Nu har Europaparlamentet dragit igång kampanjen för att få 375 miljoner människor i 27 länder att gå och rösta i juni. Det satsas 200 000 miljoner kronor på att få folk att gå och rösta.

Jag säger bojkotta valet! Bränn era röstkort! Visa ert missnöje!

EU har varit och är byråkratins högborg  med massa högavlönade eurokrater, den nya tidens aristokrater. Eurokraterna  är politiker och lobbyister som håller företagen i handen, och ser till att företagens intressen tas tillvara i första hand och i andra hand politikernas.

Det blev övertydligt i och med Lissabonfördraget, som ska drivas igenom till varje pris. Detta arbetar- och medborgarfientliga avtal som den svenska regeringen nekade Sveriges invånare att rösta om.

Lite om Lissabonfördraget:

• EU-kommissionen ska minska ledamöterna från en representant från varje land, till 18 st. Var tredje mandatperiod kommer det enskilda medlemslandet stå utan representant, eftersom man ska rotera.
• EU-domstolen får mer makt. Bl a  så underordnas Sveriges grundlagar EU-rätten. Det fastställs att unionens lagar har företräde före de nationella.
• EU får större makt att stifta lagar, oavsett vad vi tycker. Dessutom får unionen större  makt att begränsa vår egen regerings möjligheter att stifta egna lagar.
• Arbetsrätten hotas. I Vaxholmsdomen underkänner EU rätten att strejka och blockera avtal som dumpar löne- och anställningsvillkoren i Sverige
• EU ska militariseras och medlemsländerna förbinder sig att upprätta ett gemensamt försvar. Dessutom ska medllemsländerna gradvis förbättra sina militära resurser. Sverige är inte alliansfritt längre.
• de små medlemsstaternas inflytande i det lagstiftande ministerrådet reduceras drastiskt, det underlättar för de stora länderna att få igenom egna beslut och stoppa sådana man inte önskar.

Lissabonfördraget innebär överföring av makt till EU och dess överstatliga institutioner, och leder till utarmning av den nationella demokratin och inskränker Sveriges självständighet. 

I EU får folkliga fri och rättigheter inte inskränka på marknadens frihet.

 Bristen på insyn och öppenhet har alltid varit ett återkommande klagomål. EU har inte ens en definition på vad som är en offentlig handling. Med risk att vara tjatig, så är ACTA-avtalet ett typexempel på detta.

INSPIRE, Infrastructure for spatial information in Europe, ska införas i svensk lag. Meningen med detta är att skapa en gemensam infrastruktur och gemensamma bestämmelser för information som till exempel kan handla om miljö och människors hälsa. Det handlar om allt från geografiska data om vägar, sjöar och referenssystem till markanvändning. Men det ska även inkludera uppgifter om befolkningsfördelning och människors hälsa och säkerhet. Datainspektionen, DI, varnar nu för att ett införande av direktivet i svensk lag “kan få långtgående konsekvenser för den personliga integriteten eftersom bland annat uppgifter som rör människors hälsa kan bli tillgängliga för både allmänheten och myndigheter”. DI är också mycket kritisk till underlaget till den svenska lagstiftningen. Det saknas konsekvensanalyser kring integritetsfrågorna.

Enligt ett förslag från EU-kommissionen kan Sveriges föräldraförsäkring tvingas förändras. Enkelt uttryckt måste då mamman ta ut mer och pappan mindre. Sven Otto Littorin tröstar oss med följande uttalande “- Det är långa beslutsvägar här. Ett beslut för sådana här förslag föregås av en medbestämmandeprocedur, det vill säga att parlamentet måste vara överens med kommissionen. Och det kan ta tid. Arbetstidsdirektivet tog sju år bara för ministerrådet att komma överens om”.

Sju år!!! Kvarnarna mal inte fort i EU-byråkratins värld. Men vad gör det med tanke på vad politikerna tjänar, speciellt nu med det nya lönepåslaget som innebär 30 000 kronor mer i månaden. Ett påslag på 58%, vilket gör att de kommer att tjäna 86 000 kr i månaden exklusive traktamenten och reseersättningar.

Jag skulle kunna skriva mycket mer om EU, så antagligen återkommer jag i detta ämne.

