När människor hör namnet Israel poppar ofta negativa bilder upp som betingade reflexer. Krig, terror, hat, fiendskap, övervåld, dödande, lidande, lemlästning. I media är det oftast Israel som är aktören i dessa motbjudande händelser. Genom decennier av våldsorienterad sensationsjournalistik har media lyckats skapa olust och avsky kring allt vad Israel står för. Om bilden hade varit sann hade jag inte haft mycket att invända. Men den är våldsamt förvrängd, ja osann. Det Israel jag känner genom egna besök i landet är ett helt annat Israel än det jag möter i media.

Mot den demoniserade bilden vill jag ställa den bild som är mest sann för mig. En bild där Israel står för humanitet, människovärde, frihet, demokrati, framgångsrikt nationsbygge, enastående forskning och utveckling. Det Israel som den moderne resenären möter idag är ett underverk. Det en gång så förödda och vanvårdade landet blomstrar, växer och sjuder av liv. Israeliska företag står bakom IT-innovationer som USB-minne, Pentium chip, röstbrevlåda, snabbmeddelanden och brandvägg. Den vetenskapliga aktivititeten i Israel är bland de högsta i världen. Israel har det högsta antalet doktorer, ingenjörer och vetenskapsmän per invånare i hela världen. Israels roll i global vetenskaplig aktivitet är nära nog tio gånger större än dess procentsats av världens befolkning, visar en rapport i Jerusalem Post. Finland, Nederländerna och Kanada kommer efter Israel, medan USA placerar sig på tolfte och Tyskland på femtonde plats. Japan, Storbritannien och Ryssland hamnade också efter Israel.

 Trots hat och fiendskap från omgivande länder har Israel kunnat slå vakt om demokrati och frihet för sitt eget folk, som inkluderar stora grupper araber och andra folkgrupper. Det finns många gripande exempel på hur Israels humanitet också omfattar fienderna. En palestinsk student från Västbanken fick nyligen sin vänstra hand avsliten av en sågklinga på en byggarbetsplats. Han fördes snabbt till ett sjukhus på israeliskt område där ett team av hand- och kärlkirurger  under flera timmars operation lyckades återansluta blodkärl, nerver, muskler, ligament, ben och hud. Efter några månader kommer hans hand att vara återställd tack vare det israeliska läkarteamet.

En åttaårig irakisk flicka med svårt hjärtfel kom med sin familj till Israel för att söka hjälp. Detta efter att familjen försökt få hjälp på flera sjukhus i Irak och andra länder. Läkarna i Irak bedömde att hon bara hade ett år kvar att leva. I ”fiendelandet” Israel fick flickan genomgå två komplicerade hjärtoperationer och tillfrisknar nu med stormsteg. Flickans mamma berömmer de israeliska läkarna för deras kärleksfulla bemötande av barnen oavsett varifrån de kommer.

Detta är det verkliga Israel, som har högtstående moraliska principer och älskar att hjälpa människor oavsett etnicitet. Ett land som har medkänsla med människor även om de kallas ”fiender”. Ett land där även djuren har ett värde. Efter Gazakriget vintern 2009 genomförde en israelisk djurrättsorganisation en räddningsaktion för ett zoo i Gaza. 30 lastbilar med mat och mediciner skickades för att rädda djuren i ett fiendeområde varifrån raketer skickas dagligen för att döda israeler. Detta är min bild av Israel, ett land jag beundrar.

Det rapporterar tidningen Dagen. Här hittar du en lista över mina egna blogginlägg om Diakonia, t. ex. detta.

Det är den israeliska organisationen NGO Monitor som sammanställt en rapport om Diakonias förehavanden under arabernas konflikt med Israel och dess samröre med, som NGO Monitor skriver, “partners som tillhör de mest extrema rösterna i konflikten.” Diakonia uppmanas att samarbeta med mera moderata krafter och “i synnerhet sådana som inte sysslar med att delegitimisera eller demonisera Israel eller som bidrar till konflikten”.

NGO Monitor noterar även, att Diakonia fick 332 miljoner kronor från SIDA under år 2008.

Här framgår, att Diakonia delvis använt sina pengar till att finansiera utgivningen år 2001 (ny uppl. 2002) av boken Inshallah (“om Gud vill”) i vilken Donald Boström ursprungligen förmedlade anklagelsen om organstöld. Boken finansierades även av Utrikesdepartementet, och SIDA är ju en myndighet under Utrikesdepartementet.

Diakonia avfärdar dock rapporten som ett uttryck för den israeliska högerns “panik”, en höger som enligt talesmannen Joakim Wohlfeil är på kollisionskurs med Sverige, USA, EU och FN.

Diakonias uppgivna samarbete med extremister är alltså inte ens värt att kommentera. Det tycks bara vara helt i sin ordning, alltså.

Ytterligare en reflektion är denna: Dagen är den enda tidning som hittills skrivit om denna rapport. Men när Israel utsätts för kritik, får det återklang i hela dagspressen, radion och TV:n. Jämför t. ex. när Diakonia självt rapporterade om det i deras ögon förhatliga spårvägsbygget i Jerusalem, eller när en firma anknuten till Assa Abloy gjorde lås på Västbanken. Läs här.

Och när en “fanatisk anti-israel” nämligen Joe Stork i Human Rights Watch kommer med en israelkritisk rapport, ja då blir det förstanyhet i radion.

Men kritik av israelkritiken, den går närmast spårlöst förbi.

Detta kan ju ingen tolka som annat än ytterligare ett tecken på den förhärskande stereotypa attityden i media – och hos Diakonia m. fl. Aftonbladsartikeln om organstölder ligger helt i linje med denna attityd.

Den som kommer med en annan uppfattning, som Sveriges ambassadör i Tel Aviv eller nu NGO Monitor – de tystas ned eller avfärdas.

Vilken är då attityden? Jo, Israel är “the ususal suspect“, den som kan, bör och ska anklagas för minsta verkligt eller inbillat missförhållande. De palestinska araberna är “the usual victim”, ett folk till synes höjt över varje misstanke. Sant eller ej, Israel måste alltid utmålas som boven i dramat. Den som säger emot, ska tystas ned eller avfärdas.

Sådant kan med fog kallas för demonisering och delegitimisering. Eftersom Israel till största delen bebos av judar ligger tyvärr ett annat ord också nära till hands: antisemitism.

Inlägget uppdaterat 2009-08-27.

Länk: The Local.

***

Läs även andra bloggares åsikter om Israel, Palestina, antisemitism, demonisering, delegitimisering, Diakonia, Donald Boström, Inshallah, Joakim Wohlfeil, judar, NGO Monitor, Aftonbladet, Joe Stork, Human Rights Watch, Jerusalem, Assa Abloy, Veolia, Sverige, USA, EU, FN, SIDA, Dagen

UD reagerade ilsket på tisdagen till en historia i Sverige största omsättning dagligen, Aftonbladet, som anklagas IDF soldater kidnappningen palestinier för att stjäla deras organ, säger att detta var en grotesk ATAVISM att blodet libels av medeltiden.

Utrikesministeriets talesman Yigal Palmor kännetecknas historien som “rasistiska hysteri vid sin värsta.”

“Ingen skulle tolerera ett sådant demonisering bit medeltida blod förtal som verkligen uppmuntrar till hatbrott mot judar”, Palmor sagt. “Detta är en skam för yttrandefriheten och alla svenskar borde förkasta det villkorslöst.”

