Theo Vaness – Bad Bad Boy

Det har visat sig att jag tabbade mig häromsistens när jag hade med gruppen Chew på bloggen. Jag hävdade då felaktigt att de var från Nederländerna. Men min trogne besökare Dick gjorde mig uppmärksam på att så inte var fallet. Hela missförståndet hängde ihop med att det var tunnsått med info om gruppen Chew på de källor jag normalt sett snabbkollar med, dvs Discogs, AllMusic och Wikipedia. Den enda landsinfo som fanns var en hänvisning till Nederländerna så jag utgick då från att de helt enkelt var därifrån, något som visade sig vara felaktigt. Ber om ursäkt för den tabben och tackar samtidigt Dick för att han gjorde mig uppmärksam på det hela.

Hur som helst så är den här killen i alla fall från Nederländerna och just den här låten var min favorit av alla de han släppte. Den mest kända av hans låtar är nog annars glad-gay-disco-dängan As Long As It’s Love. Men jag får nog säga att det är roligare att släppa loss Bad Bad Boy i Cerwinlådorna för den har ett grymt klipp i ljudet på tolvan. Sen är den allmänt catchy och perfekt att dansa till. Så den är given på en nostalgikväll på dansgolvet helt klart.

Tjillevippen

notbugs

Thanks to 8FX for spreading the word of our activities here at Radio Relay.  Now we have listings of our output on Discogs and the lively Little Detroit forum as well as 8FX’s blog 8FX- Ideas Are Bulletproof.  All past shows are available through these resources.

Radio Relay – Saturdays 4.30-6pm on Source FM 96.1 (Stream)

Alle meine Platten nun bei discogs katalogisiert. War gut arbeit, da einiges noch nicht angelegt war.

http://www.discogs.com/user/beetlej

Finde ich eine tolle Plattform. Auch zum Kaufen und Verkaufen sehr gut.

Inner Life – (Knock Out) Let’s Go Another Round

Min husgudinna vad gäller sång är Jocelyn Brown vilket de som följt bloggen genom åren säkert har märkt. Dick som är en trogen besökare kommer ofta med bra tips och sätter även myror i huvudet på en i sina kommentarer. En sådan myra är när jag egentligen upptäckte Jocelyn Brown som sångerska? Jag tror det var någon låt med Inner Life som väckte mitt intresse för denna suveräna sångerska, kan dock inte peka ut exakt vilken så det skulle mycket väl kunna ha varit den här. Men det lutar åt att det är låten I’m Caught Up (In a One Night Love Affair), en klassisk Patrick Adams produktion från 1979.

Inner Life – I’m Caught Up (In a One Night Love Affair)

För den som är lite nyfiken på vad Jocelyn Brown har åstadkommit genom åren rekommenderar jag ett besök på Discogs och där kollar in hennes resumé som är tämligen imponerande. För att få resumén komplett får man dock lägga till de produktioner hon gjorde under namnet Shaw vilket hon hade under en period som gift innan hon tog tillbaka sitt flicknamn som alltså är Brown.

Hur som helst så är det en imponerande lista av produktioner hon sjungit på genom åren och jag är faktiskt lite förvånad att hon inte fått mer uppmärksamhet då hon som artist helt klart spelar i samma division som Aretha Franklin, Chaka Khan och alla andra stora stjärnor. I mina öron så sjunger hon för övrigt brallorna av vem som helst av alla storheter jag kan komma på i alla fall.

Men jag har också känslan av att hon trivts med att inte behöva stå så mycket i rampljuset utan istället har fått möjlighet att helt ägna sig åt det hon gör allra bäst, dvs att sjunga. En av mina stora drömmar är att få höra henne live och jag blir alltid lika glad när jag hittar nya klipp på YouTube, speciellt där hon sjunger sin egna stora hit, Somebody Else’s Guy från 1984.

Jocelyn Brown – Somebody Else’s Guy

Man får ståpäls från topp till tå när man lyssnar på detta, kan inte komma på nån häftigare sångupplevelse, en sån makalös pipa den kvinnan har. Kan för övrigt tipsa om de låtar hon sjungit tillsammans med Incognito, där hittar man lite av samma sorts jazzfunk som är så sanslöst svängig så man får svårt att sitta still när man hör den.

Ja, det var lite om Jocelyn Brown men det kommer säkert att dyka upp mer material med denna kvinna här på bloggen eftersom det finns ett helt hav med produktioner att vraka emellan där hon gör makalösa sånginsatser.

