Comment at end

3rd December, 2009

“Our primary goal in this Knesset conference is to provide the democratically elected representatives of Israel and the general public with information on the nature and scale of foreign government funding for political NGOs. [...] European governments do not publish all of the information on funding for Israeli political organizations. We expect this practice to end immediately“

IS THE EU ANTI-ISRAEL?

Europe, and particularly Sweden, is coming under the questioning eye of the Israeli Knesset. Perhaps we shouldn’t be all that surprised.

And, as an aside, it may explain a little as to why Tony Blair, the ONLY candidate with ANY international political clout for the “presidency” job was blackballed by France, Germany and others.  It may have had little to do with his being denounced as “Mr Flash” by Ms Unflash, Angela Merkel. It may have had more to do with the political sympathies of the EU for one particular side in the Israel/Palestine situation. Mr Blair, in his Quartet position has been notably even-handed in his dealings with both Israelis and Palestinians. Not good enough, Mr Blair!

Odd to have to conclude that a German leader, considering Germany’s holocaust experience, might see Israelis as today’s fascists. Some of us beg to differ.

The same, you might conclude after you read the below, cannot so assuredly be said for ALL his fellow-Europeans.

It is probably co-incidental that the then president of the EU was the Swedish PM, Fredrik Reinfeldt, until the other day when Rompuy took over this excuse for an important job. Of course it’s co-incidental. (See here)

Israeli deputy prime minister Silvan Shalom said he had mixed feelings about the possibility of Mr Blair leaving his job as envoy and going to Europe. “We don’t want to lose him here, but we need him there,” he said.  “I don’t want to intervene in European politics. I just would like to wish him all the best.” (See here)

Is the EU, and are some countries in particular blind to Israel’s political case by their ‘human’  (or even political response) to the plight of Palestinians?

Looks worryingly like it to me.

Hat tip to here at Fresno Zionism

Professor Gerald Steinberg’s Knesset Speech

Gerald M. Steinberg

December 01, 2009

NGO Monitor

European governments provide large amounts of money to a number of Israeli political non-governmental organizations (NGOs) every year. As Israeli citizens, we do not know how much money is involved – it is at least tens of millions of euros – or the names of all the organizations that receive these funds. In most cases, we are also not informed of European government funding behind rallies in support of one policy or in protest to another. The same is true for academic conferences on human rights, occupation, or international law; large advertisements on the front page of a Friday newspaper (at the cost of tens of thousands of shekels); when the High Court pronounces on a case regarding the location of the separation barrier or security checks at the airport; submissions to the United Nations committees condemning Israeli responses to terror; and in many other crucial issues that affect our lives and the policies of our democratically elected government.

The nature and scale of this manipulation is unprecedented in relations between democratic countries – in no other case does one government (or groups of governments) use taxpayer money to support opposition groups in another democratic country. And there is no precedent for allowing these groups to use foreign government money to influence and manipulate the civil societies, political discourse, legal process and foreign policies. Imagine the French response of an American government program that secretly gave one billion dollars to anti-abortion campaigners in Paris, or to promote human rights in Corsica. Or the Spanish response to funds from foreign governments that promote Basque issues.

Although these funds are provided under the heading of support for “civil society,” this definition makes no sense when the process is controlled by entirely external governments. Organizations such as Physicians for Human Rights-Israel, B’Tselem, Mossawa, the Alternative Information Center, and HaMoked – to name five– cannot claim to be rooted in Israeli civil society when they are funded by the Swedish government, both directly and indirectly through a church organization called Diakonia. And this process is repeated by another 20 governments (including Norway and Switzerland), as well as the EU.

For Israelis, the impact is both internal and external. Internally, the large sums of money provided by foreign governments to a very small group, in order give these unelected individuals a major advantage in selling their views, is inconsistent with Zionism and Jewish sovereignty. Indeed, this foreign manipulation of politics and civil society is inherently colonial and imperial – its message is that foreign officials know what is best for Israelis.

Externally, officials who run these ostensible “civil society” organizations speak in United Nations sessions on human rights, as well as in churches and university campuses around the world, condemning Israel for racism, ethnic cleansing, genocide, discrimination, war crimes, and other such accusations. Many lead the BDS campaigns – boycotts, divestment and sanctions – based on the Durban NGO Forum strategy of isolating Israel.  The Alternative Information Center, which is funded by Sweden, among others, denounces cooperation between Israeli and the Palestinian Authority as “normalization.” In a June 2008 conference, co-founder Michael Warschawski asserted that “one has to unequivocally reject the very idea (and existence) of a Jewish state, whatever will be its borders.”  What possible excuse is there for the use of European taxpayer funds for this political warfare being waged against Israel? A very small group of Israelis are seen to give them legitimacy, but fail to add a warning – these views have almost no support within the Israeli civil society, and paid for by European governments.

Our primary goal in this Knesset conference is to provide the democratically elected representatives of Israel and the general public with information on the nature and scale of foreign government funding for political NGOs. This comprehensive report is the first detailed and fully documented research on this topic, but it is by no means complete. Often ignoring their own transparency norms, European governments do not publish all of the information on funding for Israeli political organizations. We expect this practice to end immediately, so that Israelis will at least know who and what is being funded, and how these decisions are made, in a comprehensive manner. How does the European Union decide to fund 20 out of the tens of applications it receives under Partnerships for Peace, the European Instrument for Democracy and Human Rights, the Anna Lindh Foundation, the Euro-Mediterranean Human Rights Network, and similar frameworks? If European officials are embarrassed by such revelations, they should certainly not be engaged in these policies, and if they have nothing to hide, why are our requests for this information denied time after time, forcing us to turn to the European Union court process?

In recent years, NGO Monitor’s research has traced European funding for the politicized activities of many Israeli NGOs. Ir Amim, which receives 67% of its budget from foreign governments, advocates and campaigns for the Palestinian narrative on Jerusalem, and directs these campaigns at influencing non-Israeli journalists, diplomats and opinion makers. It produced a film series, Jerusalem Moments, that has been described as “an exercise in the bludgeoning documentation of Palestinian victimhood and of allegedly mindless Israeli cruelty and aggression,” and a “skewed misportrayal.”

Other NGOs have used European support to oppose the Jewish character of the State: Adalah’s 2007 “Democratic Constitution” – based on the vision of “a one-state solution” – attempts to limit immigration of Jews for “humanitarian reasons” only; Mada al-Carmel’s “Haifa Declaration,” which has the European Union logo on it, calls for a “change in the definition of the State of Israel from a Jewish state” and accuses Israel of “exploiting” the Holocaust “at the expense of the Palestinian people.” And, the Coalition of Women for Peace operates the “Who Profits?” divestment website, a project that tracks Israeli and international corporations that allegedly “are directly involved in the occupation.” Who Profits? led the anti-Israel divestment campaign in Norway, and is involved with a similar project in the UK.

Based on these central impacts, as reflected in the Goldstone indictment of Israel, our recommendation is that procedures be created that require full transparency for all foreign government funding provided to Israeli non-state actors and NGOs.  Such funding information should be made readily available on the internet by both the donor and recipient at the time of the transfer of funds, and not one or two years later, in an obscure report that, in some, (but not) all cases, can be found in the files of the Rasham Amutot [Registry of Non-profits].

On this basis, Israeli leaders and officials, and perhaps our European counterparts, will be able to consider how best to respond to these issues and questions. We also believe that through such transparency, the European government officials responsible for the attempt to manipulate Israeli policies through civil society facades will realize that this is not appropriate or wise.

In some of the response in the Israeli media, I expect that we will read strong denunciations from NGO officials of this conference, of NGO Monitor’s research, and of the demands for transparency. Like Judge Richard Goldstone in his comments on Breaking the Silence, they will make false allegations of efforts to block free speech. Others will complain of a “right wing agenda”, as all of the political organizations that receive European government funding are on the Left (in most cases, far Left) of the spectrum.

This is a false claim, as free speech is not the issue. Officials of opposition groups like Yesh Din, Breaking the Silence, and so many other examples, are and will be continue to present their views, both in Israel and outside. Our concern is the artificial amplification based on European government money that greatly amplifies the voices of these fringe groups. Israeli citizens have the right to know that European government funds allow groups like B’tselem to operate an office in Washington to lobby against the policies of the elected government, and pay for the speaking tours of Breaking the Silence around the world to promote the allegations of war crimes. Israelis also have the right to know about the dozens of cases brought by European government funded NGOs before the Israeli courts, turning them into “repeat players” that greatly distort the legal process. Making this funding information widely available will not inhibit free speech, but rather the opposite.

Others ask “Why stop at funding provided by foreign governments – why not legislate transparency for all foreign sources of support for political groups, including philanthropies, like the Ford Foundation, and Jewish donors, such as the New Israel Fund, Sheldon Adelson and Irving Moskowitz?” Perhaps this should also be considered in a separate discussion, but with the realization that Diaspora involvement in Israeli affairs extends across the political spectrum, in contrast to the European government funding. The loss of sovereignty and manipulation is unique when foreign government funding is involved.

All of these issues are important, and the Knesset, as the main embodiment of Israeli sovereignty and democracy, is the appropriate venue for this public discussion of efforts to manipulate this democracy. If the NGO Monitor report on foreign government funding of political NGOs and this conference starts this vital national debate, we will have done our job.

Kristna kyrkors och organisationers vurm för islam är obegripligt:

“Tidningen Dagen meddelar att en av medlemsorganisationerna i biståndsorganisationen Diakonia, Evangeliska Frikyrkan EFK, överväger att lämna Diakonia. Som en anledning anges, att det inom EFK har ”framkommit kritik mot Diakonias engagemang i Mellanösternproblematiken, liksom mot Diakonias val av samarbetspartner.”

“- att Diakonia delvis använt sina pengar till att finansiera utgivningen år 2001 (ny uppl. 2002) av boken Inshallah (”om Gud vill”) i vilken Donald Boström ursprungligen förmedlade anklagelsen om organstöld,

- att företrädare för Diakonia tagit den islamistiska jihad-organisationen al-Shabaab i Somalia i försvar,”

Klicka och läs hela blogginlägget:

Ada sebuah cerita menarik mengenai seorang prajurit Napoleon. Suatu ketika saat ikut serta dengan Napoleon berlayar, dalam suatu kejadian prajurit ini berhasil menyelematkan Napoleon dari sebuah kecelakaan. Napoleon kemudian di depan banyak orang menyalami prajurit ini dan berkata “Terima kasih, Mayor!”. Prajurit ini kaget karena dirinya hanyalah seorang prajurit, bukan Mayor. Menjadi seorang Mayor haruslah menempuh pendidikan, perjalanan, dan perjuangan yang sangat lama. Sungguh sangat jauh dengan kondisinya saat ini. Si prajurit ini hanya tersenyum simpul sambil berkata dalam hati “Ah, aku hanyalah seorang prajurit”.

Sampailah waktunya makan bersama. Si prajurit ini seperti biasa memasuki barak tempat para prajurit makan bersama. Meja-meja di tempat prajurit agak tidak terawat dan terkesan lebih kotor dibanding dengan tempat makan para atasannya. Si prajurit kemudian masuk ke dalam antrian untuk mengambil makanan. Tiba-tiba dari belakang pundaknya ditepuk oleh penjaga tempat makan disitu. Penjaga itu bilang “Maaf, mengapa anda makan di tempat ini, Mayor? Tempat anda ada disebelah sana” sambil menunjuk tempat makan para atasan seperti Kapten dan Mayor. Si prajurit kontan saja kaget dan bingung. Dia bersikap tidak peduli dengan perkataan si penjaga tempat makan dan tetap mengantri makanan di tempat tersebut. Dalam hatinya dia berkata “Kenapa orang-orang ini terus berkata bahwa aku Mayor. Aku adalah seorang prajurit!”

Si Prajurit pun pulang ke rumahnya dan bertemu dengan keluarganya. Sehabis makan malam, si prajurit ini pun menceritakan kejadian yang baru saja terjadi dengannya kepada sang istri.
“Istriku, hari ini aku berhasil menyelamatkan Napoleon dari sebuah kecelakaan kapal. Lucunya, dia mengucapkan terima kasih kepadaku dan menyebutkan bahwa aku adalah seorang Mayor. Kemudian sewaktu aku makan siang di barak, aku diminta untuk makan di tempat para atasan seperti Mayor menyantap hidangannya. Aneh sekali, masakan hanya gara-gara seorang Napoleon berkata bahwa aku adalah seorang Mayor maka jabatanku tiba-tiba menjadi seorang Mayor?”
Istrinya berpikir sejenak dan mengambil nafas panjang. Dengan tenang sang istri berkata “Pak, kamu adalah seorang Mayor kalau dirimu percaya akan hal tersebut”.

