Leyendo un articulo dijeron que “la mejor carne roja del mundo ” se encuentraba en Léon !  Una llamada, cargar el coche y venga …. Cuando llegas allà …es quasi la fin del mundo, pero no … hay la Bodega El Capricho La mejor carne de buey, !!  Cadaqués … el Capricho en coche 1 000kM,  cuantos locos conoces que lo hacen para carne roja !

Au détour d’un article de presse (sérieux !).. je lis :”la meilleure viande rouge du  Monde est dans le Léon” … mon sang ne fait qu’un tour ! Il faut que je vérifie ! Télèphone, prends R.V., charge la voiture, 1000 Km plus tard au milieu d’un paysage lunaire: la Bodega El Capricho La mejor carne de buey, !!  Combien de fous feraient ils çà…

Reading an article it sayed ” the best red meat in the world”  Could not believe it, phoned, packed the car and drove 1000 Km…. arriving there it looks like the end of the world… No, there is la “Bodega El Capricho “!! crossing all Spain for a nice T bone steak …. how many mad guys would do that !

todo en torno bodeguitas… parece un mundo raro !  entras y bajas hasta 5 o 10 metros debajo de terra ! visito a bodeagas similar en Ribera … Don José ha convertido su Bodega en restaurante por passion por la carne de calidad ..por eso el nombre de “bodega el Capricho” !

Entouré de petite caves comme des terriers, un monde rare ! On y entre par une petite porte et descends juqu’à -1 -10 métres  comme certaines caves que j’ai visitées dans la Ribera. Don José as converti sa cave en sanctuaire de la viande rouge.d’où le nom.. “Bodega El….”

All around little “bodegas “(wine cellars)…looks like if you are on the moon…..you get in and could go “underground” up to 10 metres ! I visited traditional bodegas like that in Ribera & Don José ha converted his Bodega in a restaurant due to his passion for high quality meat ..that’s why the name of the restaurant  ”bodega el Capricho” !

Entrando en el restaurante …Ya bajas de 10 metros…. En entrant dans le restaurant..on descends de suite à moins 10 métres sous terre.

Getting in the resatuarant…. you get down 10 metres …

A picar un poco de jamon de buey de buey de 36 – 48 meses ….Entrantes de setas… Numanthia 2006…

Una carta muy precisa que te axplica los tipos de chuletones.. muy Raro !

A la Carte explaining you what are the various type of steack… Unique !

El Chuleton de vaca de trabajo …..1,5 Kg 6 semanas de frigo…. – The Steak ( working cow) 6 weeks ageing …

Don José cortando i el el plato – Don José cutting ..and then in the plate….

Por la tarde volvi a catar mis vinos con José Gordon. No solo hemos catado pero Don José me permitio de visitar todo el restaurante y su laboratorio en el cual la carne se prepara …  La cosa exceptional es que Don José tiene en su  restaurante unos clientes muy bien educados en lo que tiene que ser un chuleton …resulta…. el local esta lleno  !!!  La éducacion es siempre fundamental , pero que placer después, para el dueno como para los clientes ! Catando mis vinos en el Capricho con Don José.(foto)

Espero volver en Enero a comer-me un Buey EXTRA con un grupo de locos perdiddos como jo !! Gracias a todos los de “El Capricho”… el Catalan del Bierzo, Vanessa, etc…..

In the evening I came back to taste my wines with Don José. We taste the wine but i also had the chane to visit the restaurant and the “atelier” wehere he ages the meat ! The great thing with that place is that customers are well educated in what is a proper steack … so the restaurant is just full of passionate people, just right people ! Education is always a long road but what a reward for both the owner and the customers. Tasting my wines in “El Capricho” with Don José.(photo)

I have planned to come back in january to experience a beef aged 90 days… Thanks to everyone at “El capricho” for that great moment !

Much more info on: Art in meat, the best grilled entrecote.

Mas info en: La mejor carne de buey, arte en carne, el mejor entrecot a la parrilla.

IVO

]]> http://tomostyle.wordpress.com/2009/11/12/gresca-barcelona-spain/ Thu, 12 Nov 2009 16:00:42 +0000 tomostyle http://tomostyle.wordpress.com/2009/11/12/gresca-barcelona-spain/

La Pedrera

There’s a new culinary movement in Barcelona called ‘Bistronomia’, which combines the casual flare of traditional dishes reflective of the local food culture (bistro) and the more refined modern haute cuisine that is often found in Michelin starred establishments (gastronomia).   There are about 15 such Bistronomias in Barcelona which include La Mifanera, Cinc Sentits, Hisop, Alkimia and Embat.  Most are in the trendy Eixample district just north of the Plaza Catalunya, and all offer cutting edge cuisine with fresh local ingredients at more affordable prices.