Annars så står min dator och rippar ner alla klipp från FFSOUND som jag berättade om i ett tidigare inlägg. Det är totalt 527 låtar så det tar ett litet tag men jag är i alla fall halvvägs så här långt. Kvalitéten är det lite si och så med men jag rippar ner alla låtarna mest för att ha som referensmaterial och inspiration till bloggen för man vet aldrig hur länge klippen får vara kvar på YouTube.

Tjillevippen

notbugs

Seit ein paar Tagen hat Discogs ein neues Design, welches die Entwickler für bitternötig hielten, wenn man das vorherige, vielleicht etwas antiquierte, “alte” Design begutachtet. Um mal zu zeigen wie es jetzt aussieht, habe ich mal ein Foto davon gemacht:

Diese Releaseseite zeigt, das etwas entschlackt wurde und durch das Grau finde ich, wird ein kleiner Kontrast in die Seite gebracht. Was man hier nicht sieht, ist, dass es nun zusätlich zur bekannten Vorhörfunktion, eventuelle Direktlinks zu iTunes gibt. Sprich: Man kann dieTracks jetzt nahezu direkt über Discogs beziehen.

Insgesamt finde ich das neue Design gelungen und auch der Übergang war bei mir nach Minuten vorbei, nicht so, wie es beim Designwechsel von Last.fm der Fall war, oder wenn andere bekannte Netzwerke einen Neuanstrich erhalten.

Das war jetzt genug dilettantische Fachsimpelei für einen Beitrag. Musik:

Wanda Walden – Don’t You Want My Lovin’

Sänk volymen det första du gör när du försöker lyssna på det här klippet. Det är nämligen helt galet överstyrt vilket är lite synd på en så bra låt. Har haft med den här låten tidigare och det är en sån låt som jag alltid velat ha på vinyl. Så strax innan jag åkte till Spenshult tog jag tag i den saken och beställde ett begagnat ex. från en snubbe i England. Lite osmart var det iofs för jag kunde ju inte vara hemma och lösa ut paketet när det kom och det är bara 14 dagars liggetid så jag fick hjälp av min snälla granne som hämtade ut det under min frånvaro.

Så nu har jag ett alldeles eget ex. av den här tolvan och jag har precis ägnat en liten stund åt att rippa ner den till en MP3’a så jag kan lyssna på den mer vardagligt. Nu har man bara ett antal hundra tolvor kvar att införskaffa innan man kan börja närma sig ett nöjdhetsläge på den fronten. Lyckligtvis så finns det mesta att få tag på via de suveräna musikbörserna Musicstack och Discogs. Den här låten hittade jag till ett vettigt pris på Discogs men jag har även handlat via Musicstack och upplägget på de båda börserna är ganska snarlikt när det gäller beställningsdelen.

Ja, annars så är man på hemmaplan igen. Kom hem i onsdags men det tog några dagar att landa och egentligen är jag inte riktigt tillbaka på banan än känns det som. Men på tisdag ska jag gå och få lite nervblockader i vänster sida av bröstkorgen och det brukar alltid ruska om en. Framförallt så kommer jag inte behöva snedbelasta ryggen så som jag gjort senaste månaderna. Har lixom lutat åt höger för att slippa det värsta av det onda.

Innan jag åkte hem från Spenshult så hade jag en hel drös med inlägg klara i huvudet, hade en väldig inspiration där men av nån anledning så har allt bara runnit ur skallen, men en del av det kommer säkert tillbaka och jag brukar se det som så att kommer jag inte ihåg en grej jag klurat på så var det säkert inte nåt bra att ha i alla fall.

Annars så längtar jag mest till Gran Canaria för tillfället. Brukar göra det när det känns lite tungt och grått vilket det definitivt gör nu när hösten landat med sin gråa filt som omsluter hela verkligheten. Fast det kan vara rätt skönt oxå med det lite lugnare tempot, fast lite tråkigt att promenera när det blåser och regnar småspik.

Hur som helst så ser jag fram emot att komma igång med bloggandet igen. Det är ett bra tillfälle att lixom samla tankarna när man sätter sig en liten stund och plitar ner inlägg om allt och ingenting.

