Läser i dagens GP på nätet, måste komma ihåg att köpa pappersupplagan, om en av alla dessa återkrav på något som en gång varit ägt av ett annat land någon gång för länge sedan. Det må som i detta fallet gälla Peru som kräver(!????) tillbaka Paracastextilier Peru kräver tillbaka Paracastextilierna, GP 23 december 2009
, i ett annat krävs att Nefertitihuvudet från Berlin skall återlämnas till Egypten Germany refuses to return Nefertiti bust to Egypt, BBC News 22 december 2009 , i ett tredje gäller det delar av Partheon som redan i slutet av 1800-talet förts till England, i ett fjärde fall gäller det den sk. Grågåsen från 1250 om Skånelagen som f.n. finns på Kungliga Biblioteket i Stockholm. Till dessa och otaliga andra frågor som rör kulturföremål som enligt de regler och normer som gällde när sakerna införlivades i olika museisamlingar runt jorden, kan även frågan om ändrade gränser, skapade länder eller av segrare vunna landsdelar samt i förlängningen även den underskrift av Birger Jarl som kom att tolkas som att Sverige gav upp den rätt som finns omnämnd sedan 870-talet på skatt från ett stort antal handelstäder i öst, i nuvarande Baltikum såväl som i Ryssland, Vitryssland och Ukraina. Vi talar heller inte om handskrifter som fördes ut ur t.ex. Sverige av en avsatt kung, Erik av Pommern, som idag sedan flera hundra år finns i tyskt biblioteks ägo, handskrifter som liksom
mycket annat är även tämligen okänt för dagens historiker, arkeologer, etnografer o.s.v. men som ger uppgifter bl.a om Norden så som man kände till det när handskrifterna skrevs på 1200-1300 talet OCH även ger okända uppgifter om de sk. försvunna Grönlänningarna(!).

Rent principiellt anser jag att det som varit i någons ägo i mer än 60 år ligger mer än en mansålder tillbaka. Andra regler och normer, inklusive andra sätt att tolka lagen och rättigheter till ett föremål, ett land eller en landsdel, var det som gällde när dessa kom att komma i den ägo de är nu. Vi talar inte om nazisternas konststölder som inte bara drabbade judar utan ett stort antal folkgrupper i Europa där det redan vid krigsslutet beslutades att återbörda nazisternas stöldgods så långt som görligt var till sina ursprungliga ägare. Det är helt orättmätigt att i övriga fall komma och återkräva något som i slutändan antingen köpts eller skänkts för mer än en mansålder sedan lika väl som det är orättmätigt att utan känd smugglare, vilken i många fall under 1900-talets första hälft ofta hade hjälp mer eller mindre av resp. lands dåvarande auktoriteter alternativt av att fredsavtal som tecknats i fornstora dar enligt dåvarande regler, normer och ev. dåvarande lagar tillåtits/förutsatts ha tillstånd etc. för att föras vidare och senare på okända vägar hamnat på något museum eller i en privatsamling.

Personligen drar jag gränsen vid de gränser som FN fastställde för staten Israels grundande och/eller godkänts av FN senare.(not 1) Det må, och det är det, helt otillbörligt att ett land skapats eller fått ändrade landsgränser med eller utan FN-s godkännande, MEN där precis som i fallet med kulturskatter som på ett eller annat sätt kan sägas vara på ‘drift’ finns som jag ser det att vi måste tänka längre än vem som en gång ägt ett föremål, en byggnad som ‘köpts’ under en occupation eller ett land som skapats eller fått sina gränser förändrade. Vi måste någon gång dra ett streck för annars så går det för långt.

Om inte en mansålder skulle vara den gränsen, så visst, jag har kännedom om samtida dokument från 870-talet fram till Birger Jarls dagar som både gav svenskar, ruserna (som i parantes definitivt INTE kom från Uppland enligt samtida källor nu existerande) rätten till stora landområden i nuvarande Baltikum, Ryssland, Vitryssland, vilket många historiker verkar okunniga om. Vi måste dra ett streck över det som hände för mer än en mansålder sedan. Förlåta oförätter om möjligt. Som minst måste vi acceptera att tiderna ändrats och att det som en gång var en liten grupps eller ett lands kulturskatt numera är en kulturskatt för många etniskt och kulturellt helt skilda grupper och länder. När det gäller till museer runt världen på olika vägar skänkta, köpta eller eljest förvärvade kulturskatter, så hade ändå frågan om kulturföremålet funnits kvar i välbevarat skick om det inte hamnat på museet kommit upp i diskussionerna.