Teman-teman, bukankah hidup seringkali seperti itu? Dalam banyak hal, yang menghambat diri kita menjadi seseorang yang besar adalah diri kita sendiri. Kita punya kecenderungan tidak percaya pada potensi besar yang kita miliki, bahkan ketika banyak orang disekitar kita sudah mengkonfirmasi kepada kita sekalipun. Mirisnya, bahkan ketika Allah sendiri sudah mengatakan kepada anda, anda hanya mengira bahwa Allah sedang bercanda.

“Yang seorang diberikannya lima talenta, yang seorang lagi dua dan yang seorang lain lagi satu, masing-masing menurut kesanggupannya…” (Matius 25:15)

Saya percaya bahwa Tuhan menitipkan setidaknya satu buah talenta kepada masing-masing kita sesuai dengan kesanggupan kita untuk kemudian kita kelola dan kembangkan untuk melayani Tuhan. Minimal kamu punya satu talenta yang siap dipakai Tuhan, maka kamu sudah siap melayani Tuhan dan menggoncangkan dunia!
Jadi, sekarang keputusannya ada di kamu. Sekali kamu percaya dan mengatakan bahwa dirimu adalah seorang “Mayor” hanya karena seorang “Napoleon” berkata seperti itu, maka kamu sedang meraih sebuah kesempatan besar dalam hidupmu untuk melayani Tuhan. Jangan tunggu sampai kamu diusir dari tempat makan prajurit, tidak perlu bertanya kepada puluhan temanmu untuk mengkonfirmasi apakah ini benar panggilanmu atau tidak. Tuhan yang sudah memanggilmu, bukan yang lain.

Selamat melayani dan menggoncangkan dunia!

ditulis oleh: Julbintor Kembaren
*penulis adalah anggota Mamre GBKP Runggun Bogor

Bujur man Silih kami Kembaren, salam man temanta i GBKP Runggun Bogor,
Selamat melayani..!!

Pt.Mascottaria Purba
GBKP Runggun Perawang, Klasis Riau-Sumbar

Ordförande har ordet . . .

Reformera hjälporganisationerna. Börja med Rädda Barnen och Diakonia

Kritiken mot Rädda Barnen för deras missbruk av samlade medel som inte används för ändamål som finns i föreningens stadgar presenterades på Göteborgs-Postens kultursida igår (091014) under rubriken: Rädda Barnens medel går till lyx.

En tidigare Rädda Barnen-medarbetare beskriver Palestinaarbetet som ett cocktailparty. Ett exempel på den extravaganta kulturen är att en anställd i Östafrika ansökte – dock utan framgång – om att få sin transport av hästar mellan Etiopien och Kenya betald av arbetsgivaren. Dyra skolavgifter, väldigt skiftande och inte transparenta, bekostas av Rädda Barnen. Cheferna på utlandskontoren har haft olika löner, några dubbelt så höga som andra.

Idag (091015) fortsätter kritiken med artikeln Rädda vuxna räddar inga barn som beskyller Rädda barnen för att censurera undersökningar och rapporter vilka visar att hederskultur och behandlingen av barnen inom de palestinska områdena, Libanon och Jemen är oacceptabla enligt barnkonventionen.

Artikelförfattaren Lars Åberg försöker förklara att Rädda barnens ledare inte vill stöta sig med det muslimska samhället och stämplas som islamofober.

Det kan vara en orsak. En annan viktig orsak är den politiska tillhörigheten i Rädda Barnens ledning och bland dess medarbetare. Många av dessa var aktiva på vänsterkanten. Ett exempel är förra ordföranden Annika Åhnberg som hade rötter hos det gamla VPK och sedan som minister hos Socialdemokraterna.

Sanna Johnson, nuvarande ansvarig för Mellanösternkontoret i Beirut, lämnade flera tjänster inom den socialdemokratiska rörelsen, senast som biståndschef vid Palmecentret som är en socialdemokratisk ideologisk organisation där hon var känd som israelkritiker.

Dessa människor har en ideologisk ovilja mot USA och Israel och är oftast allierade med muslimska organisationer delar deras mål. Istället för att verka för barnens rättigheter inom en stor del av den islamiska världen föredrar de att lägga stora resurser på angrepp mot t.ex. Israel och dess behandling av palestinska barn. Vi kommer väl ihåg den konsert i Domkyrkan i Stockholm som Rädda Barnen organiserade tillsamman med de palestinska grupperna i Sverige till stöd för palestinska ungdomsbrottslingar i israeliska fängelser.

Fakta förtigs när Israel kritiseras skriver Lisa Abramowicz i tidningen Dagen (081119).

Rädda Barnen skriver “barn” men menar i 99 procent av fallen tonåringar. Av de 334 palestinska ungdomar som för närvarande befinner sig i fängsligt förvar är 304 personer som är 16-18 år och 30 under 16 år. I Sverige är man straffmyndig vid 15 år, för övrigt.

Rädda Barnen skiljer inte på häkte och fängelse. Man glider över huvud taget vad gäller antalet fängslade.
Man ifrågasätter inte palestinsk “undervisning” eller hjärntvätt i hätsk antisemitism. Observera, det är inte fråga om Israel-kritik. Detta hat mot judar, hyllning av “martyrer” (självmordsbombare) och dödskult, genomsyrar såväl undervisningen från dagis och uppåt som barnprogram på palestinsk tv.

Andra former av missförhållanden är den hederskultur som riktar sig mot främst flickor i det palestinska samhället, och som också tigs ihjäl i sådana här sammanhang. Rädda Barnen till och med ändrar i beställda undersökningar för att försköna situationen.”

Rädda Barnen startade som hjälporganisation och agerade som sådan i många år. I takt med att organisationen politiserades har verksamheten anpassats efter ledningens politiska hemvist. Det är därför Rädda Barnen utvecklats till aktiv aktör i kampen mot Israel.

FiM har kritiserat Rädda Barnen i ett antal artiklar, varav några exemplifieras här:
* Fem enkla frågor till Rädda Barnens ordförande Inger Ashing

* Rädda Barnen, även ”Israels sak är vår”, inte enbart Palestina

* Fortsatt replikskifte i Expressen om Rädda Barnen

* Diakonia, Svenska kyrkan, Rädda Barnen m.fl samordnar aktioner mot Israel

* Palestinagrupperna exploaterar palestinska barnsoldater

* Vardagsbilder från Gaza (och katastrofen Rädda Barnen)

* Palestinagrupperna får draghjälp av Rädda Barnen och Svenska kyrkan

I Sverige är det vanligt att olika hjälporganisationer som finansieras till stor del av skattemedel tas över av politiska eller religiösa organisationer eller människor som är politiskt aktiva i olika organisationer och därefter används föreningen för att nå dessa politiska mål som ledningen har.

Rädda Barnen är ett exempel och Diakonia är ett annat. Det gäller för bidragsgivarna att genomskåda dessa organisationer och stoppa penningflödet till dem eller reformera dem så att de åter verkar för uppfyllelsen av sina stadgade mål.

Oded Meiri
Ordförande föreningen Fred i Mellanöstern

Pro-palestinsk?

Så fort en biståndsorganisation blandar sig i politiskt uppstår arga reaktioner. Man tycker att hjälporganisationer bara ska ägna sig åt att hjälpa de fattiga, inte ställa sig frågan “varför är folk fattiga?” och försöka påverka politiker att fatta beslut från de fattigas perspektiv. Om en biståndsorganisation sysslar med sådant får den mycket skit för det.

Diakonia är fast övertygade om att man måste försöka ändra på förtryckande och fattigdomsskapande system om man är en organisation som bekämpar fattigdom och förtryck. Därför har man flera gånger kritiserat myndigheter och militärer när de förvärrat situationen för fattiga människor. Inte minst i mellanöstern. För inte så länge sedan kritiserade den israeliska NGO-monitor Diakonia för att vara israelfientlig och bara ta palestiniernas part i konflikten. Liknande saker har jag hört från flera sionister, både judiska och kristna.

Allra senast hörde jag detta från en kommentar på bloggen Dessa mina minsta bröder, en blogg som uppmärksammar palestiniernas, och särskilt de kristna palestiniernas, situation och manar till fred i Mellanöstern. På blogginlägget “Kristen extremism” skrev signaturen Hans:

Diakonias osmakliga kampanj om att Ta ställning för människorna [dvs. Var går gränsen?, min anm] sågades brett i Sverige.

Kampanjen antyder att man inte ser israelerna som människor, eftersom den så tydligt tog ställning för det palestinska och arabiska våldsbudskapet, och mot Israels rätt att existera i säkerhet.

Diakonia är idag altmer marginaliserad och alltfler kyrkor vill lämna eländet. Detsamma gäller Broderskapsrörelsen, som idag endast grupperar ett hundratal extremister.

Jag själv skrev ett svar på den kommentaren:

Det är ett faktum att det är flest palestinier som lider av det som sker i det Heliga Landet, och därför är det inte konstigt att biståndsorganisationer fokuserar mest på dem. Diakonia ställer sig absolut inte bakom Hamas eller andra terrororganisationer, men de höjer sin röst när de ser palestiniers rättigheter kränkas, och det får de mycket skit för.

I senaste numret av Diakonias tidning Dela Med (nr 3 2009) fanns en artikel som berättade att Diakonia riktat skarp kritik mot den palestiniska myndigheten för att de har kränkt de mänskliga rättigheterna. Men att Diakonia kritiserar den palestinska myndigheten är inget som uppmärksammas av dem som vill få det att framstå som att det är en vinklad organisation som tar ställning i konflikten. [...]

Jag är inte broderskapare eller vänster på något sätt, men som kristen anser jag att det är högst beklagligt att vissa kristna favoriserar israeler framför palestinier och stöder staten Israel i dess krig. De första kristna behandlade alla människor lika och vägrade stöda något krig.

Den var dock lite uddlös då jag inte hade någon information om vare sig kampanjen “Ta ställning för människorna” eller huruvida kyrkor överger Diakonia. Till min undsättning kom Joakim Wohlfeil som jobbar på Diakonia:

Diakonia gör inget som inte våra ägare (5 svenska frikyrkor) bett oss om, när det gäller kampanjen “Vart går gränsen”, så beslutades uppdraget först enhälligt av vår styrelsen där alla berörda samfund ingår. Inget samfund har varit missnöjt med utfallet.

Kampanjen blev för övrig en stor succe. De 2-3 personer som hörde av sig och sa de skulle sluta ge pengar till Diakonia, visade sig vara samma namn som brukar höra av sig till biståndsorganisationer och säga man skall sluta ge pengar när man säger nåt om Israel som de inte gillar, ingen av dessa har tidigare varit givare. Däremot tillkom det många nya givare.

Ca 25 personer reagerade negativt på kampanjen och skrev brev till både kyrkor och tidningar. Av dessa var det ett 10-tal som tyckte kapanjen var för Pro-israelisk och tyckte den hade för lite fokus på palestininernas historia, ca 15 tyckte istället den var för pro-palestinsk.

Det kan vara värt att nämna att flera av de som hade velat ha en mer pro-israelisk kampanj var rasister med kopplingar till ex. Sverigedemokraterna som menade att man skulle stödja Israel så inte muslimerna snart tar över Europa….

Så, nån “sågning” finns nog mest i vissa skribenters fantasi, och som det redan påpekats blev det lite tragokomiskt med angreppen på annonserna. Samma personer som tyckte texten “ställ dig på människornas sida” var nedvärdernade på de annonser som hade en palestininer på bilden, reagerade inte negativt när det var en israel på bilden. [...]

Problemet är att många Kristna fastnat i liberalteologiska villoläror där tron på evangeliet blir underordnad en dyrkan av den värdsliga staten Israel. Vad man egentligen gör är att man göder extremister på båda sidor. En ytterligare närmast bisarr effekt av dessa villoläror blir att de kristna palestininerna uppfattas som nån slags problem bara genom sin existens. Samtidigt så berör detta i högre grad lite äldre människor, medan yngre oavsett samfund ofta strävar efter ett bredare förhållningssätt och inte minst vill träffa och veta mer om våra kristna bröder/systrar i området.

En sak som stämmer är dock att det är svårare att komma ut i media med kritik mot andra aktörers MR-brott. Diakonia var exempelvis enda organisation i Sverige som föreslog att EU borde ställa krav på palestininerna i EU-förhandlingarna, en nyhet som endast ett fåtal tidningar tog upp, medan när Diakonia riktade samma krav på förhandlingarna med Isarel så blev det en stor nyhet.

Nästa vecka har Diakonia fått hedersuppdraget att vara med och ordna en studieresa för europeiska ledare inom bistånds och MR-organisationer för att just visa på de Israeliska perspektiven av konflikten och där vi exempelvis jobbar med Isareliska UD och militären. Det betyder inte att vi delar allt de säger, men eftersom Diakonia är en av de få aktörerna som har förtroende från både Isareliskt och Palestinskt håll (vi jobbar dock aldrig med Hamas) så kan vi också göra dessa sorters projekt.

De som menar att Diakonia är propalestinsk är väldigt dåligt insatta. Bara för att man inte hyllar allt Israel gör betyder det inte att man är antisemit.

