En miljard människor hungrar, miljötoppmötet i Köpenhamn om mindre än en månad är på väg att bli ett misslyckande, Barnsoldater rekryteras så tidigt som vid 8 års ålders för att bli framtidens krigsförare och marinsoldater och därmed försvara imperialismen. Dessa är händelser som alla räknas som stötande, upprörande, misslyckande och orättvisa.

Många påstår att det handlar om sociala orättvisor och det är utan tvekan så det är. Men det är inte just sociala orättvisor som är grunden till problemen utan sociala orättvisor är en effekt av ett visst system. Sociala orättvisor är inget system i sig och de har inga fullbordade funktioner utan de är ett resultat eller en konsekvens av ett visst systems funktioner och det systemet i detta fall är kapitalism. Kapitalismens natur är just att kapitalet är viktigast och i och med att kapitalet och arbetet ofta är antagonister till varandra minskar arbetets värde när kapitalets ökar samt vice versa. Arbetet utgörs av människors slit medan kapitalet i sig är inget konkret som har med människans kroppsliga verksamheter att göra. Det ändrar form från tid till tid men dess roll är alltid detsamma: att få människor att skaffa sig högre levnadsstandard på bekostnad av andra så att de inte lyckas göra på bekostnad av “oss”. Det är ett system baserat på konkurrens, precis som vilda djur som jagar varandra för att skaffa sig högre position i hierarkin. Kapitalismens älskade kamrat är den fria marknaden där inga hinder och regleringar finns så att det blir en styrkeuppvisning och de som har störst ekonomisk styrka tar hem segern.

Det är just det som är grunden till problemet att länder med hög levnadsstandard idag väljer att tala om utsläppsminskning i fattiga länder mot betalning från de rika så att produktionen i de fattigare länderna lamslås och deras beroendeförhållande till de rika länderna växer. Det är just det som gör att miljarder människor lever i svältsituationer medan man i rika delar av världen försöker ordna “fjärrkontrollerat” liv genom användning av världens resurs många gånger större än sina proportionella andelar. Man exporterar vapen till de fattigare länderna i en fri marknadskapitalism och på det sättet försäkrar sig om att arbetslösheten ska vara så låg som möjligt, oavsett vad vissa jobb har för konsekvenser. Genom IMF(Internationella valutafonden) och WB(världsbanken) där makten ligger hos de rika länderna tvingar man fattigare länder till privatiseringar och nedskärningar så att multinationella företag från rikare länder upprätthåller imperialismen. IMF och WB har som villkor att man ska privatisera och skära ned i sina offentliga sektorer för att kunna få lån, lån som gör de fattiga till fångar då lånens räntor blir så höga att fattiga länder måste betala av mångdubbelt till de rika för att göra sig fri samtidigt som den fria marknaden med privata aktörer gör att deras tillgångar och resurser ligger på världsmarknaden utan att de kan göra något anspråk på dem. Detta kallar dem senare i sina medier för “demokratisering av ekonomin” som om demokrati är anarki där den som har den ekonomiska styrkan ska få allt, berättad i Michael Moores nya dokumentär: Capitalism: A love story.

Det är därför inte sociala orättvisor i sig som är problemet som ska åtgärdas, det är just det kapitalistiska systemet där sociala orättvisor är en naturlig del, som ska bekämpas. Det krävs hårda regleringar och samhälleligt ägande för att hindra samhället och världen att bli en vildmark där människor agerar som rovdjur och sliter sönder varandra såsom det är nu. Detta tycker även en stor majoritet av världens medborgare.

Vi vaknar tidigt till ljudet av vrålapor. Sängkläderna är blöta av luftfuktigheten. Hotellrummets fönster saknar glas och vi har alltså i princip sovit mitt i regnskogen.

Efter frukost provar vi ut ett varsitt par stövlar. Något som verkligen behövs för vår korta vandring i djungeln. Leran är ett faktum och Victoria, från USA, lär mig den passande sången Mud.

Regnskogen har tre vegetationsnivåer. Där vi vandrar är det ganska mörkt. Trädtopparna täcker himlen och solens ljus har därmed svårt att nå ned till marken. Växtligheten är minst sagt sagolik. Ett av träden har liksom en ”fot” stor som ett hus.

Guiden berättar om de olika växterna. Här finns allt från drogsubstitut till takbyggnadsmaterial som bara är lämpligt under de fattiga månfasererna. Månen påverkar hur mycket sav det finns i växtens övre delar, och då mängden är stor riskerar materialet till högre grad att drabbas av insektsangrepp.

Plötsligt tystar guiden ned gruppen. Några meter framför oss finns nämligen en tukan. Den är lugn, sitter på en gren och äter av några bär. Kamerablixtar smattrar som kulsprutor. Det är den vackraste fågel jag någonsin sett. Jag njuter av verkligheten där jag står med lera upp till halva stövelskaftet.

Då vi kommer tillbaka till hotellet hoppar aporna runt i träden på hotellområdet. Vi paddlar kanot i floden och badar i poolen som har formen av en stor sköldpadda.

Efter lunch åker vi på en två timmar lång båttur längs sötvattenskanalerna. Vi ser ödlor som springer på vattnet, sköldpaddor, fler apor, en giftorm och en iguan.

Här följer bildbevis på att i Tortuguero finns också världens farligaste djur:

Jag hade gärna ställt upp, se så glad han är!