Lagt kort ligger. Speciellt efter en mansålder, så får vi alla vara beredda att acceptera detta och agera utifrån det.

Not 1. Vad gäller Israel och Gazaproblemet, ett mycket stort problem där ingendera av sidorna förmodligen fullt ut förstår mitt resonemang i Israel och Gazafrågan, Norah4you 28 december 2008

Egypten kräver tillbaka statyn av Nefertiti, SvD 22 december 2009
Danmark vill ha lagbok åter, SvD 6 december 2009
Elgin marbles i London överförda 1801 från Aten till London, Nationalencyklopedin

“En av arabvärldens absolut största popstjärnor, den vackra Haifa Wehbe, har trampat riktigt i klaveret. I en av hennes låtar kallas nämligen Egyptens nubiska befolkning för apor. Nu vill advokater i Egypten att låten stoppas. “

“Stycket heter ”Var är pappa?” och i den sjunger ett barn ”var är min nallebjörn och nubiska apa?”. En mening som väckt vrede bland Egyptens sällan uppmärksammade nubiska befolkning. Nubierna härstammar från en av Afrikas äldsta civilisationer och är i dag ungefär två miljoner i Egypten.

Den libanesiska superstjärnan har bett om ursäkt och säger att texten är gjord av en egyptisk låtskrivare. Hon ska själv vara helt omedveten om de rasistiska signaler den sänder. Men ursäkten godtas inte av alla. Några nubiska advokater har lagt in en ansökan om åtal i egyptisk domstol. Advokaterna vill också ha sången förbjuden.”

“Under Libanonkriget 2006 fick hon västvärldens ögon på sig när hon sa att hon stöder den islamistiska Hizbollahledaren Sheikh Hassan Nasrallah.”

DN

/Fröken Sverige

Detta inlägg skulle handla om hur väl SvD idag lyckats vända sig till hela befolkningen/läsekretsen men när vi bläddrat fram till sidan 20 blev vi tvungna att rita om kartan. Det som vi tyckte är positivt är flyttat till slutet av detta inlägg.

Såhär skriver SvD:s Anna Laestadius Larsson i sin fredagskolumn idag:

Jag har en liten fadderflicka i Egypten. På bilden står hon till- sammans med sin familj. Jag hoppas att hennes föräldrar är snälla mot henne men f-n tro´t.

Anna Laestadius Larsson tror inte att egyptiska föräldrar är snälla mot sina barn. Särskilt denna fadderfamilj, som uppenbarligen får ett särskilt stöd av någon fadderorganisation, väljer att vara elaka mot sin dotter. De har inte tillräckligt med elände i ett land där halva befolkningen lever under fattigdomsgränsen. De måste även hånas av Anna Laestadius Larsson som skickar dem lite allmosepengar en gång i månaden. (Rubriken är “Viktigt ge bidrag till världens barn”).

Laestadius Larsson listar sedan fakta som ska stödja hennes antagande, utan några källanvisningar: Att 68 procent av de egyptiska barnen utsätts för psykisk och fysisk misshandel. 17 procent gifts eller lovas bort som barn. Att hälften av alla kvinnor tycker att mannen har rätt att slå sin fru samt att 96 procent av alla egyptiska kvinnor 15-49 är könsstympade.

Anna Laestadius Larsson kunde ha gjort sin research lite bättre, inför sin von oben-kränkning av denna antagligen redan utsatta familj på den egyptiska landsbygden. Vi förvånas av att hon på sitt vitkoloniala lattemamme-höginkomsttagar-feminist light-sätt alls valt att “stödja” familjen trots att hon förutsätter att den består av tvångsäktenskapsmäklare, könsstympare och hustrumisshandlare.

