Ännu en ytterst tvivelaktig förtalsdom har fallit riktad mot politiskt aktiva sverigedemokrater, trots att reell substans för dom saknas, men där domaren ändå fattat beslut om fällande dom.

Det finns ett nyhetsvärde i att publicera texten som de dömts för, och jag kommer publicera texten eller en länk till texten här på min blogg, i mån av tid och i mån av att jag hittar informationen. Leder det till anmälan och dom även mot mig, så må det vara hänt.

Totalt har vi nu 3 domslut på kort tid där sverigedemokrater dömts för förtal p.g.a. vad som uttryckts på deras bloggar. I 2 av fallen (varav det här omskrivna är ett av dem) handlar det om rena skitsaker, sett till sammanhanget. I det tredje fallet var det möjligen en lite råare ton, men där var det 2 som trätte mot varandra på sina resp. bloggar, men där likväl den ene dömdes för förtal av den andre.

Den här sortens domslut mot vad som skrivs på bloggar, är mycket ovanliga. Beslut ligger av naturen vidöppna för godtycke, eftersom det är svårt att avgöra vad som är förtal och inte. Ska man hårddra det så att varje möjligt fall av missaktning mot någon annan (som inte enbart handlar om värdeomdömen) skulle leda till dom, så skulle merparten av Sveriges bloggare vara dömda vid det här laget.

Carl Bildts blogg var i blåsväder för ett par år sedan, då han inte underhållit kommentarerna på bloggen. Han är som bloggägare ansvarig enligt lagen om elektroniska anslagstavlor. Trots det dömdes aldrig Carl Bildt för de mycket grova yttranden som skrevs på hans blogg, bl.a. med uppmuntran om folkmord i Mellanöstern.

Svenska domstolar är ute på mycket tunn is när de låter domslut avgöras av människors politiska hemvist. T.o.m. domstolar i länder som Zimbabwe, Iran och Vitryssland tänker efter en gång extra innan de ger sig i kast med sådan ljusskygg verksamhet.

Svenska domstolars agerande handlar i det här fallet inte enbart om rättsröta.
Det handlar om korruption.

HD 1
HD 2
Sydsvenskan
SvD

Det finns fortfarande frågor kring FRA-lagen och vad de förbättringar som nu ligger på riksdagens bord i praktiken kommer att innebära. Den mest grundläggande handlar om hur ingripande lagstiftning av det här slaget kan läggas fram utan en genomgripande och kvalitativ analys av hur det behov som anses finnas står i relation och proportion till signalspaningens effektivitet och det integritetsintrång metoden innebär. Tyvärr lyser sådana bedömningar med sin frånvaro i samtliga lagstiftningsförslag under 2000-talet som gäller hemlig övervakning i någon form.

Debatten kring FRA har varit yvig och angreppen mot signalspaningen har kommit från många olika håll. Diskussionen har varit uppfriskande även om det inte går att bortse ifrån att det är lite märkligt att den tog sådan fart först när FRA-förslaget kom – möjligheterna till hemlig övervakning hade innan dess kraftigt utökats under en lång rad år och grundproblematiken har hela tiden varit den samma: Metoden finns och används, lagstöd saknas, utökning önskas och politisk kompromiss måste därmed sökas. De myndigheter som använder sig av den hemliga övervakningen utökar användningsområdet i takt med den tekniska utvecklingen och når till slut en gräns där de inser att de, för att få använda ytterligare metoder eller för att kunna utöka övervakningens inriktning, måste ha lagstiftaren med sig. Då har myndigheten, precis som FRA, redan brutit mot lagen under lång tid (intrång i människors privatliv måste ha stöd i lag) men det får inga konsekvenser. I stället kan lagstiftaren säga att det nu är dags att tänka på rättssäkerheten och se till att metoden regleras. I samband med lagregleringen sker förstås en utökning av övervakningen. För FRA-lagens del ser det hela ut att utmynna i en lag som är lika spretig som den debatt som föranlett den. Tyvärr verkar det ha gått så mycket prestige i frågan att den inte går att stoppa trots att ingen i slutändan egentligen är nöjd. Det bästa vore att gå tillbaka och ta ett samlat grepp.

Jag hoppas att debatten kring integritetsfrågor fortsätter. De förändringar som trots allt har tillkommit och som nu verkar gå igenom återfinns också i andra övervakningsmetoders rättssäkerhetsförbättringar, t ex skyldigheten att i efterhand underrätta den som övervakats. Sådana förbättringar kommer sannolikt att innebära bättre möjligheter till diskussion och en mer initierad debatt om vad integritetsintrång faktiskt innebär.

Till sist anser jag att våra folkvalda bör fråga sig hur deras maktutövning ser ut i sådana här och i andra angelägna frågor. Det stora flertalet av dem har under decennier varit ointresserade av att förstärka den tredje statsmaktens, domstolarnas, makt. Detta av rädsla för att icke folkvalda jurister ska få för mycket att säga till om. (Jag anser att vi medborgare har ett berättigat intresse av att stärka domstolarnas kontrollfunktion i syfte att skydda våra grundlagsstadgade fri- och rättigheter.) I stället verkar det paradoxalt nog ha utvecklats en slags tjänstemannamakt där våra myndigheter driver lagstiftaren framför sig, vilket blir extra tydligt i övervakningsfrågor. Det är inte svansen som ska vifta på hunden.