Israel: s ambassad i Stockholm var väntat att utfärda en kraftig uppsägning.

I berättelsen, rubriken “De plundrar organ våra söner”, och åtföljas av en ohygglig fotografi, palestinierna är sagt IDF soldater kidnappade sina söner och stal organ.

Haaretz citerade Donald Bostrom som skriver följande:
“Våra söner används som ofrivilliga organdonatorer, släktingar Khaled från Nablus sade till mig, liksom mor Raed från Jenin, liksom farbröder i Machmod och Nafes från Gaza, som alla hade försvunnit för några dagar och skickar natt, död och autopsied. “

I artikeln hänvisas till den senaste tidens arresteringar i New Jersey i flera amerikanska judar, inklusive rabbiner, för ett antal påstådda brott, inklusive vapenförmedling försäljning av organ för transplantation.

Berättelsen också nämner påståenden om liknande fall av orgel-snatching i 1992, under den första intifadan.

UD var inte det enda parti bestört på historien, och luktar det stank av antisemitism. En konkurrerande tidning, Sydsvenskan, sprang en op-ed om historia under rubriken “Antisemitbladet,” i en uppenbar hänvisning till Aftonbladet namn.

“Viskningar i mörkret. Anonym källor. Ryktet”, skrev Svenska krönikör Mats Skogkär. “Det är allt det tar. När allt kommer omkring är vi alla vet vad de [judarna] är likadana, inte vi: omänsklig härdade. Kan något. Nu är allt som återstår är försvaret, lika förutsägbart:” Antisemitism Nej, nej, bara kritik mot Israel. “

REf: Jpost

Njure skandal exponeras som rabbiner arresterades över korruption

Läs också… Israel-Ukraine Organ Trafficking Ring, Romania probes Israeli adoption agency link in organ trafficking och Israeli suspected of organ trafficking och “Sveriges” reaktion

Mediene renner over av stoff om Iran hver dag. Det er avgjort begrenset ytringsfrihet i landet, og selv om det avholdes valg, settes grenser for de alternativer en kan velge mellom.

Vi ville ikke trives med et slikt system. Ytringsfrihet og frie valg er viktig. Ikke like viktig som mat, arbeid og tilgang på helsevesen. For dem som mangler disse elementære godene, er ytringsfrihet desserten. Likevel er ytringsfrihet viktig.

Men la oss tenke et øyeblikk: Hvorfor har det aldri vært store gatedemonstrasjoner blant USAs beste allierte i den muslimske verden, som Saudi Arabia og Egypt? I disse landene er det vist ved meningsmålinger at befolkningen er ytterst kritisk til USAs politikk. I frie valg ville de få sterkt USA-kritiske regjeringer. Men der har det aldri vært rapportert noen store demonstrasjoner mot regjeringene. Det ville aldri bli tillatt. Ytringsfrihetens kår er åpenbart enda mer innskrenket der enn i Iran.

Men nå er det altså Iran som skal demoniseres. Ikke fordi Iran har mindre ytringsfrihet enn Egypt og Saudi Arabia, men fordi landet er sterkt kritisk til Israel og USA. Mediene følger lydig opp, som det Sigurd Allern kalte “flokkdyr”.

Det som rapporteres fra Iran er ille. Men mens vi bombarderes med negative nyheter derfra, er det sunt å holde hodet klart og se rapportene i et større perspektiv.

Det er en rekke land med udemokratiske styrer, ikke minst blant USAs allierte. I ulike perioder utnevner USA en statsleder til sjefsdjevel, og mediene følger lydig opp med negative reportasjer dag etter dag. Da USA ville beholde Panamakanalen etter avtalens utløp, var det Noriega, og mediekampanjen legitimerte militær intervensjon. Den neste var Ghadafi, hvor kampanjen legitimerte amerikansk bombing som bl.a. drepte et av Ghadafis barn. Og så var det selvsagt Saddam Hussein, hvor det krevdes en lang og grundig demonisering før amerikanernes angrep (det ville vært minst like lett å demonisere Saudi Arabia, hvis det hadde passet USAs interesser).
Denne gang er det altså Iran. Mediene er samlet. Hovednyhet i NRKs nyheter kl. 23 i går var at “et nettsted” hevdet at valgdeltakelsen i mange byer var over 100 %. Det illlustrerer hvordan normal kildekritikk nå anses fullstendig unødvendig i “den gode saks” tjeneste.

Ingen i Vesten vet om det offentliggjorte valgresultatet er korrekt. De fleste i Iran vet det heller ikke. Man vet stemningen blant de en kjenner, noe som ofte kan slå feil ettersom man ofte er tlbøyelig til å dele livsanskuelse med dem man kjenner.

Den beste kilden til å bedømme valgresultatet er trolig en meningsmåling før valget som ble arrangert av det uavhengige amerikanske New America Foundation, utført av et iransk meningsmålingsinstitutt som har fått priser av både BBC og ABC News. Denne meningsmålingen stemmer godt med det valgresultatet som er offentliggjort. De eneste grupper hvor Moussavi lå over eller likt med Ahmadinejad var studenter, akademikere og de med høyest inntekt. (Dette stemmer godt med det jeg så Trond Linstad hevde i to aviser.)

Denne meningsmålingen ble trapportert i Washington Post etter valget, men er jo ignorert i de dominerende mediene. Pakistans tidligere militærsjef, general Mirza Aslam Beig, sier at ”The documents prove that the CIA spent 400 million dollars inside Iran to prop up a colorful but hollow revolution following the election.” Vårt kjennskap til CIA gjør ikke dette usannsynlig. En bra artikkel om saken ble skrevet av Paul Craig Roberts, som var visefinansminister under Reagan.

Thoughts on Iran election protest coverage

We cannot understand Iran’s current events in a vacuum — the essential background includes the U.S. role there in the coup to remove Iran’s Prime Minister in 1953, support for the Shah (a brutal dictator), arming both sides in the Iran / Iraq war, the Iran / Contra scandal, and more. Compared to other equivalent sized protests around the world, the current protests and election in Iran are receiving highly disproportionate coverage from our news media and commentary from our politicians. It is in the interests of our system to present a narrative in which the protesters not only want “democracy” but also are “pro-Western.” The news uses the story to reaffirm the idea that the U.S. is the force for democratizing the world and the people desperately want what we want for them despite their authoritarian government.

Iran is not a democracy but neither is the U.S. We are both countries have corrupt systems in which all of the political parties use the word “democracy” to mean something it does not. You can not have democracy where the true people holding power are unelected, where secret police are above the law, where there are no international observers of the elections, where it requires massive funding to be a candidate, where entire demographics are disenfranchised, where there are no instant run-off elections, where the system is winner take all, where politicians once elected can ignore their promises during the campaign and go against what the majority want.

Whatever plays out in Iran, we should focus on our own lack of democracy instead of theirs.

by: Nick Cooper

”What is there about the Iranian election of June 12 that has led to it being one of the leading stories in media around the world every day since?”