Tjillevippen

notbugs

http://cocoon.net/
http://www.discogs.com/
http://www.babylon-records.com/
http://hmv.com
http://www.juno.co.uk/
http://www.24-7vinyl.com/
http://www.thedjlist.com/
http://www.myspace.com/pix1pix
http://www.myspace.com/tomwax
http://www.soundlondon.com/
http://www.myspace.com/every1soundsystemcrew
http://www.myspace.com/moocifer1
http://www.myspace.com/ciscoadvent
http://www.odsiebie/profil/bartman.html
http://www.myspace.com/djbirinight
http://www.myspace.com/tresorberlin
http://www.myspace.com/grasswaxxrecordings
http://www.myspace.com/gaylesan
http://www.myspace.com/doctormotte
http://www.myspace.com/jamesruskin2006
http://www.myspace.com/jbeltram
http://www.myspace.com/pacou
http://www.myspace.com/adambeyer
http://www.myspace.com/chrisliebing
http://www.myspace.com/systemrecordings
http://www.myspace.com/djhell
http://www.myspace.com/petetong
http://www.myspace.com/marcobailey
http://www.myspace.com/djsheela
http://www.myspace.com/djcarlcox
http://www.myspace.com/pauloakenfold
http://www.myspace.com/anjunabeats
http://www.myspace.com/underworld
http://www.myspace.com/djmarusha
http://www.myspace.com/angelcosta
http://www.myspace.com/djmarabruiser
http://www.myspace.com/danielastickroth
http://www.myspace.com/secretshowspl
http://www.myspace.com/blueproof
http://www.myspace.com/speculum2
http://www.myspace.com/pascalfeos
http://www.myspace.com/gffredericgarin
http://www.myspace.com/missbase76
http://www.myspace.com/misskosmix
http://www.myspace.com/marcocarola
http://www.myspace.com/moonpoolrec
http://www.myspace.com/soundrec
http://www.myspace.com/svenvaeth

See no evil | Speak no evil | Listen to techno has now been added to the DJ Mixes archive.  After receiving some kind words on Discogs I decided this would be a great one to add to the archive – go to the DJ Mixes page for full tracklisting and the download link.

“Mate, I have to say, this is a really great mix and obviously very well thought out. It’s really cool – the flow is excellent – everything just works so nicely together – and the mixing’s great!

The transition from “Losing Control” to “Bout Ready to Jak” is slightly reminiscent of the transition from “Losing Control” to “Mother Earth” in the Chemical Bros’ “Brothers Gonna Work It Out”, if you know what I mean.

This is definitely a keeper.”

I read Lawrence Lessig’s Remix a few months ago, a great book with a stimulating positive approach to the whole piracy and copyright problema, focusing on finding solutions which cater to the increasingly prevailing remixed and remediated forms of digital art and culture, in which the hybrid has become common ground. Lessig discusses new musical ‘innovators’ like Girl Talk, who creates elaborate and eclectic remixes of current pop sounds and anthems, creating a new musical discourse which reflects, winks, ironizes and mocks, while still standing firmly on its own. These kind of adaptations, versionings or reinterpretations have been part of music since its beginnings, coming to the forefront mostly in dub, hiphop, turntablism and the use of samples in electronic music. Just think about all the beats, breaks, loops and glitches that have made a career for themselves and their derivative offspring in musical history.

Electronic music, though now very much grounded in the digital realm, did not originate there, but it did find a save heaven or warm nest in the online environment. Remixing, sampling and turntablism can be seen as the starting point of all kinds of different genres in electronic music, they might even be seen as the most essential aspect of this music genre. This has lead to all kinds of ontologies and classifications into genres and subgenres which have been set up to help define te jungle (ha!) of all the diverse electronic creations.

A great sarcastic attempt to develop such a musical ontology for electronic music has been around on the web for years: Ishkur’s Guide to Electronic Music. A highly personalized ontology that is (with many self-created genres and similar definitions and descriptions), though in its hilarity also strangely precise and very informative. The master mind behind Ishkur is Kenneth John Taylor. In an interview with Taylor, conducted by Joe Farbrook from Histories of Internet Art (who sees Taylor’s work as a form of found art), Taylor explains himself and his guide. His main reason to publish his guide on the Internet was the fact that there are to many copyright infringing samples on it and Taylor did not want to create a commercial product to profit of others work. He also wanted to be able to add the samples next to the text, playing whilst you are reading. Taylor’s vision towards his guide is very interesting, defining it as an unfinished project:

