Jag förstår att folk har olika intressen, det är okej, men politik, det är fan en svag punkt. Människor som inte bryr sig om politik är fan dumma i huvudet.

Hur kan man inte fatta meningen med att bry sig om vad som händer i ens land och i världen, det är rentav barockt.

Jag tycker inte det är något som ska accepteras, jag tycker alla ska tvingas ta ställning. Jag tycker man ska ha debatter som alla medborgare måste skicka in ett referat av till staten, så att alla får ta del av alla partiers ståndpunkter. Jag tycker alla ska bli tvingade att gå på stan och prata med folk i alla valstugor.

Eller i alla fall ha lite mer politik i undervisningen i vår kära skola. Jag skulle vilja höra lite mindre om förintelsen och lite mer om hur Hitler kom till makten. Lite mer om vilka rättigheter som är viktiga, lite mindre om allt hemskt som aldrig skulle hända i Sverige. Tack.

Ett halvår innan Ockupationsfestivalen hölls det första - direkt demokratiska - planeringsmötet (bilden)

Vi fick in en kommentar från en av våra läsare och tyckte texten var så bra och intressant att den förtjänade läggas upp som ett eget blogginlägg.

“Att bevista ett sammanträde i Lunds Kommun från åhörarläktaren är ett bra sätt att bättra på sitt politikerförakt. ”Medborgarförslag” heter det när någon av oss som egentligen borde bestämma här i Lund, vi som är vanliga invånare, högst tillfälligtvis får komma till tals. Då kan yrkespolitikerna tala obegränsat länge om hur illa dom tycker om detta medborgarens förslag, eller om själva idén med medborgarförslag, eller personen som skrivit förslaget, utan att medborgaren själv får kommentera. Det känns tryggt för politikerna. I synnerhet rasisterna i Sverigedemokraterna tycker säkert det är tryggt att ha denna påstådda demokrati att gömma sig bakom.

I mitt fall, skrivelsen ”Öppna Romano Trajo igen!” skickade man förslaget vidare ner i hierarkin till de tjänstemän som stängde Romano Trajo. Vilket var ungefär vad jag förväntat mig. Då kan man förstås fråga sig: varför alls bry sig om att komma med medborgarförslag? Hittills har inget gått igenom, i stället har skendemokratin fått nya utklädningskläder. Men nu hade jag inga som helst illusioner om ”inflytande”. Jag ville bara påminna yrkespolitikerna om att vi och dom inte är överens. Och att vi aldrig kommer att bli det. Och så fick jag ju bättra på mitt politikerförakt — det var åtminstone gratis.

Mats Olssons (v) förslag om en stor antinazistisk demonstration med deltagande av alla politiska partier i Lund den 29 november blir inte av. Moderaterna och Sverigedemokraterna är särskilt negativa till att demonstrera mot nazismen, vilket knappast förvånar någon. Och manifestationen skulle naturligtvis ha planerats till den 30:e, inte den 29:e(!) november. Som vanligt överlåter man nu kampen mot nynazismen åt den utomparlamentariska vänstern, de enda som vågar stå fast och inte ger efter. Men kom sen inte och klaga efteråt!”

Gästskribent: Staffan Jacobson

SDS SDS2 SKD

Let yourself get inspired... Copenhagen

I have the feeling that the real issues are not even going to be discussed about in the summit.

• 1 . Honestly, what does this meeting hold for you and me? If every single country that did not ratify Kyoto would have done so AND actually would have complied with the protocol, do you know what the result would have been in a 100 year perspective? A 1.9% reduction in our CO2 emissions…

Now if that is not problematic for you, well it really is time for you to wake up! Politicians are playing with the public opinion (that’s us, again.) We need mitigation strategies of CO2 in the degree of 40-80% to reach the “controlled” level of a 2 degrees increase (see point 4.) You think that politicians can actually get there without including you and me? Go figure why they call it democracy when they sit there and never listen to real proposal by the citizens or scientists. I really do not care which party we talk about, they all know they cannot do much in the political framework we have.

And this is only related to mitigation measures.. Do not even get me started how things are when it comes to adaptation.

• 2. We know that sustainable development is crap. Let’s just put the record straight once and for all! It’s just stupid to have endless growth as a premise in a world bounded by limited resources. And no, bringing stuff from the moon or mars is not an option. Neither is living in the seabed.

So what do we do? Well, we continue with life as if this is not happening. We just put our trust in technology and hope the problem will solve itself. This time is not going to happen, simply because there is no tech-fix for climate/global change. Fuck what you heard! We have a real problem, and we need real solutions and I have the feeling that the suits in Copenhagen, although a beautiful city, are not going to get inspired enough by it to actually make a useful and serious agreement.

• 3. Good intentions are not enough. We have heard it all before in the lips of GHB, KA and others. Real and effective action translates into unpopular, but logical decisions. And unpopular decisions abroad (or at home for that matter) will not get you votes at home. But knowledge and scientifically proven facts will open the way for cooperation, if we prepare the platform and include all citizens.

When I talk to people about the ineffectiveness of our democratic system, people label me quickly as an authoritarian. I want democracy, no less but more of it! Not this farce in which politicians are lying and playing a game in front of our faces: There will be NO solutions without infrastructural changes in our global societies. And I am not talking just about a reduction of consume, but a change of attitude towards economical growth, resource distribution and most of all, the way we organize society. We need more local production, decision making, an inclusive on-the-ground platform of global change to actually make our efforts effective.

And this means less power in oval offices, parliaments, conference halls and their processed bullshit agreements. They always end up as politcal jokes stealing our precious time.

• 4. Inform yourself! Don’t take my word for it. Go read and find for yourself.

Read the scientific papers from the UN Climate Change panel. Even the worse case scenario models are way too conservative compared to the empirical data we are finding WORLDWIDE. Even “pessimists” models, such as James Lovelock’s,  are not even close to explaining the findings in our empirical data, the on-the-ground experience, we are measuring worldwide. Scientific models that can explain our measured empirical data are NOT part of the UN report. They were seen as too extreme in 2007.

Come on: Google it. Go read it in you local library or newspaper!

So now you got it, right? Our measurement, i.e. of ice melting in the poles and icebergs, are showing that our models suck. And when I say they suck I mean that reality of our measurements are showing us that our Planet is in worse shape than we thought/calculated! The ice melting this year has reached rates that we have not expected/calculated to see before 15-50 years in the future (the number of years varies on depending what model you choose.) Honestly, this does not come as a surprise: Greenpeace showed already in 2002 that we had a problem with ice melting. Empirical facts cannot be discussed, but in politics true can be false and ice can be water. Politics in our democratic system nowadays is really the art of bullshitting the more, while getting caught with a lie the less.

So please… We are not getting bailed from this one. Neither your congress representatives, ministers, priests, imams nor you teacher are going to solve this problem this time. It will take a global, linked, organized and long cooperative effort to get this off and find real solutions.

I am so happy that cooperation is what humans can do best. Or else I would, honestly, believe we are doomed!

But we are not.

Let’s continue the work of green enlightenment we have been doing the last 40 years and make all of our peers realize that we are, indeed, linked with and part of nature. Not only sentient beings trying to abstract ourselves from it.

PS: It might be more than 40 years we have been doing this, really. I have the feeling that evolution has been guiding us towards a path of freedom and cooperation within our ecosystem all the way… But it might just be me.

Sverige är ockuperat av muslimer och har så varit i många år, det är ett obestridligt faktum. Om denna ockupation fortsätter blir Sverige ett nytt Libanon.