Killing Hope – The Anti-Empire Report – www.killinghope.org

July 3rd, 2009 by William Blum

“Change for the poor means food and jobs, not a relaxed dress code or mixed recreation… Politics in Iran is a lot more about class war than religion.”
Financial Times Editorial, June 15 2009

Global Research – Iranian Elections: The ”Stolen Elections” Hoax

by Prof. James Petras

Published on Monday, June 22, 2009 by TruthDig.com

Iran Had a Democracy Before We Took It Away

by Chris Hedges

Tehran and Tegucigalpa: A tale of two capitals

A tale of two trains

The Iranian People Speak

U.N. Atomic Energy Chief Says Iran Wants Bomb Technology

The “Bomb Iran” contingent’s newfound concern for The Iranian People

The Iranian Uprising is Home Grown, and Must Stay That Way

Avaaz.org – Iran Break the Blackout

Avaaz.org – Iran: Stop the Crackdown

Mediene renner over av stoff om Iran hver dag. Det er avgjort begrenset ytringsfrihet i landet, og selv om det avholdes valg, settes grenser for de alternativer en kan velge mellom.

Vi ville ikke trives med et slikt system. Ytringsfrihet og frie valg er viktig. Ikke like viktig som mat, arbeid og tilgang på helsevesen. For dem som mangler disse elementære godene, er ytringsfrihet desserten. Likevel er ytringsfrihet viktig.

Men la oss tenke et øyeblikk: Hvorfor har det aldri vært store gatedemonstrasjoner blant USAs beste allierte i den muslimske verden, som Saudi Arabia og Egypt? I disse landene er det vist ved meningsmålinger at befolkningen er ytterst kritisk til USAs politikk. I frie valg ville de få sterkt USA-kritiske regjeringer. Men der har det aldri vært rapportert noen store demonstrasjoner mot regjeringene. Det ville aldri bli tillatt. Ytringsfrihetens kår er åpenbart enda mer innskrenket der enn i Iran.

Men nå er det altså Iran som skal demoniseres. Ikke fordi Iran har mindre ytringsfrihet enn Egypt og Saudi Arabia, men fordi landet er sterkt kritisk til Israel og USA. Mediene følger lydig opp, som det Sigurd Allern kalte “flokkdyr”.

Det som rapporteres fra Iran er ille. Men mens vi bombarderes med negative nyheter derfra, er det sunt å holde hodet klart og se rapportene i et større perspektiv.

Det er en rekke land med udemokratiske styrer, ikke minst blant USAs allierte. I ulike perioder utnevner USA en statsleder til sjefsdjevel, og mediene følger lydig opp med negative reportasjer dag etter dag. Da USA ville beholde Panamakanalen etter avtalens utløp, var det Noriega, og mediekampanjen legitimerte militær intervensjon. Den neste var Ghadafi, hvor kampanjen legitimerte amerikansk bombing som bl.a. drepte et av Ghadafis barn. Og så var det selvsagt Saddam Hussein, hvor det krevdes en lang og grundig demonisering før amerikanernes angrep (det ville vært minst like lett å demonisere Saudi Arabia, hvis det hadde passet USAs interesser).
Denne gang er det altså Iran. Mediene er samlet. Hovednyhet i NRKs nyheter kl. 23 i går var at “et nettsted” hevdet at valgdeltakelsen i mange byer var over 100 %. Det illlustrerer hvordan normal kildekritikk nå anses fullstendig unødvendig i “den gode saks” tjeneste.

Ingen i Vesten vet om det offentliggjorte valgresultatet er korrekt. De fleste i Iran vet det heller ikke. Man vet stemningen blant de en kjenner, noe som ofte kan slå feil ettersom man ofte er tlbøyelig til å dele livsanskuelse med dem man kjenner.

Den beste kilden til å bedømme valgresultatet er trolig en meningsmåling før valget som ble arrangert av det uavhengige amerikanske New America Foundation, utført av et iransk meningsmålingsinstitutt som har fått priser av både BBC og ABC News. Denne meningsmålingen stemmer godt med det valgresultatet som er offentliggjort. De eneste grupper hvor Moussavi lå over eller likt med Ahmadinejad var studenter, akademikere og de med høyest inntekt. (Dette stemmer godt med det jeg så Trond Linstad hevde i to aviser.)

Denne meningsmålingen ble trapportert i Washington Post etter valget, men er jo ignorert i de dominerende mediene. Pakistans tidligere militærsjef, general Mirza Aslam Beig, sier at ”The documents prove that the CIA spent 400 million dollars inside Iran to prop up a colorful but hollow revolution following the election.” Vårt kjennskap til CIA gjør ikke dette usannsynlig. En bra artikkel om saken ble skrevet av Paul Craig Roberts, som var visefinansminister under Reagan.

Thoughts on Iran election protest coverage

We cannot understand Iran’s current events in a vacuum — the essential background includes the U.S. role there in the coup to remove Iran’s Prime Minister in 1953, support for the Shah (a brutal dictator), arming both sides in the Iran / Iraq war, the Iran / Contra scandal, and more. Compared to other equivalent sized protests around the world, the current protests and election in Iran are receiving highly disproportionate coverage from our news media and commentary from our politicians. It is in the interests of our system to present a narrative in which the protesters not only want “democracy” but also are “pro-Western.” The news uses the story to reaffirm the idea that the U.S. is the force for democratizing the world and the people desperately want what we want for them despite their authoritarian government.

Iran is not a democracy but neither is the U.S. We are both countries have corrupt systems in which all of the political parties use the word “democracy” to mean something it does not. You can not have democracy where the true people holding power are unelected, where secret police are above the law, where there are no international observers of the elections, where it requires massive funding to be a candidate, where entire demographics are disenfranchised, where there are no instant run-off elections, where the system is winner take all, where politicians once elected can ignore their promises during the campaign and go against what the majority want.

Whatever plays out in Iran, we should focus on our own lack of democracy instead of theirs.

by: Nick Cooper

”What is there about the Iranian election of June 12 that has led to it being one of the leading stories in media around the world every day since?”

Killing Hope – The Anti-Empire Report – www.killinghope.org

July 3rd, 2009 by William Blum

“Change for the poor means food and jobs, not a relaxed dress code or mixed recreation… Politics in Iran is a lot more about class war than religion.”
Financial Times Editorial, June 15 2009

Global Research – Iranian Elections: The ”Stolen Elections” Hoax

by Prof. James Petras

Published on Monday, June 22, 2009 by TruthDig.com

Iran Had a Democracy Before We Took It Away

by Chris Hedges

Tehran and Tegucigalpa: A tale of two capitals

A tale of two trains

The Iranian People Speak

U.N. Atomic Energy Chief Says Iran Wants Bomb Technology

The “Bomb Iran” contingent’s newfound concern for The Iranian People

The Iranian Uprising is Home Grown, and Must Stay That Way

Avaaz.org – Iran Break the Blackout

Avaaz.org – Iran: Stop the Crackdown

Det här var sannerligen det bästa jag läst om Kina och Tibet i svenska medier. Mina hurrarop riktas mot Slavoj Zizek!

Vet vi vad som sker i Tibet?

Läs även andra bloggares åsikter om kina, os, jan myrdal, claes malmberg, debatt, svd, demonisering, tibet, dalai lama, frida johansson metso, slavoj zizek

DET GROTESKA LIKSTÄLLANDET av Israel med Nazityskland, som SSU:s ordförande ansluter sig till och som sprider sig som ringar på vattnet i dagens Europa och den muslimska världen, är ett tankegods med både djupa historiska rötter och ett väldefinierat mål.

