Detta inlägg skulle handla om hur väl SvD idag lyckats vända sig till hela befolkningen/läsekretsen men när vi bläddrat fram till sidan 20 blev vi tvungna att rita om kartan. Det som vi tyckte är positivt är flyttat till slutet av detta inlägg.

Såhär skriver SvD:s Anna Laestadius Larsson i sin fredagskolumn idag:

Jag har en liten fadderflicka i Egypten. På bilden står hon till- sammans med sin familj. Jag hoppas att hennes föräldrar är snälla mot henne men f-n tro´t.

Anna Laestadius Larsson tror inte att egyptiska föräldrar är snälla mot sina barn. Särskilt denna fadderfamilj, som uppenbarligen får ett särskilt stöd av någon fadderorganisation, väljer att vara elaka mot sin dotter. De har inte tillräckligt med elände i ett land där halva befolkningen lever under fattigdomsgränsen. De måste även hånas av Anna Laestadius Larsson som skickar dem lite allmosepengar en gång i månaden. (Rubriken är “Viktigt ge bidrag till världens barn”).

Laestadius Larsson listar sedan fakta som ska stödja hennes antagande, utan några källanvisningar: Att 68 procent av de egyptiska barnen utsätts för psykisk och fysisk misshandel. 17 procent gifts eller lovas bort som barn. Att hälften av alla kvinnor tycker att mannen har rätt att slå sin fru samt att 96 procent av alla egyptiska kvinnor 15-49 är könsstympade.

Anna Laestadius Larsson kunde ha gjort sin research lite bättre, inför sin von oben-kränkning av denna antagligen redan utsatta familj på den egyptiska landsbygden. Vi förvånas av att hon på sitt vitkoloniala lattemamme-höginkomsttagar-feminist light-sätt alls valt att “stödja” familjen trots att hon förutsätter att den består av tvångsäktenskapsmäklare, könsstympare och hustrumisshandlare.

Här är ett omvänt perspektiv, Laestadius Larsson, när vi försökt spåra dina siffror: 

• Barnäktenskap: 83 procent lovas alltså INTE bort som barn enligt UNICEF.
• Hustrumisshandel: 66 procent av egyptiska kvinnor misshandlas INTE. Sämre än Sverige men bättre än exempelvis Nya Zeeland. Men Laestadius Larsson citerar hellre siffran om vad folk tycker än vad de gör – den är ju högre.
• Könsstympning: Bara fyra procent är ostympade, av kvinnor 15-49, enligt UNICEF, det är sant. Men varför väljer Laestadius Larsson inte att istället citera den UNICEF-siffra som står på raden under – den som säger att 72 procent av dessas döttrar är ostympade?! (Siffrorna är dessutom 10 år gamla och arbetet mot FGM har sedan dess fortsatt under ledning av bland andra staten, USAID och just Plan vilket tyder på att siffran borde vara på väg neråt ytterligare).

Kvar blir Laestadius Larssons siffra om 68 procent av de egyptiska föräldrarna som barnmisshandlare som är den enda som säger något om en majoritet egyptier. Vi hittar den ingenstans och har därför svårt att bemöta den. Men:

Även om den stämmer betyder det att 32 procent av de egyptiska föräldrarna inte slår sina barn, och att fadderfamiljen i fråga mycket väl kan höra dit. Precis som Laestadius Larsson skriver går det ofta att komma åt negativt beteende med information och en familj som ingår i en NGO:s program borde rimligen ha fått mer av den varan.

Det finns en formell definition av att dra slutsatser om individer baserat på en stereotyp uppfattning av en grupp: fördomar.

Några ord om övriga tidningen:

Det första nyhetsuppslaget handlar om att FN:s barnkonvention fyller 20 år och illustreras med enkäter med massvis med barn, varav ett antal från Rågsvedsskolan som ligger i Stockholms närförort men utanför tullarna.

Utmärkt ur ett journalistiskt och demokratiperspektiv att inte bara övre medelklass-barn i innerstaden intervjuas och får mölighet att identifiera sig med intervjuade.

Nästa sida har en väldigt intressant artikel om hur Banverket rekryterar anställda bland de irakiska flyktingarna i Södertälje, skriven av reporter Josef El Mahdi. Fyra av tio irakiska Södertäljebor har högre utbildning, vilket Banverket förstått att utnyttja för att försöka råda bot på sin ingenjörsbrist.

