Jag kom hem ganska nyligen efter att ha varit på en föreläsning av Lou Rossling nu ikväll. I mitt jobb fick vi erbjudandet om att gå och lyssna på henne. Och det ångrar jag inte en sekund. Vilken utstrålning hon har!

Jag har skrattat mycket och nästan gråtit. Men bara nästan…

Det hon berättar gör hon med glimten i ögat, men det ligger mycket allvar bakom allt hon säger. Får ni chansen – så gå och lyssna på henne. Jag ska definitivt köpa hennes bok “I ljuset spricker alla spöken”.

-Buna seara, doamna P!
-….
-Ce tacuta sunteti!
-Buna seara! Ce probleme va aduc in umilul meu adapost antiatomic?
-Eram in trecere…
-Si..?
-De ce trebuie ca problemele sa ii lege pe oameni?
-Pentru ca asa a lasat Dumnezeu?!?
-Nu va pot spune.
-Si maine ma gasesti tot aici, si poimaine…
-Am probleme!
-Cu totii avem!
-Nu ma ajuti deloc.
-Linisteste-te! Rasufla! Povesteste-mi ce te-a adus aici.
-Si eu ce primesc in schimb?
-Poate te ajut!
-Ma ajuti?
-Da. Ia un loc. Vrei un ceai?
-Nu, multumesc. Sa incep?
-….
-Aseara am visat ceva…Un sicriu…Din argint, stralucitor de-ti lua ochii, nou…pamant…mult. L-am vazut…pe dinauntru.
-Continua, te rog!
-Avea robinet…
-La ce bun?
-…si oglinda…
-Poate si scheletii au Fat-Frumosul lor!
-…si televizor, dulapuri, mansarda…continui?
-Continua!
-Peretii erau drepti si de sus venea lumina…
-Precis e raiul!
-Voi muri?
-Precis vei muri!
-Cand voi muri?
-Cand iti va veni sorocul!(end of ‘Prima parte’)

Jag sitter och tittar på fotografier som jag tagit under det gångna året. Jag ser en bild som jag tycker väldigt mycket om. En bild på nyplockade solvarma smultron, och jag kommer då på mig själv med att längta efter sommar. Men det är ju faktiskt ingen idé att sitta här och drömma om värme när knappt vintern kommit igång ens. Jag får sänka ribban lite. Advent och jul står ju närmast och väntar i tröskeln nu. Det ska bli bra det också. Jag ska se fram emot:

• att få tända det första adventsljuset och se det brinna. Känna känslan av att snart är det jul.
• att den första riktiga snön ska falla. Den som man går ut och tar en promenad i oavsett om det är dag eller natt. Se Grip busa runt i och köra ner sin nos i snödrivorna. Komma rusande mot oss med ett stort vitt snömoln runt omkring sig. Hela hunden utstrålar av lycka då. Speciellt om hela familjen följer med ut på promenaden och han får valla sin flock med stort engagemang.

 Det känns bra…

Le découpage d’un disque dur en plusieurs éléments (ou partitions) est pratique pour organiser vos dossiers et fichiers et les protéger contre d’éventuelles pertes de données.

En fractionnant votre disque dur en plusieurs partitions, vous disposez alors d’autant de disques sous Windows, que vous pourrez utiliser à votre façon pour trier vos données.

Vous pouvez ainsi réserver une partition pour votre système et vos logiciels et une autre pour vos documents. Si votre disque dur a une capacité de plusieurs centaines de gigaoctets, vous pouvez créer des partitions pour regrouper vos images, vos fichiers vidéo, vos fichiers musicaux. Si vous êtes plusieurs à utiliser la même machine, vous pouvez même attribuer une partition à chaque utilisateur.

Contrairement à Windows XP, Windows Vista sait partitionner un disque dur, même s’il contient des données et ce, sans risque pour elles. Il vous permet ainsi de réduire la taille d’une partition, d’en créer de nouvelles, d’augmenter leur taille, etc. Pas besoin donc d’utiliser un logiciel tiers même si c’est tout à fait possible d’effectuer le partitionnement avec GParted par exemple.