Stoppa säkerhetsen – DN.se
”Svenskarna mer negativa till statlig övervakning” – DN.se.

Det finns alltid ett grundläggande problem i alla strider mellan gott och ont, eller egentligen alla strider. Problemet består kortfattat i att ingen någonsin vinner utom striden själv. Det är formen som traderas och lever vidare.

Frågan om våldet och det förmodade våldet i rättsak består som jag ser det av två delar.

Den ena är hur vi i samhället skyddar oss från våld utan att “suboptimera”. Det vill säga hur anpassar vi oss till hoten utan att bli kontraproduktiva. Exemplevis så är många tekniska lösningar bra på att hitta hot men de är framför allt förutsebara vilket i sig är ett säkerhetsproblem och tekniska lösningar höjer dessutom bara tröskelvärden och kommer endast trappa upp våldsmetoderna. Helikopterrånet är ett exempel på hur det blivit svårare att råna värdetransporter och då rånas värdedepån istället.

Den andra består i att vi har ett samhälle som skapar problemen. Om vi ser skolan som en start med möjligheter till ett liv med lika möjligheter till delaktighet och samhörighet med samhället så läste vi i fredags rapporten “Orsaker till försämrade skolresultat kartlagda: Social bakgrund har fått större betydelse – Skolverket” om hur skolan har misslyckats i flera avseenden och inte bara resultatmässigt. Som rapporten visar så är inte skolgången början på problemet utan bara en arena där andra samhällsproblem visar sig och spelar sina diskursiva maktspel. Vi skapar och återskapar ständigt det samhälle vi lever i. Varje värdering och handling återspeglas i våra dagliga liv.

Vi måste ifrågasätta de värderingar som vi lever efter, varifrån kommer de, vilka och vilkas syften tjänar de. Har vi tappat kontrollen i ett visionslöst samhälle där allt endast är ett tekniskt maskineri? Ett oönskat mänskligt beteende botas inte ens med läkarvetenskap utan korrigeras eller hanteras med tekniska lösningar.

Hur närmar vi oss då den första frångan om säkerhet? Vetandets värld på SR sände under våren ett program som handlade om säkerhet och då bland annat den vilken vi möter på flygplatser idag men även den säkerhet som är “hemlig” och som vi inte möter så konkret till vardags. Hur säker är den och vilka idéer kring säkerhet är det som påverkar samhället och skapat de system som vi idag förlitar oss på? Är systemen tillräckligt smarta? Vad kan vi lära oss från evolutionen? Bland annat finns det mycket att ta tillvara på från hur fåglar i flock skyddar sig mot yttre fienden.
Lyssna och fundera, det går att applicera på många olika områden. Lyssna på P1 webbradio!

Härom dagen såg jag en rubrik på piratpartisten Christian Engströms blogg där han frågade om ministrar borde få instifta lagar. Läste fö aldrig inlägget, men tyckte rubriken var intressant. Min syn på saken är den här: Nej, nej och åter igen nej. Hur kan någon ens tänka i dessa banor? Att göra så är förenat med livsfara. Våra politikerpudlar måste avskiljas totalt och absolut från allt vad den svenska lagboken heter.

Låt mig ge er ett litet trivialt exempel från världspolitiken: frisläppandet av den sk Lockerbiebombaren (minns inte hans namn), den i Skottland fängslade libyske “terroristen”. Det skottska parlamentets representant fattade på egen hand (åtminstone officiellt) beslut om saken - med benådning som resultat, något som retat upp pudlarna i London (åtminstone officiellt).

Gordon Brown har visserligen inte kondemnerat benådningen (åtminstone inte officiellt), utan istället enbart varit upprörd över att den frisläppte libyern fick en hjältes mottagande vid hemkomsten. Att libyern var oskyldig till brottet, och att en massa andra obehagligheter var på väg att offentliggöras ifall han inte blev frisläppt, är något många hävdat - men det är en annan historia som vi kanske får fördjupa oss i en annan gång? Poängen i det hela är att den brittiska regeringen naturligtvis hade velat vara med och bestämma i sådana här ärenden, men för att kunna göra det så måste så klart skottsk lag sättas ur spel. Och kanske var det bla detta som man hoppades uppnå på benådningsdebaklet?

I vilket fall som helst så finns det inget som våra pudlar längtar efter mer än att få ta kontroll över instiftandet av nya lagar. Och än hellre än det så vill man såklart även ta kontroll över våra domstolar. Man vill helt enkelt sätta sig över lagen. Det går dock tyvärr inte (för våra pudlar) att göra, men pudlarna kan istället sätta den svenska lagen ur spel, något som nu bevisligen pågår: då EU numera är vår högsta instans när det gäller vårt rättsväsende, åtminstone så är vi på väg dithän – med stormsteg.