Det var i Aguirre – Guds vrede (1972) som tyske regissören Werner Herzog och skådespelaren Klaus Kinskis väg korsades för första gången. Två målmedvetna individer med starka viljor som hamnade på en oundviklig kollisionskurs och skapade filmhistoria med en rad originella och starka filmer. Trots de samarbetssvårigheter som dessa två herrar hade så drogs de till varandra och tillsammans gjorde de fem filmer ihop. Aguirre – Guds vrede handlar om en spansk expedition med Gonzalo Pizarro i spetsen som år 1561 beger sig till Amazonas djungel för att leta efter El Dorado, den gyllene staden. Med på expeditionen är Don Lope de Aguirre (Klaus Kinski), en man som i sitt besatta sökande efter El Dorado, begår högförräderi mot sina överordnade befäl. Med en dåres beslutsamhet tar han sig allt längre in i Amazonas flodsystem i jakt efter guldet. Han skyr inga medel för att finna det han söker. Hans försök att hitta El Dorado visar sig snart vara dömt att misslyckas då Amazondjungelns indianer är fientligt inställda till européerna som kommer för att lägga beslag på deras land.

I Aguirre – Guds vrede hade Herzog den svåra uppgiften att försöka tämja två naturkrafter, dels djungeln med dess hetta, risk för sjukdomar och djungelns vilda djurliv. Utöver detta var han också tvungen att tämja den labile Klaus Kinski som var ungefär lika galen och plågad av inre demoner som den karaktär han spelar. Historier berättar om en våldsam och vildsint Klaus Kinski som gjorde inspelningen till en plåga. Det ska vid ett tillfälle enligt Herzogs egen utsago gått så långt att han hotat att skjuta Klaus Kinski när han efter ett av sina otaliga raseriutbrott hotat att lämna inspelningsplatsen och krossa den unge Herzogs vision. Werner Herzog, som var 28 vid filmens inspelning riskerade oerhört mycket då han gjorde denna historia och det märks att filmen är gjord med en passion och drivkraft som få filmer besitter.  Detta trots att manuset skrevs ihop under två och en halv dagar enligt Herzog själv. Rent visuellt sett är filmen formidabel, bilderna av Amazonas och Perus djungel är ofta helt häpnadsväckande. Även ljudet är imponerande, ljudet av djungeln är underbart, ständigt närvarande med hjälp av diverse djurläten. Det händer i ärlighetens namn inte speciellt mycket i filmen, filmens tempo känns långsamt trots en speltid på 90 min, men det är fascinerande att följa Aguirres mentala förfall. Klaus Kinski imponerar som den maktgalne tyrannen Don Lope de Aguirre och filmen är värd att se bara för hans strålande skådespeleri.

Vilken vecka det måste varit på TV4…

Två riktiga bottennapp på en vecka, först rövgänget i djungeln. Kan inte vara kul att vara med i programmet när kommentaren från den ansvariga programchefen Åsa Sjöberg på TV4 säger:

Man får aldrig exakt de man vill ha till alla program.

Programet har redan fått de kommentarer som det förtjänat: uselt.

Nu på söndagen så sänder TV4 ett kriminaldrama som är samproducerat med tyskar, även det programet är så uselt så det inte ens går att ha på i bakgunden när man tittar på färg som torkar. Dialogen är något som får tankarna till den film som min klass gjorde på mellanstadiet.

Eftersom det är en svensk-tysk produktion så har rollerna delates mellan svenska och tyska skådespelare, vilket leder till att vissa röster måste dubbas.

Synkning kan göras mindre bra eller dåligt, men här så är läppsynkningen till och med sämre än i Cillit-bangreklamen. TV4:s Åsa Sjöberg skyller det hela på tittarna som inte är vana vid dubbningen. Ja, het plötsligt är det vårt fel att fyran visar skit!

Vad har SVT haft för premiärer i veckan? Ja, just det: Här är ditt liv, det är kvalitetsskillnad det.

Läs även andra bloggares åsikter om djungel, röv, svt, tv, TV4, deckare, åsa sjöberg, skit, synkning, gotland, havet, Alex schulman, röv, gäng

Uppdatering

• Tittarras för “Kändisdjungeln”
• Tittarstorm mot TV4
• TV4:s nya deckare får kritik – av författaren

Snart dags för skördefest

På vår altan finns:

Tomater
Paprikor
Örter
Solrosor
Majs
Rabarber
Smultron

Ej sett ännu
Vinbär
Krusbär
Jordgubbar

Fyra fina goa grabbar… Marcus, Wille, Sami och Johannes.
Fy vilken fart dom får upp på kickboardarna… hua!!

Fina Shalini…

Vi har bäbisar på gården…Ett duvpar och några ungar.
Minus en unge… den hittade vi död under trädet.

Ja det var några bilder det.

Det är så tyst här nu när Hanna är på Korttis.
Ingen som sjunger… ingen som jag får gunga så att armarna domnar.
Dom tre grabbarna som är hemma för visserligen liv dom ju..
Fast det är ju inte sång precis…Haha
Ringde tidigare och hon hade lagt sig tidigt den filuren..
Här hemma så skuttar hon uppe länge.. toklänge =)
Frågat efter mamma hade hon också gjort sa Lena.
Lillgumman min.. saknar dig med ju!!

Ja vi får se vad vi gör i morgon..
Om det nu blir Arboga och djungelletning.. haha
Eller om det blir gården.
Om det blir varmt och soligt så kanske vi kan gå till Krillan i stället.
Det har Marcus ingenting emot..
Arboga kan vi ju ta en annan dag…
Kollade vädret och det var ju inte direkt badväder det utlovades.
Då kanske det blir Arboga och sen kanske man kan grilla på kvällen.
Det var ju ett tag sedan grillen var framme.