“If you are really into New Media and internet art and all that jazz, here’s some food for thought: My Music Guide isn’t done. It will never be done. It’s what you call a “work in progress”. I continually update it, revise it, change it, add different samples, newer samples, new genres, new definitions and snarling little comments to it as time goes on. There is no definitive version of it at all. It is constantly being changed by me. I think that is something that the New Media world is adopting now. I first heard of it, actually, from George Lucas when he mentioned the original Star Wars Trilogy as being a “work in progress”. And when you think about it, that’s exactly what the internet and new media is. There is no central planner. There is no Great Design to this World Wide Web of ours. We really have no idea what we’re doing now, and we have no idea what this thing is going to look like ten years ago (when it will likely be run and controlled by technologies that don’t exist yet). We are making this thing up as we go along. Every webpage is “under construction”, a work in progress. There’s no such thing as NOT being under construction, after all. I think that appeals to art as well. Under the traditional view, an artist will finish a piece (be it a book or a painting or whatever), and then work on the next piece. But the new model is one of continuously revising and updating existing pieces to fit new paradigms, to broaden their message, to evoke more complex reactions and responses, to keep up-to-date and make relevant commentaries about social life, or to keep improving. Art as Maintenance, and Maintenance as Art. If that doesn’t crank your gears, I don’t know what does. It’s a fascinating concept, I think.”

In this way the new remix culture can be seen and defined as a never ending story, in which (digital) culture is becoming fluid, amendable and liquid. This can be seen in music foremost but also in movies and documentaries, as I wrote about before, and in books. Some examples of fluidity in this respect can be seen in the unbook movement for general trade market publishing and the liquid publication project for scientific publications. But most of all this remix culture can be seen in the production of knowledge itself: knowledge can even be defined as a remix of different types of information into a meaningful context. So in a more meta context our whole information society is based on (the possibility of) remix, as Lessig also remarks in Remix. In a way,  as Eduardo Navas argues in his article Remix, the bond of repetition and representation, the remix connects a culture with its past, reflecting as it does on a previous narrative:

“The remix is always allegorical, meaning that the object of contemplation depends on recognition of a pre-existing cultural code.The audience is always expected to see within the object a trace of history.”

But to get back down from this generalization cloud, we need to define the difference between this inherent remixiality in culture at large and todays specific remix culture. In a great wiki on the web called extendboundariesofliteracy (of which also a formal article has been published) it is explained as follows:

“The principle of remix has always been integral to cultural development, an invisible process through which cultures grow and evolve. On top of this “organic process”, however, self-conscious practices of remix have become popular cultural pursuits of cultural activity. Digital technologies have vastly amplified – in terms of quality and quantity – remixing options. Today, remixing cultural resources comprises what Lessig (2004) refers to as the new “alphabet” – that is, as the new building blocks of creative writing.”

Returning to Ishkur and electronic music, his ontological cravings concerning music go even further as he created the Great Samples Database, which is a user generated list of records and their respective source samples. The whole idea of creating a music ontology (which was already apparent in online encyclopedias/databases like Allmusic and Discogs) was very much enriched with the development of streaming Internet radio. With the coming of Last.fm (which only streams 30 seconds samples on request and the ocassional full track) and the likes (Spotify seems to be the next best thing so I hear) such an encyclopedia plus sound has increasingly become reality. Based on user generated tagging and categorising and based on the principle of serendipity, the whole music scene can and is now being indexed, subindexed and interlinked, creating an immense database of potential ways to discover and interact with music (not withstanding the fact that Last.fm has great lacks and gaps in content covered and played).

But back to the question of sampling, remixing and copyright. When did sampling exactly become such an outlawed activity, making artists liable to clear the different samples they used in their music? Why exactly does this feel wrong to me an clearly many others? Eduardo Navas goes back to the basics of remix, tracing its origin to music and leaning heavily on Jacques Attali’s concepts of repetition and representation, representation meaning the live performance by the author, aura still intact, and repetition reflecting the possibility the mechanic offers to record the music, to expand its use in different contexts and mediums. Navas actually argues that it is the (remix) DJ that again, by means of his agency, introduces the concept of representation into music, stating that in his way the DJ is actually composing a new score, freeing the music once more from its convines of repetition. In this way the copyright claims concerning the old idea of copy/repetition are no longer valid, as the remix is no longer a form of copy and past, but a new cultural creation, which Navas even calls a form of cultural resistance (consumer becomes producer, liberating him/her from his/her passivity: consuming via interactivity), referring to Critical Theory:

“To be clear, then, what the DJ initially brought forward is the appropriation of repetition by representation; thereby making representation friendly to repetition. Thus, representation does not resist cooption by repetition; if anything, today it is optimized for assimilation, by being constantly reblogged (remixed).”

