Amerikanen Jonathan Safran Foer, 32, har sedan debuten 2002 med ”Allt är upplyst” blivit världskänd romanförfattare. När han fick reda på att han skulle bli pappa bestämde han sig för att skriva en annan typ av bok. En sann bok, om verkligheten. En bok om att äta djur: ”Eating Animals”. Jag ägnade större delen av lördagen till att läsa den. Min häftade version var på 267 sidor, eller 331 sidor om man räknar in källhänvisningarna (han betonar att han gjort otroligt mycket research och enbart använt sig av den mest konservativa statistiken).

Han inleder och avslutar boken med berättelser om sin familj och reflektioner kring deras och hans eget förhållande till ätande. Om hans judiska ”grandma” som svalt och åt sopor under förföljelsen, om hans pappa som älskar att uppfinna nya udda maträtter, om sitt eget velande med vegetarianism fram tills han gifte sig och vad kalkoner egentligen har med högtiden Thanksgiving att göra.

Boken var svår att lägga ifrån sig, och på några ställen svår att fortsätta läsa i. Svår att lägga ifrån sig för att författaren är en så god berättare och ger ett oerhört sympatiskt och uppriktigt intryck. Han har dessutom humor. Svår att fortsätta läsa är boken när den riktigt otäcka verkligheten gör sig påmind, även om jag har hört och läst en hel del liknande saker förut. Ett tankeexperiment som han tar med läsaren på (för att man ska leva sig in i hur en burfågel i djurindustrin har det) är his(s)nande effektivt.

Safran Foer har, under arbetet med boken, besökt djurfabriker, familjeägda gårdar och ett slakteri i USA. Storföretagens anläggningar fick han dock inte besöka. Han skickade otaliga brev men fick inte ett enda svar. Han redogör för sina egna upplevelser och låter både personer inom djurindustrin och djurrättare komma till tals med egna texter i boken. Han tar tydligt avstånd från den storskaliga djurindustrin (factory farming) som utgör 99 procent av branschen i USA. Den återstående utrotningshotade procenten, med familjeägda gårdar som fortfarande brännmärker och kastrerar obedövat samt skickar djuren till slakt men ändå låter dem leva lite mer naturligt är han mer positiv till, som ett alternativ. Även om han inte vill äta deras kött heller så blir han vän med en kalkonuppfödare och ett par som föder upp köttboskap (där den ena är vegetarian).

Jag tycker att det är fantastiskt att en person som redan är så pass känd hos allmänheten har skrivit en sådan här bok. Den är lätt att ta till sig och chansen finns att den når ut till en bredare målgrupp än böcker som skrivs av t. ex djurrättsfilosofer. Ur ett svenskt perspektiv kan jag tänka mig att mer oinvigda läsare kanske vill avfärda mycket av det som beskrivs med hänvisning till myten om ”Sveriges goda djurskydd”. Visst, det ska erkännas att vi har bättre lagar kring djurskydd när det gäller vissa saker, men vi blir alltmer upplysta om hur det är med efterlevnaden (de nyligen uppmärksammade grisarna, burhöns osv). För att inte tala om obefintliga påföljder. Och i likhet med amerikaner äter vi grisar men inte hundar. Vår hälsa försämras. Vi har faktiskt väldigt mycket gemensamt med amerikanerna när det gäller att utnyttja och äta djur. Och vi påverkas också av det som sker i andra länder och världsdelar, inte minst med tanke på virus och resistenta bakterier med mera.

Här är några citat som jag särskilt fastnade för i ”Eating Animals”:

”If we were to one day encounter a form of life more powerful and intelligent than our own, and it regarded us as we regard fish, what would be our argument against being eaten?”

“But nature isn’t cruel. And neither are the animals in nature that kill and occasionally even torture one another. Cruelty depends on an understanding of cruelty, and the ability to choose against it. Or to choose to ignore it.”

”What the industry figured out – and this is the real revelation – is that you don’t need healthy animals to make a profit. Sick animals are more profitable.”

“Let’s say what we mean: animals are bled, skinned, and dismembered while conscious. It happens all the time, and the industry and the government know it.”

“Should we consider the contribution of 50 billion sickly, drugged birds – birds that are the primordial source of all flu viruses – an underlying influence propelling the creation of new pathogens that attack humans? What about the 500 million pigs with compromised immune systems in confinement facilities?”

”I could have filled several books – an encyclopedia of cruelty – with worker testimonals.”

“Although one can realistically expect that at least some percentage of cows and pigs are slaughtered with speed and care, no fish gets a good death. Not a single one. You never have to wonder if the fish on your plate had to suffer. It did.”

