek! Men så snyggt blek!!!! Få är snygga så bleka, men hennes hy är nog den finaste jag sett!? En tjej jag haft innan har haft liknande hy, men hennes är perfekt precis överallt!
Och på ryggen är den om möjligt ännu mer fantstisk! Inte en endaste liten leverfläck och så sjukt slät så den nästan ser konstgjord ut!
Hon har snygg form på ryggen dessutom! Det svåra blir alla tatueringar!
Vi får se, jag har inte bestämt än om jag skall plåta henne!

Bara för ett par dagar sedan stod det klart att det inte blir något med en tjej jag stötte på! Lite synd för hon var inte bara sjukt snygg, utan sjukt bra på flera sätt! Varför det inte blir något går jag inte in på!
Men jag kände då att nu skall jag låta bli att prata med tjejer på ett tag för jag vill vara ifred, men vad händer? Jo, jag börjar prata med en jag pratat med för ett tag sedan och vi skall träffas! Hahaha
Bara att ladda om batterierna!

Nu räcker det!

Miss blonde D-Cup hade ett problem för ett litet tag sen. Hon skulle på dejt med en kille och var inte helt ointresserad av lite funky business. Men vad skulle hon ha på sig för trosor egentligen?

Papa-san to the rescue!

För det första. Ta aldrig för givet att få ligga, det är bästa sättet att inte få något.

För det andra. Har han kommit in till trosorna kommer du få ligga, om de inte är gräsligt fula, eller han får prestationsproblem.

För det tredje. Välj trosor som du känner dig sexig i. Om du känner dig sexig, kommer du vara sexig. Om du känner dig sexig, kommer du vilja att han tar av dig trosorna. Då kommer han också vilja det.

Men, det ska vara du som känner dig sexig. Inte du som ska ta på dig vad han tycker är sexigt. Har du trosor med hål i grenen kommer du vara nervös för vad han kommer tycka, och vara osäker på ifall du vill att han ska se dem. Det kommer han märka, och så blir det inget. Känner du dig inte trygg och bekväm är du inte sexig. Spara de mest extravaganta trosorna till din framtida äkta make, får då känner du dig redan trygg och kan leka ut.

Så, nu har vi kommit överens om att du först och främst ska tänka på vad du vill ha på dig, inte på vad han vill. Då kan vi prata om vad killar gillar!

Genomskinligt, spets, stay-ups oc annat småporrigt ligge högt på listan (förutom för de killar som mest går igång på sportbehåar..). Men det betyder inte att vi vill att tjejen ska ha det första gången. Alltför sexiga trosor kan ge en känsla av att tjejen planerat det hela innan, och vi gillar att känna att vi förförde tjejen, inte tvärtom. Dessutom vill vi gärna spara lite spänning till senare. Vi vill inte heller att tjejen ska ha tråkiga bomullstrosor, för det signalerar att hon tänker mer på det praktiska än på utseendet (vilket det i och för sig inte är något fel på, men det är inte tändande).

Så, slutsatsen är: på första dejten vill vi att tjejen ska ha relativt ordinära trosor, men med någon sexig detalj. Bomullstrosor med spetskant, sexig skärning på rumpan (hipsters is the shit!) eller något som är lätt genomskinligt på rumpan, men inte framsidan är perfekt. Det ger en hint om att det finns mer att vänta framöver och gör er spännande i våra ögon. Och det antar jag att ni vill vara?

Ni verkar vilja veta om min dejt. Vet inte om det känns rättvist att kalla det för dejt längre. Numera har det nog övergått till en person som jag träffar. Utan att avslöja namn på människan kan jag kanske berätta lite om hur vi träffades.

Det var för fyra och ett halvt år sedan, innan jag träffade min förra sambo. Nån gång på vårvinterkanten där så spenderade jag mycket av min tid med att sitta på Lunarstorm. Ja, det var där vi började prata med varandra.

Lunarstorm. Tänka er så länge sedan va? Först mailade vi på sagda community, sen övergick vi till ICQ (det var på den tiden då jag vägrade använda mig av msn). Nästa steg blev till att prata i telefon så halsen skavde – vi hade fyrtimmarssessioner. Och tillslut så träffades vi. Människan bor tyvärr sextio mil bort. På gamla goda tiden tror jag att jag var där två eller tre gånger och han här lika många.