Johannes lekte med Zacke idag…
När kompisen gick hem.. ja då skulle ju Johannes hem han med.
Men det gjorde han inte utan slog följe med en annan kompis.
Det tar inte länge.. ett par minuter att ta sig från Zecke och hem
för johannes med cykel.
Så han borde ju ha varit hemma ganska snabbt och klockan
närmade sig 22.. redan då var han ju tokförsenad hem.
Kollade med Zackes mamma när han hade dragit.
Väntade en stund hemma innan jag och Marcus gick ut för att leta.
När vi inte hittade honom så gick vi hem för att hämta förstärkning – Elias.
Vi hittade på han så småningom..

“Jag har pratat med Polisen” sa han direkt vi hittade på han.
Det var några grabbar som hade hoppat på honom helt oprovocerat.
Vi har haft och tydligen har det fortfarande.. stora problem
med en av dom som gick på Johannes i kväll.
En gång så tog han Johannes spel från honom..
Ett spel som kostade 600 kronor… och repade den.
Inte av misstag.. utan helt medvetet så förstörde han spelet.
Johannes hade varit och spelat hos Sami och var på väg hem.
Då mötte han den där killen här på gården, han som repade skivan.
Den enda som inte har blivit utsatt av han är ju Hanna
Jag är ju alltid med Hanna så han vågar ju inte…
Och inte heller då jag är på gården.
Andra barn har också blivit utsatta av grabben.
Det har varit slag och sparkar.
Grabben bor inte på våran gård utan någonstans i närheten.

Killen mår nog inte så bra… Han är nog en väldigt ledsen kille.
Att prata med föräldrarna är lönlöst.. har prövat.
Dom orkar nog inte se killen och vad han gör mot andra.
För gör man ideligen skada på andras egendom och andra människor
redan när man är liten… så måste det knasa någonstans.
Killen behöver trygghet och fasta ramar..
Det har man inte när man bla ränner ute sent
även om det är skola dagen efter.
och som jag sa… gör bara ofog…
Det är ju synd om grabben.. Barn ska ju må bra och det gör han inte.
Grabben är ju i Johannes ålder… kanske lite äldre.

Jamen i alla fall så hade Johannes stoppat en Polisbil
och bett om hjälp och berättade att han hade blivit slagen.
Stackars lillgubben…
Men det gick ju bra trots allt…
Men varför kontaktade Polisen inte mig när min son står hos dom
och ber om hjälp för att han har blivit slagen.
Är nog lite besviken över det. Det borde dom ju ha gjort.
Jaja.. huvudsaken är ju iaf att min son är hemma nu.
Han fick ju en mobil i Julklapp men den hade han ju glömt hemma.
Men nu måste han ha den med sig när han går ut utanför gården.
Ja så att jag får tag på honom..och vill han inte
ja då så får han snällt stanna på gården.. det är bara och välja =)

Nu börjar klockan blir lite väl mycket… igen.
Tjugofem över midnatt och jag har massor att göra innan lopplådan.
Bäst att sätta igång då =)

Ha en skön natt alla!!

KramKram!!

Mitt minne alltså är ju helt fenomenalt.
Jag har för mig att Hanna ska till Korttis idag.
Jag har fått komihåglappar flera gånger ifrån Korttis.
Men ändå är jag inte säker nu och lapparna har jag tappat bort…haha

Har provat ringa Korttis man ingen svarar.
Dom har ju semesterstängt nu tills ev kl 16 idag
då jag tror Hanna ska vara där…
Var det idag? Ska jag packa väskan?
Hanna hon är taggad att åka dit…
så det vore ju synd om det är fel…
Fan också… vill ha mitt minne tillbaka nuuuu!!

Har varit lite bloggseg i ett par dagar…
så är det ibland.

Ringde och beställde telefontid till Hannas Hjärtläkare.
Tänkte fråga lite om vaccinet… Svinflunsavaccinet.
Hanna måste väl tillhöra den kategorin som får vaccinet i “förtid”
dvs innan den blir tillgänglig för alla och en var.
Ska försöka tigga vaccin till hela familjen man där tror jag jag går bet.
Men så fort den kommer till alla så tar vi som är kvar den.

Shalini kom över igår kväll och klippte mitt hår
och så fick den sig lite färg också..
Hanna och Johannes fick sig en släng av saxen med..
Hon är duktig hon… min goa fina vän – Shalini.

Jag har ett antal helt underbart goa vänner IRL
Jag är så tacksam för dom..
Dom som finns i min närhet i princip varje dag..
är ju då Shalini, Christa och så Kirsi…
Kirsi är en som jag pratar med i telefon varje dag, ibland flera gånger.
även om vi ses.. =)
Det här är tre underbart goa tjejer som finns där oavsett vad.
Sådant är guld värt…
Sen finns det ju andra underbara vänner som jag träffar lite då och då
En av dom är ju Birgitta… en helhärlig tjej… en kanongumma!!
Ja det är fint med vänner… =)

Ja nu är klockan 12:50 och prövade ringa Korttis alldeles nyss.
Men inget svar… spännande värre ju…Haha
Ska Hanna till Korttis idag eller ska hon det inte… är ju frågan.

“Hmm? Vad ska vi göra i Arboga då” funderar Marcus.

“Jaa, jag vet.. vi letar reda på en djungel” Utropar Marcus.