Vill ni veta vad det handlar om? Kolla då in det som finns på http://demokratbloggen.wordpress.com/2009/11/24/sverige-ar-ockuperat/
och ni får reda på exakt vad det handlar om.

Kan för övrigt rekommendera Demokratbloggen på http://www.demokratbloggen.wordpress.com i största allmänhet, det är en mycket bra och välskriven blogg som drivs utav en mycket kompetent person.

Sprid länken till inlägget “Sverige är ockuperat” till så många som möjligt, fler måste få veta det som finns på länken!

De globala koncernernas allmakt kallar ju vanliga människor ‘globalisering’. Men i den akademiska världen skiljer man mellan ‘globalism’, ‘globalismer’ och ‘globalisering’.

Med ‘globalism’ menar man då den neoliberala marknadsreligionens anspråk på världsherravälde, medan man med ‘globalismer’ menar tanken att det kan finnas flera konkurrerande föreställningar om vilken världsordning som skall råda. Med ‘globalisering’ menas då slutligen det faktum att världen i och med den kommunikationsteknologiska utvecklingen krympt till en ‘global by’, i synnerhet sedan Internet uppfanns.

En av världens mest framstående forskare om dessa fenomen, Manfred Steger, konstaterar:

“that the globalist neoliberal project is in essence one ideology of many in the constellation of globalization. The neoliberals or neoconservatives have merely harnessed a sophisticated public relations machine – propaganda, in Noam Chomsky’s analyses – to convince a naïve public that laissez-faire liberal capitalist ideology is actually nothing less than an end point of history, a culmination of natural scientific process and evolution. The mistake, Steger would argue, is to confuse a political economic ideology with some kind of inevitable evolutionary process interpreted through a lens of scientific method.”

(citerad i Standlea, David M. Oil, Globalization and the War for the Arctic Refuge. 2006. Albany: State University of New York Press. Chapter 1 – “Globalism, Oil, and the Power Elites”, p. 7. )

Inom ‘globalismen’ – dvs den neoliberala marknadsreligionsutövningen och dess anspråk att göra sig gällande som allenarådande världsreligion - verkar makteliten.

Redan 1956 skrev C. Wright Mills en bok om den: The Power Elite. Den beskrevs då som tredelad; bestående dels av koncernernas, dels av militärens, dels av politikens elit. Mellan dessa tre maktsfärer fanns svängdörrar genom vilka samma elitmänniskor passerade in och ut för att iklä sig olika maktpositioner.

Så tidigt som 1956 visade det sig emellertid, enligt denne Mills, att balansen sinsemellan de tre förskjutits. Medan allt mer makt koncentrerades till de två första sfärerna dränerades den politiska allt mer på inflytande, vilket ledde till att koncernerna och det militärindustriella komplexet blev styrande för politiken. Så istället för att politikerna ritade upp riktlinjerna som de förra hade att hålla sig till så blev det mer och mer tvärtom:

“ As noted by Mills, the political domain has diminished in power relative to the corporate and military sectors: ‘Insofar as the structural clue to the power elite today lies in the political order, that clue is the decline of politics as genuine and public debate of alternative decisions.’“ 

(Standlea, David M. Oil, Globalization and the War for the Arctic Refuge. 2006. Albany: State University of New York Press. Chapter 1 – “Globalism, Oil, and the Power Elites”, p. 9)

I ljuset av detta skulle man som jämförelse kunna beakta vad som just nu sägs om det som timar och sker i Ryssland.

Där påstås nämligen att oligarkernas makt gått fullständigt överstyr på grund av att ränderna från tsarismen aldrig gått ur själva samhällskostymen.  Efter kommunismens fall 1989 togs makten över av koncernledningar - personerna i dem hade då förpassat sig dit genom svängdörren från den politiska maktsfären till den ekonomiska – ett korrekt steg i karriären om man beaktar vad Mills och Steger säger.

Det speciella med den ryska situationen är då att man gått över från den politiska maktsfären i ett diktatoriskt styre till den ekonomiska sfären i en neoliberalt globaliserad marknadsekonomi, vilken enligt ovanstående alltså numera  är den maktsfär som, tillsammans med den militära, styr den politiska. Frågan är då om något egentligt regimskifte skett.

Farhågan bekräftas av de underliga och makabra händelser som ägt rum i det ryska riket.

Och tänker man då på vad som skrivs om detta kan man även slås av farhågor beträffande den politisk-ekonomiska maktfördelningen i Väst. Anledningarna till att den politiska makten återigen blivit korrupt i Ryssland sägs nämligen vara bristen på konkurrerande alternativ, att oppositionen inte tillåts fungera såsom den ska i en demokrati.  Som Mikhail Krasnov; “Doctor of Law, the chair at the constitutional and municipal law department at the Higher School of Economics” den 14:e mars 2008 i Novaja Gazeta säger:

 A prominent political thinker of the 20th century, Carl Popper, formulated that criterion: democracy is such a form of state structure where bloodless change of power is possible through election. What does it mean? First, it means political competition where people themselves define the course of the national policy using the election system. Second, this is about the lack of monopoly for power. In economics, the victory in a competitive struggle never means the winner will stay alone in the market. The same must apply to the politics. With a democracy no one can be thrown away from the domestic politics. This applies not only to the parliament, but also to the president. Whatever broad powers he were invested in, he still must stay under control.  And how can people control the president, government and the new political force in power? First of all, this is possible to be done through opposition, i.e. parties that failed to become winners at this stage.  And how can they exercise the control, in their turn? They can do it through parliamentary enquiries, participating in making the state budget, exercising control over public spending and so forth.”

För eftersom tendensen är densamma här – att det blivit de ekonomiska och militära maktsfärerna som styr den politiska istället för tvärtom - så riskerar den demokratiska kontrollen att gå förlorad. Särskilt efter att Lissabonfördraget implementerats. För då välter hela skutan över till förmån för den exekutiva makten (som i sin tur styrs av lobbyism och militarism enligt ovan nämnda analytiker). De nationella parlamenten förlorar kontrollen över den exekutiva makten och Europaparlamentet har knappast samma styrförmåga.

Och när man betänker detta ser man också såna saker som t ex Vattenfallsaffären och kammarrättens dom att försäljningen av Tibblegymnasiet var olaglig – i ett annat och mycket obehagligare ljus. Man skärras även än mer över vad Carl Bildt något glättigt skriver på sin blogg “Alla Dessa Dagar” om den återerövrade vänskapen mellan EU och Ryssland i bloggposten “Goda vibrationer”

“Fortfarande lyser den stora röda stjärnan över Spassky-tornet vid Kreml-muren. Dess era är – tack och lov – borta men den tillhör dock bilden av detta Moskva.

En dag med bra diskussioner går mot sitt slut.

Påtagligt var hur goda vibrationerna var efter onsdagens toppmöte i Stockholm.  Det anses här ha varit ett av de bästa av de möten av detta slag man haft med Europeiska Unionen.

Inte så att vi inte diskuterade de frågor där vi har delade meningar – t ex om mänskliga rättigheter eller södra Kaukasus. [. . .]

Men att vi också underströk det gemensamma intresse vi har av att bygga ut förbindelserna.

Moderniseringen av Ryssland är ett mycket påtagligt gemensamt intresse.

Men den är inte möjlig utan en fungerande rättsordning. Den ”legala nihilism” president Medvedev talat om är ett akut hot mot denna modernisering. [. . .]

Och nu väntar middag i Moskvas vimmel.”

