Jag står vid hållplatsen som lovar runt och håller tunt. Här går spårvagnen till ljuva livet säger skylten, men allt som kommer är ettan till sjukhuset.

I kanalen kajakar kajaker. Kärlekskajaker. Alla på väg hem till någon. Där – en för stressad kille som döljer bristerna bakom några extra tusenlappar. Där – en tjej som låtsas att lycka stavas påökt och det lurar hemmamannen. Där – filuren som givit upp, men når fram med de taskigaste och mest tafatta av paddeltag. Där – en blossande röd kind hos en färsk älskling som duckar alla problemdungar och kryssar mellan gräsänder som vore det helt naturligt.

Och jag hoppar inte ner någonstans. Leker inte myteriet med bounty i fickan. Jag inkräktar inte. Stjäl inte. Låtsas inte. Smilar inte. Luras inte. Leker inte.

Sitter här. Bortom tvåsamhet. Är nöjd. Ikväll är kajaker inget bra. Fancy a beer, N?

Chin, chin…