Var och varannan lokaltidning har det. Artiklar om nedskärningar inför nästa år (och så om influensan också förstås). Det verkar vara bistra tider för all kommunal basverksamhet som skola, vård och omsorg. Ibland kan jag fundera över om skattehöjning ändå inte skulle vara positivt för välfärden. Men vad vet jag? Något jag vet är i alla fall att det är valår 2010 och det är nog inte många politiker som i första hand spontant tänker skattehöjning då…

Eftersom jag är intresserad av skolfrågor fastnar mina ögon ofta på rubriker med ”skola”. Nu i budgettider ses det ordet ofta i samband med nedskärningar. När skolan ska spara är det ofta att det sparas på verksamheter som det inte är lagtvunget att ha. Skolbibliotek är inte det. Än. Jag hoppas förstås på att nya skollagen ska ändra på det.

Bibliotekets kompletterande möjligheter
Hur kan skol- och gymnasiebibliotek vaccinera sig mot nedskärningar eller som det i värsta fall kan vara – nedläggning? Vår strategi för vidarelevnad bör nu vara att fokusera på vårt arbete med informationskompetens, digital kompetens och källkritiskt arbete. Plus det faktum att bibliotekets medier tillsammans med bibliotekariens kompetens är avgörande för att skolan ska kunna ge en god, utvecklande och framtidsblickande utbildning för sina elever. Läs Louise Limbergs och svenska kollegors forskning om du behöver uppdatera dina argument. Ytterligare stöd och inspiration kan du hitta på andra sidan Atlanten hos Carol Kuhlthau, Ross Todd och deras efterföljare. All denna forskning visar på framgången när pedagoger och bibliotekarier samverkar för elevens bästa. En förutsättning för ett tätt samarbete och kännedom om eleven som kunskapssökande individ kräver att skolan har ett bibliotek i sina lokaler.

Läsfrämjande då?
Särskilt under skoltidens tidiga år är det oerhört viktigt att alla satsar på att stimulera och utveckla barnens läsförmåga. Fast jag tror ändå att vi kan göra oss själva, och skolans elever, en björntjänst genom att prioritera denna del av vårt arbete i resursnedskärningarnas tider. Böcker kan man alltid se till att det finns i elevernas närhet, bokprat kan man spara på när det kniper. Många beslutsfattare resonerar som så att folkbiblioteket finns ju alltid i kommunen. Det räcker med att eleverna kan gå dit någon gång i månaden ”för att låna böcker”. Skolans egna biblioteksresurser kan man gott lägga i malpåse om det behövs när de ändå bara handlar om böcker…

Kunskap är makt
Genom att fokusera och marknadsföra våra insatser i ”ett undersökande arbetssätt”, stöd till elever att kunna söka, sovra och värdera information ur ett ständigt ökande informationsflöde kommer vi närmare skolans kärnverksamhet – kunskapens område. Därför anser jag att vi behöver prioritera och framhålla vårt arbete med informationskompetens. Ett arbete som kräver tät samverkan med pedagoger och arbetslag. En resurs för skolan som måste finnas nära eleven, öppet och tillgängligt med kunskapsbyggande tillsammans som ledstjärna.

Influensa och vaccinering
Influensan då – jo, någon slags influensa drabbade mig, bloggskribenten, för några veckor sedan, med feber och ämlighet. Det drabbade givetvis också bloggandet, jag fick prioritera annat för att komma ikapp på jobbet. Så kan det gå. Trots att det är avgörande för en blogg med kontinuitet – på samma sätt som eleven behöver bibliotekets alla resurser dagligen och när. Jag ska vaccinera mig så snart det går. Tänk på att du kan ”vaccinera” ditt skolbibliotek genom att prioritera informationskompetensen inom de snäva rama vår offentliga verksamhet befinner sig just nu. // Pia Malmberg-Kronvall

Under höstlovet anordnade AVMedia Kronoberg en studiedag på temat “Digital kompetens” där Bo Dahlbom höll en intressant föreläsning under förmiddagen och exempel på hur IT används i undervisningen runt om i länet visades upp under eftermiddagens workshops. När jag hänåt kvällningen körde söderut från Växjö längs 23:an kände jag mig upprymd – det hade varit en rolig dag som ingav hopp. När jag nu sitter här i mörkret och ledighetens sista minuter bara rinner iväg är det långt ifrån tisdagskvällens eufori som råder – hela min kropp ropar: jag vill inte, jag vill inte!!!

Tisdagsglöden har falnat och i Älmhultsmörket funderar jag nu över hur man skall kunna gå vidare mot framtiden med en ökande mängd grundskoledatorer som passerar bäst-före-datum utan att år av tjat resulterat i minsta budgetpost för utbyte, med politikerinitierat “1 till 1″-projekt på gymnasiet som  skall lösas inom en minskande budgetram och med prat om personalens behov av IT-fortbildning men redan intecknade kompetensutvecklingsdagar. Lägg där till webbplatsuppdateringar, intranätsutveckling, skolwebbsintroduktion, teknisk dokumentation av nätverket ….. – jag vill inte, vill inte, vill…. – för visst är det härligt att få hjälpa en elev som har problem med filmmixningen, en lärare som inte kommer åt dokumentet som behövs nästa lektion, ja till och med rektorn som inte får till kvalitetsredovisningens bilder som det var tänkt kan bidra till att förgylla jobbet för en IT-pedagog. Men ändå – just nu är det så mörkt, så mörkt, så mörkt!

“Lyft blicken” pratade Bo Dahlbom om – undrar vilket framtida budgetår jag skall försöka spana in?