Ja, sen gick det som det gick. Det var lite olika omständigheter som gjorde att jag kände att det inte var helt rätt och sen träffade jag ju den där sambon och blev pangkär och sa en dag på telefonen till den här “dejten” att vi nog inte skulle höras mer. Och så gjorde vi inte det.

Han hävdar att han försökt ta kontakt med mig ett par gånger under åren men jag måste ha förträngt det hela. Satt väl hemma och kollade på Så ska det låta med killen när jag ignorerade hans sms.

För några månader sedan började vi prata på msn igen. Jag höll det till en början på en väldigt proper nivå, men efterhand så smög det sig på. Jag kom på att han ju är roligt och smart och så började jag tänka på honom i allmänhet också. Till slut var vi ju tvungna att ses.

NERVÖS! Oj jisses Amalia. Jag hade ju hunnit ha fjärilar i magen i flera veckor då, och det hade bara tilltagit. Men det gick ju bra kan vi konstatera. Vi fortsätter att träffas när det går, det känns bättre och bättre för varje gång. Jag försöker hålla i hästarna dock. Ta det lugnt och känna efter, softa. Ja, ni hajjar. Det är rätt frustrerande att bo så långt ifrån varandra dock. Speciellt när han just dragit hem och jag finner att jag sitter här och längtar igen, efter två timmar.

Han är supernajs mot mig. Jag gillar honom lite mer för varje gång vi ses. Jag känner mig väldigt omtyckt och bekräftad och mår bra tillsammans med honom och snart ska vi gifta oss och skaffa barn. Eller också inte. Vi får se.

Jaha, det var en fråga. Ni kan fortsätta ställa frågor ett tag till. Nu ska jag färga lite hår och skriva klart min tenta. Pöss.

Toppen- Vara mig själv lyssnade jag på nu, det var ett tag sedan! Det var elin som skickade den till mig och jag minns vad hon sa då! Något positivt finns kvar efter henne!
Och när jag ändå pratar om elin, varför dras unga tjejer till mig????
Jag gör inte ett skit för att de ens skall titta på mig! Jag vill inte ha en så omogen tjej igen, men nu är det en 20 åring som jag märkt är intresserad och jag fick svaret svart på vitt idag! Jag har nästan inte hjärta att säga nej ju!!!!!
Jag måste ändå!

Efter det att det inte funkade med Sindy så har jag inte varit aktiv alls för att hitta någon, jag orkar helt enkelt inte nu! Jag vill vara ifred!
Men vad fan händer? Jo, detta och inte nog med det! En annan som jag avfärdade är på tapeten igen.
Räcker inte med det! En annan tjej jag pratade med för ett bra tag sedan har oxå plötsligt visat intresse!
Va fan händer?????

Jag tar alla tre! Hahaha
Nä, jag vet inte vad jag skall göra riktigt? Jag är så trött på tjejer just nu så jag vill egentligen bara vara ifred, eller bli tillsammans med någon som inte är det minsta jobbig och krävande! Jag vill kunna slappna av och bara må bra!
Jag vet vem jag skulle kunna leva med nu, men det går inte heller!
Jag behöver få lite distans, och bara vara mig själv! (Toppen)

Jag skall iaf säga till den senaste att glömma sitt intresse för att hon är för ung!
Sedan får jag se!

Vi skulle mötas vid ringen på Stockholms C. Strax efter 5. Tokigt val plats eftersom vid den tiden är det sjukt mycket folk vid just den platsen. När jag kommer dit så börjar jag spana runt, kommer inte ihåg riktigt hur han såg ut på fotot på dejtingsidan, men så ser jag någon som kan vara han och tänker: hm, detta kan bli trevligt! I samma sekund är det någon som knackar mig på axeln och där står en jättekort kille, inte med samma glimt i ögonen som på bilden och jag fattar direkt att han är inget för mig. Ytligt av mig. Javisst.

Men bion var i alla fall bra.

Äntligen hemma. 12 timmar på jobbet känns. Dispyten med pappan likaså. Längtan efter barnen gör sig extra påmind eftersom jag pratade med dem ikväll. Storebror glad. Lillasyster ledsen.

Men det finns roligheter också. Som bio imorgon till exempel. Med Läraren. 

Jag har haft tid till att tänka mycket det senaste och tid att känna!