Här är ett omvänt perspektiv, Laestadius Larsson, när vi försökt spåra dina siffror: 

• Barnäktenskap: 83 procent lovas alltså INTE bort som barn enligt UNICEF.
• Hustrumisshandel: 66 procent av egyptiska kvinnor misshandlas INTE. Sämre än Sverige men bättre än exempelvis Nya Zeeland. Men Laestadius Larsson citerar hellre siffran om vad folk tycker än vad de gör – den är ju högre.
• Könsstympning: Bara fyra procent är ostympade, av kvinnor 15-49, enligt UNICEF, det är sant. Men varför väljer Laestadius Larsson inte att istället citera den UNICEF-siffra som står på raden under – den som säger att 72 procent av dessas döttrar är ostympade?! (Siffrorna är dessutom 10 år gamla och arbetet mot FGM har sedan dess fortsatt under ledning av bland andra staten, USAID och just Plan vilket tyder på att siffran borde vara på väg neråt ytterligare).

Kvar blir Laestadius Larssons siffra om 68 procent av de egyptiska föräldrarna som barnmisshandlare som är den enda som säger något om en majoritet egyptier. Vi hittar den ingenstans och har därför svårt att bemöta den. Men:

Även om den stämmer betyder det att 32 procent av de egyptiska föräldrarna inte slår sina barn, och att fadderfamiljen i fråga mycket väl kan höra dit. Precis som Laestadius Larsson skriver går det ofta att komma åt negativt beteende med information och en familj som ingår i en NGO:s program borde rimligen ha fått mer av den varan.

Det finns en formell definition av att dra slutsatser om individer baserat på en stereotyp uppfattning av en grupp: fördomar.

Några ord om övriga tidningen:

Det första nyhetsuppslaget handlar om att FN:s barnkonvention fyller 20 år och illustreras med enkäter med massvis med barn, varav ett antal från Rågsvedsskolan som ligger i Stockholms närförort men utanför tullarna.

Utmärkt ur ett journalistiskt och demokratiperspektiv att inte bara övre medelklass-barn i innerstaden intervjuas och får mölighet att identifiera sig med intervjuade.

Nästa sida har en väldigt intressant artikel om hur Banverket rekryterar anställda bland de irakiska flyktingarna i Södertälje, skriven av reporter Josef El Mahdi. Fyra av tio irakiska Södertäljebor har högre utbildning, vilket Banverket förstått att utnyttja för att försöka råda bot på sin ingenjörsbrist.

Pricken över i är bilden på ingenjören Sahar Akbar från Irak som i 14 år arbetade som ingenjör med företag som Siemens och ABB och bevisligen är en kompetent yrkeskvinna. Ja just det, hon bär sjal också. Hur ofta ser man den kombinationen i tidningarna?

Det hade varit intressant med en följdfråga om varför just Banverket förstått att flyktingarna är en tillgång, men inte exempelvis Luftfartsverket, Vägverket eller någon annan ingenjörstung myndighet.

Kanske har dessa inte ett behov. Eller så är det så att Banverkets generaldirektör Minoo Akhtarzand som kom hit som 17-åring från Iran är en av alltför få som förstått att ordet “invandrare” inte är en synonym för  “problem”? Näringslivsredaktionens Cecilia Axelsson kunde ha frågat henne det. Hon har nämligen gjort en “5 frågor” med Akhtarzand idag.

Slutligen en artikel på sidan 16 om att Vellinge öppnar för “egna” flyktingbarn. Namnet på reportern? Negra Efendic…

SvD sänder ut dubbla signaler här och det väl egentligen inte första gången som opinionsmaterialet diffat mot det redaktionella. Men kolumnister som Anna Laestadius Larsson borde ändå fråga sig om hon har en realistisk bild av vilka som läser SvD – och hennes egen tidning Amelia för den delen. Har hon till exempel tänkt på att den startades av en invandrarkvinna?

KM

Uppdatering: Den religiöse bloggaren bouhamza har liknande kritik.

Ett inlägg på Varjager från förra året, men väl värt att läsa igen:

“I Sverige kräver muslimer vård på sina egna villkor, och förra veckan flaggades det för en muslimsk vårdcentral i Stockholm, eftersom muslimska kvinnor väljer att inte besöka den svenska sjukvården.

I en nyhet från bloggen Islamofoben kan vi se framtiden för organdonationer och transplantationer även i Sverige. Egypten har lagstiftat om en lag som förbjuder organdonationer mellan kristna och muslimer.