“Applied to meat, eggs, dairy, and every now and the even fish (tuna on the range?), the free-range label is bullshit. It should provide no more peace of mind than “all-natural”, “fresh”, or “magical”.”

Jag har ett beroende och jag tror jag är kär! De gamla gubbarnas och den gamla tantens insikter, kunskap, charm och starka personligheter är mina dagliga kioskvältare, mina klippor, mina bästa vänne roch min passion. Jo, jag talar om mina gamla hästar i stallet. Jag tänker även på min gubbe till hund.

Finns det egentligen något värdigare än en häst som sett allt, hört allt, överlevt det mesta och som vet så mycket mer än ryttaren? Finns det egentligen någon roligare personlighet än den vise som har barnasinnet kvar? Som skakar på huvudet åt den lilla jag-vet-bäst-ungen som tror att hon äger världen och lugnt går iväg till mattes sida, oavsett vad ryttaren gör. Eller som helt plötsligt inser att den lilla grästuvan de inte brukar se är rena rama Nobelmiddagen?  Som lyser upp när din röst hörs, och som du känner redan vet vad som väntar.

Vad är bättre än den gamla herrn som kanske busar runt när det inte handlar om allvar, men blixtsnabbt ställer om till full koncentration när han vet vad som gäller? Vem kan slå en häst som du kan sätta i galopp i skogen i ett visst tempo, och som håller det hela vägen även om jag som ryttare mer eller mindre rider baklänges för att hjälpa efterföljande ekipage i ridandets konst. Men som dessutom bara vägrar att gå förbi den där skylten som står på det öppna fältet, för att sedan gå igenom en bullrig by där barn springer under magen, hundar gläfsar i hasorna och lastbilar dånar förbi utan att så mycket som vifta på vänstra örat. Säg mig vad som försiggår i dessa giganters hjärnor och jag ska ge dig mitt liv.

För hur jag än försöker slutar jag aldrig att fascineras av dessa fantastiska individer som ger mig och andra så mäktiga upplevelser. Jag har så svårt att förstå mig på folk som säljer dessa djur för en spottstyver, efter att de arbetat år ut och år in, stått ut med alla våra dåliga humörsyttringar, som lidit igenom ryttare och ägare som ofta haft mer vilja än kunnande och som aldrig gett tappt, aldrig gett upp och som fortfarande har livsglädjen kvar.

Själv drabbas jag  då och då av en djup sorg över att de kanske inte kommer va hos mig för evigt. Tiden går, och en vacker dag kommer åldern att ta ut sin rätt även för dessa herrar och damer. De kommer att få beta på evigt gröna ängar och aldrig ha ont mer, aldrig riskera att drabbas av människans nycker och aldrig, aldrig kommer jag att få känna deras värme, skratta åt deras personligheter och hyss eller rida i full galopp genom skogen på dem, hästar som jag litar på så fullt och som fyller mig med så mycken glädje.

Men än är inte tiden här. Än har vi dagar att njuta. Leva i nuet är det som gäller, när stallet är fyllt av pensionärer. Varje morgon jag ser pigga ögon, varje dag jag ser dem leka i hagen och varje gång jag ser att deras ben och kroppar håller välsignar jag. För vem ska trösta knyttet, den dagen jag inte kan  tröstas av Alex, Daniel eller Tammy? När inte heller världens bästa shnauzer gläfser åt dörren när han vill ut, tigger kel genom att lappa till mitt lår, eller sjunger när roligheter är på gång. Ja, vem ska då trösta Knyttet?

lilla W

… gott exempel gäller mer än någonsin när våra myndigheter inte svarar upp till djurskyddet.

Tänker då på det försök till insmuggling av nio valpar från Polen. Nio valpar som inte bett om

att varken bli födda eller avlivade utan enbart människors försök till egen vinning.

Djur är inte avsedda till att bli avlivade annat än i nödfall utan djur för sällskaps skull ska vara just till sällskap

för oss människor. Att vi människor förändrat djurens naturliga levnadssätt gör bara att det ställs högre krav på oss människor med vår intelligens.

Att smuggling är förbjuden beror på att vi vill skydda vårt egna djurbestånd och oss själva.

Läs mer om Natur och djur på http://www.semera.eu/Natur.htm

Den senaste dagarnas avslöjanden om hur grisar på svenska konventionella grisgårdar har det är väldigt upprörande. Jag har skrivit om det förut men det tål att upprepas: välj ekologiskt för djurens skull (men även för smakens skull!)

Maria Wetterstrand skriver idag på den rödgröna samarbetsbloggen om det arbete som miljöpartiet gjorde på djurskyddsområdet under förra mandat perioden och hur den moderatledda regeringen nedmonterade hela djurskyddsmyndigheten direkt efter sin valseger.