Jag insett att en del människor som man tror på och litar på inte alls går att lita på. Att händelser skapar en ny människa och att gamla värderingar försvinner som om det vore att måla om hemma!
Att egoism är större än jag vågat tro! Och att det i det närmaste tar bort all empati.
Synen på rättvisa, hänsyn och medmänsklighet förvrängs totalt när vissa människor inte förstår.
En del förändras för att de hamnar i olika faser som de inte förstår, och inte försöker förstå. Andra för att de fastnat i dessa faser och inte tror sig kunna ta sig ur!
De övertygar sig själva istället att de mår bra och förändras totalt till en människa som blir ytlig!
De tycker synd om sig själva eftersom egoismen tagit över, men de ser det inte så.

Det finns tusen saker jag tänkt på och som jag inser att jag har “problem” med!
Jag har märkt att jag kan hitta tjejer utan problem, men en människa har förstört min tro på människor så mycket att jag ständigt misstänker dem!
Det beror på att denna människa sade sig vara det ärligaste som fanns, slutligen visade sig kunna ljuga och svika utan det minsta problem! Vem skall man våga tro på efter något sådant?
Även om den människan är borta för gott så lämnade hon spår!

Jag träffade en tjej som jag kände jag ville leva med, men sedan kände att jag inte kunde! Skälet är ointressant.
Men det som det innebar för mig är tyvärr något helt annat!
Jag inser att jag har stora krav på tjejer jag träffar, inte alls orimliga, men det gör att jag ratar de flesta utan att ge dem en chans!
Jag orkar helt enkelt inte!

Jag har kommit fram till ett beslut, men inte när det ligger i tiden! Jag hoppas någon gång under första halvåret nästa år!

Det är drastiskt och dramatiskt, men det är det jag vill nu!

Jag skall försvinna!

Tänkte att ni skulle få vara med från början denna gång.

Nästa vecka ska jag på dejt. Killen, som vi kan kalla Läraren (eftersom han är lärare), är 35 och han har hittat mig på dejtingsidan jag är med på. Ser trevlig ut på bild, ingen supersnygg kille utan en helt vanlig kille. Ser snäll ut också. Det är bra.

Han och jag ska gå på bio tillsammans. Lite fjortisaktigt, för man kan ju inte prata då, så hur ska vi få koll på om vi känner varandra? Fast vi ska kombinera med en fika så det känns ok ändå.

Är han stora kärleken, kom ihåg, ni hörde det först!

Det är en kille jag träffat på nätet… Vi har tjattat ca 2 månader o planerat att träffas 4ggr. Första gången dök han inte upp. Långt om länge gick jag med på att prata med honom igen… O sen boka en ny date. Jag har avbokat 3ggr med kort varsel… Men jag avbokar ju iaf…

Igår skickade han sms o frågade om jag dumpat honom. Kan nån dumpa någon innan man ens träffats? Jag förklarade att jag har 2 jobb, föräldrar på sjukhus o därmed en familj som upptar all min fritid. Att jag bara kan ta en dag i taget-inte planera något. Samt att han inte kommer före vare sig jobb eller familj. Om han därmed känner sig dumpad är jag ledsen men jag varken kan eller orkar göra något åt det just nu.

Det tog ett par timmar innan jag fick svar, vilket är ovanligt… Sen skrev han att även han har 2 jobb o dessutom ett barn. Att jag inte ska tro att det bara är jag som har ett jobbigt liv. Eftersom jag bara tyckte synd om mig själv kunde vi lika gärna bryta kontakten. Han avslutade genom att önska mig ett lyckligt liv.

Jag var inte ledsen. Var inte särskilt intresserad innan o inte blir jag mer intresserad när han visar sig vara en egoist som saknar empati…
Just nu önskar jag mig ett välplanerat liv, ett, eller 2, välbetalda dagtidsjobb med regelbundna tider. Ett barn hade jag nog klarat på sidan om…Jag tror inte han, eller någon kille för den delen, skulle byta till sig 2 heltidsjobb med oregelbundna tider, en mor på sjukhus, en far som behöver assistans med allt, kombinerat med en syster med förståndshandikapp som behöver stöttning med det mesta… B, som han kallar sig, skulle knappast ha tid med både lunch och middag var och varannan dag på stans mer fashionabla krogar, dejter, vänner och träning med personlig tränare. Att dessutom bo i ena ändan på stan, inte ha gångavstånd till jobbet, ha familjen utspridda på andra delar av stan och bilen inlämnad på verkstad på obestämd tid skulle få alla killar jag känt i mitt liv att bryta ihop.