FICK ‘RAPPORTERA’ OM KRITIK MOT VERKSAMHET HAN SJÄLV DELTAGIT I

Idag sände Sveriges Radio programmet Människor och Tro i P1, som handlade om kritiken mot svenska så kallade “biståndsorganisationers” alltmer ökade politiska radikalisering och stöd till odemokratiska krafter i Mellanöstern som motsätter sig Israels existens och stödjer terrorism.

Kritiken kommer från den oberoende israeliska organisationen NGO Monitor, som har skrivit en kritisk debattartikel i Jerusalem Post om det svenska palestinabiståndet, och också gjort en över 20 sidor lång detaljerad granskning av Diakonia, en svensk vänsterkristen lobbygrupp som till 90 procent finansieras av svenska staten via SIDA (332 miljoner kr 2008). Ungefär hälften av de 750 miljoner svenska skattekronor som Sverige skickar till palestinierna varje år går via FN-organet UNRWA, som bl.a. driver de palestinska skolorna. Så sent som i förra veckan försäkrade UNRWA att man även fortsättningsvis inte kommer att undervisa om Förintelsen i Gazas skolor, vilken Hamas kallar “en lögn”.

Palestina-aktivisten Terje Carlsson

‘REPORTER’ OCH PALESTINALOBBYIST

För att intervjua NGO Monitor om kritiken mot Diakonia och SIDA skickar Sveriges Radio dit en välkänd aktivist vid namn Terje Carlsson. Det tycks inte göra något att han arbetat som pro-palestinsk “följeslagare” på Västbanken genom Sveriges Kristna Råd med stöd av det kritiserade Diakonia. Följeslagarprogrammet finansieras även det av SIDA. Som “följeslagare” skrev Terje Carlsson rapporter i vilka exempelvis Yassir Arafat år 2004 beskrivs som “en äkta frihetshjälte”, och om hur judar “tävlar” i att hata honom mer än Adolf Hitler. Då hade palestinierna sprängt uppåt 1 000 civila israeler till köttslamsor i nästan dagliga terrororgier, och invalidiserat tusentals fler:

För israeler räcker det med att se en bild av Arafat för att sluta skratta och börja hata. Adolf Hitler kanske skulle vinna över Arafat i en judisk tävling i hat och rädsla, men det är inte helt säkert. För israeler var Arafat en levande pain in the ass, som aldrig gav upp även om Israels militärer gjorde allt för att han skulle hålla käft.

‘JAG TAR STÄLLNING’

År 2007 regisserade Terje Carlsson filmen “Välkommen till Hebron”. Filmen är en pro-palestinsk partsinlaga om situationen i staden, vilket också Carlsson erkänner. “Jag har fått reaktionen att filmen är pro-palestinsk i Sverige, säger han i artikeln “En filmare som tar ställning”. ”Jag tar ställning via min film”, förklarar han i en intervju med Svenska Filminstitutet.

På hans hemsida finns länkar till en handfull andra reportage han gjort för bl.a. Sveriges Radio. I ett sådant från Betlehem 2005 lägger han skulden för den krympande kristna palestinska befolkningen på Israel, istället för på de palestinska islamisternas väldokumenterade trakasserier mot de kristna. Ett fenomen som pågår i alla övriga muslimska arabländer (se mer här, här och här). Intifadan påstås bero på Ariel Sharons promenad på Tempelberget, trots att den palestinska myndigheten dementerat det och erkänt att den var planerad i förväg av Yassir Arafat.

FLERA INTERVJUPERSONER MOT EN

I dagens reportage om NGO Monitor ser Terje Carlsson till att hitta flera ideologiska motståndare till organisationen, som alla får förklara varför man inte ska lyssna på deras kritik mot Diakonia. Terje Carlsson själv fyller på med den helt befängda och obelagda anklagelsen att NGO Monitor skulle stå nära “amerikanska neokonservativa som Donald Rumsfeld och George Bush”. Sakfrågorna i kritiken mot SIDA:s verksamhet nämns inte annat än svepande. 

Istället för att ta fasta på kritiken från NGO Monitor och sedan ställa de ansvariga för det svenska palestinabiståndet mot väggen, låter man Terje Carlsson intervjua en uppsjö palestina-aktivister som alla kritiserar NGO Monitor. Det är först efter denna partiska attack som studioreportern känner sig beredd att be Rolf Carlman, som ansvarar för SIDA:s verksamhet på Västbanken och Gaza, att kommentera kritiken. Han blir alltså den sista i en rad av intervjuade kritiker mot NGO Monitor istället för mot SIDA och Diakonia. Inte oväntat avfärdar Carlman kritiken utan att ta upp en enda sakfråga, och hävdar till och med okunnigt att Israel fortfarande “ockuperar” den Hamasstyrda Gazaremsan, vilket inte ens FN håller med om.

På radioprogrammets hemsida länkar man dessutom tjänstvilligt till Diakonias svar på kritiken, men däremot inte till NGO Monitors rapport där kritiken presenteras, utan endast till deras framsida.

SvD, DN, SvD, 2, 3, 4, 5, DN, 2, 3, 4, 5, 6, Syd, 2, 3, 4, 5, D, 2, 3, 4, 5, 6, Gp, Ab, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, Hd, 2, 3, 4, Dag, 2, R24, 2, Smp, 2, 3, B, T, Etc, 2, N

Läs också:
- Cordelia Edvardson i SvD (2006): SIDA-stöd till provokatörer
- Norges utrikesminister (S) om attack från minister från extremvänstern: Israel är vår vän
- FiM: UD och Diakonia finansierade Donald Boströms blodslögner
- FiM: Diakonia ljög om israeliska bosättningar med hjälp av dementerad statistik från ‘Fred Nu’
- FiM: ‘Fred Nu’ (Peace Now) döms att betala skadestånd för förfalskad statistik
- FiM: Diakonia – en studie i besatthet
- FiM: Diakonia devalverar israeliska liv

- Dick Erixon: Palestinabiståndet göder palestinsk fascism
- Erik Svansbo: Palestinska staten indoktrinerar barn
- JK Göran Lambertz: Regeringen har rätt att fördöma innehållet i Aftonbladet-artikeln
- Cecilia Hagen om Åsa Linderborgs uppväxtmiljö
- Ulrika Knutson: Aftonbladets Kultursida har inget fribrev
- Magnus Sandelin: Aftonbladet matar extremister
- Dick Haas: Den ofta citerade vänstertidningen Haaretz är inte större än Dalarnas Tidningar, trots att den trycks även på hebreiska
- Alf Svensson om Aftonbladets metoder för att komma åt Israel
- Sydsvenskan om Aftonbladets “modiga” grävande

samt: Mellanösternaktualia, I Gilboas svala skugga, MXp, JiM, Israelnyheter, IiS, Gudmundson, Sapere aude

Läs även andra bloggares åsikter om Diakonia, Sveriges Radio, SR, Människor och tro, P1, propaganda, Terje Carlsson, palestinaaktivist, följeslagare, följeslagarprogrammet, Gerald Steinberg, SKR, Sveriges kristna Råd, Västbanken, Gaza, Ramallah, Hebron, Mellanöstern, Israel, Palestina, antisemitism, judar, hamas, palestinier, terrorism, terrorister, sionism, Mellanösternkonflikten, Norge, Aftonbladet, Åsa Linderborg, Helle Klein, Jan Helin, bojkott, Donald Boström, organhandel, organ, konspirationsteorier, kultursida, Aftonbladet Kultur, Rolf Carlman, SIDA, UD, Cordelia Edvardson, NGO Monitor, granskning, Sverige, Välkommen till Hebron, biståndspolitik, palestinabiståndet, biståndet till palestinierna, UNRWA, Förintelsen

Det rapporterar tidningen Dagen. Här hittar du en lista över mina egna blogginlägg om Diakonia, t. ex. detta.

Det är den israeliska organisationen NGO Monitor som sammanställt en rapport om Diakonias förehavanden under arabernas konflikt med Israel och dess samröre med, som NGO Monitor skriver, “partners som tillhör de mest extrema rösterna i konflikten.” Diakonia uppmanas att samarbeta med mera moderata krafter och “i synnerhet sådana som inte sysslar med att delegitimisera eller demonisera Israel eller som bidrar till konflikten”.

NGO Monitor noterar även, att Diakonia fick 332 miljoner kronor från SIDA under år 2008.

Här framgår, att Diakonia delvis använt sina pengar till att finansiera utgivningen år 2001 (ny uppl. 2002) av boken Inshallah (“om Gud vill”) i vilken Donald Boström ursprungligen förmedlade anklagelsen om organstöld. Boken finansierades även av Utrikesdepartementet, och SIDA är ju en myndighet under Utrikesdepartementet.

Diakonia avfärdar dock rapporten som ett uttryck för den israeliska högerns “panik”, en höger som enligt talesmannen Joakim Wohlfeil är på kollisionskurs med Sverige, USA, EU och FN.

Diakonias uppgivna samarbete med extremister är alltså inte ens värt att kommentera. Det tycks bara vara helt i sin ordning, alltså.

Ytterligare en reflektion är denna: Dagen är den enda tidning som hittills skrivit om denna rapport. Men när Israel utsätts för kritik, får det återklang i hela dagspressen, radion och TV:n. Jämför t. ex. när Diakonia självt rapporterade om det i deras ögon förhatliga spårvägsbygget i Jerusalem, eller när en firma anknuten till Assa Abloy gjorde lås på Västbanken. Läs här.

Och när en “fanatisk anti-israel” nämligen Joe Stork i Human Rights Watch kommer med en israelkritisk rapport, ja då blir det förstanyhet i radion.

Men kritik av israelkritiken, den går närmast spårlöst förbi.

Detta kan ju ingen tolka som annat än ytterligare ett tecken på den förhärskande stereotypa attityden i media – och hos Diakonia m. fl. Aftonbladsartikeln om organstölder ligger helt i linje med denna attityd.

Den som kommer med en annan uppfattning, som Sveriges ambassadör i Tel Aviv eller nu NGO Monitor – de tystas ned eller avfärdas.

Vilken är då attityden? Jo, Israel är “the ususal suspect“, den som kan, bör och ska anklagas för minsta verkligt eller inbillat missförhållande. De palestinska araberna är “the usual victim”, ett folk till synes höjt över varje misstanke. Sant eller ej, Israel måste alltid utmålas som boven i dramat. Den som säger emot, ska tystas ned eller avfärdas.

Sådant kan med fog kallas för demonisering och delegitimisering. Eftersom Israel till största delen bebos av judar ligger tyvärr ett annat ord också nära till hands: antisemitism.

Inlägget uppdaterat 2009-08-27.

Länk: The Local.

***

Läs även andra bloggares åsikter om Israel, Palestina, antisemitism, demonisering, delegitimisering, Diakonia, Donald Boström, Inshallah, Joakim Wohlfeil, judar, NGO Monitor, Aftonbladet, Joe Stork, Human Rights Watch, Jerusalem, Assa Abloy, Veolia, Sverige, USA, EU, FN, SIDA, Dagen

(Uppdateringar nedan: vårt avslöjande plockas upp i Maariv och andra israeliska tidningar)

Sista ordet är inte sagt i skandalen kring Donald Boströms påstående att israelisk militär dödar unga palestinier och skär ut deras organ. Tydligen känner sig Boström trängd, eftersom han på flera ställen nu betonar att han bara vidarebefordrar palestinska rykten, och inte har en aning om sanningshalten i dessa. Hans reträtt kommenteras träffsäkert och syrligt av SvD:

Han skriver att behovet av organ är stort i Israel och att sjukvårdskulturen är mindre nogräknad vad gäller organhantering. Han meddelar även att organ i en aktuell amerikansk njurhandelshärva ska komma från fattiga människor i Israel.

Hur dessa tre teman hänger ihop och varför de figurerar i samma artikel, det får läsaren räkna ut själv.

Sydsvenskan konstaterade att

Aftonbladet smiter undan. [...]
[Debatten har] förvandlats till en fråga om pressfrihet.

GP kommenterar:

Det finns ingen anledning att den här affären skall växa ytterligare så att den skulle kunna ge Aftonbladet en i sammanhanget helt obefogad martyrgloria.

Det verkar som att GPs förhoppningar kommer på skam. Den här soppan var sanktionerad från (svenskt) regeringshåll. De anklagelser som Donald Boström framförde i Aftonbladet publicerades från början 2001 i boken Inshallah. Texten är i stort sett densamma som den som trycktes i Aftonbladet.