Young 32 year old Chef Rafa Peña, a Barcelona native, heads the kitchens of Gresca as well as Spain’s bistronomic movement.  I decided to try Gresca for lunch, as I heard that they had an amazing lunch course for €19.  The tiny restaurant is just a few blocks west off of Passeig de Gràcia, the large popular shopping boulevard that boasts Gaudí’s famous Casa Milà La Pedrera.  The space was tiny, accomodating only 7 tables that were beautifully set with crisp white linen tablecloths and shiny silverware.  The decor was minimalist and modern, and the service was generous.

The hostess kindly gave us an English menu and was more than eager to explain each menu item in detail for us.  Although the €19 set lunch menu seemed interesting (fresh sardines that day), there were too many intriguing items on their à la carte menu that I had to try.

After a delightful glass of parmesan crisps with paprika, they gave us the most amazing amuse bouche of foie gras with mango and chives.

I started my meal with the octopus carpaccio with butifarra negra. The playful and geometric plating was astounding.  The thin slices of irregularly shaped octopus legs were like puzzle pieces, neatly laid out on a smooth background of Catalan-style blood sausage.  The periphery of the square display was framed with a refreshing crunchy ‘gremolata’ of mango, zucchini, lemon, cucumbers and onions that evened out the iron richness of the butifarra.  A rich smooth heap of potato purée waited patiently underneath as I carefully broke through its flamboyant cloak.

The onion soup with gruyere and trumpet mushrooms (chanterelles) was quite intense, salty and smoky.  It was so concentrated in earthy essence that it could probably cure any common cold.  Diced vegetables brought a nice crunchy texture to this soup.

I had the Gresca classic of Sant Pere fish with cockscomb and thyme.  The flavorful white fish had a delicate yet confident texture that stood up to the mighty collagenous  crests.  I loved these cockscombs that were tender enough to melt in my mouth but firm enough for me to feel a give on my teeth.

The entrecote steak with potatoes and thyme was simply divine.  My dining partner told me that it was one of the best steaks that she had ever had.  At first, we were both surprised at how large the steak was.  How do they expect us to eat all of this?  Tisk tisk, how sad that so much good meat will go to waste, I thought.  But by the end of the meal, the dish was squeaky clean and we were groaning with pleasure.  Mmmmm….entrecote….

When I return to Gresca on my next Barcelona trip, I would love to try the other Gresca classics: roast pigeon with ginger, smoked duck with langoustines, and a dessert of roquefort cheese with litchi and green apple sorbet.  I highly recommend this quaint Bistronomia where you will get wonderful and attentive service due to the small number of seats.  Make sure you call well in advance for a reservation, as they book up early.

Gresca

C/ Provença 230

Barcelona, 8036
93 451 61 93

Random trivia:  Did you know that the cockscomb stops growing after a rooster is castrated?  Capons, which are castrated roosters, are highly prized in Europe for their tender and juicy flesh.

Fint fynd hos slaktaren

Entrecôte är det bästa nötköttet, enligt min åsikt. Det har så mycket mer smak än tex oxfilé, särskilt om man hittar en riktigt välmarmorerad bit. Här i Turkiet är det lättare än hemma att hitta bra kött, det finns flera slaktare i varje stadsdel. Jag handlar ofta på Haciince, en slakteributik med mycket fint kött.

Vi Svenskar har på senare år vant oss vid kött av sämre kvalitet än tidigare, nu när det knappt finns manuella köttdiskar längre. Det är svårt att se hur bra eller dålig en köttbit är, när det ligger trångt packat i ett tråg. Jag har ju stor erfarenhet av bra kött från restaurangtiden, men har råkat köpa riktigt dåliga bitar hemma ändå.

Vi får börja ställa större krav på butikerna, att de har mer koll på köttet de tar hem. Vi betalar ju ett väldigt högt pris för det, så då borde butikerna kunna ha lika hög kvalitet som det restaurangerna köper in.

Det här receptet på Pepparsås har inspiration från restaurang Verden här i Alanya.

Entrecote med Pepparsås

1 grön Turkisk Paprika

½ gul Lök

2 msk Smör

Nymald Vitpeppar

Mellanmald Svartpeppar

1 tsk Worcestersauce

1 msk Rödvin

1 tsk Fransk grovmald Senap

Havssalt

Finhacka löken och strimla paprikan. Fräs dem mjuka i smöret, utan att ta färg. Salta och peppra, ganska ordentligt med peppar. Jag skriver inte ut mängden, eftersom det är så individuellt hur stark man vill ha sin pepparsås. Originalet innehöll Grönpeppar, men jag föredrar svart och vit.

Häll på Worcester och vin och låt det koka in nästan helt. Tillsätt senap och grädde och låt såsen koka tjock i ca 30 minuter. Stek köttet 1-2 minuter på var sida på hög värme, dra sen pannan åt sidan och låt värmen utjämnas. Längre stektid om Du vill ha köttet mer välstekt. Servera med stekt Aubergine, Broccoli, Sallad och Tomat.