Voici donc comment gérer vos partitions avec Windows Vista.

Det har jag gjort idag. Njutit av solens strålar som faktiskt värmde trots att vi nu kommit en bra bit in i november. Njutit av att gå längs sjökanten och sedan i skog och mark. Det är ljusterapi som heter duga det…

Men nu kallar plikten. Jag ska ge respons till två av mina kurskamrater i min Skrivarkurs. Den här omgången ska vi läsa varandras arbeten. Gå in i detaljer och ge positiv kritik. Ställa frågor och förklara vad man tycker är positivt. Sedan ska man ge en beskrivning av den text man läst och berätta om vad man haft för upplevelse när man läst den. Och sist men inte minst så ska man motivera sin uppfattning. Detta ska vara klart till kl. 18.00 i afton. Känns lite jobbigt nu. Jag gillar inte att vara ute i sista minuten. Ändå är det det  jag är. Ganska ofta dessutom.

Det innebär alltså att jag inte kan sitta här och blogga. Måste skärpa upp och till mig nu…

Es wird eine lustige Woche. Begonnen hat sie mit einer wunderprächtigen “Lernstandskontrolle” und Politik und Wirtschaft. Weiter wird sie verfahren damit, dass ich in Musik einer Klassenkameradin ein bisschen helfe, da am Mittwoch eine “Lernstandskontrolle” in Musik folgt. Ich finde gut, dass Musik mein “Spezialgebiet” ist. Aber das Thema ist auch einfach. Intervall und die #-Dur-Tonleitern…
Uiuiui! Assassins Creed 2 kommt ja am Donnerstag raus. Und mein Vater hat auch diese Woche Geburtstag.
Ja, das wird eine lustige Woche.

Saker är på väg att hända. Bra saker hoppas jag. Det känns spännande och jag tycker om den känslan. Allt känns lite lättare. Det är nog lite typisk mig att jag vill ha förändring emellanåt. Känna lite utmaning. Fast nuförtiden räcker det med lagom dos av den varan. Men det är ok, jag har accepterat att jag är den jag är nu. Tror jag…

Nu sitter jag här firar med en kopp Persiko-te och tuggar på en knäckebrödsmacka. Till detta njuter jag också av lite kalvsylta och ost.
Jisses, jag vet verkligen hur man firar…

Il paraît qu’aujourd’hui, c’est la Journée de la Gentillesse. Ou plutôt la Journée des Faux Culs comme le souligne le crew Haterz, qui vise juste en rappelant que les personnalités préférées des Français sont bien souvent des Enfoirés. Et ne croyez pas que je m’exclus du lot. C’est vrai quoi, franchement, on est tous pareil: ya un moment où on serre les dents, où on ravale sa bonne vanne bien caustique et où on sourit poliment pour ne pas enterrer vivant la cause de votre bouffée de chaleur. Pourquoi? Qu’est ce qui nous retient? Rien, c’est vrai. Alors j’emmerde les gens. Comme ça, gratuitement. Pour le buzz, pour vexer ceux qui vont le prendre pour eux, pour faire rire ceux qui ne se sentent pas concernés, pour péter un coup quand je me trouve trop coincé, pour intriguer ceux qui ne me connaissent pas. Par méchanceté gratuite, et parce qu’on a beau dire qu’on est des cramés et qu’on en a rien à foutre, s’il faut clasher on y va sans hésiter, ben au final on se tait. Pas comme des peureux ou des lâches, juste comme des êtres civilisés, du genre de celui terré au fond de nous qui nous empêche d’asséner des vérités qui font mal comme une droite de Tyson à un paparazzi. Des vérités crues comme du sashimi avarié. Remballe ta vie à deux balles, ton blog à deux balles, tes goûts et ton écriture à deux balles. Et estime toi heureux de tout ce que je déballe. Qu’on se connaisse ou pas d’ailleurs. Et surtout si on se connaît en fait, parce que je tempère le Morsay de mon subconscient qui rêve de grignoter ton arrogance. Aujourd’hui, c’est happy hour pendant 24 heures. Bonne Fête de la Gentillesse à tous.

