Trevor Dolan är doktorand vid pedagogiska institutionen vid Stockholms universitet och menar att vi först måste veta vad vi menar innan vi sätter igång och pratar elevinflytande.

Dolan hävdar att det idag finns en rad avarter på inflytande i svensk skola och berättar bland annat hur en lärare han mött låtit eleverna själva besluta bestraffningssystem och genom detta göra sig själv till en bifigur som lämnat över ansvaret på ett felaktigt sätt.

Mycket handlar om att hitta en lagomnivå och för att göra detta måste vi ha kunskap om hur barn i olika åldrar tänker och fungerar. Han är kritisk till mycket som är tradition i svensk skola. Han förespråkar bland annat att vi slutar upp med traditionell handuppräckning där endast ett fåtal elever aktiveras och kanske är svarskort med alternativ där alla måste ta ställning att föredra? Detta är en situation där läraren behöver tänka på att aktivera alla elever och ge dem ett ansvar för sin utbildning så inte läraren stimulerar runt fem elever på de andras bekostnad.

Dolan är för elevinflytande men anser att det krävs mer struktur, ett ramverk (tight but loose) som inom sig är flexibelt så länge det gagnar utbildningen och eleven. Elever vill ha inflytande men samtidigt ha handledning i detta. Inflytandet bör öka i takt med elevens ålder och mognad medan man i de tidigare åren ska satsa mer på basfärdigheterna. Man ska kunna fatta väl grundade beslut innan man ges den friheten då man inte kan välja och välja bort innan man vet vad man behöver och vad saker och ting innebär.

Elevinflytande kan lätt bli att handla om trivsel och mindre om kunskap och Dolan höjer ett varningens finger för att man i och med detta tar ifrån lärarna deras professionalism. Han återkommer också till lagombegreppet genom att exemplifiera med Csikszentmihalyis Flow-teori (tror jag skrivit om den här på bloggen tidigare). Det finns inte omotiverade/motiverade elever! Det handlar om hur vi som pedagoger engagerar och motiverar eleven. Det är läraren som avgör och påverkar attityder till studier och skyller allt för oftast på elevernas bakgrund.

Föreläsaren är minst sagt en åsiktsmaskin och personligen kan jag tycka han är lite för tvärsäker i viss argumentation samtidigt som den provokativa tonen naturligtvis gör att man själv tvingas tänka till. Han kommer också med en del handfasta tips och förslag som att istället för att rätta matteprovet på traditionellt vis med rödpenna, ge tillbaka provet som läxa att låta var och en hitta exempelvis de fem felen bland de tjugo frågorna och sedan rätta till dem. På så vis menar han att man tränger mer in på djupet och ge eleven konkret inflytande på sitt lärande.

Han avfärdar också vissa kommuners tankar om att låta eleverna betygsätta och genom detta även lönesätta lärarna, då en bra pedagogisk ledare vet vilka lärare som är bra och inte. Dolan menar det är felaktigt att skyffla över på eleverna att sitta och bedöma lärares professionalism och kalla det inflytande enligt intentionerna i gällande läroplaner.

Han förordar pier to pier assessment där eleverna utvärderar varandra, vilket visat ge goda resultat, men betonar att grupparbeten och gruppövningar måste ledas och handledas. Läraren måste göra en professionell bedömning om vad de klarar av samt tillhandahålla en tydlig struktur och inte slentrianmässigt använda sig av grupparbeten.

Dolan talar en hel del om utvecklingspsykologi och ett exempel som han tar upp är hur pojkar och flickor förhåller sig till misslyckanden respektive framgångar:

-En pojke som lyckas på ett prov är duktig och smart.
-En pojke som misslyckas skyller på någon annan som ex läraren.
-En flicka som lyckas på ett prov måste ha pluggat mycket.
-En flicka som misslyckas duger inte, kan inte…

Att det idag är väldigt många flickor som mår dåligt i skolan kan enligt Trevor Dolan bero på att de faktiskt kämpar och tar väldigt mycket ansvar, men inte blir sedda i tillräcklig omfattning. Detta i sin tur skapar en frustration som tar sig uttryck i stress och ohälsa. Kanske ligger något i det???

Jag avgudar er i elevrådet och er andra elever på Ferlinskolan. Jag beundras att se er envisa kamp mot kommunens pampar, för eran hjärtefråga.

Jag fascineras av att se eran vilja att använda elevinflytande och elevdemokrati som ett verktyg för att få fram vad ni vill med Ferlinskolan.

Ni använder snällt och vackert dessa metoder, istället för att skrika fula ord, vara otrevliga och bara vara rent förjävliga på skolan.

Jag har sett med egna ögon där elever körs över, där elever inte får vara med att säga till om sin arbetsplats, eller där elever idiotförklaras på grund av att de skriker efter trygghet?

Där elever får skulden för att skolan är otrygg.

Jag har, på grund av bristande elevinflytande, suttit timmar hos min förra rektor, och kännt som att jag pratat mot en vägg. Detta är vad vi kallar skolledningsvälde. Det är inte acceptabelt.

Jag har tillsammans med kompisar jobbat stenhårt för att göra min skola trygg, säker och lockande att gå till. Där varje elev syns, där varje elev får komma till tals. Genom elevråd, genom försök till samtal med skolledning.

