Under tisdagen kom de sista nomineringarna till kommissionen. Nederländerna för fram sittande kommissionären Neelie Kroes, Danmark nominerar klimatminister Connie Hedegaard och Malta sin socialminister John Dalli. Därmed har alla länder kommit med nomineringar, vilket ger Barroso möjlighet att börja fördelningen av portföljerna. Kommissionen kommer sedan att ställas inför Europaparlamentet för utfrågning, en process som ser ut att börja i januari.

Det gläder mig att 9 av 27 föreslagna kommissionärer är kvinnor, vilket är ett framsteg jämfört med den lista vi hade för fem år sedan. Av dem är dessutom Catherine Ashton nominerad till den viktiga posten som talesperson i utrikesfrågor. Det innebär inte att vi har en jämställd kommission, men i ett Europa där det 2009 finns regeringar som helt saknar kvinnliga ministrar är det ändå en viktig signal. EU har ett ansvar för jämställdheten och för den bild unionen ger utåt som vi inte kan undslippa.

Hela listan på nominerade kommissionärer hittar du här.

På plats i Strasbourg för en förhållandevis lugn session i Europaparlamentet. Det är fullsatt i det svenska delegationsrummet när inte mindre än sju statsråd är på plats samtidigt. Parlamentet blir allt viktigare, särskilt nu när Lissabonfördraget träder ikraft. Därför är den här närvaron viktig, och det visar samtidigt att vi tar parlamentets arbete på allvar.

Idag har jag träffat ,Torbjörn Jagland tidigare norsk utrikesminister och sedan ett par månader generalsekreterare i Europarådet. Vi talade bland annat om situationen för de mänskliga rättigheterna i Ryssland och Vitryssland. Förhoppningsvis kommer Ryssland inom kort att ratificera det protokoll till MR-konventionen som förenklar Europadomstolens arbete.

Dessutom diskuterade vi relationerna mellan EU och Europarådet. Lissabonfördraget innebär ju att EU ansluter sig till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, vilket ska ge EU-medborgarna ett starkare skydd. Jagland var mycket tydlig med att man inte ska betrakta EU och Europarådet som konkurrenter, när EU nu börjar fokusera mer på rättighetsfrågor. Jag delar helt den inställningen. Europarådet med sin breda medlemskrets och de olika konventioner som binder medlemsländerna har en helt central uppgift, som kompletteras av MR-arbetet i EU.

Fyra dagars landsmöte tär lite på krafterna även om det är jätteroligt. Det blir inte så mycket sömn men det är det värt. Sena, långa debatter om alltifrån gårdsförsäljning av vin, till kvotering av föräldraförsäkringen, kärnkraft och skatter. Visst är ett annorlunda sätt att tillbringa lördagnatten, men landsmöten är en viktig del i det politiska livet. Nu står vi väl rustade i att möta väljarna nästa val och att sedan förhoppningsvis förhandla ett nytt regeringsprogram med alliansen i september 2010.

Idag har jag i huvudsak ägnat mig åt att förbereda mig inför Strasbourgsessionen som pågår denna vecka. Jag åker dit tillsammans med ett imponerande antal andra statsråd. Såväl Carl Bildt, Åsa Torstensson, Andreas Carlgren, Beatrice Ask, Tobias Billström och Nyamko Sabuni är där förutom jag själv. En tredjedel av regeringen, parlamentet kan i alla fall inte klaga på att de inte får uppmärksamhet.

Jag ska debattera såväl ansvarsfriheten av förra årets budget som förberedelserna inför toppmötet i december, men jag räknar med att också få svara på en del frågor om förra veckans utnämningar. Jag ska också delta i en del interna möten med parlamentet och kommissionen tex en arbetsrupp om kommunikation och information som de tre instituutionerna har gemensamt. I vårt led att fördjupa samarbetet med Europarådet blir det också en arbetslunch med generalsekreterare Torbjörn Jagland. Samt en del mindre möten och bilaterala träffar med enskilda parlamentsledamöter.

Följer med spänning de sista nomineringarna av kommissionärskandidater. Idag nominerade Grekland Maria Damanakis. Det blir långsamt fler kvinnliga kommissionärer, men än är det inte tillräckligt. I dagsläget har Bulgarien, Luxemburg, Cypern, Sverige, Storbritannien och Grekland nominerat en kvinna och en del tyder på att det blir det även från Danmark och Nederländerna. I så fall skulle det bli åtta, precis som idag.

Om Landsmötet kan man även läsa bland annat: Landsmötesbloggen, Landsmötesbloggen, Nina Larsson, Carl B Hamilton, Karin Granbom Ellison, Anita Brodén, Helena Bargholtz, Fredrik Malm, Christer Nylander, Barbro Westerholm, Olle Schmidt

Cecilia Malmström, ny EU-kommissionär

Sverige får en liberal EU-kommissionär! Ett glatt och värmande besked så här i novemberrrusket. Lika mycket är Sverige att gratulera som Cecilia Malmström personligen. 

Det är svårt att se någon som vore mer lämpad  för uppdraget än Cecilia. Hon har valts för två mandatperioder till Europaparlamentet, 1999 och 2004. Sedan 2006 är hon Alliansregeringens Europaminister. Det är på henne som ansvaret har vilat att förbereda det svenska ordförandeskapet för EU.

Beslutet är också en framgång för Folkpartiet. Vi har argumenterat emot föreställningen att storleken på det parti som Sveriges kommissionär utses från skulle vara av stor betydelse. Viktigare är kompetens, kvalifikationer och erfarenhet – men inte minst entusiasm för Europatanken.

