Sync följer vad som som skrivs på Yimby. I Göteborg alltså. Stockholm har jag inte haft koll på förut, det känns så långt bort på något sätt.

Men. Nu har det hänt. Ett länktips om Jan Jörnmark ledde till ett inlägg på Yimby Stockholm som han gjort nyligen. Det handlar om hur riksintressena för kulturvården är en tickande bomb för fastighetsägare och i förlängningen förkommuner och skattebetalare. Har man en väldigt lång stund över så kan man läsa hela inlägget, men också kommentarerna. Det är många som har åsikter och Jörnmark svarar flitigt och tålmodigt.

Fan vet om Jörmark har rätt i allt, men det verkar ju onekligen underbyggt med forskning. Tyvärr har jag lite för mycket annat att tänka på just nu, men så snart det blir tid så skalla jag skaffa mig en egen åsikt i ämnet.

Yimby Stockholm åker in i bloggrulladen och Sync börjar studera en tidigare helt vit fläck på kartan i östra Sverige.

Den 24 september förväntades Byggnadsnämnden i Västerås säga ja till detaljplanen för nya bostäder i Stallhagen, i området där landstinget tidigare hade sitt kansli. 170 bostäder ska det bli, det är NCC som ska bygga. Men planerna har lett till hel del diskussioner med de som bor i området.

Lyssna på Arkitekten Lars E Persson på stadsbyggnadskontoret

Intervjun tar inte upp så mycket om trafikfrågan i sig, men är intressant ändå.

För några månader sedan var den moderata gruppen i civilutskottet i Melleruds kommun. Vi fick då på plats se de sjöbodar som väckt stor uppståndelse byggda vid Vänerns strand.

Kommunen har mot plan tillåtit bygglov bland annat ute i vattnet och på strandskyddat område. Tvisten är också om möjligheten att göra bodarna “övernattningsbara” med WC, kök etc. Här finns många problem då de står färdiga, de flesta är sålda etc.

Det har varit många turer men nu har åtal väckts mot både politiker och tjänstemän. Bland annat Svenska Dagbladet har idag rapporterat om det.

Ett intressant ärende som väcker frågan om kommunala politiker och tjänstemäns myndighetsutövning och deras ansvar för politiskt fattade beslut. Ska bli intressant att se utgången av åtalet.

Hejsan kära läsare,
I detta inlägg kommer jag att redogöra för hur Sigtuna kommuns samhällsplanering verkställs och hur räddningstjänsten har möjlighet att påverka. Eftersom det i Sigtuna kommun är Bygg- och trafiknämnden som innehar det politiska ansvaret för detaljplaneprocessen medan det är Kommunstyrelsen som ansvarar för Räddningstjänsten så kan man redan där märka av att detta handlar om tvärsektoriellt arbete.

Sigtuna kommun beskriver detaljplanen som den ofta mest lämpliga planformen när kommunen vill förändra mark- och vattenanvändningen. Man ger i varje detaljplan en samlad bild av markanvändingen och av hur kommunen planerar att miljön skall ändras eller bevaras. Det är ett instrument för kommunen att förverkliga den lokala bebyggelsepolitiken (vid större omfattning involveras även länsstyrelsen). Under processen skall hänsyn till både allmänna såväl som enskilda intressen tas. Dessa anges i kapitel två i plan- och bygglagen (PBL).

Detaljplanen har vissa rättsverkningar för kommunen och enskilda. Fastighetsägarna har under planens genomförandetid rätt att använda och bebygga sin mark i överensstämmelse med planen (läs: byggrätt). Skulle kommunen vara huvudman för allmänna platser inom planområdet är man skyldig att ställa i ordning gator och andra allmänna platser i takt med att planen genomförs.

Detaljplanen kan som nämnt behöva upprätas av flera olika faktorer; Det kan vara hur en typ av förändring skall ske och även för att reglera hur ett område skall bevaras.
Processen regleras i PBL och syftet är att planeringsarbetet ska ske med öppenhet och insyn och med ett starkt medborgarinflytande. Motiven är ett bättre beslutsunderlag, bättre förankring samt att det är en självklar rättighet att få påverka den egna närmiljön.

Räddningstjänsten i Sigtuna kommun fungerar som remissinstans i detaljplaneprocessen (detta beskrivs i det kommunala handlingsprogrammet) där det finns specialkompetens avseende räddningstjänst och riskhänsyn som krävs vid hantering av vissa typer av ärenden.

Målet med detta inflytande är att minska såväl sannolikhet som konsekvens för olyckor redan i planeringsskedet. Detta görs genom att tidigt påtala risker tidigt i arbetet och kritiskt granska de analyser och bedömningar som används som beslutsunderlag. Man kopplar gärna till räddningstjänstens förmåga och organisationsstruktur i förhållande till föreslagen plan.