Jo, jag kan ibland ha problem med att bestämma mig för om jag vill bli Facebook-vän med människor jag möter i jobbet. Privat tillåter jag mig vara både spontan och tramsig. Men i min roll som bibliotekskonsulent försöker jag lägga band på mig. På Facebook vill jag kunna tramsa vid behov…

Hittade tips på hur man kan göra genom en artikel i DiU Datorn i utbildningen! Via webbplatsen Teacher on demand hittade jag en instruktionsfilm om hur man begränsar vad vissa “vänner” kan se av din profil på Facebook

På köpet fick jag tips om att det här finns fria filmer som du kan tipsa vidare om till lärare och elever. Så här skriver man om syftet med webbplatsen:

Under de två senaste åren har diskussionen om ungas nätkulturer blivit allt påtagligare i våra skolor. Goda idéer som podmatte och mattewebb har sett dagens ljus tack vare driftiga och tekniskt kunniga personer såsom exempelvis Åsa Sundelin på Broängenskolan.
Att skapa förklarande filmer kan alla lära sig. Att sedan konvertera dessa filmer så att de kan strömmas ut till datorer eller podcastas till i-Podar är inte lika lätt utan det kräver en support som inte finns på så många ställen. Teacher on Demand syftar till råda bot på detta genom att förenkla för den vanliga läraren att nå ut till elever och föräldrar. Ladda upp en film, skriv in sökord ex matematik, år 7-9, ekvation, etc så fixar ToD resten

// Pia Malmberg-Kronvall

2010 är biblioteksverksamheten en naturlig del i skolutveckling och elevernas och lärarnas arbetssätt

Så lyder den skolbiblioteksvision för Regionbiblioteket i Kalmar län som antogs april 2005 av primärkommunala nämnden (PKN) hos Regionförbundet i Kalmar län.

Så här definieras skolbibliotekets pedagogiska roll:

Skolbibliotekets pedagogiska funktion innebär att det ska höja kvaliteten på elevers lärande i skolan.
För att bidra till lärande måste biblioteket verka genom undervisningen, dvs via lärare och de skoluppgifter eleverna arbetar med.

År 2010 är nära
Det är bara några månader dit och det är kristider hos kommunerna. Inte bara i Kalmar län utan detta gäller för hela landet. Resurser skärs ner, personal blir övertaliga/varslas, en del bibliotek kommer att stängas helt. Hur driver man då frågan att biblioteken ska vara en naturlig del i skolutveckling? Kan man tala om skolutveckling i finanskrisens tid?

Argument
Bibliotekslagen, nuvarande skollagen, kommande skollagen – knappast tillräckligt skydd eftersom nedskärningar sker.
Forskning och evidens? Skrifter och pamfletter? Tja, känns inte som det är läge att föreslå som lästips till våra beslutsfattare just nu.

Nya metoder
Vilka nya metoder skulle vi kunna komplettera med? Ska vi skriva insändare om att det nog är just i finanskriser som bibliotekets resurser måste vara intakta just för neddragningar inom andra områden? Är det fruktbart att betona att ett resursstarkt/-intakt bibliotek kan vara en kompensation (och ett alternativ) till de läromedel man inte har råd att köpa in eller datasalar man inte får uppdatera!?

Jo, jag har en tanke till en revidering av Regionbibliotek Kalmars skolbiblioteksvision:

Varje elev i Kalmar län ska ha tillgång till individanpassad vägledning, stöttning, handledning och stimulans av sin skolbibliotekarie i ett välutrustat skolbibliotek på sin väg mot kurs- och läroplaners mål samt förvärvande av nyckelkompetenser för livslångt lärande.

Kanske är det just nu som man ska en diskussion, ett arbetspass och kraft för att uppdatera vår skolbiblioteksvision?
// Pia Malmberg-Kronvall

I debatten om IT i skolan har det genom åren sagts en del om elevers “klipp o klistra” för att lösa skoluppgifter.  Och visst, det behövs egentligen inget speciellt program för att samla på sig informationsklipp från webben – ALT + TAB och ett ordbehandlingsprogram går också, men trots debatt och andra metoder kan jag inte låta bli att uttrycka min förtjusning över Evernote!

Efter att ha skapat konto, installerat ett program lokalt på datorn + en snapin i webläsaren kan jag samla på mig anteckningar som synkas till en server på Internet och därmed gör det möjligt för mig att nå dessa anteckningar från andra datorer genom att logga in via nätet.

Jag kan skriva in egna små notiser, men framförallt kan jag bara markera det jag vill komma ihåg från hemsidor jag besöker och klicka på Evernote-knappen så får jag direkt en notering i min anteckningsbok som innehåller den markerade texten/bilden + sidadress + tidpunkt.

Jag kan ha flera olika anteckningsböcker, ladda upp 40 MB material per månad utan kostnad och  dessutom dela anteckningar med andra Evernote-användare. Det går också att lägga in material i Evernote genom att maila, twittra mm.

För läraren är Evernote ett utmärkt verktyg i förarbetet, men också i undervisningen – i varje fall om det handlar om en “1 till 1″-situation. Om eleverna får en “forskningsuppgift” – låt dem “Evernota” sitt källmaterial så kan läraren få del av det och utifrån det föreslå ytterligare källor, diskutera tillförlitlighet, relevans mm, hjälpa eleven att dra slutsatser och få en bättre möjlighet att bedöma slutprodukten.