Pricken över i är bilden på ingenjören Sahar Akbar från Irak som i 14 år arbetade som ingenjör med företag som Siemens och ABB och bevisligen är en kompetent yrkeskvinna. Ja just det, hon bär sjal också. Hur ofta ser man den kombinationen i tidningarna?

Det hade varit intressant med en följdfråga om varför just Banverket förstått att flyktingarna är en tillgång, men inte exempelvis Luftfartsverket, Vägverket eller någon annan ingenjörstung myndighet.

Kanske har dessa inte ett behov. Eller så är det så att Banverkets generaldirektör Minoo Akhtarzand som kom hit som 17-åring från Iran är en av alltför få som förstått att ordet “invandrare” inte är en synonym för  “problem”? Näringslivsredaktionens Cecilia Axelsson kunde ha frågat henne det. Hon har nämligen gjort en “5 frågor” med Akhtarzand idag.

Slutligen en artikel på sidan 16 om att Vellinge öppnar för “egna” flyktingbarn. Namnet på reportern? Negra Efendic…

SvD sänder ut dubbla signaler här och det väl egentligen inte första gången som opinionsmaterialet diffat mot det redaktionella. Men kolumnister som Anna Laestadius Larsson borde ändå fråga sig om hon har en realistisk bild av vilka som läser SvD – och hennes egen tidning Amelia för den delen. Har hon till exempel tänkt på att den startades av en invandrarkvinna?

KM

Uppdatering: Den religiöse bloggaren bouhamza har liknande kritik.

En 32-årig egyptier har beviljats permanent uppehållstillstånd i Sverige på grund av sin kristna tro.

Mannen, som bosatt sig i Uppvidinge kommun, har konverterat från islam till kristendomen. Han döptes i Svenska kyrkan i juni 2008.

Det är Migrationsdomstolen som beslutat om mannens uppehållstillstånd. Tidigare hade Migrationsverket beslutat att 32-åringen skulle utvisas.

Enligt Migrationsdomstolen står det klart att mannen riskerar att bli förföljd i Egypten. Situationen där beskrivs som mycket svår för personer som konverterat från islam till kristendom. Det är tillräckligt skäl för att få stanna, anser Migrationsdomstolen.

Dags att skaffa fram de hemligstämplade dokumenten, angående de frihetsberövade Egyptierna! Kanske får vi då klarhet, till motivet varför statsministern och Bodström skyller allt på en numera död, fd utrikesminister. Ännu bättre vore det om en eventuell konspiration bakom det hela kom fram. Rikets säkerhet är i fara, när man gömmer undan bevis, det borde Bodström veta bättre än någon annan. Det borde anses vara en kriminell handling! Likaså den sk grafvfriden runt Estonia. Hur är det med friden för alla anhöriga som inte vet motivet bakom det som skedde på Östersjön, den natten. Dags att regeringen lägger korten på bordet istället för locket på. Sanningen kommer ändå fram till slut, oavsett vem som har makten.

Damn, vad kallt det är ute. Man skulle kunna tro att de har fullt upp med inspelningen till typ “Day after tomorrow 2 – Nordic Catastrophe” här. – Så när jag tog en liten promenad för att handla lite mjölk och bröd och frukt så var jag beväpnad med min blåa smurfmössa, min svarta rock och syrrans vita ulltumvantar. – Sexigt.

Och så på Lördag så börjar jobbet. Då ska jag gå runt och sprida julglädje typ 40 dagar innan jul. Piece of cake. – Har åtminstone lockat dit familjen på Söndag så att de får smaka på årets första pepparkakor respektive glögg. Grönan är snyggt under julen (och nu hoppas jag inte att mina arbetskollegor läser detta) – men liseberg är galet mycket snyggare. Hihihi….

Annars har jag spenderat dagen med en massa serietittande. Heroes – andra säsongen av Queer as folk och Family guy. Inte helt fel. Trodde dessutom att det var sommar imorse – drömde tydligen något sommaraktigt som fick mig att tro att jag typ låg på stranden när jag vaknade – 2 sek senare så slets balkongdörren upp av griniga orkanvindar och en kyla i form av deluxe-3000-ultra-is trängde in i rummet. Fy-fan.
Strand my ass.

Och efter att jag och mamma lekt asiater i köket och exprimenterat med kokosmjölk, kyckling och kryddor som gjorde en gråtfärdig så kläcker syrran ur sig: “Jag har en pojkvän”. Haha, hon är 13 år den lilla damen.
Roligt att se pappas korsförhör om vad han gör på fritiden, hur gammal han är, hur lång han är.  Egyptier tydligen. Vilken mix det skulle bli.
…Nu bländas jag av MSNrutorna som blinkar.

Later!

Mohammad Alzery, är en av de två egyptiska terrorister som avvisades med hjälp av CIA från Bromma flygplats. Nu har JK Göran Lambertz enligt DN, DN, DN, The Local, SVD och Sydsvenskan gått med på ett skadestånd på 3 miljoner för de kränkningar av de mänskliga rättigheterna som den arab-negerblandade terroristen Mohammad Alzery påstår sig ha fått utstå i ett egyptiskt fängelse.

DE SVENSKA ANTIISRAELISKA krafterna finansierade med statliga bidrag borde åtminstone vara konstruktiva med sin kritik. Att vara konstruktiv betyder att bygga, inte förstöra. Att vara kritisk är en bra början, men en poänglös kritik är som att bygga på sand. Visst återstår det mycket att bygga i Palestina och i resten av arabvärlden för övrigt. En enkel analys borde leda alla svenska antiisraeler att öppna ögonen och se på nytt. Den sociopolitiska situationen bland Israels grannar har mycket gemensamt:

Halva befolkningen är under 25 år, en alarmerande hög analfabetism, en hög arbetslöshet, en sjukvård i dåligt skick, en fallande infrastruktur och en diktatorisk ledning. Pressfriheten och åsiktsfriheten är hård begränsad. Då finns det inte mycket utrymme för självdistans och reflektion hos dessa medborgare som lever som fångar utan någon form av framtidsplaner. Detta gäller lika mycket för palestinierna som för libaneserna, syrianerna, jordanierna och egyptierna.

VAD ÄR DET då som gör att vissa människor i Sverige reagerar utan någon som helst förnuft och klarhet när det gäller Israel? Vi lever trots allt i ett land som har alla förutsättningar och medel för att kunna på ett sansat och genomtänkt sätt förstå och analysera vad som händer omkring oss. Förstår inte antiisraelerna att palestiniernas lösning till deras inhumana sociala situation finns först och främst hos dem. På samma sätt som man brukar säga att Afrikas framtid finns i afrikanernas händer.

Palestinierna måste sluta att bete sig som små barn som gråter så fort de inte får vad de vill. Samtidigt måste omvärlden sluta behandla Palestina som om det vore ett barn som kan inte klara sig själv, som gör misstag efter misstag utan att vara medveten om konsekvenserna. Israel skyddar sina medborgare konsekvent och konstigt nog tycker vissa att det är oacceptabelt. När arabländerna, bland annat palestinierna, misshandlar och mördar sina egna medborgare höjer ingen sina ögonbryn.

Var någonstans var ni då alla antiisraeler när mer än 200 palestinier dog i interna strider mellan Fatah och Hamas i somras? Var de interna striderna ointressanta för att Israel inte var inblandat i blodbadet? För mycket hat mot Israel hindrar många att se tydligt. Eller är det en obeskrivlig och magisk kraft som gör att vissa blundar eller inte beroende av vem som skjuter? Israel kommer i all framtid att svara så fort någon av dess medborgares liv är hotat. Det är dags för lilla barnet Palestina att förstå det och sluta lamentera sig varje gång Israel svarar på Kassamraketer och självmordsbombare.

Det måste finnas en hemlig agenda bakom all den kraft som används hos vissa i Sverige för att ha Israel som hatobjekt nummer ett. Som icke-jude är min innersta övertygelse att en vind av antisemitism blåser bland vissa kretsar i Sverige. Som fri medborgare i ett demokratiskt land känner jag att det är min plikt att se till att hatet mot Israel inte förvärras ännu mer och på sätt öppnar dörren till allt flera mörkare krafter. Till er som hatar vill jag säga: Jag fortsätter att tänka fritt och se klart.

Fouad R.