Rengaine immuable de tout open space digne de ce nom, la fameuse question “Tu bouffes où à midi? On mange ensemble?” a enfin trouvé une réponse plus intéressante que “japonais ou sandwich, comme tu veux”, qui devrait également satisfaire les curieux, les gens qui veulent s’esquiver sans passer pour des sauvages, les galériens et les célibataires.

Entre Midi et 2 est un site qui permet aux personnes travaillant dans le même quartier mais ne se connaissant pas, de se rencontrer autour d’une salade ou d’une entrecôte le temps d’une pause déjeuner. Une fois votre adresse entrée sur le Google Map intégré, vous visualisez les autres inscrits et les invitez à se joindre à vous, sans restriction aucune (ambiance “tell your friends to call my friends, so we can be all friends”).

Et même si le site précise dès la première ligne que ce n’est pas un site de rencontres amoureuses, si l’on tient compte des statistiques qui prouvent que la majorité des couples mariés se sont rencontrés sur leur lieu de travail, ça augmente grandement les chances de transformer les herbes coincées entre les dents en tendre moment d’intimité. Entre midi et 2: le nouveau 5 à 7?

Der symphatische Chefkoch

Robert Bettendorf

Chefkoch Robert Bettendorf Filetstück Berlin

bekannt aus der VOX Serie Mein Restaurant , ist nun in der neuen Adresse für vorzüglichen Fleischgenuss dem Restaurant “Filetstück Berlin” tätig.

Restaurant Filetstück Berlin - wenn Fleisch die Hauptrolle spielt

Gourmet Fleisch von Rind und Lamm

Wenn es Pommersches Rind, Eiderländer Salzwiesenlamm oder Freesisch Rind aus Schleswig – Holstein sein sollen,

hier werden Liebhaber des Besten Fleisches fündig.

Restaurant Filetstück Berlin - wenn Fleisch die Hauptrolle spielt

Alle Fleischstücke reifen einige Wochen lang, bevor sie verkauft oder serviert werden.

Nachdem die Eröffnungsfeier groß gefeiert wurde (siehe Berliner Morgenpost)

Wir wünschen Viel Erfolg!

______________________

http://www.filetstueck-berlin.de

Schönhauser Allee 45
10435 Berlin

Salat

Entrecôte de boeuf Poya

Pommes allumettes

Sometimes you need to get lucky and just hope that you find a decent restaurant sitting on the road. Stumbling across the Auberge du Chene in Charmey. The thermometer was hitting 35° C and the sun shades were well appreciated. The waitress recommended an Entrecote de boeuf Poya which we went for. Starting of a small salad is sent out some nice ideas by adding salsifies (Schwarzwurzeln) and melons, but unfortunately the salsifies are from a can and the melons have salad sauce one them. After the salad it got interesting. A big rechaud was lit and a pan filled with sauce bernaise was put on top of it. For every person a bleu entrecote, cut into little strips was swimming in the bernaise. The concept dictates that you finish cooking your pieces of entrecote in the middle of the pan. As a side pommes allumettes go with it. Now the pommes allumettes where nice and crispy, together with the bernaise you just can’t stop eating them. The entrecote was okay, it’s the idea of poaching it in bernaise which doesn’t add that much to the flavor. Especially towards the end of the meal, the bernaise separates and the butter rises to the top. If you’re in danger of clogging your arteries, you would want to stay away from this. Prices were a bit high for the middle of nowhere by charging 38 CHF per head.

Rechnung

Dégusté le 21/01/2009.

‘95…une grande année pour les Rhône sudistes, c’est sans doute pour cette raison que je ne craignais pas trop cette ouverture tardive du second de château de Beaucastel. Enfin, presque 14 ans, ça fait quand même pas mal pour un “simple” côtes-du-Rhône !  Mais je ne m’attendais pas à ça…

La robe est pourpre, brillante et d’intensité moyenne. elle présente un beau et fin tuilage.

Le nez est d’abord sur les petits fruits des bois. L’amande fraîche est très présente. De même des notes de sous-bois, tabac, de cuir et d’herbes de Provence sont là. Le second nez est franchement plus puissant et animal. C’est muscé et surtout giboyeux !

En bouche, après une belle attaque franche sur le sucre, on est sur le fruit. Les tanins sont beaux et bien fondus. Le tout est rond et long. Puissant en bouche, on y retrouve le nez avec la fraîcheur du fruit en plus.

Vraiment une superbe année !… Et de longue garde pour Beaucastel.

Accords : entrecôte, viande de bœuf, agneau, gibier…

Infos : CDR – 1959 – R – 12,5%

2 personer 

300 g entrecôte i skivor

1 msk dijonsenap

1 msk riven pepparrot

0,5 dl creme fraiche

Sallad

Tomater

Rödlök

Bröd

Smör

Grilla biffen, salta och peppra.