Att B har bil vet jag och jag kan slå vad om att han för det mesta har den till jobbet även om spårvagnen i hans fall går från dörr till dörr. 2 jobb? Isf 2 deltidsjobb… Barn? Jo, det har han ett, men vårdnaden? Med hand fullspäckade liv och sena kvällar på jobbet tror jag har har inrutat umgänge som ligger i schemat på helgen varannan vecka eller så.  Han är inloggad på msn i princip dygnet om och svarar oftast direkt om man skriver till honom. På mina jobb kan inte jag sitta vid datorn alls större delen av arbetspassen. Jag kan kolla mailen en snabbis t ex om jag sitter i telefonkö. I bästa fall kan jag använda datorn, men nu pratar vi inte om jobbets utan min privata mini med 3g uppkoppling, när jag har jour. Men det inkräktar på min nattvila. Men databeroende som jag är måste jag kolla nyheter, mail, msn, tradera och bloggen innan jag somnar…

Om B hade skrivit att han förstår min situation så hade det varit ok.

Om han sagt att han inte kan sätta sig in i min situation, men att han har en annan, i hans värld kaotisk situation, så han vet vad kaos är… hade det varit ok.

Om han sagt att han fattar nada så hade det varit mer ok.

När jag började skriva satt jag på spårvagnen. Det finns reklam ute för blodcentralen just nu som börjar “been there, done that”. De flesta jag känner har kommenterat på facebook och msn att de känner med mig eller tänker på mig, när jag skrivit hur ruttet livet känns just nu. Om B åtminstone låtsats att han förstod. Nä killar är alltid värst. Inte nog med att vi tjejer klagar på att föda barn. Vi klarar inte heller dubbelarbete i kombination med skötsel av äldre generationer och omhändertagande av yngre. Detta ska vi klara med hjälp av allmänna kommunikationer. Vi ska dessutom träna regelbundet och ställa upp på dejter när killarna känner för det! När ska vi tjejer lära oss? Den här modellen speciellt. Hon vet ju inget om hur det är att ha 2 deltidsarbete med regelbundna tider och dessutom behöva ta hand om en egenavlad 3-åring varannan helg!

Jag har haft en mycket trevlig eftermiddag.

Vi tittade på Casper David Friedrich-utställningen på Nationalmuseet. Pratade, skrattade. Han luktar gott. Han är så, så fransk *s*. Han uttrycker sig på ett helt annat sätt. Hans kroppsspråk är annorlunda. Men han är så rolig! Vi pratar så bra. Avslappnat och trevligt. Vi promenerade. Åt gott. Han är så rak, tydlig. Han vill jättegärna ses igen. Jag funderar på saken. Jag är ju lite rädd. För någonstans inom mig så tänker jag att en man som säger bra saker om mig och som vill träffa mig igen måste det vara nåt fel på. Han måste ha nån baktanke med det hela. Störd jag är…

Men jag tänker på honom nu och det känns bra. Men jag vet inte om det känns “så”. Jag vet inte om jag tycker han är sexig och attraktiv. Han är trevlig, enkel och rolig. Han har inga problem att vara emotionell eller säga vad han tycker och känner. Och han är så rolig! Jag blir glad av att träffa honom. Så vi ska ses i veckan igen tror jag…

Till skillnad från alla andra typer jag träffat på…

Sen är jag och konst nog inte riktigt kompisar. Jag förstår inte hur man ur lite färger och former kan utläsa att konstnären avsåg att skildra livets faser och att den gamle räds döden men den lilla skuggan ovanför skeppet betyder att konstnären hade en religiös tanke bakom det hela. Eh? Que? Men men, det var vackra tavlor och jag gillade speciellt Friedrichs tavlor med månstrimmor i vattnet. De hade en speciell lyster.

Det var ju inte så svårt… Öhh… gick lite för lätt ju…Haha
En barnledig helg i antågande j den 23:e Oktober
Alldeles snart ju… Hua..S N A R T
Shalini tar Marcus… Jessica tar Johannes
Elias till Västerås och Hanna till Korttis.
Från Fredag till Söndag.