Jag hoppas att vi efter en rödgrön valseger kan försöka återetablera djurskyddsmyndigheten eller något likande. Djurskyddet ska inte vara till för lantbruksföretagens skulle utan för djurens. Djuren måste frikopplas från näringen/företagen för att behandlas utifrån vad som är bäst för djuren!

Om ni ska köpa julskinka i år, se då för bövelen till att köpa en KRAV-märkt*eller ekologisk sådan! Varför? Titta på den här filmen (även om den är “lång”!): http://vimeo.com/7739560

Här pratar även en fd Etologi och Djurskydd student (jag går ju EoD, som ni vet ;P) om detta: http://tv4play.se/aktualitet/nyhetsmorgon?videoId=1.1356202&selId=1.923808&currPage=0

Svin i ledningen, som sagt.

*KRAV har inte närproducerat som något krav på sina produkter, så titta också efter så att transporterna inte har varit långa för djuren…

Allt sedan mina engagemang inom djurföreningar och djurskydd har jag upplevt det som att arbeta i motvind!

Detta beroende på att politiker i de olika regeringarna sedan dess lyssnat mera på kött- och skinnproducenter i landet!

Nu har Miljöpartiet vaknat och säger i När både politiker och grisproducenter försöker få in svenska djurskyddskrav i den offentliga upphandlingen, då har vi ett oerhört problem om inte djuruppfödarna kan rätta sig efter lagen, kommenterar Miljöpartiets jordbrukspolitiska talesperson Tina Ehn rapporteringen i Ekot.

Bra gjort av Miljöpartiet!

Upprop mot julskinkan kanske vore på sin plats?

Vi firar en skinkfri jul!

Läs mer om Natur och djur på http://www.semera.eu/Natur.htm

Dagens fråga

Nu är ju inte detta en nyhet egentligen – att grisarna har det för jävligt menar jag (SR Ekot har t. ex varit inne på det tidigare), men vi kan väl hoppas att uppmärksamheten leder till någon förbättring denna gång. Eller åtminstone att fler väljer bort kött. Snabbt som blixten kommer någon ny otäck nyhet och så glöms grisarna för den här gången. Peter Nilsson på Djurens Rätt-bloggen skriver bra om det här.

Djurrättsalliansen har under två år gjort oanmälda besök på hundra svenska grisuppfödningar av olika storlekar. De har sett en rad fall av djurplågeri och missförhållanden. 90 polisanmälningar har gjorts och nu tar Swedish Meats ordförande time-out från uppdraget i Svenska Djurhälsovården efter att man filmat grisar som äter på en död gris på hans egen gård. Han har också uppdrag i HK Scan och LRF.

Jordbruksministern är enligt egen utsago “upprörd och ledsen”. Ja, det borde han vara,  han har mycket att ta tag i om man säger så..

Läs mer:

Kampanjsajten Ett liv som gris (bilder och anteckningar m.m.)

SR Ekot med intervjuer och radioinslag

Dagens Nyheter

Aftonbladet  och Charlotte Perrellis debattinlägg

Du föddes en dag när vinterstormarna blåste som värst. Jag hade suttit vaken hela natten, tittat på skärmen som visade din mor. Hon var så lugn och fin, så jag trodde inte du skulle komma. Inte den natten, inte den morgonen. Så stod du bara där, stolt och kanske även lite rädd. Allt var nytt, marken var vit och våt, du frös lite grann, vi såg konstiga ut. Men du var, och är än, också nyfiken på den värld du hamnat i.

Hur ska jag kunna förklara vilken värld du kan råka i, lille vän, du som är häst och helt i händerna på oss människor? Hur ska jag kunna förklara att här bestämmer stora stygga pojkar, tuffa tjejer och prestigefyllda tävlingsmänniskor? I den här världen går ingen säker. De stora männen, långt därborta, med fina titlar och stora plånböcker avgör din framtid om jag släpper dig härifrån. De beslutar att du i framtiden kan pumpas med antiinflammatoriska preparat som dövar din smärta, för att du ska kunna göra tillräckligt bra resultat på banan. De låter de prestigefyllda kringla ihop din nacke, dra din nos mellan benen och hänga bakåt i tyglarna, allt för att kontrollera dig när du ska göra det de vill att du ska göra – showa och göra ryttaren bättre än vad de egentligen är. Priset, det får du betala. När du blir för skadad och trött, för gammal eller för dålig, då kommer du kanske vandra mellan den ena lyckosökaren efter den andra. Eller så får du resa till Italien, en enkel resa i fullsmockad vagn utan någon som frågar efter dig. Utom jag.