Mitt förslag vad gäller instiftandet av nya lagar är istället det här: En gång om året så ska det folkomröstas om samtliga nya lagar våra pudlar vill introducera. Vi kan inte längre låta Mittenblocket köra över oss och introducera nya lagar över våra huvuden - alltsomoftast utan att ens tillfråga medborgarna om saken. Vi behöver ta tillbaka kontrollen över vårt land medan tid därtill ännu finns tillhands, och viktigast av allt är att vi tar tillbaka kontrollen över vårt eget rättsväsende och över instiftandet av nya lagar.

Domstolsverkets hemsida innehåller bra och lättläst information om det mesta som rör de svenska domstolarna. På webbplatsen kan man finna information om vad som sker vid en rättegång, vilka parter (åklagare, advokat, domare etc) som agerar vid en rättegång. Det är även möjligt att söka adressuppgifter till landet samtliga domstolar.

Domstolsverkets webbplats.

Högsta domstolens huvuduppgift är att skapa prejudikat (vägledande avgöranden) vilka landets övriga domstolar är skyldiga att följa. Högsta domstolen är sista instans för tvistemål, brottmål och ärenden som har avgjorts av någon av landets hovrätter.

Denna uppgift brukar kallas Högsta domstolens prejudikatbildande funktion och är således inte avsedd att tillgodose den klagandes intresse av att få målet prövat igen för att uppnå ett annat materiellt resultat än hovrättens avgörande.

Härutöver, men som en inte lika central del av sin verksamhet, prövar Högsta domstolen också ärenden om resning, klagan över domvilla, ansökan om återställande av försutten tid, ärenden rörande andra staters begäran om utlämning av personer från Sverige till den andra staten samt vissa ärenden som rör advokater. Nedan följer en översiktlig beskrivning av de nu nämnda mål- och ärendetyperna. Redogörelsen är inte uttömmande och i vissa fall förenklad.

Högsta domstolens hemsida.

Att nämndemän ofta är personer på den övre skalan av åldersstegen är ingen nyhet (Har skrivit om det tidigare också) . DN har gått igenom åldern på dem som är nämndemän i Stockholmsområdets tingsrätter.Granskningen visar att 49,6 procent av tingsrätternas nämndemän har passerat 64 år. Endast 8,3 procent är under 30 år. Snittåldern är 58 år. Det är ju knappast ett snitt av befolkningen, men sedan ser jag också ett annat problem med detta och det är väl att viss brottslighet har tillkommit på senare år, en typ av brottslighet där kanske de äldre inte hängt med i utvecklingen, jag tänker på brott som begås med hjälp av datorer och annan teknik.

Om man tar tex fildeling, hur många mellan 65-70 år har en aning om hur det fungerar egentligen?  Så ska de sitta och uttala sig och diskutera skuldfrågan om något de inte riktigt förstår ? De politiska partierna ska nominera nämndemän, det krävs inte att man är aktiv i ett politiskt parti dock för att kunna bli nominerad.Den höga åldern hos nämndemännen är ett problem som jag ser det, inte bara för att det inte blir ett genomsnitt av befolkningen, utan också för att det är tydligt att många inte orkar, det är inte alls ovanligt att de slumrar till mitt under en förhandling tex, och som jag skrev ovan, att det kommit nya typer av kriminalitet som den äldre generationen sannolikt inte är så insatt i. Men jag förstår inte var problemet sitter när man inte får in lite yngre personer, är det den ekonomiska biten så får man väl se till att höja arvodet då, är det själva rekryteringen så får man väl göra det lättare att anmäla sig som intresserad. Som det ser ut nu så är det en risk för rättssäkerheten faktiskt, det handlar om att man kan bli dömd till fängelse och det minsta man kan begära är att de som ska döma håller sig vakna, förstår brottstypen och är intresserade nog att hänga med under förhandlingen………

Inte jäv, var vad hovrätten kom fram till i sin utredning av Tomas Norström, där utredaren (eller utredningsledaren?) själv var vän med målsägandeadvokaterna i The Pirate Bay-målet. Jag anser beslutet vara felaktigt – varför berättar jag nedan – men däremot inte en enorm rättsskandal, som vissa andra dock tycker. Eller, tja, en rättsskandal är det nog (milt sagt en dålig nyhet), men det är inte som att rättssamhället i staten Sverige står och faller med hovrättens bedömning av jävet, som dock kan uttydas av vissas kommentarer.

Det är ungefär som med FRA-lagen; FRA-lagen innebär inte att Sverige är en diktatur nu. Den innebär dock att Sverige blivit mindre demokratiskt, och tagit ett steg på (den tack och lov ganska långa) vägen mot en diktatur, då staten struntat i en mänsklig rättighet och hoppat över betänkande av grundlagen (hmm… betänkt har de kanske gjort, men då mest i stil med “Jaså, sjätte paragrafen i regeringsformen lyder ‘Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad [...] mot undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande.’. Vem bryr sig?”). En domare har dömt under jäv i tingsrätten i (åtminstone) ett fall. Rättssäkerheten är inte kollapsad. Dock har vägen mot en totalt urholkad rättssäkerhet blivit ett steg kortare (och ett gigantiskt kliv kortare i och med IPRED).