”Landets kristna koptiska minoritet (10%) anklagar nu the Egyptian Medical Association för diskriminering med hänvisning till organisationens nya regler.”

Läs mer på bloggen Islamofoben-Islam och islamist- övervakaren: Ingen organdonation mellan muslimer och kristna i Egypten,”

Organ får inte doneras mellan muslimer och kristna, Varjager

Mvh/:)Smileth

Genom att inte bevilja Ahmed Agiza och Mohammed Alzery uppehållstillstånd i Sverige har den svenska regeringen definitivt missat chansen att reparera de ofattbara skador den åsamkade de båda männen och deras familjer i december 2001. Regeringen anser uppenbarligen att en av de största rättskandalerna i Sverige i modern tid var utagerad i samband med att de båda männen, med Civil Rights Defenders hjälp, i fjol fick skadestånd för att Sverige kränkt deras mänskliga rättigheter. Se och hör vårt uttalande i Sveriges radio här.

En upprättelse för de kränkningar som Agiza och Alzery utsatts för kräver mer än ett skadestånd. Sverige har en skyldighet att göra vad man kan för att försöka återställa männen fysiskt och psykiskt. Alzery frisläpptes i oktober 2003 utan att ha åtalats för något brott. Ahmed Agiza har, trots snart åtta års frihetsberövande, aldrig fått tillgång till en korrekt domstolsprövning, hans skuld för eventuellt terroristbrott har aldrig bevisats. De anklagelser som har riktats emot honom i Egypten är inte ens straffbara i Sverige. Avsaknaden av en rättvis rättegång strider också mot det enda uttryckliga krav som ingick i det avtal Sverige ingick med Egypten före utvisningen av de båda männen.

Ingen har hållits ansvarig för de kränkningar som skedde på svenskt territorium. Tortyr och medhjälp till tortyr är ett mycket allvarligt brott och en straffrättslig utredning borde ha gjorts i enlighet med internationella förpliktelser. Det har inte Sverige gjort trots hård kritik på just denna punkt från FN:s människorättskommitté.

Sveriges anseende i fråga om de mänskliga rättigheterna fick sig en rejäl törn den där vinterkvällen i december 2001. Användandet av så kallade diplomatiska garantier, ett bilateralt avtal i syfte att kringgå det absoluta förbudet mot tortyr, som Sverige förhandlade fram med Egypten bildade skola för andra länder. Med dagens beslut har regeringen lyckats cementera den negativa bild av Sverige som spreds bland människorättsförsvarare världen över för snart åtta år sedan. Det som många trodde var en tillfällig förvirring efter terrorattackerna mot USA i september 2001 visade sig vara allvarligare än så – det var en medveten nonchalans av internationell rätt och av människoliv, delad av makthavare från båda de politiska lägren. Skandal var ordet.

Singapore

En bra bild av Singapore. Ett enda stort byggprojekt.

Hamnen i Singapore 6 am

Påväg att åka ut till fartyget med taxibåt.

Suezkanalen

Fören på båten i Suezkanalen. Ungefär såhär ser det ut från bryggan där jag står och styr. Jag handstyrde halva tiden i kanalen.

Man som somnat (i suezkanalen)

 Suezkanalen är inte tillräckligt bred för att två fartyg ska kunna mötas. Fiskebåtar finns det dock gott om. De är inte rädda för fartygen.

Suezkanalen

 10 timmar tar det att åka igenom Suezkanalen. Denna är tagen precis efter.

Jag återkommer med svar från “Kapten Egon” om någon dag. Nu är vi påväg till Alexandria i Egypten. Det är första hamnen på min resa.

På återseende.

//din kadett i världen

(Uppdatering sist för dem som undrar hur det gick)

Just nu pågår en ödesmatch i fotboll som engagerar miljoner med människor i Nordafrika och Sudan. Algeriet och Egypten slåss om en plats i VM 2010 och det handlar om mycket mer än att bara sparka boll.

Detta har DN:s reporter Frederic Pavlidis förstått och berättat hela historien – hur en liknande ödesmatch hölls för precis 20 år sedan som många fortfarande minns – och varför. Hans genomarbetade artikel inför förra helgens Egypten-Algeriet-match innehåller massor med utmärkta länkar och kompletteras föredömligt med en intervju med sverigefinsk-egyptiske Hammarbymålvakten Rami Shaaban.