Men innan dess kan det hända att de ger dig foder som ger dig magsår, sporra dig till lydnad, träna dig halt, rida volt efter volt efter volt. På ryggen kan, om du har otur, en tjej eller kille sitta med en ponnymamma vid sidan. En sådan mamma som skriker och har sig, och som aldrig är nöjd. En perstigefylld tränare kan ställa högre och högre krav, komma med långpiska om du inte hoppar högt nog, rappa till dig om du inte fattar rätt galopp snabbt nog. Sedan kan de ställa in dig för dygnet, för att ta ut dig och upprepa hela proceduren om igen. Det kan hända att du inte får gå ut alls, inte se solen skina genom spirande träd, känna vinden i näsborrarna och leka med några vänner. Ensam kan du bli, i en hage med höga stängsel, stor som ett frimärke. Ingen kommer, på grund av något av dessa fasansfulla scenarior, att kunna säga att du inte sköts rätt. Inte ens jag, som då, om jag sålt dig, inte kan styra över det öde som blir ditt.

Hur ska din framtid egentligen bli, lilla vän, om jag låter dig gå? Många tycker att du ska tåla en del. Du är ju häst, vilket för vissa betyder monster. Du ska tyglas, du ska straffas när du gör fel. Men du, som aldrig något fel gjort. Hur ska du kunna veta vad de vill och vad som är fel i denna av människan påhittade värld? Och vem är du att välja? Om du protesterar får du stryk och ska tuktas, om du ger upp och inte längre bryr dig kan de mäta att du inte blir stressad. Därmed mår du bra. Vilket du än gör slipper du då inte ifrån ditt öde.

Vad ska jag säga till dig, lilla vän, om den framtid som kan bli din? Att du också kan få rasa med vänner i full galopp över stock och sten, leka kull och tafatt. Du kan känna vinden ta tag i manen, känna leran sippra upp över kotan och njuta av de allra första grässtråna som växer upp i backen om våren! Har du än mer tur kan du få gå långa härliga somrar på gröna, sköna ängar. Och fortfarande leva! Har du tur får du en ryttare med mjuk hand och som vet hur hon ska be för att få, hur hon ska ge för att erbjudas och hur hon ska ge balans för att komma i jämvikt.

Har du än mer tur får du gott gräs att äta året runt och i tillräcklig mängd så magen blir nöjd, hovarna blir skötta noga och fint. Borsten är mjuk och len. Med en sådan ryttare och ägare kommer du långt min vän.  Måtte ditt öde vara detta!

Men för att få den vägen finns ingen hjälp från ovan. Istället gäller andra direktiv. Hästsportens utveckling går mot att mindre kunnande om häst och allt högre tekniska krav. Vad sjutton håller de inte på med moppar för??????

För mer läsning om de ämnen som dagens blogg berör:

www.horsesforlife.com, www.tidningenridsport.se,

Vad ska man göra när man blir så uppgiven att man bara vill dra på stereon på högsta volym och stänge ute allt annat??

Snart flyttar vi ta mig fan! Grannarna kan ju inte ta hand om sin hundstackare, den har suttit och skrikit i över ett dygn nu! Det verkar som att idioterna lämnar hunden ensam och låter den yla och skrika i över ett dygn.

Vi har hört hunden skrika och yla sedan tidig söndagmorgon och den höll på hela dagen, hela kvällen och till slut så ringde jag polisen inatt när jag varit ute i trapphuset och spelat in hur hunden skrek.

Men polisen kunde ju så klart inte göra nåt, de skickade hit störningsjouren efter att jag ringt en gång till och ingen kommit hit. Men så fort nån rör sig i trappen så tystnar hunden så störningsjouren kunde inte avgöra om det är psykfallet i lägenheten under eller idioterna i lägenheten bredvid.

Jag mår så fruktansvärt dåligt av att höra hunden skrika och yla så länge och Igor blir ju så klart också orolig och stressad. Jag avundas David som fick fara till jobbet idag!

Har pratat med hyresvärden som ska skicka ut ett brev till de två lägenheterna för det kommer från en av de två. Har även ringt och anmält dem till Länsstyrelsen för den hunden far ju illa så det sjunger om det eftersom de låter den sitta och skrika i över ett dygn!

Jag har anmält dessa idioter för såna människor ska inte ha djur och jag står för att jag gjort det. Vill de sen ge sig på mig för att jag är ärlig så låt dem, det vore ju inte första gången det händer i huset.