Nå, en liknelse är vad jag tänkte använda för att belysa på vilket sätt detta är jäv (och att vår jävsanklagelse inte alls grundas på att vi ogillar domen, som DN-ledarskribenten Hanne Kjöller – ledaren hittar jag inte på nätet – verkar fått för sig). Tack till Nonicoclolasos s0m genom sitt inlägg gav mig inspiration och motivation till liknelsen – trots att vi har rakt motsatta uppfattningar i frågan. Here we go:

Presentation av Calendern, satirisk artikelsamling: klicka här.

Igår presenterades den första domen som tillkommit i enlighet med den så kallade IPRED-lagen, lagen IPRED (det är alltså en lag),  i Sverige (eller, som jag på artikelsamlingen Calendern hellre kallar den, nu fick ni allt tji, nättjuvar!- alternativt i väntan på dödsstraff-lagen), vilket ledde till seger för bokförlagen. Den fria marknadsekonomins företrädare vinner åter en förkrossande segrare mot de som vill att saker och ting (inte bara kultur, utan även rättigheter, hör och häpna!) bör vara “fria” – tss, gratis är inte förenligt med den marknadsekonomi vi bor i. Väx upp, eller som det kanske heter på dessa Internetionella (eller vad det nu heter) piraters språk – och jag tar orden bara i min mun för att de riktigt ska förstå mitt budskap, vilket är av yttersta vikt för mänsklighetens överlevnad – face reality!

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, sägs det. Men här är det den fria marknaden som väntar, inte på något gott, utan något extremt viktigt för mänsklighetens överlevnad. Och den fria marknaden väntar inte, kan inte vänta. Väntar den, hejdar den sig, stannar till, faller ekonomin. Och därmed den Riktiga(tm) Grunden(tm) För(tm) Vårt(tm) Samhälle(tm)(tm). Låt mig tala klarspråk: det tar alldeles för lång tid att få ut IP-numren; som vissa nättjuvar nöjt redan konstaterat är det bara för nättjuven att radera allt olagligt material från sin server (åtminstone i detta fall). Och dessutom kan domstolarna trilskas (för domaren kan ju vara jävig i och med kontakter med Piratbyrån (då är domaren ABSOLUT JÄVIG); när domaren är med i organisationer som står på rätt sida lagen – återigen: IPRED och upphovsrätt är lagar, kom ihåg det – är det förstås inget jäv). Problem, problem.

Men förfäras icke, ty Lösningen(tm)(tm)(tm) har jag! Avskaffa den här jobbiga onödvändiga marknadsförhindrande “rättsförsäkrande” processen som kallas “domstol”. Vi är på god väg; de som sätter sig upp mot upphovsrättslobbyn kan vänta sig 75 000:- (Ge oss IP-numren nu, annars blir det bara värre för dig. Då tvingar vi av dig 75 000:-, och om du inte ger oss dem kommer polisen och blinkar med blåljus och tvingar dig att ge oss dem. Du är så gott som gripen nu om du protesterar. Vad väljer du? kan bli nya standardhälsningsfrasen när Antipiratbyrån besöker piratbredbandsbolag som trilskas). APB, De Nya Rättsupphållarna, har förstås också fått vissa befogenheter som Polisen inte har, men det räcker inte.

Nej, vi måste helt avskaffa de “fria” domstolarna. Folk måste faktiskt inse att om de vill ha kvar ett blomstrande samhälle måste de ge upp den romantiserade tanken på ett “fritt” rättsväsende. Nä, nu får det vara slut med detta krav på gratis. I framtiden ska förstås rättsväsendet vara privatiserat (och APB har patenten till verksamhetsmodellen, förstås) och vill en nyttja dess tjänster ska en såklart hosta upp.

I framtiden kommer domstolarna förstås inte hålla på och jiddra med försvarsadvokater och kallelser till rättegången (det har en antipiratorganisation redan börjat öva på) och laghänvisningar. Nej, effektivitet och snabbhet kommer efterfrågas av kunderna, så då kommer inte nättjuvarna komma undan.

Och ekonomin blomstrar och alla blir glada.

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, pirat, satir, IPRED, fildelning, illegal fildelning, upphovsrätt, Internet, copyright, domstol, domstolar, rättsväsendet, rätten, rättssäkerhet, medborgarrätt, mänskliga rättigheter, Antipiratbyrån, privatisering, fri marknad, den fria marknaden, gratis, kulturspridning, upphovsrättsbrott

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

En riktig rättsskandal har vi nu bevittnat när svenska domstolar viker sig för den internationella storfinansens påtryckningar. För via dess redskap (de stora skiv och filmbolagen), och deras anställda (skivartister och andra upphovsmän) så har man nu skickat oss ett par steg närmare den svenska polisstaten: ett samhällle där varje litet tangentnedslag vid datorn snart kommer att vara registrerat.

Som vi alla förstår så är detta inte slutet, utan bara början på en lång och plågsam process för oss alla; för det finns mängder med andra ställen där man kan börja kräva pengar till upphovsmän på, inte minst här i bloggosfären. Alla vi som bloggar brukar ju tex inkludera bilder som vi hittar på nätet. Snart så har jag en känsla av att de flesta bloggar enbart kommer att innehålla det skrivna ordet? Och visst låter det trist?