Shaaban har ju spelat i ett egyptiskt klubblag och berättar bakgrunden och rivaliteten som blossar upp igen. Pavlidis länkar bland annat till Coca-Colas kampanj som innehåller vittnesmål från dem som minns matchen. Ett intressant fakta är att kvinnor inte på den tiden tydligen gick på matcherna.

Egypten var förra helgen piskade att vinna hemma mot Algeriet med 2-0 för att tvinga fram dagens playoff. Det lyckades i 95:e minuten. DN lade också upp telegrammet om våldet som följde i båda länderna efter resultatet och om att Sudan (där playoffmatchen spelas) kommenderat ut 15.000 poliser för att hålla ordning.

Pavlidis har dessutom förklarat varför algerierna är sura för att matchen spelas i Sudan (Egypten och Sudan har historiskt starka band och var i “union” fram till för 50 år sedan i år).

DN har dessutom snappat att det finns svenskar som intresserar sig för detta och lagt upp webbfrågan om vem man vill ska vinna. Liten övervikt Egypten, med 70 procent som inte bryr sig. Saken är den att DN antagligen förstått att det finns hundratusentals svensk-araber, och att en del av dem läser DN/DN.se och är intresserade av detta.

Genom att dessutom berätta om det hela som en intressant historia med drag som även oinsatta icke-arabiska läsare kan relatera till (fotboll, hemmalag, huliganism) får man med sig en bredare läsekrets.

Vi har sagt det förr, att reporterns etnicitet inte innebär att denna är bättre på att göra en bred journalistik. Samtidigt tycker vi oss se en överrepresentation åt det hållet från journalister ur etniska minoriteter. Konstigt vore det väl annars, om inte personer med utländska rötter har närmare till insikten om att alla tidningsläsare inte heter Svensson och enbart intresserar sig för Sveriges landslag.

Ytterligare önskelista till DN:s/DN på stans redaktion: Det hade varit roligt att läsa var man kan se matchen på stan. Och se en bevakning även av andra VM-kvalmatcher som intresserar etniska minoriteter, exempelvis Bosniens.

KM

Uppdatering: Algeriet vann.

När Egypten och Algeriet gjorde upp om en VM-plats 1989 slutade det med att Egypten kvalade in (de hade trots allt hemmaplansfavör) och att en algerisk spelare blev efterlyst av interpol. Lakhdar Belloumi, den gamle legendaren, kastade en flaska på den egyptiska läkaren (som blev blind). Några månader senare vägrade egyptierna helt kallt att vara med i Afrikanska mästerskapen som, händelsevis, råkade spelas i Algeriet. I länken ovan kan man även se hur broderligt välkomnade algerierna blev när lagen senast möttes i Kairo i helgen, och den politiska bakgrunden sammanfattar Niva här.

Nej, kvällens hetaste fotbollsmatch är inte Italien-Sverige. Det är inte ens Bosnien-Portugal. I neutrala Sudan spelas den direkt avgörande VM-kvalmatchen, och det är mer än ära och miljontals dinarer som står på spel.

Och just den matchen kan jag förstås inte se, eftersom jag jobbar hela kvällen sans Eurosport. Men för den som bara har tänkt att se en enda fotbollsmatch till i år och har tillgång till kanalen – se Algeriet-Egypten i kväll, 18.30, gläds över att du inte måste döma den, och håll tummarna för att det inte leder fram till ett nytt panafrikanskt krig.

Heja Algeriet, friskt humör!

Vi har äntligen tagit oss i kragen och bokat resan till sommar och sol. December bär det iväg på liten semestertripp

En hel vecka i Egypten, Hurghada med sol, bad, snorkling, pyramider och mycket annat. Ska bli såååååååå skönt att komma bort från detta trista väder som varken är höst med vackra färger och mys eller vinter med gnistrande snö….

Vi var igår, Mannen och jag, och tog vaccinationsspruta mot Hepatit A. Det va tydligen den enda spruta man behövde och det va ju tur det. Sprutan kostade 420 kr/st!

//Sally som ska plocka fram sommarkläderna och tvätta/stryka så det är klart tills vi reser!

