Läser just i senaste numret av Pedagogiska magasinet att detta med digitala infördingar är en myt.Det säger i alla fall Ulli Samuelsson, doktorand på Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping. Hon konstaterar att det saknas forskning om hur barn och unga använder nya medier och vad de faktiskt kan. Läs vidare via, sid 31

Ja, idag tar jag mig faktiskt friheten att göra det! Läs mitt inlägg “Känner du den digitala infödingen?” här!

Efter en rolig och inspirerande studiedag/workshop under rubriken “Vad ska biblioteken göra i rymden, egentligen?” hållen av Åke Nygren och Linnéa Sjögren hos mig i Gävle igår, har jag lite nya undringar.

På min slarvigt utkastade fråga om vad som kommer att vara på agendan när “dagens 15-16-åringar” får för sig att tex arbeta på bibliotek svarade Åke , helt riktigt, ungefär att det intefinns någon automatisk koppling mellan att vara 15-16 och vara 2.0/webb-litterat/intresserad (mitt uttryck).Vad jag egentligen hade i åtanke var den grupp man som går under benämningen “digital natives” .  (Här några korta bloggposter från Peter Alsbjer om detta. Här en wikipediapost.) Vilka problemställningar kommer de att arbeta med? Jag har en hypotes om att en digital inföding kommer med en grundverktygslåda som markant skiljer sig från den vi har, en självklarhet kan tyckas, men kul att fundera lite på när vi (digitala immigranter) strävar som bäst med att under olika former hålla oss á jour med vad som döljer sig under huven på det vi idag kallar 2.0.

Kanske han/hon kommer att skratta lika gott som jag när jag hittade en liten uppsats vars tema var huruvida biblioteken skulle släppa in ett nytt format på biblioteken och vad det skulle kunna leda till? Formatet som var kontroversiellt den gången var cd-rom:-)…

Googlade fö nyss “digital natives” och hittade denna sida att fördjupa sig i…

Jag instämmer verkligen med de som förfäktar att biblioteken måste ta de här verktygen på allvar och använda dem på ett genomtänkt sätt, se till nyttan osv, men ibland är jag rädd för att allt vår analyserande hämmar oss i växten. Det borde vara möjligt att göra en tulipanaros här: både testa fritt och använda genomtänkt, eller hur? En inte helt okvalificerad gissning borde väl kunna vara att sådant pågår?

Självklart måste vi se upp med tendensen att bedriva utvecklingsarbete på kvällar/fritid, men jag tror inte riktigt på att allt kan struktureras och schemaläggas.Dock, med tanke på att väldigt lite arbete med webb är schemalagt och strukturerat på biblioteken idag över huvud taget, återstår “allt” att göra!

Ikväll har jag varit på Internetworlds prisgala Topp 100 Sveriges bästa sajter 2008. Många kan idag. Trots att SVT ligger tvåa är det anmärkningsvärt att det bara är de stora drakarna bland de svenska nyhetssajterna som hamnat bland de hundra bästa. Samtidigt som många små bolag som sysslar med helt andra saker än journalistik hamnar där efter bara ett år eller två.

Landsortstidningarnas webbsatsningar lyser alltså med sin frånvaro bland de 100 bästa sajterna. Det oroar mig. Sällan har intresset för lokala nyheter varit så (mätbart) stort. Här borde det finnas en jättepotential. När ska de inse att prenumerationsstocken för pappret som till stor del består av folk 55+ troligtvis inte kommer att föryngras nämnvärt hur bra papperstidning de än gör? Alltför sent är jag rädd och då finns kanske inga pengar kvar att göra den där satsningen på en riktigt grym journalistisk webb som är tillräckligt spännande och utmanande att den lockar de digitala infödingarna som just nu är under 25 år.

De traditionella mediehusen (läs tidningar) håller på att tappa mark till nya aktörer som inte alltid sysslar med journalistik och inte är bundna vid gamla sätt att kommunicera. Dagens unga vuxna litar visserligen på traditionella medier men i väldigt hög grad även på varandra som förmedlare av nyheter och information.

Det senare har man tagit fasta på vid utvecklandet av Visit Sweden, som ikväll utsågs till Sveriges bästa sajt 2008. I Community of Sweden som är kopplad till sajten vågar man tappa kontrollen över vad som ska skrivas om vårt land till potentiella besökare. Idag har de över 4000 registrerade användare som älskar Sverige och som inte bara avslöjar sina smultronställen utan även recenserar hotell, berättar sina egna historier och lägger upp sina bilder. Vem skulle du själv lita mest på? Turistrådet eller en annan resenär?

De använder sig också av Google maps för att placera bilderna på en interaktiv karta. Något tidningar skulle kunna göra med hela sitt artikelarkiv. Tänk dig att klicka på din hemby och få upp alla artiklar som tidningen skrivit de senaste åren om händelser i byn. Det är väldigt vanligt i andra länder. Milwaukee Journal Senteniel i USA lät förresten läsarna rapportera in väntetider i vallokalerna under presidentvalet förra veckan som presenterades på sajten som en klickbar Googlemap.

Och har ni möjligen hört mig föreläsa om Crossmedia har ni fått ännu fler exempel. I Sverige är det ännu inte lika vanligt. Svenska Dagbladet gör det med dagshändelser på sin Stockholmskarta. De blev förresten årets mediesajt. Mer sådana smarta servicefunktioner tack!

De bästa platserna på nätet ger intryck av att älska sina brukare. Den man älskar vill man umgås med, berätta saker för, lyssna på och skoja med. De har en ständigt pågående kommunikation men sina användare både om innehåll men också om nya funktioner.

Sajterna som presenterades i kväll visade upp många kreativa lösningar på att skapa relationer till sina användare. Det är naturligtvis viktigt men det blir nog aldrig som jag och min DN-prenumeration. Den kommer jag säket att leva med resten av livet vid frukostbordet. Men på nätet är jag alltid otrogen i mina medieval.

Apropå det skriver Internetworlds chefredaktör Magnus Höij i senaste numrets ledare  “Att agera som om världen snurrade kring den egna sajten är både dumt och patetiskt.” Det är värt att fundera en stund på.

Eva Åberg

För dagens digitala infödingar (=ungdomar med stor nätvana) går bekvämlighet före kvalitet enligt Derek Law som skrivit en intressant artikel för FUMSI:
Convenience Trumps Quality: How Digital Natives Use Information

“we need to consider how we can manage information and access to it and not simply store it.”
” …librarians are trusted as impartial, even-handed and good at getting appropriate information. This provides an obvious building block where resources validated by librarians or kite-marked on websites will become preferred sources. The very Ranganathan-like concept of the right information to the right user at the right time becomes a perfect response to this discontinuity.”

George K. Zipf myntade begreppet minsta motståndets lag 1949.

Via

Iaf som vi känner det idag. Men för Google-generationen och de digitala infödingarna kanske det är en självklarhet som msn skaffar sig ett förhållningssätt till. Att alla lägger ut bilder på bakfulla människor på Facebook innebär rimligen att framtidens chefer också gör det – det blir en accepterad del i kulturen. Kanske.

Läs artikeln Do Social Networks Bring the End of Privacy? från Scientific American:
“Public sharing of private lives has led to a rethinking of our current conceptions of privacy.”

Ja, vad gör dom i skolan? Vad borde dom göra?