Marcus vill till Arboga och  där vill han ju gå till Djungeln… haha
Arbogadjungeln =)
Han har ju tittat på Djungelgeorge både 1 och 2
och blivit så förtjust i djungeln.
Arboga har han pratat om länge att han vill dit…
Varför han ville dit från början har jag ingen aning om…
Men ska Hanna till Korttis så åker vi dit i morgon..
Det är ju bara dryga milen dit.
Ja i alla fall så skulle vi leta efter en djungel där… Hahaha
Är det någon Arbogabo som kan tipsa om någon bra djungel i Arboga.
Han är ju underbar min lilla pluttis *Älskar*

Här kommer lite blandade bilder från dom senaste dagarna….

Jajamenssan.. snart så fixar Hanna att hoppa dubbelhopp =)

Shalinis gubbe Sani med barnen Shaan och Simran.

Lite fint på gräsmattanpå våran fina gård….

Så gott med Melon….

Johannes och Hanna =) Fina Sami syns i bakgrunden

Marcus och Hanna kramas och det gör dom minst ett par gånger om dagen =)

Ja det var några bilder…

Jag är så glad över kameran som jag har fått av en underbar vän.
Jag kan inte tacka nog…. Tacktacktacktacktacktack…..

Nu ska jag väl börja packa Hannas kläder till Korttis
Ja om hon nu ska dit idag..
Men om inte.. då är det väl bara att packa upp det igen sen =)

Ha en underbar helg alla!

Sköt om er själva och varandra!!

KramKram!!

EDIT 17:08: Klockan 15:04 så svarade dom på Korttis.
Visst hade dom haft semesterstängt..
Visst hade jag lite av mitt minne intakt…Haha
Hon skulle vara där och är där nu..
Hanna var faktiskt glad över att få vara på Korttis.
Hon var ju där sist i Maj och nu är det slutet av Juli.

Men Gud vad jag saknar henne redan…
Fan så jobbigt det är… bläh!!
Men det är måndag förmiddag snart
då ska jag hämta hem henne…

När man kan åka till Halleberg, längst ut ligger något som heter Svall klev. Jag vet att jag har skrivit om det men nu har jag varit där igen. När Jukka lade ut en riktigt grön och fin bild på Naturfotoforum så fick jag en oerhörd lust att återigen besöka denna skog. Eftersom det regnat ett bra tag visste jag att grönskan verkligen skulle finnas, mossan skulle frodas och jag visste också att fuktigheten skulle vara där. Fuktigt är det alltid i den skogen men nu var det någon enormt. Jag skojjar inte när jag säger att den borde klassificeras som en regnskog. Enda skillnaden mot tex Borneo är ju att det är ekorrar i granarna istället för apor i Ficusar

Denna gången gick jag in i skogen åt ett håll jag inte förut gått. Hittade ett par riktigt fina gläntor men det var svårt att få något bra på bild. Anledningen är att jag så gärna vill köra med mitt 50/1.8 pga att jag har polfilter till det vilket jag inte har till mitt 12-24. Så jag fick helt enkelt försöka ta många bilder och sen lägga ihop i datorn efteråt. Det är svårt som attan att komponera sådana bilder och få allt rakt så det stämmer i datorn sen… Lite beskärande blir det ju alltid….

Nåja, här kommer några resultat… Å säg inte att dom inte är färgglada Men pga att dom två mittersta är så enormt stora i sitt originalutförande. Det är ju flertalet bilder ihopsatta till en, så ser kvalitén än sämre ut när man krymper dom så mycket som till bloggen här…

mvh // Johannes

Den svenska djungeln börjar vakna till liv.

Varit en helt fantastisk dag med många fototillfällen. Nästan så avtryckarfingret gick ur led. Och alla bilderna från idag är mellan 100 – 600 meter från där jag bor. Behöver inte gå så långt alltid för att hitta motiv.

Och imorgon ska jag äntligen ut och dyka igen, får hoppas att örat är i ordning nu så inte säsongen i vattnet blir lidande. Och dyken ska göras vid Släggö i Lysekil. Och det lär vara gott om dykare där om värmen håller i sig som lovat. För Släggö är Sveriges mest dykta plats. För den är lättillgänglig med parkering, brygga med dykstege och ett bra havsdyk som man annars behöver båt för att komma ut till.

Denna vecka tänkte jag dröja lite vid en bokstav som förekommer bakom själva huvudsignumet, en bokstav som betecknar biografier! Jag syftar naturligtvis på ändelsen “z”! z-ändelsen har i vårt katalogiseringssystem i de flesta fall fått betydelsen att det handlar om någon specifik person, men det kan också handla om ett specifikt företag, eller organisation. Någon eller något specifikt inom ett visst ämne alltså!

Detta kan ju ställa till lite problem om man bara är ute och letar efter en biografi för att man tycker om att läsa om levnadsöden. Vart skall man då gå? Ja, nedan följer en liten, ej heltäckande, guide över de hyllor man kan tänka sig att besöka om man är på jakt efter biografiska skrifter.

Har man inte gjort något speciellt, eller är politiker, hamnar man bland vanligt folk, under Lz. Härunder finns också de flesta enländesskildringarna om personer med jobbig uppväxt med mera. För att komplicera det lite till hamnar biografiska verk där många personer ingår under signumet Ls. Till exempel boken “Galningar i Skåne“.

Har man skrivit något hamnar man under Gz eller Gcz om man är svensk. (I vårt bibliotek står de dock på samma hylla).

Har man sportat hamnar man under Rbz.

Har man målat hamnar man under Ibz.

Har man varit aktiv inom teatern eller film hamnar man under Ikz.