(10 goda skäl att bojkotta EU-valet)

Svt, Proletären, Proletären, Proletären,DN, DN, DN, DN, HD, HD, Aftonbladet

Må citeres med fuld kildeangivelse: Fremskridt nr. 6-7-8 / August 1995 / 23. årgang

EU-retten sætter sig over grundloven 

EU-domstolen i Luxemburg har tiltaget sig magt som lovgiver, idet den ikke holder sig tilbage for at afsige kendelser, der mangler et konkret EU-lovgrundlag. Og i henhold til EU-traktaten har dens kendelser umiddelbart retskraft i alle EU-lande, uden at sagen skal igennem de nationale parlamenter. EU-domstolen holder sig heller ikke tilbage, når den kommer ind på områder, der dækkes af medlemslandenes forfatninger. Vi må derfor konstatere, at EU-domstolen finder, at den har kompetence til at tilsidesætte den danske grundlov.

I praksis har vi set EU-anslag mod vor grundlov i sagen om forbud mod tobaksreklamer og kvoteordningen for TV-programmer, der kræver, at en vis procentdel skal have oprindelse i EU. Begge forslag berører ytringsfriheden. Kulturelle kvoteordninger er i øvrigt en opfindelse fra DDR, hvor man forbød underholdningsorkestre at spille mere end en vis mængde vestlig musik.

Men én ting er EU-ret. Noget andet kan være at få de nationale domstole til at følge EU-domstolens afgørelser. I Tyskland har forfatningsdomstolen sagt fra. Man vil ikke acceptere indgreb, som rammer forfatningen. I Danmark har vi derimod et problem, for vore domstole har ingen tradition for at sætte politikerne på plads – tværtimod.

I øvrigt må det konstateres, at den danske tilslutning til unionstraktaten ikke giver mulighed for at overføre forfatningsmæssige kompetence til EU-myndigheder. Grundloven er danskernes ukrænkelige ejendom og paragraf 20, som bruges ved overdragelse af suverænitet til EU, siger netop: “Beføjelser, som efter denne grundlov tilkommer rigets myndigheder kan ved lov i nærmere bestemt omfang overlades til mellemfolkelige myndigheder”. Det præciseres altså, at suverænitetsafgivelse skal ske inden for grundlovens rammer – og ikke herudover.

Det har heller ikke på noget tidspunkt i 1953, da grundloven fik den nye paragraf 20, været på tale at åbne mulighed for afgivelse af forfatningsmæssige kompetence. Dette har det danske folk ikke diskuteret og stemt om.

Det er derfor magtpåliggende, at danske myndigheder også tilkendegiver, at Bruxelles ikke kan gribe ind i danske grundlovsmæssige forhold.

Ole Gerstrøm

www.frp.dk 

Læs også: Støt Fremskridtspartiet:

http://fremskridtdk.wordpress.com/2008/12/30/st%c3%b8t-fremskridtspartiet/

Læs også: NEJ til Amsterdam-traktaten:

http://fremskridtdk.wordpress.com/2008/08/02/nej-til-amsterdam-traktaten/

Læs også: Danmark ud af EU: http://fremskridtdk.wordpress.com/2008/12/28/danmark-ud-af-eu/

Antall NUF (Norskregistrert Utenlandsk Foretak) i Norge har hatt en sterk vekst siden årtusenskiftet. Årsaken ligger først og fremst i den såkalte etableringsfriheten innenfor EØS. I 1999 slo EU-domstolen fast i Centros-dommen at enhver EU- / EØS-borger har rett til å etablere sitt eget selskap i det land innenfor EØS de måtte ønske, uavhengig av hvilket land selskapet skal drive virksomhet. Danmark, som hadde nektet slike registreringer der det ikke var noen virksomhet utenfor Danmark, tapte saken og startskuddet gikk for en rivende utvikling innen europeisk selskapsrett der såkalte cross-border-incorporations har blitt mer og mer vanlig. Mange observatører mener at Europa i raske steg er på vei mot en situasjon tilsvarende den i USA, der det i praksis er vanlig å velge helt andre registreringsstater enn der man planlegger å drive sin virksomhet.

Denne utviklingen har blitt drevet frem av en liten håndfull aktører som har satset stort på markedsføring av Cross-Border-Companies, av Cefalon Group, markedsført over hele Europa under fellesbetegnelsen CBC™.

