Många ungdomar börjar sitt arbetsliv inom krog- och utelivsbranschen som servitriser/servitörer och övrig krogpersonal, vilket är ett bra första steg in i arbetslivet. Tyvärr visar det dock att många av de unga kroganställda dricker mer alkohol än genomsnittet.

På Metros hemsida kan man läsa att 9 av 10 kroganställda riskerar att bli alkoholister. “Unga som jobbar på krogen i Stockholm dricker betydligt mer än unga i genomsnitt gör. Nio av tio kroganställda dricker så mycket att de riskerar alkoholproblem”. Metro förtydligar även att “varannan kroganställd i den åldersgruppen har redan problematiska alkoholvanor, jämfört med i snitt 10 procent av männen och 2 procent av kvinnorna i samma åldersgrupp i övriga befolkningen”.

Det är inget nytt att många som arbetar inom krogvärlden dricker alkohol efter arbetet, att man tar sig en drick efter avslutat arbete och går sedan vidare ut och dansar och fortsätter konsumerandet. Många kanske även tar sig en jävel när man kommer hem för att orka gå till jobbet nästkommande dag. För Håkan Leifman, som arbetar för STAD-projektet, Stockholm förebygger alkohol- och drogproblem, verkar detta komma som en chock. Han anser att detta är alarmerande och att det är oroande att skillnaden mellan övrig befolkning är så stor.

STAD startade som projekt år 1995 och är sedan 2005 en sektion inom Beroendecentrum Stockholm och bedriver ett långsiktigt utvecklingsarbete inom alkohol- och drogprevention genom att utveckla och utvärdera metoder inom området. Det är STAD som står bakom denna undersökning då de har frågat 200 kroganställda i Stockholm mellan åldern 20 och 35 om deras drickande. Undersökningen har lett till svaret att var tredje man och 40% av kvinnorna har så stora problem att det skulle kunna vara aktuellt med behandling. Leifman påpekar att kroganställda måste se över sitt beteende så kan detta komma att påverka deras framtid genom att fortsätta dricka stora mängder alkohol och förvärra sitt alkoholproblem.

Att arbeta på kvällstid och nätter innebär för många en livstil som man kan hålla sig till under en kortare period i sitt liv, men många fortsätter inom yrket på ett eller annat sätt och det är framförallt dessa personer som främst behöver se över sin alkoholkonsumtion. Jag anser att den främsta anledningen är grupptrycket och påverkan från de övriga personerna på arbetsplatsen att man inte själv inser vad som är normalt då man jämför sig med varandra och att man pushar för att gå vidare ut efter att sin egen restaurang/klubb/pub har stängt – istället för att gå hem och sova.

Leifman påpekar att det är dags för krogägarna att se över sitt ansvar och att det är tid för att sätta upp en alkoholpolicy som man ska rätta sig till. Utbildning bland personal och krogägare kan vara en annan metod, där man kan se resultatet av långvarig och upprepad berusning.

//navigeramera

Vid Fridhemsplan ligger Maria Ungdom (Maria Pol). En mottagning för ungdomar med alkohol och drogproblem. På nedre botten i samma hus ligger Polisens narkotikarotel för ungdomar. När de får in tips på gäng som använder narkotika gör de tillslag. Ungdomarna och deras föräldrar plockas in vid samma tidpunkt, blir förhörda i olika förhörsrum och deras historier jämförs under förhörens gång.  Mobiler tas om hand. Sms kollas. Målet är inte att sätta dit ungdomarna utan att hjälpa dem. Ungdomarna vill inte gola på sina kompisar och ljuger och slingrar sig, men polisen kan sitt jobb och det finns faktiskt inget annat val än att berätta precis hur det gått till. Tuffa, drogliberala ungdomar får förhoppningsvis den tankeställare de behöver. Det kan låta så här.

- Men jag använder inte droger. Jag bara testar lite.

- 10 gånger?

