Det finns en väldigt bra hästtidning som heter EquiLibris, tidskriften för veterinärmedicin och hästvetenskap. Den görs av tre tjejer, två veterinärer och en journalist och är garanterat skvallerbefriad. Fyra nummer per år för 200 pix. Det är fakta på hög nivå men inte orimligt att ta till sig om man har grundläggande kunskaper om hästens biologi.

Senaste numret 2-09 var himla varierat och bra. Veterinären Per Michanek fick 8 sidor till förfogande om varför hästar mår bra utomhus.  Hur hästens temperaturreglering funkar, hur köldtåliga hästar är, bra lösningar för lösdrift (eller kanske hellre kalla det frigång?), lufthygien i stallar, rationalisering av hästskötsel. Att drag, kyla och fukt inte är farligt för hästar men att vi borde oroa oss mer för ventilationen i stallarna. Han talar om kroppens behov av rörelse, hjärnans behov av stimulans och flockens betydelse för hästen. Helt överens är jag inte med honom om hur han löser det sistnämnda men det är upp till var och en avpassa efter den egna situationen. En jättebra källförteckning hör till artikeln med över 20 relaterade arbeten/artikar i ämnet.

Vidare är det en jättebra intervju med Stig H Johansson om hästvärlden, hans syn på träning, hästskötarnas betydelse  och om tröghet.

Hovslagaren Rose-Marie Clark skriver om att “ett föl ska se ut som ett föl, inte som en fullvuxen häst” – apropå fölkorrigering av benställning.

Sara Nyman har skrivit om hästens behov av hög kvalitet på vatten, en toppenföreläsare som vi haft på BYS. Hon är veterinär och har doktorerat i hästens vatten.

Slutligen handlar det om foderhygien, att lagra foder så det inte blir dåligt och vad det är för skillnad på prebiotika och probiotika.

Går man in på tidningens hemsida kan man tanka hem tidning nr 1 från 2008 och får en försmak. Just det numret hade tema avmaskning och var en väldigt bra sammanställning av hur man bör agera nu med hotet om att våra hästar håller på att utveckla resistens. Jag har det som uppslagsbok på skrivbordet året runt.

Nu är Hrönn tillbaka, Evas dotter efter Skyr från Lindnäs, som föddes här i maj förra året.

I övrigt har det varit en tajt gårdsvecka. Har verkat stoflocken, min unghingst Baltasar (Mökkur/Dagmar) har kastrerats trots sina 114 i BLUP och sin trevliga exteriör och fina rörelser.  Jag tror att Baltasar blir en underbar ridhästvalack

Nytt foder har kommit, det är ett grovfoder som är som en sommaräng och ges till avelshästarna i första hand men också som “kraft” till ridhästarna. Det har drygt 11 gram smältbart råprotein per MJ energi. Ett foder för växande hästar och dräktiga ston. Finns att beskåda på Euro Horse i helgen för de som ska dit Carina Palmgren-Karlsson, foderexpert på SLUi Skara, ska prata foder och ville ha lite olika grovfoder att visa upp. Det är ett gediget seminarieprogram på Euro Horse by the way. Våra BYS:are är där förstås också.

För säkerhets skull lät jag kolla om Dagmar fortfarande var dräktig när veterinären ändå var här. Hon ultraljudades ju på 18:e dygnet men nu när hennes högdräktighetstid närmar sig kan det kännas skönt att veta att ungen verkligen har hängt fast. Och det har den gjort! 

Så kom svaret på gruppträckprov jag tagit på unghästflockarna. Minimalt på hingstarna med 100 EPG (eggs per gram) och lite mer på stoflocken, 250 EPG, vilket fortfarande betecknas som lite. Det är precis samma värden som det varit år 2007 och 2008 vid denna tidpunkt. Förr i tiden skulle man per automatik ha avmaskat sina unghästar vid den här tiden på året. Nu gjorde jag det bara i stoflocken. Enligt facktidningen Equilibris används 200 EPG som ett riktvärde för maskning mot liten blodmask (och stor). Men riktvärdet kan variera beroende på ålderssammansättning, driftsform etc. Eftersom jag nu har 6 årsföl i stoflocken valde jag avmaskning. Läs mer om parasiter på SVA´s hemsida samt en jättebra skrift på Jordbruksverket.

Till sist en bild på Gigjar med sin nya kamrat, bruksnordsvenska tvååriga hingsten Kronar och en liten stallkatt tror jag minsann.

I dagarna kom delsvaret från AnalyCen (eller Eurofins som de heter nu) på träckproven på hingstar och ston i de båda avelsflockarna taget i september. I hingstflocken var det liten förekomst (300 EPG=eggs per gram) av stora och/eller lilla blodmasken och i stoflocken något högre, måttlig förekomst 650 EPG. Det var ingen förekomst av spolmaskägg. Vidare odling görs för att utesluta att det inte finns stor blodmask, det får man vänta lite till på. (nota bene – ingen förekomst sdae svaret en vecka senare). Hingstarna går på lite större ytor än stona och det är kanske det som gör att de bär med sig färre maskägg? I våras innan betessläpp (och byte från vinterhage till sommarhage) hade unghingstarna 150 EPG medan avelsstona hade riklig förekomst 1200 EPG. Den hagen som stona gick i har fått vila sedan dess eftersom det är på betet som maskägg sprids. Blir intressant att se om det ser annorlunda ut nästa vår. 