Riktigt intressant blir det när man tittar på nedanstående sida ur boken, där Donald Boström tackar för hjälp och finansiering:

Det visar sig alltså att Utrikesdepartementet, under dåvarande utrikesministern Anna Lindh, finansierade boken. Förutom detta direkta ekonomiska stöd från den socialdemokratiska regeringen har även pengar erhållits från:

• Diakonia, till 90% finansierad med skattemedel
• Forum Syd, helt finansierat med skattemedel
• Palestinagrupperna, delvis finansierat med skattemedel

UPPDATERING SÖNDAG: Vårt avslöjande på lördagen ovan ingår i en förstasidesnyhet på den hebreiska tidningen Maarivs söndagsutgåva. Och nyheten har plockats upp i Jerusalem Post. Det framgår också i båda artiklarna att Aftonbladet kommer att få det mycket svårt med pressackreditering i landet. Den Judiska Församlingen i Stockholm kritiserar den israeliska reaktionen som överdriven, och säger att Aftonbladet-artikeln därmed fått oförtjänt stor uppmärksamhet.

Huvudrubrik: "Sveriges dubbelmoral", om S-regeringens finansiering

Förutom att staten finansierat boken har även “arbetarrörelsen” funnit ändamålet behjärtansvärt, eftersom plånboken lättats även hos:

• Grafiska Fackförbundet
• Grafiska Fackföreningen Stockholm
• Broderskapsrörelsen
• TCO

Den sista finansiären, Frikyrkliga Studieförbundet, heter idag Bilda.

Vad organisationer inom “arbetarrörelsen” gör med sina pengar är deras medlemmars problem, men när staten finansierar fabricerandet av antisemitisk propaganda blir det ett internationellt problem.

Se också en engelskdubbad förkortad version av hur hebreiska TV2 tog upp dispyten på lördagskvällen, efter flera dagars rapportering:

(Ovanstående video går att se i 24 timmar. Sedan finns den arkiverad här).

Läs också:
- FiM: Så borde skandalen med Aftonbladet ha hanterats

SvD, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, DN, 2, Ab, 2, 3, 4, 5, 6, 7, E, 2, 3, Gp, 2, 3, 4, N24, 2, 3, Syd, 2, 3, R, Dag, Hd, 2, R24, N, 2, F, 2, Smp, 2, Vl, B, Blt, Y

Läs även andra bloggares åsikter om Aftonbladet, Anna Lindh, Bilda, Broderskapsrörelsen, Diakonia, Donald Boström, Forum Syd, Grafiska Fackförbundet, Grafiska Fackföreningen Stockholm, Inshallah, Israel, organstöld, Palestinagrupperna, TCO, UD

I would post something about this trip to Atlanta for the DIAKONIA world gathering?  Well, it’s sort of fading into the background, so let’s get something down before it disappears completely.

As a deaconess, I’m getting used to having to explain who I am and what a deaconess is to those who don’t know (which is most people).  It was truly awe-inspiring to be in a group of over 300 people who use this language of deaconess, deacon and diaconal ministry on a regular basis.  People from every continent (except Antarctica) represented a variety of denominations, from United Methodist to Coptic Orthodox.  The second most common language was German, so everything was translated into German and all the songs had a German verse or two in them.  And while the ELCA Deaconess Community no longer requires garb (the uniform dress), many sisters were there in garb.  Come to find out, many of these sisters are in communities that are descendants of the same motherhouse in Germany that the ELCA Deaconess Community traces its history back to.  This is what I love about being part of a world-wide denomination…the global connections.  I ran into the Kenyan deaconess who works out of the same church I used to attend in Nairobi.

Like any good global gathering, there was a ‘culture fest’ of some kind one evening.  For Diakonia, the hosting region had the chance to showcase the unique cultural contributions of their region.  So a group of 4 women and 4 men presented dances from Cuba, Ecuador, Mexico, and other Central and South American countries.  A local fraternity sent a stepping team out to show us that tradition.  A full gospel choir awed us with their sound.  And then, music played while a single man stood in front of his canvas surrounded by paint cans.  First, he took some chalk and wrote words that stuck out to him from the song.  It was funny when he started to write “hallelujah,” but then paused ‘cuz he wasn’t sure how to spell it.  Then, he stuck his fingers in a can of paint and started scribbling around on the canvas.  And there we sat…a room of close to 200 people from all over the world…watching this man standing in front of his canvas surrounded by cans of paint listening to music.  For probably 45 minutes we sat there, and gradually the scribbling took form.  Whispers of “aaah,” and “do you see it,” pierced the silence, together with a small child’s “look at the colors!”  When he was done we sat staring at the face of Jesus praying…and the room was stunned.  It was truly one of the most memorable experiences of worship I have had in a while.  I wanted to just sit there and stare at it.  Here are some of the pictures.  I give due credit to the artist…whose name I never caught.

Det finns en scen i den f.ö. mycket bra filmen Spy Game där Robert Redford och Brad Pitt äter frukost på ett café i Beirut, mitt under brinnande krig. För att ta sig till caféet har de varit tvungna att springa, huka sig och krypa för att undkomma skottlossning och granateld. Väl framme samtalar de lågmält över sitt kaffe – krigets ljud hörs ibland på avstånd, men på det hela taget är det nästan osannolikt lugnt och fridfullt.

Jag tänker på den scenen idag när jag träffar regionschefen för Diakonias mellanösternkontor på American Colony Hotel. Jag har mailat honom angående en praktikplats och han ringer mig när jag är halvvägs till Mahane Yehuda, och frågar om vi möjligen kan träffas omgående.

American Colony Hotel har en bell boy som ser ut som Marty Feldman och en lummig innergård med tystlåtna, diskreta servitörer i vita skjortor, som serverar kaffe och kakor. Och det är precis sådär lugnt och fridfullt som när Redfords och Pitts karaktärer äter frukost.

”Det här är antagligen den tryggaste platsen i hela Mellanöstern” säger distriktschefen, som heter Christoffer, eftertänksamt. ”Inga bombdåd, inga överfall… ingenting.”

Det hela känns rätt absurt.

RENUNGAN MINGGUAN

Menggunakan ALMANAK HKBP

JULI – NOVEMBER 2009

(lebih khusus dipergunakan untuk Partangiangan Wijk/Kebaktian Wilayah/Kebaktian Keluarga menggunakan Epistel, bukalah renungan ini sebelum pelaksanaan Kebaktian kiranya akan menambah persiapan anda untuk melayani

MINGGU PERTAMA: 5 JULI 2009

MINGGU IV SETELAH TRINITATIS

ONE BODY WITH MANY PARTS

BANYAK ANGGOTA TAPI SATU TUBUH

RAGAM DO RUAS, MARASING BE, ALAI SADA DO PAMATANG

Evangelium : 1 Korintus 12;12-27;

Epistel. : Pilipi 2;2-11;

MINGGU INI:

Banyak orang tidak merasa satu dengan Kristus, tidak sehati dalam kasih, pikiran dAn tujuan yang sama. Walau datang dari berbagai suku, bangsa atau bahasa namun sudah dipersatukan oleh Roh Allah dalam baptisan, namun tidak sadar akan kesatuannya dalam tubuh Kristus. Semua berjalan dalam kehidupan nya secara tradisi liturgis dan hanya formalitas dalam identitas sebagai Kristen

TEENS & YOUTH: All of you are Christ’s Body, how do you organize your body in Jesus’s Body?

MINGGU KEDUA: 12 JULI 2009

MINGGU V SETELAH TRINITATIS

THE SEVENTH YEAR FOR LORD

TAHUN KETUJUH BAGI TUHAN

TAON PAPITUHON NI DEBATA

EV. : 3 MUSA(LEVITICUS, IMAMAT) 25; 1-7;

EP.: PSALM (MAZMUR) 148;3-14

MINGGU INI:

Banyak orang tidak tahu persis untuk memuji Tuhan dan berkata “ memng Tuhan itu makan puji? Tidak sempat menghitung dan memelihara berkat Tuhan yang pernah dan sedang dinikmatinya, Tuhan berhenti mencipta pada hari ketujuh, Tuhan yang meminta bahwa Tahun Ketujuh juga merupakan Tahun perhentian, memberi kesempatan bagi segala fasilitas ciptaan memiliki tenaga baru untuk dimanfaatkan tujuh tahun kemudian.

TEENS & YOUTH: a call for the universe to Praise The LORD; Praise The LORD

MINGGU KETIGA: 19 JULI 2009

MINGGU VI SETELAH TRINITATIS

LIFE IS USELESS

HIDUP ITU SIA-SIA

NGOLU NA SO MARLAPATAN

EV. : PARJAMITA(PENGKHOTBAH/ECCLESIASTES): 5;9-11

EP. : MATEUS 6:19-21

MINGGU INI:

Banyak orang mengmpulkan harta di dunia untuk diri sendiri, rayap dan karat dating merusak, pencuri dtang mengintai dan mengambil; Penguasa menindas yang miskin, hak orang miskin dirampas, tidak diberi keadilan, orang mata duitan, gila harta, selalu merasa kekurangan dank rang banyak, maruk, serakah. Orang miskin bisa tidur nyenyak, orang kaya selalu hidup cemas.

TEENS & YOUTH:

Store up riches for yourselves in Heaven. For your heart will always be where your riches are.

MINGGU KEEMPAT: 26 JUNI 2009

MINGGU VII SETELAH TRINITATIS

HELD DISCUSSION TRYING TO CONVINCE PEOPLE

BERCAKAP-CAKAP UNTUK MEMBERITAKAN FIRMAN TUHAN

MARPANINDANGION MARHITE NAPASAHAT HATA NI DEBATA

EV. : ULAON (KISAH/ACTS) 18;1-5

EP. : 1 Timoteus (Timothy) 6;2b-10

MINGGU INI:

Banyak orang sombong tapi tidak tau apa-apa, suka berdebat, bertengkar mengenai istilah-istilah menimbulkan iri hati, perpecahan, fitnah, curiga yang tidak baik, perselisihan yang tidak habis-habisnya, banyak perantau ke kota bingung tidak tau mau bergereja di gereja mana, pelayan gereja tidak segera melayaninya, banyak pilihan dalam kehidupannya.

TEENS & YOUTH:

Give your whole time to preaching the message that jesus is the messiah

MINGGU PERTAMA: 2 AGUSTUS 2009

MINGGU VIII SETELAH TRINITATIS

NABOTH’S VINEYARD

KEBUN ANGGUR NABOT

PORLAK ANGGUR NI SI NABOT

Evangelium : 1 RAJA-RAJA (KINGS) 21; 1-16

Epistel. : PODA (AMSAL/PROVERB) 16;16-20

MINGGU INI:

Banyak orang mendambakan emas dan perak daripada hikmat, mendekat pada kejahatan, sombong, menikmati hasil rampasan, TIDAK memperhatikan pengajaran, banyak pejabat diperintah oleh isterinya mempengaruhi kebijakan dan keputusan atas jabatan suaminya, hanya berkuasa bila tidak bersama dengan isterinya

TEENS & YOUTH: A KING WHO HAD DEVOTED HIMSELF SO COMPLETELY TO DOING WRONG-ALL THE URGING OF HIS WIFE

MINGGU KEDUA: 9 AGUSTUS 2009

MINGGU IX SETELAH TRINITATIS

THE LORD SENDS QUAILA

TUHAN MENGIRIMKAN BURUNG PUYUH

DIPARO DEBATA MANNA

EV. : 4 MUSA (BILANGAN/NUMBERS) 11;31-35;

EP. : MATEUS 16;24-28

MINGGU INI:

Banyak orang penggoda seperti Petrus, menghalangi pekerjaan Yesus dengan pikirannya sendiri, ada yang asyik mengumpulkan makanan pemberian Tuhan hingga maruk, serakah, rakus, mengambil lebih dari kebutuhan dan kemudian mati karena Tuhan marah

TEENS & YOUTH:

Forget yourself, carry your cross, follow Jesus. Don’t obstacle Jesus’s way with your human nature..

MINGGU KETIGA: 16 AGUSTUS 2009

MINGGU X SETELAH TRINITATIS

YOU WERE CALLED TO BE FREE

DIPANGGIL UNTUK MENJADI ORANG BEBAS

HALUAON DIBAGASAN KRISTUS

EV. : 2 Musa (KELUARAN/EXODUS)13;11-16

EP. : GALATIA(GALATIANS) 5;13-15

MINGGU INI:

Banyak orang melakukan apa saja yang diinginkan secara bebas, tidak saling mengasihi, tidak saling melayani, bahkan saling cakar mencakar, yang akhirnya sama-sama hancur, telanjur, tidak terselamatkan.

TEENS & YOUTH:

Be free! But do not let the freedom become an excuse for letting your physical desires control you intead, let love make you serve one another.