Förhoppningvis har det av mina senaste inlägg framgått att digital kompetens  är ett mångfacetterat begrepp. Det handlar inte bara om att kunna hantera apparater utan i ännu större omfattning om att besitta kunskaper och färdigheter som egentligen inte är speciellt digitala utan snarare skulle falla in under rubriker som “sunt bonnförnuft” och “allmän händighet”. Mycket av dessa kunskaper och färdigheter är sådana som man inte “läser eller lyssnar sig till” enligt nån instruktion i stil med dem som finns i de platta paket som ett visst företag här på orten producerar och sprider över världen. Nej, dessa kunskaper och färdigheter skaffar man sig genom att, när det hampar sig så, “råka ut för”, “prova sig fram” eller “snacka med andra”.

Det gäller för skolan att skapa situationer där eleverna får möjlighet att skaffa sig dessa erfarenheter och att bistå med vägledning när så erfordras. Det innebär inte att man skall fejka en massa utan när man ändå håller på att jobba med något annat av allt som skolan fått i uppgift att utsätta eleverna för, ja då kommer det att yppa sig många tillfällen att träna upp den digitala kompetensen.

Ja, det finns ju förstås en hake – eleverna måste ha de där digitala verktygen att jobba med i det dagliga arbetet och det har de ju knappast idag, i varje fall inte här i Älmhult och att döma av Skolverkets kartläggning verkar vi inte unika i det avseendet.

För att göra det lätt för mig så säger vi att vi har 200 barn i varje årskull och utgår från år 5. Då skulle det innebära 8 år från femman till trean på gymnasiet. Med en livslängd på 4 år så skulle en enskild elev behöva 2 datorer under skoltiden, dvs vi skulle behöva köpa in 400 datorer per år för att alla elever skall få en egen dator. Med ett datorpris på 5000 kr/st landar vi på 2 mille per år. Lägger man därtill kostnaden för t ex virusskydd för alla de 1600 datorer som i så fall är igång totalt, ja då har vi väl dubblerat den summan. Jo, tjena! Det hjälper inte med mina tidigare funderingar för att få ihop till den summan. Får nog börja vara tänka kreativt i stil med Stig Roland Rask om det skall gå ihop sig!

Hade egentligen tänkt göra ett inlägg för varje gren av mindmapen som bildar ut- gångspunkt för mina senaste inlägg, men när jag går igenom den inför det här inlägget tycker jag de resterande grenarna “talar för sig själva” om du läst mina tankar kring de 2 första grenarna (Inlägg 1, inlägg2).

Den gode trafikanten har koll på lagar & regler, är medveten om faror & risker, utnyttjar de möjligheter att skydda sig som finns osv – inte så mycket mer att orda om.

Den enda gren jag känner kan vara lite omotiverad utan förklaring är “Källkritisk” under grenen “Omgivningen”. Med god trafikantkompetens kommunicerar du utan problem med dina medtrafikanter. Du avläser o anpassar dig till trafikmiljön och har inga problem att tolka den information som ges via skyltar och signaler. Men du är dessutom medveten om att du ibland måste ifrågasätta den information du möter och agera därefter.

Om du blir stoppad av en uniformerad person som kräver kontant betalning av fortkörningsböter är det knappast en polis du har framför dig. Eller varför inte ta ett exempel från verkligheten:  Dörrklockan ringer och utanför står en lastbilschaffis som meddelar att han skall leverera en spis. Dörröppnaren ser ut som ett frågetecken och hävdar att nån spis inte är beställd. Jodå, chaffisen står på sig – han skall leverera sin spis. Det krävdes en god stunds argumenterande innan han accepterade att vi inte skulle ha nån spis och att den aktuella gatuskylten i det här fallet var mer trovärdig än  hans GPS som påstod att han befann sig på Mörtstigen dit spisen skulle.

Precis som i de två tidigare inläggen landar mina funderingar kring hur skolan skall hantera de här delarna av den digitala kompetensen i att vi borde  “……. använda dator så fort vi ser minsta chans för att på så sätt ge eleverna möjlighet att skaffa erfarenheter som understödjer den här biten av av den digitala kompetensen. “

Med ny text i de yttersta grenarna och några smärre justeringar i de inre kan jag därmed  avrunda det här inlägget med mindmapen “Digital kompetens“!

Den andra grenen i min mindmap kring Trafikantkompetens som egentligen handlar om digital kompetens tar upp det självklara faktum att du för att vara en god trafikant måste behärska det fordon du för tillfället använder dig av rent handgripligen. Du inleder din trafikantkarriär som en lätt vinglig cyklist och utvecklas förhoppningsvis genom åren till en trygg bilförare. Du måste kunna hålla balansen, starta, styra, stanna o s v.

Ur inlärningshänseende har det hittills funnits en väsentlig skillnad mellan uppbyggnaden av trafikantkompetens och digital dito – de allra flesta som lär sig cykla gör det med hängivna föräldrar intill. Många är de mammor och pappor som genom åren knatat runt och hållit i cykeln när det är dags för de första tramptagen på tvåhjuling utan stödhjul.

När det gäller telningarnas digitala kompetens har det dock ibland nästan varit tvärtom – ungarna har haft fullt sjå att se till så att ointesserade förfäder och lärare inte trillat omkull. Vi har därför lite väl lättvindigt avfärdat behovet av kunskaper kring själva “fordonet” med något som ungarna fixar själva och inte behöver hjälp med. Och visst, de fixar spelen, de surfar, de messar, de laddar ner o s v – om inte annat så med hjälp av nån kompis. Men om vi har målet att alla skall ha en god digital kompetens så måste vi också försäkra oss om att det verkligen blir alla och att de behärskar “fordonet” även i andra delar än de som de själva finner nödvändiga.