Funderar lite på gårdagen. Det hände några saker som i vanliga fall skulle fått mig att gå i taket.

Det första jag gjorde på morgonen var att slå ut flaskan med Omega 3 över diskbänken. Det rann ner över skåpsluckor och diskmaskin. Den som själv gjort det, vet vilket “meck” det är med att försöka torka bort oljan som dessutom letade sig in under sockeln vid diskbänken. Jag fick nästan sanera hela köket och doften satt i ganska länge i mina händer efter att jag torkat upp allt. Detta i sig medförde att hela jag  gick omkring här som en enda stor fiskoljedoftande individ. Populärt hos hunden, men tyvärr ingen annan.

Sedan var det  det där fruktade brevet som jag läste och blev upprörd av. Precis som jag väntat mig. Men lade det sedan ifrån mig och tog fram det till kvällen och läste igen efter att jag talat med ett mycket förståndigt troll. Kunde då faktiskt se att det nog inte är så farligt och skrämmande som jag först tyckte.

Jag känner mig trots det lugn. Behagligt lugn. Det upprörda rinner liksom av mig. Det får bli som det blir. Det får och ska bli bra…

Idag ska jag åka iväg till min BK-träning. Har inte varit där på några veckor nu. Förra veckan “skolkade” jag faktiskt. Och veckan innan det, var det lov och inställt. Men idag tänker jag åka dit och det känns bra.

När vi åkte ifrån Smögen i söndags så kom vi att tala litegrann om min BK-träning. Om hur träningen går till och hur jag upplevt den. Då, när jag hör mig själv tala om träningen, inser jag verkligen hur riktigt bra den varit för mig. Vilken skillnad det är nu, mot hur det var när jag började där. 

De andra berättade att de också sett en förändring i mig. En positiv förändring. Det gör mig glad…

Smögens Havsbad 7-8 november:

Sex kvinnor. Destination Smögens Havsbad. Vacker interiör och miljö. Incheckning. Ombyte till vita badrockar och tofflor. Bubbel och nötter på rum 103. Massage och ansiktsbehandlingar. Trevlig middag med god mat och gott vin till kvällen. Sköna sängar. Lugn frukost. Mindre lugn vattengympa därefter. Utcheckning. Promenad på en tom Smögenbrygga. God lunch med efterrätt som hette duga. Sedan avsked.

En helt underbar SPA-vistelse…

Svartvit bild av vinglas, inköpt i Orsa. Favoritrosévinet i…

Här får ni läsa om mitt rum. Men lova att inte skratta. Eller gör det, om ni vill. Jag hör det ändå inte…

Rummet
Jag blundar och försöker komma in i känslan. Komma ihåg hur det kändes att öppna stora ytterdörren där nere i trappuppgången. Gå uppför trapporna och förbi dörrarna med de olika efternamnen på brevinkasten. Komma ihåg hur det kändes att stå där utanför hennes dörr och trycka försiktigt på den vita dörrklockan. Vänta några sekunder innan jag tar i dörrhandtaget och vrider det neråt och sedan kliver in i hallen. Där är det mörkt. Nu minns jag även hur det luktade där när man kom in utifrån. En blandning av hemmets alla dofter men även av henne. Den lite speciella, en aningen instängda lukten. Men den ihop med en svag doft av hennes parfym gjorde ändå att det alltid luktade så gott där. Ju närmare jag kommer hennes rum desto ljusare blir det. Jag tar klivet in över tröskeln och möts av hennes leende. Hon ligger där som så ofta, ovanpå överkastet med en filt över sig. Hon frös alltid. Det är inte alls något färgglatt rum. Men det inger trygghet och värme. Dess färger går från ljust beiga till dovt gröna toner. Jag minns ljuset som silades in genom de ljusa, luftiga, och skira gardinerna. Små, små dammkorn som virvlade runt i solens strålar inne i rummet. De vita pelargonierna i sina matchande vita gallerkrukor. Jag ser tydligt möblerna framför mig nu också. Sängen och stolen som både användes till nattduksbord och som stol till skrivbordet. Stringhyllan ovanför sängen, den ljusgröna fåtöljen och den vita vackra spegelbyrån. Den med tre lådor i underdelen, och två lådor på varje sida av spegelns underkant. Glaset i spegeln var gammalt men dög ändå till att spegla sig i. I den understa byrålådan förvarade hon leksaker till oss barn. Där fanns små klossar av plast i olika färger, färgkritor, ritblock och en ask med klippdockor. En leksak i form av en liten åsna med vagn, och på en sits i vagnen, en liten mexikanskt klädd gubbe som när man förde hästen framåt på golvet guppade upp och ner. Detta var min brors favoritleksak. Jag tyckte bäst om att leka med klippdockorna. Många av dem hade jag själv klippt ut ur någon veckotidning, övervakad av henne så att jag inte skulle skada mig på den skarpa saxen. Den stora grågröna lite slitna mattan på golvet utgjorde vår lekplats. Ibland kröp jag upp i sängen och lade mig bredvid henne. Hon var ofta trött och skojade om att det blir så när man blir gammal. Jag protesterade, ville inte att hon skulle säga så. Kröp ibland in under filten och kurade ihop mig intill henne och snusade in hennes doft. Klappade på den lena och lite skrynkliga huden på hennes kind och arm. Så mjuk. Precis som rummet, vet jag att jag tänkte. Rummet där det alltid luktade så gott och där det kändes så mjukt att vara. Hos mormor.

Ja, visst finns det…

Var? Det är platsen där något sker eller skedde. Rummet är en del av berättelsen. Rummet berättar om männinskorna som bor eller tillfälligt vistas där. Rummet är också en del av en helhet: ett hus, en stad eller ett landskap. Det kan vara en beskrivning sedd ur ett bestämt perspektiv eller en dikt som fångar rummets mystik. Det kan vara en scenografi som ger förutsättningarna för ett dramatiskt förlopp.

Det här är vad jag tänker ägna min närmaste dyrbara tid till. Deadline är kl.18.00  imorgon, och inte förrän jag är färdig med min uppgift kommer jag att gå in här. Ska försöka gnugga på stoltaste strået och geniknölarna (om jag bara hittar dem). Sätter igång nu. Vill ju vara här…

So long!

Det blev lite si och så med sömnen inatt. Vaknade och kunde inte somna om. Borde kanske gått upp tidigt då, men det gjorde jag inte. Låg där och tittade i taket och väntade på att klockan skulle ringa. När den ringt så låg jag ytteligare en stund och segade. Fick till slut tvinga mig själv att gå upp.

Sedan gick dagen i ett enda fläng. Haha, låter som “Kungens lilla piga” – om nu någon mer än jag vet vilken visa det är…

Men det har varit en bra dag. Det flöt på bra på jobbet. Jag blev klar med det jag hade bestämt mig för att göra klart. Åt lunch med vännen AL. Efter jobbet tog jag sedan vägen om affären. Hade naturligtvis glömt min kom-ihåg-lapp hemma, men visste på ett ungefär vad det stod. Så jag plockade i mina varor och innan jag skulle ställa mig i kassakön ringde jag hem för att kolla om det var någon som ville att jag skulle handla något mer. Då visade det sig att mannen hade handlat redan. Allt det som stod på lappen. Detta är inte första gången det här händer. Och säkert inte den sista. Så återigen fick jag gå och lägga tillbaka mina varor.

Fast jag behöll mina Lakritsplopps!

Väl hemma blev det litet ”fuskkaffe” och en smörgås (och naturligtvis en plopp), och så tänkte jag att nu ska jag vila lite. Lade mig på soffan och slöt ögonen. Hade väl knappt gjort det förrän telefonen ringde. Det var min dotter som undrade om jag inte kunde sätta på lite “riktigt kaffe”. Det låter väl gulligt kanske ni tänker nu. Det tycker inte jag. Hon satt nämligen uppe i sitt gamla flickrum på vår övervåning och tentaläste. Tycker tydligen att vi ska slita på en generation i taget just nu. (Grrr.) Men gissa vem som gick upp och gjorde det.

Jaja, en gång curlingmamma – alltid curlingmamma.

Nu är jag trött. Nu ska jag sova!