MINGGU KEEMPAT: 23 AGUSTUS 2009

MINGGU XI SETELAH TRINITATIS

THE PARABLE OF THE GOOD SAMARITAN

PERUMPAMAAN ORANG SAMARIA YANG BAIK HATI

HALAK SAMARIA NA BURJU ROHA

EV. : PSALM (MAZMUR)133;1-3

EP. : LUKAS 10; 25-37

MINGGU INI:

Banyak orang lebih mengasihi yang lain dari pada saudara sendiri, memberi bantuan sumbangan banyak-banyak kepada yang lain namun saudara sendiri tidak pernah diperhatikan, bahkan bertanya: “siapa memamngnya saudara saya?” Kelompok lain diperhatikan dan dibantu, kelompok sendiri diabaikan, rasa sedarah, sekelompok penderitaan, sepergumulan, seperjuangan menjadi hilang

TEENS & YOUTH:

Someone asks: ”who is my neighbour? The one who was kind to you. Love your neighbour as you love yourselfs”

MINGGU KELIMA: 30 AGUSTUS 2009

MINGGU XII SETELAH TRINITATIS

THE EXAMPLE OF HAGAR AND SARAH

HAGAR DAN SARAH SEBAGAI CONTOH

TUDOSANNA SI HAGAR DOHOT SI SARA

EV. : 1 MUSA (KEJADIAN/GENESIS) 17;15-27

EP. : GALATIA 4; 22-28

MINGGU INI:

Banyak orang percaya tidak tau dia anak siapa, anak hamba wanita atau anak wanita bebas, warisannya dimana, lahir karena kemauan manusia atau karena kemauan Roh Allah

Teens & Youth:

You are God’s Children as a result of his promise, just as Isaac was

MINGGU PERTAMA: 6 SEPTEMBER 2009

MINGGU XIII SETELAH TRINITATIS

THE GOSPEL TO THE GENTILES

KABAR BAIK UNTUK BANGSA-BANGSA YANG BUKAN YAHUDI

HASADAON NI HURIA, ANGKA NAPORSEA

Evangelium : JOHANES 17;14-23

Epistel. : ROMA 15; 5-9

MINGGU INI:

Banyak orang yang tidak sehati, tidak meniru teladan Kristus, tidak bersama-sama memuji Allah, tidak saling menerima satu dengan yang lain, lebih mementingkan gerejanya, bahkan regionalitas gereja bahkan teritori yang lebih kecil, menganggap denominasi lain tidak benar dan tidak layak, egoisme sektoral lebih menonjol.

TEENS & YOUTH: I will praise You among the Gentiles, I will sing praises to You.

MINGGU KEDUA: 13 SEPTEMBER 2009

MINGGU XIV SETELEH TRINITATIS

THE FALL OF SAMARIA

KEJATUHAN SAMARIA

HALELENGSE NI SAMARIA

EV. : ULAON (KISAH/ACTS) 28;1-10

EP .: 1 RAJA (KINGS) 17;7-16

MINGGU INI:

Banyak orang menyembah ilah-ilah lain, melakkan adapt istiadat yang tidak berkenan kepada Allah, membangun tempat penyembahan kepada ilah lain mendirikan tugu dan patung tanpa tujuan yang ibadah, penuh dengan ritual ilah lama, membakar dupa , menyembah berhala dan tidak mendengar Tuhan

TEENS & YOUTH:

Abandon your evil and obey my Commands

MINGGU KETIGA: 20 SEPTEMBER 2009

MINGGU XV SETELAH TRINITATIS

JEREMIAH BROUGHT TO TRIAL

YEREMIAH DIBAWA KE PENGADILAN

SI JEREMIA DIBOAN TU HURUNGAN

EV. : 2 KORINTUS 11;6-16

EP. : JEREMIA 26; 7-14

MINGGU INI:

Banyak orang tidak taat kepada Tuhan, tidak menjalankan hukum Tuhan, tidak mendengar apa yang disampaikan oleh hamba-hamba Tuhan, membangkang, menjadikan rumah ibadah menjadi tempat terkutuk, menangkap hamba-hamba Tuhan, , sesame hamba membunuh teman sekerja, karena mempetehankan kebenaran Firman Tuhan.

TEENS & YOUTH:

You must change the way you are living and the things you are doing, obey the LORD your God.

MINGGU KEEMPAT: 27 SEPTEMBER 2009

MINGGU XVI SETELAH TRINITATIS

CHRIST’S HUMALITY AND GREATNESS

KERENDAHAN DAN KEBESARAN YESUS KRISTUS

HAMETMETON DOHOT HINABALGA NI JESUS KRISTUS

EV. : RUT 2; 8-16

EP. : PILIPI 2; 1-11

MINGGU INI:

Banyak orang tidak saling mengasihi, tidak menaruh rasa belas kasihan, tidak hidup sehati dengan kasih yang sama, melakukan segala hal sesuai dengan kepentingan sendiri, menyombongkan diri, tinggi hati, melecehkan menganggap kecil yang lain, tidak mau mengenal yang lain

TEENS & YOUTH:

I urge you then, to make me completely happy

MINGGU PERTAMA: 4 OKTOBER 2009

MINGGU XVII SETELAH TRINITATIS

THE LORD OF THE WORLD AND THE IDOLS OF BABYLON

TUHAN YANG MAHAKUASA DARI DEWA-DEWA BABEL

DEBATA NI PORTIBI DOHOT BABELON

Evangelium : PSALM (MAZMUR)28;6-9

Epistel. : JESAYA 46;3-4

MINGGU INI:

Banyak orang yang menyembah baal, menyembah patung-patung yang tidak mampu menolong pengusungnya, yang tidak sadar benar siapa Allah baginya, yang memelihara dia sejah dilahirkan hingga beruban, siapa penolong dan penyelamatnya.

TEENS & YOUTH: To whom will you compare me? Says the LORD.

MINGGU KEDUA: 11 OKTOBER 2009

MINGGU XVIII SETELEH TRINITATIS

JOSEPH AND POTIPAR’S WIFE

YOSEP DAN ISTRI POTIPAR

SI JOSEP DOHOT PARDIHUTA NI SI POTIPAR

EV. : JOHANNES 13 12-17

EP .: 1 MUSA (GENESIS) 39;1-10

MINGGU INI:Banyak orang yang berahi kepada yang bukan suami/isterinya, terjadi pelecehan seksual, perselingkuhan, tidak kuat menahan nafsu, membalikkan fakta untuk menutupi kejahatannya

TEENS & YOUTH:

THE LORD WITH YOU AND MAKE YOU SUCCES IN EVERYTHING YOU DO

MINGGU KETIGA: 18 OKTOBER 2009

MINGGU XIX SETELAH TRINITATIS

IN THE PRESENCE OF GOD OF CHRIST JESUS

YESUS KRISTUS AKAN DATANG LAGI KE DUNIA INI

NA RO MA KRISTUS MUSE TU PORTIBION

EV. : 2 MUSA 4 ; 10-17

EP. : 2 TIMOTEUS (TIMOTHY) 4;1-5

MINGGU INI:

Banyak orang tidak mau mendengar ajaran yang benar, selalu mengikuti keinginan sendiri, mencari guru-guru dan pelayan-pelayan serta konseloryang bisa memberikan berita yang enak-enak di dengar di telinga, menutup telinga terhadap kebenaran, membuka telinga lebar-lebar untuk cerita-cerita dongeng

TEENS & YOUTH:

Keep control of yourself in all circumstances, endure suffering, do the work of preacher of the Good News, and perform your whole duty as a servant of God.

MINGGU KEEMPAT: 25 OKTOBER 2009

MINGGU XX SETELAH TRINITATIS

JESUS AND THE OTHER DESCIPLE

YESUS DENGAN PENGIKUTNYA YANG LAIN

JESUS DOHOT SISEANNA NA ASING

EV. : JOSUA 1;6-9

EP. : JOHANNES 21; 20-25

MINGGU INI:

Banyak orang yang iri atas keselamatan dan berkat yang diterima yang lain, yang dianggap bukan level, terjadi pemutarbalikan berita untuk menutupi rasa iri, terjadi salah tafsir atas rasa iri yang telah menjadi buah bibir

TEENS & YOUTH:

What is that to you, follow me!

MINGGU PERTAMA: 1 NOVEMBER 2009

MINGGU XXI SETELAH TRINITATIS

JOSHUA SPEAKS TO THE PEOPLE OF SICHEM

YOSUA BERBICARA KEPADA UMAT ISRAEL DI SIKHEM

SI JOSUA MARPANINDANGION DI SIKKEM

Evangelium : ROM 12; 1-3

Epistel. : JOSUA 24; 14-24

MINGGU INI:

Banyak orang yang tidak mampu menyingkirkan ilah-ilah nenek moyang, ingin melestarikan kuasa-kuasa gelap budaya lama, lebih mencari dukun dan ahli-ahli tenung, ragu mengabdi kepada Allah yang benar atau kepada ilah-ilah buatan manusia

TEENS & YOUTH: As for my family and me, we will serve the LORD

MINGGU KEDUA: 8 NOVEMBER 2009

MINGGU XXII SETELAH TRINITATIS

HELP FOR NEEDY BELIEVERS

BANTUAN UNTUK SESAMA ORANG KRISTEN

PANGURUPION TU DONGAN SAHAPORSEAON

EV. : JESAYA 58;4-12

EP .: 2 KORINTUS 9;6-15

MINGGU INI:

Banyak orang memberi bukan dengan rela hati, dengan segan-segan, bahkan terpaksa, tidak dengan senang hati, tidak sadar akan kuas Allah yang memberinya berkat berkelebihan.

TEENS & YOUTH:

THE PERSON WHO PLANTS FEW SEEDS WILL HAVE A SMALL CROP, THE ONE WHO PLANTS MANY SEEDS WILL HAVE A LARGE CROP

MINGGU KETIGA: 15 NOVEMBER 2009

MINGGU XXIII SETELAH TRINITATIS

ISRAEL IS THE LORD’S WITNESS

ISRAEL SEBAGAI SAKSI TUHAN

ISRAEL SITINDANGI DEBATA

EV. : 2 TIMOTEUS 1;6-12

EP. : JESAYA 43; 8-13

MINGGU INI:

Banyak orang punya mata tapi buta, tidak melihat, punya telinga tapi tuli, tidak mendengar, tidak utuh menjadi hamba Tuhan, tidak mengenal Tuhannya, tidak mampu membedakan dengan ilah lain, tidak mau jadi saksi-saksiNya

TEENS & YOUTH:

You are my witness, I chose you to be my servant

MINGGU KEEMPAT: 22 NOVEMBER 2009

MINGGU XXIV SETELAH TRINITATIS

JESUS THE RESURRECTION AND THE LIFE

YESUS MENGHIDUPKAN KEMBALI DAN MEMBERI HIDUP

JESUS PANGOLUHON JALA MANGALEHON HANGOLUAN

EV. : JOHANNES 11; 25-26

EP. : PANGUNGKAPON (WAHYU/REVELATION) 7;9-17

MINGGU INI:

Banyak orang yang menghitung-hitung dengan pikiran sendiri berapa orang yang akan masuk surga, dari suku mana, dari Negara mana, denganbahasa apa, bagaimana keadaan di Surga bersama Malaekat dan Anak Domba Allah, Ada juga yang tidak peduli dengan keselamatan yang kekal, tidak mau tau dengan akhir kehidupannya, mati ya mati, maut atau hidup kekal ya terserah, neraka ya neraka, emang gue pikirin.

TEENS & YOUTH:

Those who believe in me will live, even though they die

MINGGU KELIMA: 29 NOVEMBER 2009

MINGGU ADVENT I

I AM THE BRIGHT MORNING STAR

AKULAH BINTANG TIMUR YANG TERANG ITU

AHU DO BINTANG SIDONGDONG NA TORANG

EV. : 4 MUSA (ULANGAN/DEUTERONOMY) 24;15-17

EP. : PANGUNGKAPON (WAHYU/REVELATION) 22; 16-20

MINGGU INI:

Banyak orang yang mengurangi dan menambah nubuat tentang surga dan tentang Firman Tuhan; bagi yang menambah maka akan ditambah hukuman baginya, dan yang mengurangi maka akan dikurangi bagiannya.

TEENS & YOUTH:

So be it, come, LORD JESUS.

“Om det är riktigt, så som det framställs i SvD och DN, att en av anledningarna till att SL övergivit Veolia som entreprenör för Stockholms tunnelbana är, att Veolia varit engagerat i byggandet av en spårväg i Jerusalem, ja, då finns inget annat att göra för stockholmarna än att sluta åka tunnelbana till dess SL tagit sitt förnuft till fånga.

Det anses, bl. a. av Diakonia, inte passande att bygga spårväg i Jerusalem nämligen, för den ska ju gå ut på “ockuperat” territorium. Ojojdå. Men Diakonia kanske anser att de palestinska araberna inte har rätt till annat än åsnekärror som fortskaffningsmedel? Det kanske SL anser också? En majoritet av araberna är dock positiva till spårvägen. Men vem bryr sig om vad araber tycker? Inte Diakonia i alla fall.

Joakim Wohlfeil på Diakonia säger så här:

- Jag är helt säker på protesterna och de förlorade kontrakten har påverkat beslutet. Man har insett att ett företags etik eller brist på sådan kan kosta stora pengar, säger Wohlfeil.

Men vilken brist på etik råder hos Diakonia? Vad kommer denna brist att kosta Diakonia?”

Läs hela inlägget:

Bojkotta Storstockholms Lokaltrafik!, Sapere Aude!