Varför kan vi inte ha normala grannar??? Alla andra i huset är jättebra utom de på våningen under! Den ena verkar ha fastnat i en snedtripp för tjugo år sen och har verkligen inga rätt i huvudet, har hört mycket historier och alla verkar stämma. De andra har två hundar som de har noll koll på och den ena attackerade ju och bet mig ganska illa för några veckor sen.

Hur roligt känns det att bo här tro?? Man vågar ju knappt gå hemifrån snart för man vet ju aldrig vad som kan hända. Vissa kanske tycker jag är bitter och för snar att ringa och anmäla folk… Men ni har inte suttit maktlösa och lyssnat på en ylande och skrikande hund i över ett dygn.

Mår så fruktansvärt dåligt för den stackars hunden, hoppas bara att Länsstyrelsen eller polisen kan ingripa och se till att hunden avlivas eller iaf får ett bättre hem. Skulle inte förvåna mig ett dugg ifall det är samma hund som attackerade och bet mig för den hunden verkade inte må bra på något vis…

Känner mig så förbannat maktlös!

/ Sarah

WSPA finns även i Sverige. Läs mer på deras webbplats

Helt slut. Dagen startade kl..4 och sedan direkt iväg mot Skara och SLU. Studenterna där hade bjudit in mig på sin Näringslivsdag för att jag skulle berätta om hur jag fick mitt arbete som etolog och djurtränare samt hur det är att arbeta som det. Var jättekul att göra själva föreläsningen och sedan ännu roligare att hålla den. Särskilt som alla var så engagerade och ställde bra frågor – tänk vad mycket enklare det blir att hålla föreläsning eller kurser med engagerade lyssnare!

Efter god lunch tillsammans med en pratsamt gäng styrdes bilen hemåt och nu blir det välbehövlig vila! Var en hel del snack om olika tekniker; bland annat en tjej som skall studera interaktionen mellan häst och ryttare och se om det går att få en mer positiv attityd i detta. För om det är något som använder sig av negativ förstärkning och positiv bestraffning så är det ridning. Kommer bli intressant att höra mer om det i framtiden!

Även hunnit med ett agilitypass med Anna, men mer om det en annan dag – nu skall jag äta!! I helgen är det teknikhoppning i Uppsala samt en föreläsning. Är mycket på gång just nu.

Enligt Processnet.se den 6 oktober har ECHA, EUs myndighet som ska administrera kemilagarna och därmed REACH meddelat att det finns alternativ till en del av de tester som skall göras  inom REACH projktet. (se tidigare inlägg)

Djurens rätt har räknat ut att detta skulle kunna innebära en besparing på upp till 4.5 miljoner försöksdjur.

Enligt SCB så hade vi nästan 4.5 miljoner kosthushåll i Sverige år 2007. Om varje hushåll skulle bestämma sig för att äta vegetarisk mat en eller ett par gång per år skulle vi nog kunna spara lika många djur varje år, om nu detta är målet.

I tidskriften Nature, Vol 460, 27 Aug 2009 p. 1080-1081 uppmärksammas i en artikel av Thomas Hartung och Costanza Rovida att ett genomförande fullt ut av EU:s beslutade REACH-pro gram (Registration, Evaluation, authorisation and Restriction of Chemicals) skulle kräva användning av 54 miljoner ryggradsdjur och kosta 9.5 biljoner € under de kommande 10 åren. Det är 20 gånger fler djur och 6 gånger högre kostnad än vad som tidigare beräknats.

Michael Axelsson

Det här känns ju spontant som en jättebra grej, bara man ser till att det fungerar i praktiken:

Pressmeddelande
17 september 2009
Jordbruksdepartementet

Sjukvårdsupplysning för djurägare

Regeringen lämnar idag ett uppdrag till Jordbruksverket att ta fram ett system med en jourtelefon för djurägare som behöver prata med en veterinär. Tanken är att djurägare genom jourtelefonen både kan få rådgivning men även komma i kontakt med tjänstgörande veterinär, så att denne kan undersöka djuret.

- Detta är något som jag vet är efterfrågat. Du som hundägare ska kunna få hjälp om din hund plötsligt blir sjuk en söndagsmorgon. Hjälpen kan då antingen bestå av att någon berättar för dig hur du ska ta hand om hunden eller genom att du kommer i kontakt med den veterinär som har jouren. Detta är viktigt för att minska oron hos alla dem som äger och sköter djur, säger jordbruksminister Eskil Erlandsson.

En jourtelefon kommer också vara en viktig del i den nya veterinära organisation som snart är på plats. Med fler privata veterinärer behövs ett system för att hålla samman organisationen.