För skolans del innebär det här att vi måste försäkra oss om att alla våra elever kan “köra” de digitala verktygen – antingen de har tillgång till dessa hemma eller ej. Vi måste också definiera vad det är eleverna måste ha som bas och se till så att de som inte på egen hand skaffat sig dessa kunskaper och färdigheter verkligen gör det – det skulle alltså rentav kunna bli tal om åtgärdsprogram och specialundervisning!

Jag skall inte här ge mig in på att närmare definiera vilka program som borde ingå i den här baskompetensen – det får bli en sak för fliken “Verktygslådan” ovan. Jag vill dock lyfta fram vissa bitar som jag själv varit högst benägen att skuffa undan hittills, inte minst när jag pratat med tveksamma lärare, bara för att få fokus att ligga på själva aktiviteten och resultatet av användandet av digital teknik. Eftersom den digtala tekniken i det dagliga livet spelar så stor roll måste vi se till så att alla kan fixa de mest triviala problemen som kan uppstå på en dator utan att behöva konsultera nån “IT-expert”. Det handlar om att koppla in t ex en bluetoothenhet, ljud som inte funkar, filer som försvinner, uppdateringar, programinstallation, drivrutiner mm mm.

Att sitta och traggla de här sakerna på t ex en lektion i “datorkunskap” är dock inte min tanke – återigen handlar det om att använda datorn som ett verktyg i det dagliga arbetet och, precis som jag avslutade det förra inlägget: “……. så borde vi ju använda dator så fort vi ser minsta chans för att på så sätt ge eleverna möjlighet att skaffa erfarenheter som understödjer den här biten av av den digitala kompetensen. “

I ett tidigare inlägg skrev jag om “trafikantkompetens” som ett sätt att resonera kring digital kompetens. Tänker i ett par inlägg framöver utveckla mina tankar bakom mindmapen (ja, med tanke på storleken på bloggens hittillsvarande läsekrets så får det väl ses som ett sätt att få mig själv att fatta vad jag menade när jag gjorde den).

Trafikantkompetensens “första gren” tar upp att en god trafikant utifrån mål och syfte med resan skall ha förmågan att orientera sig till målet, välja lämpligaste fordonet och använda detta på ett kreativt sätt. Ska jag till affären för att köpa ett paket mjölk är knappast långtradare bästa valet, medan enbart cykel knappast lär ta mig till New York även om jag har förmågan att förflytta mig i den rätta västliga riktningen. När det gäller kreativiteten handlar det dels om att en god trafikant hittar alternativa vägar att styra fordonet mot målet om det skulle behövas och dels att kunna utnyttja fordonets potential.

Den cyklande tvåbarnsförälder som fixar skjutsen åt bägge barnen genom att utrusta hojen med barnstol både på pakethållaren och styret utnyttjar helt klart fordonets potential och det där med alternativ väg kan exemplifieras med att från Södra Torggatan i Älmhult ta sig norrut på Södra Esplananden – i och för sig är det bara att blinka vänster och avvakta tills kusten är klar att svänga norrut, men ganska ofta går det snabbare att först köra söderut genom att blinka höger, köra 100 m till rondellen vid Hallandsvägen och där göra ett helvarv o sen köra norrut.

De förmågor och det kunnande som berörs i den här mindmap-grenen är ju egentligen inte specifikt trafikantanknutet – att kunna orientera sig, välja lämpligaste redskapet och att använda detta kreativt är ju nödvändigt för att klara sig inom de flesta områden. För att bygga upp förmåga/kunnande inom ett visst område måste man få prova på att vara trafikant, förälder, snickare, ekonom eller vad kompetensen för tillfället gäller. Ju mer du fått möjlighet till det desto större förmåga/kunskap, men så är det ju också så att ju fler andra områden man har erfarenheter av desto större är möjligheten till “synergieffekt” och “parallellkoppling”.

Hur skall då skolan bidra till att bygga upp denna del av elevernas digitala kompetens? Ja, här handlar det ju om att i det dagliga skolarbetet verkligen använda sig av informations- och kommunikationsteknikens hjälpmedel i allehanda sammanhang. Eleverna måste få prova de många olika möjligheter som IKT öppnar. Ordbehandling och informationssökning får inte vara de enda IKT-relaterade aktiviteterna. Vi måste skapa lärsituationer som innebär att eleverna får prova sådant som de kanske inte självmant gör digitalt.

De har med stor sannolikhet digitala kontakter med andra ungdomar, men har de haft något att göra med någon på en myndighet? på ett företag? i utlandet?

De flesta har nog filmat polare med mobilen, men har de skapat någon mer genomtänkt bild-/filmberättelse?

Har de använt ljudmöjligheterna till annat än att kopiera musikfiler? Har de bloggat? gjort något mer än beskurit en bild?

Har de förresten sökt information på annat sätt än att skriva ett sökord via Google?  …… osv

Jag har tidigare varit benägen att resonera utifrån dator i undervisningen när det på något sätt är uppenbart positivt för det som just då är huvudsyftet med undervisningen annars kan det vara. Men med funderingar i linje med ovanstående så borde vi ju använda dator så fort vi ser minsta chans för att på så sätt ge eleverna möjlighet att skaffa erfarenheter som understödjer den här biten av av den digitala kompetensen.