.

Läs också:

Israel har redan upphört att existera, iallafall om man får tro Sveriges Radio och Svenska Kyrkan, Varjager

Zvi Mazel, född 1939, var Israels ambassadör i Stockholm från december 2002 till april 2004, då han efterträddes av Eviatar Manor. Mazel hade tidigare tjänstgjort vid israeliska beskickningar i Antananarivo på Madagaskar, Paris i Frankrike och Kairo i Egypten. Numera lever han som pensionär i Israels huvudstad Jerusalem.

 Zvi Mazel.

Det var den 16 januari 2004 som Zvi Mazel blev internationellt känd sedan han saboterat installationen “Snövit och sanningens vansinne”, ingående i utställningen Making Difference på Statens historiska museum i Stockholm, genom att koppla ur den elektriska förbindelsen till konstverket i fråga vilket utformats av den israelisk-svenske konstnären och musikern  Dror Feiler och dennes hustru Gunilla Sköld Feiler.

Dror Feiler föddes i Israel 1951 och gjorde sin militärtjänstgöring som fallskärmsjägare 1970. Han blev emellertid så kallad refusenik sedan han vägrat tjänstgöra i områden som erövrats av Israel i samband med Sexdagarskriget 1967. Dror Feiler är en uttalad vänsterradikal som stöder den kommunistiska FARC-gerillan i Colombia.

Jag gör ingen hemlighet av att jag betraktar ambassadör Zvi Mazel som en hjälte. Vad han gjorde var att sabotera en installation som framställde den kvinnliga palestinska självmordsbombaren Hanadi Jaradat, till tonerna av J. S. Bachs “Mein Herz schwimmt in Blut”, som en rättfärdig martyr för den palestinska saken. Vad jag kan invända mot är att ambassadör Mazel genom sin handling bidrog till att skapa ökad uppmärksamhet kring Feilers smaklösa så kallade konstverk, men jag tror ändå att de internationella svallvågorna kring den modiga gärningen i stort skapade en välbehövlig opinion mot stödet för den palestinska terrorn. Israels dåvarande premiärminister Ariel Sharon ringde för övrigt upp Mazel och uttalade å den israeliska regeringens vägnar stöd för Mazels handling.

Ambassadör Zvi Mazel medverkar som intervjuobjekt i boken “Behind the Humanitarian Mask” i redaktion av Manfred Gerschenfeld (Jerusalem Center for Public Affairs, Institute for Global Jewish Affairs, Friends of Simon Wiesenthal Center for Holocaust Studies, 2008), som behandlar antiisraeliska och antisemitiska stämningar i de skandinaviska länderna.

Mazel uttalar sig på följande sätt om förhållandena i Sverige avseende antiisraelism och antisemitism (översättning från engelskan av bloggaren):

“Sverige gör anspråk på att vara en superdemokrati, ett exempel på upplysning och öppenhet. Människor med sådana anspråk borde vara litet mer välunderrättade om Israel, som trots allt är en annan demokrati. Och ändå vet den vanlige svenske medborgaren inte mer än vad landets ytliga medier talar om för henne. Detta är ofta antiisraeliskt och allmänheten påverkas av detta.”

Det skall här inskjutas att Mazel innan han utnämndes till Israels ambassadör i Sverige var ambassadör i Kairo i fem år, under vilken tid Israel så gott som dagligen gavs skulden för allt ont som hände i världen – Egypten anses dock vanligen vara ett “moderat” muslimskt land. “Jag väntade mig inte att finna en på något sätt liknande atmosfär i ett demokratiskt land som Sverige”, förklarar Mazel i boken.

“Snövit och sanningens vansinne” hyllade en palestinsk självmordsmördare.

Zvi Mazel är djupt kritisk till ledande svenska massmedia, vilka han menar genomgående betraktar staten Israel som ondskans representant i Mellanöstern-konflikten. I denna situation, menar han, är det inget under att  nazistiska och/eller extrema muslimska opinionsgrupper får vind i seglen. Mazel pekar i sammanhanget ut partier och grupperingar med sympatier för vänstern, miljöfrågor och socialdemokratin som klart antiisraeliska respektive antisemitiska.

Zvi Mazel uttrycker i intervjun viss sympati för förre statsministern Göran Perssons initiativ att sammankalla en större internationell konferens om Förintelsen, Stockholm International Forum on the Holocaust i januari 2000. Mazels kritik mot den svenska socialdemokratin är annars inte nådig. I intervjun säger han bland annat:

“Aftonbladets redaktör, Helle Klein, är en avkomma av en känd rabbin men hon finner ingenting gott i Israel och hennes tidning anklagar oss regelbundet…Sedan Olof Palme blev socialdemokratisk ledare 1969 har partiet följt en antiisraelisk linje, som fortsätter tills i dag.”

Även Dagens Nyheter får sig en släng av sleven i Zvi Mazels intervjusvar. Särskilt anklagar Mazel tidningen för att ha publicerat en debattartikel av den så kallade islamkännaren Jan Samuelson, vilken skrev att det var fullt tillåtet för muslimer att hata judar till följd av Israels “ockupation” av “palestinska” territorier. Samuelsons DN-artikel var, i Mazels perspektiv, den värsta antisemitiska artikeln han läst i etablerad svensk press.

Sveriges förra utrikesminister Anna Lindh må vidare vara död, mördad av en sinnesförvirrad svensk-serb, men det innebär icke att ambassadör Mazel anser sig behöva skönmåla hennes minne:

“Hennes hat gentemot Israel kan endast beskrivas som patologiskt. Under hennes ledarskap publicerade Sverige fler ensidiga fördömanden av Israel än något annat land i EU.”‘

Anna Lindh, patologisk Israel-hatare, här tillsammans med PLO-führern Yassir Arafat.

“Den nya regeringen har slutat göra extremt antisisraeliska uttalanden”, hävdar Mazel, “men under ytan fortsätter antiisraelismen och antisemitismen att frodas och väntar på ett nytt tillfälle att bryta ut.”

Nej, den borgerliga alliansregeringens representanter plägar inte, till skillnad från den röd-gröna oppositionens företrädare, uppträda på demonstrationer tillsammans med Hamas-anhängare eller göra vansinniga antiisraeliska uttalanden, men dess utrikesminister Carl Bildt kan likväl på goda grunder anses vara en representant för den avmätta antisemitism som sedan länge utmärkt delar av den svenska överklassen. När Israels premiärminister Benyamin Netanyahu nyligen gav stöd åt tanken på en palestinsk stat valde således Bildt att fokusera på vad han ansåg vara de negativa aspekterna av Netanyahus uttalande.

Zvi Mazel passar även på att ge en välförtjänt känga åt Svenska kyrkan och dess förre, extremt antiisraeliske ärkebiskop K. G. Hammar samt åt den kyrkliga biståndsorganisationen Diakonia och den socialdemokratiska så kallade kristna Broderskapsrörelsen. Ingendera organisationen har något som helst positivt att säga om den judiska staten Israel.

Mazel kritiserar även justitiekanslern Göran Lambertz för att ha lagt ner utredningen om anklagelserna mot Stora moskén för dess saluförande av extremt judefientliga kassettband.

Ambassadör Zvi Mazel är och förblir en av mina hjältar för sitt modiga initiativ att sabotera den vedervärdiga installationen “Snövit och sanningens vansinne.” Glorifiering av självmordsmördare skall inte få förekomma under några som helst omständigheter!

a couple of good days ago i received an email from omar barghouti with excellent news about the success of the boycott campaign against the zionist entity. the monthly review zine published the email that highlighted the success against the french company veolia:

In the first smashing and convincing victory of the global BDS movement in the field of corporate responsibility and ethical compliance, Veolia is reportedly abandoning the Jerusalem Light Rail project, an illegal project that aims at connecting Israeli colonies built on occupied Palestinian territory to the city of Jerusalem.

As the Haaretz article below* admits, the BDS campaign’s success in costing Veolia some $7 billion worth of contracts is the key behind this decision by the troubled company to pull out of the project.

It is worth mentioning that Le Monde has recently published an expose, revealing to French readers and, crucially, to Veolia’s stock holders the fact that the company is losing a lot of money because of its complicity in a project that constitutes a major violation of international law, if not a war crime.

This great victory came as a result of years of hard, principled, meticulous and persistent work by French solidarity groups, particularly AFPS; by the growing French BDS movement which was instrumental in making Veolia lose a huge contract in Bordeaux; by Dutch activists who achieved the first success in convincing a Dutch bank to divest from Veolia and applied pressure on other banks to follow suit; by Swedish peace and justice groups, mainly connected to the Church of Sweden, particularly Diakonia, and Swedish Palestine solidarity groups who cost Veolia the heaviest, $4.5 billion contract in running the Stockholm metro; by British solidarity groups and activists, particularly affiliated with PSC, who contributed tremendously to excluding Veolia from a lucrative contract in the West Midlands; and of course by the Palestinian BDS National Committee, BNC, which partnered with all the above in the now famous Derail Veolia and Alstom campaign to pressure the company to abandon this illegal project.

The Derail Veolia and Alstom campaign, which involves activists and groups in many countries all working to pressure the two French giants to quit the JLR project, was officially launched at the Bilbao Initiative conference in the Basque city last November.

Now is the time to pressure Saudi Arabia, Egypt, Iran, Gulf states, among others, to kick Alstom out due to its complicity in this illegal project. Solidarity with Palestine means almost nothing if it cannot be translated into BDS action that can truly cost the Israeli occupation and apartheid regime dearly.

This is the time to DERAIL ALSTOM!

the original ha’aretz article to which omar refers to was reposted on the us campaign for the academic and cultural boycott of israel website which seems to be the first source to have released this good news:

The light rail projects for Jerusalem and Tel Aviv are both facing difficulties. In a body-blow to the future Jerusalem light rail, the French company Veolia, which was supposed to run the train system after its construction, is abandoning the project.

Moving on to Tel Aviv, the city can’t even get a response to the compromise it offered MTS, the consortium supposed to build an urban train system, in order to settle issues in dispute. It’s waited a month and gotten no answer, causing not a little consternation in government circles.

As for the Jerusalem system, Veolia not only wants out of running the future train; it’s trying to sell its 5% stake in Citypass, the light rail consortium.

In recent days Veolia has been sending feelers to the Egged or Dan bus consortiums, to potentially replace it as project operator.

Any change in the ownership structure of Citypass, or in the identity of the project operator, requires the permission of the state. Also, the attempt to add Egged to the consortium could arouse opposition at the Antitrust Authority.

Veolia has had to contend not only with the delays and difficulties in building the light rail project itself, but with political pressure at home as well. Two months ago a French court heard a lawsuit by a pro-Palestinian group, demanding that the light rail project be halted.

The organization based itself on an article in French law that allows the court to void business agreements, signed by French companies, that violate international law.

The political pressure on Veolia has been mounting in another direction. According to various reports abroad, the French firm had been losing major projects in Europe because of its involvement in the Jerusalem job. Observers claim that’s the real reason Veolia opted out.

this is a huge victory for the boycott, divestment, and sanctions movement. at the same time there is still much work to be done. the photographs posted here are those i took today between beit hanina and the old city of al quds. i had lunch with a friend in beit hanina this afternoon and then we drove back to his house in the old city and i decided to take a few photographs of the apartheid train system that cuts through palestinian neighborhoods in order to connect zionist terrorist colonies. but i really had no idea how extensive this train really was until today. i mean, i’ve seen it going up in beit hanina and near the old city before. but tonight two friends of mine from deheishe refugee camp, who went to see a film with me, wanted to drive around “west” al quds to see old palestinian houses there. i called my friend in the old city to see if he would come with us because he knows much more about the history and geography of the area, plus it is a scary place to be lost, especially when you have people in our car who are not “legally” allowed to be there. the last two night shots of the train here are from this part of the trip. usually when i go between al quds and beit lahem i travel on the service which takes the tunnel under the old city so i never knew that this light rail train is snaking up and around the new gate of the old city and then all over “west” al quds, which is what that last photograph shows. and it goes way deeper into and all around that part of the city.

towards the end of our drive we were in deir yassin, where my friend who lives in the old city is from. he’s taken me there many times before, but this time he gave me a better sense of where the original borders are of the village–i never realized how huge it is. in particular what is shocking is that on the land of what was deir yassin is the zionist museum yad vashem (on the nazi holocaust), the grave of the father of zionism theodor herzl, and a huge cemetery for zionist terrorist colonist soldiers. it is as if the zionist colonists want to prove their domination by spitting on the graves of those palestinians they massacred on this land six decades ago. and it was on this land of deir yassin, too, that we saw the train snaking around yet again.

while it seems that we’ve won a victory over the french company, the arab zionists are the ones we need to tackle next, starting with a saudi company that seems to think it is perfectly fine to partner with alstom, the company helping israeli terrorist colonists to steal land and create an apartheid transportation system to connect their colonies:

Saudi Arabia awarded French company Alstom a multi-million dollar contract for the construction of Haramain Express Railway, to link the holy cities of Makkah and Madina. Alstom is in violation of international law for its part in the construction of the Jerusalem Light Rail, which will link illegal Israeli settlements in the occupied Palestinian territory (including East Jerusalem) with the city of Jerusalem. The construction of the light rail is part of a wider Israeli policy to ethnically cleanse the Palestinians from Jerusalem and turn permanent the illegal occupation of the city.

