Joakim Lundblad frågar oss om Europeiska Unionens IT-politik, och hänvisar i veckans skifte till en rapport inför Visbyagendakonferensen. Det är samma problematik som Copyriot Rasmus Fleischer tar upp

Jag läser rapporten, och blir tvungen att bolla tillbaka frågan; vad avses med IT-politik?

Är det förvaltning och demokrati?

Är det integritet och medborgerliga rättigheter?

Upphovsrätt?

Är det miljöpolitik?

Allmän tillväxtpolitik?

Är det polisiära ärenden?

Nicklas Lundblads öppenhet till varje pris?

Handelspolitik?

Fördelar och nackdelar med open data?

Eller nätneutralitet?

Jämställdhetspolitik, som på konferensen Cyberellas are IT! och när IT-kommissionär Viviane Reding rappar loss om politikens primat och att ICT is wicked!

Intrycket är att svaret från Åsa Torstensson blir allt av det ovanstående, och därför otympligt att sätta upp som en agenda. Många deklarationer idag blir därför uppräkningar av goda intentioner, och till Visby är det nog försent.

Den reella politiken utmejslas på andra ställen, därav kraven på handling från Europeiska kommissionen. Den vaga uppdelningen är en fara, europeiska politiker har varit duktiga på att spänna vagnen före åsnan förr.

Svaret är inte nödvändigtvis att se på frågan helt teknikneutralt, som Joakim tar upp på annan plats. Utan att börja diskutera policyfrågor med principer som utformats för dagens politiska läge.

Joakim Jardenberg har uppmärksammat risken för teknokrati i nätpolitiken. Joakim Jardenberg har rätt, det är en svår sak att upprätthålla en vital politisk debatt med den smala kombinationen IT och EG-rätt. och då kan politiken lätt få ett minne som en guldfisk.

Lätt hänt när man följer EUs gång, vilket är intressant när det samtidigt kritiseras att nätaktivisterna ofta kommer försent in i processen? Paradoxens lösning är att andra sätter agendan.

Programmering i perl räcker bara så långt.

Intressant

Niklas Lundblad har för mindpark.se ’s räkning skrivit en artikel baserad på en intervju med Cecilia Magnusson Sjöberg angående eDelegationens slutna processer och hemlighetsmakeri. Läs artikeln här.

De flesta i “branschen” vet vem Cecilia Magnusson Sjöberg är, till och med en liten apa som jag… Vid det här laget tycker jag faktiskt lite synd om Mr D. Visste han vilket getingbo han satte sig i?

Nu till ämnet… Mr D har, sin vana trogen, avspisat en förfrågan om utlämnande av handlingar. Inte något man höjer på ögonbrynet för längre. Men den här gången missbedömde han nog läget lite. När en professor i rättsinformatik kommer med en förfrågan kanske man ska fundera både en och två gånger hur och vad man svarar. Men se nej nej nej! Säga vad man vill om Mr D, men han är i alla fall konsekvent i sitt arroganta bemötande.

Nicklas Lundblad frågar Cecilia: -  ”Hur har din förfrågan bemötts?”

Cecilias svar: – ”Genom ett avslagsbeslut huvudsakligen motiverat med att konsulterna organisatoriskt sett skulle utgöra en del av den statliga E-delegationen.”

Mycket ska man höra! Jag ångrar bittert att jag själv inte begärde ut rapporterna! Tänk vad häpen man skulle bli av det svaret. ”Konsulterna utgör en del av delegationens organisation.” Ha! Men jag är samtidigt glad då Cecilias trovärdighet på området väger något tyngre än en liten apas .

“NL: Vad tänker du göra nu?

CMS: Jag kommer att överklaga till Kammarrätten.

Med tanke på hur avtalsbaserad utvidgning av en myndighetsorganisation i praktiken inskränker insynsmöjligheterna är det angeläget med ett förtydligande av rättsläget.”