REDAN UNDER det första Libanonkriget jämförde dåvarande statsminister Olof Palme staten Israel med Nazityskland och civila araber likställdes med judar i Warszawa-gettot. Premiärminister Menachem Begin, som förlorade större delen av sin familj i Förintelsen, likställdes systematiskt med Hitler. Demoniseringen av den judiska staten som ett anti-Krist och efterträdare till Nazityskland har dock rötter som går tillbaka till 1940-talet och början av 1950-talet. En av de mest inflytelserika rösterna bakom detta tankegods var den välkände men kontroversielle brittiske historikern ARNOLD TOYNBEE.

Toynbee, som motsatte sig våldsamt återupprättandet av den judiska nationalstaten, hävdade att det judiska folket var en död “fossil” eftersom det judiska folkets historia inte passade in i Toynbees etnografiska modeller över nationers mönster och livscykler. Den återupprättade judiska nationella civilisationen utmanade således Toynbees ståndpunkt om att det judiska folket var likt romare och babylonier ett utdött historiskt folkslag. När det återupprättade Israel blivit ett faktum 1948, ägnade Toynbee mycket tid och energi på att vid varje givet tillfälle demonisera den judiska nationen genom att likställa det judiska folkets nationella frihetsrörelse, zionismen, med nationalsocialism och fascism.

DET VAR TOYNBEE som för drygt ett halvt sekel sedan sådde fröet till den idag utbredda och mytologiska vanföreställningen om samarbete mellan tyska nationalsocialister och judiska zionister under andra världskriget. Toynbee expanderade successivt sina redan rabiata och historielösa teorier om det judiska folket genom att groteskt hävda att de arabiska flyktingarna som utgjorde en direkt konsekvens av att arabernas militära nederlag i sitt folkrättsvidriga aggressionskrig mot den internationellt erkända judiska staten 1948, utgjorde en större katastrof än Förintelsen av 6 miljoner judiska män, kvinnor och barn. Under de senaste 60 åren har Toynbees teorier raffinerats och vidareutvecklats i olika variationer, men dess centrala mål har förblivit oförändrat: avhumanisering av den judiska staten. Föga förvånande ägnade Toynbee med sin selektiva och ideologiskt drivna humanism ingen tanke åt de omkring 900.000 judar som fördrevs från den muslimska världen eller de mänskliga vrak som flydde undan nazismen i Europa.

AVHUMANISERINGEN av den judiska staten kombinerar antisemitiskt tankegods från 1900-talet med anti-judiskt tankegods vars rötter är äldre än kristendomen och kan spåras till det grekiska Alexandria för 2300 år sedan. Om man studerar judisk historia vilken kantats med deprimerande många övergrepp på judar, så märker man ett tydligt och genomgående mönster: varje massaker eller pogrom som judar utsattes för, föregicks av en omfattande anti-judisk demoniseringskampanj med syftet att avhumanisera och separera det judiska folket från resten av mänskligheten.

SYFTET med demoniseringen av det judiska folket genom historien, har alltid varit att etablera en psykologisk rationalitet och legitimitet för en fysisk likvidering av judar. Anti-judiska demagoger från Haman i antika Persien, den katolska kyrkan i Spanien och Polen, de ryska tsarernas propagandaapparat till Hitler och Goebbels i Nazityskland samt arabiska och muslimska despoter både i modern och antik tid, möjliggjorde alla och var direkt ansvariga för anti-judiska massakrer genom sitt hatfulla anti-judiska tankegods.

Historierevisionistiska rabiata röster, som idag likställer den demokratiska judiska staten Israel med Nazityskland, strävar efter att uppnå två primära mål:

1) DEMONISERA OCH AVHUMANISERA den judiska staten och dess nära 6 miljoner judiska medborgare och därmed successivt förbereda massorna i Europa och i den muslimska världen psykologiskt för den judiska statens fysiska utplåning från världskartan. I detta sammanhang är det regimen i Teheran som är mest tongivande även om dess stödtrupper i arabvärlden och i en del europeiska kretsar ej kan underskattas.

2) RENTVÅ det kristna Europas och den muslimska arabvärldens blodiga och antisemitiska historia vilken kantats av otaliga massakrer av det judiska folket och diverse andra folkmord genom att bagatellisera Förintelsen och demoniskt likställa det judiska folket med dess kristna och muslimska förövare. Detta förklarar varför det är så frestande för dessa anti-judiska mörkermän att automatiskt och lögnaktigt framställa varje israelisk förvarsaktion mot militära mål oberoende hur begränsad och folkrättsenligt legitim som en “Förintelse” och Israel som en “nazistisk stat”.

PRECIS SOM DET ÄR en systematisk demonisering och avhumanisering av det judiska folket som genom historien orsakat massakrer på miljoner judar, så är det ett systematiskt motstånd baserat på moralisk etik och rationell sakkunskap mot detta drygt 2000 år gamla hatfulla och lögnaktiga anti-judiska tankegods som kommer bidraga till att förebygga potentiella framtida försök till massakrer på det judiska folket.

Daniel Krygier

En illavarslande nedsolkning av Kina har gjort sig påmind på senare tid. En populistisk våg av ‘frihetsälskande demokrater’ står på barrikaderna och basunerar ut sina glåpord över kommuniststaten som håller på att ta över världskapitalismen och dess ekonomi. I liknande frågor sväljer man kamelerna hela utan någon som helst reflektion. Vad handlar det om, den banala rädslan?

Att den kinesiska miltären gjorde sig skyldig till våldsamma övergrepp må vara en sanning men det är svårt att uppskatta hur många tibetaner (och hankineser) som dog under ockupationens våldsammaste period under slutet av 50-talet. Den tibetanska ‘exilregeringen’ i Dharamsala uppgav 1984 att 1,2 miljoner fick sätta livet till. Folkräkning, som tyvärr inte heller är så pålitlig, ger en uppskattad dödssiffra på 800.000. Andra menar att tibetaner har en mycket snabbare befolkningsökning och att medellivslängden ökat kraftig på senare år vilket försvårar dessa typer av beräkningar (Wikipedia). Det man däremot kan slå fast är att man skall vara ytterst kritisk till alla siffror som beskriver dödsoffer orsakade av motståndarsidan i liknande konflikter som denna. Egentligen spelar det inte så stor roll om 100.000 eller 1.000.000 tibetaner dog med hjälp av Kinas militär men det är ändå en viktig parantes att allt inte ser ut som vissa vill att det skall se ut.

Den teokrati som Dalai Lama styrde över innan kineserna gick in i början på 50-talet bestod i en religiös diktatur med “underklasser” som inte kan liknas vid annat än slaveri. Dalai Lama och överklassen styrde undersåtarna från klostren med hjälp av polis, miltär och religion – en religion som bland annat sa det att om man följde munkarnas råd återföddes man i nästa liv till något bättre (jfr kristendomens ‘helvete’ och ‘paradis’) vilket givetvis ger incitament för de fattiga och trälarna att hålla sig i schack. När kommunisterna gick in i Tibet 1950 avkskaffade man slaveriet och de första åren förde man en ’silkeshandskepolitik’ där man samarbetade med Dalai Lama. Även Dalai Lama var uppslukad av detta samarbete till en början. Men så hände något, missnöjet grodde bland tibetanerna och våldet exploderade 1959 efter att ett rykte spred sig att den kinesiska regeringen tänkte låta mörda Dalai Lama. Dalai Lama flydde till Indien och etablerade ‘exilregeringen’ i indiska Dharamsala. Det bör påpekas att riket Tibet aldrig någonsin varit erkänt av ett annat land även om England upprättade en ambassad där 1904 efter att ha gått in militärt i Tibet.