The decision by the Saudi Arabian authorities is in violation of its own international commitments. The Arab League barred member states from dealing with companies involved in the construction of Jerusalem Light Rail project. The Saudi contract sends a signal of approval for Alstom’s actions in Jerusalem and highlights the lack of integrity of the Haramain project: the Saudi Arabian government has chosen to link two of Islam’s holiest cities by sponsoring the colonization of another.

Across the world a divestment campaign is taking pace against Alstom and its partner company Veolia, with victories in Sweden and France. In 2006, Dutch ASN Bank took the responsible decision to divest from the project. Alstom and Veolia are accused by Palestinian civil society, represented by the BDS National Committee, BNC, of complicity in grave violation of international law and Palestinian rights for their role in the JLR project. Despite the pressure, the two companies have refused to end their participation in the project. With construction at an advanced stage, Alstom and Veolia are guilty of actively colluding with Israeli apartheid.

1. Write to the Saudi Railway Organization and to the Saudi Arabian diplomatic representation in your country demanding immediate cancellation of the contract with Alstom.

* Saudi Railway Organisation contact details (http://tiny.cc/llcfC)

karni [at] saudirailways.org (Vice President)
shafqatrabbani [at] sro.org.sa (Project Manager)
salim [at] sro.org.sa (Project Manager)
sohail [at] sro.org.sa (Project Engineer)

* Saudi Arabian diplomatic representations worldwide: http://tiny.cc/NvtOd

Please bcc us on your correspondence: saudialstomdivestment [at] gmail.com

2. Sign the petition: http://www.petitiononline.com/BDSaudi/petition.html

3. Write about this issue in your local media. Discuss it in your local mosque and community centers. Participate in actions for boycott, divestment and sanctions of Israel.

but there is one more bit of good news to share today that originated from kabobfest on boycott success stories:

Motorola is looking to divest itself from its Israeli cell phone division, MIRS, according to a report in Israeli business newspaper, Globes. The announcement comes only two months after the US-Telecom firm announced it had sold a controversial unit that produced bomb fuses and other equipment for the Israeli military.

Motorola’s dealings with Israel and its army has made it the subject of boycott campaigns by human rights activists in Europe and North America over the past few years. The boycott campaign’s impact was especially felt by Motorola after Israel’s aggression against the Gaza Strip in December and January in which more than 1400 Palestinians were killed the massive bombardment of the densely populated strip.

MIRS, which is a wholly owned subsidiary of Motorola is the sole provider of wireless services for the Israeli Occupation Forces. Despite the divestment of two Israeli divisions, Motorola maintains several operations in Israel, including several R&D facilities and joint ventures with Israeli businesses.

The divestment announcement coincides with another by Veolia Transportation that it is looking to sell off its share of the project to construct and operate a light rail system between predominantly Jewish neighborhoods and settlements around Jerusalem. The French firm had lost over $7 billion in EU contracts as a result of pressure by human rights activists in a coordinated campaign that sought to end its relationship with Israel.

One of the great stories of materialism and the atheist conceit is how the religious cosmology, man and earth in the center of the universe was overturned by Galileo and other brave atheists in history. The bad guys wear robes and answer to “Bishop” or “Pope.” We now know, of course, or are led to believe, that we do not live at the center of a cozy little cosmos but in what Bertrand Russell called a “backwater” of a vast universe. Christian megalomania to the contrary, our atheist guides point out that the earth is a tiny planet, orbiting an insignificant star, near the edge of an ordinary galaxy that contains a hundred billion other stars, in a universe with more than a hundred billion other galaxies. “Deal with it.” says the guide, “Live courageously as I do,” “Dare to be free.”

The problem with this little drama of science debunking religion is that most of it is not true. For one thing, as I covered in the opening post of this science and religion series (Revelation Reveals Not Only God To Man But Man To Himself), the notion that the universe has a center entered Western thought not from the Bible, which knows no such idea, but from Ptolemy and Aristotle.  

The geocentric theory that the Church endorsed and propagated through its medieval scholasticism was no more supernatural than the heliocentric theory that it condemned. This was, rather, a clash between two perfectly naturalistic theories of astronomy. Galileo had to overcome the naturalism of Aristotle, not the supernaturalism of Christianity and while under the aegis of the Church natural philosophy became a staple of a medieval university education, nothing in it was derived from any biblical source.

Biblical religion has a great deal to say about the existence of a natural order (which is simply a corollary of its teaching on God and creation), but little to say about the detailed workings of that natural order. Augustine, whose Literal Commentary on Genesis declared that God’s Spirit has not spoken through men in order to teach the laws of biology or physics, since these have no relevance to the order of salvation.[ Augustine, see De Genesi ad litteram L 21, 41] Leo XIII in Providentissimus Deus wrote: “They (biblical authors) did not seek to penetrate the secrets of nature, but rather described and dealt with things in more or less figurative language, or in terms which were commonly used at the time, and which in many instances are in daily use at this day, even by the most eminent men of science…”

There was, however, a question about the structure of the cosmos that historically really did, early on, divide Jews and Christians from materialists and pagans. That question was not about space and whether it had a center or not, it was about time and whether it had a beginning. The idea that the universe and time itself had a beginning entered Western thought from the Bible, from the opening words of Genesis. Virtually all the pagan philosophers of antiquity, including Aristotle, and, according to most scholars, Plato, held that time had no beginning. Modern materialists and atheists, for obvious reasons, have naturally followed that ancient pagan view.

Let’s follow Dr. Barr’s story line: “For a very long time, all the indications from science seemed to tell against the idea of a beginning. In Newtonian physics it was natural to assume that both time and space were boundless and infinite in extent. The simplest assumption was that time coordinates, like space coordinates, extended from minus infinity to plus infinity. The discovery of the law of conservation of energy gave further support to the idea of the eternity of the world, for it said that energy could be neither created nor destroyed. And chemists discovered that the quantity of matter, as measured by its mass, is also unchanged in physical processes. Thus almost every scientific indication at the beginning of the twentieth century was that space, time, matter, and energy had always existed and always would. One more nail in the coffin of religion, it would seem. But then came the first plot twist.

The first intimation that time could have had a beginning came from Einstein’s General Theory of Relativity — that is, his theory of gravity. In the 1920s, the Russian mathematician Alexander Friedmann and the Belgian physicist Georges Lemaître (who was also a Catholic priest) independently proposed mathematical models of the universe, based on Einstein’s theory, in which the universe is expanding from some initial explosion, which Lemaître called the “primeval atom,” and which is now called the “Big Bang.” Observational evidence for this cosmic expansion was announced a few years later, in 1929, by the American astronomers Edwin Hubble and Milton Humason.

The initial reaction of some scientists to the idea of a beginning was extremely negative. The eminent German physicist Walter Nernst declared, “To deny the infinite duration of time would be to betray the very foundations of science.” As late as 1959, thirty years after the discovery of the expansion of the universe, a survey of leading American astronomers and physicists showed that most still believed that the universe had no beginning. Not all, but certainly some, of the resistance to the idea of a beginning can be attributed to materialist prejudice.”

Least anyone accuse me of constructing a new Christian conceit to replace the old atheist model: None of this is to say that the Big Bang proves the biblical doctrine of creation, or even that it proves conclusively that time had a beginning. It is possible that something existed before the Big Bang, even though in the simplest and currently standard model of cosmology nothing did. Nevertheless, it remains true that on the one question of cosmology where Jewish and Christian doctrine really did have something to say that conflicted with the expectations of materialists and atheists — the question of a beginning — the evidence as it now stands seems strongly to favor the religious conception.

And this is what this series wants to point out, the many religious concepts from which modern science flows and has adopted. Here are three readings from John Paul II’s Fides et Ratio that delineate the timeless truths the Church holds and their relationship to science and philosophy:

The Church Has THE Ultimate Truth About Human Life; Philosophy The Way To Come To Know Fundamental Truths About Human Life
“The Church is no stranger to this journey of discovery, nor could she ever be. From the moment when, through the Paschal mystery, she received the gift of the ultimate truth about human life, the Church has made her pilgrim way along the paths of the world to proclaim that Jesus Christ is “the way, and the truth and the life” [John 14:6] It is her duty to serve humanity in different ways, but one way in particular imposes a specific responsibility: the diakonia (service) of the truth. …On her part the Church cannot but set great value upon reason’s drive to attain ascertain goals which render people’s lives ever more worthy. She sees in philosophy the way to come to know fundamental truths about human life. At the same time, the church considers philosophy an indispensable help for a deeper understanding of faith and of communicating the truth of the Gospel to those who don’t yet know it.”

An Implicit Philosophy
“Although times change and knowledge increases, it is possible to discern a core of philosophical insight within the history of thought as a whole. Consider, for example, the principles of non-contradiction, finality and causality, as well as the concept of the person as a free and intelligent subject, with the capacity to know God, truth and goodness. Consider as well certain fundamental moral norms which are shared by all. These are among the indications that, beyond different schools of thought, there exists a body of knowledge which may be judged a kind of spiritual heritage of humanity. It is as if we had come upon an implicit philosophy, as a result of which all feel they possess these principles, albeit in a general and unreflective way.”

Sundered From The Truth, A One-Sided Concern To Investigate Human Subjectivity
“The positive results achieved (by science) must not obscure the fact that reason, in its one-sided concern to investigate human subjectivity, seems to have forgotten that men and women are always called to direct their steps toward a truth which transcends them. Sundered from that truth, individuals are at the mercy of caprice, and their state as person ends up being judged by pragmatic criteria based essentially upon experimental data, in the mistaken belief that technology must dominate all. It has happened before that reason rather than voicing the human orientation toward truth, has wilted under the weight of so much knowledge and little by little has lost the capacity to lift its gaze to the heights not daring to rise to the truth of being. Abandoning the investigation of being, modern philosophical research has concentrated instead upon human knowing. Rather than make use of the human capacity to know the truth, modern philosophy has preferred to accentuate the ways in which this capacity is limited and conditioned.”

Här följer en översättning av en artikel ur Commentary Magazine från i måndags. Det finns tydliga likheter mellan det artikeln tar upp och den bisarra kampanj som bl a Diakonia och socialdemokraten Lars Dahlberg drivit mot spårvägsbygget i Jerusalem. Se även vårt inlägg om Tempelberget.

Att kassera historien och Jerusalems parker

av Jonathan Tobin

Var som helst förutom i Jerusalem, skulle tanken på att städa upp nergångna stadsområden och ersätta dem med parker och andra grönområden som framhäver det historiska arvet inte vara en kontroversiell tanke. Men bara att bereda plats för en sådan park – även i de fall så varken individer eller markägare blir av med mark – anses inte enbart vara diskutabelt i Israels huvudstad, utan rent av ett utfall av kulturimperialism.

Detta var det budskap som förmedlades i en förstasidesstory i söndagens New York Times. För en generation sedan, efter stadens återförening 1967, byggde filantroper och Jerusalemstiftelsen, ledd av den dåvarande borgmästaren Teddy Kollek, promenadstråk och parker som förskönade Jerusalem. Men på den tiden rådde ett samförstånd, även om Israels överhet över Jerusalem formellt inte erkändes av större delen av världen, om att judarna knappast skulle låta staden delas igen, och om att denna sorts aktiviteter var av godo.

Men idag talas och skrivs det om skapandet av en arkeologisk park och besökscenter på den plats där Kung Davids stad låg, som vore det Disneykoncernen som asfalterade självaste paradiset för att anlägga en parkeringsplats åt Den Helige Musse Pigg.

Utgrävningar i Kung Davids stad.

Vissa kritiker av de aktuella utvecklingsplanerna i Jerusalem låtsas som att detta drivs på av politiskt influerad vetenskap. Men sanningen är raka motsatsen. Forskare såsom Eilat Mazar – som ledde utgrävningarna av Kung Davids stad och upptäckte vad som mycket väl kan ha varit grunden till den israelitiske kungens palats – avtäcker helt enkelt den historiska sanningen om området, en sanning som några vill gömma undan. Som Mazar sa till mig när jag intervjuade henne 2005, “När jag började utgrävningarna var det som att jag inte hade skrivit någonting. Nu kommer stenarna tala, inte jag.” Och talar gör de. Hennes arbete ryckte undan mattan för dem som vill låtsas att Jerusalem inte var en viktig antik stad, eller att Kung David aldrig existerat.