För vi vet ju alla vad “modernisering” egentligen betyder nuförtiden. När Fred betyder mer och mer Krig, och “Framsteg för integriteten i Europa” att lag om avstängning från Internet stiftas på torsdag fasar man slutligen inför vad Stockholmsprogramstriptyken “Fred, Säkerhet och Rättvisa” i slutändan kan komma att visa sig innebära efter att de allra sista korten på bordet är lagda. Se EU Newspeak Glossary.

Se även: “The Stockholm Programme – An open and secure Europe serving and protecting the citizen“

Läs: Mark Klamberg – FRA kommer fortsätta lämna över information till SÄPO,  Scaber Nestor,  frendo.se,   Liberal och långsint,   SVD – Ja till EU:s Telekompaket,  Eva-Britt Svensson blogg – Quadrature håller med mig,  La Quadrature du Net: A Missed Opportunity for Citizens’ rights, IpTegrity – Monica Horten: The Queen to announce Internet cut-off law,  Lena Ek – “Ett framsteg för integriteten i Europa“,  Mårtensson – Lars G. Josefsson talar med kluven tunga,  Staffan Danielsson,  AB: Kris för S – får rekordlågt stöd,  SVD2,   DN1,   AB2,   AB3,   trixes tankar,   SVD3,   AB3 ,   DN2,   DN3,    DN4,   BBC News – Russia ‘is now a criminal state’,  says Bill Browder,  The Guardian: ‘Cruel, illegal, immoral’: Human Rights Watch condemns UK’s role in torture, The Telegraph – Barack Obama ‘to announce 30,000 Afghan troop increase next week’

Se tidigare bloggposter: Den socialmoderata (M)enigheten, På väg mot ett enpartisystem, Demokratiutredningen och partifinansiering i omutliga Sverige, Parlamentet blir parlamentet, Vår Gud är oss en väldig Borg, Spöken som finns,  EU – Entropin ökar i maktens centrum, Andreas Carlgren, miljöminister…,   The Quickest Road from Serfdom to Serfdom

Bästa läsare!

Jag har i något oförsiktigt ögonblick påstått att jag är en misantrop. Jag försökte få det att låta som en bekännelse. Troligtvis är det inte sant. Jag är inte alls likgiltig för hur det står till med mänskligheten, både inpå mig och på andra sidan jordklotet.

Visserligen drabbas jag ibland av en känsla av uppgivenhet. Många människor kan konsten att fucka upp i kvadrat. Oftast är de politiker. Nu när vi har det s.k. klimatmötet i Köpenhamn runt hörnet känner jag mig extremt uppgiven.

Vi har reella problem som svält, vattenbrist, malaria, HIV/AIDS, analfabtism, könsstympning, fundamentalism, etc etc etc. Och vad gör politikerna? Jo, de sammanstrålar till ett möte där man skall förhindra att klimatet förändras. Ty klimatförändringarna är – jag citerar statsminister Reinfeldt – det största hotet mänskligheten står inför. Och enda förutsättningen för att politikerna skall kunna rädda världen är att de får mer makt. Mer makt över vanligt folks liv. Samt våra pengar i form av skatt.

Om detta tycker jag givet vis inte om. Vare sig det är Reinfeldt, Sahlin, Obama eller Putin som begär makt eller pengar.

Främst därför att jag är en frihetsvän. Men också därför att politikerna är extremt okunniga om ett så komplext ämne som klimatet.

Miljöpartiets talesman Peter Eriksson har reagerat på att över hälften av de tillfrågade människorna i en undersökning uppgav att de ansåg att klimathotet är överdrivet. Eriksson sade att detta beror på att folk inte förstår den komplexa frågan. Gör då politikerna det?

Ex-vicepresidenten och “fredspristagaren” Al Gore behöver inte presenteras. Han presenterade sin film “En obekväm sanning”. Den var inte så sann. Han förevisade den berömda hockeyklubban, alltså den graf som visar på jämn temperatur genom historien ända fram till vår tid där temperaturen skjuter iväg uppåt. Den grafen är en lögn. Vet politikerna det?

Den som följt Skrivarens Blogg vet att jag kritiserat klimatalarmismen. Jag har menat att alla som skriker om det förestående klimathotet har fel. En skribent som propagandisten Karins Boys på Dagens Nyheter skulle utan tvekan kalla mig för “klimatförnekare” om hon kände mig. Karin Boys har många gånger visat tecken på att vara en mycket osympatisk människa i olika sammanhang, så man kan förvänta sig allt från henne – utom insiktsfull självkritik.

Men självkritik har faktiskt kommit från klimatalamistiskt håll. Nyss nämnde Al Gore har – kors i taket – medgivit att han övervärderat koldioxidens betydelse för klimatförändringar (och därför harvar han nu vidare på metanspåret istället).  Vet politikerna (som vill tvinga vanligt folk att köpa “utsläppsrätter” för koldioxid) detta?

FN:s klimatpanel IPPC har i sina klimatmodeller påvisat att den globala temperaturen skall fortsätta att öka, och att drivkraften bakom klimatförändringarna är människans utsläpp av koldioxid. Den globala temperaturen har genom faktiska mätningar i genomsnitt legat oförändrade ända sedan sekelskiftet. Och trots denna uteblivna temperaturökning har koldioxidhalten nått en rekordnivå. Vet politikerna detta?

Man kan ställa sig frågan: Vem bryr sig?

Jag gör det. Jag anser inte att vi skall avveckla svensk industri och skapa värre massarbetslöshet därför att den släpper ut koldioxid. Jag anser inte att vi skall sluta äta kött därför att grisar och kor alstrar metan.

Jag anser inte heller att vi skall tvinga underutvecklade länder till att leva stenåldersliv bara för att vi tror att människan påverkar hela eller betydliga delar av klimatet.

Det finns också andra som bryr sig. Någon – okänt vem men troligtvis en medarbetare - har kopierat forskningsmaterial och e-postkorrespondens mellan s.k.  klimatalarmister, d.v.s. de som vill få oss att tro att jorden går under om inte Köpenhamnsmötet leder till att alla världens politiker underkastar sig den regeringsövergripande doktrin som bildas genom Förenta nationernas klimatpanel. Under åratal har dessa människor konspirerat och motarbetat de som har en mer sund syn på klimatförändringarna. Detta har vi “klimatskeptiker” anat länge och skrivit om i artiklar (utomlands) och bloggar (Sverige). Och nu finns tydligen bevisen. Skandalen kallas i de anglosaxiska länderna för “Climategate“.

Konsekvensen av klimatalarmismen är förödande på många nivåer. Vi ger bort nationell- och individuell frihet mot ett hot som är sekunda eller kanske obefintligt.

Just det faktum att svenska medier konsekvent förmedlar politikernas budskap i klimatfrågan är kanske det mest allvarliga tecknet på att vi kanske bara lever i en skendemokrati. För vilket politiskt parti kan du rösta på som inte har en “klimatvänlig agenda”?

Skulle jag vara politiker (vilket jag inte är eftersom ingen i Piratpartiet nominerat mig…) går mat före klimat. Det är svårt nog att förverkliga mat åt alla, om vi nu med mat menar att utrota svälten i världen.

Med kärleksfulla hälsningar,
eder Peter Harold

Jag har haft ett slags beta-tanke i några månaders tid; har inte riktigt kunnat sätta ord på tankegångarna. I eftermiddags fick jag åtminstone fram en del av tankarna i konkret form. Det var under en regeldiskussion i den samåkningsgrupp* jag deltar i som jag äntligen kom till klarhet i det följande.