Tibet har alltid haft ett mycket komplicerat förhållanden till sina grannar och många krig finns antecknade i rullorna. Även inre stridigheter mellan Dalai Lama och Panchen Lama (den nästa högste ledaren vars uppgift är att finna den reinkarnerade Dalai Lama, och vice versa, efter föregångarens död) har uppstått under flera tillfällen. Kineserna har framförallt tagit rygg på Panchen Lama för att på så sätt balansera Dalai Lamas makt. Även stridigheter mellan soldater från olika kloster har varit vanligt förekommande. Peace, love & Dalai Lama?

I efterverkningarna av vågen av New Age-stilar under 90-talet har idag populistdemokrater med ‘miljöbil’ (oftast bara något bensinsnåla) och bostadsrätt i någon av de centrala delarna av våra storstäder, gjort österländsk visdom rumsren. Tyvärr verkar många svälja hela betet utan att bry sig om varken smak eller lukt, vilket blev mer än övertydligt i veckans pöbel-Debatt. Claes Malmberg träffade en munk i Stockholm för åtta år sen och föll pladask för att sedan kyssa hans fötter.

Jag lyssnade en gång på en internrekryterare från SKF som berättade om sitt möte med Dalai Lama och om hur han blev helt knäsvag när han tog dennes hand och tittade honom i ögonen. Det var ett mycket starkt möte och det var först en tid efteråt han förstod varför intrycket blev så prövande; Dalai Lama var helt befriad från rädsla. Är man helt befriad från rädsla och aldrig varit i behov att bygga upp inre och yttre murar mot sig själv och sin omvärld, är ens roll helt och hållet en själv och inget mer. Den chockupplevelse man upplever med människor som helt och hållet är ’sig själva’ beror på att den tysta, osynliga och icke-verbala kommunikation som dessa avger är helt främmande i jämförelse med en människa som besitter normerade rollkaraktärer. Människor som fortfarande är rädda och som inte behärskar omvärldens rollspel anammar ‘andliga ledare’ som idoler och dyrkar marken de går på. När dessa ledareskapsfigurer tillägnar sig en absolut religion och dessutom saknar vissa empatiska egenskaper förvandlas de till teokrater eller i vissa fall sektledare med underdåniga lärjungar vid sina fötter.

Med antydan till auktoritetsbunden personlighet drogs Claes Malmberg till absoluta värden som KPML(r) när det begav sig och nu Dalai Lama (därmed inte sagt att Dalai Lama är en sektledare). “Har du nånsin träffat en munk?!!” förfäktade han ilsket och skrikande till Myrdal och avslöjade sina minst sagt patologiska känslor gentemot buddismen och dess överheter. Själv tyckte han naturligtvis inte att han varit upprörd, bara engagerad (sic!). Vidare upprepade han hysteriskt ett antal gånger att Myrdal skulle erkänna kinas folkmord på 1,5 miljoner tibetaner med ett “ja” – han ville inte ha nåt ‘flumsvar’, ingen nyans, bara ett svart eller vitt svar, ‘ja’ eller ‘nej’. Påminner det månne om vänsterdevisen från den blomstrande proggtiden; “Den som inte är med, är emot!”?

Själva poängen med Dalai Lama är att det har varit samma person sedan han tillsattes 1391. Han har sålunda återfötts 14 gånger sedan dess. Med tanke på Dalai Lamas tidigare sinne för mänskliga rättigheter undrar man lite hur dessa förhållningssätt förändrades så drastiskt under senare hälften av 1900-talet. Hur kunde en asiatisk envåldshärskare med slavar och tortyr som vardag plötsligt bli en fredsälskande ikon i västvärlden? Hur ställer han sig till sitt gamla jag?

Man kan säga mycket om det kommunistiska Kina, och detta är inget försvar för dess styrelseskick under 1900-talet, men liksom alla stormakter förfäktar de sina protektorat. Kina har förövrigt 56, av centralregeringen i Beijing, erkända och officiella etniska folkgrupper. Tibetaner är en av dessa. Kinas historia är lång och brokig men den omvälvning som pågår idag kan man nog våga säga tillhör den kraftigaste förändringen någonsin. Att inte den sittande regringen vill se Kina falla sönder likt Sovjetunionens upplösning är inte så svårt att förstå. Att väst ser Kina som ett ekonomiskt hot är inte heller svårt att förstå – ett uppsplittrat Kina skulle därmed hindra det ekonomiska vidundret att växa. Att Tibet i detta sammanhang blir västvärldens verktyg för att uppnå detta är heller inte så svårt att förstå. Det finns en mängd uppgifter att CIA har haft Tibet på sin politiska agenda sedan länge och som på 50-talet berodde på hotet från kommunismen men som nu beror på hotet från östkapitalismen. Kina har under åren försökt ‘avprogrammera’ det tibetanska samhällets religiösitet ungefär som när man i USA försöker avprogrammera sektmedlemmar. Huruvida detta är demokratiskt korrekt eller inte kan man naturligtvis diskutera.

Det var antagligen detta, eller åtminstone något liknande, som Jan Myrdal försökte säga i veckans Debatt men som bland annat Claes Malmberg och Frida Johansson Metso effektivt hackade sönder med sitt återkommande tjatter. Det var förövrigt dessa två som lät som papegojor, inte Jan Myrdal, vilket Thomas Bodström i studion tyckte var så roligt. Nu vill inte ens Dalai Lama ha en bojkott mot invigningen av OS och på ett ögonblick blev det knäpp tyst bland hans lojala fotsoldater. Claes, var tog du vägen?

Nu till den andra delen – västmedier. Blogge Bloggelito har skrivit ett par intressant inlägg om detta där han främst riktar angreppet mot Svd. Detta beroende på att Svd i mars började en artikelserie om Kina inför OS i sommar. Vad kul tänkte jag, och säkert också Blogge. Tyvärr insåg man ganska snabbt att bilden som lades fram verkade ha ett underliggande syfte; att uppfostra läsaren. Det var av denna anledning jag slutade med Göteborgs-Posten som alltför ofta hade en dold agenda och skapade felaktiga bilder – inte för att skapa opinion utan för att uppfostra och styra göteborgarnas åsikter till någon slags konservativ neopuritanism. Torslanda beskrevs som ett Sjöbo i kvadrat, Avenyn som ondskans gata i Gomorra och Göteborgs förorter fullproppade med kriminella invandrare.

När jag bytte till Svd förlorade jag förvisso den lokala förankringen men vann istället en högre nivå av objektiv och neutral nyhetsrapportering. Tyvärr gör även Svd sina debacle och artikelserien om Kina hör verkligen inte till tidningens mest begåvade framställningar. Maken till svart bild av Kina får man faktiskt leta efter. Blogge visar dessutom på rena falsarier där man blandar ihop kinesisk och nepalesisk polis i bildtexten som handlar om omskolning av tibetanska munkar. Blogges smått kampartade och fundamentalistiska hållning i frågan tar dock lite udden av argumentationen, tyvärr, och kallar det hets mot folkgrupp. Jag förutsätter inte att Svd:s felrapportering är helt och hållet medveten utan hoppas fortfarande att Svd skall inse sitt misstag i sin blinda framfart och rätta till sig framöver. Demoniseringen är ju oftast inte medveten, jag har till exempel kommit på mig själv att beskriva Ryssland som om det bara består av illvillig maffia, vilket naturligtvis inte är det minsta sant. Huvudsaken är att man är medveten om denna mediala programmering som man utstår varje dag, det är först då man kan motstå den.