I vilket fall som helst så är det viktigt att komma ihåg att dagens utslag i Pirate Bay-härvan INTE handlade om fildelning, utan om att kontrollera och censurera internet, samt att få rätten att övervaka oss privatpersoner under vårt privata surfande. Internet som lovade så mycket, och som kunde blivit ett redskap för mänsklighetens upplysning, håller nu istället snabbt på att förvandlas till ett verktyg för allas vår förslavning.

Läste precis att Piratpartiet fått 5000 nya medlemmar idag, och det är väl det enda positiva vi kan säga om dagens händelser. Kanske får de snart en ny medlem till? I bilden (som jag plockat från nätet, och som jag nu kanske blir ersättningsskyldig för) ser vi Gottfrid Svartholm Varg och Peter Sunde.

Min avslutande reflektion är den här: Domstolsbeslutet är ogiltigt. För hur kan man döma fyra personer till exakt samma straff? Borde inte deras fängelsestraff varit olika långa, för de har ju i olika hög grad varit inblandade i verksamheten? Naturligtvis. Och detta är vad som i slutändan kommer att fria de fyra:-)

En 42 åring man går fri från åtal för våldtäkt på en 15 årig flicka sedan hon tog sitt liv.
Det aset klarar sig alltså från åtal sedan hans offer tog sitt liv, detta är rent sagt åt helvete, han ska inte klara sig från att dömmas.

Skriv på för att ändra beslutet här

Varje år före jul står medlemmar från Frälsningsarmen vid varuhus och andra platser där det finns mycket folk. De ringer i sina klockor och i England skakar de insamlingsbössorna med pengar som klirrar.

Nu förbjuder man emellertid “klirrandet” i Storbritannien eftersom det ” kan oroa och ofreda andra” och att “människor av andra religioner kan känna sig illa berörda”.
Domstolar och polis har rätt att åtala och stoppa de som bryter mot “klirr-lagen”

Efter 130 år av insamlingar, Every Kinda People

Tyskan fortsätter att vara tjurig och obstinat i rätten.  I dag har hon försvarat sig själv och läst anteckningar från sin dagbok, hon ville läsa upp kärleksbrev från Emma´s sambo men där var det stopp. Nu kan jag förstå att hon vill rätta till det hon upplever varit fel, men jag vet inte varför hon får bete sig på ett sätt som inte hör till den vanliga ordningen i svenska domstolar ?  Varför tillåter man att hon tjafsar som hon gör, som en tjurig barnunge vägrar hon svara på frågor, ifrågasätter relevansen i olika saker, hon får stå och rabbla ur nån jävla tidningsartikel om hur minnet fungerar. Det är inte ett normalt förfarande i en domstol, dessutom tycker jag det är förjävligt gentemot Emma Jangestig som ska tvingas sitta och lyssna på en uppenbart störd människa som står och babblar och är nedlåtande.

Jag vet inte om dom har egna spelregler dom som anses vara lite vrickade. JB hade också några sjuka utlägg, och han vandrade runt i rättegångssalen för att visa hur han gick, han skulle börja lyfta bord och stolar för att visa hur stark han var. Nu var borden som tur var fastskruvade och för övrigt så hjälpte det inte hans sak i och med att han påstod att han var för handikappad för att ha kunnat döda brorsan. Med dessa uppvisningar så blev det tydligt att han var fullt förmögen att begå det brott han anklagades för. JB fick också avbryta såväl domaren  som åklagaren i tid och otid, och man lät honom liksom hållas. Som anhörig till offret blir man än mer förbannad att dom tillåts spela pajas och tramsa runt nä det handlar om så allvarliga saker.Det blir bara mer och mer uppenbart att Tyskan är riktigt störd, inte för att hon vill försvara sig, men sättet hon gör det på visar att hon är totalt rubbad. Intelligensen är det nog inget fel på, men nog måste hon ha någon slags personlighetsstörning.

Läs mer på Svd, Dn

Läs även andra bloggares åsikter om Emma Jangestig, Christibe Schurrer, Tyskan, Arbogafallet, Max och Saga, Sambo, Kärleksbrev, Domstolar, Domare, Åklagare

Endast sex av tio har stort förtroende för våra domstolar, skriver Aftonbladet. Jag är inte ett dugg förvånad faktiskt. Jag tror att förtroendet för hela rättssytemet har urholkats. För det första så tror jag att vi vanliga dödliga människor har svårt att se rimligheten i de sk straffrabatterna, alltså att ju fler brott en människa åtalas för ju mer rabatt får den i straffet. En dom som jag tex reagerat på är den läkarstudent som dömdes för sexuella övegrepp på en sovande 14-årig pojke. Man sänkte hans straff från 2 år till skyddstillsyn och en särskild behandlingsplan då man förutsatte att han inte skulle få gå klar sin utbildning och att flera års hårda studier skulle vara bortkastade och detta skulle vara ett straff också. Men nu får han ju likt förbaskat gå klar sin utbildning så det straffet fick han ju inte. Man kan ju inte förutsätta att han troligen kommer att få ett tillräckligt straff och döma därefter.