Det är genom elevdemokrati som elevers åsikter förs fram och kan diskuteras, främst via elevrådet, som är den högsta positionen för elever på skolan.

Men med ett elevråd följer inte alltid elevdemokrati.

Med elevråd kan det också följa bara massa tjafs, elände och där lärare pratar skit om elevrådet på lärarrummet. Så brukade det vara på min skola där jag gick förut. Samtidigt som vi klagade över att vi inte fick komma till tals på skolan, så säger lärarna ”ni har ju ett elevråd”.

Bara för att man har ett elevråd, så behöver det verkligen inte betyda att skolan har elevdemokrati. Bara för att man på ett papper har en elevrådsstyrelse så behöver det inte betyda att skolan lyssnar på styrelsens åsikter.

Elevdemokrati är, när eleven tar makt på skolan. När eleven är minst lika viktig som läraren. När elevens åsikt och önskemål är lika viktig som skolans personal.

Med elevdemokrati behöver inte alltid elevinflytande följa.

Det är inte elevinflytande när elevernas åsikter inte tas tillvara, det är inte elevinflytande när läraren är överställd eleven. Där läraren har makten, och eleven får bocka och ta emot.

Det är inte elevinflytande när kommunen tror att de vet bäst för eleverna. När eleverna dumförklaras för att det är eleven som vet bäst. Det är inte elevinflytande när elevens trygghet INTE sätts i främsta rummet.

Jag ska berätta för er vad riktigt elevinflytande är.

Riktigt elevinflytande är när eleven är lika viktig som skolans personal. När eleverna får vara med i besluten som rör dem, både i skolstyrelser och i nämnder. Det är riktigt elevinflytande när man ser till elevens bästa, efter att ha lyssnat på vad eleverna vill.

Skolan är en arbetsplats, och inte ett arbetsläger.

 På en arbetsplats så har man vissa rättigheter.

Detsamma gäller elevernas arbetsplats.

Eleverna har rätt till att forma besluten som rör dem. De har rätt till att forma deras lektioner, allas förhållningsregler, deras arbetsplats.

På vilket sätt påverkar det elevens inlärningsförmåga om man har keps eller inte? Har verkligen elever varit med i det beslutet?

Vem har bestämt att korridorerna ska vara grå? Har verkligen eleverna varit med i det beslutet?

Vilka är det som kräver trygghet, men vägras?

Som jag tidigare nämnt,

Skolan är en plats för alla där vi allihopa ska kunna känna känslan av trivsel och glädje. Där man kan umgås, känna att man ändå kan slappna av på raster.

Där frihetens elevdemokrati och elevinflytande finns.

Ferlinskolans elever trodde att de hade rätt till att säga till om tryggheten på deras skola. De trodde, att deras röst vägde tungt.

Men jag fortsätts fascineras av deras vilja att kämpa för Ferlinskolans trygghet. När de väljer att gå alla de demokratiska metoderna för att få igenom sin vilja. När de väljer att ha dialog, istället för att skrika och stampa. För i detta så känner jag igen mig. Jag känner igen mig när jag, tillsammans med andra elever, lyckades öka demokratin på min förra skola. De har fortfarande lång väg kvar, och kämpandet fortsätter.

Och jag hoppas att ni elever som är här idag TAR makten. Rättigheter är inget man får, utan något man tar. Jag hoppas att ni fortsätter kämpa för det ni tror på  - elevinflytande.

Jag hoppas att ni inte ger upp i kampen för en trygg skola. För plusjobbarna. För Ingela och Bocken.  

talar jag troligtvis för elevdemokrati och elevinflytande på en demonstration i Filipstad.

Det är ett demonstrationståg för Ferlinskolans plusjobbare som strax kommer att försvinna från skolan. Det är plusjobbare som skapat trygghet och kärlek bland eleverna, och det är människor som eleverna uppskattar. Nu ska de tas bort och eleverna är nu arga och besvikna.

Elevrådet på skolan har gått den långa byråkratiska vägen, från rektor, till skolchef, till kommunalråd och skolnämnd och de har bara fått svaret “Nej, vi har inte råd”. Det är därför dags för en demonstration för att behålla plusjobbarna, och där kommer jag sticka in med elevdemokrati och elevinflytande.

Elever får hela tiden vara med att säga sitt, men att i slutändan så körs de oftast över och får aldrig vara med i de riktiga besluten. Även fast att det är elevernas arbetsplats, lika mycket som lärarnas, så får de inte vara med. Så är det på många skolor idag. Elevdemokrati är bra, och elevinflytande är ett verktyg för att göra skolan till en trygg plats att gå till. En plats där man känner sig lockad att lära sig något.

Hur lockad är man att vara trevlig på en skola där man körs över? Hur lockad är man att positivt gå den långa byråkratiska vägen för att få som man vill? Det är inte alls lockande.

Därför är jag ändå imponerad av vad som sker i Filisptad, där elever, lärare och föräldrar kämpar på, i motvind, där de hela tiden får ett nej. Ett nej som inte har någon grund. Jag är imponerad av att de använd elevinflytandet som ett verktyg. Elevdemokratin i elevrådet likaså.

Därför ställer jag upp imorgon och berättar för de som inte vet om hur viktigt det är att alla får vara med i beslut som rör elevernas arbetsplats.