Nedan en av filmerna som florerar på Internet och som beskriver de ‘fredliga demonstrationerna’ i Tibet fast ur ett kanske lite annorlunda perspektiv än vad vi är vana vid. Detta är del 1 av 4, sök vidare på Youtube för att se resten.

Hur kommer det sig att medier i väst inte visade de ganska vidriga övergrepp som tibetaner utsatte/utsätter hankineser för och de kravaller som försiggick Kinas inblandning såsom videon ovan påvisar? Jag minns att när ungdomar härjade på Avenyn under EU-mötet 2001 så tyckte var och annan göteborgare att dessa upprorsmakare skulle ha ett skott i nacken. Hur vanligt är det att man tar parti för baskiska separatister i Spanien? Eller för att ta något mycket påtagligt; på vissa håll i världen kallar man liknande beteende för statsterrorism och man burar in dem på öar i västindien under helt vidriga förhållanden. Och Kina är antagligen inte ett dugg bättre, men var är det konsekventa resonemanget?

Många kineser har retat upp sig på västmedias bild och det pågår därför ett propagandakrig på nätet över vems bild som är den mest korrekta. Självfallet är dessa filmer och ihopklipp inte några absoluta sanningar men jag undrar vilken tidning, TV- eller radioprogram som först vågar dra i detta. Jag tippar på P1.

Västs funktion är idag att leverera råmaterial till jättelandet i öster, men bara för att köpa tillbaka det dyrare i form av materialistprylar som vi kan avguda. Jag säger det bara; lär era barn kinesiska om de skall bli framgångsrika i livet. China is here to stay.

Den växande medelklassen kommer per automatik att kräva mer och mer av mänskliga rättigheter av sin styrande regering men detta tar tid och den demokratiska omvandling måste tålmodigt komma inifrån, långsamt och inkrementellt, inte genom korkade interventioner á la väst. Att vi är rädda för denna koloss må vara hänt men det är bättre att vänja oss än att värja oss, fallet kommer att bli så mycket mjukare då.

Tillägg: Blogge Bloggelito har idag även skrivit ett inlägg om Kinas omvandling.

Läs även andra bloggares åsikter om kina, os, jan myrdal, claes malmberg, debatt, svd, demonisering, tibet, dalai lama, frida johansson metso

Er islam en fredelig eller ondskapsfull religion? Man trenger ikke tillegge islam generelt alle mulige ondskapsfulle egenskaper som alle muslimer lastes for. Målet er ikke å håne muslimer og deres tro. De fleste muslimer er fredelige og greie mennesker.

Alle de ulike meget sprikende retningene til islam gir solid utfordring for ikke-muslimer for hvordan man skal forholde seg til islam og muslimer. Oppblomstringen av radikale varianter av islam og islamsk inspirert terrorisme gir grunn til ettertanke. Man bør heller gå til Koranen og lese dens instruksjoner, se hvordan muslimer selv tolker ordene og hvordan de lever i forhold til Koranen.

Aggresjon inspirert av Koranen
Koranen har en lang rad med pålegg for muslimer som mange oppfatter som grusomheter. Et eksempel er at Koranen har et vers om at muslimer skal drepe de ikketroende hvor de enn er (2:191: And slay them wherever ye catch them, and turn them out from where they have Turned you out; for tumult and oppression are worse than slaughter; but fight them not at the Sacred Mosque, unless they (first) fight you there; but if they fight you, slay them. Such is the reward of those who suppress faith.).

Verset er ikke tatt ut av en billedlig sammenligning eller hypotetisk problem eller utførelse av dom. Selvforsvarssituasjon virker ikke helt opplagt heller fordi mange muslimer tolker det som et pålegg om å angripe ikke-muslimer voldelig under bestemte forhold. Dersom et slikt pålegg aldri skulle utføres, hadde det aldri noen hensikt å gi det. Selv om man tolker verset i sammenheng, har muslimer likevel et forklaringsproblem.

Tolkningen av Koranens agressive utsagn varierer hos muslimer. De fleste muslimer tolker det nok til å unnlate aggresjon. Fordi mange muslimer tolker dem bokstavlige og at noen blir terrorister eller finansierer terrorisme, får ikke-muslimer en stor utfordring i å forholde seg til islam og muslimer. Terskelen for hvilke situasjoner som skal regnes for angrep på islam og som rettferdiggjør voldelige motangrep mot vantro, virker ofte usannsynlig lav.

Islam er mer en betegnelse på en rad trosretninger, noen fredlige andre ikke. Noen muslimer sier at andre muslimers tolkning av Koranen ikke representerer sant islam. Siden utenforstående ikke kan stole helt på egne tolkninger, må man forholde seg til at muslimer tolker blodige utsagn i Koranen ulikt og etterlever dem ulikt. Derfor er det vanskelig å vite om man har med en fredelig variant av islam å gjøre. En annen grunn til at tolkninger kan være vanskelig å finne ut av og hvordan man skal forholde seg til islam, er at islam har “taqiya”, en tillatt løgn overfor vantro og kvinner.

Man kan f.eks. se på hvordan menneskerettigheter håndteres i de land islam er majoritetsreligion. Ikke et eneste virkelig demokratisk muslimsk land finnes. Og i følge menneskerettighetsorganisasjoner er situasjonen slik i de fleste muslimske land: vantro trakasseres, forfølges, tortureres og drepes slik som opposisjonen i de resterende kommunistiske land. Da kan man med gru forestille seg hvordan Norge sannsynligvis blir om en del år med voksende muslimsk befolkningsandel. Av en eller annen grunn pleier det radikale muslimske mindretallet å vinne mot de mer moderate muslimer. Derfor er det grunn til uro når man ser muslimer promotere sin tro.

Islam er unektelig også en politisk ideologi. Og det må man ta på alvor slik at vårt demokratiske system og respekten for menneskerettigheter blir bevart.

Menneskerettigheter
FNs menneskerettighetserklæring forutsetter at alle livssyn ikke fremmer vold. Men noen livssyn gir vold likevel, så som islam (noen varianter i hvert fall), satanisme, kommunisme, nazisme og fascisme. Disse livssynene stiller demokratiske land i et dilemma. Å forby islam som religion er neppe mulig å gjennomføre i praksis fordi islamsk innflytelse allerede er så stor. Forbys vold- og hatfremende livssyn, brytes på menneskerettighetene om religionsfrihet. Lages lovverk som kun fanger opp livssynsinspirert vold, begrenses ikke veksten for disse livssynene i nevneverdig grad.

Politiske tiltak hittil
Kulturell motvekt er naturlig og nødvendig, men her har ikke staten så gode hjelpemidler. På sikt kan derfor fremveksten av livssyn med fiendtlig innstilling til menneskerettigheter og demokrati, bli første steg på vei mot tapt frihet dersom kursen ikke endres. Integreringspolitikk av innvandrere har hittil virket dårlig. Kursing av dem i norsk og samfunnskunnskap har ikke hindret vekst av fanatiske muslimske grupper.