Jag vet tex en kille som hotade en mamma och hennes barn under 2 års tid. Hon hade timtal med inspelade samtal där han talade om för såväl henne som hennes då 8-åriga dotter att dom skulle slaktas, eldas upp, styckas osv. Han slängde in brinnande cigaretter i brevinkastet, han slog sig in genom ett fönster så dom fick hoppa ut genom balkongen. För detta samt ett antal olovliga körningar fick han 3 månaders fängelse. Vem vågar anmäla och dra på sig än mer ilska från gärningsmannen då ? Vanligt folk reagerar också på att det kan bli ett högra straff om man lurat staten på pengar än om man våldtagit ett barn eller kört ihjäl någon på fyllan. Jag tror många tycker straffsatserna är snedvridna och att dom inte är i proportion till de brott som begås.

Man läser om domare som köper sex av unga pojkar, men ändå får behålla sitt arbete där han sedan ska sitta och döma bl.a sexköpare, vad ger det för signaler? Nu är åter Tomas Quick på tapeten, att han dragit tillbaka alla sina erkännanden om  de mord han sagt sig begått . Det är väldigt många både vanliga människor, poliser och juridikutbildade som är mycket förvånad hur han ens kunde dömas helt utan bevis.
Jag tror inte att hela rättsväsendet är kaputt, men emellanåt kommer märkliga domar som man reagerar på, och  rätt vad det är så är det en domare som kört i fyllan eller köpt sex, men som får fortsätta döma andra likasinnade, och då förpestar dom hela systemet.

En till sak är ju nämndemännen. Jag har varit på ett stort antal rättegångar och det är vid flera tillfällen som jag sett hur nämndemännen sitter och nickar till under förhandlingen. Och när medelåldern ligger på 75 år (min gissning som kanske är lite överdriven!) så är det inte märkligt. Det är inte bara på mindre rättegångar detta händer, utan även när allvarliga saker som mord förhandlas. Vilket förtroende inger det då ? Nej nämndemannasystemet måste göras om på något vis, det ska vara människor som är genuint intresserade av lag och rätt, som är representativ för allmänheten, som gör det av full fri vilja och inte för att man av politiska skäl offrar sig.

Läs mer på DN och AB

Läs även andra bloggares åsikter om Domare, Nämndemän, Domstolar, Straff, Straffsats, Rättegång, Tingsrätt, Hovrätt, Vittna, Åtal, Sexköp

Före sista valet så funderade Reinfeldt på varför domstolarna dömer i nedre straffregistret.  Moderaterna menade att utmätningen av straff spårat ur, att det på underliga grunder skapats en “praxis” att man skall döma lågt.

Förvisso är det så. Vad han inte verkade förstå är att åtminstone tingsrätten styrs av partiernas värderingar i krimfrågor.

Normalbesättningen i tingsrätten är en lagman och tre nämdemän. Nämdemännen utses av de politiska partierna. De individer som kommer ifråga är ofta från skiktet under den lokala partitoppen. Det innebär att de är starkt ideologiskt färgade av partiets officiella hållning i rättssammanhang.

Åtminstone fyra av partierna kan betecknas som krimliberala vilket innebär att det är stor chans att tingsrätten som helhet får en krimliberal färg. Följaktligen så dömer man till låga straff.

Jag ifrågasätter om juridiska lekmän som tycker till på diffusa grunder skall ha så starkt inflytande i en domstol.  Nämdemän finns  även i högre instanser men ju högre ju mer inflytande har juristerna.

Jag anser att man skall byta ut en nämdeman mot en jurist i tingsrätten. Vid 2-2 skall ordföranden ha avgörandet inte som nu nämdemännen.

Riksåklagare Anders Perklev kommer i höst föreslå en skärpning i strafflagstiftningen avseende återfallsförbrytare. Jag kan bara säga att en sådan strafflagsändring borde ha kommit till stånd redan för länge sedan. Domstolarna dömer konsekvent till den lägre graden i straffskalan och även om en person dömts för upprepade grova rattfyllerier, så får han/hon sällan mer än någon månads fängelse.

Jag ser inte en förändring i strafflagen, för återfallsdömda, enkom som ett sätt att straffa den dömde hårdare. Jag ser det också som en möjlighet att kunna ge dessa personer en mer adekvat behandling. De rattfyllerister som upprepat åker fast har som regel grava alkoholproblem och Kriminalvården hinner inte ge dessa personer den behandling de behöver under fyra veckor. Snarare behöver den personen låsas in och ges vård under minst fyra till sex månader.

En inbrottstjuv kan ensam stå för 100% av alla bostadsinbrott i ett område. Är han aktiv hinner han lätt göra hundratals inbrott under några månader. Med enorma kostnader och lidanden som följd för de drabbade. När han sitter inne upphör ofta inbrotten helt. I några månader tills han släpps ut och karusellen drar igång igen.

Jag menar att återfallsdömda, som döms för likartad brottslighet, ska ha en tydlig skala att rätta sig efter. T.ex. (väldigt förenklat) kunde inbrott ge sex månaders fängelse första gången. Vid andra tillfället det dubbla, dvs ett års fängelse. Tredje gången personen återfaller ska han/hon ha minst två år.

Visst skulle det innebära ett större behov av fler anstaltsplatser och anstaltspersonal, men den kostnaden skulle lätt tjänas in genom ett minskat behov av häktesplatser och genom färre inbrott/kostnader/lidanden för den enskilde drabbade och för samhället. Läs mer genom att klicka på bilden.