Niklas Lundblad avslutar:

“Notera den fantastiska underdriften i professor Magnusson Sjöbergs svar ovan om hur hon reagerade. “Jag är förvånad”. Vad vi alla borde vara är riktigt arga. Här tillsätts en utredning om delaktighet, öppenhet och transparens i en framtida e-förvaltning, och så mörkar den inköpta resultat? Hur i hela fridens namn tänkte man då?”

Jag lutar mig tillbaka, ställer popcornskålen i knät, och njuter av föreställningen!

To be continued…

Handelskammarens e-förvaltningsindex för statliga myndigheter och kommuner placerar Stockholms stad på en knappt godkänd bronsplats av 37 kommuner.

En av de faktorer som nämndes på pressträffen var att stadens system för e-upphandlingar är eftersatt.

Andra delar som flera kommuner och myndigheter är för dåliga på är att öppna upp remissförfarandet, följa PSI-direktivet om hur offentliga data ska tillgängliggöras och informationssäkerhetsarbetet. Dessutom var det tydligt att statliga myndigheter generellt var bättre än kommuner på e-förvaltning även om spridningen var stor.

En viktig förklaring till varför vissa myndigheter och kommuner har kommit långt med e-förvaltning, förklarade Fredrik Sand från handelskammaren, var att det ofta är enskilda eldsjälar som driver på arbetet, inte ledningarna. Så kan det inte fortsätta.

Ett annat problem som är uppenbart är att internetfrågorna har behandlats som organisationsfrågor, och inte som politik. För att e-förvaltning och andra internetrelaterade frågor ska prioriteras bland kommuner och myndigheter måste de politiska beslutsfattarna ha en tydlig åsikt om vart man vill.

I Folkpartiet i Stockholms stad arbetar vi däför med att skapa en kommunal internetpolitik. Vår förhoppning är att många vill delta med bra åsikter. Utkastet finns på vår utvecklingsblogg.

Erik

Stockholms Handelskammares rapport om e-förvaltning säljs in med en kommentar om eventuellt twittrande i den offentliga sektorn.

Malmö i Second Life?

I Malmö city finns det parasiter.
Vi lever där mitt bland alla människor där,
det gör mej glad när jag får bedra alla falska drömmar´ där

Malmö city, Malmö city, Malmö city, Malmö city i ett skal

Ebba Grön

Vägledningen för 24 timmarswebben

På Offentliga Rummets andra dag meddelar statssekreterare Dan Ericsson under sitt föredrag om “Förnyelse och innovationskraft i offentlig sektor (pdf)” att vi som oroat oss för att arbetet med Vervas vägledning för 24timmarswebben kommer att falla i glömska, kan andas ut. I e-delegationens arbete ingår att förvalta det arbete som numera nerlagda Verva skapade, och vid behov utveckla den.

Ur kommitédirektivet för delegation för e-förvaltning:

Delegationen ska inventera och vid behov utveckla den tidigare E-nämndens och dåvarande Vervas vägledningar och rapporter på det aktuella området.

Jag andas härmed officiellt ut.

Även Finansdepartementets sakkunnige Magnus Enzell försäkrar att arbetet med Vägledningen går vidare (min Twitteruppdatering under hans föredrag).

För alla oss som jobbar med webben inom kommuner, regioner, landsting och andra offentligheter har Vägledningen varit ett gott stöd på flera plan:

• Mot chefen för att få förståelse och därmed finansiering
• Mot medarbetare för att få dem att göra rätt
• Mot leverantörer för att kunna kravställa leveranser

När Verva hastigt avvecklades i december blev det därför lite turbulent bland oss webbfolk “Vad kommer att hända med Vägledningen?”. Det skall i alla fall bli intressant att se hur arbetet med vägledningen utvecklar sig. För min del är det i alla fall fortfarande klart att Vägledningen gäller, tills någon säger något annat. Jag vet att den har ett par år på nacken och bland annat behöver stämmas av mot WCAG 2.0, men det får vi ta.