- Ja…

- Vad tänker du säga till din lillebror när han är 15 år och vill testa droger?

- Att en gång är väl ok. Men att ta det försiktigt.

- Försiktigt?

- Men det är väl som att ta en öl?

- Hur känner du dig när du röker en joint?

- Jag blir lugn och glad.

- Hur känns det dagen efter?

- Jag är bakfull, trött och låg. Lite ledsen.

- Cannabis och hasch sitter kvar kroppen 3-4 dagar. Det betyder att om du röker på lördagen så sitter det kvar i kroppen några dagar in i skolveckan. Du blir trött och seg. Och du kommer inte att märka det själv. Efter ett tag får du svårt att komma upp på morgonen. Att sköta skolan. Du blir känslomässigt avstängd och upptagen med att få tag i droger. Till slut är du inte den killen du en gång var.

- Det visste jag inte. Jag har bara blivit tillsagd att jag absolut inte får testa, men aldrig fått någon förklaring.

Därefter får föräldrar och tonåringar komma upp till Maria Pol för att lämna urinprov som efter analys visar vilka och hur mycket droger tonåringen tagit de sista veckorna. Därefter inleds en behandling för hela familjen.

Maria Pol och Poliserna vid ungdomsroteln räddar liv. Dag efter dag. Helg efter helg.

Riktiga, riktiga hjältar!

Man har alltid sett vilka olika förutsättningar vi har. Men det blir så mycket enklare att se våra skiljelinjer nu när det blivit personligt. Jag kom in i erat gäng, ni accepterade mig men inte mina vänner. Jag var lugn, intelligent och allmänbildad vilket räckte för att jag skulle få umgås med er, mina vänner var ju mest som alla andra så de funkade inte med er. Jag fick aldrig bli en del av gänget, hela tiden en outsider som kämpade för bli en av er. Men det var inte bara ni som drog er undan från mig, även jag drog mig undan. När ni satt runt lägerelden och snackade om skamkänslorna för VG-betyget så kändes våra världar så fullständigt olika.

När ni började dricka alkohol så var det över en flaska vin, alltid fint och civiliserat. Det fanns alltid någon speciell anledning till era fester och det var alltid måttligt. Jag blev ju inbjuden till en julfest förra året, jag vet inte om ni hade en i år igen men den här gången blev jag aldrig bjuden. Då så såg jag på er, jag lyssnade på er och ni var precis som förrut. Vin i måttliga mängder och hemgång innan klockan blir för mycket, lägenheten välstädat, en poplåt på låg volym så man kan hålla samtalston om sina studier på universitetet och prydliga kläder som andas lite bohem och vänsterkänsla.

Jag kom med mina burk-öl, kände mig malplacerad av era samtal, kläder och dryckesval. Det slutade med att jag gick ut på krogen och söp mig kalas och däckade i en soffa sent på natten.

Och nu är det fylla och raseri på vardagar. Det är sprit, öl, vin, hasch, annat. Det är slagsmål, knivar, knogjärn och pepparspray. Jag ser på mina vänner, jag undrar var de kommer hamna. Vi kan peka ut nu, vilka som är alkolister och som kommer få kämpa hela livet. Och jag kan peka ut vilka av er som seglat fram och kommer fortsätta med detsamma.

Ni förstod mig aldrig, ni kommer aldrig förstå mig även ni själva tror motsatsen. Jag ser erat förakt, och känner det så väl varje gång vi springer på varandra. Ni tror själva att ni är så bra, för ni begår inga brott och inte heller era vänner. Ni tar hand om er själva. Ni utvecklar hela tiden er förmåga att slicka röv och stiga i graderna. Ni är så jävla skenheliga och perfekta.

Nästa gång ni uttalar erat förakt för mina kamrater, vänner eller mig så backar jag inte längre.