Man kan återkommande i media läsa om ordningsvakter och dessas arbetsmetoder. Främst brukar man syfta till den sfär av ordningsvakter som arbetar inom krogbranschen även om vissa artiklar handlat om ordningsvakter inom andra branscher än restaurangnäringen. Flera kända exempel har uppdagats genom åren, det mest kända är nog fallet med förre SSU-basen Anna Sjödin och händelserna på nattklubben Crazy Horse vid Stureplan.

Jag beslöt för att fördjupa mig själv lite i ordningsvaktsvärlden medelst lite googling.

En ordningsvakt utbildas under två veckor i regi av polisen. Kravet för att bli antagen är att man är i princip ostraffad. De tvångsmedel en ordningsvakt får använda sig av regleras i diverse lagar och förordningar, däribland polislagen. Ordningsvakten får utrustas med handfängsel, skjutvapen (efter särskilt beslut av polismyndighet vid vissa objekt), batong samt expanderbar batong efter genomgången utbildning. En ordningsvakt får, om det behövs, använda våld om det är nödvändigt för att ordningen skall upprätthållas eller om han/hon, med laga stöd, skall gripa, avlägsna eller omhänderta en person. Utöver detta har ordningsvakten ett tjänstemannaskydd och våld och hot mot denne bestraffas hårdare än gentemot gemene man.

Kort sagt, en ordningsvakt får väldigt mycket individuell makt i förhållande till sin utbildning. Nästan lika mycket som en polisman – som utbildas under två år. Kort sagt, det handlar om stora maktbefogenheter. Förstå mig rätt nu, jag anser att ordningsvakter behövs i vårt samhälle. Jag betvivlar inte heller att många är duktiga i sitt yrke och har servicekänsla. Faktum är att jag aldrig haft en enda negativ erfarenhet av ordningsvakter, bara positiva. Allt från att jag bett om hjälp för att hitta någonstans till återbördandet av borttappade föremål. Utöver detta innebär ordningsvakter en trygghet i miljöer där det kan bli stökigt och dessa platser behöver inte nödvändigtvis vara nattklubbar utan sjukhus, köpcentra och liknande. Ordningsvakter besparar samhället också en väldigt mycket pengar genom att samhället inte behöver utbilda och betala en massa poliser. Ofta står privata aktörer för kostnaden av ordningsvakterna.

Det är givet, och där tror jag inte att någon läsare har motsatt uppfattning, att en ordningsvakt tillsammans med kollega har ett stort förtroendekapital – kanske nästan lika stort som en polisman. Det är därför av vikt att ordningsvakter är sanningsenliga och rättvisa och följer noga de lagar och förordningar som reglerar deras arbete. Särskilt eftersom att de människor de ofta utövar sin makt emot är människor som kan vara påverkade eller utslagna. Insynen i ordningsvaktens tjänsteutövning är ju ganska liten, ingen ser vad som sker i ett avräkningsrum. Likadant gäller givetvis för polismakten men där skulle jag vilja hävda att insynen är något större.

En granskning

Jag beslöt mig därför att granska ingripanden från ordningvakter som hamnat i Stockholms tingsrätt de senaste dryga två åren. Det är en mängd fall och alla var inte avgjorda ännu. Jag ville bilda mig en uppfattning om vad det var för folk som greps av ordningsvakter, hur gripandena skedde och vad ordningsvakterna brukar vara för slags personer i fråga om kön, ålder, etnicitet osv. De gripna har varit allt från ostraffade kvinnor i 50-årsåldern till tungt kriminellt belastade unga män. Gemensamt för dem alla är att de beskrivs av ordningsvakterna som påverkade. Platserna har varit allt från fotbollsmatcher till varuhus till nattklubbar.

Följande kan konstateras, av de gripna som senare åtalas så åtalas många för brott som våldsamt motstånd, hot mot tjänsteman och våld mot tjänsteman. Av åtalen så är det sällan som något annat brott påstås ha begåtts utan oftast handlar det om att ordningsvakten avvisar någon och därefter uppstår brål och delade meningar om efterföljande händelseförlopp. Nästan alla är under polisens utredning är misstänkta för sådana brott även om det inte alltid leder till åtal. Vad det egentligen handlar om vid vålsamt motstånd är att ordningsvakterna säger att den gripne krängt med kroppen för att förhindra gripandet, tagit tag i dem eller måttat slag mot dem, sällan har de träffat. Det verkar nästan legio att ordningsvakter kommer med sådana påståenden. Särskilt en ordningsvakt stack ut bland dem andra. Han förekommer i, hör och häpna, 18 mål i Stockholms tingsrätt bara de senaste två åren! Detta är alltså bara i Stockholms tingsrätt, jag har inte bemödat mig om att granska övriga domstolar.  Detta är alltså polisanmälningar som åklagare valt att väcka åtal för, hur många polisrapporter som den aktuell ordningsvakten står som målsägare eller vittneär höljt i dunkel. Den aktuelle ordningsvakten är vald dels eftersom han förekommer i så många mål och dels för att han är någorlunda representativ i ålder, kön och bakgrund. Sammanlagt har jag granskat ett 30-tal ordningsvakter och deras bakgrunder.