Inget annat parti har samma engagemang för Europa som Folkpartiet. Därför är det också naturligt att flera av de bästa kandidaterna för uppdrag inom EU återfinns inom vårt parti.

Jag publicerar nu på Twitter appetizers ur min nya ordbok – på engelska förstås, svenskan är en obskyr dialekt likt trakiskan och etruskiskan i romarriket, vi måste använda modernt latin, introt tar jag dock på det gamla språket:

För de som har svårt att hänga med i de europeiska tvärsvängarna med politisk pansarvagn över alla småländer har jag nu påbörjat författandet av

EU Newspeak Glossary

Och så här långt har jag kommit hittills. Välkomna att fylla på.

‘Crisis Management’ betyder givetvis ‘War against poor fishermen in Africa’

Telecoms package  – A Pack of Lies 

‘competition‘ - corporate monopoly,

‘modernise’ - severed access,

and consumers’ choice-prices up.

‘crisis management bodies’ = War ministries

“very wide open EEAS” = a dangerous mix of diplomats and generals

 ’the “real revolution” of EU’s new approach’ = An Action Service for an Action Man

Peace = War (har många synonymer)

Streamline decisionmaking = Decide without thinking

Transparency = Government opens your letters and read them

Europas integritetsvänner segrade = Yttrandefriheten avskaffad

Läs euobserver.com: EU military chiefs nervous about Lisbon Treaty implications, DN – Kompromiss om Telekompaketet klar i natt,  Tidigare bloggpost: Snart i en dikatur nära dig – Fredsbevararen

Se även: DN – Regeringen säger ja till gasledningen,  SVD1,    Carl B Hamilton på Newsmill,    SVD – Telekompaketet slutförhandlat,  SVD2,   DN – Kompromiss om Telekompaketet klar,  DN2,    AB1,  AB2,  AB3,    SVD – MP: “Stora skador på Östersjön”,   DN – NordStream: “En viktig milstolpe“,   Mark Klamberg,   Juridikbloggen,   Expressen,   SVD2,  Regeringen.se –  Pressträff,  /det var ju snällt att informera om våldtäkten på Sverige som vi inte hade en aning om skulle hända 1 blixtgordonsekund efter det ‘omstridda’ beslutet om Telekompaketet och 2 blixtgordonsekunder efter Klaus underskrift samt 5 actionmanminuter efter att Moderaterna avskaffade svenskt försvar – vår beredskap verkar ungefär lika god som på Per Albins tid – inför Rysslands intåg på vår ‘inre marknad’/,  Sveriges Radio /vem är det?/, La Quadrature du Net,

Att Lissabonfördraget nu kan träda i kraft tycker jag är fantastiskt roligt och mycket välbehövligt för Europa. Jag vill därför bara kort kommentera några påståenden av dem som inte håller med mig och som helst skulle vilja slippa Lissabonfördraget.

Diskussionen har varit uppe många gånger förut, men Lissabonfördraget gör inte EU till en superstat. Det stärker det direktvalda Europaparlamentets ställning: en viktig reform för ett mer demokratiskt EU. Det ökar öppenheten inom EU: offentlighetsprincipen utökas och ministerrådet öppnas upp. Och det gör det möjligt att på ett effektivt sätt arbeta med en union som nu innehåller 27 medlemsländer och förhoppningsvis kommer att växa ytterligare.

Det innebär inte heller, som Robert Sundberg påstår på Dalademokratens ledarsida, att vi nu givit upp en självständig utrikes- och säkerhetspolitik. Sundberg påstår att Det finns inget utrymme för ett land i unionen att ha en annan linje än den som den höge representanten för. Detta är ett påstående som ofta kommer från vänsterhåll, men det blir inte mer sant för det. En riktigare formulering vore: Det finns inget utrymme för den höge representanten att ha en annan linje än den som länderna i unionen kommer överens om.

Sundberg påstår även att Folkpartiet i över 15 år profilerat sig som det i Sverige som velat ha så mycket överstatlig makt i EU som möjligt. Detta är naturligtvis huvudsakligen demagogiskt: vi ser inget egenvärde i att flytta makt till EU. Däremot är det tydligt för oss att det finns vissa områden där vi gärna ser ett starkare samarbete eftersom vissa frågor helt enkelt inte kan lösas av ett enskilt land. Precis som föroreningar är exempelvis den organiserade brottsligheten ofta gränsöverskridande. Därför förespråkar Folkpartiet ett europeiskt FBI.

Och i denna syn, att EU bör göra mer i vissa viktiga frågor, har Folkpartiet uppenbarligen opinionen med oss. I senaste Eurobarometerundersökningen framgår till exempel att

• 87% av svenskarna vill ha mer beslutsfattande på europeisk nivå i kampen mot den organiserade brottsligheten och mot terrorismen.
• 82% tycker att EU ska ha mer att säga till om i skyddet av miljön.
• 81% vill ha mer samarbete på forskningsområdet.

Det betyder inte att vi vill att EU ska göra allt eller är nöjda med allt EU gör. Jordbrukspolitiken och regionalpolitiken är två tunga områden som vi har tydliga synpunkter på. Jag har länge förespråkat att EU ska ha en tydlig kompetenskatalog, som anger vad EU ska göra (och inte göra).

Detta fick jag tyvärr inte gehör för i processen som mynnade ut i Lissabonfördraget. Men Lissabonfördraget innebär ändå många bra steg i rätt riktning. Därför gläds jag över Lissabonfördraget, men kampen för ett bättre EU slutar inte för det. Vi kanske kan lägga Lissabonfördraget till handlingarna snart och fundera på hur vi går vidare mot ett ännu öppnare och mer demokratiskt EU, som ägnar sig mer åt rätt saker? Alla goda idéer och krafter är välkomna.