Skill sak og personer
Muslimer har behov for omtanke som alle andre. Mange dem har vært utsatt for umenneskelig hard behandling før de kom til Norge og burde få slippe slikt her. De aller fleste muslimer i Norge er fredelige. De mener at tolkning av Koranen og Hadith gir rom for toleranse mellom mennesker med ulike livssyn. Muslimer er selv ofre for en farlig ideologi. Man må nok regne med at mennesker som ikke er vandt med demokrati, ikke har helt sammenfallende oppfatninger av demokratisk styre som resten av befolkningen. Derfor kan de lettere kan gi innpass for muslimer med mer bokstavlig oppfatning av Koranen og Hadith. Likevel skal de ikke latterliggjøres eller gjøres til mindreverdige personer. Muslimer som møter vennlighet, vil heller ikke bli så fiendtlig innstilt og ha lettere for å ta inn over seg kritiske spørsmål fra ikke-muslimer.

Behov for tydeligere grensesetting
Å begrense livssynsinspirert spredning av hets, mobbing, hat og vold mot mennesker med andre livssyn uten å gå på akkord med menneskerettighetene, er et kjempeproblem. Det samme gjelder begrensning av innflytelse fra politiske livssyn som er negative eller fiendtlig innstilt til demokratiske ordninger. For uten slik begrensning kommer sannsynligvis en del fanatiske/hensynsløse livssyn få bedre fotfeste. Og tilhengerne av dem vet å omsette ord i handling.

Veksten i antall og andel av befolkningen har vært enorm gjennom flere år. Fortsetter den som hittil er det bare et tidsspørsmål for når muslimer blir i flertall i Norge.

Globalt og i Norge har muslimverdenen gjennomgått en radikalisering. Mennesker fra muslimske kulturer eller bakgrunn er blitt mer opptatt av å lese Koranen, Hadith og noen også Sunnah. En økende andel muslimer tar disse skriftene mer bokstavlig enn før og innretter livene sine deretter. Det er blant disse hengivne og bokstavtro muslimene at man finner så radikale mennesker at de er villige til å sprenge seg selv i luften for Allah eller begå annen terror. Og man finner også mange andre ondskapsfulle handlinger som de begrunner ut fra Koranen.

Denne veksten i antall og andel muslimer sammen med radikaliseringen av islam som fremtvinger nødvendige reaksjoner fra demokratiske regimer. Reaksjonen kan ikke vente lenge på seg fordi veksten til islam til slutt vil gjøre det umulig med demokratiske midler å gjennomføre tiltak. Noe som gjør slik reaksjon vanskelig, er at det finnes en hel sammenhengende skala av muslimske trosoppfatninger mellom de mest moderate og de mest radikale. Da får man problemet med å skille fredfulle muslimer fra de som ikke er demokratisk innstilt. Og det er vanskelig.

Reaksjoner uten å krenke trosfriheten
Likevel skal ikke trosfriheten eller moderate muslimer, men en politisk ideologi i religiøs forkledning like farlig som nazisme og med alle dets fanatiske egenskaper slik radikale muslimer gir uttrykk for. Skal demokratiet overleve og menneskerettighetene fortsette å bli praktisert, kan reaksjoner ikke utebli. Da trengs spesielt en langt strammere innvandringspolitikk som ikke gir samme økningen i antall andel muslimer.

Ja, beste lezers hier is inmiddels deel 3 in de serie rondom Natalee Holloway…

Ik kan me voorstellen dat U denkt: “Alweer een artikel over Natalee Holloway?”

En… Ja…

Ik geef U groot gelijk als U stelt dat het onderhand uw strot uit komt.

Maar…

(DEEL 01) – (DEEL 02)

Ondanks het feit dat ik slechts één artikel aan deze voor mij totaal onbekende jongedame van Amerikaanse afkomst wilde wijden, zijn het er al 2 geworden en heb ik er slapeloze nachten van gekregen…

Iets houdt me bezig in dit “drama” dat Peter R de Vries op spectaculaire wijze via de media naar buiten bracht als zijnde de “oplossing” van het raadsel rondom de verdwijning van Natelee Holloway.

Vanaf zo’n 03:00h lag ik vanmorgen te woelen en draaien in bed tot een uur of 05:00h, zet een kop koffie en begin uiteindelijk aan dit 3^e artikel aan de hand van publicaties in het gratis krantje DAG van 05 februari 2008.

Dus…

Als een 3e artikel U echt zo stoort?!?

Stop dan met lezen en ga gerust iets anders doen!

Ik ga echter verder…

—–

Wat “misdaadverslaggever” Peter R de Vries afgelopen zondag (03 februari 2008) via de media presenteerde is mij flink tegen gevallen en een aantal onder u waarschijnlijk ook, gezien de reacties die ik hier en daar op het internet tegen kwam!

GEEN concrete bewijzen, wel ILLEGAAL opgenomen gesprekken afkomstig van een door Peter R de Vries betaalde persoon die de opdracht kreeg om belastend bewijsmateriaal te vergaren.

Wat de afspraken tussen Peter R de Vries en zijn “informant” precies waren, daar zullen we vermoedelijk wel nooit achter komen.

Deze uitzending van afgelopen zondag zou volgens een schatting van Paul Römer (producent bij Endemol) 300.000 – 400.000 euro hebben gekost, terwijl de reclame-inkomsten door Universal Media worden geschat op 1,3 miljoen euro!

Als we daarbij optellen dat Amerikaanse shows een kapitaal over hebben voor een exclusieve uitzending met Peter R de Vries waaronder mogelijk Oprah?!?

Nemen we daar nog bij dat de auto waarin van der Sloot heeft gezeten tijdens de “illegaal opgenomen” verhoren nu volgens een 3^e artikel in diezelfde DAGkrant zo’n 64.000 zou moeten opleveren?

Ik denk wel dat ik vanuit dit oogpunt mag stellen dat het hier gaat om een klassieke vorm van “MEDIA-SENSATIE”!

En als dit het geval is, hoe betrouwbaar is dan de door Peter R de Vries getoonde “belastende bewijsvoering”?

Joran van der Sloot mogelijk het slachtoffer van een op geld en sensatie beluste Peter R de Vries?

Eigen financieel gewin bij deze zaak, omgekochte personen en een flinke dosis media-aandacht kunnen dan immers niet worden uitgesloten!

In een 2^e artikel in hetzelfde krantje DAG van 05 februari 2008 wordt gesteld dat de inmiddels 20-jarige Joran van der Sloot donderdag naar de politie gaat om een verklaring af te leggen.

Joran blijkt naar aanleiding van die media-uitzending officieel van moord te worden verdacht!

—–

Wel…

Stommiteit of Waarheid betreffende de uitspraken van Joran van der Sloot over het “wegwerken” van het “lijk” van Natalee Holloway.

In ieder geval levert deze uitspraak hem vermoedelijk een celstraf op gerelateerd aan het doen verdwijnen van zwaar belastend bewijsmateriaal!

Een stommiteit als je het mij vraagt, aangezien sectie op dit “lijk” ook had kunnen bewijzen dat de doodsoorzaak een (over)dosis drugs in combinatie met alcohol had kunnen zijn (zoals het Amerikaanse stel David en Kelly op de youtube filmclips claimen), waardoor Joran sowieso vrijgepleit had kunnen worden van moord!

—–

WAAROM zegt Joran zoiets?!?