Rör ihop ingredienserna till pepparrot/senapsröran.

Grilla brödskivorna, smöra och lägg på sallad och grönsakerna. Lägg på biffen och röran.

Njut!

Recept från Coop.

Fried up the last pice of entrecôte for lunch today. Realized that there are only a few things better than a well seasoned seared entrecôte.

I melted some cultured butter in a cast iron skillet and then fried up some garlic and spring onions with herbs. Then when the pan was hot I threw the steak on and lightly seared it on both sides. Oh it was heaven.

Söin lounaaksi viimeisen entrecôte pihvin tänään.Pihviä syödessä tajusin, että hyvin maustettu ja paistettu entrecôte on yksi elämän parhaista nautinnoista.

Sulatin ensin nokareen kirnuvoita valurautapannussa. Kuullotin kevätsipulin, valkosipulin ja yrttejä kunnes sipulit olivat kullan keltaisia. Kun pannu oli tarpeeksi kuuma heitin pihvin tirisemään pannulle pariksi minuutiksi. Oi se oli kerrassaan ihanaa.

Swedish chips are strange. It isn’t the first time I’ve had a packet of Swedish chips so it wasn’t this particular packet or brand. The chips I’ve had are always thick cut and very hard. I mean these crisps are chip your tooth hard. Not sure if this is a good thing.

Ruotsalaiset sipsit ovat outoja. Olen maistanut ruotsalaisia sipsejä pari kertaa aiemminkin ja ne on aina olleet samanlaisia. Kovia ja paksuja. En ole vielä päättänyt onko tämä hyvä vai huono asia.

Testa en fin Kötträtt till helgen.
Här följer tips om hur Du lyckas lika bra
med tillagningen som en Kock.

Två tjocka skivor välmarmorerad Entrecôte
En Kvibille Gräddädel
3 dl Grädde
1 tsk Japansk Soja
Nymald Vitpeppar
150 gr Ostronskivling
Smör

Börja med såsen, den tar lite tid. Skär osten i mindre bitar,
lägg i kastrull och häll på grädden.
Värm upp och låt osten smälta ner under omrörning.
Tillsätt soja o peppar.
Inget salt då osten är så salt i sig. Jag smaksätter med
soja eftersom det är otroligt många smakämnen i den.
Låt småputtra på svag värme ca en timme. Rör då och då,
annars sköter den sig själv på spisen.

Börja alltid med såsen, så får den puttra länge.

Smörstekt Ostronskivling

Skär svampen i bitar och smörstek tills den fått färg och
blivit lite knaprig.

Hetta upp en stekpanna, helst gjutjärn för bäst stekyta.
Lägg i smör, låt det bli brynt men inte bränt.
Lägg i köttbitarna, krydda med salt o peppar, stek 2-3 min
innan du vänder dem.
Om du vill ha köttet lätt eller medium så dra pannan från
värmen och låt innertemperaturen höjas sakta 1-2 min.

Det finaste köttet från Oxen. Smakar mer än Filén, tycker jag.

Föredrar du välstekt kött, låt stå kvar på plattan på
lägre värme ytterligare några minuter.
Känn med fingret på köttet, känns det stumt är det välstekt.
Lätt fjädrande känsla, då är det medium.
Riktigt mjuk fjädring , då är det lättstekt, min personliga
favorit, med köttets fulla smak i behåll.

En riktigt god köttbit.

Servera köttet med en Grönsallad och kokt Broccoli.
Smaklig måltid!

I helgen åkte jag med två väninnor till Göteborg. Vi skulle gå ut och äta en bit mat och dagen efter skulle vi ge oss på shoppandet. Eftersom det är onödigt att ändra på något som fungerar (citat av en väldigt vis man), så gick vi till sammma restaurang som vi besökt de senaste gångerna, samt beställde samma mat som tidigare. Någon kanske minns inlägget om slöseri med mat? Hur som helst, den här maträtten bestod av en entrecote med stips och sås. Just den här rätten ingår i ett erbjudande, “ät två betala för en”. Förra gången vi beställde denna rätt (även då var vi tre personer) blev vi serverade 4! st biffar till oss tre. Då reagerade vi inte omedelbart på hur dumt det var, så biffen var ju tillredd och serverad innan vi hann reagera. Vi tänkte att det måste ha varit någon nyanställd, för något så dumt kan man ju inte ha för vana att göra. Tro det eller ej, även denna gång ville personalen pracka på oss biff nr 4. Denna gång var vi lite mer förberedda och sa bestämt nej till denna. Dessutom visade det sig att restaurangen inte serverar alkoholfri mojito, så i fortsättningen kommer vi förmodligen vända oss till en annan servering för att få något gott att äta. Jag röstar på pasta.

Wie versprochen kommt nach dem gestrigen Iberico heute die Vergrillung der 2 x 300g Rib Eye vom Charolais. Sehen supi aus, die Fladen:

Dazu gibt’s französisches Landbrot (unserem Bäcker sei dank!), selbstgemachte Kräuterbutter und Mangoldgemüse.