Relaterade inlägg

• Verva lägger ner, eutveckling tar över
• Senaste om 24-timmarswebbens framtid
• Förverkligade mål och förädlad information i nya eförvaltningen
• Vad händer efter att Verva lägg ner?

Andra bloggar om

• 24-timmarswebben lever vidare, 24-timmarsbloggen

Kommentera och prenumerera på bloggen

Jag vill gärna veta dina synpunkter på det här inlägget, så skriv vill en kommentar om du har tid och lust. Och om du gillade den här artikeln, glöm inte att prenumerera på mitt RSS-flöde för fler gratis artiklar, eller följ @larskarlsson på Twitter.

Frågor om e-demokrati och e-förvaltning har krupit in under samhällets fernissa. Istället för en explosiv digital revolution tycks vi se början på en långsam, institutionell strukturomvandling. För att försöka överblicka e-förvaltningens, och därmed i någon mån e-demokratins framtid finns det framför allt två viktiga observationer jag tror man bör göra.

Till att örja med skulle jag vilja vända på frågeformuleringen, och istället för e-förvaltning prata om e-medborgarskap. Genom att utgå från nätmedborgrens perspektiv tillåter vi oss även att se e-förvaltningen i relation till en större helhet.

För det andra tror jag inte främst att utvecklingen av e-demokrati på det hela taget handlar om att lägga till, utan att ta bort någonting. Kontrollen.

I boken Digital Citizenship: The Internet, Society and Participation motiveras det digitala medborgarskapet inte av sitt nyhetsvärde eller tekniken som sådan. Istället läggs tonvikten vid den effekt informationstekniken har på befintliga institutioner, samt den grad till vilken tekniken har integrerats i samhället. Det går helt enkelt inte att särskilja tekniken från medborgarskapets grundstenar så som de formulerades av våra klassiska tänkare längre.

IT har sänkt trösklarna för deltagande både i termer av att tillgängliggöra information, och att möjliggöra egen informationsproduktion. Det är en färdigtuggad sanning – men vad säger den oss egentligen? Vad förändras?

En intutitiv, men likväl negligerad sanning är att samordningsrollen konkurrensutsätts i och med att informationen blir tillgänglig för alla att ta del av, alterera och sprida.

Detta innebär i sin tur att en av de politiska partiernas fundamentala uppgifter görs allmän. Inledningsvis reagerade alla partier mot denna utveckling genom att dra öronen till sig, stänga dörrarna, eltejpa fönsterkarmarna och dra ned persiennerna. Så småningom kom man dock på, medan man kurade där inne i bunkern, att de där användarna, de som inte höll sig passiva, de är både en del av och ett redskap för den demokrati de flesta av oss faktiskt vill värna. Som ett led i den insikten har vi nu bloggande riksdagsledamöter och en twittrande riksdag, men förhoppningsvis är detta bara början på en större transparensprocess och omdaning av den traditionella partistrukturen.

Det digitala medborgarskapet förändrar även hur opinionsbildare måste tänka på och förhålla sig till information och informationsflöden.Det handlar inte längre om att konkurrera om uppmärksamheten i en envägskommunikation, utan istället om att skapa relationer, erbjuda utrymme och ge incitament för en kontinuerlig konversation.

En lika utsatt, men aningen mer uppmärksammad förändring äger rum på tidningsredaktionerna, där man så sakteliga kommmit fram till att läsaren inte längre håller sig så passiv som man varit van vid.

Till en början verkar nätet och nätmedborgarna helt enkelt bara ställa till det i den gamla bekanta vardagen. Från fönstret på en eller annan tidningsredaktion är det säkerligen ett ihållande intryck, men i det allra flesta fall stannar det inte vid svårigheterna.

Såväl tidningar som opinionsbildare, och i längden även myndigheter och politiska partier börjar upptäcka att de aktiva användarna är en tillgång för den egna verksamheten, och så sakteliga börjar dessa institutioner omformas för att ta tillvarata denna nya resurs. Omstruktureringen innebär dock även att institutionerna blir mer beroende av de individer som utnyttjar och passerar igenom dem. Institutionerna rör sig alltså ifrån det klassiska, statiska institutionsbegreppet, och mot något nytt och dynamiskt. Något delvis okänt.

