Shaker Plates is the Vinyl Sublabel of the very successsfull digital Label „Shak Digital“. After two releases (including an Angel Alanis EP, remixed by Classic’s Luke Solomon) its time for Label Owner Rick N to present his first single, a collaboration with Ruediga Schneider from Gawron Paris (Nordic Trax), produced by Sascha Braemer and Dan Caster (Supdub,Berlin). On Vocals you will find Nick Maurer, Leadsinger of the american Band Greenskeepers (Om Rec, Classic) They get massive remix support from Sascha Braemer (Heinrichs & Hirtenfellner, Stil Vor Talent, Dekadent) and Dan Caster (Supdub, Halbacht Musik) themselves aswell as Lopazz (GetPhysical, Cocoon, Compost, Kompakt, Circle) and his production partner Zarook (Kompakt, Get Physical, Italic, Circle, Gumption).

Ear Worm Alert !!!

Artist: Rick N & Ruediga Schneider feat. Nick Maurer

Title: Leave me alone

Label: Shaker Plates

Catno: SHPL003

Style: Tech / Minimal House

Format: 12″ Vinyl + Digital Download

Release Date: December 2009

Tracklist

A1 Sascha Braemer & Dan Caster Club Mix

A2 Original Extended Mix

B1 Lopazz & Zarook Mix

||| Prelistening all tracks | full Releaseinfo (PDF) |||

Shit pommes frites. Igår var det sjukt vill jag lova, om detta beror på en ohälsosam mängd alkohol eller om det beror på någonting i den saltvattensfyllda luften låter jag vara osagt. Jag ramlade bland annat in i en pianoflygel på pianoloungen ovanför bryggan  i Fjällbacka hamn och gjorde bort mig rent allmänt. Men whatever, jag var så odrägligt full att jag hade kul oavsett och de gamla sjöbusarna här ute får hålla sig ur vägen för jag är i en väldigt ostabil fas just nu där allt kan hända.

Alltsammans här ute känns väldigt dekadent. Männsikorna som rör sig omkring i samhället är för det mesta överviktiga solbrännda gubbar med skjortor i för starka färger och deras inskränkta kärringar klädda i Henri Lloyd och vita chinos. Det finns inga estetiskt tilltalande damer över fjorton år att titta på, och hur omoralisk jag än känner för att vara tänker jag inte i min ensamhet sträcka mig till pedofili. Anthon har under löpet av dagen lyckats med att ta svart bälte i lathet så jag har i min ensamhet underhållit mig med att sitta och chatta ute på altanen de senaste timmarna. Jag tänker gå en runda nu och fotografera lite, för att sedan gå hem och däcka för att fördriva resten av dagen.

Skepp å Hoj!

der vorteil: man kann mitten am tag mit freunden stundenlang im cafe sitzen, praktisch natürlich dann, wenn diese freunde auch arbeitslos sind.

der nachteil: man hält sich 2 stunden lang an einer kleinen apfelschorle fest.

aber ich will ja heute auch noch ins kino, und wir wollens ja mal nicht übertreiben. gibt ja leute, die hart arbeiten, damit ich nicht verhungern muss. danke allen beitragszahlern!

selbst gefangen, selbst geräuchert, noch warm mit selbst gebackenem Brot und Kaffee zum Frühstück nachdem die Jungs alle gut versorgt sind.

So lässt es sich leben….

( ups… fast schon dekadent luxuriös, ich muss echt mal auf meinen Livestyle achten ) )

Have fun

Même si nous sommes au début de la saison estivale et que “les tubes de l’été” fleurissent un peu partout, même si après une année de labeur on met notre cerveau en veilleuse pour quelques semaines. Il faut tout de même savoir garder un minimum d’exigeance et de bon goût.  Voici pour preuve un choix de disques qui ne laisse pas sa place à la médiocrité, comme quoi on peut être en vacances tout en restant pointu.

October – Stay Again (Perspectiv)

Stay Again est une sucrerie deep et envoutante à la rythmique techno suave, fidèle à la marque de fabrique du label Perspectiv que l’on doit au jeune Julian Smith aka October. Sur la face B , Go outside  se veut plus oppressant et parfaitement taillé pour les afters.

Mto – Bring it on now (Coco Machete)

Avec ce disque, on revient aux valeurs musicales qui nous tiennent à coeur chez RW. Notre préference ira donc evidemment vers le remix de Remote qui une fois de plus dose parfaitement le mélange entre sonorités dark et druggy couplées à un pied massif. La sauce prend toujours aussi bien !

Remain -Dependance (Meant records)

 Le parisien Remain jusqu’alors inconnu du grand public, nous fait decouvrir tout son talent avecs ses 2 tracks techno tout en montée et efficaces à souhait. Il est egalement à la tête de l’ecurie Meant Records aux côtés de l’experimenté Siskid (issu de la formation Blackstrobe) .Voici un duo et un label qui risquent de ne pas rester discrets bien longtemps !

Martin Donath – Akvedukt (Dekadent)

Après 2 réalisations sur Rotary Coktail, ainsi que sur son netlabel Stadtgruen, Martin Donath signe cette fois la 2ème sortie du label Dekadent qui au bout de 2 maxi se trouve déjà sous les feux de la rampe depuis le fameux Manjala par Two EM. Ce nouveau track Akvedukt est un concentré de techno minimaliste puissante et groovy à mort (comme on aimerait quelle le soit plus souvent d’ailleurs). La remix de Mark Broom apporte une valeur ajouté non négligeable à ce disque qui n’en avait pourtant pas besoin. A se procurer d’urgence !