Daarvoor moet je waarschijnlijk zijn bij de mentaliteit van jongeren op de Antillen.

We moeten niet vergeten dat Nederland een tijdje terug een flink aantal jongeren vanuit de Antillen toeliet tot Nederland en dat deze flink wat overlast veroorzaakten.

Een mentaliteit die mogelijk “COOL en STOERheid” zou moeten uitstralen op de Antillen zelf, doch hier in Nederland in de regel als ASOCIAAL en ONACCEPTABEL geldt!

Een mentaliteit die overigens mogelijk uit waanzinnige overheidsregel- en wetgeving (denk o.a. aan het drugsgedoogbeleid & slechte werkgelegenheid) is ontstaan en uitgegroeid tot een tot op heden gebagatelliseerd maatschappelijk sociaal probleem!

Advocaat Gerard Spong zegt eigenlijk hetzelfde als hetgeen ik eerder heb aangegeven.

De TV-uitzending die Peter R de Vries vol trots uit liet zenden stelt niets voor.

Bewijsvoering ontbreekt en het maximaal haalbare zou zijn dood door schuld of doodslag indien hij het “meisje” zonder zich ervan te hebben vergewist of zij wel echt dood was heeft doen verdwijnen.

Dit valt sowieso moeilijk te bewijzen, aangezien de verdachte zelf als enige echte getuige met zijn eerder gedane leugenachtige verklaringen als onbetrouwbaar kan worden aangemerkt.

Ook de oud-commissaris op de Nederlandse Antillen (Kees Sietsma) destijds belast met de zaak Holloway, kon geen bewijsmateriaal ontdekken in de door Peter R de Vries gepresenteerde gespreksopnames.

—–

Tsja…

Ik moet U bekennen dat ik (net zoals Peter r de Vries) vooroordelen heb in deze zaak…

Diegenen die mijn artikelen hebben gelezen zullen wel begrepen hebben dat ik mij in deze “vunzige” mediavertoning niet aan de zijde van Peter R de Vries wens te scharen (misschien vanwege zijn (mijns inziens) schandalige werkwijze in “misdaadonderzoek”)?

Een aantal van U gaat er na het zien van de uitzending van afgelopen zondag van uit dat Joran vanwege zijn wellicht ranzige opmerkingen en het schijnbaar ontbreken van enig gevoel en/of respect in de opgenomen videoclips, een moordenaar zou zijn?

Ik weet het niet, ik ben nog steeds niet helemaal overtuigd door het door Peter R de Vries aangeleverde videomateriaal.

Bovendien is het met de huidige digitale techniek kinderlijk eenvoudig om meters film van gespreksopnames te ”editen” ofwel te monteren door knip- en plakwerk toe te passen om juist datgene naar voren te brengen wat je wilt laten horen, waardoor een geheel andere suggestie gewekt kan worden uit de oorspronkelijke gespreksvoering!

Verder heb ik hier en daar commentaar gehoord over dat Joran is ondergedoken en daarom schuldig zou zijn?!?

Als iemand zodanig wordt lastig gevallen en zelfs met de dood bedreigt na een uitzending als die van afgelopen zondag, zou iedereen onderduiken!

Eigenlijk hebben we dit fenomeen ook eerder gehad, name(n)lijk met Hirsi Ali en Geert Wilders die met hun continue “demonisering” van de moslimgemeenschap (om de uitdrukking van Pim Fortuyn er maar eens bij te halen) onder moesten duiken.

—–

Ja… Mensen…

De media is een krachtig wapen in de handen van de kwaadwillende!

Geen wonder dat politici graag schuilen achter een eigen mediabedrijf (Italiaanse Silvio Berlusconi) Zodat je als politicus de mogelijkheid hebt om staatssubsidies aan je eigen mediabedrijf te geven en via diezelfde media je eigen politieke kandidatuur steunen!

Een gehaaide gast die Silvio, dat zal iedereen hem na moeten geven!

—–

Afijn…

Joran en de psychiatrische analyse van Bram Bakker & Corine de Ruyter

Ik wil hierbij tevoren aangeven dat ik GEEN enkel geloof hecht aan wat zo’n geestelijke “kwakzalver” over iemand denkt te kunnen vertellen, en zeker niet aan de hand van die “onsmakelijke” vertoning als die van afgelopen zondag!

Zijn het niet diezelfde psychiaters die de TBS-patiënten weer voor gezond verklaren waarop een aantal van hen weer in herhaling vallen?

Dhr Bakker denkt aan de hand van die gemonteerde filmclips vast te kunnen stellen dat Joran een anti-sociale persoonlijkheidsstoornis heeft, impulsief, een leugenaar, prikkelbaar, ofwel in het kort lak heeft aan de samenleving!

Wauw!

Dat had iedereen al uit die filmclips kunnen halen, daar hebben we geen “psycho-dinges” voor nodig!

—–

Tsja…

Seks, drugs en alcohol?!?

Een mogelijk fatale combinatie, al doen zogenaamde specialisten daar nogal sceptisch over.

Dronken worden…

De één wordt na het drinken van 1 biertje al draaierig en de ander kan een kratje op en merkt er nog niets van!

Ik geloof ook niet dat naar dit fenomeen echt veel onderzoek is gedaan zeker gezien elk lichaam anders reageert en de combinatie mogelijkheden oneindig zijn qua alcoholpercentage en hoeveelheid ingenomen drugs, zeker in combinatie met de hoogte van seks driftniveaus, hoogtepunten, climaxen en orgasmen.

Ik ga hier echter niet teveel op in…

—–

Terug naar de familie Holloway!

Moeder Beth Holloway en haar stiefvader.

De stiefvader schijnt een invloedrijke zakenman te zijn met connecties in de Amerikaanse politiek!

Mochten de beweringen van David en Kelly waar zijn, kan het uitlekken en een onderzoek naar dit seksueel delict zware schade toebrengen aan de reputatie van deze man.

Zware beschuldigingen, ik hoop dan ook dat ze deze kunnen waarmaken!

Zelfs het AD kopt met een artikel in deze zaak.

De Arubanen keren zich massaal tegen Joran.

Tsja, wat wil je, als het eiland dat het hoofdzakelijk moet hebben van toerisme plots door al die negatieve media-aandacht geen toerist meer krijgt!

De druk op het eiland wordt steeds groter en de centen van de bewoners raken op?!?

Wel hiermee wordt de indruk die ik krijg alleen meer bevestigd, die indruk zijnde dat Joran door de media genadeloos als zondebok op de slachtbank wordt afgevoerd!

Interessante aanvulling op DAG:

Een volledige chronologie van deze zaak!

En ja hoor (hoe kan het ook anders) een nieuwe theorie is geboren uit de mond van professor Dr Ernst Stolz die het over prostaatvocht heeft!

Dit wordt de laatste publicatie die ik hieraan wil wijden totdat er eindelijk eens behoorlijk onafhankelijk onderzoek wordt gedaan (zonder belemmeringen door FBI, CIA of wie dan ook) en ALLE mogelijkheden worden onderzocht.

Niet alleen die van Peter R de Vries maar ook die van het Amerikaanse stel David en Kelly!

Afijn…

Theorieën te over, aan U daar de juiste te vinden!

Foto: John West, flickr.com

Vi skal stadig vogte os for kræfter, der forsøger at indskrænke den religiøse frihed, uanset religion.

Politiken, 6. mars 2007