Nåja, riktigt så långt har inte den internationella miljörörelsen kommit. Vare sig vad gäller probleminsikt eller handlingskraft i riktning mot minskade koldioxidutsläpp. Icke förty är det fantastiskt glädjande att man människor kan ändra sig och komma till nya insikter.

I Washington Post säger t.ex. Greenpeaceaktivisten Stephen Tindale att:

“It really is a question about the greater evil — nuclear waste or climate change,” “But there is no contest anymore. Climate change is the bigger threat, and nuclear is part of the answer.”
Stephen Tindale i Washington Post

Utifrån en sådan insiktsfull analys är Tindale nu en av många brittiska miljöaktivister som stödjer planerna på en utbyggd kärnkraft. Så, så väldigt långt ifrån verkligheten var inte min rubriksättning.

Länken till Washington Post hittar du här. Läs den!

Visby 25 november, 2009
Mikael Olsson, FD

PS1: Läs gärna mer om min personliga syn på det här med kärnkraft (Olssons Blogg, Olssons Blogg, Olssons Blogg) och traditionella mediers  bevakning av energifrågan idag (SvD; DN; DN). Tidigare mediebevakning hittar du här (SvD; SvD; SvD; SvD).

PS2: Apropå gårdagens “stora” händelse, dvs vanvården av grisar så var det faktiskt och oförklarligt fler människor än någonsin som besökte denna lilla blogg. Kanske var det även då rubriken (Bye bye Lars Hultström…) som lockade, eller möjligen det faktum att jag nämnde att man i hans CV kunde läsa att att han såg som en styrka hos sig själv att han inte hade några “problem med media”. Idag onsdag har uppmärksamheten också spritt sig till ledarsidorna (DN, SvD); kom dock ihåg vad jag skrev igår om Djurrättsalliansen som rörelse.

Jahaja, det var väl bara en tidsfråga. Någon teknikoptimist vid namn J-G Hemmings föreslår idag på SvD:s insändarsida att vi ska börja utnyttja koldioxid som bränsle. Kan man fånga och lagra den så kan man ju fånga och använda den, inte sant?

Inte sant. Koldioxid är inte ett bränsle. Kol är ett bränsle. Anta att vi eldar upp 12 gram kol. Ut kommer cirka 22 liter koldioxid och sådär 1 kWh energi. Vill vi ta våra 22 liter koldioxid och göra om dem till kol igen, måste vi tillsätta minst 1 kWh energi. Troligen mer, eftersom våra industriella processer inte är 100% effektiva. Så var ska all denna energi komma ifrån? Gissa en gång…

Man kan för all del ta sina 22 liter koldioxid, blanda med 66 liter vätgas, och ut kommer tre matskedar vatten och två matskedar metanol. Den processen kostar teoretiskt sett bara 0,4 kWh. Och metanol är ett bränsle. Eldar vi upp våra två matskedar metanol, har vi fått ut 0,4 kWh. Och 22 liter koldioxid. Rätt hopplöst, va? Och det blir värre – för var kom vätgasen ifrån? Den måste framställas genom att splittra vatten i vätgas och syrgas, och den processen kostar mer än 2 kWh för våra 66 liter vätgas.

Visst finns det fabriker lite här och var som samlar upp och lagrar koldioxid. Men man lagrar den antingen i gasform djupt under jorden, eller i form av karbonat. Reagera koldioxid med vatten och du får kolsyra, tillsätt en bas (vilken som helst) och du har fått karbonat. Helt spontant och utan tillförsel av energi. Men karbonat är inte heller något bränsle. En molekyl karbonat innehåller t o m mindre energi än en molekyl koldioxid! För att klättra upp igen till de energirika kolföreningarna – metanol, bensin, metan, kol – måste vi tillföra energi. Och den energin måste tas någon annanstans.

Och sorry, men riktigt så bra är inte solcellerna ännu.

När kommer solkraftverken och miljöbilen? Och förresten, skulle vi inte sluta hugga ner en massa skog och digitalisera istället för att slösa med papper så förbenat? All denna reklam i brevlådan…hur många skogar är det om året?

Om solkraftverk kan du läsa här.

Förnuftigt utbyggd blir väl vindkraften också en oerhört mycket mer miljövänligt producerad och billigare energi än kärnkraften vars outplånligt giftiga avfall aldrig går att oskadliggöra med mindre än att man skickar det långt ut i rymden. Kärnkraftverk är också sårbara både för sabotage och naturkatastrofer, absolut dyrast att bygga och driva, innebär också stora hälsorisker för kringboende.

Läs SVD, DN, Aftonbladet, Ett hjärta RÖTT,

En driftig entreprenör här i trakten hade tänkt sig att bygga en vindkraftpark. Och vad händer, jo, grannarna till den tilltänkta parken gjorde som Don Quijote: upp till kamp mot väderkvarnarna! De förstör utsikten och gör en massa oljud.

Borta i USA har de hittat på en ny term för dethär. Det räcker inte med NIMBY längre, nu är det BANANA som gäller. Build Absolutely Nothing Anywhere Near Anything, ingenting får byggas i närheten av någonting annat. Och i så fall har vi problem. Många talar om att vi måste minska vårt beroende av fossila bränslen, men det kommer att kosta, och inte bara pengar. Vi kommer helt enkelt att bli tvungna att bo i närheten av vindkraftverk. Professor i fysik David MacKay vid Cambridges universitet har räknat på hur mycket vind-, sol- och vågkraft som krävs för att försörja Storbritannien med energi. Den mest radikala av hans planer, plan G (som i Greenpeace), använder inget annat. Hela landet måste täckas med vindsnurror, och varenda sjö måste fungera som energilagring: vatten pumpas upp när det blåser, och släpps ut för att ge energi under vindstilla dagar. Trots det måste 14% av energin tas från utlandet.

Sverige har ett något bättre läge tack vare vattenkraften. Och visst kan vi odla mer energiskog. Om vi minskar på arealen för “riktig” skog. Och visst kan vi bygga solpaneler, men vad är poängen med storskalig solenergi på våra breddgrader?

Nej, jag tror inte att det är dags att pensionera kärnkraften ännu.