Det sägs att nästa stora världskrig kommer att handla om vatten. En förutsättning för liv och rent vatten håller på att bli en bristvara i världen. Så även här på gården.

Det var nog inte en slump att en av den första frågorna som mina svärföräldrar ställde min svägerska när hon tog hem och presenterade sin blivande man för första gången var:
“Han är händelsevis inte rörmokare …?”
Efter att ha granskat kostymen, den välstrukna vita skjortan och den välknutna slipsen konstaterade svärmor till sin besvikelse att det nog inte var troligt. Och det hade hon ju rätt i. Det gick bra ändå.

Själv fick jag inte den frågan och såvitt jag vet ställdes den inte heller till den käre maken. Kanske borde jag vara lite förolämpad över det, feministiskt intresserad som jag är. Å andra sidan har jag mer utbildning inom jordbrukområdet än någon annan här på gården och har gängat rör för vattenledningar för stallbruk och det kan faktiskt räcka med att veta att jag kan.

De av er som läst inlägg på denna blogg tidigare vet att vattenproblem inte är ovanliga hos oss. När sommargästerna flyttade ut tog det inte många dagar innan det började spotta och fräsa i vår kökskran. Den käre maken började hälla upp vatten i en kanna på kvällen för att säkra mitt morgonkaffe och i övrigt tillbringa mycket tid i brunnshålet eller jagande vattenläckor. Det stora bekymret är att få vattnet att räcka till djuren. När det har varit så här varmt som det har varit under månadsskiftet så kan en häst dricka upp till fyrtio liter per dygn. När håret börjar kännas som stålull eller de som kommer in svarta med höboss efter att ha lastat av en vagn hör är det inte heller så roligt att vara utan vatten. Även om det går att bada i sjön så ger det inte riktigt samma känsla av renhet. Disk och tvätt har också en benägenhet att torna upp sig med en oroväckande hastighet.

Så gissa om det var ett glädjande besked när några av sommargästerna meddelade att de skulle borra varsin egen brunn i år. Sådana händelser är också en del av sommarunderhållningen så här på landet. En anledning till spontana besök. I flera dagar kunde vi höra brunnsborraren arbeta till långt in på kvällen.

Ljudet av drillandet i berget pågick i flera dagar

Så förra söndagskvällen efter ha suttit hos svägerskan och hennes man och pratat, slagits med myggen och tagit ett glas vin eller två så var det när det började mörkna dags för mig att gå hem. Den käre maken räknade jag med skulle ha hunnit krupit i säng redan. Pågående höskörd tillåter inte alltför långa sovmorgnar, för övrigt är han mer en morgonmänniska. Så döm om min förvåning när jag kom in och mötte den käre maken på väg ut. Vad nu?

Jo, efter att ha avslutat sitt borrande ganska sent på kvällen så bestämde sig brunnsborraren att köra hem direkt istället för att återkomma nästa dag och hämta utrustningen. Det skulle han naturligtvis inte ha gjort, för han kom inte så långt. I första kurvan så gick han för nära den fuktiga vägkanten och satte lastbilen i diket. Efter att ha misslyckats med att få upp bilen så ringde grannen till oss och den käre maken fick rycka ut med sin traktor. Även detta misslyckades och eftersom det var midnatt körde maken in brunnsborraren till tätorten istället.

En lastbil i diket stänger effektivt till vägen

Nya försök nästa dag. Lastbilen hade naturligtvis fastnat på ett ställe som effektivt blockerade all trafik till och från samtliga sommarstugor nere vid sjön så en grannfru som hade ärenden inne i civilisationen fick låna en av våra bilar för att komma iväg. Först framåt eftermiddagen lyckades en bärgningsbil få upp lastbilen.

Den käre maken får dock fortsätta att roa sig med vattnet. Nu ska en bit ledning bytas i stallet eftersom vi misstänker att det kan finnas en läcka i marken där.

Idag flyttar vi det sista från lägenheten.. vilket betyder att min dator kopplas ner och flyttas över till den nya lägenheten…
När jag är online igen vet jag inte.. men enligt telia så ska det vara klart den 8 maj.. så tills dess får ni hålla er…
Jag ska försöka att ta mig till biblioteket för att blogga lite därifrån.. men det är ju som det är.. alltid lite tid.. om det finns någon tid till mig alltså.. för de har inte hur många datorer som helst…. men jag ska se vad jag kan göra…

De säger ju att en olycka inte kommer ensam.. idag höll det på att bli dikeskörning och då hade det räknats som singelolycka… jag tappade nämligen vänster bakhjul på rollatorn.. och där stod jag vackert… som tur var så var maken i närheten… och han bara skrattade åt min situation..