Frankrike, som ju sedan länge nu fått uppleva det fantastiska spännande mångkulturella samhället, fick nyss återigen smaka på denna fantastiska utveckling, som bidrar så stort till allas våra samhällen:

Violence in Marseille over Algeria, Egypt soccer:

Rioters smashed shop windows, hurled stones at police and set fire to several boats moored in the southern French port of Marseille after Egypt beat Algeria in a soccer World Cup qualifying match on Saturday.

Police said the trouble began after youths of Algerian origin reacted in frustration when Egypt scored towards the end of the first half of match, in which the two teams were vying to qualify for next year’s World Cup.

Den formella orsaken sägs vara matchen, men jag betvivlar på att det var hela sanningen.  Vi har ju tidigare sett folk från vissa länder  letar efter anledningar att attackera det icke-muslimska samhälle de lever i.

Nu kommer säkert någon PK:are och säger “men titta på fotbollshuliganerna då” (trots det ovan skrivna). För information: jag gillar inte fotbollshuliganer heller, men det betyder naturligtivs inte att vi för den sakens skull måste importera upploppsmåna massor från Afrika och/eller Mellanöstern.

“Guys, all these things appear in Islamic law. Don’t think we are making these things up. It all exists [in religious law] and is determined…

We say that if the clitoris is so on and so forth… What am I saying?

When the Prophet Muhammad met Umm Salama in Al-Madina – what did he say to her? “Are you still doing what you used to do in Mecca?” In other words, are you still circumcising girls, like you used to do in Mecca? She said: Yes. He said: “Trim it, but don’t cut it off.”

According to another version, he said: “Shorten it, but don’t cut it off.” “Trim it” means leaving room for sexual desire. That little bit on top, which looks like the rooster’s crest, is shortened, but just the upper part. She needs to cut off the prepuce, the little bit at the top.”

Klicka och läs själva, jag orkar inte analysera vanvettet just nu.  Och en sak är säker, vi har aldrig haft denna groteska syn på kvinnans kön i Sverige eller i norden överhuvudtaget!

Female genital mutilation “is part of the Sunna of the Prophet”, amerikanska bloggen Winds of jihad

Läs också om hur svenska barnavårdcentraler ser på saken, trots att vi var det första landet i världen att kriminalisera könsstympning, år 1982:

“När det gäller kvinnlig könsstympning ser personalen på barnavårdscentralen som sin främsta uppgift att under samtal på ett respektfullt sätt informera om hälsoriskerna med denna sedvänja samt ge information om svensk lag. Men de tycker inte det är lämpligt att inleda ett första samtal med information om lagstiftningen, eftersom detta kan stöta bort föräldrarna från barnavårdscentralen. En del anser också att det är problematiskt att anmäla en redan utförd könsstympning i en för övrigt välfungerande familj. Personalen poängterar att barnavårdscentralen inte är en kontrollinstans och att de litar på det förebyggande arbetets effekter på lång sikt. Samtidigt är det mycket oroande när en familj plötsligt ska resa till hemlandet med sin lilla flicka.”

Klicka och läs hela inlägget:

Svenska barnavårdscentraler och könsstympning, Hedersrelaterat våld

Mvh/:)Smileth

Jag har nekat det nu länge nu. vad undrar ni nu?! time to come clean!
jo mitt beroende.  ja abdul samad är en addict. när fick jag reda på det?.
nu när jag bara kände jag måste ha något kolsyrat, och man vill dricka vatten och känner this is not giving me my Buzz.
ibland köpper jag socker dricka bara för att det är det närmaste rent vatten annars är det den billiga ica’s kola eller ica’s hallon, men inget slår VIMTO..

den satt braa.
för den som inte smakat på vimto.
dont……. more vimto for me.
så nu blev jag så sugen på att kolsyra så jag stack ner till video butiken och köpte mig två flaskor Vimto Fizzy!

nu vet ni min historia mellan mig och min vimto.

Mvh Salam aleykum // Abdul Samad Al Adicto haha

Flyg bekvämt till Kairo från Hurghada eller Sharm el Sheikh och besäk pyramiderna, egyptiska museet samt den väldiga marknaden Khan el Khalili

En skräddarsydd och mycket prisvärd utflykt där du slipper den långa bussresan!

