Kan inte låta bli att lägga ut en till bild från helgens tur på Ludvika finnmark.

En gammal gård högt uppe i Hoberget

När jag kollade runt lite på min blogg fick jag själv uppfattningen att jag bara käkar kladdkaka och softar hela dagarna. Så är det ju knappast, även om en och annan kladdkaka slinker ner såklart. I torsdags kväll efter att jag rullat ut gräs så tog jag en prommenad längs en stenstrand mitt i natten tillsammans med jycken. Vi var helt själva och mötte inga människor på en dryg timme. Sånt gillar jag. Det är frihet på något sätt. Som att hela stranden är där bara för mig.

Jag bodde 50 mil längre söder ut mina första 20 år och då var det också kustlandskap. Havet (eller Östersjön i mitt fall) är något jag antagligen inte skulle kunna leva utan. Vågkluck och havsbris måste finnas nära. Då känner jag mig hemma och blir lugn inombords. Spelar nog ingen roll om det så är på andra sidan jordklotet, bara det är vatten.

Idag (som nu hunnit bli igår…) tog jag mig till slut ut med pållen och min lilla jycke hängde på. Jycken brukar tycka det är lite trist att hänga med eftersom det blir mer grusväg, större stigar och enligt henne överdrivet högt tempo. Hon vill liksom gå runt och nosa och springa hit och dit. Idag gick det i alla fall superbra. Vi red ner till havet där hon fick bada och pållen drack en liten slurk. Det var inte många människor ute trots det somriga vädret. Som tur var fanns det en gubbe ute i en trädgård när jag behövde fråga om vägen. Annars var det mest rådjur i skogen.

Så alltså, när jag inte ligger å latar mig i soffan, sover eller käkar kladdkaka, så är jag en riktig frilufsare (har aldrig fattat varför det kallas frilufts- nånting… frilufs passar bättre på mig).