Tre gånger på samma dag. Det är mycket till och med för mig.

“Var bor du?” “I Farsta, du?” “I Göteborg”.

“Jag lämnade mobilen hemma när jag var hos en kompis.”

“Jag har träffat någon ett tag, men det har blivit seriösare nu”.

Tre olika tjejer på en och samma dag. 20 september är rejection day i min kalender från och med nu. Nya tag!

EDIT: varken månad eller dag rätt. Bra dag. 19 augusti alltså. 

/m

När att-göra-listan är för lång är det faktiskt rätt sweet att mobilen lägger av.

Inte bra men rätt sweet.

Eskapism, kallas det så? Nej såklart inte, men nu. Hamnar hemma över en dag och ser Simpsons (3/5), läser förälskad Lokko och historieonanerande Gradvall om disco i forntida nummer av tidningen Pop. Läser tönt-som-lyssnar-fantastiske Strage i Mikrofonkåt, smart-roliga Filip och Fredrik i Hundra höjdare (som Niklas ska få tillbaka!). Fortsätter att sjunka in i spillevinken Unges värld i senaste numret av Vi-tidningen. Jag lyckas äntligen se tokhappy Happy Feet (4/5) och kvällstidningarna skriver om outforskade Bergman. Ser min gamla gitarrspelande högstadie-svenska-lärare på bion. Vänder mig om och tittar upp under nya kepsen och ner på nya skorna. Ser folks lite för svåra flickvänner gå förbi. Tittar mot systern. Inte för att de skulle stanna och prata, men utifallatt. Systerns musik i datorn istället för min egen. Jack Johnson, Paolo Nutini, Stereophonics, Imogen Heap och Snow Patrol. Annorlunda. Skönt.  Svarar rätt kort på msn och det finns väl en anledning till allt och när man kliver upp nästa dag är allt tillbaka som vanligt och det planeras resor till nya städer. Då sjunger jag säkert “vi har en kiiper” och folk får (igen!) för sig att man är utvecklingsstörd (inte för att det är något fel med det). Men nu funkar inte mobilen och det är rätt sweet.

/m

Annars laddar vi såklart för episod 13-22 av R. Kellys “trapped in the closet”-svit. Det tycker vi om och as a matter of fact har ju mannen med absolut tillräckligt stor kostym gjort en preview. Den finns på internet det blir inte större! 

Folk: “Gud vad konstigt allt blev… Önskar jag hade något jävligt smart och dräpande att säga nu men det har jag ju inte. Det var kul att se dig typ..”
Folk: “Hej du. Vad händer?”
Jag: “Min mobil var död. Fast jag ville ändå inte svara förut, typ. Ja, synd på konstigt. Jag skyller allt på en alldeles för lång fylla. Vad skyller du på?/m”
Folk: “Jag skyller på dig”
Jag: “:-) innovativt.”
Folk: “Exakt. Eller självklart. “

Och Marcus Birro är förstås fantastisk när han efter Alex Schulmans “påhopp” på popgruppen Kent tydligt förklarar att ställningen mellan Kent och Schulman är 100-0. ‘Schulman använder amöbornas argument’. Jag gillar Kent och hoppas skivan blir bra.

/m

Skulle vilja sluta veta lite om mycket och istället vet allt om något. Bli en kvalificerad typ. Borde sluta tycka bra om få och illa om många. Byta det mot det nya som är mer att gilla alla och inte tycka så mycket om några. Kanske ska skaffa hobbys och starta skrattklubb i Vängåvan. Kom så skrattar vi, jag lovar det blir faan kul.

Egentligen går jag mest och nervössneglar på “the game” av Neil Strauss som står farligt nära till hands vid kassan på coop. Det skulle se ut det?

Booyah!

/n