Läs mer om programet och skriv ut vår Brochyr:

Klicka här: Utflykt med Flyg

Boka: info@lundinorient.se

Läs mer:  Väljer du mellan Konungarnas Dal och Pyramiderna?

Vi kombinerar de båda två i en bekväm utflykt från Hurghada!

Läs mer >>> Bekväma minirundresan

idag är jag sjukt deprimerad, jag är en person som alltid har planer projekt som jag vill göra ibland för mycket grejer ibland läster en bok sedan öppnar en annan till slut läser man 5 böcker och inget får man gjort och så vill man memorisera Koranen med , mitt liv står still nu deprimerande. jag vill gå ut Talib Ilm åka tillbaka till Egypten studera väntar och väntar på om jag får chansen igen. men sedan finns det gifte mål man vill ju gifta sig med gaaah im only human enna.

idag nu fajr tänkte jag subhanllah jag vill dra till Indien en månad med tableeq. vara med människor med ljus i deras ansikten. dawah dawah dawah.
men min lägenhet stoppar mig.Alhamdolilah.
ibbe säger det e inte bra/rekommenderat att jag är ensam,subhanAllah det är nog det med jag går runt här ensam e min lägenhet.
något måste hända i mitt liv snart innan jag får fnatt.
hade varit nice om jag fick träffa profeten sallalhu alehi wasalam i min dröm där han säger till mig vad jag skall göra. ya Allah.
jag bad ifs en gång om att Allah gav mig en dröm om vad jag skall göra för att få Han Subhanu wa talaas kärlek och nöje över mig. fick en dröm där hela drömen handlade om tableeq subhanAllah haha göra dawah.
jag är en sådan person där det finns kayr där är jag.
la illha ill Allah Alhamdolilah för gåvan av islam.
gör duaa att jag ser profeten saw i en dröm inshAllah..

när jag är lite nere så kollar jag på denna bilden den är bara för gullig.
HAHAHAH jag skrattar varje gång man vill bara ta tag i han och gosa sönder han.

Jag har under “Praktiska tips” menyraden lagt upp lite information om VISUM regler för Egypten.

-Varför välja mellan Konungarnas Dal och Pyramiderna? Vi kombinerar de båda två i en bekväm utflykt från Hurghada!

Läs mer >>> Bekväma minirundresan

Ser jag ett granatäpple till idag spyr jag, därför gör jag allt för att inte titta mot fruktskålen på mitt lilla sidobord vid soffan. Jag och P storshoppade granatäpplen för många slantar och jämförde både skal och trevlighetsgraden på gubbarna som sålde dem.

Vi fick med oss nyanlända handgranater från Spanien (granadas), Egypten (romman?) och Iran (anar) vars försäljare passade på att ta överpris eftersom det var den sista anaren han hade. Skitstövel.  Jag tyckte ändå bäst om spanjorerna.

Nu en liten parentes; Pappa skröt lite när han var här. Hans fru har en pappa som har ett stort plantage av granadas utanför husknuten. Han påpekade att de var godare än godast, mindre och sötare än granadas som jag hade köpt. Det tyckte jag var lite otrevligt sagt. El padre har även stora blaffiga vindruvor som hänger som ett tak vid uteplatsen intill bassängen. Där får man plocka hur mycket man vill. Väldigt gentilt och spanskt, det gillar vi.

Till teet serverade P feta kakhonungsbomber. (zolbia & bamie)

Först kaffe, sen nattfotografering. Jag skyller på Egypten att jag inte ännu har fotat mina nattbilder till den svartvita fotokursen. Egypten har haft en alltför stor roll i mitt liv de senaste dagarna. En orimligt stor roll. Egypten har stulit min energi. (Jag vill egentligen inte tala om det, men jag gör ett grupparbete i konsthistoria om konsten i Egypten.)

Det glöms ibland bort i ett land som har pyramider, konungadalar och tempel nästan överallt.
Men Abu Simbel är ett av världens vackraste tempel.
I den här e-boken får du läsa hur man såg på templet i slutet av 1800-talet.

Klicka här för att ladda ner e-boken.