Eftersom jag nu kommer att försvinna några dagar från bloggen och jag inte vet exakt när jag kommer jag när jag väl är tillbaka med en liten överraskning till alla min bloggläsare…
Nä, det är ingen idé att försöka muta mig till att tala om vad det är.. det ända som kan vara bra att muta mig med är en laptop.. en sån där liten minidator som har Windows och internet.. så jag kan blogga även när jag är på sjukan.. då kanske jag säger vad det är jag håller på att göra…

Läs även andra bloggares åsikter om pysan, flytt, Telia, bibliotek, blogga, olycka, dikeskörning, singelolycka, bakhjul, överraskning, muta, laptop, bloggläsare

Det finns ju fördelar och nackdelar med att bo i små byar. En av nackdelarna är att det tar en stund för polisen att komma om det blir något, fast det är ju en fördel att om det skulle hända något allvarligt, som att tex en galning kommer hit, så är ju varenda människa i byn jägare så det är bara att ringa en granne i så fall. I går så var en av de notoriska fyllbultarna ute och körde bil, det gick som synes inte så bra för honom utan han krashade en bit bortanför oss här. Han körde rätt ner i diket och där ligger hans fina bil nu. Fyllbulten gick det bra för, svågern hade mött honom när han  vinglade därifrån. Polisen kunde inte göra något eftersom ingen sett honom köra, utan endast när han gick därifrån, så tyvärr klarade han sig undan.

Tyvärr säger jag eftersom det inte är första gången han kör i fyllan, och det lär inte vara sista. I går var ju svägerskan, E och ungarna här. Tänk om den där jäveln kommit när småttingarna cyklade efter vägen ? Han tycktes ha kört ganska fort för det var rejäla bromsspår. Han har ju kunnat köra på dom alihopa. Jag blir så förbannad, en sån här gång skulle ta mej fan alla i byn gå dit i dag när han är bakis (om han inte redan hunnit ta en återställare) och tala om för honom vad man tycker. När det händer lite då och då så är det ju inte så han lärt sig sin läxa menar jag. Det enda sättet att få dit honom är ju om man ser att han kör, och håller fast honom till polisen kommer, vilket dröjer hur länge som helst. Så han får nog fortsätta köra, och alla andra får vara på alerten när man är ute.

Tre barn är på väg till skolan när kl nu är 08:03
En, Elias, ligger och sover fortfarande.
Han börjar skolan 9:25 idag.

På programmet för idag står… fika på stan med Shalini.
Skulle egentligen vilja stanna hemma å sova
Det bidde ett antal lite timmar i natt igen i bingen
och upp ur den strax efter 05.
Men jag har mig själv och skylla.. hå ja ja!!
Ja sitter man här och skriver blogg till kl 01
ja då får man ta konsekvenserna av det.

Läste detta på VLT nyss.
Kunde han inte ha sagt att han fick en kraftig nysattack istället!!
Då är det svårt att hålla bilen rakt på vägen.. ialla fall jag.. haha
Hade dom dömt honom om han hade sagt att han hade nyst?
Det kan bli dyrt och vara ärlig fast det ska man ju vara.
Men en liten lögn hade besparat honom lite money i alla fall.
Så vitt jag förstod så hade han inte skadat andra mera än sin egen bil.

Här har ni lite läsvärd text från SvD
Kanske ger den en strimma hopp åt någon läsare.
Att det faktiskt finns hjälp.. att man inte är ensam.

Nu är det ju inte direkt om ämnet som jag länkade till på SvD
eller jo det gör det väl förresten.. att inte fastna i ett negativt mönster.
Men jag tänkte iaf berätta lite om min erfarenhet
hur man kan styra mycket med rätta tankar och vilja.

När jag för en 11 år sedan fick skadan i ryggen.
Krossade en kota långt ner i ryggen..
Den läkte sen inte rätt utan har en felställning där.
Jag har konstant värk dygnet runt sen dess.
Inte ens starka värktabletter hjälper att ta bort smärtan.
Det finns alltid någonting kvar av smärtan.
och nu pratade jag med min läkare för några veckor sedan
och han sa att det finns en metod
att spruta in smärtstillande i håligheter i ryggraden..
Men den är ju inte permanent utan man får göra om det.
Jag skulle bara hojta till
så skulle han skriva remiss till kliniken i Västerås.
Men nja.. vet inte.. ska fundera.