Krav på kompetens hos den som hanterar remissen är beroende av detaljplanen, vanligt är att ansvaret ligger hos brandinspektör alternativt brandingenjör/civilingenjör.

Räddningstjänsten deltar även i samråd vid bygglovshantering i de ärenden vars komplexitet i byggnad eller verksamhet kräver den specialkompetens avseende räddningstjänst och riskhänsyn som finns hos räddningstjänsten.

Ambitionen är att i byggprocessen ha samma kompetens som krävs för brandsakkunnig vid projektering enligt Boverkets rekommendationer (BFS 1996:54).

Med vänliga hälsningar.

Ett nytt format för Karlstad. Blir det bra? Skiss hämtad ur detaljplan för nya CCC.

Idag, den 22 maj, är sista dagen för utställningen av detaljplanen för nya CCC. Går planen igenom kommer nya CCC att bli den senaste i raden av nya byggnader i ett format och med en exploateringsgrad som Karlstads innerstad aldrig tidigare skådat maken till. Hur slutresultatet blir återstår att se. Stort blir det hur som helst. Och det verkar vara melodin för dagens exploatörer. Ju större exploatörer desto större plånböcker – och desto större och mer storslagna fastigheter. Men är det också därmed automatiskt melodin för utvecklingen av Karlstads innerstad?

Som vanligt känns det svårt att skilja detaljplanens fotomontage från exploatörens skisser, och dess formuleringar om arkitektonisk utformning från de av exploatören föreslagna, vilket känns lätt förvirrande. Vad är kommunens vilja och vad är exploatörens? Planen känns i allt för hög grad som enkom en direkt respons på en redan lämnad arkitektonisk lösning och i allt för liten grad som ett uttryck för stadsplanerarnas strävan att på bästa sätt förvalta platsens förutsättningar och stadens bästa.

Ur planbeskrivningen läser vi bl a:

En särskild bestämmelse om att konferensbyggnadens utformning/gestaltning skall samrådas med stadsarkitekt är införd på plankartan. Att detta uppmärksammas särskilt i detta fall beror på att byggnaden kommer att ligga centralt i Karlstad och kommer att upplevas från långt håll genom ett välanvänt rekreationsstråk på andra sidan älven. Byggnaden är av ansenlig storlek och tillåts kraga ut över ett allmänt gångstråk och även till viss del över Klarälvens östra älvgren i en miljö som är kulturhistoriskt värdefull.

Platsen vid och kring CCC blickar tveklöst ut över och möter en av de allra vackraste delarna av Karlstads vattenrum, bland annat med stenbron i blickfånget. Dagens CCC kan knappast anses utnyttja platsens förutsättningar på ett bra sätt. Fasaden mot Tage Erlandergatan gör, ihop med den framförliggande parkeringens och omgivande fastigheters utformning, att gaturummet närmast får karaktären av en bakgata istället för en levande innerstadsgata. Och fasaden mot älvsidan har närmast kommit att få karaktären av en baksida vilket lämnat den mycket intressanta ytan mellan byggnaden och vattnet närmast oanvänd, vilket är olyckligt med tanke på dess synnerligen goda förutsättningar.

Av detaljplanen är det svårt att i nuvarande form utläsa i vilken grad man ställer krav på att den nya byggnaden får en mer uttalad ambition att i en högre grad ansluta såväl med entréer direkt mot gaturummet som på ett bättre sätt utnyttja ytan mellan byggnaden och vattnet som den offentliga mötes- och utsiktsplats som den rimligen borde kunna vara. Vid en hastig titt kan den föreslagna utkragande delen mot cykelvägen istället upplevas skapa en instängd, trång och tunnelliknande miljö, som istället för att ta tillvara dessa möjligheter på ett bättre sätt, istället ytterligare begränsar dem.

Ett förtydligande av dessa krav redan i detaljplanen skulle öka förutsättningen att nå ända fram i dessa avseenden och en sådan komplettering vore därför önskvärd.

Precis som i tidigare utställda detaljplaner saknas också skisser från normal betraktelsenivå i närmiljö, vilket gör det svårt att bedöma hur den kraftiga exploateringsnivån och byggnadernas höjd påverkar och samspelar med det omgivande rummet och de befintliga fastigheterna. En komplettering av detaljplanen med sådana skisser, från samliga fyra väderstreck, skulle underlätta en sådan bedömning avsevärt och därmed minska risken för klagomål från närboende i senare skeden.

Avslutningsvis efterlyser Operation Karlstad dessutom en tydligare och mer direkt koppling till den av Karlstads Kommun nyligen framtagna förtätningsstudien och de värderingar och riktlinjer som där framförts och prioriterats som gemensamma, grundläggande ledstjärnor för stadens framtida förtätningssträvanden.