Före-bilden

TV4Nyheterna har uppmärksammat i en granskning att det inte bara är grisar som skållas levande på väg till konsumenten, även kycklingar tycks vara drabbade.

“Det är den mänskliga faktorn” som ligger bakom säger en veterinär inom kycklingindustrin.

Ja, och inte bara på ett vis, för utan den mänskliga faktorn skulle de överhuvudtaget inte slaktas på löpande band.

Tv4:s Nyhetskanalen.se skriver: “De slakterier vi har varit i kontakt med låter inte TV4Nyheterna filma när kycklingarna avlivas.” Nämen…vad konstigt.

Aftonbladet har granskat samtliga 62 domar under 2008 där personer fälldes för djurplågeri eller brott mot djurskyddslagen. Slutsatsen: tortyr av djur bestraffas oftast i “bästa” fall med böter. Maxstraffet för djurplågeri är idag detsamma som för brott mot djurskyddslagen, vilket Jordbruksverkets djurskyddschef Björn Dahlén “hoppas ska rättas till”.

97,2% av hittills 8 885 läsare tycker att straffskalan för djurplågeri är för mild. En läsare skriver: “Dags att starta en egen polisstyrka som bara koncentrerar sig på djurplågeri och grymheter mot djur.”

Det låter ju bra! En bra början. Men frågan är, hur många av dessa 8 885 läsare bidrar inte till en hel del djurplågeri genom sina mat- och klädvanor? Grisar som riskerar att ibland kokas levande t. ex. För det är inte bara poliser och lagar som kan bidra till att färre djur lider och torteras. Du kan faktiskt bidra lite själv också.

Brottet djurplågeri kan ge max 2 års fängelse men i de flesta fall ges bara böter, villkorlig dom eller samhällstjänst, och då spelar det ingen roll om gärningsmännen låtit djuren svälta ihjäl eller plågat/misshandlat dom på annat sätt. Det är vansinnigt att det inte kostar något att plåga en annan varelse. I vissa fall så missköts djur pga andra omständigheter än ett ont syfte, men har man medvetet skadat en annan levande varelse så ska det svida, det ska kosta och det ska kännas, dessutom ska man få evigt djurförbud. Jag tänker på killen i Lerum som torterade ihjäl katter och hundar, han är ju uppenbart sjuk så han ser jag ingen vits att kasta i fängelse utan det är nog bättre att han får vård, både för honom själv och för samhället.

Men jag tycker det pratats så mycket om att vi i Sverige har sånt bra djurskydd, och det kanske vi har om man jämför med andra länder, men jag tycker vi kan lägga av att skryta om det tills vi ser till att vi faktiskt också ger djurplågarna ett straff i proportion till skadan dom gör. Jag tror inte det är skönare för en häst att få saker våldsamt uppkörda där bak eller där fram ,än för en människa, jag tror inte en hund som blir sparkad och slagen till döds lider mindre eller har mindre ångest än en människa som utsätts för samma sak. Med dessa klena domar så visar vi faktiskt att vi inte anser att djuren har så stort värde. Samma sak visar vi när vi inte förbjuder tidelag, det är ju helt sinnessjukt att man i ett modernt samhälle tillåter att människor har sex med ett djur, ett djur har ingen möjlighet att uttrycka sin önskan vad gäller att ha sex med någon pervers jävel , så att vi tillåter att människan utövar sina sjuka lustar på ett djur visar också vår bristande respekt för djuren i det här landet. Vi är snabba att fördöma tjurfäktning, Mulesing, halalslakt och annat (med all rätt!!), men själva så har vi lagarna som ska skydda djuren men vi använder dom inte, så är vi så mycket bättre egentligen?

Gärningsmannen som låtit sina hästars hovar se ut så här så de fått svåra problem med knäskador, dömdes till villkorlig dom och böter. Hur länge har dessa hästar plågats?

Är det någon som glömt hunden Tyson som under två år plågades till döds av sin husse? Hunden hittades i stort sett tandlös, med svåra höftproblem, uttorkad och ihjälsvulten. Och husses straff blev 5000 kronor i böter för två års vanvård och djurplågeri.

Ska vi fortsätta klappa oss för bröstet och säga att vi är ett föregångsland vad gäller djurskydd, eller ska vi hålla käften och skämmas tills vi åtminstone sätter såna svin i fängelse?

Aftonbladet

Säger jag som är Moderat i själ och hjärta. Moderat som många tror bara vill att vinsten skall vara stor i alla företag. Så är det inte. Det finns en gräns som aldrig får överskridas. Den gränsen går när djur eller människor utsätts för onödig plåga, för att vinst skall uppnås. (självfallet kan ev. onödig plåga i Galopp etc också diskuteras) Den gränsen har förlänge sedan överskridits av Fårfarmarna!