Har man varit musiker hamnar man under Ijz.

Har man varit religiös hamnar man under C (och lämpligt signum för vilken religion man utövat, t. ex kristendom “j“, islam “mdd“) z. (Dock står biografierna över andra religionsutövare än kristedom tillsammans med böckerna om den specifika religionen där utövaren varit aktiv.)

Det är alltså en djungel där ute!

En djungel

För att förenkla det hela är dock biografierna uppställda på hyllan efter vilka de handlar om, inte nödvändigtvis efter vem som författat! Har man skrivit en självbiografi är det samma författare som skrivit boken som den det handlar om, men det är långt ifrån alla som ansett det vara av vikt att författa sin egen biografi, utan överlåtit detta åt andra. Många har ju också redan kilat vidare för längsen när någon plötsligt känner sig manad att tröska igenom personen ifrågas liv och leverne i skrift.  (Exempel: Biografi om Tolkien av Zettersten)

Går ni vilse bland hyllorna hjälper vi i personalen gärna till att visa er rätt. Det är därför vi är här!

I lördags ringde väckarklockan vid niotiden. Det var dags att gå upp och göra sig i ordning för vårt möte med Per och Camilla, ett svenskt par som Haidi lyckats hitta och knyta kontakt med på facebook. De hade bestämt sig för att besöka naturreservatet Bukit Timah, och frågade Haidi om inte vi ville haka på. Och det ville vi ju. Man kan ju inte försitta en chans att hitta nya kompisar, eftersom sådana chanser inte växer på träd i vår ålder, i ett främmande land och allt.

Efter lite morgonstress lyckades vi faktiskt hinna i tid till mötesplatsen där vi hade bestämt att vi skulle träffa dem klockan 11 på förmiddagen. Eftersom ingen av oss hade petat i oss någon frukost hoppades vi på att Per och Camilla kunde tänka sig att gå med på att ta en bit mat innan vi begav oss ut i djungeln. Och som tur var hade inte de heller hunnit äta någon frukost, så vi hittade en indisk restaurang där vi alla beställde in goda fruktiga drinkar tillsammans med butter chicken. Fantastiskt gott och minst lika trevligt som välsmakande.

Per och Camilla är ett par som fram till för några veckor sedan bodde i Solna. De gifte sig i Sverige två dagar efter oss, och har inte heller ställt till med någon bröllopsfest än. Camilla fick möjlighet att komma hit och jobba, och Per var inte sen att haka på. De är 28 respektive 27 år gamla, vilket innebär att summan av deras åldrar är samma som summan av våra åldrar. Det är onekligen lite lustigt med sådana sammanträffanden. Hur som helst, de visade sig vara störtsköna och vi kände oss snabbt trygga i att vi hade en trevlig vandring framför oss.

Med en måltid i magen och lite nykletad solkräm på kroppen kände vi oss redo att ta oss an Singapores högsta berg, vars högsta punkt står sig ganska slätt mot Kebnekajse med sina 164 meter över havet, men som kändes som en lagom stor utmaning för våra otränade kroppar. Per hade uppskattat att vandringen skulle ta ca två timmar, och det kändes ju ganska lagom.

Framme vid informationsdisken hälsade Haidi ivrigt på Mandarin. De malaysiska herrarna bakom disken såg något förvirrade ut, men efter att Haidi översatt sitt kinesiska “Goddag” till engelska hälsade de artigt tillbaka, och passade till och med på att  lära oss några ord på Malay. Efter toalettbesök inledde vi vår vandring med hopp om att få en glimt av några spännande djur, som apor exempelvis. Alla var avslappnade och tog sin vandring med ro. Alla utom Haidi, som hoppade till och pep så fort ett löv rörde sig. Det är inte lätt att vara rädd för allt som känns främmande.

Vi ska inte beskriva hela vandringen i detalj, för med tanke på de sex-sju timmar det tog att genomföra vandringen med alla små andhämtningspauser och fotograferingstillfällen skulle det bli ett ganska långdraget blogginlägg. Men vi kan nämna att Haidi sa “goddag” till så många kineser att vi tappade räkningen. Vi fick även till slut se lite apor, och utöver det bjöd vandringen rent zoologiskt på en stor ödla, ett par ekorreliknande varelser och helt galet stora myror! I övrigt låter vi helt enkelt bilderna tala för sig själva. Trots allt sägs det ju att  en bild säger mer än tusen ord, så här besparar vi er läsning av över 28 tusen ord. Varsågoda:

Det var många branta trappor.

Haidi flyger uppför trapporna. Förmodligen har hon sett en spindel där nere.

Detta ställe beundrade vi bara från utsidan.

Det fanns fina fjärilar överallt.

Äntligen på toppen!

 

Kärlek!

När vi kände att vi var färdiga med regnskogspromenerandet, letade vi upp en synbart hipp och modernt inredd bar/restaurang där vi satte oss allihopa och belönade oss själva med mat och drinkar efter våra strapatser. När vi väl skildes åt från Per och Camilla senare på kvällen hade vi umgåtts med dem i nästan 12 timmar, men det var timmar som flög förbi! Det var en väldigt trevlig dag med väldigt trevliga människor, och vi hoppas att vi fortsätter att umgås med dem även i framtiden.