Für die perfekte Kräuterbutter ein drittel Päckchen Butter morgens rausstellen und über den Tag weich werden lassen. Eine Knoblauchzehe reinpressen, grobes Salz dazu mahlen und eine halbe Packung TK-Kräuter-der-Provence mit der Gabel einkneten. Besser kann eine Kräuterbutter nur mit ganz frischen Kräutern schmecken.

Den AZK anstecken.

Heute gibt’s ja französisches Fleisch und wer Frankreich sagt, muss auch Maghreb sagen. Also gibt es den Mangold nord-afrikanisch. Reichlich Butter auslassen, darin eine gehackte Zwiebel glasig dünsten, dann zwei gehackte Knoblauchzehen zugeben und schmurgeln, schließlich die klein geschnittenen Mangoldstiele hinzugeben und kurz braten. Mit etwas Hühnerbrühe und einem reichlichen Schluck Noilly Prat ablöschen, Deckel drauf und köcheln. Nach 5 Minuten die kleingehackten Mangoldbätter hinzu fügen und mit geschlossenem Deckel weiter garen. Nach weiteren 5 Minuten einen gestichenen Teelöffel Ras El Hanout einrühren. Noch etwas köcheln lassen und fertig. Warm halten.

Die glühende Kohle in die Kugel geben. Den Grillrost bei geschlossenem Deckel Temperatur nehmen lassen. Den Rost kurz mit Olivenöl abreiben und die Steaks auflegen. Den Deckel sofort schliessen. Nach mind. 1 Minute die Steaks wenden, gut schauen’s aus:

Wenn ich direkt grille, dann nur nach Gefühl. Also je Seite ne gefühlte Minute. Dabei jede Seite zweimal und um 90 Grad gewendet grillen für’s Branding. (Die nächste Anschaffung ist ein Gußrost.)

Die Fleischbeschau!

Schnell auf die vorgewärmten Teller. Salz und schwarzen Pfeffer drüber mahlen (und Chili, wer mag).

Uuuuuuuuund ANSCHNITT! Et bon appetit!

Saftig, butterzart, toller Rindsgeschmack. Ein Festschmaus.

Fazit:
Frohngs, La France, Fronkraisch: 10 points, dix points, 10 pünkten.

IMG_2455

Originally uploaded by Olof Bergqvist

Trancher, en restaurang som lovade mer än den höll. Försökte komma in här förra gången jag var i Oslo. Då var det fullt. Därför bokade jag denna gång bord, och såg verkligen fram mot besöket.

Riktigt bra personal. Supertrevliga och hjälpsamma. Förrätter som var riktigt goda. Varmrätten, helstekt entrecôte var dock inte så god som de utlovade. Inte alls så mör, och lite trist i smaken. Jag tog den stora köttbiten, om man tagit den mindre kanske det hade varit bättre. Den var tunnare.

Priset för förrätt, varmrätt och ett glas rött landade på 440 NOK. Det kändes lite för högt med tanken på kvaliteten på maten. Men vem vet, jag kanske bara hade otur att få en trist köttbit.

Webplats: http://www.trancher.no/

Oh my goodness, where to begin… let’s see. Breakfast the past few days has consisted of croissants and coffee – darn near the most perfect culinary combination ever invented.

Today is Valentine’s Day and hubby and I decided we would commemorate the occasion with a visit to the Eiffel Tower. When in Paris… we took the Metro from Bastille to the Champs Elysees, walked down to L’Arc de Triomphe, then hoofed it over to the tower itself. On the way, we came across what has to be without a doubt the most amazing street market I have ever witnessed. To be sure, it was the mother of all farmers’ markets.

This market was all enclosed by one long narrow tent set-up and stretched on for nearly 8 blocks nonstop. It was stand after stand of the most beautiful offerings I’ve ever seen – everything from made-on-the-spot steaming cauldrons of paella to seafood, flowers, produce and even the occasional non-food items such as shirts and jewelry. Every single item was absolutely beautiful and laid out in displays of the utmost precision.

The French are obsessed with aesthetics, and this market was a perfect example. It’s not good enough to have some great produce mixed in with some so-so produce at the bottom of the bag. For example, you know how in American supermarkets you can buy a container of strawberries and at the bottom of every container you’ll find several berries that are starting to mold or are just not that ripe? Not so here. You can rest assured that every single berry in the bunch will be perfectly ripe, juicy and delicious. No waste whatsoever. It’s like that with every single thing you might want to buy, you’ll know it’s all of superior quality and freshness right down to the very last bite.

seafood vendor at the awesome street market

produce at the street market

Hubby ordered a chocolat noir crepe from a made-to-order crepe stand. The crepe master manning the grills was an older gentleman who looked like he’d been creating these lovely treats his entire life and had the technique down to a science. Making the perfect crepe is nothing short of an art form. It takes the perfect batter, ladled out in the perfect amount onto a hot grill at the perfect temperature. A quick and careful spreading of the batter with a small wooden tool and then a smooth flip to assure the ideal brown crust. Fillings added at the optimum moment to melt the chocolate to just the right degree and expert origami folding. There you have it. Hubby took one bite and his eyes nearly rolled back in his head in sheer ecstasy.

the crepe master

This market just absolutely blew my mind. If I lived here, I could go crazy eating my way from one end to the other. It would take me forever, but God, I’d welcome the challenge. It was just exceptional. There’s nothing else I can say.