Andra bloggar om: vänner, ovänner, bekanta, gäng, kompisgäng, relationer, människor, minnen, fest, fester, alkohol, fylla, full, våld, slagsmål, livet, alkolism, drogproblem, förakt

Efter ett tips så tittade jag på Vi som överlevde Rågsved som gick på SVT. En sävlig, vacker dokumentär om dem som inte brukar få berätta sin historia.

Jag tänkte över min egna situation, hur jag lever idag. Jag har ingen taskig bakgrund och dålig uppväxt att skylla mina problem på. Mitt liv är mitt ansvar, och det ansvaret tar inte jag idag. Sedan jag var tretton år har jag trott att det kommer gå åt helvete för mig, varför vet jag inte mer än att jag minns att jag haft en enorm rädsla inför allting. Jag kan fortfarande tro att det kommer gå åt helvete för mig men jag är inte lika säker längre. Men ganska ofta så beter jag mig på ett sätt som kan dra ned mig i skiten, och det är jag medveten om.
Det finns en del inom mig själv som vill att min gamla profetsia ska bli sann. Då kan jag säga till alla, vad var det jag sa, och då kan jag kämpa mig uppåt och bli stark och göra något fantastiskt av mina upplevelser. Men mitt intellektuellt säger till mig att det inte är värt det, och att ingen vill leva så, och det är vad som hitils håller mig flytande.

Men ibland tror jag nästan att jag msåte slå hårt i botten för jag ska orka ta mig upp för nu håller jag mig bara flytande. Jag vet inte, men jag tror jag kommer få ha den här kampen hela livet. Mitt duktiga, nyktra jag mot min tt självdestruktiva. Jag kan känna ett sug efter alkoholen för att det är självdestruktivt, inte för att det är alkohol. Det är så mycket jag måste göra, har tre månader gamla räkningar som måste betalas som jag skjutit upp hela tiden. För fem år sen fick jag rådet att börja med tandtråd men jag har fortfarande inte orkat fast jag tänker på det hela tiden.
Allting är en jävla kamp, det är få saker som bara flyter på. Kanske skulle jag kunna rycka upp mig, men jag tror inte jaga skulle må så jävla mycket bättre då heller. Vem fan kan må bra när ens bästa timmar på dygnet är tänka att gå till arbete. Att få jobba med något kul är bara unnat några ytterst få. Inte till mig, jag är dömd för luftjobb.

Andra bloggar om: Vi som överlevde Rågsved, alkolism, alkohol, droger, drogproblem, Rågsved, kämpa, självdestruktivitet, räkningar, arbete, jobb

Idag började en ny rolig, spännande kurs i skolan. Nämligen psykologi B. Den kursen har jag sett fram emot i över ett år. Sen jag slutade psykologi A. För är det något som är intressant så är det ju psykologi! Och språk då, såklart. Men jag känner att det här kursen kommer gå bra.

Idag hade jag tänkt att det skulle bli en liten mjukstart. Men icke. Vi blev indelade i 4 grupper ca 8 i varje grupp. Fick ett fall som vi skulle spela upp efter 30 minuter. Nu går vi ju inte drama och spela upp inför ca 40 personer är kanske inte så kul!

Jag var  Lisa 2 år. Pelle var min mamma, drogmissbrukande Karin, Seffi (?) var min mammas drogmissbrukande pojkvän, Lisa och Annie var poliserna Martin Beck och Gunvald Larsson och Maja hette visst Charlotta och var från socialen, Simon var grannen som ringde till polisen och socialen!

Jag var hungrig och låg på golvet och sparkade, min mamma sparkade mig och sa åt mig att hålla käften! Sen kom grannen, polisen och socialen. Jag var fortfarande hungrig. Jag vet inte om jag var en 2 åring, men en hungrig liten unge var jag iallafall!!

Sen när jag skulle åka hem var jag ju såklart jättehungrig och yr. Jag ska ju inte spela att jag är hungrig för då tror ju magen att jag är hungrig. Jobbigt det.

Nu ska jag äta sen har jag massa att plugga!!