As Jonathan David Tankel argues in a 1990 article on sound engineers (The practice of recording music: remixing as recoding), the remixer can be seen as an independent artist:

“The remix engineer can be viewed as an artist distinct from the original musician(s), no longer a collaborator, as Kealy suggested, but an independent creative force.”

With the introduction of agency in the remixing and aggregation of certain parts or elements of music into a new whole, the parallel can be drawn to what I argued before about information turning into knowledge by means of an active stance of the creator, combining information nodes into a meaningful collection which then constitutes knowledge:

“It is in a way his or her interpretation, combination and contextualization of the information. This explains why people have moral rights or even claim copyright or intellectual ownership over their active creation of knowledge out of information.”

Navas agrees that this constant new interpretation of history is what gives the creator his agency and independent stance:

“Thus, reflection of history comes through constant interpretation (in this case, by way of representation remixing repetition). The added lines of “Le Catalogue” are a metaphor for this element of historicity. In the end, no matter what tools are used to mix or remix in culture, what is important is being able to develop a critical position: one that will allow for a constant flux between representation and repetition with the purpose to confront false-consciousness.”

As Tankel argues, remixing is recoding. And the remix never ends, it is everlasting, ever expanding and unstopable, an active force giving actual potentiality to the creator and freeing music/content/information from its constraints. The progressive possibilities to mash-up, refashion and reconfigure culture in such an inherently modern manner, makes music/content/information/art, as Tankel concludes while referring to Benjamin, into the building blocks of represented repetition itself:

“The remix recording creates a new artifact from the schemata of previously recorded music. It is prima facie evidence of Benjamin’s contention that to “an ever greater degree the work of art reproduced becomes the work of art designed for reproducibility.”

Roliga namn på band

När jag surfade runt för att leta info om när dagens låt släpptes hittade jag ett namn på ett band som fick mig att dra lite på smilbanden. På webbsidan discogs sökte jag på Bald Maniax – Creators of Rotterdam hardcore, och det första som kom upp var att sökmotorn undrade om jag menade Organic Masturbator Of 1000 Splatter Whores. Ett riktigt bra namn på en grupp. Därför började jag leta efter lite rolliga namn på band som finns eller har funnits. Så här kommer det ett par underliga och kanske roliga namn.

• Binnike-Bengt & Roy Rövmuns Orkester
• Getbröl
• Lesbian Dopeheads on Mopeds
• Helikoptern kräks
• Joddla med Siv
• Professor Longhair and His Shuffling Hungarians

Det var i alla fall några namn som fick mig att smålé. Tror att Valross har en hel del bra bandnamn på lager. Vet att när han och jag spelade tillsammans hade vi några roliga namn på gång som aldrig blev av. Vore skoj om Valross kunde posta ett par av dem som kommentar till detta inlägg.

Helg

Nu när helgen är här är det många som säkert ska ut och ta ett par bira och festa till det lite. Dock inte jag. Min ekonomi tillåter inga sådana utsvävningar på ett par veckor så jag får snällt stanna hemma och hitta på annat att göra, som till exempel spela Need for speed och sitta och jobba på min nya webbsida. Men jag lägger upp några bilder på diverse rusdrycker man kan pimpla i sig när man nu känner för det och i brist på annat att posta här. Skål!

Det var allt jag hade för denna veckan. På återseende!

Brothers In Rhythm – Peace And Harmony (Original Mix)

Kunde inte vänta utan var ju tvungen att ta med den här pärlan här och nu. Den första versionen är alltså den som släpptes på DMC i maj 1990. Där är alltså refrängen samplad från Whitney Houstons – Love Will Save The Day. Spola fram till 3:24 så får ni där höra några välbekanta toner.

Whitney Houston – Love Will Save The Day (Extended Club Mix)

Nu är det ju inte bara från den låten som de stal samplingar ifrån utan de plockade även delar från en av mina andra favvislåtar från den tiden, nämligen Nicole – Rock The House. I den låten så hittas de mest använda delarna vid 1:20 och 1:31.