Stron Group har vært den største aktøren i det norske markedet de siste årene med mer enn 6.000 registrerte NUF. Stron Group ble i august 2008 kjøpt opp av Cefalon Group som implementerte det norske NUF-begrepet under den europeiske fellesbetegnelsen Cross-Border-Companies (CBC™’s).

Norge har lenge vært blant de land som, sammen med Tyskland og Nederland, ligger lengst fremme i denne utviklingen. Blant årsakene er trolig at NUF slipper både aksjekapital og revisjonsplikt og dermed blir vesentlig rimeligere å starte og drive. Som følge av en bekymring rundt utviklingen, ba regjeringen skattedirektorat og Finansdepartement utrede situasjonen. Departementet erkjente at Norge ikke kunne forby denne type registreringer, og høringsinstansene var derfor i utgangspunktet begrenset til å vurdere rammene for NUF i Norge.

Høringsrunden ga overraksende få negative tilbakemeldinger på NUF, med unntak blant annet av revisorforeningens kommentarer. Som følge av dette, besluttet finansdepartementet at fritaket fra revisjonsplikten for små NUF skulle opprettholdes.

CBC’s™ har økt voldsomt i popularitet de siste år. Det er nærmere 23 000 CBC’s™/NUF registrert i Norge i dag.  I 1999/2000 var det under 200.

Malmö Aviation är ett av de flygbolag som hävdar att ökade rättigheter för flygpassagerare innebär ett hot mot flygsäkerheten.

De europeiska regionalflygbolagen, bl a Skyways, SAS-ägda Blue 1 och Malmö Aviation, har firat helg med att skjuta sig rejält i foten. Man har presenterat ett aktstycke som antingen är osedvanligt stolligt, eller som visar på allvarliga brister i bolagens säkerhetskultur. På nyåret anslöt sig Svenska Flygföretagens Riksförbund till de europeiska regionalflygbolagen.

Tillsammans anklagar man EU-kommissionen för att äventyra flygsäkerheten genomatt stärka passagerarnas rättigheter. Logiken i flygbolagens ståndpunkt tål att fundera över.

Vad man säger är nämligen att flygbolagen nu kommer att tumma på säkerheten därför att utökade rättigheter för passagerarna blir för dyrt. Därför kommer piloterna att flyga med plan som de inte borde flyga med. Därmed kommer de att riskera både sina egna och passagerarnas liv.

Visst är det häpnadsväckande?

Bakgrunden är den här: Strax innan jul flög de europeiska regionalflygbolagens organisation, ERA, i taket över att EU-kommissionen applåderade en dom i EU-domstolen. Domen innebar en ordentlig smäll på fingrarna för det italienska flygbolaget Alitalia, men är prejudicerande för flyget inom EU. Domen innebär att Alitalia tvingas att ersätta passagerarna när man av tekniska skäl ställde in en flygning.

Flygpassagerare i EU är nämligen sedan några år berättigade till ersättning vid inställningar och förseningar. Men det finns undantag. Det som fick flygbolagen att gå i taket var att EU-domstolen slog fast att tekniska skäl inte alltid utgör den typ av extraordinära omständigheter som befriar flygbolagen från ersättningskrav. EU-domstolen ansåg att problemet med Alitaliaplanet var att flygbolaget hade eftersatt underhållet. Till råga på allt jublade EU-kommissionen över domen.

ERA varnar nu för att det kommer att uppstå situationer där piloter kommer att flyga, trots att kunskap och erfarenhet säger att de inte borde det. Svenska Flygföretagens Riksförbunds ordförande Jan Palmér går på organisationens webbplats Flygtorget på samma linje och talar om att “flygsäkerhetsarbetet undermineras”.

Han menar att “beslutet i klartext innebär att på marginalen ökar risken att en flygning genomförs som annars skulle ställas in av flygsäkerhetsskäl, eftersom en inställning nu kan bli mycket kostbar.”

Därmed slår Palmér, hans organisation och ERA fast att säkerheten inte alltid har högsta prioritet hos flygbolagen. Man bekräftar också att flygbolagens kostnadsjakt innebär en säkerhetsrisk. Det är något som man hittills alltid har fönekat från flygbranschen.