Vad e-förvaltning och e-demokrati, precis som opinionsbildning och media inom den närmaste framtiden egentligen kommer att handla om är viljan att – eller rädslan för att – släppa kontrollen. När våra partier blir transparenta, våra tidningar anpassningsbara och våra opinionsbildare interaktiva (och förstås alla permutationer av de tre) kommer vi se en förändrad och förstärkt demokratiinstitution.

Kanske är den viktigaste insikten så här långt att begrepp som e-förvaltning inte kommer att hålla det digitala medborgarskapet uppdelat mellan fack som media, opinionsbildare och myndigheter. Ur den digitala medborgaen perspektiv hänger allting ihop och bör vara öppet.

Det riktigt spännande är att ingen kommer veta exakt hur den digitala demokratin fungerar eller vad dess innersta syfte är. Istället för kontroll av kommer vi att få nöja oss med att tala om randvillkor för demokratin.

Regeringen har publicerat direktiven för E-förvaltningsdelegationen (dir. 2009:19) som beslutades härom veckan. Ur sammanfattningen:

Offentliga tjänster måste kontinuerligt utvecklas för att möta nya krav och förväntningar. E-förvaltningen utgör en viktig del i denna utveckling. För att stärka utvecklingen av e-förvaltningen och skapa goda möjligheter för myndighetsövergripande samordning inrättas en delegation för e-förvaltning.

Delegationens första uppgift är att utforma ett förslag till strategi för myndigheternas arbete med e-förvaltning. Förslaget ska redovisas till regeringen senast den 30 september 2009.

Därefter ska delegationen koordinera de statliga myndigheternas IT-baserade utvecklingsprojekt samt följa upp dess effekter för medborgare, företagare och medarbetare. Delegationen ska vidare koordinera vissa IT-standardiseringsfrågor samt bistå regeringen i det internationella arbetet på området.

Delegationen ska årligen lämna delrapporter med underlag och förslag till regeringen. En slutrapport ska lämnas senast den 31 december 2014.

En begreppsdefinition kanske kan vara på sin plats. Inom EU är definitionen av e-förvaltning (e-government) följande:

E-förvaltning är verksamhetsutveckling i offentlig förvaltning som drar nytta av informations- och kommunikationsteknik kombinerad med organisatoriska förändringar och nya kompetenser.

De fem prioriteringsområdena finns här och är e-Inclusion, Effectiveness/Efficiency, High Impact Services, Key Enablers (eID), e-Participation.

Waldemar Ingdahl tar upp elektronisk förvaltning i veckans skifte och efterlyser bl.a. goda exempel på e-demokrati. ”Är framtidens medborgarskap att vara en hacker? Hur byggs låga trösklar för användare in i systemen?” undrar Waldemar.

Här är ett, mitt, första inlägg i skiftesfrågan.
I Sverige har arbetet med e-förvaltning fokuserat på ökad service till medborgare och företag samt effektiviseringar. E-förvaltning är ett område som hör till Finansdepartementet och därmed är inriktningen given: att säkerställa en effektiv statlig administration. E-demokrati som sådan har kommit i skymundan, utöver vad som kommit upp i servicefrågor såsom medborgardialog, servicekontrakt, användarvänlighet etc.

I kommuner och regioner har det hänt en del. Malmöinitiativet är ett exempel där invånare kan lägga upp förslag på vad de tycker bör göras och samla röster från andra i kommunen för att på så vis lyfta frågan till politikerna. The European Citizens’ Consultation är en liknande plattform på EU-nivå. Internationellt finns det flera NGO:s som ägnar sig åt e-demokrati, t.ex. Involve och Gov2U.

I Estland kan man sedan 2007 rösta över internet i parlamentsvalet.