En sprakande guldrosa ton.

Med nyanser av orangea flammor.

Sedan skiftningar i rosa till ljust lila.

Morgonhimmel.

 Stanna tiden.

Vill sitta här en stund.

Bara vara.

Så är ögonblicket förbi.

Det är grått igen.

Dricker ur mitt kaffe.

Skyndar.

Det är fredag eftermiddag. Mannen och jag sitter i vardagsrummet i varsin soffa. Vi är lite trötta efter dagens arbete. Mannen har dessutom städat och gjort fint tills jag kom hem. En syssla som jag sagt att vi kan hjälpas åt med i helgen. Men nej, detta måste absolut göras fredag eftermiddag. Så då får han göra det själv. Nu sitter vi i allafall där i lugn och ro. Dricker kaffe och pratar lite.

Plötsligt hörs ett skrammel ute i köket. Någon tappar ett lock därute. Sonen och hans flickvän håller på att duka in efter middagen. Mannen snörper på munnen och det kommer en liten syrlig kommentar om att det är typiskt att det alltid är någon som ska “skita” ner när han städat. Men han säger det tyst och de där ute hör det inte. Det är bra. Det är en onödig kommentar.

Så brakar det till därute igen. Rejält den här gången. En tallrik och bestick far i golvet, låter det som. Mannen låter sig inte nöja med att snörpa på munnen den här gången. Han blir högröd i ansiktet och fullkomligt brölar ut. Vad är kanske inte direkt lämpligt att skriva här. Jag fäller en kommentar om att det där kan aldrig vara bra för hjärtat, det där gormandet.

Det blir alldeles tyst. På både skrammel, brak och man. Sonen börja skratta och sedan hör vi sonens flickvän pipa med liten ynklig röst. “Förlåt, det var inte meningen”. Hon låter alldeles förstörd. Då blir mannen minst sagt förlägen. Henne vill han ju inte skälla på. Hon kommer in och sätter sig bredvid honom. Ber om ursäkt igen. Och mannen skäms. Det kan han gott göra. Jag tror jag ska skicka iväg honom på en husmorssemester.

Så att jag kan få lite lugn och ro…

Det ligger frost på taken. Gräset skiftar från grönt till vitt. Solen stiger sakta upp och skymtar nu fram mellan träden. Den lyser svagt in på mig här, där jag sitter vid mitt köksbord. Värmer mig. Jag ser små skira vita slingor där ute, som ringlar sig uppåt av solens värme. Trädens grenar är inte riktigt kala än. Några gula löv hänger envist kvar här och var. Desto mer löv ligger på marken. Löv som prasslar. Som bara ligger där och väntar på att någon ska sprattla runt i dem.

Höst när den är som bäst.

Jag har fått en Award av Anna. Detta innebär också att jag ska skriva sju saker om mig själv och sedan ska Awarden vidare till sju andra bloggare. Oj, det här var inte lätt. Men nu kör vi…

1. Jag föddes 14 dagar för tidigt. Mamma halkade på en isfläck dagen innan och druttade på ändan. Då vart det fart på mig.
2. Jag är döpt efter min mormorsmor.
3. Jag arbetade på en damfrisering när jag var elva år. Klev in där och frågade om de behövde lite hjälp.
4. Jag hade 5:a i maskinskrivning på gymnsiet. Helt onödigt var det någon som sa. Men jag kan tala om att det går undan rätt bra när man ska blogga.
5. Jag hade tyvärr inte maginfluensa dagen efter att jag druckit alkohol första gången (vilket den enda som var snäll och trodde på var mamma). Berodde istället på ett vin som hette Aurora. Jag har aldrig druckit det sedan dess.
6. Jag tycker inte om att hitta mina barn i kofferten när mannen hämtat mig från jobbet i snöoväder. De tyckte däremot att det var ofantligt roligt. (Jag kan fortfarande drömma mardrömmar om det.)
7. Jag tycker om att lyssna till ”The Eagles” när jag kör bil, även om dottern tycker att de är “lama”.

Det var väl lite lagom snälla och mesiga saker om mig…

Och nu skickar jag awarden vidare till alla som kikar in här!