Men ansvaret för ett eftersatt säkerhetsarbete vill han lyfta över på EU-kommissionen: “Vi får hoppas att de EU-politiker som så snabbt välkomnade EU-domstolens beslut också är beredda ta sitt ansvar när den dagen kommer.”

Tala om en bransch som skjuter sig i foten!

Och vilken frekvent flygresenär har inte varit med om att flygbolag hänvisar till tekniska skäl när man ställer in dåligt bokade avgångar?

Bland de flygbolag med svensk anknytning som är medlemmar i ERA finns SAS-ägda Blue 1, Skyways, Golden Air, Malmö Aviation och Göteborgsbaserade City Airline.

Må citeres med fuld kildeangivelse: Fremskridt nr. 4 / April 1995 / 23. årgang

Grundloven tilsidesat 

Både Finland og Sverige fik en ny grundlov i slutningen af 1994. I begge tilfælde blev forfatningerne tilpasset lovgivningsproceduren i EU, således, at bl.a. EU-forordninger, der straks ved vedtagelsen får retsvirkning i EU, kunne blive indpasset i landenes forfatningsmæssige system fra den 1. januar 1995.

I Danmark har vi fortsat grundloven af 1953 som basis for vort demokrati. Heri foreskrives, at en lov, for at få lovkraft, skal vedtages af Folketinget og dernæst stadfæstes af Dronningen. Hvis der skal ændres på denne procedure, skal grundloven ændres tilsvarende. Men hvordan kan bl.a. en EU-forordning så få direkte retskraft i Danmark, uden at dette er nævnt i grundloven?

Regeringen anvender her grundlovens paragraf 20, der blev vedtaget ved revisionen i 1953. Heri hedder det “Beføjelser, som efter denne grundlov tilkommer rigets myndigheder, kan ved lov i nærmere bestemt omfang overlades til mellemfolkelige myndigheder, der er oprettet ved gensidig overenskomst med andre stater til fremme af mellemfolkelig retsorden og samarbejde”.

Jurister har udtalt, at paragraf 20 kan anvendes ved tilslutning til Den Europæiske Union, hvor EU-ret fortrænger dansk ret. Men EU´s første grundlov, Romtraktaten, blev først underskrevet i 1957, fire år efter vor grundlovsrevision. Det man nævnte i 1953 som overstatslige myndigheder, var den europæiske kul- og stålunion og det dengang verserende forslag til international kontrol med atomenergi. Disse organisationer havde veldefinerede beføjelser og opfylder derfor paragraf 20´s bestemmelse “i nærmere bestemt omfang”.

Men dette er ikke tilfældet for så vidt angår både Ministerrådet og EU-domstolen. Domstolen har gennemført integrationsprincipper uden hjemmel i traktatgrundlaget, hvor man blot har set på den overordnede målsætning om etablering af unionen. Domstolen er direkte retsskabende, og den afgør selv i hvilket omfang, den vil inddrage nye områder under sin kompetence. Og Ministerrådet har i traktaten artikel 235 en gummiparagraf, der bruges, hvor man i øvrigt ikke har traktatmæssig dækning.

Heraf følger, at grundlovens paragraf 20 ikke berettiger vor indlemmelse i Unionen. Den korrekte procedure er anvendelse af paragraf 88, der omhandler ændring af grundloven – således som det er sket i Sverige og Finland. Men det her krævede flertal kan næppe opnås, og dette er nok forklaringen på, at grundlovsændringen ikke søges gennemført.

I øvrigt er dette ikke blot et spørgsmål for jurister. Forfatningen tilhører alle danske statsborgere. Men alligevel har den typiske dansker hverken opdaget eller accepteret, at både Folketingets, regeringens og domstolenes kompetenceområder nu overdrages til EU, i det omfang EU måtte vedtage. Men hvordan kan det ske, at grundloven tilsidesættes? Svaret er uhyggeligt. Det ligger i en retskendelse stadfæstet af Højesteret i 1972. Heri hedder det: “Efter de her i landet gældende forfatningsmæssige grundsætninger for fordeling af de forfatningsmæssige funktioner, ligge(r) (det) udenfor domstolenes opgave at træffe afgørelse, om den af regeringen og Folketinget fastlagte fremgangsmåde for behandlingen af lovforslag og derved også om forslaget i sig selv måtte være i strid med grundlovens bestemmelser”.