Europaparlamentet och ministerrådet nådde natten till idag en överenskommelse om det omdiskuterade telekompaketet. Överenskommelsen innebär att internetanvändare inte kommer att kunna stängas av från sin uppkoppling utan en rättssäker prövning. Bra jobbat av Åsa Torstensson om förhandlade för ordförandeskapets räkning!

Det är glädjande att vi kommit överens. Telekompaketet som helhet stärker konkurrensen och konsumentskyddet i Europa. Detta leder bland annat till bättre priser och fler och bättre tjänster på området.

Det har varit en framgångsrik vecka av det svenska ordförandeskapet. I tisdag godkändes Lissabonfördraget till slut av tjeckiske presidenten Vaclav Klaus. Det innebär att fördraget kan träda i kraft den 1 december. Igår undertecknade Kroatiens och Sloveniens premiärministrar här i Stockholm ett avtal om den gränstvist som länge bromsat upp Kroatiens medlemskapsförhandlingar. Länderna är nu eniga om att lämna frågan till internationell tvistelösning. Kroatien har därmed kommit ett steg närmare EU-medlemskap och kan, om Zagreb håller ångan uppe, slutförhandsla under 2010. Ordförandeskapet har hållt toppmöte med USA.s president Obama och nu är statsministern i Indien i samma ärende. Och i natt nådde vi alltså en överenskommelse om telekompaketet.

En person som arbetade mycket med telekompaketet, klimatfrågan och mycket annat är Ulrika Barklund Larsson som var Sveriges sk. Coreper-1 ambassadör i Bryssel. Hon har varit ett ovärderligt stöd för ordförandeskapet men också inför förberedelserna. I natt avled hon efter en kort tids sjukdom. Ulrika är mycket saknad men ihågkomen för sin enorma arbetsförmåga och ständiga optimism.

Inatt blev det klart att Rådet och Parlamentet via förlikningskommittén har enats om en kompromiss om telekompaketet. Christian Engström har postat den berörda skrivningen angående internetanvändarnas rättssäkerhet här. Här är den i sin helhet:

3a. Measures taken by Member States regarding end-users’ access to or use of services and applications through electronic communications networks shall respect the fundamental rights and freedoms of natural persons, as guaranteed by the European Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms and general principles of Community law.

Any of these measures regarding end-user’s access to or use of services and applications through electronic communications networks liable to restrict those fundamental rights or freedoms may only be imposed if they are appropriate, proportionate and necessary within a democratic society, and their implementation shall be subject to adequate procedural safeguards in conformity with the European Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms and with general principles of Community law, including effective judicial protection and due process. Accordingly, these measures may only be taken with due respect for the principle of presumption of innocence and the right to privacy. and shall guarantee a A prior fair and impartial procedure shall be guaranteed, including the right to be heard of the person or persons concerned, subject to the need for appropriate conditions and procedural arrangements in duly substantiated cases of urgency in conformity with European Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms. and tThe right to an effective and timely judicial review shall be guaranteed.

Det råder en hel del oklarheter om detta verkligen är en seger för oss som värnar om ett öppet och fritt internet.

Enligt Tobias Olsson, SvD är det “en seger för båda läger” vilket visar på den förvirring som råder efter nattens kompromiss. Piratpartiet tar ut segern i förskott, vilket med tiden kan komma att ses som en politisk markering snarare än en politisk seger.

Vad baserar vi denna seger på egentligen? Vad är det möjligt att vi har vunnit? Visserligen lyckades man i kompromissen enas om att “människor inte ska kunna stängas av från internet med mindre än en föregående rättslig prövning”, men 26 av Europeiska Unionens medlemsländer måste ju också bestämma hur eller om detta ska vara fallet. Hittills har vi ju sett Hadopi2 gå igenom i Frankrike, så denna skrivning stoppar ju på intet sätt “3-strikes”-möjligheten på nationell konstitutionell nivå.

Att ha kommit till stånd med en skrivning av denna karaktär ser jag som en Pyrrhusseger. Det stora engagemang och passionen för frågan från nätaktivister, medborgare och en del politiker måste ses som beundransvärda, men i den totala inzoomningen på en viss skrivning i ett visst ramverk som ämnar att uppdatera reglerings- och konkurrenslagstiftning inom EU, måste jag ändå hävda att man missar en den politiska helheten.

Handen på hjärtat: Kan någon påstå att den skrivning vi nu har på bordet kommer att ha effekt mot HADOPI-liknande lagar? Kan någon påstå att denna skrivning kommer att ha någon inverkan efter att ACTA realiseras? Är någon beredd på att hävda att de 26 medlemsländerna inte kommer att ta sig runt detta på andra sätt? Vilka argument och fakta har vi att tillgå för att besvara ovan nämnda frågor?

Den politiska processen och nätaktivismen som utvecklats parallellt med telekompaketet ska till sin helhet ändå ses som en tydlig markering gentemot Europaparlamentet och Rådet. Men jag tänker inte kalla detta för en seger.

Vi får inte glömma att ACTA ligger kvar och spökar i sitt sekretesshölje och om internetleverantörer blir ansvariga för kundernas trafik, kommer det onekligen att påverka en skrivning av detta slag. Då kommer man att kringgå ovan nämnda skrivning.

Skrivningen innehåller kryphål och ska på intet sätt ses som vattentät, speciellt inte innan vi har sett konsekvenserna av denna kompromiss. “3-strikes”-möjligheten hänger fortfarande i luften och ska tas på allvar. I Sverige har den nuvarande Regeringen tagit ställning emot Renforsutredningen, men vi vet sedan IPRED1 att Sverige kan implementera lagar och direktiv som kommer ifrån Europeiska Unionen och som berör upphovsrättsliga företeelser.

Vi får inte heller glömma bort att vi har ett ansvar gentemot resten av Europa och resten av världen att lämna efter oss lagar och direktiv som inte kan användas i ondo eller göras om till hämmande och rättsosäkra lagar. Detta är ett stort problem som vi måste börja tala mer om. När vi diskuterar “internet” i samma andetag som lagstiftning ska vi se på problematiken utifrån flera olika perspektiv som går utöver hur IT-klimatet ser ut i Sverige.

Tillbaka till telekompaketet. Politiker och tjänstemän har tidigare viftat bort kritiken om att det skulle ha funnits någon text om avstängning av användare i själva telekompaketet. Senast jag hörde detta var från Gunnar Hökmark (m) under #ind09. Ok, ja, det må ha varit så att det inte fanns någon skrivning om att man ska kunna stänga av användare, men det fanns ju inte heller någon skrivning om att det inte är OK att användare stängs av utan domstolsprövning sett utifrån lagstiftning som faller utanför ramverket för telekompaketet. Visst finns det då en poäng i att nätaktivister och medborgare har velat ha en sådan skrivning?

Vad som ska ses som problematiskt i den antagna skrivningen är formuleringen “a prior fair and impartial procedure”, jämför med originalet Amendment 138: “a prior ruling by the judicial authorities”. Problemet med 138 var enligt Hökmark och andra att den gick emot den enskilda nationens suveränitet och att det inte är ok. Men, som jag har förstått det, så var detta inte ett problem beroende på i vilken artikel man lade till 138:an. Allt hängde på om 138:an stod med i artikel 1 eller i artikel 8, som jag uppfattade det. Men å andra sidan är jag inte en teknikkunnig jurist…

Skrivningen vi har för handen är på intet sätt självklar. Vad vi har fått igenom här kommer att behöva tolkas av både Europeiska Domstolen och nationella domstolar. Texten berör ju också bara vad medlemsländerna tar till för medel i processer för säkerställandet av IPRs.

Vi har fortfarande inte upprättat ett skydd för nätneutraliteten. Vi behöver generella principer för flera olika nivåer som inkluderar det globala, det nationella och det lokala. Vi måste visa hur nätneutraliteten är det som har gjort “internet” till vad det är och att den är det som kommer att säkerställa innovation, konkurrens och en fortsatt utveckling av internet som tillåts vara fri och öppen.

Vad regleringar och lagar som FRA-lagen, IPRED, datalagringsdirektivet, HADOPI och andra IPR-relaterade initiativ visar är att dessa modeller blir daterade redan innan de implementeras, och görs nästintill verkningslösa av användarna, vilka utvecklar verktyg för att ta sig runt dessa innovationshämmande, konkurrensförsämrande och icke nätneutrala lagar. Dessa ramverk hotar marknaderna och konkurrensen på lång sikt snarare än att stärka dessa.

Vi ska vara mycket kritiska mot skrivningar som kan tolkas som hämmande för “internet” såsom det har utvecklats under de senaste 40 åren, såsom det påverkar vår tillvaro och samhälle, och hur vi vill att internet ska utvecklas i framtiden. Utvecklingen som vi har erfarit och som har varit en förutsättning för internet som vi förstår det och som bygger på nätneutralitet. Jag ser inte hur internet kan få fortsätta att göra det omöjliga möjligt om vi låter en ekonomisk maktsfär med dess diskurs omvandla internet till en marknadsplats med begränsningar. Mer “internet” mindre business.

Telekompaketet är slutförhandlat men ännu inte genomröstat. Europaparlamentet röstar om telekompaketet i dess nuvarande form någon gång mellan den 23-26:e november och vi kan på intet sätt få med något om nätneutralitet den här gången. Men vi riskerar att en massa IPR-relaterade lagar och direktiv kommer före på grund av att den politiska processen som vi försöker påverka dras med en episk tröghet som får vilken nätaktivist som helst att sucka och himla med ögonen av utmattning. Efter telekompaketet behöver vi först se tillbaka på året och ägna åt oss självkritisk eftertanke. Sedan måste vi tillsammans skaka av oss det här och gå vidare.

Någon eller några bör jämföra skrivningar, begrepp och fraser från de läckta ACTA-dokumenten och de versioner vi har av telekompaketet. Enligt de senaste läckorna kommer operatörer möjligtvis tvingas att ta ansvar för trafik som de absolut inte kan eller vill ta ansvar för. Farmor Gun frågar om det här är slut på upphovsrättslobbyns orgier(!) och nej jag tror verkligen inte det. Vi vet fortfarande för lite om ACTA, men vi vet generellt sett för lite om vilka som har dragit i trådarna på Europeisk nivå när det gäller telekompaketet. Här behöver vi bli bättre på koppla samman aktörer och vilka som talar med vilka.

Seger eller inte? Nej, jag tycker inte det. Men alla verkar nöjda, från parlamentarikern till svenska politiker. Karl Sigfrid är i alla fall osäker på om denna version av 138:an (det är ej originalet) kan skydda mot ACTA:s möjliga krav på avstängning, eller det faktum att det i skrivningen inte står någonting om rätt till prövning i domstol (vilket har skapat en del förvirring vad prövningen egentligen innebär). Den kompromisstyngda skrivningen saknar alltså krav på domstolsprövning, så hur ska vi se detta som en stor seger? En tydlig markering vore en mer passande formulering.

Vad innebär en rättslig prövning om det inte inkluderar domstolsprövning i exempelvis i det svenska rättsväsendet? Någon som vet?

Den nya versionen av skrivningen är inte perfekt och vi bör ha det i åtanke när vi framöver ägnar oss åt den kommande konsekvensanalysen efter att telekompaketet röstas igenom i Europaparlamentet. Men nu börjar verkligen kampen om nätneutraliteten och alla positiva värden som den medför. Men vi ska fortfarande se denna kompromiss som en språngbräda för fortsatt arbete med att säkra internets öppenhet och förhindra restriktioner relaterat till internetaccess.

Till sist, om nätaktivismen inte blir mainstream och lyckas sträcka sig utanför den svenska bloggosfären och bli internetionell kommer vi inte att få mycket att hurra för i framtiden. Att ge understöd till parlamentariker har visat sig vara mer betydelsefullt än att gå för full maskin mot riksdagen. Internet är något gränslöst och aktivismen bör även kunna vara det.

Telecoms package amendment 138 compromise

Uppgörelsen om Telekompaketet är ett stort steg i rätt riktning för Europa och den understryker betydelsen av det engagemang som många av Europas medborgare visat i frågor runt grundläggande mänskliga rättigheter. Man behöver inte vara vare sig federalist eller för ökad överstatlighet för att anse att EU har en skyldighet att basera en del av sin legitmitet på ett grundläggande skydd för medborgerliga rättigheter inom unionen.

Men den understryker också det fakum att Lena Ek, trots sin ovilja att erkänna det, stått sida vid sida med Piratpartiets Christian Engström, på kollisonskurs med sin partikollega Torstensson. Piratpartiets frågor, borde vara Centerpartiets, så är det i Europa idag och så borde det också vara i Sverige, jag beklagar att så inte är fallet.

Jag hoppas att Åsa Torstensson väljer en låg profil de kommande dagarna snarare än att försöka samla integritetspoäng över något som hon tillsammans med sitt supportergäng på departementet aktivt motarbetat.

Kanske vi kan hoppas på ytterligare en Centerpartistisk guldpirat i Lena Ek :-)

Bravo!

Mvh

M

Äntligen kommer det efterlängtade beskedet; Tjeckiens författningsdomstol har godkänt Lissabonfördraget och därmed förväntas president Vaclav Klaus skriva under inom kort. Klaus är den sista av EU:s stats- och regeringschefer som behöver ratificera fördraget för att det ska kunna träda ikraft.

För oss som tror på EU som en stark internationell kraft som kan arbeta för fred och demokrati är detta riktigt goda nyheter. En utvidgning av EU skulle nästan omöjliggjorts om Lissabon fallit. Enligt gällande fördrag får nämligen inte EU växa mer. Det hade kanske gått att få igenom ett mindre tillägg till fördragen, men då hade det krävts helt nya förhandlingsrundor och utvidgningen hade dröjt. Dessutom gör Lissabonfördraget att det blir lättare att fatta beslut, eftersom många frågor nu undantas från konsensuskravet. Tyvärr är frågan om var Europaparlamentet ska sitta inte en sån fråga, så vi kommer fortsätta tvingas betala med skattemedel och stora koldioxidutsläpp för att parlamentet ska kunna flytta fram och tillbaka mellan Bryssel och Strassbourg ännu ett tag.

Ytterligare fördelar är att maktfördelningen mellan Europaparlamentet och nationella/regionala parlament klargörs. Viss makt flyttas till EU-nivå, medan annan flyttas ner till de nationella parlamenten. De nationella parlamenten får också ökade rättigheter att avvisa EU-lagstiftning som de anser vara oförenliga med t.ex. EG-rätten. På detta sätt stärks medborgarinflytandet och EU blir mindre av en centralstyrd elitistisk sammanslutning. Förvisso hävdar många EU-motståndare motsatsen, men allt som oftast har de missförstått det nya fördraget, alternativt använder sig av skrämseltaktik utan grund i verkligheten.

Jag ser fram emot ett bättre fungerande EU som kan börja jobba mer för sina medborgare och medlemsländer, på ett effektivare sätt.Visst, ibland kommer vi att få acceptera beslut som vi inte gillar, när den nationella vetorätten försvinner på många områden, men det är så demokrati fungerar.

Intressant?

Har idag talat om ordförandeskapet och EU:s utmaningar inför ett 70-tal gymnasielärare på Oscarsteatern här i Stockholm. Idag hölls nämligen en av 18 utbildningsdagar över hela landet på temat “Lär mer om EU”, där lärare i samhällskunskap får en duvning i EU-kunskap och dessutom tips och idéer kring EU kan tas in i klassrummet och undervisningen göras mer intressant.

Seminarieserien, som organiseras av Internationella Programkontoret, är resultatet av ett nytt slags samarbete kring kommunikation om EU som Regeringskansliet på mitt initiativ ingått med EU-kommissionen och där även Europaparlamentet ingår. Insatserna finansieras helt av EU-kommissionen.

Det här är en viktig satsning, som kommer att fortsätta i flera år framöver. En undersökning som Skolverket gjorde 2007 visar nämligen att EU behandlas styvmoderligt i undervisningen på gymnasiet. I läroböckerna beskrivs EU ofta som en internationell organisation bland andra, och sällan kopplas EU-undervisningen till konkreta sakfrågor. Nästan hälften av eleverna ansåg sig ha dåliga kunskaper om EU när de lämnade gymnasieskolan.

Det är ett oroande resultat. Att förstå hur EU-samarbetet påverkar politiken här hemma bör förstås vara lika centralt som att förstå hur riksdag, regering och kommunfullmäktige fungerar. EU är ju sedan länge en integrerad del av den svenska demokratin.

Lärarna har förstås en nyckelroll i att stärka EU-undervisningen i skolan, och så många som tre av fyra lärare ansåg i Skolverkets undersökning att de behövde ytterligare kompetensutveckling i EU-frågor. Jag hoppas därför att den här satsningen kan bidra till att ge EU-kunskaperna den plats de förtjänar i skolarbetet. Jag har medverkat vid några av dessa seminarier och vid varje gång har det blivit mycket intressanta diskussioner så att intresset finns är helt uppenbart.

För några timmar sedan blev det klart att den ryska människorättsorganisationen Memorial får årets Sacharovpris, Europaparlamentets pris för tankefrihet. I 20 års tid har Europaparlamentet gett det till modiga förkämpar för demokrati och mänskliga rättigheter, som kubanske dissidenten Oswaldo José Payá Sardiñas (som jag själv nominerade), Nelson Mandela, Reportrar utan gränser och vitryske oppositionsledaren Aljaksandr Milinkevitj.

Till denna skara sällar sig nu Memorial. Det är en värdig vinnare som tydligt kämpat för demokrati, mänskliga rättigheter och rättssäkerhet i länderna i f.d. Sovjetunionen. Europaparlamentets polske talman Jerzy Buzek motiverade priset med

Genom att tilldela årets Sacharovpris till Oleg Orlov, Sergeg Kovalev och Ljudmila Alexejeva för organisationen MEMORIAL och alla andra som arbetar för mänskliga rättigheter i Ryssland, så hoppas vi bidra till att få ett stopp på rädslan och våldet som finns runt arbetet för mänskliga rättigheter i Ryssland. Vi hoppas också få ut vårt budskap att människorättsaktivister måste ha möjlighet att utöva sin rättighet till tankefrihet och rätt att uttrycka sig.

Kärlek mellan vuxna är ingen sjukdom.

Det är förstås en självklarhet för alla oss här idag. Idag är det precis 30 år sedan som som socialstyrelsen beslutade att ta bort homosexualitet ur registret över sjukdomsdiagnoser. Det skedde efter många år av uppvaktningar från RFSL och andra. Brytpunkten blev en sittmanifestation i Socialstyrelsens trapphus. Ett antal personer sjukanmälde sig från jobbet på grund av homosexualitet för att delta i aktionen.

“Vi är arga, inte snälla. Vi är homosexuella. Nu ska sjukdomsstämpeln bort, annars blir processen kort” skanderade demonstranterna i trapphuset. Polisen kom till platsen, men ingrep inte eftersom det rörde sig om en fredlig demonstration. Barbro Westerholm, idag liberal riksdagsledamot och partikollega med mig, var vid den här tiden nytillträdd generaldirektör och var en av nyckelpersonerna för att få bort homosexualitet i registret. Få personer har gjort mer för att ta bort sjukdomsstämplen än just Barbro. Än idag är hon en hängiven och engagerad kämpe för HBT-personers rättigheter.

Tyvärr är kärlek till någon av samma kön fortfarande klassad som en sjukdom i många länder och även inom EU-kretsen trakasseras HBT-personer regelbundet och hotas av repressiva lagar. Det är skamligt.

Idag ägnar jag hela dagen åt att förbereda mig för debatter, seminarier och annat i Strasbourg där Europaparlamentet har session. Åker dit tidigt i morgon bitti och har på agendan en debatt inför Europeiska rådet, en debatt om EU och USA-förbindelserna, en debatt om demokartidimensionen i EU:s utrikespolitik och den nya europeiska utrikestjänsten. Dessutom är det frågestund, nordisk frukostföreläsning, besök i östersjöarbetsgruppen och en del andra möten. Det blir som vanligt två intensiva dagar.

Kan tänka mig att det blir en hel del frågor och diskussion om de institutionella frågorna och hur vi skall inplementera Lissabonfördraget. Här råder en frustrerande osäkerhet eftersom vi inte vet vad som händer i Prag. Den 27 oktober har författningsdomstolen hearing i frågan och kort därefrter, men troligen inte förrän i början på november, kommer domen. Vi vet fortfarande inte exakt vad president Klaus vill och om han garanterar att han sedan kommer att skriva under. Samtal pågår dagligen mellan den tjeckiska regeringen och presidentpalatset och från svensk sida har vi förstås regelbunden kontakt med våra tjeckiska kollegor.

Irlands rungande Ja i helgens folkomröstning om EU:s Lissabonfördrag gör att arbetet nu äntligen kan gå vidare för att skapa en europeisk union som fungerar för alla medlemsländer. Det ska mycket till för att Tjeckiens president Vaclav Klaus verkligen ska göra allvar av sitt hot att inte ratificera fördraget. Jag väljer att tro att så inte kommer att ske.

Det blir alltså det svenska ordförandeskapet som får det stimulerande uppdraget att föra Lissabonfördraget i hamn. Det är en hedrande men också mycket ansvarsfull uppgift. Nu gäller det också för Sverige att tillsätta den bästa möjliga kommissionären. Många självklara kriterier har nämnts när frågan diskuterats. Det ska givetvis vara en person som har betydande sakkompetens, lång politisk erfarenhet och vana vid att förhandla i internationella sammanhang.

Men en kvalitet är kanske ännu viktigare – det måste vara en person som älskar Europa och som brinner för det europeiska samarbetet!

Ingen förvånas väl över att jag som engagerad i Sveriges mest Europavänliga parti tycker så.  Men jag är knappast ensam om det. Europaparlamentsvalet i juni ger ett tydligt besked i frågan: de partier som är positiva till Europa ökade. Partier som är negativa, kluvna eller ljumma gjorde dåliga resultat. De förr så Europaintresserade moderaterna ökade något men från en låg nivå. I årets valrörelse framförde de en Europapolitik med en begränsad glädje över Europatanken. Huvudbudskapet var i stället att EU så mycket som möjligt skulle gynna Sveriges intressen. Valresultatet blev därefter – moderaterna hamnade återigen under 20 procent.

Detta är viktigt att komma ihåg när regeringen snart utser Sveriges nya kommissionär. För moderaterna är det viktigast att kommissionären blir en moderat. För mig är det viktigare att personen brinner för ett Europa i en ny tid. Därför borde regeringen utse en liberal EU-kommissionär.

Följande text är tagen från Kent Ekeroths artikel på Newsmill.

Lissabonfördraget, det vill säga EU:s nya grundlag, kommer effektivt göra slut på Sveriges självständighet och suveränitet. När fördraget går igenom kommer EU:s lagar vara överordnade svenska lagar på precis alla områden. Sverige blir en provins i EU-staten.När nu irländarna tvingades rösta “rätt” forsätter arbetet med att driva igenom denna odemokratiska grundlag som inte har någon förankring hos Europas folk. Men det finns en person som ensamt kan hindra att denna grundlag pådyvlas Sverige och Europa – hans namn är Vaclav Klaus – Tjeckiens president.

Redan 2005 röstade både Holland och Frankrike nej till det som då kallades EU Konstitutionen. Efter att grundlagen blev nerröstad kunde man trott att förslaget skulle fallit, men istället beslutades det att grundlagen skulle döpas om till något mjukare som väcker mindre anstöt hos Europas folk.

Så denna EU-grundlag lanserades igen, men nu under namnet “Lissabonfördraget”. Symboliskt laddade aspekter som en EU-nationalsång och EU-nationaldag togs bort – dock visar det sig att EU ändå införde sin nationaldag som är den 9 maj och nationalsången spelades dessutom upp när EU:s statschefer skrev under avtalet den 13 december 2007. Titlar som “utrikesminister” döptes om till krystade benämningar som “Unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik”. Allt detta och mer därtill gjordes för att föra Europas folk bakom ljuset och på så sätt slippa ställa denna grundlag inför ytterliggare folkomröstningar, där förslaget skulle blivit nerröstat.

Lissabonfördraget är i princip identiskt med den EU grundlag som lanserades 2004 och som blev nerröstad 2005. Annat namn – samma innehåll.

I opinionsundersökningar har det även visat sig att denna grundlag inte åtnjuter något stöd ute i Europa. DN skrev den 9 juli 2007 att en Sifo-undersökning visat att sju av tio svenskar vill rösta om Lissabonfördraget. Enligt svensk lag måste folket tillfrågas för att Sveriges grundlag ska kunna ändras och eftersom Lissabonfördraget gör EU:s grundlag överordnad svensk, innebär det i praktiken att svensk grundlag ändras. Men Reinfeldt har inte frågat svenska folket om detta.

Fransmännens röster ignorerades. Holländarnas röster ignorerades. Irländarnas röster ignorerades (tills de tingades att rösta rätt i fredags). Endast Spanien röstade “ja” till denna grundlag år 2005. Resten av Europas länder blev inte ens tillfrågade och rörande “Lissabonfördraget” är det endast Irland som fått chansen att säga sitt.

Frågan alla bör ställa sig är; vad ska vi behöva göra för att denna grundlag inte ska gå igenom?

Anthony Coughlan, professor emeritus vid Trinity College Dublin Irland, menade 2005 att:

- EU-konstitutionen ersätter medlemsländernas egna konstitutioner och blir den juridiska grunden för EU-länderna. EU-konstitutionen blir en del av vår egen konstitution och den kan inte ändras utan godkännande av andra länder. Det är det mest betydande steget någonsin i den europeiska integrationens sextioåriga historia, när det gäller strävan mot en europeisk stat.

- Inte på något område ger konstitutionen permanent undantag för vad som kan ställas under EU-kontroll. Det enda område av betydelse där makten kommer att ligga kvar hos medlemsländerna är rätten att beskatta, men även där öppnar konstitutionen för en förändring.

Alltså en grundlag som gör att EU:s lagar står över svenska lagar. En grundlag som gör att alla politiska områden i Sverige berörs av EU:s makt.

I och med Irlands “ja” den 2 oktober 2009 står endast en person mellan oss och denna odemokratiska och folkligt oförankrade grundlag – Vaclav Klaus, tjeckiens president.

Han har redan visat prov på stor mod och övertygelse i sin vägran att skriva under Lissabonfördraget, trots intensiva påtryckningar från EU-eliten och dess byråkrater. För detta har herr Klaus min och miljoner europeers tacksamhet.

Om Vaclav Klaus fortsättningsvis inte heller skriver under på Lissabonfördraget kommer han gå till historien som en otroligt modig man som räddade Europa, dess folk och nationer, från att falla i armarna på ett EU som blir allt mer odemokratiskt och totalitärt. För genom att skjuta upp Lissabonfödragets införande ger han tid för det engelska Conservative Party att ta makten i England våren 2010 och utlysa en folkomröstning om Lissabonfödraget, vilket deras partiledare David Cameron lovat. En sådan folkomröstning skulle högst troligen resultera i ytterliggare ett “nej” och slutligen slänga detta fördrag på soptippen och därmed rädda Europa och dess nationer.

Vaclav Klaus kommer av miljoner och åter miljoner européer betraktas som en hjälte och en av de stora statsmännen i vår tid om han står fast vid sin övertygelse och motstånd mot Lissabonfördraget.