Nicole – Rock The House (Club Mix)

Men hur lät då den tillputsade versionen av Peace And Harmony som de fick släppa när de inte fick loss Whitney Houstonsamplingarna? Jo, den låter sisåhär:

Brothers In Rhythm – Peace And Harmony (Vocals: Dina Carroll)

Blir lite förvirrad när jag letar bland alla snuttar som finns på YouTube. Sitter nämligen samtidigt och försöker få en överblick via Discogs som är en grymt bra skivdatabas, men när det gäller den här låten finns det så många releaser och remixar så jag vet varken ut eller in.

Hur som helst så är det en uttans bra låt och själv så föredrar jag originalmixen där de har Whitney Houston-samplingarna. Dock finns det några mixar med Dina Carrolls sång som är grymt bra rent musikaliskt, hade varit kul att höra dem med “originalsamplingarna”. Finns bl.a ett break i en av dem som jag minns att vi använde rätt friskt för att göra snygga mixövergångar.

Känner att det får räcka med bloggandet för en stund nu, är hungrig, trött i axlarna och börjar känna mig allmänt förvirrad efter att ha bläddrat bland alla videoklipp på YouTube. Men jag tror jag fick med det viktigaste i alla fall och alltid finns det nån där ute som uppskattar lite musikhistoria.

Tjillevippen

notbugs

I have added a small collection of useful resources to the Links portion of this blog. I have included some of the first off labels that are still around from the first wave of post punk: 4AD, Beggars Banquet, Cherry Red, Mute and Rough Trade. I also have included some great sites to get bios, discographies and user/fan reviews of many releases: All Music, Discogs, Rate Your Music and Trouser Press. I will add many more as I discover them. I will also be adding band sites (official ones only) in the very near future.

If a keen crafter ever decided to run a record label, it would probably be something like Workshop Records. The record listener in my life got these records in a special delivery from Germany last week, and I was rather taken with their hand-stamped labels and super minimalist aesthetic. Workshop, a Berlin-based label, favours low production runs and a personal touch that makes their vinyl design rather unique. The records have no title and no track listing, but I hear that those who desperately want to know can search on Discogs for details. Talk about keeping your design clean… it’s a bit of a purist fantasy, but I kinda dig it.

Workshop Records are available online and offline at Hard Wax in Berlin – a shop I visited once to pick up records for the same record listener. I felt conspicuously female amongst the hoodie-wearing, shy young music-loving men in the store, but the staff were nice, and couldn’t get over the fact that I’d come all the way from Australia with a dog-eared shopping list to pick up some of the more recent and obscure pieces of vinyl in store. There’s an interview with the founder of Workshop Records here, for those interested in musical philosophy at work behind the design.

:: Arwen ::

Es gibt ja haufenweise Tools, die einem beim taggen der digitalen Musiksammlung helfen. tagog dürte aber mein neuer Lieblingshelfer sein: Das in python geschriebene CLI-Programm benötigt lediglich ein Verzeichnis mit Files und eine Discogs ID und setzt alle Tags auf die in der Regel sehr guten Daten aus der Discogs-Datenbank. Da es auf mutagen basiert, kommt es dabei mit haufenweise Metadaten-Varianten zurecht, natürlich auch mit dem Klassiker ID3 für MP3s und den Ogg Tags für Vorbis und FLAC Files.

(originally posted at my old blog)

First off I’d like to thank all those who have visited and posted comments here and at the Beyond Unreal forums. It really makes it feel worthwhile when I check the stats for this blog.
Thanks.

There is an ambitious project posted at those forums. The idea is to re-do almost every part of UT3. Sir_Brizz started this thread airing the idea. If you want to help get this idea off the ground then why not visit and see if you can help. It’s all good news for the UT community. Lets beat Epic at their own game (pun not intended). It’s nice to see the majority of the UT community trying to pull together.

Speaking of Net based projects, I’m also involved in one of a musical variety. You may have heard of Discogs.com. In March this year Discogs version 4 was rolled out much to the anger of a lot of the long time moderators, submitters and users. Discogs used to be heavily moderated for accuracy. V4 allowed anyone to submit or change anything and it would show immediately in the database. A lot of people’s hard work started to unravel before their eyes. Some people have been working on that database for years.

We broke away and formed DiscographyDB or DdB for short. The aim is to have an accurate database of as many audio releases as possible. If you can help coding, ideas or anything please go to DdB. It’s just a forum at the moment but this is a great chance to get in to a project from the start and make a bit of history.

Two new screens for you tonight. The lighting is more functional than final. Also there’s no post processing in place yet. That’s why it looks a little plain.

Thanks for visiting.