Var häromdagen tonårs-chaffis med Timbuktukonsert på Landskronakarnevalen som mål. När jag står där på Rådhustorget i väntan på de första tonerna från kvällens huvudattraktion så dyker rubrikens citat upp i tankarna – det är hämtat från ett YouTube-klipp där Timbuktu bl a pratar om hur gammaldags en del av hans polare tycker att han är som skriver ner sina texter på “det gamla viset” och inte använder dator eller mobil. Det går alltså fortfarande att skapa intresse bland unga the old fashion way och det sker ju varje dag runt om i de svenska skolorna. Som IT-pedagog är det väl att svära i kyrkan, men jag känner mig otroligt kluven i diskussionerna kring “1 till 1″-projekten. De hamnar ofta med allt för mycket fokus på datorn – lärandet hamnar i skymundan eller tas bara för givet – ge eleverna en egen dator så är det bara att ånyo citera Timbuktu: “Det löser sej”!

I våras fick Älmhultsborna via morgontidningen sig till livs ett “1 till1″-förslag – alla som börjar på Haganässkolan till hösten skall få en egen dator! Politikerna förnekade att skälet till att förslaget framfördes just då var att det efter första ansökningstillfället bara var runt 50% av eleverna i kommunen som valde Haganäs – det hade inget med det att göra, syftet var att ge eleverna en “modern” undervisning.

Kanske hade jag inte blivit så förbaskad utan bara sett att ett önskeläge uppenbarade sig för en IT-nörd som undertecknad om jag inte strax innan fått höra budgetdiskussionerna i F-5 på Linnéskolan – de tjafsade inbördes om fördelningen av läromedelsanslaget på cirka 900 kr/elev. Att leasa datorer som enkelt platsar i utbildningsnätets nuvarande upplägg kostar minst 2000 kr/elev.

Att jag inte på direkten gjorde vågen för förslaget berodde förutom på att det visar på en sned fördelning av resurser mellan grundskola och gymnasieskola också på en flashback till diskussionerna kring datorn som “kompensatoriskt hjälpmedel” (eller med nuvarande terminologi: alternativt verktyg). Hur många gånger ha jag inte fungerat som Tjalle Tvärvigg när ordinationen för elev med läs- och skrivproblem bara löd – en dator! Alltför ofta sågs datorn i sig som lösningen, att det behövdes program, handledning och stöd både åt elev och inblandade pedagoger fanns inte på kartan då (men nu, lyckligtvis).

Nu blir det inte något allmänt datorregn bland höstens ettor på Haganäs – vi kommer att dra igång i liten skala för att identifiera möjligheter och problem. Att sälja in en “modern” undervisning på en skola som hamnat på sjätteplats i landet, när gymnasieutbildningar rankas för att underlätta för elever att välja görs inte bara genom att hiva ut datorer till eleverna – det går ju tydligen att göra bra grejor också med papper och block!

I en kommentar till inlägget om IKT i skolan häromdagen  skriver Per Lagerström att han

skriver på ett manus till en idéskrift om “Folkbildningens digitala möjligheter” som skall fånga upp lite av alla de erfarenheter som gjorts inom det flexibla (och digitala) lärandet inom folkbildningen de senaste åren.

Vår huvudtes är att klyftorna i samhället redan existerar och antingen förstärks eller minskas med hjälp av nätet. Och att just folkbildningen har en jätteuppgift att fylla.

Min egen tes är att folkbildningen dessutom ligger flera steg före i sitt pedagogiska tänk om man jämför med communities, och andra modererade diskussionsforum på nätet.

En utmaning för min del blir att gjuta lite mod i folkbildarna och få dom att börja tro på sig själva och sina organisationers möjligheter.

Tar gärna emot tankar och idéer om detta på per.lagerstrom@folkbildning.net

MVH

/Per Lagerström

Jag har precis hoppat på samma kurs som Monica och Lina läser, KTH:s distanskurs om digitalt lärande. Spännande! Mitt i all entusiasm (och ibland en viss kritik mot det digitaliserade lärandet) infinner sig känslan av en viss meningslöshet. Vår samlade erfarenhet av datorer i skolan är mer en erfarenhet av brist på teknik, såväl som kompetens. Vad är vitsen med denna ökade digitala kompetens om inte möjligheten finns att utöva den?

I videon ovan talas det bland annat om den kompetens dagens elever behöver få med sig från skolan. Fakta är i mycket något förlegat (den finns bara ett musklick bort), och det stereotypa testandet av dessa faktakunskaper är, menar en av talarna, en “economically foolish idea”.

Vad som krävs av våra framtida elever är istället artistiska förmågor, att kunna sammanställa, förstå kontexter, att arbeta i team, vara tvärvetenskapliga, flerspråkiga, mångkulturella. Vi behöver “modiga barn som bryr sig”.

Det gäller inte att memorera fakta utan i stället att veta hur man finner informationen, hur man giltiggör den, sammanställer och förenar den med annan information. Hur man använder den, kommunicerar den, samarbetar runt den, hur man löser problem.

Utbildningen som den ser ut är i dag är “död” –  nu skönjer vi gryningsljuset för lärandet.

Det viktiga, som jag ser det, är att det är genom skolan vi ger eleverna tillgång till denna teknik. Till de som har är redan mycket givet; många av våra elever lär sig mycket på egen hand på datorerna hemma. Men vi får inte glömma de andra.

“Framtiden är här, den är bara lite ojämt födelad” som en författare säger i den här artikeln från Aftonbladet, som handlar om att nätet, eller den digitala kompetensen, är den nya klassfällan.

Min mer bloggarvane son påpekade att man alltid skall ha en bild till sina inlägg annars läses inte inlägget.  Undrar om det här till höger blev tillräckligt skumt för att dra uppmärksamhet till sig?

En mer läsbar variant lär dock behövas om man skall hänga med i det följande.