Seeing as how we were in the midst of sightseeing and had no way to keep things preserved until we returned to the apartment at an unspecified later time, we refrained from buying anything. Geez, it was hard, but probably smart. I could have gone broke there.

After a spin around la Tour Eiffel, we stopped into a cafe for a warm-up. Unable to resist the thought of Patrick’s earlier treat, I ordered a cafe au lait and a crepe of my own spread with Nutella. For those of you who aren’t familiar with Nutella, I pity you. Get with the program. Immediately. It’s a crack-addictive chocolate hazelnut spread the consistency of peanut butter, a welcome addition to ice cream, pancakes, crackers, fruit – you name it. When I was pregnant, I enjoyed thick spoonfuls of it on cinnamon graham crackers. When it’s spread onto something warm, it melts ever so slightly into near-orgasmic perfection. Ah….

Baby started getting cranky, so we grabbed a taxi back to the apartment for a little downloading. After some laundry and unwinding, hubby took off to a nearby tabac/bar to watch some of the Six Nations rugby matches while baby and I took a brief nap. Hubby returned to the apartment an hour later with a beautiful bouquet of pink-blushed roses for me as a Valentine’s Day gift. What a guy! In testament to the French attention to detail, the roses were wrapped in pink tissue and thick white paper, tied with some raffia with a business card and a bonus orchid tucked in. Lovely! Hubby said he even had a conversation in the tabac about the bouquet, the other men commenting on the high quality of the product. Bonus points for hubby. Just what every woman wants to see on Valentine’s Day – the man she loves bearing flowers! 

For dinner, we decided to get dressed up for a nice meal out. Not that every other meal we’ve had thus far hasn’t been nice as well, but this being Valentine’s Day and all calls for something extra-special. Venturing out in new directions, we wandered up to the Bastille roundabout and ended up in the Hotel Bastille. It looked like a hopping, busy place from the exterior, but it wasn’t until we’d gotten inside and ordered a drink that we realized it really wasn’t a restaurant at all. The only few plates we saw customers enjoying were actually desserts and when the tab arrived, we discovered the server had talked us into about $40 worth of drinks (one round, mind you – a jumbo-sized beer for hubby and a nice-but-not-THAT-nice glass of red wine for me). Yikes. We devoured every single olive in the complementary nibbler and most of the peanuts to try to get our money’s worth. Oh well, the ambiance was good and we wrote it off as a special occasion treat, then continued on in search of dinner.

The Bastille area has been busy during the week, but tonight it was positively thronged with a party crowd. Mohawked young men smoking in small groups on the sidewalks, stylish men and women on their way to clubs, and tourists seeking hotspots. Finding the mainstream establishments a little bit too trendy for our taste, we ventured off the beaten path a little bit to find something quieter and came across Cafe Vosges – a smallish diner-style establishment that looked friendly and inviting. 

Our waiter was a kind, patient young man who took in our fractured French in stride and made us feel at ease. The French menu didn’t offer much we were familiar with, but I recognized the term “entrecote” as steak. Seeing as how all I’d had to eat today was a croissant at breakfast and some Nutella crepes for lunch, I was ready for some real sustenance. Hubby followed suit and ordered the same. The waiter took our request and we went along with his suggestions, not realizing we’d just asked for our steaks rare.

The meat arrived not just rare, but bloody. Not fans, hubby and I stumbled our way through asking the nice waiter to take the steaks back and have the chef cook them a little more, which he did in a most gracious way. I didn’t know how hungry I actually was until the food came; I devoured my salad and half of hubby’s fries, then pounced on the steak once it came back, cooked just right second time around. 

Baby soon decided he’d had enough of being cooped up in the stroller and started in on his high-pitched squeals, so we tipped the waiter big and high-tailed back to the apartment, where we look forward to baths and an evening of relaxation. It’s going to be hard to top this Valentine’s Day.

La cuisson de la viande… le nerf de la guerre si je puis m’exprimer ainsi. A point, saignant ou bleu… Tout est question de goût mais aussi de doigté !
Alors suivez le chef…

Les quatre cuissons

• Que ce soit pour la poêler ou la griller, faites découper chez le boucher une pièce de boeuf de 2,5 centimètres d’épaisseur environ. Un peu persillée (c’est à dire avec du gras … si si, c’est meilleur)
• Avant de la cuire, la pièce de boeuf doit être tenue à température ambiante.
• Salez et poivrez (poivre au moulin) la pièce sur chaque face.
• Si vous la passez au grill, huilez légèrement les deux faces.
• Si vous la poêlez, faites chauffer la poêle, puis versez un filet d’huile et une noix de beurre avant de poser la viande.

La cuisson : La pression au doigt est la façon la plus simple et la plus directe d’apprécier la cuisson de la viande.

BLEU
La viande est saisie rapidement, 1 à 2 minutes par face. En faisant une pression du doigt, celle-ci n’offre aucune résistance.

SAIGNANT
Après avoir retourné la viande, 3 minutes (sur chaque face), un léger perlage de sang rouge effleure la face supérieure de la viande. Le doigt rencontre une légère résistance.

A POINT
En prolongeant la cuisson à feu moins vif, 5 à 6 minutes (sur chaque face), les perles de sang sont plus nombreuses et rosées. Le doigt rencontre une résistance plus ferme.

BIEN CUIT
Si la cuisson se poursuit, 8 minutes (sur chaque face), les perles de sang sont claires. La résistance au doigt est très nette.

Conseils du chef :

• Eviter de cuire la viande au-delà de l’étape “A POINT” car elle devient sèche et perd de sa saveur.
• Eviter de piquer la viande au centre pendant la cuisson, tous le sang s’échappe, piquez dans le gras !

Så nu var vi hemma efter en mussel premiär på stället…..och stället  ligger i Sigtuna, precis i vattnet…..för det är en båt…

Musslor är alltid så gott.

Vi åt det som förrätt och jag  tog entrecote till huvudrätt, jag vet att det är komunens bästa Entrecote Peter tog kalvlever, hans syrra och man tog friterad getost som förrät, och entrecote, sen tog grabbarna dessert och vi tjejer stod över.

Vilken fredagsfest det blev tillsammans med Peters syrra och man……och det bästa av allt var att vi blev så nöjd och glada av denna goda mat……..så den resturangen vill jag varmt rekommendera.

Lägger ut bilder i morgon, tyvärr lite halvdåliga, tagna med mobilkamera utan blixt…

Nu har jag druckit upp mitt kaffe efter maten (återkommer till maten) och känner mig nöjd och belåten. Det blir mycket kaffe på helgerna, och vardagarna också för den delen. Vi kokar vårt kaffe, det blir så mycket godare. Det är bara när vi har mycket gäster som vi saknar en bryggare men det brukar funka iaf. Så till maten då, det blev grillad älg-entrecôte med klyftpotatis och potatisgaller (kan inte komma på vad de heter och orkar inte gå ut i köket och kolla på förpackningen som ligger i soppåsen…), vitlökssås gjord på hemgjord majonnäs och crème fraiche samt stekta färska champinjoner och sallad. Mums!!! Anledningen till att det blev två potatissorter är att jag hade lite av varje och passade på att rensa lite, det blir lätt slattar över av sånt där tycker jag.

Ser det gott ut?

De stora barnen har kommit hem från sin pappa och killarna leker krig i hallen, ett täcke har hängts upp framför halva trappöppningen och där bakom tar de skydd och kikar upp emellanåt för att skjuta någon fiende. Oscar gick omkring och åt på ett äpple strax innan de började leka och då sa Jontathan: “Jag vet! Oscars äpple kan vara en frukt i leken!” Så sant, så sant… Det är så härligt när de leker tillsammans utan att det blir något bråk, de har en förmåga att reta gallfeber på varandra emellanåt men än så länge är det lugnt iaf.

Ha en skön söndagskväll! Nu ska jag sortera tvätt!
Kram Ann

För en stund sedan åt vi klart våra plankstekar, ujujuj vad mätta vi är nu. Plankstek är inte så krångligt att göra, om man har lite tid över vill säga, och ekplankor! Edit 090220: Här finns länkar till butiker på nätet där du kan köpa ekplankor till plankstek.

Plankstek

Börja med att göra potatismos och vipsa i ett helt ägg. Tänk på att göra moset lite fastare än vanligt för när man blandar i ägget så blir moset lösare. Det är ganska bra att göra moset någon timme innan för då blir det inte så varmt när man ska spritsa det.

Sätt ugnen på 225º och ställ in plankorna på ett galler mitt i ugnen. De ska stå inne i ungefär 10 minuter. Smält smör i en stekpanna och lägg i köttet. Jag använde entrecôte av älg men det går naturligtvis bra med nötkött också. Skivor av entrecôte, ryggbiff eller oxfilé passar bäst. Salta och peppra köttet lätt (ekplankan ger massor med smak) och stek skivorna på ganska hög värme tills de fått fin färg, ca 2-3 minuter/sida. Om man vill ha köttet lite rosa så steker man det mycket kortare tid men med högre värme. Ställ pannan åt sidan.