Varje system av regler har en massa egenskaper som tvetydighet, storlek, tydlighet, enkelhet etc. Vi har alla spelat brädspel med enklare eller svårare regler; vissa spelregler bryter så att säga mot sig själva, och detta kan leda till hätsk debatt om hur reglerna ska tolkas.

För varje regelsystem kan man tala om hur komplicerade reglerna är. Om regelsystemet är svårtolkat eller stort så blir det per automatik komplicerat.

I motsatt ringhörna har vi ett regelsystem som är litet och lätt att tolka/tyda. Ett sådant system uppfattar vi som enkelt.

Jag ritade en bild för att illustrera dessa två typer av regelsystem:

Det intressanta är nu konsekvenserna av komplicerade kontra enkla regelsystem. Man kan tänka sig ett antal spelare som följer ett visst regelsystem, vi kan kalla dem aktörer eller helt enkelt spelare. I ett komplicerat regelsystem får resursstarka aktörer en fördel, på så sätt att det krävs resurser (tid, pengar) att över huvud taget överblicka reglerna. Innan ens spelet kan börja, krävs en insats så att säga.

I ett regelsystem som är enkelt, blir oddsen jämnare mellan resursstarka- och svaga spelare, när själva spelet pågår.

Tänk till exempel på hur det kinesiska skrivspråket, det extremt komplicerade teckenspråket, användes av prästerskap och adel (eller vad motsvarande grupper nu kallades) på medeltiden för att bemästra/trycka ned folket. Det krävdes en stor insats att ens förstå teckensystemet och på så sätt “spela spelet” och hävda sin rätt i olika juridiska/affärsmässiga frågor.

På sätt och vis, om jag drar detta resonemang till sin spets, är det en demokratifråga att lagar och regler är enkla – för att alla ska kunna ta dem till sig och klara av att försvara sig. Alla ska vara lika inför lagen!

Jag väljer att stanna där för dagen men uppmanar läsare att försöka namnge (eller upplysa mig om) denna meme/idé, att enkla regelsystem är mera demokratiska än komplicerade. Något namnförslag?

* Samåkning rekommenderas för övrigt! Socialt, ekonomiskt och miljövänligt i ett!

Taggar: politik, informationspolitik, demokrati, lagar, juridik

I morgon gästas vi av den iranska människorättsförsvararen Parvin Ardalan, som dömts till tre års fängelse för att ha hotat den nationella säkerheten i Iran. Besöket sker inom ramen för vårt arbete med att uppmärksamma utsatta människorättsförsvarare världen över. Läs inbjudan här – välkommen. Läs mer om Iran här.

I en artikel i senaste numret av Bang skriver Parvin om patriarkatets och den ideologiska statens misslyckande, som manifesterades i Iran under några dagar i somras. Läs artikeln här.

Det är slående hur ofta det är just kvinnor som står i främsta ledet när de mänskliga rättigheterna och grundläggande demokratiska värderingar ska försvaras. Var är männen?

I dag har vi bättre kunskap än någonsin att förhindra överexploatering av naturen och de klimatorsakade konflikter som följer därpå. I strävan efter ett globalt klimatavtal inger också valet av Barack Obama stort hopp. Vi står inför vår största prövning någonsin med ett globalt klimathot. Men vårt största dilemma ligger i att omsätta kunskaper och vilja i handling.

Det första dokumenterade kriget någonsin var ett klimatkrig som utspelades i Sumer för 4 500 år sedan, ett språkområde i södra delarna av nuvarande Irak, och pågick i 200 år. Nederbörden i regionen var begränsad varför civilisationerna var beroende av vatten från floderna Eufrat och Tigris. Detta behövdes för att driva det konstbevattnade jordbruket. I takt med ökande behov uppstod stridigheter om de livsviktiga tillgångarna. Militära kraftmätningar och medling var de konfliktlösningsverktyg som tillämpades, på det området har det inte skett någon förbättring än i dag. Påskön är ett annat exempel. Mellan 1500-talet och 1700-talet minskade befolkningen med 70 procent genom total avskogning och de konflikter som följde på försämrade livsmöjligheter.
I dagens Sudan har de omfattande klimatförändringarna varit en del av orsakerna till årtionden av krig. De senaste fyrtio åren har öknen spridits hundra mil mot landets södra, tidigare fruktbara del. 40 procent av skogen har försvunnit och avverkningen fortsätter med 1,3 procent årligen. I ett land där 70 procent av befolkningen lever av lantbruk är detta förödande. Markkonflikter har lett till våldsamma stridigheter som dessutom förvärrat situationen genom att man bland annat förstört växtligheten runt bosättningar som en del av krigföringen. I den västliga Darfurprovinsen har striderna om livsutrymme resulterat i ett regeringsunderstött folkmord i vilket mellan 200 000 och 500 000 människor mördats. Sudan är det land i dag där kopplingen mellan klimatförändringar och krig är tydligast vilket kan ge en inblick i vad som kan följa framtida klimatförändringar i stora delar av världen.

När klimatförändringar diskuteras så är det oftast i naturvetenskapliga termer och hur man rent tekniskt ska lyckas minska utsläppen. Men de utsläpp som vi redan bidragit med kommer, oavsett hur mycket vi lyckas minska våra utsläpp nu, att orsaka stora klimatförändringar med genomgripande sociala konsekvenser. Hur ska man förhindra de konflikter som uppstått och kommer att uppstå i spåren av klimatförändringar? Hur ska man se till att alla människors basbehov blir tillgodosedda när livsmedelsförsörjningen och tillgången till rent vatten tryter?
Här krävs samverkan mellan olika vetenskapsområden för att komma fram till långsiktiga handlingsmodeller. För att klara detta krävs en politisk vilja som kan motstå kortsiktiga ekonomiska intressen. Utarmning av naturresurser, arbetskraftsutsugning, krig och miljöplundring kan inte tillåtas fortskrida som en lönsam verksamhet.

Det krävs därför gemensamma ansträngningar och att Sverige återtar en offensiv position för internationell solidaritet och hållbar utveckling. Internationellt fackligt samarbete är en nödvändighet för att stävja fortsatt utnyttjande av arbetskraft. I kontrast till den sittande regeringen, som dragit in delar av biståndet och skyfflar över miljöansvaret på mindre resursstarka stater, har de rödgröna klargjort en tydlig inriktning för att minska utsläppen och tänker även agera internationellt i rättvisefrågor. Det är vad som krävs för att Sverige ska ta täten för en lösning på våra gemensamma problem.

|Robin Enander, ordförande SSU Arvidsjaur
|Tidigare publicerad i Piteå-Tidningen 19:e November 2009

Yvonne Palm värvade röster i EU-parlamentsvalet.

Att Göteborgs Stad har dåligt med pengar sedan finanskrisen, den borgerliga regeringens skattesänkningar och S och MP:s sänkning av kommunalskatten är ingen nyhet. Hur skall detta underskott hanteras? I SDN Gunnared ligger ett förslag att försöka spara pengar genom att lägga ner projektet Lugna Gatan. Vänsterpartiets Yvonne Palm är av en annan åsikt.

I ett pressmeddelande på partidistriktets hemsida säger hon:

Jag har efter noga övervägande, inläsning av olika dokument, tidningsartiklar, utvärderingar, kontakter med medborgare och ungdomar, kommit fram till att Lugna Gatan är en viktig verksamhet som behövs. Vi får inte överge denna grupp unga

Neddragningar i arbetet med unga leder aldrig till besparingar för samhället. Kostnaderna återkommer i form av missbruk och kriminalitet och då till ett betydligt högre pris ekonomiskt och mänskligt.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Lugna Gatan, Gårdsten, Lövgärdet, Rannebergen, Angered, Hammarkullen, Hjällbo, Segregation, Integration, skattesänkningar, ekonomi, besparingar, nedskärningar, felsatsningar, prioriteringar

Ping: GP, GP, GP, GP, GP, GT, GT, GT, GT,

Alliansens nyliberala förespråkare tycks darra av rädsla - tänk om mittenväljarna inser att mitten numera finns hos de rödgröna.

Man försöker nu med alla medel och hot avskräcka människor som vill ha både en god välfärd och personlig frihet att rösta på ett rödgrönt parti (framförallt MP).  Givetvis kommer den gamla vanliga varningen för Lars Ohly och vänsterpartiet fram (vänsterspöket). Ja, hu så hemskt – ett parti som faktiskt på allvar vill skapa ett mer jämlikt samhälle – det låter ju verkligen skrämmande

Eller ta den varningen som några nyliberala centerpartister från Stockholm försöker sig på i DN.  Där kommer man med den “hemska” anklagelsen att “MP står långt till vänster om S”. Orsaken är att MP vill att landstinget ska äga akutsjukhusen – inte riskkapitalbolag – och att eventuella vinster från privata aktörer i vården ska gå tillbaks till verksamheten. Detta ligger enligt centerpartisterna lååångt till vänster om S.  Knappast så långt -  S skrev nyligen så här i sina riktlinjer “Gemensamma resurser för välfärd ska gå till välfärd – inte till vinstuttag”. För övrigt lär inte särskilt många presumtiva rödgröna väljare skrämmas av detta. Runt 70 procent av alla svenskar håller nämligen med de rödgröna på den punkten. Det handlar inte ens om att förbjuda vinst – bara den går tillbaks till verksamheten. Visst låter det riktigt skrämmande

På tal om vård - i går kom en rapport från socialstyrelsen som visar att utbildning, inkomst, kön och var du bor avgör hur snabb och bra vård du får när du blir sjuk. Klassamhället slår igenom på alla fronter – och inom vården kan det ge ödesdigra konsekvenser. Klyftan mellan rika och fattiga ökar snabbt i Sverige just nu. De som är rika och friska blir allt rikare – de som redan har det svårt blir fattigare – den relativa fattigdomen ökar.

WHO:s ledande forskare Michael Marmot har konstaterat att sociala orättvisor leder till sämre hälsa och för tidig död. Vilka konsekvenser får då den politik som nu förs för folkhälsan – där ökade klyftor är själva drivkraften och målet med den ekonomiska politiken?

Illustration Robert Nyberg

I Stockholm har man nu satt den orättvisa vården i system (vårdval-stockholm).  Socialt utsatta områden missgynnas konsekvent,  medan de rikaste områdena gynnas. De mest vårdbehövande missgynnas, medan de relativt friska gynnas.

För att sätta skillnaderna på hälsa och vård i ett perspektiv (Ylva Johansson tal på S-kongressen);

Klasskillnaderna i hälsa är så stora att man om reser bara tio minuter med tunnelbanan här i Stockholm kan se att det skiljer sju år i medellivslängd. Det är lika stor skillnad i medellivslängd som mellan Sverige och Albanien.

Filippa Reinfeldts vård-stockholm handlar just nu mest om kaos och vassa armbågar i jakt på svininfluensa vaccin. Informationen brister, och om man vill bli vaccinerad ska man ha uthållighet, gott om tid och inte vara rädd för att bli smittad av allehanda virusar i långa köer.  Alltså ingenting för de som tillhör riskgrupperna. Gör man som det står i Vårdguiden får man svaret – det finns inget vaccin, och när det finns – ställ dig i kön som alla andra (oavsett om du tillhör en riskgrupp). Men, det finns ett annat sätt att sköta vaccineringen på – efter behov istället för efterfrågan. Se på exemplet Skåne.…

*

Till sist…

Missa inte Insidan i DN med sociologen och forskaren Mikael Rostila.  “När vi litar på andra mår vi bra”

Citat;

– De som lever i ett samhälle med stora orättvisor utvecklar lätt en mörk människosyn. Men de som känner förtroende för staten och välfärdssystemen tenderar att även lita mer på sina medmänniskor – och tilliten är viktig eftersom den förbättrar vår hälsa.

….

– De högsta nivåerna av tillit mellan medborgarna finner man i länder där socialdemokrater under lång tid har haft makten och utvecklat ett välfärdssamhälle som bygger på begrepp som rättvisa, jämlikhet och solidariet – alltså den sortens samhälle som vi har haft och delvis har kvar i Sverige

Läs hela artikeln….

Precis samma slutsatser drar två brittiska forskare Richard Wilkinson och Kate Picket  i boken ”The spirit level”. De har tittat på vad det är som gör att samhällen fungerar väl och att människor lever längre och lyckligare liv.

Deras slutsats är att alla – även den rikaste överklassen – tjänar på jämlikhet och små ekonomiska klyftor -  oavsett hur rikt landet är för övrigt.

*

Bloggat; Utredarna,  Peter Andersson, Knapsu, Jinge, Kildén&Åsman, Svensson, Martin Moberg, Annarkia

Mer progressiva bloggar – Netroots

Press; DN1, DN2, DN3, DN4, DN5,   AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, AB6, AB7, AB8,  SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5,

*

Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, val 2010, miljöpartiet, stockholm, hälsa, sjukvård, samhälle, centerpartiet, moderaterna
*

intressant.se

Väl värda sina löneökningar

Börsbolagen räknar med över 100 miljarder kronor  i aktieutdelning i år. Samtidigt flaggar SKL:s ledning att de vill sänka lönerna för sjuksköterskorna och bryta ingångna avtal. Jag har lämnat in en interpellation till kommunstyrelsens ordförande om det finns planer på att bryta ingångna avtal även i Göteborg.

Interpellationen hittar du här. Pressmeddelandet hittar du på partidistriktets hemsida. Läs även Emil Bergs blogg om att resursbrisen inte beror på personalens löner.

Ping: EX, EX,  DN, Svd, DN, AB, AB, AB, AB, Svd, Svd, DN,

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om SKL, ekonomi, skatter, löner, lönedumpning, hycklare, borgare, socialdemokrater, kommuner, landsting, sjukvård, offentlig sektor, jämställdhet, feminism, vård, omsorg

Det är svårt att skriva om FRA-lagen utan att något historiedeterministiskt präglar raderna. Vi lever sannerligen i en brytningstid, på väg in i det post-demokratiska samhället, en tid där fundamantala samhälliga relationer och rättigheter plötsligt inte längre gäller. Man kan se hur FRA-lögnen institutionaliseras, hur det politiska fulspelet plötsligt vänds mot befolkningen, och hur vanliga medborgare tvingas in i en aktivistroll, som varken känns naturlig eller eftersökt.

Men man kan också se den ofrånkomliga och kraftfulla politiska pendelrörelse som tagit fart bland arga och kränkta människor. Risken är att backlashen blir överdriven och onyanserad, vilket är olyckligt, för frihet är inte anarki, inte heller är det en avsaknad av väl motiverade åtgärder för att på ett legitimt sätt uppnå vissa skyddseffekter.

Idag är Sverige ett samhälle av förbannade människor och rädda politiker och det är aldrig en bra kombination. Plötsligt är ICA kortet politiskt kontroversiellt, ett bankkontors behov av kameror för personalens välbefinnande ifrågasätts, inte av oss medborgare, utan av politiker rädda för folkets vrede.