Mats Odell talar om att “stärka demokratin och skapa goda förutsättningar för att förädla den information som finns tillgänglig inom den offentliga sektorn”. En viktig grundpelare i den svenska demokratin är offentlighetsprincipen. Den understöds av en effektiv e-förvaltning genom att myndigheternas information, diarier mm publiceras och lagras elektroniskt och därmed är tillgängliga på ett annat sätt än förr. Det finns dock en del att göra för att öka sökbarheten i den offentliga sektorns information. Undersökningar som Statskontoret gjorde för några år sedan visade att de medborgare som var mest nöjda med myndighetsinformation på internet inte var hackers utan medelålders, kvinnliga akademiker, dvs. de som kan systemet och vet vilken myndighet som ansvarar för vad och behärskar byråkratisvenska. Detta håller förhoppningsvis på att förändras. När det gäller förädling av information kan mycket intressant hända de närmaste åren tack vare PSI-direktivet. Det innebär att företag ska kunna använda offentlig information för att skapa nya informationsprodukter och -tjänster.

En annan aspekt av e-förvaltning och demokrati är det faktum att en effektiv elektronisk förvaltning skapar förutsättningar för en ökad rättssäkerhet, i form av likabehandling. Ärendehandlingar kan enkelt fördelas mellan olika kontor i landet och på så sätt korta ned handläggningstider. IT-baserade beslutsstöd ger minskad risk för subjektivitet och en rättvisare bedömning av ärenden.

Att staten använder IT för att effektivisera flödena i administrationen back-office behöver inte vara tvingande för medborgarnas kanal in i systemet. Vid medborgarkontor kan de personer som så önskar få personlig service. Den höga internetmognaden i Sverige gör dock att de flesta tycker att det är god service att kunna uträtta ärenden online.

Mats Odell presenterade slutligen E-delegationen, som skall ersätta myndigheten Verva. Det blir istället samordning och standardisering mellan de största och mest IT-intensiva myndigheterna i samverkan med Sveriges kommuner och landsting, SKL.

Positivt att Mats Odell säger att målet är att stärka demokratin, att e-fakturor införts och att ramavtal upprättas (fast se upp med nyttan för slutanvändarna). Kan myndigheterna få bättre genomslag än Verva, som Mats Odell säger, om de samarbetar?

Så är den viktiga frågan öppen källkod och öppna standarder i e-förvaltningen, som Karl Sigfrid tar upp? Det finns nog viktigare frågor kopplade till historien bakom e-demokrati och e-förvaltning.

I skriften E-demokrati följs den första vågen av e-demokratiska försök. Frans G Bengtsson påpekade att mycket tal om brytningstider inte är intressant. Imponerande satsningar på cyberdemokrati som Kalix rådslag fanns som ordnats av Peter Eriksson nuvarande språkrör i Miljöpartiet och Votia. Direktdemokratiska partiet Knivsta.nu finns i kommunfullmäktige. Malaysia och premiärminister Mohamed Mahatir ledde en oerhört ambitiös satsning Multimedia Super Corridor MSC på att omvandla Malaysia till framtidens e-förvaltning.

Tanken svindlar! Mothugg Johan Karlsson påpekade att partierna och politiken ledde utvecklingen. Partierna och politiken satt inte kvar i 1900-talets kostsamma sociala tekniker.

Så vad hände? Kanske att cyberdemokratin riktades in på att vara en demokrati avskild från vardagen? Den påverkan som gavs var folkomröstningar och kontrollerade inspel i demokratin, med politiker och förvaltning i centrum. Medborgarna började istället använda spontant uppkomna kanaler.

I forskningen verkar e-förvaltningen ha ersatt e-demokratin. Danmarks borger.dk tar avstamp från medborgarens situation och är inte intresserade av att hålla ordning på alla instanser. Den brittiska FixMyStreet från mySociety ser på något så enkelt som att hjälpa vardagsfrågor. Förvaltningen är det som medborgarna oftast möter, så förvaltningen behöver vara effektiv. E-förvaltningen blir en grund för e-demokrati.