Ca 600 g laxfilé i portionsbitar

1 tsk salt, svartpeppar

Salsasås:

1 b. ca 500 g. ananas i juice

1 röd lök i tärningar

2 tomater, urkärnade och skurna i tärningar

2 msk olivolja

1 msk balsamvinäger

1-2 msk sweet chilisås (jag tog 2 msk)

1 dl hackad dill

riven ost

1. Skär ananasen i tärningar. Blanda med paprika och tomater. Vispa samman olja, vinäger och sweet chilisås. Häll marinaden på ananasblandningen och rör om. Lägg i dill och marinera minst 15 minuter.
2. Skär den tinade laxen i portionsbitar. (jag använde laxfjärilar).
3. Sätt ugnen på 225C. Bred ut salsan på ett ugnsäkert fat och lägg på laxbitarna. Salta och peppra laxen samt strö över riven ost. Gratinera mitt i ugnen ca 15 minuter eller tills laxen är färdig.
4. Servera med kokt lätt mosad sötpotatis, kokt ris eller pasta.

Jag serverade med pastaskruvar, men nästa gång tror jag det blir pressad potatis…Och eftersom det närmar sig jul så drack vi julmust till. Vet inte varför, men det är ju bara så speciell och gott! Men bara till jul (och ev. Påsk).

Det sägs att Julmust är en ursvensk dryck. Och en svensk hemlighet som fullständigt dominerar läskförsäljningen i juletid. “Trots hård konkurrens från alla nya drycker har julmusten snarare stärkt sin position”. Vi dricker tydligen mer Julmust än Coca Cola under julen! (Coca Cola som finns överallt, i varenda djungel jag varit i. Oavsett var jag har varit på mina tidigare missions resor så har man alltid kunnat köpa Coca Cola. Det fanns knappt tvål ibland, men Coca Cola… Helt otroligt egentligen!)

En enda person kan tydligen receptet enligt Spendrups… Tänk om den personen skulle drabbas av minnesförlust…?? Hemska tanke!
“Julmusten skapades 1910 av Harry Roberts som tillsammans med sin far grundade företaget Roberts AB i Örebro. Hans idé var att ta fram ett alkoholfritt alternativ till öl. Drycken bygger på malt och humle, precis som öl, men den speciella karaktären skapas av den mycket komplexa kryddblandningen…”

Absolutist som jag är dricker jag ju inte öl, eftersom det innehåller alkohol, men tycker inte heller om malt smaken, (provsmakade lättöl en gång men det var ingen” hit” alls). Julmust dricker jag däremot gärna.

Det kanske är som surströmming – det “bara ska” ätas/drickas en speciell tid på året. En tradition! Och det gärna för mig

När jag var liten drömde jag om Afrika.
Både på dagarna och nätterna.
På dagarna drömde jag om att få åka dit, om att få bo i en by av hyddor med jordgolv och ta hand små svarta barn med stora magar och flugor i ögonen. På nätterna drömde jag att jag var där, jag drömde om elefanter och lejon och öknar.
Jag läste kristna ungdomsböcker från femtiotalet med titlar som “Juha den svarte” och “I kannibalernas land”, och Afrika kändes som en stor djungel full av halvnakna människor, krokodiler, savanner och kaffebönor.
Jag var dödligt avundsjuk på dem som fick åka dit. Jag älskade när hemvändande missionärer hade missionärskvällar i kyrkan och berättade om alla sina strapatser med jeepar på lervägar, fattiga människor och skolor där det vare sig fanns papper eller pennor. Mest gillade jag de lite bissara historierna som till exempel den om barnmorskan som mitt under en förlossning var tvungen att sprätta upp föderskans underliv med en stor kniv, utan bedövning, för att hon var omskuren och helt ihopsydd.
Jag tittade på kartan och drömde mig till Kongo, Rwanda, Burundi, Tanzania.
På teve visades timtal av bilder på svältande barn från Etiopien och jag ville åka dit, jag ville göra skillnad.

Så gick åren och Afrika suddades litegrann ut ur mitt medvetande. Nyhetsrapporteringen från svälten trappades ner och övergick till sporadiska rapporter om aidsepidemier och efter krossandet av apartheid i Sydafrika hördes inte mycket därifrån heller.

Häromdagen när jag läste om fyrahundra döda i blodiga strider i Nigeria började jag fundera och bestämde mig för att uppdatera mig litegrann om Afrika, denna enorma kontinent så full av för mig oupptäckt historia, outforskade platser, människor och företeelser.

Jag började med Nigeria.

En republik som varit självständig sedan 1960. Ytan är dubbelt så stor som Sveriges. Det är Afrikas folkrikaste land. Närmare 132 miljoner människor bor det i Nigeria. Det är ungefär var femte afrikan. Medelåldern på dem är 18 år, hälften av dem är muslimer, 40 procent är kristna. 6 procent av alla vuxna är hiv-smittade. I Nigeria finns över 250 olika folkslag och över 200 olika språk. Bara en sån sak.
Och om alla följer lagen är ingen i Nigeria homosexuell.

Huvudstaden heter Abuja. Det hade jag ingen aning om ska erkännas. Och det är fanimig pinsamt. Vi skrattar åt utlänningar som inte kan skilja på de skandinaviska huvudstäderna. Jag ska sluta skratta åt dem, tamigfan.

I Abuja finns den här klippan:

I Nigeria finns för övrigt både tropiskt klimat och torrt ökenklimat. Ett stort miljöproblem är att skogen avverkas alldeles för snabbt och stora delar av marken i landet är förgiftat av petrolium. Landet är rikt på naturtillgångar så som olja, naturgas, tenn, järnmalm och petrolium, och det finns gott om odlingsbar mark. Trots det räcker den inte till att försörja befolkningen med mat. År 2000 räknades 60 procent av folket i Nigeria som mycket fattiga. Landet har också en mycket omfattande ekonomisk brottslighet och bedrägeriverksamhet, och faktiskt, här kommer något som till och med jag hört talas om – Nigeriabreven.
Vad gäller oljan så är inkomsterna från den inget som befolkningen i landet får del av, och dom är arga för det. Det händer titt som tätt att utländska oljearbetare kidnappas.