Att styra om debatten ifrån det grundläggande skyddet för medborgarna som FRA-lagen pulveriserar, till att kritisera personlig reklam, vildsvinskameror i skogen eller en bevakningskamera i en tobaksbutik är att trivialisera debatten, och det är beklagligt. Det är sånt som händer när politiken tappar fotfästet och och folkvalda springer runt som huvudlösa kycklingar.

Man försöker nu med den fysiskt omöjliga frivolten, att återskapa sin trovärdighet utan att backa i den centrala frågan. Man utmanar människors intelligens med att säga ”vi har tagit din frihet, dina tankar och dina ord, men som kompensation inför vi tuffare regeler för sjukjournaler, och blir försiktigare med fartkameror”.

Alla förstår väl ändå, att balanserade och väl motiverade inskränkningar i människors integritet är en förutsättning för ett ordnat och civiliserat samhälle. Det är inte detta FRA-debatten handlar om, FRA-debatten berör förutsättningarna för hela demokratin, det öppna samtalet och statens legitimitet, låt oss inte blanda ihop detta med en allmän integritetsdebatt, aldrig! Grundläggande medborgerliga rättigheter är inte förhandlingsbara, nationer har gått i väpnad konflikt för mindre. FRA-lagen kan aldrig kompenseras genom en striktare hållning på andra områden, man kan inte rättfärdiga en sådan kränkning, genom att visa återhållsamhet någon annanstans.

FRA-lagen kommer att hamna i samma historiska kategori som ras-lagar, tvångssterilisering och etniskt betingad tvångsomhändertaging av barn, kategorin av kräkningar som aldrig får glömmas, och som knappast kan förlåtas.

Idag är det 6 dagar kvar för den Svenska brevhemligheten, fundera på det en stund, och låt oss sedan fokusera på det som är viktigt, nämligen att göra FRA-lagen till den viktigaste frågan 2010. Låt oss använda lagen till den demokratiska måttstock som varje kandidat bedömms utifrån.

Mvh

M

Får tips av Scaber Nestor om DNMR = Den Nya Medborgarrättsrörelsen. Senaste inlägget listar upp namnen på demonstranter som mist sina liv sedan sommarens val i Iran. Jag citerar inlägget:

“Democracy is a fight that has to be won each day, and today that fight is in Iran.”

Jag skulle i och för sig hävda att den kampen pågår överallt alltid; i ditt hem, på ditt jobb, i samhället, natt som dag. Fast det är såklart på långtmera blodigt allvar i Iran än här i trygga (och säkerhetsande) Sverige.

Taggar: politik, medborgarrätt, demokrati, iran

Stockholms grundskolor har nu de högsta genomsnittliga betygen i landet, något som onekligen borde göra Håkan Ekman, grundskolechef i Stockholm nöjd men han är inte nöjd och tycker det borde skett större förbättringar.

Förbättringarna har dock inte varit likvärdiga i alla områden i Stockholm och en av de skolor som gått från att vara bland de med lägsta till de med högsta betygen återfinns Fruängens skola som gått från ett genomsnitt på 66.3% 2005 till 94.2% i våras av alla de elever som klarat de tre kärnämnena: svenska, engelska och matematik. Skolans biträdande rektor, Per-Arne Wigren, anser att det är resultatet av ett stort engagemang och tålamod från lärarna sida. Tydliga krav och förväntningar från lärarnas sida har varit viktiga inslag i framgången.

Ett exempel på en sådan entusiastisk lärare är Stavros Louca på Rinkebyskolan som har fått skolan hamna i topp i nationella matematiktävligen två år i rad. Det är sådana lärare som kan höja resultaten i skolorna, de som brinner för det de gör och som ser elevernas framgång som viktigast. De som har ansett att privatiseringar är en bot på problemet med låga genomsnittbetyg är riktigt fel ute då det inte är vinstutdelningar som precis gör eleverna att vilja satsa mer på studier och lärarnas entusiasm beror absolut inte på om skolan är offentligt eller privat driven. Det enda som är skillnaden är att privata aktörer försöker genom minskning av antalet personal vinna ut vinster, det som de själva kallar för “effektivisering”. Det som lärarna vill är en bra skola, och det innebär inte att privata skolan är den bättre utan det är lärarna som utgör skillnaden.

Istället för att låta privata friskolor dela ut vinster till sina aktieägare är det viktigare att satsa på lärarlyft, kompetenutveckling och pedagogik så att det blir fler entusiastiska lärare som lyfter den svenska skolan och att skattepengarna går till rätt användning.  Det är just lärarna och inte privatiseringar som gör skillnaden mellan en bra och mindre bra skola. Om vissa friskolor ägnar sig åt glädjebetyg, något som många har gjort, är det inte samma sak som att skolan har fått förbättringar. När det är hård konkurrens om elever och stora vinster står på spel är det inte så svårt för vinstmaximerarna att göra det på ett oärligt sätt genom “betygsinflation”.

Därför är det viktigt att komma med ärliga argument i skoldebatten och inse att det som krävs för att förbättra skolan är mer satsning på lärarna för det är de som förbättrar den svenska skolan.

Ikväll var det Börssällskapets trevliga middag med drygt 400 närvarande. Kan konstatera att det liknar mest Rotary, dvs mest män och relativt hög medelålder…hm är där själv snart!! Jacob Wallenberg höll ett inspirerande och personligt tal där han bl a beskrev finanskrisen, före/efter,  BRIC-ländernas utveckling samt de globala utmaningarna som världen står inför. Han sade att krisen är över och att bl a konsumtionen måste ta fart för att världen totalt skall återhämta sig. Samtidigt beskrev han klimatfrågan som en gigantisk utmaning för mänskligheten att klara av. Tricket blir att klara ökad konsumtion och klimatfrågan. Ett dilemma som han kanske inte funderat så mycket över.  Det var 416 nöjda medlemmar och gäster som lämnade salen efter frågestunden, där han verkligen visade på stort kunnande, humor och ödmjukhet. Tre goda egenskaper som inger hopp för framtiden. Då mycket av vår framtid är beroende av Investors utveckling.

Började dagen med vårt riksdagsråd i Skövde. Rådet består av en västsvensk representant från varje parti i riksdagen. Vi diskuterade de frågor som vi just nu har aktuella och vad som händer framöver. Bra ömsesidigt informationsutbyte. Vi fick även en åpresentation av Gothia Science Park, där man bl a satsar på nya företag inom dataspelsområdet. Högskolan i Skövde har detta som ett av sina specialområden. Varje år är det 20 sökande per utbildningsplats och totalt antar man 400 studenter till denna utbildning. Vore roligt om Västsverige kunde skapa ett kluster kring denna utveckling. Hör onekligen till framtiden möjligheter för näringslivet. Vi talar inte enbart om nöjesspel utan även simuleringar för bl a militären, utbildningar och spel som används i rehab syfte inom sjukvården. Spännande!

På min riksdags-PRAO för Vänsterpartiet – som slutade för ett par veckor sedan – skrev jag som jag berättat om här på bloggen ett dokument om IPRED som respons på Vänsterpartiets IPRED-motion, innehållande argument mot, bakgrundsfakta (lista över svenska fildelningsrättsfall och studier om fildelningens verkan på kulturskapande), samt analys av Socialdemokraternas nyliga kongressbeslut rörande IPRED. Dokumentet fick jag i uppgift att skriva av Mikael von Knorring (informationspolitiskt aktiv vänsterpartist på deras riksdagskansli; regelbunden bloggare; sympatisk människa). Sprid mycket gärna dokumentet; ju mer IPRED-förhandingarna mellan (S) och (V) uppmärksammas, desto mer lär (S) följa medborgarnas åsikt i den (så pusha gärna inlägget med pusha-länken i slutet). Jag skall inte uppehålla mig vid inledningen av detta blogginlägg, utan publicerar nedan helt enkelt dokumentet nedan.

Den känsliga konflikten mellan Armenien och Azerbajdzjan om Nagorno-Karabach är nära sin lösning – eller ett nytt utbrott. Inför de pågående förhandlingarna mellan de båda ländernas presidenter hotade den azeriske presidenten Ilham Aliyev att ta tillbaka enklaven med våld om konflikten inte kommer till ett snart slut. Det är inte så troligt att just det uttalandet bidrog till ett positivt samtal mellan de båda statsrepresentanterna men alldeles oavsett verkar förhandlingarna gå försiktigt framåt (se dagens DN).

Frågan är hur stabil en lösning skulle vara. Både Armenien och Azerbajdzjan har stora problem i fråga om de mänskliga rättigheterna. Lägg därtill chauvinistiska brösttoner och enorma naturresurser så har vi tillräckligt med ingredienser för att åstadkomma en rejäl soppa. USA och Europa har under lång tid sett mellan fingrarna på klanen Aliyevs korrupta maktinnehav samtidigt som ett nyvaknat Ryssland bevakar sina intressen i vad som måste betraktas som ett säkerhets- och energipolitiskt mycket intressant område. Risken för ett massivt angrepp från något av de båda länderna får anses som liten. Men den sköra vapenvila som råder sedan femton år tillbaka har hittills skördat 3 000 dödsoffer och det är möjligt att även ett fredsavtal blir lika bräckligt. Omvärldens ekonomiska och säkerhetspolitiska intressen i regionen riskerar snarare att bidra till en fortsatt instabilitet än till en varaktig fred. Läs mer om situationen och konflikten om Nagorno-Karabach i den här rapporten från International Crisis Group.

Vad som också är intressant är den lilla enklaven Nachitjevan, som tillhör Azerbajdzjan men som är skiljt från landet genom en armenisk landremsa. Nachitjevan är ett stort mörkt hål när det gäller mänskliga rättigheter. Inte många har hört talas om den men det finns definitivt anledning för mig att återkomma i ämnet. Men det får bli en annan gång.

Eva-Britt Svensson (V) på Vänsterpartiets valkonferens i december 2008.

Idag debatterar EU-parlamentet telekompaketet efter en segdragen process. Kompromissen blev bättre än jag vågat hoppas på men ändå långt ifrån tillräckligt bra för att vara möjlig att stödja.

Eva-Britt Svensson (V) har deklarerat tydligt att hon kommer att rösta emot. Vänstergruppen kommer att rösta emot. Alla stora grupper kommer att rösta för. Återstår bara att se vad Miljöpartiet och Piratpartiet gör. Frågan är om de kommer att stå upp för integriteten på nätet eller om de kommer att rösta för kompromissen. Christian Engström(PP) har tidigare sagt sig vara positiv till telekompaketet.

En sak är dock säker och det är att det säkraste kortet, alla kategorier, när det gäller personlig integritet och rättigheter på nätet är Vänsterpartiet i riksdagsvalet 2010.

På sin blogg hänvisar Eva-Britt till en artikel i Expressen och ger även en längre förklaring till skälen att rösta Nej och Gunnar Hökmarks (M) reaktion. Läsvärt.

Ping: Svd, DN, DN, DN, Svd, Svd, Svd, Svd, DN, EX, AB, AB, GP, Ssd,

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om telekompaketet, EU, integritet, frihet på nätet, mänskliga rättigheter, Vänsterpartiet, Piratpartiet, Miljöpartiet

Några snabba intryck från min första DIK-kongress nu i helgen:

- Roligt
- Intressant
- Förvånande informellt (jämfört med vad jag väntade mig)

Några milstolpar måste man nog säga sattes under 2009 års kongress. För första gången beslutade sig DIK för att ställa sig positiv till praktik under studietiden, ett önskemål som ofta har tagits upp under de gångna åren, särskilt från studenterna.

Ett beslut togs om att avveckla DIK:s yrkesanknutna delföreningar. Avvecklingen kommer att ske under 2010 i samarbete mellan förbundsstyrelsen och delföreningarna. Detta var den enda fråga som lyckades skapa turbulens (faktiskt) och jag tycker det var spännande att många som satt i salen röstade för att avskaffa sig själva, som varande medlemmar i någon av delföreningarnas styrelser. Det kan man kalla för framåtanda! Utveckling är svårt att genomföra via majoritetsbeslut men det lyckades ändå i det här fallet. Förbundsstyrelsen fick dock omformulera/förtydliga sin proposition för att den skulle gå igenom.

Jag stödde själv den omformulerade propositionen, dels därför att jag tycker att den analys som låg bakom förslaget till ett förändrat arbetssätt inom DIK var relevant, dels därför att jag försökte tänka utifrån den “vanlige medlemmens” perspektiv. Många medlemmar är obekanta med delföreningssystemet, som också kan uppfattas som för tungt rent administrativt. Arbetsgrupper kan istället ge fler medlemmar möjlighet att engagera sig i att arbeta med en särskild fråga för en kortare tid, vilket både ger mer inflytande för fler och ett effektivare arbetssätt, om det hela fungerar som tänkt.

För mig själv är det hedrande att ha fått förtroendet att sitta i DIK:s förbundsstyrelse. Det ska bli tre intressanta år föreställer jag mig, med många angelägna uppdrag. Läs mer om kongressen här >>

Läs om mer detaljer på Bibliotekariebloggen >>

Berlusconis framträdande som politisk pajas har vid upprepade tillfällen lett till plumpa klavertramp och olustig pajkastning, som när han kallade Obama och hans hustru Michelle för “solbrända”. 

För att visa att “SD är clowner” klär man ut sig till clowner och det ungefär samtidigt som anlagd brand misstänks utanför flyktingförläggningen i Vellinge – brottet rubriceras av polisen som hets mot folkgrupp.

Under Ny Demokratis glansdagar på 90-talet var det på samma skojfriska sätt ”drag under galoscherna” samtidigt som lasermannen mördade invandrare.

Och nu vädrar Ian Wachtmeister återigen morgonluft och skriver därvid på ökända sajten Newsmill att svenskar “saknar humor” och att Sverige “behöver en Berlusconi“.

För att  visa vilken typ av humor som jag anser att dessa herrar företräder visar jag en bild från 1942 – “This is the Enemy”.

Poster, “This is the Enemy,” 1942. Karl Koehler-Victor Ancona.

Läs: Journalisten – Lisa Bjurwald och Jonathan Leman: “Ge inte  Newsmill Stora Journalistpriset”, Ny Tid – “Den järnhand som skulle forma Sverige”,

Se även tidigare bloggpost: Rasismen i vårt samhälle, 30-talet går igen – Rasismen i vårt villasamhälle, Högerns janusansikte, Del II – Den sovande regeringen ZZ, Vår Gud är oss en väldig Borg,  Hur man underblåser högerextremism

Läs även: SVD – Brand utanför flyktingboenden,   DN1,   Sydsvenskan – Anlagd brand vid flyktingförläggning – Vellinge,  AB – Anlagd brand vid flyktingboendet,   Maria Ferm – Vem försöker bränna ner ett hem för traumatiserade barn? , Sveriges Radio,   AB – Kan vi bli ett land av hat?,   DN2,   DN3,   Expressen – Leif GW Persson: “SD: s tjyvknep med statistiken”,   SVD – Uppskrämd stämning efter branden, SVD3,  Kent Persson (m) blogg,   Henrik Jan Danielsson.SE,   SVD4,

Johnny Stamming, en väldigt långvarig journalist inom tidningskretsarna i Sverige, har skrivit en debattartikel på DN där han talar om sin “skamkänsla” och “rodnad” p.g.a sina år på olika tidningar som har varit beroende av presstödet och att han varit en av dem som har försökt få sin tidning att fortsatt få presstöd. Han kallar stödet för partistöd för att den största delen av de tidningar som är beroende av presstöd är röda tidningar som ofta skuggar bakom borgerliga tidningar som utgör den “riktiga median” på både central och lokal nivå. Stamming talar försöker ge sken av att det ligger enbart i socialdemokraternas intresse att försvara och ha kvar presstödet och det därmed automatiskt bör betraktas som ett partistöd för röda tidningar. Men faktumet är att det är enbart ett parti, folkpartiet, som vill avskaffa presstödet, något som har förorsakat spricka inom allianspartierna då de andra tre vill behålla den.