Men vad innebär siffrorna då? I alla fall är det inte helt så enkelt att man bara tittar på siffran och vet rakt av om man ska maska eller inte. Många hästar är helt friska trots att de kan ha både måttlig och riklig förekomst men de bär med sig maskägg som smittar betet och det är förstås inte bra. Det är många faktorer som påverkar bedömningen av ett träckprov såsom hästens ålder, vilken maskart, tid på året, senaste avmaskning, typ av gård/belastning. Unghästar är känsligare för parasiter än vuxna som levt sig till en resistens. De unga kräver extra noggrannhet, parasiter kan orsaka inre skador. Just att det är många olika faktorer som påverkar varje enskild hästgård, är antagligen skälet till varför inte företagen som gör träckprovsanalys, ger råd om avmaskning eller ej ihop med resultatet. Ibland önskar man sig det! Men man kan ringa dem – det gör jag om jag känner mig tveksam. Eller tala med den veterinär som har god kunskap om skötselrutinerna på din gård.

Enligt den utmärkta nystartade tidskriften EquiLibris som hade tema Avmaskning i sitt första nummer och skriften Hästens parasiter som Jordbruksverket gav ut 2007 så är 200 EPG ett nedre riktvärde för att avmaskning bör ske. I bakhuvudet ska man ha att skälet till att man i allt högre grad förordar andra åtgärder än avmaskning för att bekämpa parasiter och att man ska kontrollera huruvida hästar behöver avmaskas, är att vi riskerar att stå utan läkemedel mot parasiter för att maskarna börjat utveckla resistens. Och det är inte roligt. Så säkerhetsavmaska inte utan avmaska när det behövs och fundera på om det finns andra åtgärder du kan vidta på gården med mockning, betesputs, sambete, utökade arealer etc.

PS – för alla med större besättningar (minst 8 hästar) har SVA ett särskilt erbjudande om kontinuerlig övervakning av parasitläget tillsammans med gårdsanpassad rådgivning. Det ska jag nog nappa på. Läs mer om avmaskning och sommarens bajsjakt i ett annat inlägg.

Igår kväll var det bajsjakt på schemat. Ett av mina mer udda inslag i jobbagendan.  Jag stod på vakt i unghästhagarna och väntade på naturens gång.

Kunskap är föränderlig. Nu får man tänka lite extra vad det gäller avmaskning av hästar för att inte riskera att inälvsmaskarna blir resistenta mot de avmaskningspreparat vi har att tillgå. Jag har alltid följt SLU-normen och bytt preperatgrupp vartannat år, (förutom ivermektin under senhöst/styngflugan), sedan följt preparatintervallen under sommaren förutom på äldre ridhästar som bara maskats vid betessläpp. Träckprov har jag låtit göra ibland förr, till exempel på en enstaka individ som sett ut att vara infekterad. Men sedan i höstas tar jag träckprov innan beslutet om avmaskning på unghästar och ridhästar. Jag har ju hästar i flock i lösdrift så här blir det grupprov, att prova en och en skulle bli orimligt kostsamt. Men det finns undantag. Nu i vår hade en noggrann fölägare tagit träckprov på sitt föl innan han skulle åka hit. Den hade alltför höga värden EPG av liten blodmask (Eggs Per Gram) och avmaskades några dagar innan insläpp. Det visade sig att han också var lite infekterad av stor blodmask (det tar ytterligare 10 dagar av extra odling). Nu tar jag nytt träckprov på unghästflockarna och tar samtidigt ett separat prov på just honom.

Hästarna undrar väl. Jag står där beredd med plastpåsen i handen. Väntar, väntar och så plötsligt, en häst lyfter på svansen och jag far fram och stoppar i påse. Lyckan är stor när det är de yngsta hästarna som bajsar. Ju yngre hästarna är, desto känsligare för parasiter. Fast man ska vara medveten om att hästar (eller snarare beten) aldrig är helt parasitfria. Men härja fritt och hämma hästarnas utveckling till friska hästar ska de inte få. Proven tar jag med mig till Skara och lämnar in på AnalyCen. Det kostar 270 kr + moms per prov. Det ger extra kunskap om ens marker och hästhållning även om inte ett träckprov säger allt.

Utöver träckprov är det så mycket mer man kan göra för att minska parasittrycket. Det viktigaste jag gör är att byta marker för unghästarna, mellan sommar- och vinterhagar, att inte ha för många hästar i förhållande till hagarnas storlek samt att jobba på att ha en så ren utfodringsmiljö som möjligt. Vi mockar med traktor runt foderplatser och nyss har jag köpt fler foderringar för att se till att hålla hästarnas rumpor ur maten Sambete eller växelbete har jag dock inte. Om man nu inte räknar in att grannens får brukar tycka hästarnas gräs är gott på hösten och komma över och hälsa på!

Ett tips på en ny bra tidning om veterinärmedicin är EquiLibris. Den är inte bara riktad till veterinärer utan till kunskapstörstiga hästägare och till oss som jobbar i hästnäringen. Deras första nummer har tema avmaskning. Den ges ut med fyra nummer och kostar 200 kr per år. Även hos Jordbruksverket kan man beställa en skrift som heter Hästens parasiter. Det är fyrtio sidor bra fakta för en liten summa pengar, 50 pix. Den finns under Trycksaker/Jordbruksinformation/2007. På samma hemsida finns även andra bra och billiga skrifter om djurskydd, brandskydd, stängselbyggnation mm.