Förslaget till IT-plan handlar mycket om resurser eftersom vi hittills kört enligt principen “pengar över i slutet av året? Köp datorer!” och alltså behöver få in kontinuerligt utbyte av hårdvara som en del i budgeten. Bråttom, bråttom för att få in det hela i budgetprocessen. För att inte frågan om lärandets när, vad, hur skulle fördröja den biten så blev en punkt i IT-planen att vi skall utarbeta en särskild plan för “Digital kompetens” hos elever och personal.

När man diskuterar IT i skolan med personal brukar det ofta hamna i två huvudspår som är svåra att ta sig ur. De mer IT-vana fastnar lätt i diskussioner kring den del som handlar om teknik och programvara, medan de med mer tveksamma använder “massmedia-approachen” och älter alla faror. Finns det dessutom en bibliotekarie med i gänget (vilket det helt klart skall göra) så hörs med jämna mellanrum något om att deras yrkesgrupp besitter en stor kompetens som behöver lyftas fram. Det blir lätt så att vi snackar förbi varandra.

Eftersom jag befinner mig halvvägs genom  “övningskörningsåldern” – en son som sedan en tid lyckligen uppnått erforderlig kompetens och en kvinnlig “wannabe” har jag av och till ställts inför frågan vad man behöver klara av för att bli en god trafikant. Det föll sig därför naturligt att göra en allegori:  “Trafikant-kompetens” blir ett försök att belysa begreppet “Digital kompetens” ur många olika synvinklar. Mindmappen får bilda utgångspunkt för ett antal inlägg framöver och om nån vill bidra med “förgrenande ben” tar jag gärna emot förslag.

… är enligt min mening en mycket positiv upplevelse. Layouten har förändrats = förbättrats. Se själv här - eller ännu bättre – se tillsammans med kollegor och elever!
Jag tycker webbplatsens nu är luftigare och därmed tydligare. Det går att prenumerera på nya länkar via RSS men också via Twitter

Fler sökmöjligheter
Där finns fler ingångar än tidigare – förutom sökrutan också via skolämnen eller taggmoln samtidigt som den gamla temaindelningen finns kvar, folk och länder osv.

För lärare
Färdiga sökövningar “för lärare” finns som särskild ingång. Och det är väl här jag kan ge ett något negativt påpekande – det hade varit bra om rubriken istället varit “för lärare och bibliotekarier”. För det är uppgifter som man med fördel kan göra tillsammans med bibliotekarie. När man väl är på sidan finns bibliotekarien med, men jag tycker nog att det varit mer pedagogiskt att ha det med redan i rubriken som ett tips om vikten av samverkan mellan dessa två av skolans professioner.

Upp till 12 år – både bilder och text
Genom att ha en särskild ingång till elever på låg- och mellanstadiet har hela webbplatsen fått en neutralare och vuxnare layout. Samtidigt får de yngre en layout och ingång som passar bättre för dem. Ugglor! Dessutom har de länkingångar som är anpassade efter skolämnen. Något att utgå från när vi ska planera framtidens Dewey-övergång?

Snyggt jobbat Skolverket!
// Pia Malmberg-Kronvall

Jag har sedan i höstas funderat på hur man skulle kunna prova att använda Twitter i undervisningen. Ursprunget till detta var att jag blev kraftigt försenad till en föreläsning pga tågförsening mellan Västerås och Eskilstuna. Jag kunde inte nå någon administrativ personal och jag hade inte något mobilnummer eller epostadress till någon av studenterna. Men med Twitter hade jag kunnat få ut ett meddelande om jag var försenad. (För att det skulle vara optimalt så skulle de väntande studenterna naturligtvis kolla upp sina twitterflöden i sina mobiltelefoner). Nu testar jag med ett särskilt twitterflöde i samband med en genuskurs jag har nu, men än så länge är det ingen student som följer mitt flöde.

Jag har också varit trevande för hur man bäst använder twitter i undervisnings- och utbildningssammanhang. Jag formulerade när jag starytade upp min kanal följande användningsområden: 1. snabba undervisningsmeddelanden, 2. transparens och 3. intern diskussion.

Via mymlan på Bloggvärldsbloggen så hittade jag ett tips av IT-mamman (vars blogg jag följer men som jag inte hunnit läsa ikapp i min rss-läsare) som tipsar om ett universitet i USA, Marquette university, där professorerna börjat använda Twitter i undervisningen. Och tidigare för några veckor sedan så retweetade Stefan Rimm om några youtubeklipp med Per Falk från Nacka gymnasium om Twitter i undervisningen.

I mitt egen kurs hade jag inte tänkt att använda Twitter direkt i undervisningen, som ett pedagogiskt redksap, utan mer runt undervisningen som en informations- och kommunikationskanal. Nu följer inga studenter mitt twittrande och det beror nog på att datormognaden inte är så hög bland våra studenter, men också för att jag kanske inte har någon riktigt klar idé om hur jag kan använda den. Det är ett famlande hur man bäst kan använda den nya tekniken.

Stockholms regionbibliotek har låtit bibliotekarien Einar Spetz göra två undersökningar om hur wikepedia används i skolan och hur synen på wikipedia är bland elever och lärare. Användandet av wikipedia är utbrett och eleverna trodde att lärarna var negativa till wikipedia men det visade sig att lärarna var mindre neagitva än vad eleverna trodde. Elevundersökning hittas här och lärarundersökningen här.

Många lärare är förvisso negativa till wikipedia och allt är inte trovärdigt, men samtidigt så är användandet av wikipedia ett reellt faktum och då måste man som lärare och utbildningsinstitution förhålla sig till detta (innebär inte att man generellt skall förbjuda användandet). Istället måste man fråga sig när det är OK att hämta uppgifter från uppslagsverk och encyklopedier. När man ställt sig denna fråga och kommit fram med ett svar, så är nästa steg att välja vilket uppslagsverk man i så fall vill använda, och som ett tredje stag källkritiskt förhålla sig till de uppgifter man får fram (detta gäller även då man använder NE eller något annat traditionellt uppslagsverk).

Omvärldsbloggen skriver också om detta.

KTH har satt ihop en kurs med grejer som verkar så nyttiga att de borde vara en självklar del av lärarutbildningen. Jag har naturligtvis anmält mig, följer du med?

Ur kursinnehållet:

• produktion och användning av digitala lärobjekt
• öppna lärresurser (OER)
• digitala lärplattformar
• personliga lärmiljöer (PLE)

Kort film om kursen:

Läs mer, och följ länk till anmälan, på http://www.kth.se/rcn/utbildning/pedagogik

Yttrande över betänkande SOU 2008:109 En hållbar lärarutbildning:

Vi anser att det i en hållbar lärarutbildning behövs moment som ger metoder, exempel och forskning kring samverkan mellan pedagoger och bibliotekarier på förskole-, grundskole, gymnasie- och komvuxnivå.

Nyutbildade lärare har förvisso erfarenhet från att använda ett biblioteks olika resurser och medier utifrån sina egna akademiska studier. Däremot har de inte fått med sig någon erfarenhet av eller metoder för att vara pedagogiska handledare för elever som ska söka information, granska och jämföra källor, jobba med fördjupning och faktainhämtning i en utvidgad lärmiljö, exempelvis i bibliotek och via Internet. Med det arbetssätt som råder i dagens skola behöver läraren detta med sig från sin utbildning för att kunna uppfylla mål, läroplan och riktlinjer samt framförallt för att kunna förmedla hållbara färdigheter till eleverna.

Vi ser tydliga kopplingar mellan samverkan bibliotekarie och pedagoger särskilt till perspektiven vetenskapligt och kritiskt förhållningssätt samt informations- och kommunikationsteknik (IKT) som utbildningsresurs.

Vi anser vidare att det för en hållbar lärarutbildning krävs att digital kompetens/it-kompetens/ikt-kompetens får en strukturerad, entydig och framträdande roll som genomsyrar hela lärarutbildningens alla delar. / Nätverket för grundskole- och gymnasiebiblioteken i Kalmar län

Ny läroplan och nya kursplaner
Skolverket har fått uppdrag från regeringen. Mer om det finns på Skolverkets webbplats för arbetet. På en mailfråga till projektledare Niclas Westin fick jag svaret:
”Skolbibliotekens pedagogiska roll lyfts fram som ett exempel under rubriken 2.8 Rektors ansvar i samband med läromedel och annat stöd för att kunna söka och utveckla kunskaper. Det är i nuläget för tidigt för att kunna säga om denna reglering kommer att ses över och eventuellt förändras, vi har inget specifikt uppdrag att göra den typen av översyn.”

Kulturrådet och DIK-förbundet finns med i en diger lista över de som bjudits in till samråd med Skolverket i frågan om ny läroplan. Men inte Nationella Skolbiblioteksgruppen. Inte någon av de ideella skolbiblioteksföreningarna. Inte Svensk biblioteksförening. Suck.
// Pia Malmberg-Kronvall

Enligt en artikel i SvD en vecka tillbaka skall läroplanerna för de yngsta åldrarna i Storbritannien moderniseras. Eleverna skall lära sig att använda sociala medier och samtidigt blir det inte längre obligatoriskt att lära sig om den viktorianska eran och andra världskriget. Mer webbaserad undervisning och mindre av bokläsning.

I Sverige har vi ju redan mönstrat ut specifika tidsperioder som något obligatoriskt som eleverna måste lära sig enligt läroplanerna för den svenska skolan (med undantag för förintelsen i vissa sammanhang), men däremot vi inte lyckats integrera IKT på ett tydligt sätt i skolan och inom lärarutbildningen.

Aftonbladet hade förra veckan en artikel, Lärare hängs ut på youtube, om att högskolor och universitet vill förbjuda studenterna att filma föreläsningar. Lite slarvigt skriven artikel, Mitthögskolan i Västerås (sic!) nämndes. Verkar vara hämtat från Mittuniversitet och Umeå universitet. Argumenten för att förbjuda filmning av föreläsningar är dels att man inte vill att lärare (med misslyckade föreläsningar?) skall hängas ut på internet, dels att detta skulle kunna vara en kränkning av lärarnas upphovsrätt till sina egna föreläsningar.

Som universitetslärare kan jag ha förståelse för dessa argument, men samtidigt tycker jag det är fel av högskolor att generellt förbjuda filmning av föreläsningar. Detta av tre skäl:

1. För studenter med funktionshinder kan det vara ett bra hjälpmedel att filma föreläsningar, och istället för att skriva av vad läraren skriver på tavlan kan man ta en bild från sin mobiltelefon.
2. Det finns ett akademiskt ideal om att kunskap och information skall vara fri, och jag hävdar att denna princip är viktigare än den enskilda lärarens upphovsrätt till den egna föreläsningen. Om vi som lärare inte står upp för detta ideal så ger vi indirekt stöd till tankar om patent på kunskap och information (exempelvis till det mänskliga DNA:t) och svindyra internationella vetenskapliga tidskrifter.
3. Den nya tekniken, webb 2.0 och IKT, är något som vi som lärare måste bejaka och därmed användandet av mobiltelefoner och videoinspelningar. Vi har inte längre monopol på högre utbildning, utan lärandet är idag inte längre rumsligt och tidsmässigt bundet till att 20- till 24-åriga studenter följer undervisning i fysiska föreläsningslokaler tillhörande något av våra statliga högskolor eller universitet. Om vi inte bejakar den nya tekniken så kommer vi helt enkelt inte överleva. Men det handlar inte bara om överlevnad, vi måste också börja se mobiltelefoner som pedagogiska hjälpmedel. Ju fler filmade föreläsningar som läggs ut på nätet desto bättre

Jag gjorde själv en snabb sökning på youtube men hittade inte någon uthängd svensk universitetslärare. Däremot fanns det en del filmer från gymnasieskolor som kanske skulle passa in under epitetet uthängda lärare.

Tack till Peter Alsbjer som lagt upp en videofilmslänk om skolbiblioteks roller av idag på sin Facebook. “School librarians like Stephanie Rosalia have transformed into multi-faceted information specialists who guide students through the flood of digital information that confronts them on a daily basis.”

Enligt min mening visar den verkligen på de olika roller och delar som ingår i uppdraget – förmedla böcker och läslust, stöd till elever med lässvårigheter, hur bemöter och stöttar man elever som nyss kommit till landet. Och så “web literacy” – hur läser, granskar, dubbelkollar man en webbsidas trovärdighet och relevans för ens fråga. Stephanie Rosalia börjar jobba med web literacy tidigt under elevernas skolår, 5th grade eftersom det är försent att börja på det som motsvaras av vårt högstadium och/eller gymnasium.

Web literacy
Ännu ett bidrag till floran av benämningar på det som jag ser som en av både nutidens och framtidens viktigaste kompetenser? Fjärde basfördigheten. Eftersom det verkar som att beslutsfattare i allmänhet ännu inte bestämt sig för vad det ska heta… IT-kompetens, IKT- eller digital kompetens. Och så har vi biblioteksbranschens informationskompetens. Här högskolebibliotekens definitioner av lärandemål kring informationskompetens.

Sedan något år tillbaka har jag försökt hålla mig till EU-parlamentets digital kompetens – för att de listar alla olika delkompetenser som ingår. Nu får web literacy bli en bubblare på min favoritbegreppslista. Behövs dock en svensk variant, som inte låter som att det handlar om att kunna webbteknik. Någon som kan hjälpa mig med det?

Undrar om det fungerar att skicka en videolänk som ett inlägg till riksdags och Skolverkets arbete med ny lärarutbildning och framförallt till den kring ny läroplan??? Får väl grunna på det ett tag.

Här är i alla fall länken till Skolverkets portal 2011 om processen med ny läroplan och nya kursplaner. Rekommenderas för den som vill hålla sig uppdaterad! För det måste vi väl?

YouTube har vi väl hört talas och sett ett tag nu. Annika Hultén, bibliotekarie på folkhögskola och medlem i Kolla Källans referensgrupp, skriver om hur man jobbat med info från YouTube, finns på Kolla Källans idélåda.. Är det någon av er här omkring som jobbat på liknande sätt?

TrueTube hittade jag efter att ha läst en artikel i Diu nr 1 2009, Datorn i utbildningen. Jag citerar rakt av: “Truetube.co.uk är en ideell tjänst som inriktar sig på att visa filmer där man tar upp viktiga diskussionsämnen. Ofta är det ungdomar som pratar. Det finns möjlighet att bidra med eget material”.

Sista tipset har också med engelska att göra – Språklänksportalen - ett delarbete inom projektet Ung kommunikation. Kolla gärna på fler av deras temagrupper och du kan hitta mycket matnyttigt inom digital kompetens och lärande.
// Pia Malmberg-Kronvall

Sen några veckor tillbaka diskuteras det lite varstans om hur man bör benämna det jag skrivit som rubrik. Anledningen är faktiskt förslaget (betänkandet) till ny lärarutbildning.

I ursprungliga direktivet verkar det inte alls finnas med vid en sökning på alla tre begreppen i pdf-filen. I tilläggsdirektivet 2008:43 står “informations- och kommunikationsteknik samt lärande i digitala miljöer”. I betänkandet (SOU 2008:109) finns alla begreppen med. Förhoppningsvis menar man samma innehåll…

Jag tycker nog ändå att det är oroande att man inte verkar inse att det är viktigt att bestämma sig för ett begrepp. För innehållet är så pass centralt för framtida kompetensbehov att det behövs en korrekt definition. Biblioteksvärldens “informationskompetens” tycker jag borde kunna vara en lämplig begreppskandidat. För då handlar det främst om ett förhållningssätt till information och kunskapssökande. Inte om vilket verktyg man använder.

Jag kan fortfarande bli förvånad, och ibland förskräckt, över att IT-kunnandet, text, bild, presentationsverktyg, blogg, wikis, kommunikation med mera, fortfarande är så ytligt och begränsat i skolor och ute i vårt samhälle. Och att vuxenvärlden överlämnat ansvaret till barn och unga att skaffa sig kunskaperna på egen hand.

Så egentligen är det kanske inte så intressant vad man kallar det? Viktigast är nog som IT-branschen uttrycker det hela via en artikel i Computer Sweden i höstas:

“Att lärarutredningen lyfter fram den digitala kompetensen i lärarutbildningen är ett stort steg mot ett effektivt lärande och en fungerande undervisning i svenska skolan. Spela inte bort möjligheten.”

Följ vidare debatt på Skolverkets Omvärldsbloggen!
// Pia M-K