Risken finns för en vidgad digital klyfta om sätten att kommunicera utan dator stängs. Vågar du vägra internet och e-legitimation? Önskan efter kostnadseffektivitet kan skapa strukturer där myndigheterna snarast stänger sig för medborgarna och av rädsla för integritetsbrott håller på viktig information.

Det finns mycket att vinna i statsförvaltningen på att tydliggöra kostnader och överkomma flaskhalsar. Vad som tidigare setts som naturliga monopol behöver inte längre vara det, och vad tekniken sätter fingret på är vilka organisationer som kan bäst försäkra sig om kvalitet och säkerhet. Hur många sjukhus har kvalitetsansvariga?

Frågan är om det finns goda exempel på e-demokrati, vad bör undvikas när förvaltningen digitaliseras, är det fel att tala om e-förvaltning som en egen företeelse, är framtidens medborgarskap att vara en hacker, hur byggs låga trösklar för användare in i systemen?

Jag undrar vad Fredrik Sand på Stockholms Handelskammare tänker om e-förvaltningen och om Moderata Riksdagsledamoten Eliza Roszkowska Öberg har några bra lösningar på hur de digitala klyftorna skall minskas i samhället?

Intressant

]]> http://diffusioner.wordpress.com/2009/03/26/e-delegation-arbetar-for-psi-direktivet/ Thu, 26 Mar 2009 12:55:44 +0000 Diffuser http://diffusioner.wordpress.com/2009/03/26/e-delegation-arbetar-for-psi-direktivet/

Då kom direktiven för regeringens e-delegation.

Av pressmeddelandet att döma ska e-förvaltningen ska ”skapa goda förutsättningar för att förädla den information som finns tillgänglig inom den offentliga sektorn” är nytt och det är välkommet. Om man utgår från att det handlar om PSI-direktivets genomförande i Sverige.

Det ser ut som om regeringen kommer att besluta om direktiven för e-förvaltningsdelegationen i morgon (26 mars 2009) som Mats Odell aviserade i budgetpropositionen.

Flipp eller flopp?

Ett ytterligare bevis på den makliga takten i utvecklingen av e-förvaltningen är att vi först 2009 begåvas med förslag om hur man ska se på säkerhetskopiors status ur ett offentlighetsperspektiv. Ur pressmeddelandet:

Kommittén föreslår att myndigheters säkerhetskopior inte ska anses utgöra allmänna handlingar. Det saknas behov av offentlighetsinsyn i säkerhetskopierad information. En motsatt ordning än den föreslagna skulle vidare innebära att tryckfrihetsförordningens regler som drar upp gränser mellan sådan information som ska omfattas av offentlighetsinsyn och sådant som inte ska vara offentligt skulle sättas ur spel, vilket skulle kunna leda till att handlingar som aldrig avsetts bli allmänna, till exempel privata brev, skulle komma att omfattas av allmänhetens insynsrätt.

Förslagen från den parlamentariskt sammansatta E-offentlighetskommittén återfinns i Säkerhetskopiors rättsliga status (SOU 2009:5).

Detta är efterspelet från turena kring regeringens hantering av flodvågskatastrofen i Thailand. Det illustrerar dock mer att man inte har haft ett genomtänkt arbete kring informationssäkerhetsfrågor, då detta rimligen borde ha kommit upp tidigare.

I en skrivelse till riksdagen redogör regeringen för åtgärderna för att underlätta spridning och använding av informations- och kommunikationsteknik (riktlinje 9, i avsnitt 3.2 Ett hållbart informations samhälle för alla, s. 25). Bland ämnen som tas upp finns bredband, frekvensfrågan och e-förvaltning.

Skrivelsen ska debatteras i riksdagen den 11 februari 2009.

