Jag vaknade klockan sju i morse. Och sen somnade jag om. Innan jag somnade om vände jag mig mot fönstret för att kunna höra duvorna. Jag gillar duvor, även om alla andra säger att de är smutsiga djur.

En gång när min klass var på utflykt till stan, vi hade fått åka spårvagn till Brunnsparken, eller alla andra hade det, men vi hade försovit oss hemma så pappa fick köra mig. Den morgonen skulle alla i klassen berätta någonting om en staty i stan, jag fick Jonas Ahlströmmer, potatiskungen, som står på Lilla Torget. Istället för att berätta om Jonas Ahlströmmer i tredje person gjorde jag det i första person, de andra i min klass tyckte att det var knäppt, men jag tror att min fröken gillade det. Sen minns jag inte vad de andra pratade om, men jag minns att vi gick till Brunnsparken, och jag minns alla gamla tanter som satt där och dinglade med benen på parkbänkarna och matade änder och duvor. En tant visade mig hur man skulle mata duvorna och vips satt det en duva i min hand. Sen berättade jag det för mamma och hon sa att duvor bara var fjäderbeklädda råttor. Jag förstod aldrig riktigt vad hon menade.

Varför ser man aldrig duvungar? Nu var dethär visserligen inte duvungar, men ändå.

Min planerade megalånga fotopromenad regnade bort och duvorna på Carl Milles-statyn utanför Konserthuset (där jag väntade förgäves på att det skulle sluta regna) verkade ogilla det lika mycket som jag. Inte mycket att göra åt, blev lunch och fika i Hötorgshallen istället och sen hem igen.

Canon EOS 450D + Sigma 18-200mm @ 125mm, 1/320, f/6.3, ISO 800

Canon EOS 450D + Sigma 10mm @ 10mm, 1/100, f/4.5, ISO 1600

Fotspåren på andra bilden (på perrongen i hötorgets t-banestation) är inte mina utan det är antingen reklam för något eller konst. Förmodligen konst för ingen verkar begripa sig på det

Idag har jag gjort en massa nyttiga saker: Tränat, tvättat, gjort rent balkongen (igen),  satt upp nya duvskrämmare, dammsugit, svabbat golv, dammtorkat och promenerat. Inte dåligt för en söndag måste jag säga, klapp på axeln och guldstjärna i marginalen där. Nu är det dock färdigjobbat, nu ska jag slappa.

- Oskar

Jag har hört att spindeln inte känner duvor på sitt spindel-sinne.

Läs även andra bloggares åsikter om spindelmannen, spiderman, youtube, 1apa, duvor

Solen strålar från en molnfri himmel och temperaturen kan bara beskrivas som riktig försommar. Därför var det riktigt skönt att äntligen kunna ta en premiärkopp kaffe och läsa Corren ute på balkongen. Igår fick jag nämligen tummen ur och gjorde en rätt ordentlig städning där ute, skrubbade bort en hel del duvskit och gjorde mig av med en massa bråte de små envisa fåglarna hade släpat dit. Så idag kunde jag sätta mig där och bara njuta, precis som det var tänkt från början. Kaffe smakar för övrigt väldigt gott ute i solen.

- Oskar

…skaffar man sig ett.

Köpte ett nytt minneskort (större minne) till min kamera och den fungerar inte!

Bara några bilder syntes på kortet som jag kunde spara men de flesta bilder var bara gråa (syntes dock bra i kameran).

Därefter uppmanade mig kameran att formatera om kortet som jag gjorde. Tog därefter några bilder till för att testa men nu vill datorn att jag formatera om det.
Lydig som jag är gjorde jag så men den kan inte slutföra formateringen.

Man kan bli tokig för mindre. Har lagt av nu och stoppade in det gamla kortet igen som aldrig krånglade i flera år.

Jag är ledsen

I Göteborg har duvorna tungt avgränsade områden där de vilar ut sig ibland. De satte t.o.m. upp en tung kedja. Titta själv:

Dagens bilder:
En gulsparv, två duvor, en huggis och en snok.

Duvor är uppenbarligen envisa små varelser. Nu har de ju varit regelbundna ovälkomna gäster på min balkong sedan slutet av februari. Att de tänkt sig att använda den som boplats har varit ganska uppenbart och att ihärdigt ta bort kvistar och annat skräp de släpat dit har inte givit något som helst resultat. Hur som helst, i förrgår kom jag hem från Skåne efter fyra dagar. Då hade duvorna byggt sig ett prydligt litet bo och lagt ett ägg. Det åkte i soptunnan illa kvickt. Igår eftermiddag upptäckte jag att det kastade ägget ersatts med ett nytt. Så det blev ytterligare en tur till soptunnan, och den här gången fick även det bo de byggt följa med. Vi får se om de dumma fåglarna fattar vinken den här gången eller om de fortsätter envisas. Känns som om det sista ordet inte är sagt ännu…

- Oskar

Jag har nya husdjur. Högst ofrivilligt från min sida. Ett gäng duvor har bestämt sig för att min balkong är en passande plats att hålla till på, och förmodligen för att börja bygga bo så småningom. Nödvändigt medföljande attiraljer är duvkutter tidigt på morgnarna och irriterande mängder duvskit. Inte sådär jättekul. Och inte sådär jättelätt att bli av med heller, ingenting har lyckats hittills. Dagens försök består i alla fall i att knyta fast aluminiumfolie med jämna mellanrum på balkongräcket, rätt stora fladdrande bitar som skulle kunna misstas för någon sorts blänkande fåglar. Vi får väl se om det lyckas skrämma bort duvorna. Annars är det jag som ringer Anticimex…

- Oskar

Ibland skulle jag också vilja vara en duva!
Jag är ju inte mer än människa…

…sitter i ett träd utanför vårt arbetsrum. Varje kväll, ungefär på samma gren – om det är solnedgång. Är vädret sämre, som idag, sitter de på varsin gren. Okej, jag är inte helt säker på att det stämmer, men nästan.

Snart, snart är min kära kamera hemma igen. Stiltjen här på bloggen beror enbart på att en processor i kameran lade av och därmed även kameran själv. Men nu är det alltså fixat och allt är åter som det ska.

Nu är det tekniskt sett vår skriker den lokala morgontidningen ut. Och vid kajen är byggjobbarna färdiga – vilket verkar vettigt, för det står på skyltarna att jobbet ska vara färdigt till våren.

I ån simmar gräsänder och gräsänklingar. De förra är feta och lyckliga. De senare är lite vilsna och frusna. De förra kvackar och gläds över gammalt bröd. De senare skäller på pensionärerna för att de inte har hämtpizza att slänga ut i ån.

I Brunnsparken byggs fågelbon för människor. Uteservering kallas de visst med ett annat ord. Här kommer omättliga och gapiga människoungar att sitta hela våren och bara kräva att få matas. Den som gapar mest får mest och blir störst (svin).

På bron över floden Hamnkanalen sitter en kritvit duva. Väldigt vacker. Hur kommer det sig att det heter turturduvor och fredsduva när vi normalt sett skyr duvor som pesten och kallar dem råttor?

Jag tänkte fråga den vita duvan det, men inser att den inte var så vacker. Den har tagit på sig en liten luva och ska på möte i Duv Krax Klan. Tydligen ska en lynchmobb hitta den sibiriska björktrasten och ordna till saker och ting innan stadens ornitologer hinner dit och fredar den gästande pippin.

Klart slut från den här främmande fågeln.

• En sur realist ser ännu en persisk affär som ljuger om att mattorna säljs långt under inköpspris.
• Surrealisten ser att den näst översta mattan är en flygande matta som tar en rätt till Oman.

• En sur realist kräks över att Avenyn är världens gråaste gata så här års.
• Surrealisten följer de knappt skönjbara mönstren i gatstenarna och hamnar i en roligare värld.

• En sur realist ser det tristessdragna sprayspåret som solkar ner husfasaden.
• Surrealisten ser avgaserna från Dr. Snuggles gamla hederliga Sprutti Bang Bang.

• En sur realist suckar över att det är spårvagnskö i Brunnsparken igen.
• Surrealisten ser att spårvagnarna är hundar, som bara stannat för att nosa på varandra.

• En sur realist tycker att Brunnsparken är full med äckliga duvor och skränande måsar.
• Surrealisten fascineras av att det är en gigantisk speeddejtingdag för fåglar.

• En sur realist muttrar om att kajornas tjattrande i träden är olidligt.
• Surrealisten lyssnar när de snackar om GI, var daggmaskarna är bäst och huruvida söder faktiskt är åt det hållet.

• En sur realist äcklas av att vattnet i slussen vid Ullevi stinker.
• Surrealisten stannar där varje dag och hoppas på att Näcken ska göra helikoptern.

• En sur realist hävdar att det är sjukt att lägga gymmet vägg i vägg med ett bageri.
• Surrealisten tar med sig sin surfingbräda och hoppas få glida iväg på ett moln av baguettedoft.

• En sur realist inser att den där påsen ostbågar som köptes kommer att öka bukfetman.
• Surrealisten brukar då och då hitta en ande i påsen och få önska sig tre dipsåser.

Eller som Hurricane #1 sjöng:
We don’t live in the same world. Take a step into my world.

Vid en av hållplatserna där jag vänder bussen så är det en tunnelbana.
Precis under taket sitter några duvor och sover på kvällarna.
Tyckte att de såg ut att ha det ganska mysigt där en kväll, så jag tog med mej kameran någon dag senare.
Då satt den här stackarn helt ensam…
Uppburrad och såg ut att ha det skönt.

Mon dieu! Jag vet inte vad som är mest fantastiskt med den här nyheten egentligen. En australiensare åkte fast i tullen på väg in i Australien. Han hade nämligen fröer och en äggplanta med sig.

Äsch, det är ju ingenting säger ni. Nä.

Utöver dem hade han 2 levande duvor i sina byxor!!!

Till nästa fantastiska grej: Australien är STENhårda mot insmuggling av allt vad växter och djur heter på grund av ivern att inte göra om samma misstag som skedde på 1800-talet när kaniner och hundar kom till kontinenten och förökade sig som hundar och… kaniner.

Så utöver böter på 600 000 kronor riskerar “smugglarkungen” nu – håll i er – TIO års fängelse!

Om inte det var nog förnedrande så är nog ändå det värsta just hur han ertappades med 2 duvor i strumporna… Kolla in…

Vad har du i dina spandex Jan?

Hur FAN kom han på den idén???

Första arbetsdagen och jag smög längs ån för att inte väcka änderna. De var dock redan vakna och uppenbart ilskna. Orsaken spatserade omkring på gångvägen.

- Shit, Jehovas duvor, sa jag.

En duva såg mig och kom fram med frälsning i sin blick.

- Allt är inte gräsänder som kvackar, sa han/hon/det. Har du läst om vad himmelen erbjuder?

Pippin höll en liten pamflett mellan vingen och kroppen. Med hjälp av näbben lyckades den flytta skriften till mina händer. Jag tittade klentroget på den.

- Vakteltornet, det var det lamaste namn jag någonsin läst, sa jag.

Duvan log (om duvor kan le).

- Min son, i himlen kan du flyga som en fågel, men bara om du släpper in oss i ditt hjärta. Du har förblindats av gräsänder, men de är inte himmelens utvalda fåglar. Varför tror du de jämt simmar i minimala vattendrag?

- Är det frälsningens belöning att jaga brödsmulor på Drottningtorget då?

Duvan log fortfarande (tror jag).

- Den som slita ont under det jordiska livet skola komma till ett överdådigt fågelbord och ändlösa fält proppade med daggmaskar, säger profeten Hacke Hackspett.

- Du får nog hitta alternativa sätt att frälsa mig – fågelfrön och mask var aldrig något jag önskade mig när jag var liten och fyllde år. Jag är mer pommes frites med korv-typen.

Duvan skakade på huvudet.

- Sannerligen, det är större chans för en struts att hitta en höstack i knappnålshuvudet än det är för dig att komma till paradiset.

I samma ögonblick slog sig en ormvråk ned på gången. Duvan bleknade.

- Yo, man, sa vråken.

- Buteo Buteo, sa jag.

- Rastafari är den rätta vägen, sa vråken.

- Jag följer dig, sa jag. Men, måste jag äta ormar?

- Nä, men himlen får väldigt mycket roligare färger när man gör det, sa vråken.

I samma ögonblick kravlade en gräsand ur vattnet och satte sig under ett träd.

- Du är…, började jag.

- Buddhist, sa gräsanden.

- Äh, vad fan, sa vråken. Vi skippar rastan, jag klär ändå inte i dreadlocks. Han hoppade bort och satte sig under trädet.

- Du som är gräsand, har du koll på bra röka, började rovfågeln.

Gräsanden ryckte på fjädrarna i en kanske-kanske-inte-gest.

Jag gick till jobbet och när jag gick hem satt de fortfarande där och log. Vråken med en fimp i näbben.

- Fan, ankan. Är det här nirvana?

- Nej, det är commerce utan filter, sa ankan. Det är bra skit.

Vråken nickade och jag kom på att jag från och med nu ska ta en annan väg till och från fabriken.

Veckans tisdagstema lyder: “Det är vinter och kylan härskar just nu. Men vad pysslar ni med på vintern? Eller hur ser vintern ut hos er? Den här veckan vill jag se vinterbilder som visar just er vinter.”

Det är snöfritt här söderöver, men kallt! Duvorna i Köpenhamn värmer sig vid ett varmluftsutblås. Själv använder jag caféer och affärer när det biter i kinderna.

Vad jag pysslar med?

Jo, jag sitter och pluggar…

Det har varit svårt att komma igång efter alla helger, men i dag är dagen när det händer!

“Eller hur!“, tänker både du och jag eftersom jag sitter och bloggar istället.

.

.

.

Länkar till andra bloggar om: tisdagstema, foto, fotografi, fotografering, fotobloggar, bilder, bild, Köpenhamn, duva, duvor,

På väg till matchen mot postorderbönderna från Borås sprang jag in hos den lokale bookmakern.

- Hej, en dubbel. 100 spänn på att Blåvitt vinner med 5-2 och att jag – än en gång – får duvskit i håret under matchen. Vad är oddset.

- 320 000 gånger pengarna, sa bookmakern. Men, tyvärr är det spelstopp precis nu. Ledsen.

- Nåja, sa jag. Det är ganska osannolikt att det skulle inträffa. Jag har förmodligen sparat en hundring.

… nu känns det lite surt, faktiskt. De där 3,2 millarna hade suttit gott. Bättre än duvskiten satt i håret idag – och nästan lika bra som förintelsen av Hobbex FC…

I morse, på väg till jobbet, sneddade jag genom Brunnsparken. Där traskade en massa duvor omkring och hade just inget bättre för sig.

- Var det du som sket på mig, frågade jag alla duvor.

Och alla fortsatte gå ivrigt nickande… Alla erkände. WTF? Jag trängde upp en av dem mot fontänen och vrålade: Vem skyddar du? HA? Vem skyddar du? Svaret uteblev. Duvorna håller ihop. Det är dem eller jag. Kriget är igång. Trummorna mullrar.

Jag skulle intervjua tre lirare idag. De var med och startade Änglarna 1973. Intervjun gick sedermera strålande och det kommer att bli ett utmärkt reportage, tror jag. Det är skoj med folk som minns förr. Jag gillar sånt.

Däremot – dagens stora röda kort till La Vacca. Stället är tomt. Stället är en pizzeria modell finare. Ändå får vi inte ta ett bord för varsin öl och ett snack. Vi är rädda för att få fyllegäng, säger servitören. Visserligen inser han snabbt att vi inte är den typen av gäng, men principer är principer. Tre sextioåriga gubbar, en 36-åring. En uppenbar intervju, några hundra enkla kronor i kassan, men icke då.

Ja, nu springer jag inte ner dörrarna där normalt, men ett sånt bemötande är lika med hej då för gott till La Vacca på Folkungagatan.

Vi gick till Het Amsterdammertje istället. Där blir du allltid väl bemött.

Sedan gick allt åt helsicke. Bollmatch, kallt, uruselt spel, okej seger med 3-0, men så tråkigt.

Och, plötsligt skiter en duva och träffar Håret i skrevet och på magen. Vi garvar ihjäl oss. Sen går det några minuter. PANG! Anjos jackärm begåvas med duvträck…

Sen, vilket är nästan för bra för att vara sant, kommer den grandiosa finalen: En tredje duvskit!!! Den här gången prickar den mitt hår och min jackkrage.

Då gick jag hem, fotbollsvåldet blir allt värre…

På väg hem med en matkasse som skulle kunna få snabbmatsfabrikanter att ge mig kompanistryk hörde jag ett dunkande från Cyrano.

En måttligt road pizzabagare hade också hört dunket och försökte säga till gästen att ge sig av. Gästen var en stressad duva som flög in i fönstret gång på gång.

Det är i det ögonblicket hälsovårdsnämnden skulle ha trampat in. Undrar var i sitt block de hade kryssat i: restaurangen har levande duvor i serveringsdelen?

Nåja, en ganska intelligent duva när det gäller val av pizzeria. Om än en total idiot när det gäller val av flygväg.

Cyrano använder ju riktig ost och parmaskinka på sina produkter. En del andra typer i stadsdelen använder ost och skinka som snarare är processade industriprodukter än råvaror med ursprung i djurriket.

Okej, Olympia på hörnet känns som en bra pizzeria – om man undantar att all sås hälls på sportflaskor av tveksam årsmodell…

- Vad vill du ha för sås på pizzan?
- Jag tror jag tar en blandning av Sportjohan och Sportex

Undrar hur det gick för duvan…

“När Göran Gustafsson kom till sitt duvslag på Västra berget i Majorna på söndagsmorgonen mötte en syn som han sent ska glömma. Utanför duvslaget låg sex ihjälslagna duvor och när han öppnade dörren fann han flera skadade.

- Tre måste jag avliva, men några tror jag kommer att överleva. Alla duvor var vettskrämda. De satt i alla hörn, så rädda var dom. Jag vet inte hur de kan bli så rädda. Jag var helt chockad, gick omkring bara och visste nog inte riktigt vad jag gjorde.

På duvslaget, som är ett av Göteborgs äldsta, hade någon sprayat med silverfärg, bland annat “Fuck birds”, “Ugly” och “Vandal B-18″”

GP

Tack för tipset, DL!

“Fuck birds”, “Ugly” och “Vandal B-18″…detta behövs inte kommenteras, va?

Men jag är förbannat less på alla äckliga och sjuka djurplågare och det skrämmer livet ur mig, att vi numera har så totalt känslokalla människor i detta land.

Det ENDA partiet som bryr som om sådana här frågor är sd. Glöm inte det 2009 och 2010!