Det vil sige, at domstolene afstår fra at værne om, at regering og Folketing overholder grundloven ved behandling af lovforslag.

Dette til trods for at grundloven er befolkningens eneste værn imod politikerne. Det er grundloven, som etablerer vort demokrati og fastlægger spillereglerne. Så når et flertal sætter vort demokrati ud af kraft, er mindretallet magtesløst, inden for forfatningens rammer, for domstolene udfører ikke en af deres fornemste opgaver.

Vi befinder os i dag i en forfatningsmæssig krise.

Vi har ikke en forfatningsdomstol som i Tyskland. Politikernes flertal har forpligtet sig til EU og tilsidesætter grundloven for at EU-integrationen kan foretages. Dette må vi kæmpe imod, så dansk selvbestemmelse kan bevares.

Ole Gerstrøm,

tidligere MF

www.frp.dk

Læs også: Danmark ud af EU: http://fremskridtdk.wordpress.com/2008/12/28/danmark-ud-af-eu/

Læs også: Borgernes Europa – og hvad så?: http://fremskridtdk.wordpress.com/2008/12/05/borgernes-europa-og-hvad-sa/

Læs også: EU-retten sætter sig over Grundloven: http://fremskridtdk.wordpress.com/2009/01/15/eu-retten-s%c3%a6tter-sig-over-grundloven/

Der tales for tiden, med stor forargelse i stemmen, om de europæiske regler, som underkender den danske udlændingepolitik. En politik, vi i nogle år har kaldt “fast og fair”. Fast er den, javist, men er den virkelig så fair som vi selv påstår?

EU-domstolen har haft kendelser, der viser, at den danske udlændingepolitik er for hård. De har magten til at overtrumfe de danske regler, og tvinge os til at finde nogle nye og mere lempelige regler. Det har fremkaldt ramaskrig fra samtlige danske medier og politikere. “Danmark mindre suverænt“, “Vi bestemmer ikke længere over vores eget land” og så videre.

Danskerne overreagerer kraftigt i denne sag. Som ægte danskere forsvarer vi os ved at krybe ind i vores eget lille hjørne og råbe af dem, der ikke er enige med os. Det er ikke måden at tackle sagen på. I stedet burde vi vende blikket lidt indad, og huske på, at vi selv var med ved bordet, da disse regler blev vedtaget! Vi skal ikke straks fare op af stolen og brøle “Danmark for danskerne!“. Nej, vi burde i stedet diskutere, om der er noget om snakken eller ej. Er den danske udlændingepolitik for hård? Har vi behov for at afvise alle fremmede ved landets grænse, i stedet for at give dem en fair sagsbehandling? Det mener jeg ikke.

Dansk udlændingepolitik er ikke fair, og hvis vi ender med at fjerne os fra EU for dansk udlændingepolitiks skyld, melder jeg mig ud af Danmark og ind i et ordentligt land. Basta.

Mange vil vide at jeg igennem årene har været en af de hårdeste kritikere af Den Danske Arbejdsmarkedsmodel. Jeg har konstateret den død flere gange og i det hele taget påpeget at den er nået vejs ende. Hvorfor skulle jeg så pludseligt have ondt af den?Jo – i går fik den sit måske et af sine største grundskud da EF domstolen afsagde en dom i en svensk sag C-341/05, den såkaldte Vaxholm-sag. I korthed ser jeg dommen som en konstatering af at EF-domstolen sætter EU-retten højere end den traditionelle nordiske aftalemodel. De nærmere kollektive arbejdsretlige konsekvenser af dommen, vil jeg i denne omgang overlade til andre at kommentere detaljeret, men der er ingen tvivl om at det er endnu et grundskud mod aftalemodellen.En aftalemodel, der ellers herhjemme har det hårdt nok i forvejen med et folketing, der på den ene side påstår, at de holder så meget af den danske aftalemodel, hvor parterne selv forhandler sig på plads om løn og aftale vilkår, og hvor samme folketings medlemmer ustandseligt blander sig i lønudviklingen.Sidste år i januar var det Menneskeretsdomstolen, der dømte eksklusivaftalerne ude.Jeg har ondt af Den Danske Model, fordi ingen af de der er dens ”faddere” – Dansk Arbejdsgiverforening og LO – vil gøre noget for at redde dens sidste ære. De vil ikke erklære den rigtigt død og foreslå en ny model.De vil heller ikke indrømme at den er nået vejs ende og trænger til mere end et ”face-lift”.De påstår højt og frejdigt at den da lever i bedste velgående og har mange år i sig endnu. Det kan de simpelthen ikke være bekendt overfor en dansk arbejdsmarkedsmodel der trods alle dens skavanker har været med til at skabe det samfund vi har i dag og ikke mindst det arbejdsmarked vi har i dag. Bevares et arbejdsmarked der kunne forbedres på flere måder, men som dog også kunne være så meget værre.Alle der har lod og del i det danske arbejdsmarked burde sætte sig sammen og drøfte dets fremtid. Kan man håbe at arbejdsmarkedskommissionen vil gøre det? Hvis den vil må vi spørge, hvorfor den kommission ikke er sat sammen så HELE arbejdsmarkedet er repræsenteret?Den består af de samme gamle vanetænkere som blev dømt i går; og som blev dømt i januar sidste år.Jeg har meget ondt af Den Danske Model, for jeg tror ikke at ”de gamle” organisationer tør tænke nyt.