Sveriges handlingsprogram för tillväxt och sysselsättning 2008-2o10 (skr. 2008/09:34)

Regeringen borde göra allvar av de enklaste åtgärderna man kan tänka sig inom e-förvaltningen: göra remisserna tillgängliga på nätet. Stockholms Handelskammare visar vägen:

remisser.se

I ett tidigare blogginlägg skrev jag om motioner till riksdagen som berör IT, självmord, våld och andra situationer som kan leda till kris i livet.

Det är överlag intressant att följa riksdagsledamöternas motioner om IT. En av de flitigaste är Eliza Roszkowska Öberg (m). Hon har särskild koll på IT och transporter men har också motionerat om e-förvaltning och IT i skolan. I den allmänpolitiska debatten i riksdagen, 15 sept, sa hon: “Jag ser ett Sverige som med hjälp av e-legitimation röstar i allmänna val via internet”.

Det kommande riksdagsvalet år 2010 kommer att bli mycket intressant. Inte minst eftersom alla 16-åringar i Umeå kommun från denna höst har en egen bärbar dator (japp, skolorna ger alla var sin). År 2010 vid nästa riksdagsval har dessa elever fyllt 18 år och får vara med och rösta. Kommer det att innebära att de med sin inympade datorvana från såväl skola som fritid kommer att utgå från att mer av valdebatten kommer att ske via nätet? Tror det.

Hur var det med Eliza då? Ja, hennes övriga motioner kring IT-frågor ser du här nedan.

Motion 2008/09:Fi216 – E-demokrati och e-förvaltning
Motion 2008/09:Kr292 – Webbakut för unga
Motion 2008/09:K237 – E-legitimation och e-röstning
Motion 2008/09:K313 – Spam, cookies och andra temporära Internetfiler
Motion 2008/09:Sk229 – Förmånsbeskattning av mobiltelefon i tjänst
Motion 2008/09:T212 – Miljö och IT
Motion 2008/09:Ub220 – IT i skolan
Motion 2008/09:Ub221 – IT och lärandet

Vilket blir den första svenska högskola med tydlig IT-profil (återigen: interaktions teknik)? Inte bland utbildningarna utan i pedagogiken. Med ett ordentligt e-campus oavsett om man är student på distans eller på campus. Med allt, ALLT, tillgängligt via sin webbingång. Och med en pedagogik för 2000-talet där alla är vana användare av webbverktygen.

Die Universität Paderborn i Tyskland och Universidad Aberta i Portugal har genomfört heltäckande IT-pedagogiska förändringar i hela organisationen. För att vara ett universitet för (alla i) framtiden.

De högskolor i Sverige med flest distanskurser 2007: Dalarna (435), Mittuniversitetet, (282), Gävle (277), Umeå (250) Karlstad (248), and Uppsala (220).

Länkar:

• Universitetet i Paderborn: http://www.uni-paderborn.de/
• Universitetet i Aberta: http://www.univ-ab.pt/english/index.php
• mer om Aberta’s pedagogiska model: http://www.eadtu.nl/conference-2007/files/OC8.pdf

Bildkälla: http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/f/f5/Hdfalunfront-11-web.jpg

I ett pressmeddelande meddelar den obundna näringslivsorganisationen Stockholms handelskammare att Stockholm och Uppsala läns kommuner och landsting, internationellt sätt, tappar mark i e-förvaltning. Rankingen av dessa förvaltningar omfattar: informationssäkerhet, elektronisk upphandling, elektronisk identifiering, e-fakturor, webbplats, öppen källkod, kommunala e-tjänster och teknisk tillgänglighet. Bäst i undersökningen var Upplands Väsby kommun och sämst var Upplands Bro kommun.

Sverige brukar sägas vara en ledande IT-nation. Men de svenska myndigheterna uppfyller i många fall inte ens de krav de är skyldiga att följa. Regeringen har satt som mål att Sverige år 2010 ska återta en världsledande position inom e-förvaltningsområdet, något som Handelskammaren välkomnar. Men dit är det en lång väg att gå. Det visar den rapport över myndigheternas IT-service som i dag presenteras av Stockholms Handelskammare.

Läs mer