“Efter avslöjandet att ull från fåren säljs i Sverige gick de stora svenska klädjättarna ut i medierna och lovade att bojkotta ull från plågade får.

Men nu backar man från löftet. Fårorganisationen Australian Wool Innovation säger i ett uttalande att det skulle innebära en ”kraftig försämring av fårens hälsa och slå hårt mot produktionen”. Svd 16 augusti 2009

Hur står det till Australian Wool Innovation? Sedan när och enligt vilka vetenskapliga studier försämras fårens hälsa om fåren inte flås? Hur i hela fridens namn tror Ni får har överlevt under årtusendena? Inte bara bakläxa utan utvisning till skamvrån är det enda som gäller för Er. Att det slår mot produktionen är inget giltigt argument för att plåga djur!

Rekommenderar bojkott av sådan ull!

Djurens framtid på spel, skriver Dagens Nyheter. Veterinärförbundet, Djurens Rätt m.fl kommenterar. Grisarna har det inte särskilt bra i Sverige nu heller, men de kan få det lika illa som sina danska grannar om de styrande nu ska stryka bönderna mer medhårs. Det är svårt för de stackarna att tjäna pengar. Man skrev om grisindustrin i Sverige kontra i Danmark i magasinet Filter för en tid sedan. I senaste numret uttryckte journalisten sin besvikelse över hur snabbt debatten ebbade ut. Han förstår inte logiken.

- Alla vill ha det på ett visst sätt, men ingen är villig att betala för det.”

Grisuppfödaren som intervjuas i DN om översynen av djurskyddslagen säger att han “behåller gärna Sveriges stränga lagstiftning” men om reglerna förändras kommer han att följa efter. Här är det strängt, det vill de alltid framhålla. Ja ja, here we go again, vi är ju sååå bra jämfört med andra länder. Men ändå har han en gris som har en “abnormt svullen hals” som han inte verkar veta vad det beror på (han gissar på bråck, kanske tumör) men konstaterar desto säkrare att grisen inte lider. Personalen kan nog grilla den på personalfesten om några veckor.

Ett anonymt tips angående en gård med grisar i Laholmstrakten ledde till att inspektörer hittade 118 döda griskultingar,15-25 unggrisar som fick avlivas och 700-800 grisar i olika åldrar som omhändertogs (fast fick bli kvar). En del av de döda kultingarna låg i en hög utanför och en del låg bland levande djur i boxarna. Ett antal hade börjat ruttna.

LRF:s så kallade “omsorgsgrupp” har tagit över skötseln av gården och en person i den gruppen sade till Hallandsposten att enligt hans uppfattning hade grisarna inte vanvårdats. 

Samma person kritiserar dessutom Länsstyrelsens beslut i radio P4 Halland och tycker att de kunde ha skött det på ett “smidigare” sätt. Det var rent och snyggt och 118 döda kultingar är tydligen “normalt” på en sådan här grisgård. Jaha, då känns det ju genast mycket bättre..

Länsstyrelsens kontrollrapport ger dock en annan bild, erfar P4 Halland:

Utanför slaktsvinstallet kände handläggarna lukten av kadaver och inne i stallet låg några döda grisar ihop med kroppsdelar. Vid en bedömning av de levande grisarna såg man att flera vara sjuka och hade skador som bölder, hältor, navelbråck och bristande hull. När distriktsveterinären hade bedömt grisarnas tillstånd fick 15 grisar avlivas. I tillväxtstallet fanns upp mot 700 grisar som hade bitskador å i boxarna låg 3 döda grisar.”

Hör biträdande länsveterinär intervjuas om omhändertagandet.

Lantbrukaren mår dåligt och är inlagd på sjukhus.

Djurens Rätt har publicerat en ny rapport som granskar hästvärlden, denna gång med ridhästar i fokus. Den heter “Älskade hästar” och titeln anspelar på en slags paradox som upptäcktes i samband med granskningen – hästarna ses ofta som älskade familjemedlemmar samtidigt som de behandlas som verktyg och inte utifrån sina egna behov.

Djurens Rätt skriver: “Den här rapporten visar på hästarnas verkliga behov och kan konstatera att det inte räcker med att vara älskad för att ha ett bra liv.” Bland annat rekommenderar man att hästar hålls i lösdrift, något som kommenteras av Ridsportförbundets ridskoleansvariga i Skånskan:

- Ridskolor ska ligga nära staden för att barnen och ungdomarna ska kunna ta sig dit. Då är det svårt att införa lösdrift eftersom det kräver tillgång till stora betesmarker i anslutning till skolan. Vi måste tänka på både barnen och hästarna, det går inte att sätta det ena före det andra.”