Bakgrunden till hans kritik ligger i att hans tidning: “Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning” inte fick något presstöd medan Smålands Folkblad hade fått det. Han blandar de båda grenar och tycker att avslaget mot deras ansökan ligger i att Smålands Folkblad hade politiska kontaktnät med den socialdemokratiska regeringen samtidigt som den hade en röd beteckning. Det är utan tvekan ett vilseledande och oärligt argument för en man som har varit inom mediebranschen under så lång tid och kallar sig för expert i området. En handels- och sjöfartstidning är inte som en dags- eller veckotidning som berättar om nyheterna som hänt under dagen eller veckan samt att kritiskt och opartiskt skriva granskande om dem. Dessutom är det ett oärligt argument då de konservativa tidningen Svenska Dagbladet och liberal/centerpartistiska tidningen Skånska Dagbladet, får presstöd.

Jag antar att Johnny Stamming vet det riktiga syftet med det svenska presstödet som för övrigt inte är unikt för Sverige utan finns i många demokratiska länder. Syftet med det svenska presstödet är att främja mångfald och konkurrens inom den svenska dagspressen. Det handlar alltså om idébaserade och ideologiska texters utspridning, något som förklaras i att det finns många ideologier vilka beskriver de samhälleliga problemen på olika sätt och för att medborgarna själva ska kunna granska förnuftigt behövs mångfald av tidningar. Liberala ledarsidor problematiserar, exempelvis, fattigdom ur ett liberalt perspektiv medan en socialist eller konservativ gör det ur socialistiskt repsektive konservativt perspektiv, ifall det ska finnas bara en tidning som har det liberala perspektivet urholkas demokratin och folk får inte möjlighet till kritisk granskning och förnuftsbaserad tolkning. Det är inte så för en tidning som handlar om teknisk eller naturvetenskaplig finurlighet. Att köra bil, dirigera fartyg, eller sälja starta motorn, exempel på aktiviteter som Stammings tidning “Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning” skulle handla om, behöver inte ses eller granskas ur olika ideologiska perspektiv. En konservativ, liberal och socialist kör bilen på samma sätt, alla sätter sig bakom ratten och kör och måste förhålla sig till trafikreglerna. Det behövs inget stöd för mångfald där, presstöd där skulle vara att stödja vissa företag få ut sina varor billigare än andra.

Nu har även EU lagt sig i en till svensk angelägenhet för främjande av demokratin och mångfalden. EU-kommissionen vill på något vidrigt sätt begränsa presstillgängligheten för de välbestälda och begränsa informationen till att bli en förmögenhetsfråga. Deras argument är att presstödet snedvrider konkurrens inom mediebranschen, att informationspsspridning är en handelsvara, att de som har pengar ska få ut sina budskap och idéer medan de som inte har det får leva i utsatthet. En sådan inställning är ett direkt hot mot demokratin då en av de viktigaste hörnstenar i definitionen av demokratin är: “Tillgänglighet på alternativa informationskällor för alla medborgare så att de ska göra sina kritiska granskningar och välja det alternativ som passar deras egna värderingar bäst“.

Om inte det svenska presstödet finns kommer det inte finnas någon tillgänglighet på alternativa källor då de som kan trycka tidningar är ofta förmögna personer med samma ideologi baserad på den minimala staten och lägsta möjliga skatten. Idag är 90% av de svenska tidningars ledarsidor borgerliga och om inte det presstöd som håller levande de 10% som utgör “alternativa informationskällor” i definitionen av demokratin finns kommer vi se att vissa idéer blir “normala” och andra “onormala”. Vi kommer att se ett Berlusconiskt Sverige likt Italien, där pressen är kontrollerad av en viss ideologisk grupp och där demokratin och mångfalden av idéer försvinner. Vill vi ha ett sådant Sverige?

«— Hei, det er ingen her som mobber deg fordi du er skeiv, men du sier og gjør mye skeive ting, da! Og hvis du syns vi mobber deg for mye her, kan du bare ta den skeive ræva di og den jævla skeive teorien din og dra te hællvette!»

OK computer.

På Bruksgårdens vandrarhem i Hököpinge, Vellinge, bor just nu 30 ensamkommande flyktingbarn. Barn som upplevt mer hemskheter än vad en sverigedemokrater, eller någon annan av oss i västvärlden, kan tänka oss. De befinner sig i ett land som de aldrig tidigare besökt. De har förlorat sina föräldrar, och många av dem har säkert sett sina föräldrar dö. De har upplevt krig och diktatur.

Inatt så tända någon/några eld på en lövhög utanför boendet. De tycker alltså att dessa barnen inte var med om tillräckligt mycket redan, utan att de ska få se sitt tillfälliga hem brinna ner. Ibland är jag nära att förlora hoppet för mänskligheten. Jag är så arg att jag inte vet vad jag ska skriva, så jag slutar nu.

Fler: Maria Ferm, Sydsvenskan, SvD, Kristianstadsbladet, Skånskan

Började morgonen med en projektiv intervju. Jag skulle med hjälp av bilder associera svar angående Göteborgs Universitet, i jämförelse med Chalmers och Lund. Intressant då det var ansikten av män och djur som skulle leda mig fram till rätt associationer. Lund blev en elefant, Chalmers en mås och GU en hund…..

Hade sedan ett intressenat möte med personer från Preera och DNV angående framtiden. Många intressanta vinklingar och bra idéer på processer mm. För handelskammaren så gäller det att ligga på framkant. Jag hade ingen aning om att de 10 mest efterfrågade yrkena idag, fanns inte för fem år sedan! Att fler talar engelska i Kina än antalet invånare i USA…..hör man dessutom talas om Google Wave, så inser man att utvecklingen går blixtsnabbt. Google Wave gör det möjligt att vem som helst kan tala med alla i hela världen som har en egen dator, på sitt eget språk. Det jag skriver på svenska kommer upp som kinesiska (mandarin) i Kina eller polska eller engelska, momentan som jag skriver. Det innebär att jag kan kommunicera och få betydligt större förståelse för människor i andra länder. Då inser jag att det näringsliv som Västsverige ska utveckla bör använda morgondagens teknik! Fler entrepenörer som tar till sig nya tekniker och influenser. Handelskammaren skall stödja den utvecklingen.

Grattis till  Lena Apler, vd för Göteborgsbaserade finansbolaget Collector, som utsetts till Årets entreprenör i Västsverige. Hon beskrivs som “en stark kvinnlig förebild i en mansdominerad värld”. Grattis till Venture Cup i Västsverige som har “all time high” vad avser bidrag till årets tävling. Det finns hopp för framtiden!