Utanför Nigerias kust finns en massa pirater.

1967 till 1970 var det inbördeskrig i Nigeria. Ett av Afrikas blodigaste någonsin och man tror att en miljon människor fick sätta livet till. Striden gällde den östra delen av landet där en man vid namn Odumegwu Ojukwu ropat ut en egen stat som han kallade Biafra. När kriget tog slut utbröt en svår svältkatastrof där, men den minns inte jag även om jag hört talas om “Biafrabarn”.

På min tid var det barn från Etiopien på teve.

Läser man Svenska Ambassadens råd för den som vill resa till Nigeria framgår det att det är mycket oroligt i delar av landet och vissa områden ska man inte alls besöka. Där finns också alla tropiska sjukdomar och man ska helst ta med sig ett apotek hemifrån då sjukvården inte är så väl fungerande. Efter mörkrets inbrott ska man akta sig för att vara ute och helst resa med eskort.

Inte heller Lonely Planet rekommenderar ett besök i Nigeria:

We shouldn’t beat about the bush: Nigeria has an image problem. It dominates West Africa economically and politically, and has produced music and literature whose influence spreads far beyond the continent. But for all this clout, mention the country’s name to the person on the street and they’re more likely to come up with a litany of woe: corruption, ethnic violence and email scams. As a travel destination, Nigeria seems more a place to avoid than to book a flight to.

Men allt är inte skit. Kilroy Travels rekommenderar Nigeria på grund av det rika kulturlivet. Nyligen hade Uppsala besök av en Nigeriansk poet. Förra veckan tog Nigeria storslam i Afrikas första MTV-gala.
P Square var nominerade i fem kategorier, och vann den för bästa grupp:

Den som är nyfiken på mer Nigeriansk musik kan spana här eller här.
Den som vill testa Nigeriansk matlagning kan ju laga den här böngrytan, som inte verkar så tokig:

Ingredienser 4 port:
# 2 gula lökar
# 3-4 msk olja
# 3 tomater
# 1 tsk chilipulver
# 1 tsk timjan
# 1 tsk mald koriander
# 5-6 dl kokta bönor, svartögda, vita och/eller svarta
# 1 tsk strösocker
# ca 1 tsk salt

Så här gör du:
Skala lökarna. Hacka den ena och skiva den andra. Hetta upp oljan till medelvärme i en gryta och låt löken fräsa på svag värme 3-4 minuter.
Finhacka tomaterna, rör ner dem i grytan och smaka av med chilipulver, timjan och koriander.
Koka under lock i 5 minuter. Lägg i bönorna.
Smaksätt med socker och salt och låt koka ytterligare 5 minuter.

Slutligen vill jag tacka Google och Wikipedia för att det går att få reda på så satans mycket spännande saker hemma i sängen innan sovdags.

Läs även andra bloggares åsikter om Nigeria, Afrika

Okej, eftersom min älskade vän Emma tror att hon och hennes “kompisar”(nu vet man ju inte om det är enbart Emma som hittar på dessa relationstips eller om det faktiskt är en grupp som sitter och diskuterar detta, det sistnämnda vore ju minst sagt pinsamt, no offense) kan hålla ett relationsråd där dom kan hjälpa deras medmänniskor(?) med att hooka relationships så skall jag därför börja med ett relationsråd själv där jag skriver hur det är ur en singelmans liv och hur kvinnor egentligen fungerar.
Kanske låter lite bittert men så är inte saken, jag vill bara ta upp sanningen med situationen.

Okej, först och främst, ta steget, gör det som krävs för att få tjejen/kvinnan du tycker ÄR intressant att bli intresserad av dig, eller bara låta hon se att du är där. Det är en skillnad mellan en tjej och en kvinna, en tjej kan bli intresserad av dig om du fiser högt och tycker det är roligt, en kvinna desvärre tycker inte detta är passande. Nummer ett, dra ett skämt om du är med i konversationen som hon är med i. Gör en riktigt hög highfive så att hon märker dig. Gör det som krävs för att hon skall titta åt ditt håll, gör hon inte det så kan det bli lite svårare. Men om hon nu skulle titta åt ditt håll så har du situationen under kontrollen. Ta stunden i akt, gör allt för att denna person skall uppmärksamma dig, det bästa vore om du vågade ta steget och börja prata(obvious too some), för fram det du tycker är intressant för stunden och se vad du får för respons. För du vet, vad någon annan säger så gäller en regel, syns du mest och agerar du mest så du är intressantast. Det här handlar inte om att du skall vara någon casanova som svindlar en partner att gilla dig, du skall göra så att hela rummet du ser endast ser dig. Du skall göra så att om dom tänker på ett ställe så tänker dom på dig. Du vet djungelslag, den som syns mest vinner mest. Varför tror du annars att männen i djurriket är färgglada och sjunger en massa visor för att synas, för att dom tycker det är kul? – Inte det minsta, dom vill ha kärlek som vilken annan varelse på denna jord. Och om dom nu skulle känna någon slags njutelse i att synas och bli beundrad så är du antligen en stjärna eller en bög, det är så som det är sagt och så kommer det att vara i dom närmaste 2-3 åren. Så ja visa dig för personen i fråga, du skall finnas där för henne. Tänk nu på att du måste vara intressant, du måste försöka syna läget.. Om det är en aningens intellektuell brud så kanske inte kiss och bajs humor passar in, men svårt att bedömma, var vågad. Bättre än att inte våga…