Men lägg av, så länge det är barnens nöje som ställs mot hästarnas välbefinnande så är det helt naturligt att sätta det ena (det senare) före det andra. Och vad är det som säger att betesmarkerna måste vara så väldigt stora (under terminerna)? Ska man ha hästar “nära staden” så får man väl leta upp en lämplig yta och finns det ingen så får man väl låta bli. Det kan väl bli en logistikfråga istället?

Jag tycker att man viftar bort möjligheterna att ge hästarna ett bättre liv alldeles för lättvindigt. En sådan attityd förlorar både hästarna och hästfolket på. Men jag hoppas och tror att många tar till sig av kritiken – och vet att det finns många hästmänniskor som sedan länge ifrågasätter dagens hästhållning, för att inte tala om “sportsmanship”. Både dopning med helt otillåtna substanser och hästar som tävlas alltför tidigt efter veterinärbehandling är ex. på  heta potatisar i ridsporten just nu.

Sommaren är tyvärr alltid högsäsong för mindre begåvade människor som dumpar katter till höger och vänster.  Man ska på semester eller så har katten fått ett gäng ungar som man inte vill ta ansvar för. En del lägger dem någonstans i ihopknutna säckar/påsar eller i kartonger istället för att lyfta luren och ringa närmaste katthem. Har de tur hittas de av någon människa som faktiskt känner med andra levande varelser.

Tidigare inlägg om kattdumpning

Sedan är det några mopedister i värmländska Hagfors som enligt vittnen har kört över en katt – möjligen jagat och kört på med ont uppsåt – och därefter stannat  vid den döende/döda katten och skrattat. Den 15-åriga flickan som körde mopeden har hotats och hävdar att det var en olycka. Man kan ju hoppas att det är sant. Väldigt bra är det i alla fall att det finns två oberoende vittnen, det händer inte ofta i sådana här fall. Mopedflickan och medpassageraren är misstänka för djurplågeri.

Visst, mål ska vara realistiska, men…
Jordbruksdepartementet informerar om översynen som ska göras av djurskyddslagstiftningen:

Sammanfattning av uppdraget
En särskild utredare ska
- göra en bred översyn av den samlade djurskyddslagstiftningens utformning och innehåll,
- lämna förslag till ny djurskyddslag och förordning, samt
- ge exempel på hur andra föreskrifter på området kan utformas.

Den nya lagstiftningen ska

- syfta till att uppnå minst samma djurskyddsnivå som i dag,
- liksom dagens lagstiftning utgå från de enskilda djurens behov samt verka förebyggande, och
- bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet.

Under dessa förutsättningar ska utredaren analysera hur den samlade lagstiftningen kan moderniseras och förenklas samt förändras så att den blir mera flexibel och målinriktad.

I samband med denna breda översyn ska utredaren ägna särskild uppmärksamhet åt vissa problem på djurskyddsområdet. Utredaren ska bland annat se över vilka åtgärder som kan vidtas för att komma till rätta med problem med övergivna och förvildade djur, användning av djur för sexuella ändamål, hur dagens bestämmelse om naturligt beteende kan förtydligas och undersöka vilka åtgärder som behövs för att vända utvecklingen inom aveln i en ur djurhälso- och djurskyddsperspektiv mer positiv riktning.

Se även regeringens frågor & svar om översynen av djurskyddet.

Jordbruksministern Eskil Erlandsson och hans partikollega från Centerpartiet, EU-kandidaten Håkan Larsson, har idag med en debattartikel i Aftonbladet angående (rituell) slakt utan bedövning. De är, med all rätt, emot slakt utan bedövning.

Varför ska djur behöva lida mer bara för att den som ska konsumera dem har en viss trosåskådning? Det är väl illa nog att de konsumeras överhuvudtaget. Vi människor däremot ska ofta ha bedövning för minsta lilla sak. För att inte tala om när vi föder barn (ja jag vet, det finns undantag, men jag själv och många med mig skulle ta allt som rimligen står till buds alternativt kräva kejsarsnitt).

“Rituell slakt utan bedövning är djurplågeri”, skriver de. Jag håller med. Men jag skulle också vilja påpeka att det finns en del andra former av djurplågeri som jordbruksministern och hans kollegor bör uppmärksamma och bekämpa. Jag tänker exempelvis på det heliga travet, som närmast kan ses som en religion i vårt lilla land.

Uppdatering: I nya numret av Djurens Rätts medlemstidning står det att det kommer att bli förbättringar för travhästarna. Bra, då går det åtminstone framåt.