Shittans shittans… Så tomt det kommer att vara.
Määh… inga sådana tankar nu..
Att det vore  en ypperlig chans till kvalitetstid med en unge.
Kan lova ett det har kommit ett par gånger ju… tanken.
Nope… nu ska jag vara själv… helt själv =)

Jag ska ta ett långt bad med Badlyxen jag fick av Finaste Engelsson.
Ha en lugn hemmahelg och bara vara.
Jag ska tända ljus… Kanske ett glas vin… gott att äta.
En Bok… jisses… det hade jag ju nästan glömt ju – Böcker!
Har ju massor med bra böcker olästa hemma.
Kanske gå på Bio… länge sedan ju… -95 var det nog sist.
Var och såg Yrrol med Elias i magen.
Gå kanske en promenad på Lördagen…
Prata med någon kompis om ev utegång…
Eller fortsätta med att sluka böcker…

Kan ju ta en röjarhelg också..
Fullt ös medvetslös från Fredag till Söndag.
Nyktra till lagom tills ungarna kommer..
Sen vara ångestfylld och jävlig dom kommande två veckorna.
Och titta ner i marken och låtsas som om det regnar när man möter folk.
Leja någon sen att hämta barnen från Fritte i tre månader.
Medan man satt hemma och undrade
Vad var det man egentlige gjorde? Hö hö…
Nja… låter inte så lockande faktiskt men ett alternativ ändå..Haha

Men jag kunde ju också Storstäda ifred för en gångs skull.
Tvätta fönster.. rensa i garderoberna…
Sorteras i slängas och skänkas bort…
Sen på kvällen kan jag korrekturläsa bok två en gång till.
Skriva lite blogg… fast det gör jag ju ändå varje dag… nästan.

Kunde ju också skaffa mig en dejt…
Bjuda på middag hemma.. tända ljus och pitepalt.
En kvällspromenad innan dejten åker hem.. eller så..haha
Börjar bli lite brådis nu med att etablera sådana kontakter ju =)

Ja vad ska man göra en hel helg utan ungar?
Har ni några förslag mera än dom som jag nämnt?

Klockan är 22 och alla ungarna håller på att göra tårta ute i Köket nu =)
Sams är dom också för en gångs skull ju… Peppar peppar.
Sen blir det Tårtfika och hopp i lopplådorna för ungarna.
Lite sent visserligen man det blev så idag..
Vi var sena med precis allting idag av någon anledning.
Kvällsmaten åt dom vid åtta…
Men det är sådant dom händer ibland och det är ju helg.

Ha en skön fortsättning på eran Lördagskväll!!

Sköt om er!

KramKram!

Fransosen han visste han. Han kunde han. Han är övertygande och tydlig. Jag har nog aldrig blivit så uppskattad, bekräftad och smickrad. Han ringde när jag satt på tåget hem, han smsade när jag kommit hem. Jag är inte van. Berättar mer imorgon. Men just nu… just nu är jag bara vilsen och förvirrad.

Vilse i världen…jupp.

Jag är förvirrad.
Skulle behöva lite sorteringshjälp. Eller kan inte nån bara bestämma åt mig?

Ah!
Jag vet inte vad jag känner, hur jag känner, om jag känner, vad jag tycker, vad jag borde tycka och känna.

Ah!

Nog dags att sova…
God natt!

Och nu ringde en fransos, som jag träffade för ett tag sen, mig. Han sade att han tänkt på mig och vill bjuda mig på vin imorgon. Jag tackade ja. Han är en frisk vind kan jag säga. Jag ser faktiskt fram emot att bli lite bortskämd med vin och uppskattning imorgon. Jag tror han sade ungefär en sju gånger under tiden vi pratade nu att jag är bra på alla möjliga sätt. Jag gillar det.

Nåt nytt. Det gillar jag också. Trevligt .

Har varit på en blind-lunch-date. Killen e gift, bor utanför stan o letar älskarinna… KK är vad jag letat efter på samma sida, så det hade ju kunnat funka. Första bilden jag fick se åt honom gjorde mig jätte-nyfiken. Men misstänksam som jag är bad jag om fler kort. Även på nästa kort var han fin. Framförallt var han rolig att maila med! Jag fick honom sedan att börja använda msn – vilket han inte gjort förut. Vi har pratat en hel del, t o m planerat att ses 2 ggr innan, fast jag har backat ur i sista sekunden. Även idag kände jag för att backa ut…

På msn har jag nämligen frågat om mer bilder – nyare… för han erkände att de jag sett tidigare “va ett par år”… När han la upp en profilbild blev jag sittandes, stirrandes. Inte det att han va snygg, och det var absolut inte så att jag kände igen honom någon annan stans ifrån – men han hade åldrats! Han såg 10 år äldre ut än på de andra bilderna och det var inte längre med samma spänning jag såg fram emot ett möte. Sen har jag ju inte varit fullt ärlig… Och som mina vänner säger: en lunch eller middag på stan kan jag ju unna mig ändå – det behöver ju inte leda någonstans.