Nej, du är en idiot, ser du någon du tycker är intressant så skall du vara en man, gå fram, börja prata och försök att förstå personen i fråga. Gillar du det du hör och ser, fråga efter ett nummer så kanske ni två kan ta en fika tillsammans eller kanske bara ses efter de förutsättningar som finns. Det finns inget tryck eller förväntningar som du kan försöka uppnå för den personen som du tycker är intressant, antingen finns det där eller inte. Att växa ihop är bullcrap, att befinna sig i en relation som endast består av sex är hemskt. Det finns inget att hämta och ingen att uppnå. Att skjuta någon i ögat är inte det samma som att som att slå i gongongen (the heart okej). Men visst det finns ju människor som endast vill experimentera men då skall man klargöra det för personen man försöker med så att inga känslor kommer i kläm.

Over and out.

- Relationsrådet.

Våra planerade stopp

Resrutten ser ut som följer: Avresa den 27 dec kl 14.00 till Denpasar, Bali (via Bangkok). Från Bali åker vi till Singapore (via Kuala Lumpur), malaysiska Borneo, Thailand, Kambodja (Phnom Penh och Angkor Wat), och sen Thailand igen. Sen åker vi hem från Bangkok den 25 mars. Tanken är att vi ska vara leeeeeeeeediga i 3 månader och mest ta dagen som den kommer. På Bali ska vi försöka lära oss surfa också. Vi får väl se hur det går…

Hej hej

Vi ska bland annat titta på exotiska djur.

Bild:

apa

För någon vecka sedan köpte jag, mot bättre vetande, Crysis. Min dator har en Athlon 64 processor på 4000+ och det ska visserligen räcka, liksom 2 GB RAM. Men frågan är hur snyggt det som alla kallar för världens snyggaste spel blir på min burk. 4 GB RAM kanske vore det bästa.

När det gäller grafikkort så har jag inget alls just nu, förutom det integrerade från Intel. Det blir antagligen ett HD 4850-kort för runt 1500 kronor. Jag har hört att kortet ska vara det mest prisvärda hittills och borde vara mer än nog för Crysis, som ska funka även med ett 3850. Om ett 4850 klarar maxinställningar är en annan femma, men Crysis lär nog se bra ut även på lägre inställningar än den högsta.

Nu är det bara pengar som behövs, pengar som just nu undertecknad väntar på och som kommer in på kontot ganska snart.

Då får man väl hoppas att Crysis ser ut såhär, eller åtminstone i närheten sedan.

För någon vecka sedan köpte jag, mot bättre vetande, Crysis. Min dator har en Athlon 64 processor på 4000+ och det ska visserligen räcka, liksom 2 GB RAM. Men frågan är hur snyggt det som alla kallar för världens snyggaste spel blir på min burk. 4 GB RAM kanske vore det bästa.

När det gäller grafikkort så har jag inget alls just nu, förutom det integrerade från Intel. Det blir antagligen ett HD 4850-kort för runt 1500 kronor. Jag har hört att kortet ska vara det mest prisvärda hittills och borde vara mer än nog för Crysis, som ska funka även med ett 3850. Om ett 4850 klarar maxinställningar är en annan femma, men Crysis lär nog se bra ut även på lägre inställningar än den högsta.

Nu är det bara pengar som behövs, pengar som just nu undertecknad väntar på och som kommer in på kontot ganska snart.

Då får man väl hoppas att Crysis ser ut såhär, eller åtminstone i närheten sedan.

Djungeln har aldrig sett lika bra ut i ett spel som i Crysis, eller ?

Ibland kan man gå förbi ett ställe flera gånger utan att se nåt märkvärdigt med det, för att sen helt plötsligt upptäcka något som faktiskt är lite intressant.

Vid en skytrainstation som jag brukar knalla upp till ganska ofta såg jag plötsligt en liten ekorre springa jämnte mig längs en ledning, inget konstigt med det, men det fick mig att se huset som låg bredvid trappan där jag gick upp, alldeles vid sidan om Sukhumvit road.

Det var helt omgivet av vatten och träd, såg ut som jag föreställer mig ett gammalt hus i New Orleans. Man kunde se lite fiskar och på en stubbe satt en sköldpadda och kollade på flygfän.

Huset såg rätt tomt ut, tror jag ska undersöka det närmare, vill ju veta vad det är, varför det är som en liten (riktigt)djungel i storstadsdjungeln…

Bangkok är en härlig stad, hela tiden upptäcker man nya saker och jag har ändå inte varit så aktiv sen jag flyttade hit, får väl ändra på det.

klicka för större!

Bangkok heter egentligen Krung Thep Mahanakhon Amon Rattanakosin Mahinthara Ayuthaya Mahadilok Phop Noppharat Ratchathani Burirom Udomratchaniwet Mahasathan Amon Piman Awatan Sathit Sakkathattiya Witsanukam Prasit i dagligt tal säger dom Krungthep, lite lättare.

Tänk att skriva någons bkk-adress på ett vykort, hur skulle man kunna få plats med “Mycket sol och bad, allt är bra, hälsa alla, kram” då?

Det är inte alla thailändare som kan hela namnet heller och de som kan har ofta lärt sig det från en populär sång, ungefär som våra alfabetssånger: