Bonus cut till Metrobränningen: Täcka skryter lite mer om arbetet att bära hem alla tidningar, och petpinnenanvänds för att hitta en hel gömma oeldat papper som lurar under alla flammor.

Vid ett flertal spårvagnshållplatser, och andra platser, fylls varje morgon en låda med bra ved. Metro är både gratis och brännbar. Denna vecka har Täcka hämtat hem precis varenda exemplar av fredagstidningen på den lokala hållplatsen. Det brann bra, men räckte lite väl länge.

Naturligtvis har vi klippt ner brasvideon till blott tre och en halv minut. För dig som vill ge dig på att copycat-bränna kan vi rekommendera att bara göra detta när ett par timmar kan offras.

Det kan också vara en god idé att vara minst två personer vid ett vittjande av Metroboxen, att gå två vändor ensam på fyllan är både jobbigt och lätt att klanta bort med spill på gatan.

Nästa vecka kanske vi bränner lite fett.

Vore det inte för de mörka kvällarna skulle vi inte dras till ljuset och närheten till varandra, menar jag i alla fall!

Tänk vad ett litet ljus kan lysa upp och skapa stämning

Det hela var som en varm hand på axeln, närmast feberstött, men med en låga i handflatan kraftigare än alla virus som kunde trängas i en och samma kropp. Längst ut på fingertopparna sköt den ut, elden, och det var den som födde leendet. Detta spred sig sedan vidare över ansiktet som en skogsbrand, färgade kinderna röda och tände ögonens glöd. Det vackraste, är att hon törs upprepa det och ändå hålla lågan brinnande, lika klart som innan. Hade orden plötsligt förlorat sin mening hade elden ändå inte slocknat, för tändstickans ansikte sken som solen under skymningsgången.

Vore det inte för dessa bränder skulle skogen inte växa. Då skulle jag långsamt dö.

Nu har jag nytagna bilder på Universumets spiskåpa av målad plåt från soliga lördagen, både helhet och detaljer. Plus ritningen som plåtslagaren fick men omritad för hand och med lite mer text.

Innan kåpan beställdes hade vi gjort en hel del research.

Vi tittade på befintliga gamla kåpor, murade kåpor, kåpa med en vanlig fläkt inbyggd i hos bekanta och fläktkåpor i böcker och på nätet. Hembygdsgårdar är inte dumma att besöka. En massa avvägningar krävdes. Skulle kåpan i form exakt likna den som fanns här förr? Hur gör vi då med elspisen som hamnar utanför? Ska vi i så fall ha en separat fläkt under överskåpet för den, bredvid kåpan över vedspisen? Vi tog gott om tid på oss som vanligt. Resultatet blev en längre spiskåpa av plåt  utan elektrisk fläkt monterad i sig. Det behövs inte tycker vi här i Universumet. Förr hade man inte det heller ju…

Här nyttjas rännan i nederdelen till vykort vi får, att hänga espressobryggaren på och magnetburkar från ikea att förvara i. Där kan även en kokbok stå uppslagen då mat lagas. I ögonhöjd och utan att kladdas ner.

  Klicka för större bild

Kåpan är 1, 42 meter lång och djupet i underkant är 62 cm. Både i underkant och överkant har den samma djup som den tidigare murade kåpan som vi aldrig sett annat än på foto. Men spår efter den fanns kvar i tak och sidomur. Kåpan börjar 1,64 meter över golvet – som den tidigare.

Rännan i nederkant är tillverkad för sig och därefter näst fast med små punktsvetsar.

 Klicka för större bild

Lite förklaringar:

1. Taklisterna av trä ansluter mot kåpan på båda sidorna. Det fria hörnet är rundat för att ingen ska göra sig illa.

2. Ingen fläkt, bara befintlig imkanal, används som ventilation för matos. På sommaren står luckan öppen för att ventilera bort värmen från köket, ja från hela nedervåningen.

3. Taklist ansluter mot plåt. Kåpan målades i samma färg som taket – en specialbruten linoljefärg från Ottossons Färgmakeri med beteckningen 3005-Y20R. MrsUniversum hade med hjälp av NCS-systemet försökt hitta ursprungsfärgen som kom fram då takets vita 70-talsfärg skrapades bort. Muren målades med egenblandad kritvit limfärg.

4. Plåten kom ytbehandlad till plåtslageriet och därefter till oss. På insidan har vi inte målat den förutom rännan (som syns av fotot). Plåten är fäst i väggskåpet på ena sidan och på andra sidan har plåten bockats och en ca 15 mm bred kant finns på sidorna mot mur och tak (syns på ritningen) där den har skruvats fast. Upp mot tak sitter en separat plåt som täcker takytan (syns litegrann på foto 2). Det blir då lättare att torka rent från fett och os.

Under kåpan finns en vanlig stor vägg-glob där lågenergilampa ryms. Den är lätt att hålla ren. Där finns också ett dubbelt vägguttag. Kan vara bra för elvisp kanske eller våffeljärnet… Elledningen är dragen i väggskåpet.

5. Vi målade spiskåpan för hand med pensel för vi ville ha synliga penseldrag  som syns på sista bilden. Sprutmålad yta ville vi inte ha men går självklart att få om man vill det.

Hemlevererad till Universumet kostade spiskåpan 3 500 kronor plus moms = 4 375 kr (2005). Målning och montering gjorde vi själva. HÄR  finns tidigare skriverier om denna spiskåpa. 

Kökshyllan vid spisen. En lavendelbukett som hänger på brödstången syns i förgrunden. Hyllremsan av plast fick vi av Halvans kusinfru som tyckte att den borde passa. Och det gör den ju! Fastsatt med häftstift…

Till sist - och än en gång – fotot med den murade spiskåpan som fanns här i Universumet fram till 1940-talet då vatten och diskbänk drogs in i köket. Här står min föregångare Agnes med kokkaffet serveringsfärdigt!

Wordplay, sa de. Jo, det är väl så. När pressen och stressen kramar fram det allra sämsta ur en försvinner jag lätt ned i skönlitterära djup som inte gör sig lika bra i artiklar om små astmatiska barn. Du måste skära ner, sa hon svepande men med en aning av hetta.

Titta här, den här meningen är tre rader lång, det fungerar inte.

Meningen som jag läste för någon vecka sedan, den av Cormac McCarthy, var lång. Riktigt lång. Ett helt stycke till och med. Den sa allt även fast den handlade om hästar, stjärnbilder och psykedeliska drömmar om perspektivförvrängning där människan surras fast vid ett universum som är mindre än människan själv och där stjärnorna blir irriterade små klot av eld men som är så små att de bara känns som myggbett när de fräser in med koronor och solstormar.

På SIMAB-dagen förevisades även teknisk utrustning.

SIMAB-dagen 2009
Efter lite inledande tekniskt strul med dator/projektor, som dock avklarades med marginal innan åhörarna anlände för frukost, var SIMABs olika Skorstensfejaremästare redo.

Klockan 09.20 öppnade Skorstensfejaremästaren i Malmö, Christer Bjelk, mötet genom att berätta om dagens program och om SIMAB i stort. 

- SIMAB är uppdelade i olika bolag för att helt separera de lagstadgade arbetena med övriga tjänster. Sotning och brandskyddskontroller skall till exempel inte subventionera imkanalsrensning eller tvärt om, deklarerade Christer

 En av gästföreläsarna, Ulf Lindén från SSR, var försenad på grund av stormen.
- Flygen från Stockholm var inställda under kvällen men han är på väg nu, sade Christer Bjelk.

8000 avvikelser….
Därefter lämnade ordet till Patrick Nilsson, Skorstensfejaremästare i Helsingborg och Bjuv. Patrick gick mer in i detalj hur en brandskyddskontroll går till.
- Vi filmar kanalerna och ser sånt som inte syns vid den vanliga sotningen, berättade Patrick bland annat.

Lite statistik presenterades. SIMAB har utför 11000 brandskyddskontroller under 2008. Hela 8000 avvikelser uppdagades under dessa kontroller.

Kvalitetssäkrad besiktning
Hans Lundquist som är Skorstensfejaremästare i Ängelholm tog över ordet och berättade om nya SSR-besiktningen.
– SSR-besiktningen är en kvalitetssäkrad besiktning och får endast utföras av SSR-ansluta företag, framförde Hans Lundquist.

Rysk president föresenade
– Det var inte bara stormen som ställde till det utan även en Rysk president som ville ha motorvägen för sig själv, skojade SSR:s Ulf Lindén angående sin resa från Stockholm.

Ulf talade därefter om LSO, lagen om Skydd mot Olyckor, och om varför lagen ändrades 2004.
–  Man ville tydliggöra brandskyddskontrollen. Tidigare var den ihopflätad med sotningen. Nu är momenten separerade. Ulf berättade vidare om SSR-besiktningen och de olika bedömningsgrunderna.

Värst i världen
Lars Berg, fd chef för Malmö Brandkår och Sotarna i Malmö, men som under SIMAB-dagen representerade Brandskyddsföreningen.
Lars pratade om bostadsbränder och redovisade en del statistik. 
– Vi är inte bara värst i Europa utan i hela världen när det gäller anlagda bränder i skolor, berättade Lars Berg.

– Vi måste jobba mer med systematiskt brandskyddsarbete. För tio år sedan fick vi jobba hårt för vår tolkning i Malmö att det ska finnas fungerande brandvarnare i varje hem, konstaterade Lars. Nu är det en självklarhet.

Farliga brister i hemmen
Jonas Olsson, SIMAB Ventilation och Brandskydd, talade om Säker Bostad, vilket bland annat omfattar SBA, Systematiskt Brandskyddsarbete, brandvarnare och rökluckor.
- Vi har monterat ca 55 000 brandvarnare. Jonas redogjorde följande om brandvarnare.

Mellan 15-20% av monterade brandvarnare fungerar inte längre. Många vet inte hur man testar sina brandvarnare. 22% vet inte detta enligt en undersökning som SIMAB gjort.

Jonas berättade vidare om att 90% av alla rökluckor inte fungerar.
-10% av de rökluckor vi testar årligen har det uppkommit brister i sedan förra besiktningstillfället.

Dagen avslutades med frågor till Christer Bjelk innan det var dags för gemensam lunch.

En mängd bilder från dagen följer nedan.

Tidigare om SIMAB-dagen: Skånska eldstäder säkrare

Bristfällig skorsten

Fem år av brandskyddskontroller har medfört en årlig succesiv minskning av antalet eldstadsrelaterade bränder. Lagen om skydd mot olyckor trädde i kraft 2004/05 och har betytt mycket i det förebyggande brandskyddsarbetet i Skåne.

- Nu tar sotarna nästa steg i det förebyggande arbetet och inför en SSR godkänd besiktning, säger skorstensfejarmästaren i Ängelholm, Hans-Eric Lundquist. Hans har även i uppdrag att utbilda Sveriges skorstensfejartekniker, -mästare och -ingenjörer i hur en SSR godkänd besiktning ska utföras.

Under torsdagen kommer SIMAB sotarna hålla en stor informationsträff för Räddningsnämnder, Byggnadsnämnder, Tekniska kontor, Stadsbyggnadskontor och Räddningstjänster.

Informationsdagen behandlar:….

• SSR Godkänd Besiktning, en riksomfattande utbildningsinsats i Sveriges Skorstensfejarmästares Riksförbunds regi. Vad har hänt under fyra år med brandskyddskontroller enligt LSO
•  SSR Godkänd installationskontroll enligt PBL
•  Praktiskt genomförande av brandskyddskontroll
•  Bostadsbränder, eldstadsrelaterade bränder ett prioriterat område för Brandskyddsföreningen Skåne
•  SIMABs erfarenheter gällande rökluckor, brandvarnare och brandskydd i flerfamiljsbostäder

 Tid och plats

Torsdagen den 19 november 2009, klockan 09.00 – 12.00, på Hotell Öresund i Landskrona.

Det filmades konstant under tredje eldningen, så denna vecka bjuder vi på ett extramaterial där Täcka illustrerar vad middagsgästen Annso menade när hon sa “Du har inte varit med i scouterna va?”

Notera även hur skillz att starta eld må vara lama, men det märks att någon lekt mycket med pinnar som liten.

Jag glömde förra veckan att jag inte har kvar några Doom Troopers-kort, de och hälften av mina Magic försvann i det stora Sno En Ung Killes Tidiga Tonår-inbrottet, där bara rollspel och old school tevespel försvann. Men jag hade kvar Magic-reserven som låg i annan ask. De bränner vi idag.

Jag har en bunt kort av Doom Troopers-spinoffen Dark Eden också som säkert kan förintas nån annan dag. Men vi har bättre saker på gång till nästa vecka.

/Täcka

Opel försvann någon gång under natten. De tre hade gjort upp eld och ätit gemensamt under kvällen. Miranda hade somnat snabbt, säkert innan de båda andra. Han väcktes av Nordpolen som ruskade honom.

Vakna, han har gått.

Gick han nu?

Vet inte, var borta när jag vakna.

Miranda stödde sig på armbågarna så att han halvsatt. Han spanade ut över grusnejden men såg inget förutom två harar som betade i gräset kring en vindbiten liten tall. Det var inte förvånande att se harar, de verkade kunna överleva på de mest udda ställen, men gräset och tallen. De enda växter han visste fanns på ön var maskrosor och de taggiga buskarna. Hur kunde en tall, som antagligen krävde en hel del mer vatten än små buskar, överleva i den här stenmyllan?

Sanna kom över på lite take away och eldning. Med sig hade hon all inaktuell arbetsrätt, och den kunde vi lika gärna bränna upp.

Nästa gång kanske vi bränner mina gamla Doom Troopers-kort.

/Täcka

Idag saknar jag eld.

Det är bra synd att jag inte har någon fakirbild. Har lampolja hemma så får gå ut och leka lite någon dag och be Robin ta lite kort, har ju en ny fakirfackla att gosa med! Sen har jag ju ett par oanvända firefans också som ska provas, men det får bli i Jönköping för det är snäppet för kallt här uppe nu.

Pyy, saknar så många från Eldsjäl. Saknar att se er elda. Saknar att hänga i stora gympasalar med er och att hänga i skogen med er. Jag tänker inte så väldigt ofta på det, mest för att jag är här uppe och majoriteten nere i söderland, men det händer. Typ idag. Skulle kunna rabbla minnen här hur länge som helst som ingen annan än precis ni skulle förstå.

Snart ses vi folks

Glödande ved och dansande lågor. Spispannan värmer lätt hela huset.

Flickan som lekte med elden? Ellen, min kusin

den va faktiskt rätt stor :F

Erikas krattalövpose ^^

jag fick också vara med på bild

Farfars gravsten var fin på alla helgons..

Faktiskt är det här inte bara ett vackert och lustigt objekt – en ljussax från 1800-talet nån gång. Den är en pryl vi använder här i Universumet. Inte dagligdags men emellanåt under ljuständartiden på vinterhalvåret. Vi tänder ofta stearinljus här. Ljuslådan finns i köket, i den kombinerade sitt- och förvaringsbänken. MrsUniversum tycker väldigt bra om ikeas stearinljus. De rinner och sotar inte. Jag tycker att de ur de aspekterna även är bättre än Liljeholmens kronljus och kanalljus. Det är lite trist att erkänna eftersom jag gillar kulturhistoria och Liljeholmens stearinljus är så mycket anrikare – från Sveriges första stearinljusfabrik grundad i Stockholm 1839.

Innan stearinljusen utvecklades användes talg eller vax i ljusen. Talg fick man vid höstslakten.  Vaxljus av bivax var väldigt dyra med begränsad användning utom i kyrkorna. Vekarna var tvinnade och de måste snoppas eftersom de förbrändes dåligt och osade. Eftersom ljusen lyste allt sämre ju längre veken blev behövde de snoppas. ”Om ljusstyrkan (…) anges till 100, så var samma värde nere i 39 efter 11 minuter, 23 efter 19 minuter och 16 efter 29 minuter. Snoppades ljuset så lyste det åter för fullt.” Många fler intressanta fakta om belysning, såväl eldsken som elektrisk, finns att läsa i Anden i lampan av Jan Garnert.

Nu dit jag ville komma: ljussaxar var vanliga som ljussnoppare. Den som finns här i Universumet är av järn och har stödben, alltså en senare modell än 1700-talets som saknade ”ben”.

En sak som underlättade stearinljusens utveckling var att flätade ljusvekar introducerades 1834, jag tror det var en fransk uppfinning.  Jo, de flätade vekarna böjde sig vid förbränningen och oxiderades vid lågans kant och längden anpassades automatiskt då ljusen brann. Ljussax behövs inte längre!

MEN – här i Universumet har vi även hemstöpta ljus. Vi brukar stöpa ljus, om än inte årligen. Vi bjuder in kompisar för en ljusstöpardag i november/december. Det stearin som använts är A-Tes ljusmassa i form av granulat samt gamla ljusstumpar. Till ljusmassan följer vekar med och ”Halvan” har kvar vekar av olika grovlek efter sin mamma. Hur vi nu än har testat och omprövat på olika sätt så vill inte alla de hemstöpta ljusen bli på så sätt att veken bränns av lika fort som ljuset brinner ner. Ibland böjer sig den halvt förkolnade veken, som den bör, men brinner inte av utan korvar ner sig i det smälta stearinet och lågan blir stor. Då är det bra med en ljussax att korta av veken med utan att ljuset behöver släckas först. Men MrsUniversum skulle bra gärna vilja veta varför det ibland går snett med de hemstöpta ljusen! De ljus vi stöpte hemma då jag var liten blev bra. Jag har läst böcker, ringt ljusmassefabrikanten, testat olika sätt att doppa veken, prövat olika dimensioner på vekarna, stöpt olika tjocka ljus och flera andra variabler – ändå brinner den flätade veken inte alltid av som den ska.

Låt inte det här avskräcka från att stöpa ljus – det är en otroligt trevlig syssla och tradition!!! Och det blir allt lite extra lyxigt med de egenhändigt stöpta ljusspirorna eller grenljusen!

Första eldningen var välbefolkad av gäster på Holkens fölsedagskalas. Fira Holken med en rejäl eld kändes som det perfekta draget. Vi hipp-hurrade och eldade upp Kronofogdemyndigetens krav i brasan. Du ser det i klippet nedan.

Att elda i järnspisen ger härlig värme och sprakandet förhöjer stämningen. Det är helt enkelt trivsamt. Som jag berättat tidigare har vi två järnspisar här i Universumet, No 527 från Skoglund & Olson och Nr 4 från Näfveqvarn. Vi njuter här men tar det även som något ganska självklart – här har funnits vedspis från det att huset stod färdigt omkring 1910.

Från min hemby har jag dock hört berättas om en gammal tant som vägrade järnspis då den var en nymodighet. Vägrade! Hon var van vid den öppna härden som gav matlagningsmöjlighet, gav värme, gav ljus… Järnspisen stänger ju in elden och belysning måste tas från annat håll. Den gamla kvinnan ville behålla alla tre fördelar som den öppna härden gav och som hon var van vid, även belysning. Numera förstår jag hur hon tänkte! Men här i Universumet njuter vi av vedeldning i järnspisarna, kakelugnen och i kaminen. Alla med instängda eldar…

Kaminen på bottenvåningen, som är viktigast som värmekälla, måste bytas ut inom ganska snar framtid då den har många år på nacken och ibland har eldats hårt. Vi funderar nu över vilken typ vi ska ha – en likadan från secondhandmarknaden (det kan ta lite tid att hitta den men det borde gå t ex på Blocket) eller en helt ny kamin. Och ska en eventuell ny ha glaslucka så man ser elden eller ej??? 

Skorstenskanalen som kaminen är kopplad till ska tätas och vilken kamin vi ska ha beror litegrann på rökkanalen. Till den kanalen är både kaminen och järnspisen på övervåningen kopplade. Om vi fortsätter med samma typ av kamin kan allt fortgå som alltid, annars bör vi ha separata kanaler vilket inte är helt lätt att ordna. Att låta järnspisen stryka på foten och bli ett oanvändbart objekt är inte att tänka på. Det vill vi inte alls.

För den frusna i vintermörkret, en underbar liten portabel eldstad “Piet Portable Fireplace” av industridesigner Fredrik Hyltén Cavallius, som man blir glad genom att bara titta på.

En reflektor i ett skal som gör att utsidan är kall, vilket gör att den kan placeras nära väggar och möbler och att man kan förflytta den utan att bränna sig.

Visserligen står den stadigt, men inte att rekommendera när man har barn och hundar, man skulle inte gärna vilja snubbla över den, där den står med sina spretiga vackra ben.

och här har man tagit den med in på toaletten, kul idé men kanske inte brandsäker?

Min fråga är, kan man inte ha ett värmeljus i modell större,  just bara för att “den” är vacker i sig själv som en möbel. Den är helt unik och jag skulle mer än gärna vilja äga en styck med liten låga.

Sotaren kan du lita på.

Många är under hösten i full gång med att installera eldstäder. Det är självklart julbrasan som lockar.  

Tänk bara på att eldstaden ska besiktigas innan den tas i bruk. En del skorstensfirmor erbjuder sina kunder att även besiktiga installationen. Detta är dock något som vi avråder ifrån.

En besiktningsman ska vara objektiv och oberoende. Det är sotaren.
Vi installerar eller bygger inga eldstäder just för att våra kunder ska kunna lita på vår objektivitet.

Kontakta gärna oss även innan påbörjandet för råd och anvisningar.  Ett säkert sätt att undvika fallgropar. Sotaren kan du lita på!

Mer i bloggen om eldstäder.

LT

Lukten var det första som kom över honom när han slöt ögonen. Var det verkligen redan dags? Det var så ont om tid. Det var alltid ont om tid. Lukten av tjära fanns alltid närvarande i en hamnstad men nu var den stark, nästan frätande. Han hörde dem nu. Lynchmobben som skanderade “BRÄNN TRYCKERIET!“

Såvitt han visste var det enda som stod mellan honom och döden en galen Skotte i kilt. Galen var verkligen ett för snällt ord. Att ställa sig ensam framför minst hundra uppeldade hamnarbetare, bondsöner och före detta soldater som bestämt sig för att elda upp tryckeriet var inte galenskap, det var idioti. Där ute stod nu Skotten och skrek ömsom på Gaeliska ömsom på Engelska.

“Gå hem! Detta är inte tiden eller platsen att mörda en oskyldig man!” ropade Skotten. “Här finns ingen oskyldig man!” svarade någon.

Det var inte länge sedan han skulle ha tagit sin pistol och sitt svärd och rusat ut på gården och slagit ner vem som än stod i vägen, utan att bry sig om han skulle leva eller dö.

Det var innan Emily.

Han hade slutat hoppas träffa någon, och egentligen letade han aldrig med någon större flit heller. Han kände sig för gammal, och förresten var det så fullt upp med tryckpressen. Beställningarna var många och när han fick bud att hans gamle vän från England anlänt till kolonierna så tänkte han först tacka nej till inbjudan. Men nyfikenheten att träffa sin gamle vän var för stor och han måste se med egna ögon att det verkligen var han som köpt Montagues plantage.

När han kom fram med sin enkla vagn och häst hade han sett henne från vägen, där hon stod i vit klänning.

*KRASCH*

Han rycktes ur sin dagdröm av en sten som kastats genom rutan. Rök vällde in genom det trasiga fönstret. Från gården hörde han Skotten skrika och genom larmet hörde han fler röster. Det pågick ett regelrätt slag. Nu var det hög tid att ge sig av. Han fick lämna den väska han ägnat större delen av den senaste timmen åt att packa. Det var inte längre möjligt att räkna med att kunna ta vagnen ner till hamnen. Det fick helt enkelt räcka med de nödvändigaste dokumenten i ränseln.

Tre steg. Sedan tolv snabba kliv ner för trappan. Fem steg till bakdörren. Allt som återstod var att springa till hästen och rida i gallopp mot hamnen. “Fel” tänkte han. “Först måste jag öppna dörren!” Någonting blockerade dörren. Den rubbade sig inte ur fläcken. Det gick verkligen inte att ta sig ut genom bakdörren.

Den enda vägen ut var genom framdörren. Men där stod lynchmobben utanför. Stridslarmet verkade ha lagt sig. Däremot hördes en talkör. Det lät som om de ropade. “BRINN! BRINN! BRINN!” och det lät som om det brann ordentligt på farstubron. Dessutom började huset bli riktigt rökigt. När varm tjära kastas på en vägg och sticks i brand är värmeutvecklingen explosiv.

Boktryckaren bestämde sig för att ta sig tillbaks till övervåningen och hoppa ut genom fönstret, men halvvägs upp för trappan kunde han inte längre andas.

En värmekälla.

Inför dessa råa kalla dagar blir det lätt så att man är för ivrig att starta sin eldstad för den där lilla extra mysiga värmen. Är man inte van, eller vädret är extremt rått, kan detta få en del obehagliga påföljder.

Om elden slocknar för snabbt i din kamin eller om röken pyr ut från din öppna spis istället för att gå den naturliga vägen genom rökkanalen kan detta bero på mer än stopp eller fågelbo.

Vid kalla årstider med hög fukt eller påträngande vindar kan kallras uppstå. Detta ökar om man har ett undertryck (mer frånluftsflöde än tilluftsflöde) på sitt ventilationssystem då rökkanalen används som en tilluftskanal.

För att förhindra detta rekommenderar jag att man inte proppar braskaminen/kakelugnen full med ved (den rekommenderande maxvikten) utan värmer sakta upp med en mindre mängd “spinke ved” eller briketter.  Ha dörren till kamin något på glänt för maximal uppstart (om det inte drastiskt fortsätter att ryka in).

Vid uppvärming av öppna spisar ta alltid en par ark med papper och bolla ihop och sätt på ett eldspett. Tänd på detta och sätt i rökkanalens öppning i eldstaden (du kan får krypa in en bit så ha ett långt spett för att undvika att bli sotig…).

Ibland krävs det att man behöver öppna ett fönster för att eliminera eventuellt ventilationsundertryck (det kanske är brist på fungerande tilluftsdon). Detta bör vara tillräckligt vid starten så när väl brasan tar sig kan fönstret stängas.

Ett annat bra tips är att ha spisfläkten av vid uppstart och avslut.

På vinterhalvåret knastrar det gott i vedspisen och just nu doftar det av nykokt lingonsylt i köket. Det gläder mig att jag bor i ett land med fyra årstider.