Den verkliga skandalen i Jerusalem är inte israelernas fullkomligt legitima aktiviteter med syfte att ge platsen dess riktiga historiska erkännande, utan palestiniernas och deras påhejares aktiviteter för att förneka de historiska banden mellan denna stad och det judiska folket. Den omfattande vandalisering av Tempelberget som utförts av den muslimska förvaltningen, vid vilken antikviteter slängts som sopor, är något omvärlden borde protestera högljutt mot. Men i fredens namn är till och med den israeliska regeringen ovillig att höja rösten. Det verkar som att det enda historiska arv som inte är värt att bevaras är det judiska folkets.

SvD 2 3 4 DN 2 HD 2 Expressen Dick Erixon VG 2 Dagbladet

Läs även andra bloggares åsikter om Jerusalem, Israel, Palestina, Tempelberget, Commentary Magazine, New York Times, Jonathan Tobin, Kung David, arkeologi, Eilat Mazar, Teddy Kollek, historia, Diakonia, Lars Dahlberg

JOURNALISTISKT HAVERI

Vi kan idag avslöja att Aftonbladets reporter Peter Kadhammar samt Dagens Nyheters Michael Winiarski utelämnat avgörande fakta i sina reportage om de som brännskadats av vit fosfor i Gaza. Fakta som de brännskadade intervjupersonerna själva har uppgivit i sina vittnesmål, och som ger Israel rätt, mitt i all tragik. Nämligen att de hade förvarnats av den israeliska militären nästan ett dygn i förväg och uppmanats att omedelbart lämna stridsområdet, men valt att strunta i varningen och tagit risken att stanna kvar på eget bevåg. Dessutom framkommer det att de inte bodde i tätbebyggt område.

“ISRAEL UPPMANADE OSS ATT EVAKUERA, MEN VI VALDE ATT STANNA ÄNDÅ”

Vittnesmålen från den familj som Aftonbladets Peter Kadhammar skriver om, och som Dagens Nyheters Michael Winiarski intervjuar, finns klart och tydligt dokumenterade i rapporterna hos både Human Rights Watch och B’Tselem som reportrarna hänvisar till  (se nedan). Ändå struntade de i att återge denna information, för att ge intrycket att Israel attackerade dessa människor med avsikt, och utan hänsyn till civilbefolkningens liv. 

Israel släppte ned 300 000 flygblad i området dagen före striderna, och avbröt dessutom alla lokala palestinska radiosändningar med uppmaning att evakuera. Det medger de brännskadade palestinierna tydligt och klart. Men ingen av dessa reportrar nämner detta eller erkännandet från de brännskadade om att de valde att strunta i varningarna. Varje civilt dödsoffer är tragiskt, men det är direkt oärligt att undanhålla deras vittnesmål som visar att Israel gjorde vad man kunde för att skydda civila i stridszonen, i syfte att försöka utmåla landet som hänsynslöst. De båda journalisternas intervjuobjekt, Sabah Abu Halima från byn Siyafa, som förlorade flera familjemedlemmar, vittnade klart och tydligt till B’Tselem:

På lördagkvällen [den 3 januari], släppte israeliska flygplan ned flygblad som uppmanade de boende i området att lämna sina hem. Armén hade gjort på samma sätt vid tidigare inbrytningar, och vi lämnade inte huset då heller, så vi bestämde oss för att inte evakuera den här gången heller. Ungefär kl. 16 nästa dag [den 4 januari], när hela familjen var hemma började armén att skjuta stridsvagnsgranater i området. Några minuter senare landade en granat på vårt hus.

Human Rights Watch, som i sin rapport utredde händelsen, ger ytterligare vittnesmål från byn Siyafa där händelsen inträffade, som ligger nära gränsen till Israel, (DN uppger felaktigt namnet på den närliggande staden Atatra). HRW intervjuar :

“De skickade meddelande om att evakuera”, [säger invånaren Mahmoud Khalael, som är ansvarig för byns jordbrukskollektiv]. Enligt andra bybor släppte IDF ned flygblad från luften med varning till civilbefolkningen att lämna området men invånarna lämnade inte, därför att det, enligt dem själva, inte fanns några [palestinska] krigare där och för att de trodde att de var i säkerhet.

HUSET LÅG INTE I TÄTBEBYGGT OMRÅDE

Det stämmer inte heller att Sabah Abu Halimas hus låg mitt i tätbebyggt område, som de svenska artiklarna låter påskina. Human Rights Watch skriver:

Huset, som besöktes av Human Rights Watch den 23 januari, var den andra strukturen in från de öppna fälten, varifrån man har en överblickande vy över Beit Lahiya och flyktinglägret Jabalya.

Och även om huset hade legat i tätbebyggt område så hade användning av vit fosfor varit tillåten, eftersom området efter förvarning och uppmaning till evakuering är att betrakta som en stridszon där Hamas opererade.

PETER KADHAMMAR (AB) OCH MICHAEL WINIARSKI (DN) BLUFFADE LÄSARNA

Ingen av de svenska artiklarna nämner att Israel gjort mer än vad någon annan armé skulle ha gjort i samma situation för att rädda civila (jämför striderna i Falluja i Irak): ett dygns förvarning, flygblad och telefonsamtal som uppmanar till omedelbar evakuering. Men värst av allt är att ingenting sägs om att de brännskadade själva erkänner att de valde att strunta i evakueringsordern. Inte heller yppas att platsen var i anslutning till öppen terräng.

Michael Winiarski (DN) och Peter Kadhammar (AB) dolde fakta

Trots dessa israeliska skyddsåtgärder talar Peter Kadhammar om Israels ”skoningslösa anfall”, om de “israeliska förbrytelserna”, om ”krigsförbrytelser” och om hur Israel begår “brott mot den palestinska befolkningen”. Artikeln illustreras bl.a. med en bild från Vietnam (!). Kadhammar avslutar med en motbjudande reflektion om att talet om antisemitism är ett “nyckelord” för att avfärda kritik.

Dagens Nyheters Michael Winiarski struntar även han blankt i vad som står i HRW:s rapport. Istället summerar han på några korta rader vad han kallar Israels “version” om att Hamasterrorister gömmer sig bland civila. Han ställer inte heller några kritiska frågor till den palestinska läkare som han intervjuar i nästan halva artikeln. Detta trots att det framkommer att läkaren struntat i att kontakta israelisk expertis för vård av brännskador (han undrar istället varför ingen ringt honom), och dessutom vägrat att remittera patienterna till israeliska sjukhus av rädsla för att de då skulle utsättas för en “förintelse” eller “massaker”. Som en parentes kan nämnas att Israel dessutom upprättade ett fältsjukhus vid Erez för att vårda palestinier under kriget.

Detta är ett mått på det fiasko som den svenska nyhetsrapporteringen om Israel är, den förkastligt dåliga journalistiska kvaliteten och okunnigheten, samt den djupt rotade avskyn gentemot Israel från en stor del av journalistkollektivet. Vi gör oss inga illusioner om att någon nyhetsorganisation i Sverige kommer att rapportera om vittnesmålen ovan, eller att berörda reportrar kommer att göra någon rättning. Om den här typen av svenskt mediebedrägeri i Gazarapporteringen handlar en ny studie kallad Mediernas Krig, som presenterades i veckan, och som vi kommer att kommentera inom kort.

Läs också:
- Röda Korset: “Inga tecken på att Israel använt vit fosfor olagligt”
- BBC rapporterar: Israels ID-listor visar att 75 % av alla döda i Gaza var terrorister – en andel som få arméer klarar att uppnå i strid mot en inbäddad terrorgrupp.
- Av totalt 1166 döda lyckades Israel neutralisera 871 Hamasterrorister (75 %). Under kriget dog också 295 civila, varav 89 var under 16 år.
- FN tvingas dementera: Israel bombade inte alls UNRWA-skolan i Gaza (DN är den enda tidningen i Sverige som rapporterat om dementin).
- Svansbo: Tidningarna vilseleder om vit fosfor

DN, Syd, Ab, Dag, Hd, B, TrA, Smp, Kri, Y, DN, 2, 3, SvD, 2, Syd, 2, Hd, 2, 3, N, 2, 3, 4, 5, 6, Vg, Y, T, B, Kri, Hd, Smp, Ab, 2

Läs även andra bloggares åsikter om Israel, Peter Kadhammar, Michael Winiarski, Aftonbladet, Dagens Nyheter, vit fosfor, brännskador, Mellanösternkonflikten, Fosforbomber, Gaza, Folkrättsbrott, Palestina, Genèvekonventionen, Mänskliga rättigheter, Apartheidstaten, Antisemitism, Krigsförbrytelser, Civilbefolkning, Sabah Abu Halima, Siyafa, Atatra, Beit Hanun, Beit Lahiya, Shifa-sjukhuset, Amnesty, missil, granater, granat, mediekritik, propagandabluff, utelämnanden, Human Rights Watch, HRW, B’Tselem, människorättsorganisation, krigsbrott, förbrytelser, attack, skoningslös, förvarning, flygblad, evakuering, evakueringsorder, egen risk, stridszon, tätbebyggt område, tätort, mänskliga sköldar, palestinska terrorister, terrororganisation, raketbeskjutning, Sderot, civila, civila dödsoffer, Hamas, islamofobi, islam, Palestinagrupperna, Röda Korset, Diakonia, Per Gahrton, Anna Wester, TT, Tidningarnas Telegrambyrå, nyhetsrapporteringen, Mediernas krig, Timbro, nyhetsbevakning, Mellanösternkorrespondent, palestinska områdena, tvåstatslösning, Andreas Malm, judarna, israelerna, IDF, Israel Defence Forces, palestinierna, palestinier, Jan Helin, Thomas Mattsson, vittnesmål, Cast Lead, Gjutet Bly

BETRAKTAS INTE SOM MORD

En palestinsk människorättsorganisation slog igår larm efter att det fjärde palestinska hedersmordet på en vecka begåtts under gårdagen i det Hamas-styrda Gaza. Det var en 28-årig kvinna som ströps av sin 21-årige bror, som sedan erkände att det var ett hedersmord. För mindre än en vecka sedan sköts tre personer ihjäl, inkl. en femårig pojke, av övriga familjemedlemmar i vad polisen betecknade som ett dåd relaterat till “heder”.

Människorättsorganisationen fördömer de palestinska myndigheterna, i detta fallet det islamistiska Hamas, för att hedersmord inte betraktas som mord i det palestinska samhället, och endast ger kortare straff (oftast mindre än 1 års fängelse).

“HEDERSVÅLD OCH HOMOFOBI KOPPLAD TILL RELIGIOSITET OCH KULTUR”

Den respekterade palestinske människorättskämpen Bassem Eid, som leder MR-gruppen Palestinian Human Rights Monitoring Group (PHRMG), berättade i en intervju nyligen varför hedersmorden är så många i det Hamas-styrda Gaza:

Jag tror att folk på Västbanken är mycket mer utbildade än i Gazaremsan. Jag betraktar de boende på Västbanken som multikulturella. Många utlänningar är i kontakt med dem. Många fler reser från Västbanken för utbildning i västvärlden. Det har avspeglat sig på deras sätt att tänka och deras kultur. Det allra mest avgörande är att på Västbanken är människor allt mindre religiösa.  

Vi startade exempelvis nyligen ett vågat initiativ med en rapport om palestinska bögar och lesbiska. Det är inte en enkel sak eftersom islam fullständigt förbjuder detta. Vi började med att undersöka det här fenomenet främst på Västbanken, men vi kunde inte prata om det i Gaza. Homosexulitet är något som försiggår i full hemlighet i det palestinska samhället, så vi kan inte visa exempel på vad bögar och lesbiska här tycker om [vårt] samhälle och lagarna. 

Svenska intressegrupper som den vänsterkristna Diakonia eller Svenska Kyrkans “följeslagare” har hittills inte visat något intresse alls för palestinier som utsätts för hedersförtryck eller homofobiskt våld, varken på Västbanken eller i Gaza. Utbildning och hjälp till frigörelse för kvinnor tjänar freden och motverkar extremism och fanatism på alla plan. Om dessa svenska intressegrupper lade en bråkdel av sin tid på dessa frågor, istället för att skapa arbetslöshet för palestinier, skulle de sannolikt kunna förändra palestinska liv i positiv bemärkelse. Och dessutom bidra till tolerans och fred i regionen som helhet.

DN, 2, 3, SvD, 2, 3, 4, Syd, 2, Ab, 2, 3, Dag, 2, 2, 3, Ps, Svt, Hd, 2, N, 2, 3, Tra, Y, Kri, 2, Ab, Smp, B

Andra om Hedersmord, Hederskulturen, palestinier, Palestina, Gaza, Västbanken, hedersförtryck, hedersvåld, hedersrelaterat, våld mot kvinnor, heder, Mellanöstern, utbildning, religiositet, Bassem Eid, människorättsgrupp, MR-grupp, Israel, israeler, Diakonia, SKR, följeslagare, Palestinagrupperna, islam, homofobi, homosexualitet, homosexuella, bögar, lesbiska, mord, Palestinian Human Rights Monitoring Group, PHRMG