Hade jag inte blivit “vän” med min smärta
så hade jag nog blivit tokig för länge sedan.
Ilsk på allt och alla och jag hade nog gått in i väggen.
Jag hade nog inte orkat vare sig med barn eller livet.
jag skulle ha blivit den där gnälliga och jobbiga människan
och gått miste om så mycket.
Graviditeterna var en aningens jobbiga
men jag blev sjukskriven direkt för foglossning så det underlättade lite.
Jag hade nog inte haft så många barn heller om smärtan hade fått styra.
Jag hade också svåra foglossningar och var närmast orörlig på slutet.
Jag vägrar att förlora och ville definitivt inte låta smärtan vinna.
Då hade barnen nog slutat vid Elias.
Johannes, Hanna och Marcus hade inte funnits.
Tänk vad jag hade missat då!! Vilken oerhört jävla grym tanke!

Att anpassa sitt liv  praktiskt så att man kan fungera.. är A och O
Jag flyttade från 4;e våningen utan hiss till bottenvåning.
Jag låter inte smärtan hindra mig i vardagen.
och använder inte min smärta för att få fördelar någonstans.
Jag är inte sjukskriven nu och har aldrig varit det för ryggen.. jag vägrar.
Jag kan jobba gott och väl.. men jag väljer ett jobb där ryggen fungerar.
Att jobba inom vården på en vårdavdelning skippar jag… Jag väljer själv bort den.
Fast det är ett underbart jobb.. men det finns tunga lyft.
Nog för att jag skulle kunna men varför ska jag stressa mig mera.. dumt ju.
Men det finns jobb där ute för mig.. gäller att hitta den bara.
Personlig assistent ligger långt fram på “vill listan” och där kan man ju styra lite
Man behöver ju inte söka på dom tyngsta brukarna.

Att vara före smärtan i allting är för mig ett måste…
Den måste komma i sista hand i mitt liv..
Jag tänker inte att: Jag gör det OM jag kan
Att redan i förväg besluta att man inte kan…
är nog vansklig för mig i alla fall.
Då har nog smärtan fått kontroll över mig
Jag vill själv ha den kontrollen över mitt liv.
Negativa tankar ökar smärtan väldigt mycket, det vet väl dom flesta.
Är man negativt fokuserad dygnet runt på sin egen smärta.
Så kommer man ingenstans..
Utan man är fast i sin situation och man låser sig.

Man ser inte på mig att jag har ont..
Kanske ibland då när det är svårt att gå.. då syns det.
Jag går inte omkring och suckar och ojar mig..
Jodå..i ibland så gör jag det inför kompisar.. hahaha
Bäst och skriva det.. dom läser ju detta.. Haha
Men kompisarna vet ju hur jag är till vardags
Att jag inte är såååå attans gnällig.
och att gnälla är ju en mänsklig rättighet jue!!
Så det måste man få göra ibland… Haha

Så för mig har det bara gett fördelar psykiskt och fysiskt
Att bli “vän” med det onda i ens liv.. i mitt fall ryggen.
Den lilla skitkotan ska inte få ta mitt liv ifrån mig.
Kommer inte ens ihåg hur det är att vara smärtfri..
Men det här går.. det är så mitt liv är just nu..
Och i det stora hela så är jag attans nöjd med livet
som den är just nu… trots ont.

Så positiva tankar är bara bra… en attans bra värkmedicin.
Sök hjälp om tankarna blir tunga
eller att man inser att man är fast i ett negativt beteende.
Jag vet med mig folk som faktiskt “trivs” i sitt elände.
När dom får använda smärtan till att styra andra.. och få fördelar.
Sjukdomsvinst kallas det visst.
Men det är ingenting för mig.. hatar att bli daltad.. haha

Nähäpp… så här blir inga barn gjorde.
Morgonröjet är kvar.. sen ska jag fika med Shalini på stan.

Ha en underbar dag alla!

Sköt om er och varandra!!

KramKram!

Är svenskt rekord.
Att ha rekordet i fyllekörning rakt ner i diket kan inte vara något man strävar efter precis.
Hur tänker man när man sätter sig bakom ratten pissfull?

Uppenbarligen så tänkte den 22-åring Varbergsbon inte ett skit med 3,36 promille i blodet när han åkte dit för rattfylla efter att ha kört ner i ett dike…
Kunde han ens sitta rakt med den promillen i blodet?

Själv skulle jag antagligen ha legat vågrätt och utslagen, däckad och borta…
Men å andra sidan så super inte jag flera dagar i sträck heller som 22-åringen verkar ha gjort med tanke på killens höga promillehalt då!

Usch säger jag bara!

Aftonbladet *