Ta ut plankorna (ta ut hela gallret med plankorna på) och pensla plankorna med lite matolja. Spritsa moset runt kanterna och lägg en halv tomat i ena hörnet.

Den lilla plankan till höger är en sådan man har till bakpotatis som jag har vänt med undersidan upp. Den är Jonathans och han får köttbullar på sin.

Lägg på köttet och sätt in gallret med plankorna på i ugnen igen. Ändra ugnen till grill och låt plankorna stå inne tills moset fått fin färg.

Som tillbehör hade jag stekta färska champinjoner, hemgjord tzatziki och Lohmanders bearnaisesås (såklart!)

Tzatzikin gjorde jag på turkisk yoghurt, riven gurka som saltats och fått rinna av i ett durkslg, vitlök, olivolja, salt & peppar.

Nu är vi mätta och belåtna!
Ann

Receptet är skapat av Henrik Lööv, min samarbetspartner i Sunne. Henrik är erfaren kock och har bland annat varit köksmästare på Selma Spa.
En riktigt god rätt - rustika råvaror med bra smaker. Honungen ger potatisrundeln en söt och rund smak och den möra kalven får sällskap av en mustig sås. Entrecôten funkar lika bra på grillen som i ugnen.4 pers
Entrecôte
800 gr kalventrecote delad på längden och sedan till 4 bitar
Grilla entrecôten på medelvärme med termometer i mitten av köttet
tills det har fått en innertemperatur på 55 grader.
Låt vila i 5 minuter.

Potatisrundel
4 st minibakpotatis
1 msk olivolja
4 msk honung
salt och peppar

Gör så här
Skala potatisen och stansa ut 4 st rundlar med en stansring, det går också bra att skära av kortsidesändarna och dela varje potatis i mitten i två delar.
Blanda oljan och honungen till en marinad.
Lägg potatisen i en ugnsform och pensla med marinaden, spara lite marinad att pensla med under tiden.
Salta och peppra.
Rosta i ugn på 190 grader i cirka 1 timme eller tills den är mjuk inuti.
Pensla med resten av marinaden så potatisen är täckt med marinad hela tiden.
De sista minuterna kan du sätta på grillen på ugnen så får potatisen fin färg.

Chilisås
6 dl kalvfond
4 dl rödvin
1 dl finhackad lök
1 dl fin hackad morot
1 handfull timjan
1 tsk råsocker
maizena
1 msk chiliolivolja (gärna Mancino Chili)

Gör så här
Fräs lök, morot och timjan.
Häll på vin och socker, låt puttra i 5 minuter.
Tillsätt fonden och koka i minst 10 minuter, helst längre.
Sila av och red med maizena, smaka av med salt och peppar.
Droppa i chilioljan och servera varm.

Grön sparris
8 st grön sparris delad itu på längden
2 st plommontomat delad i två halvor
Lägg upp i en ugnsform och ringla över lite olja och flingsalt.
Rosta i ugnen i 200 grader ca 4-5 min.

Servera, ät och njut!

Journée bien chargée et riche en enseignements. Rappel de quelques notions d’hygiène comme la marche en avant ou la règle des cinq « s ». Cours théorique de salle: le dressage d’une table et le service du vin. La matière est assez dense, je ferais donc une note particulière prochainement.

On continue notre petit bonhomme de chemin avec le foie gras en terrine. On décompose le foie gras pour retirer les ramifications nerveuses. Une opération longue, fastidieuse mais nécessaire.

On y ajoute du sel et du paprika pesé au gramme près. On mélange et on tasse le tout dans une terrine pour le garder précieusement au frigo pendant deux heures. Il est cuit doucement au four dans un bain-marie et remis au frais. Une fois figé, il est dégraissé et recouvert d’une gelée pour le conserver jusqu’à la semaine suivante.

Pendant ce temps, trois élèves se collent au nettoyage des champignons: pleurotes (10 €/kg), girolles (24 €/kg) et trompettes de la mort (26 €/kg). Ils se nettoie au pinceau avec amour et délicatesse. Ils serviront à un autre groupe.

Le plat principal se compose d’une entrecôte d’Argentine cuite au gros sel, pommes frites et salade. La viande est saisie à la poêle puis déposée et recouverte de gros sel. Un peu d’eau ou du blanc d’œuf pour figer le sel et le tout passe au four muni d’une sonde. Une fois à température, le sel est retiré, la viande est découpée et servie sur assiette. Cette viande d’un rouge vif est particulièrement tendre et son mode de cuisson donne une touche particulière.

Malgré sa popularité, LA pomme frite a une forme bien particulière qui la différencie de la pomme allumette ou la pomme pont neuf. Le pochage a pour but de cuire la frite alors que la seconde cuisson lui donne la coloration. Les températures dépendent des quantités et de l’appareil de cuisson.