När den här berättelsen skrevs 1884 hade templet Abu Simbel bara varit känt bland allmänheten i några decennier. De som besökt den avlägsna platsen var troligen bara en handfull.
I dag är Abu Simbel ett populärt utflyktsmål för alla de miljontals turister som besöker Egypten varje år.
Detta trots att de gigantiska tvillingtemplen i Abu Simbel faktiskt delades upp och flyttades under 1960-talet. Templet ligger i dag 65 meter högre och 200 meter längre bort från Nilen. Platsen där templet tidigare låg är i dag en del av den jättelika Assuandammen.
Textens författare kallar sig ”Dr Halfdan Kronström”. Men det är en pseudo-nym för bokförläggaren Karl Fredrik Kruhs [1841–1917]. Troligen valde han att skriva den här texten anonymt eftersom den gavs ut på det förlag där han själv var chef.

Fakta
Namn: TEMPLET ABU SIMBEL 1884
Originaltitel: ”Abu Simbls grott-tempel”
Författare: Halfdan Kronström [1841-1917]
Publicerad: 19 oktober 2009 (ursprungstexten publicerad 1884).
Omfång: 11 sidor.
Storlek: 140 mm x 210 mm.
Upplösning: 300 dpi.
Filstorlek: 6 Mb.
Filformat: PDF

Klicka här för att ladda ner e-boken.

Med hänsyftning till kvinnan som mannens dotter eller syster tar kvinnor i Kairo strid mot männens sextrakasserier.

De talar inte om sig själva som egna självständiga individer, utan måste referera till en ganska så för deras syften tandlös idé om kvinnan som mannens ‘ägodel’ och som han i sin roll som far och bror är satt att beskydda.

Varje tid kanske kräver sin egen tolkning, vad vet jag, men man missar förmodligen målet, för inte brukar döttrar och systrar klara sig så väldigt bra i muslimska länder, liksom kvinnor för övrigt knappast gör.

Det spelar ingen roll att de bär slöja, de är lovliga byten för männen ändå, uppenbarligen.

Kvinnor tar strid mot sextrakasserier, Sydsvenskan

Autentiska rättsfall i Egypten, Hedersrelaterat våld

Svenska män mindre mulliga mansgrisar, Varjager

‘Huvudduksmartyren’ visar på en omöjlig kvinnosyn, Varjager

Egypten är för sekulärt för Ana Kahlifas syster, Varjager

Mvh/:)Smileth

Ett blogginlägg jag skrev förra sommaren, men som kan vara intressant i dessa dagar då man talar om välintegrerade muslimer, kulturmuslimer och andra muslimer:

“En läsvärd essä från ”Tvärsnitt” nr 2, 2008, som speglar humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning, visar att dagens imamer är trendiga och västorienterade.

Saxat från Tvärsnitt;
”I den muslimska fromhetsrörelse som växer fram i Kairo bär predikanterna ofta trendig kostym, talar underhållande och använder mobiltelefon. Några problem med att förena västerländsk framgångskultur med islamiska värderingar har de inte. Mest popularitet åtnjuter dessa predikanter bland den västorienterade övre medelklassen. Deras kvinnliga åhörare är ofta modemedvetna och deltar aktivt i samhällslivet — samtidigt som allt fler av dem bär sjal. Trots att predikanterna helst undviker politiska ämnen oroar deras framfart Egyptens politiska ledning.

I Kairo är islamiseringen så framträdande att man kan tala om en generell fromhetsrörelse som växer fram på olika sätt. Islamiseringen kommer till uttryck i teve-tablåer, i de böcker och tidningar som säljs på gatorna och i de kläder som folk bär. Det säljs leksaker som har en islamisk prägel. Fullah, en barbiedocka med heltäckande klädsel, är ett exempel. Fromhetsrörelsen hörs också genom ett ökat antal predikanter och musiker som sjunger och spelar musik som fokuserar på islam. På de posters som säljs finns många popstjärnor som börjat ha mer inslag av ”islamisk musik”.”

Om essäförfattaren;
”Susanne Olsson disputerade 2004 i religionshistoria vid Uppsala universitetet på avhandlingen Renewal and Heritage: The Quest for Authenticity in Hasan Hanafi´s Islamic Ideology. Hon arbetar nu som lektor vid Södertörns högskola i religionsvetenskap. Hennes forskningsprojekt rör nutida muslimska predikanter i Egypten och muslimska trender i Europa.”

Trendiga muslimer, Varjager

Mvh/:)Smileth