Nachdem ich die letzten Male immer betont habe, wie gut die Zombies in unserer geliebten Hongkong – Bar sind, muß ich dieses Mal mal näher auf das Essen eingehen. Damit nicht der Eindruck entsteht, wir würden uns immer nur sinnlos besaufen.

Das oben ist die – scharfe – Ente des Liebsten, das unten mein Rind mit Glasnudeln, Bambus und Gemüse. Die Vorspeise hab ich vergessen zu fotografieren – wir waren wohl zu hungrig, aber hier die Nachspeise:

Schneebälle Gebackene Bananen mit Vanilleeis. Immer wollen wir was anderes probieren – aber immer bleiben wir daran hängen. Ist einfach das Beste. Die lecker Zigarren, die wir früher dann als Abschluß geraucht haben, gibt’s ja leider aus gesetzestechnischen Gründen nicht mehr.

Trotzdem, immer wieder ein dekandentes Vergnügen.

Heute waren wir dann noch kurz auf der Münchner 850-Jahr-Feier, da gab es lecker Riesenbratwurst, aber für mich viel zu viele Leute. Das konnt ich heute gar nicht aushalten, und zum Amoklaufen war ich auch zu faul. Das kommt dann morgen nach Cordoba dem Sieg.

Und jetzt muß ich mich mal informieren, wie die Türken so spielen. Die hat Österreich ja schonmal erfolgreich geschlagen… vor ein paar Jahrhunderten…

Und nun bitte die Putzfrau. In unserem Wohnzimmer Fernseher blutet’s.

Tyska Vouge, juni 2008.

Hurra! Der Liebste ist wieder da !!

Deswegen waren wir gestern Abend mal so richtig dekadent. Haben für dem Weg nach hier zu den Zombies ein Taxi genommen. Obwohl wir auch zu Fuß hätten gehen mit dem Bus hätten fahren können. Ist nämlich eigentlich gleich um die Ecke. Aber es war so saukalt. Und man gönnt sich ja sonst nichts.

Deswegen haben wir das auf dem Rückweg gleich nochmal wiederholt…

   Det här är en humorfylld samhällskritisk film med fokus på att överdriva förlöjliga det amerikaniserade kommersialiserade skräpmats- och skräpkulturssamhället.

   Huvudpersonerna i filmen kallas Joe och Rita och ser ut att vara i 35-årsåldern. Joe jobbar inom militären och Rita är prostituerad. De har valts ut för att de är vanliga och medelmåttiga och inte saknas av någon familj och anhöriga för de har valts ut till att sövas ned under 1 år i ett militärt experiment. Men militären som ansvarar för projektet åker i fängelse för en sexskandal och projektet glöms bort och byggnaden där de ligger nedsövda i varsinn militärgrön behållare rivs. De vaknar upp 500 år senare. Då är hela Jorden nästan täckt av ett enda stort sopberg och det sker en jättelik sopravin.Joe  klättrar in genom fönstret till en korkad kille som sitter och glor på TV som sedan blir hans advokat då han åker fast för han saknar chipsmärkning på armen när han traskar till ett sjukhus och ber om en hälsokontroll. Folk åker runt i små fula bilar bland alla soporna och folk äter bara skräpmat. Det är megaskitigt på sjukhus fängelser osv. och alla mänskor som jobbar är korkade slackers och Joe är världens intelligentaste man fast han är en medelmåtta och han blir hyllad av presidenten som ser ut som en flippad hallick och beter sig som en sådan.

   Innan dess i filmen så visas en snutt om att de ointelligenta mänskorna som är fattiga förökar sig hej vilt och att de intelligenta med högt betalda jobb skjuter upp familjebildningen hela tiden och får de barn så får de något enstaka i hög ålder med hjälp av provrörsbefruktning. Jag tycker det samtidigt är att göra ned mänskor och att kategorisera mänskor. Många fattiga mänskor är faktiskt mycket intelligenta. Och intelligens kan man inte ärva heller och det är inte säkert rika mänskor är så intelligenta och perfekta heller. Så enkelt är inte livet och samhället.

   Det är ett dekadent otroligt skrämmande samhälle och värld som finns i denna framtid. Finns inte en chans att mänskor skulle överlevt i verkligheten med så usel miljö o.dyl. De har problem av allehanda sorter bland annat på grund av att deras grödor inte växer för de bevattnas med en slags kommersialiserad energidryck. När Joe fixar så de vattnar med vatten som ses med stor skepsis så börjar det växa i slutet av filmen då han ska avrättas på en slags arena med massor med publik med hjälp av monstertruckar och robotar.

   Synen på sex i detta samhälle är väldigt dekadent också.

   Det är på många vis en bra film men samtidigt lite ytlig. Är som en slags science fictionhumor.

En gammal vän som jag tycker så bra om gör livet lite ljusare när det är minst väntat

En annan vän som gör allt så svårt när det borde vara uppenbart

En ny bekant som jag inte alls vill ska vara en vän

En som bara är en dröm men kanske mer

Andra som brukade vara i mina drömmar

och mitt huvud bara snurrar

och hjärtat har ett svart hål

Visst är det underbart, solen lyser, vänner som myser, snart sommarlov och livet leker. Typ.

Men det som är mest underbart är att jag kan sitta på en filt, dricka ett glas vin, röka en cigarett och inse (igen) att det går att njuta av smärta på ett lite osmakligt men fullständigt logiskt(?) sätt. Det borde ju vara det absolut bästa sättet att hantera sig själv. Att vältra sig i livets nycker och känslan av att något är fel, att vända den till något plågsamt njutbart.

Ha! Egentligen är det inte värre än så och jag mår utmärkt iallafall…