Eftersom det inte går att uttrycka det bättre än så här, citerar jag Lars Rothelius artikel ur Proletären nr 23 2009

“Tio goda skäl att bojkotta EU-valet:

1. Under fem år i EU-parlamentet tjänar en politiker 10,6 miljoner kronor. Efter löneförhöjningen i sommar får svenska EU-parlamentariker 176800 kronor per månad i lön och ersättningar. Inte konstigt att politiska lycksökare vill få dig att rösta.

2. Glöm allt politikersnack om inflytande och påverkan. Svenska väljare får bara rösta på 18 av 736 EU-parlamentariker.

3. EU-parlamentet är mest en demokratisk fasad. Makten i EU ligger hos kommissionen och EU-domstolen som har rätt att tolka alla EU:s lagar.

4. Sossarnas snack om att de i Bryssel kan bekämpa arbetslösheten är bluff. Åren 1971-1990 var arbetslösheten i Sverige i genomsnitt 2,37 procent. Efter EU-inträdet steg genomsnittet åren 1995-2004 till 5,9 procent. Ungdomsarbetslösheten är förfärande 20 procent.

5. EU:s grundlagar ger lagstadgad högerpolitik. Ett faktum som inte kan förändras av EU-parlamentet.

6. Ett lågt valdeltagande gör EU-parlamentet svagare med mindre legitimitet. I förra EU-valet 2004 var valdeltagandet i hela EU 45,6 procent, i Sverige 37,9 procent.

7. Sverige betalar i år 23,9 miljarder i EU-avgift. Den summan, som bland annat betalar EU-parlamentets verksamhet, hade räckt till att anställa 66000 undersköterskor i kommuner och landsting.

8. I EU-parlamentet i Bryssel är vallöftena som bortblåsta. Här, långt från svenska väljare, är sossar och moderater överens i 97 av 100 omröstningar.

9. Att bojkotta är ett klassmässigt ställningstagande mot kapitalets EU. 2004 valde 72 procent av LO:s medlemmar att bojkotta EU-valet.

10. Att bojkotta är att protestera också mot den EU-politik som drivs i Sverige. Mot jobbexport. Mot lönedumpning genom kapitalets diktat eller import av billig arbetskraft. Mot nedskärningar i skolor och sjukvård. Mot privatiseringar av offentlig verksamhet. Mot massarbetslöshet… Det var en protest som märktes när drygt 6 av 10 svenskar vände förra EU-valet ryggen.
”Om parlamentet ska kunna uppträda som folkets röst med något slags legitimitet så får valdeltagandet inte sjunka.” Olof Ruin, professor och statsvetare.”

Övrigt om EU-valet:

Aftonbladet, HD, no2eu-yes to democracy, Nej till EU, DN, SvD, Aftonbladet-röstköp, Aftonbladet-sofflock, Newsmill

(Visa ert missnöje. Bojkotta EU-valet)

På valdagen: HD-Ledarbloggen, HD, DN-huvudledare, DN-fördjupning, SvD, Aftonbladet, Aftonbladet, Göteborgsposten, Expressen