Jag kände knappt igen honom idag. Jag beställde en kopp kaffe i baren på restaurangen vi skulle mötas på, blev sedan sittandes i baren. Det satt en kille i “rätt” ålder, rätt typ, i ett bås inte så långt ifrån mig. Efter någon minut kom han fram och frågade ifall jag stämt träff med någon och i det läget kunde jag inte med att ljuga och säga nej.

Han var trevlig, han har rolig humor. Men ser ut som en gammal jobbarkompis när han skrattar – de hade kunnat vara bröder! Men sen? Jag vet inte. Han e inte vacker. Lite charmig på sitt sätt, trevlig och har humor. Smal och absolut snygg kropp. Men det kändes inget i magen. Ingen annan stans heller för den delen. Och attraktion måste finnas och kännas – annars är det ingen idé… Ibland mellan varven när jag tittade honom i ögonen fick jag “en annan bild” av honom. Tror jag släppte det där med likheten på jobbarkompisen de sekunderna. Och då – bara då – kunde jag känna något. Men jag kan inte sätta ord på det. Intetsägande kanske? Jag behöver en kille som slukar en med blicken. Som förför med blicken. På den här modellen kan jag knappt säga att det fanns potential för det. Kanske de där sekunderna då… Men hur långt räcker det?

Jag har inte lovat honom något. Jag sa ärligt (nästan iaf), att jag brukar gå på magkänsla. Att jag inte vet ännu och att jag verkligen ska känna efter när vi skiljs åt vad magen säger. Han sa att han förstod. Att han var intresserad. Vi skulle höras av – vi lär ju iaf se varandra på msn… Och jag har lovat att återkomma när jag bestämt mig… Jag fasar för att han ska fråga rakt ut på msn bara…. Tror i o f att han kan ta ett nej… Han verkade rätt mogen och insiktsfull för att vara kille. Men min vana att avböja och dumpa är ju inte så stor…

Igår var en hektisk dag – ska skriva mer om den sen, men jag tog mig också tid med saker och undvek att stressa. Detta var vad jag skyllde på när jag avbokade en dejt igår kväll – som vanligt i sista sekunden. Men med honom har jag inte dåligt samvete! Det är minst 3e inbokade dejten med den killen. Men första gick jag på – och han hade tagit fel på tiden och dök inte upp. Så säger han iaf. Men det är han som är ivrig att träffas och han tjatar verkligen om det. Lite för mycket kan jag tycka. Och jag hör iaf av mig om jag uteblir…

Till första utsatta dejten var jag också nyfiken. Det har sedemera avtagit. Han är mer och mer tjatig. Och berättar mer och mer knäppa grejer om sig själv. Är han ärlig fullt ut så har han i a f berättat mycket personligt för mig – men det är nog en liten skruv lös någonstans. Numera är dejt med honom inte ens lockande…. Skillnaden är väl att han ändå ser bättre ut på kort. Givetvis inte lika snygg på de jag sett senast… OCh han vill inte gärna visa helkroppsbilder… vilket gör mig lite misstänksam. Är han inte så smal och vältränad som jag fått uppfattningen om? Fortsättning lär ju följa…

Igår kunde jag inte hålla mig längre. På kvällen vidarebefordrade jag ett sms med ett blondinskämttill R. Fick faktiskt inget svar. Inte ens i morse. Så under dan skickade jag ett till sms och frågade om han lever – kort och koncist. Efter flera timmar fick jag ett svar. Han frågade hur jag mådde och om allt var bra med mig. Jag svarade att jag är lite nere och undrade om/när han tänkte bli lite kramsjuk. Då fick jag ett snabbt svar att visst var kramsjuk och han undrade hur jag jobbar i veckan. Jag talade om att jag är ledig ikväll och lördag kväll. Sen har det blivit tyst igen, men han är inloggad på msn… Det återstår att se om det blir fler svar. Nu är vi ju alltså igång och smsar igen… … och jag började som vanligt… Men jag har verkligen saknat det!!! Blev jätteglad av hans svar. I mitt horoskop står det att jag får stå ut med att det är veligt och jag inte får som jag vill under veckan på kärleksfronten, men det skulle visst blomstra under helgen. Undrar jag om det kan slå in mån tro?