Vem är han?

Ordningsvakten i fallet ovan är ganska typisk för en ordningsvakt i Stockholm som förekommer i många åtal. Han är man, relativt ung, har invandrarbakgrund, arbetar som ordningsvakt i flera olika miljöer, bosatt i en av Stockholms förorter. Han är faktiskt ganska representativ för ordningsvakter i Stockholm i stort. Visserligen är väl kroatiskt ursprung inte särskilt främmande men antalet ordningsvakter med utländsk bakgrund har ökat enligt samtal jag haft med Länsstyrelsen och det kan väl anses bra att ordningsvakter speglar samhället i stort.

Ordningsvakten i det här fallet heter Ilija Klaic, 31 år gammal ensamstående man av kroatiskt ursprung. Han är uppvuxen i Skärholmen i Stockholm. I likhet med många andra heltidsordningsvakter hade han ganska slätstrukna betyg från gymnasiet.

Ilija Klaic skiljer sig dock på en punkt från de flesta andra ordningsvakter som jag undersökt. De har ofta gjort någon sorts militärtjänst, ofta med placering inom bevakning. Ilija Klaic blev svensk medborgare 1998 och mönstrade för värnplikt 1999 men han hade för dåliga fysvärden för att få göra värnplikt och fick frisedel.

I de 18 målen som han förekommer i så har jag läst domarna och förundersökningarna. Han förekommer ömsom som vittne och ömsom som målsägande – ibland som båda två. Vad jag slås av är hur ofta ordningsvakterna, i det här fallet Klaic, ändrar sin berättelse under rättsystemets gång och ändå blir trodda medan de åtalades ändringar i sina berättelser närmast tas för intäkt att de är skyldiga.

Ett typiskt exempel

Jag ska ta ett exempel, se fallet nedan med en tidigare ostraffad 40-årig kvinna som döms för hot och våld mot tjänsteman. Ilija Klaic vittnar om att kvinnan ”inte visat respekt” när han sagt till henne att inte stå och tala med en väninna vid t-banans spärrar. Vad ”respekten” borde ha bestått av beskriver han inte närmare. Kvinnan protesterar högljutt och beläggs med handfängsel av Klaic och dennes kollega och förs till avräkningsrummet. Med handfängsel på ryggen så uppger Klaic att det krävdes fem manliga vakter för att hålla ned henne. Läsaren får dra sina slutsatser själv av rimligheten i detta påstående. En del av kvinnans berättelse följer nedan.

Vid rättegången ändrar sig Klaic från att tidigare i förhör med polis uppgett att kvinnan sparkat en gång till att hon nu har sparkat flera gånger.

Svagheterna när de två ordningvakterna hörs i domstolen framkommer. Ilija Klaic, som man milt sagt kan påstå är van vid rättegångsförhandlingar, möter då upp med att läsa högt ur förundersökningen – något som det är extremt ovanligt att ett vittne gör.

Man kan tycka att efter att båda ordningsvakters berättelse kring händelsen visat sig inte vara särskilt i överensstämmelse med varandra att dessas trovärdighet skulle ha skjutits i sank.

Detta ansåg dock inte domstolen som fäller kvinnan för hot mot tjänsteman och våld mot tjänsteman.

En av ordningsvakterna tilldöms 5500 skattefria kronor i skadestånd av kvinnan för en spark. Lönande extraknäck för ordningsvakten. Domstolen konstaterar dock att Ilija Klaic uppträtt provokativt.

Slutsatser

Fallet som jag visar ovan är faktiskt rätt typiskt för de ingripanden av ordningsvakter som går till rättegång. Däremot, och det vill jag påpeka, förekommer dessa ordningsvakter i oftast bara ett eller två mål under några års tid. Man kan lugnt påstå att en vanlig människa, utan någon som helst erfarenhet av rättegångar, står sig slätt mot ett rättegångsproffs som Ilija Klaic.

Den här typen av fall som jag redovisar ovan är vanliga, jag stötte på hur många som helst i min granskning. Klaic är heller inte unik, andra ordningsvakter förekommer också i hög utsträckning och i viss mån förklaras ju detta med att ordningsvakt är ett utsatt yrke med ibland hög arbetsbelastning. Min kritik ligger istället mot domstolarna som verkar godta vad som helst i bevisväg om det bara kommer från en ordningsvakt eller polis. Däri ligger problemets kärna. Jag anser att samma tillförlitlighetskrav ska gälla för lagens väktare som för vanliga människor.

Fotnot:

Jag gör inte anspråk på att det här är en vetenskaplig bedömning utan det är bara en fördjupning och reflektioner gjorda av mig utan några större ambitioner. Som skäl till varför jag publicerar namn och bild på ordningsvakten i fråga är helt enkelt att jag tycker att om man arbetar som ordningsvakt i offentlig miljö och förekommer i så många rättegångsprotokoll att man i det närmaste kan kallas för ”rättegångsproffs” så tycker jag att det finns ett allmänintresse i att veta lite om den personens bakgrund. Eftersom ordningsvakten ifråga är ganska genomsnittlig i sina personliga förhållanden så är det passande att ta honom som exempel.

Synpunkter på ovanstående emottages tacksamt.

]]>