Med anledning av detta har jag startat en kampanj till stöd för Vaclav Klaus och emot Lissabonfördraget. Jag uppmanar alla frihetsälskande europeer att gå med i denna kampanj och att skriva under det upprop som ska presenteras för Klaus när tillräckligt många namn skrivit under.

Med lite tur men framförallt engagemang kan uppropet och den kampanj som är startad bidra till att Vaclav Klaus inte skriver under på Lissabonfördraget!

Kent Ekeroth

“Kampanjsida”

Facebookgrupp

Namninsamling

Miljöpartiet de gröna är ett parti som får allt fler sympatisörer. I Sifos väljarbarometer för september 2009 (pdf) är Miljöpartiet med 8,9 procent Sveriges tredje största parti, efter Socialdemokraterna (34 procent) och Moderaterna (29 procent). Samma tendens fanns i väljarbarometern från Aftonbladet/United Minds för juni 2009 (S 32 procent, M 24 procent respektive MP 10,5 procent). Siffrorna från DN/Synovate för augusti 2009 var något annorlunda, med Folkpartiet som tredje största parti (8,4 procent) och Miljöpartiet som fjärde största (8,1 procent). Men tendensen är tydlig.

Också i valet till Europaparlamentet i juni 2009 var Miljöpartiet, relativt sett, en av vinnarna. Folkpartiet, Miljöpartiet och Piratpartiet var de partier som gick fram – för att de tydligt pratade politik och visade vad de ville med sina eventuella mandat. Miljöpartiet blev med 11 procent fjärde största parti från Sverige, efter Socialdemokraterna (24,4 procent), Moderaterna (18,8 procent) och Folkpartiet (13,6 procent). Sammantaget gick partigruppen De gröna/Europeiska fria alliansen (G/EFA) från 5,7 till 7,5 procent, medan de flesta andra partigrupper tappade. Bland stockholmarna fick Miljöpartiet fler röster än Socialdemokraterna, efter Moderaterna och Folkpartiet. I stadsdelen Majorna i Göteborg, med en befolkning till stor del bestående av välutbildade medelinkomsttagare, fick Miljöpartiet flest röster av alla partier. I distriktet Mariaplan blev resultatet hela 37,5 procent – partiets högsta i landet.

Vilka är det då som röstar på Miljöpartiet? Efter riksdagsvalet gjorde en grupp inom partiet – ledd av tidigare språkröret Lotta Hedström – en eftervalsanalys som utmynnade i rapporten Fast i diket? (se “filer” längst ned i högerspalt). Där konstateras bland annat att partiets ökade stöd de senaste åren främst står att finna i större städer, och där bland unga väljare och invandrare.

I Norrland, i glesbygd och landsbygd och i småföretagar- och Sverigedemokratitäta kommuner blir vi allt svagare och går stadigt bakåt. Där har vi backat eller utraderats nästan helt. /…/ I de bilberoende delarna av landet har vi, efter många års utebliven moteld, strandat som de elaka bensinprishöjarna, vargkramarna eller de verklighetsfrämmande storstadsintellektuella.

Ett på sitt sätt framgångsrikt sätt att stärka Miljöpartiet i en mindre kommun, närmare bestämt bruksorten Hagfors (ca 5 400 invånare) i Värmland, bedömdes av den lokala partiföreningen inte kunna nå framgång utan draghjälp från en kandidat vars åsikter var ett så allvarligt avsteg från partiprogrammet att han blev struken från riksdagslistan. Bernt Eklund är positiv till jakt på varg och har drivit frågor som att – av föregivna miljöskäl – stoppa invandring. Han applåderades i Nationellt motstånd, organ för nationalsocialistiska och främlingsfientliga Svenska motståndsrörelsen, men väckte skarp kritik från framträdande miljöpartister som Anders Wallner (sedermera språkrörssekreterare för Maria Wetterstrand). Eklund fick stå kvar på kommunlistan i Hagfors, då han ansågs ha starkt bidragit till att göra MP Hagfors levande igen. Till partikongressen 2007 skrev han, utan att nämna just migration, en motion om att verka för befolkningsminskning i Sverige, ett rikt land med hög resursförbrukning per capita, för att rädda miljön.

I sitt tal till 2008 års partikongress tog partisekreteraren Agneta Börjesson avstamp i den åtminstone tidigare så vanliga bilden av miljöpartister som “en sorts grönavågare som odlar sin egen ekologiska mat och har skägg”. På basis av de omfattande undersökningar – drygt 16 000 personer i åldern 15-79 år svarar på en enkät om mediekonsumtion, demografi, intressen, vanor, penningutlägg, butiksbesök, varumärken med mera – som årligen utförs av Orvesto Konsument kunde hon dra vissa slutsatser om den typiska sympatisören till Miljöpartiet. Ofta är miljöpartisten

ung, välutbildad och bor i stan. Även de som bor på landet verkar ha en positiv attityd till stan. Hon, för hon är betydligt oftare en kvinna, är generös och ger till välgörenhet. /…/ Vi är öppna för förändringar, tycker att tid är viktigare än pengar och att familjen är viktig. Vi ställer upp för angelägna frågor men tycker inte att traditioner är särskilt viktiga. Individualister som vill ha jämlikhet, vi tycker att det är viktigt att få vara välinformerade och vill ha utmaningar och äventyr. /…/ [Till fritidsintressena hör] meditation, yoga, astrologi, konst, ungdomskultur, kvällskurser, sportdyk, äventyrssporter, sy kläder, jämställdhetsfrågor, religionsfrågor och andra länders kultur.

Ett sista kompletterande exempel: En undersökning, Journalistkårens partisympatier, som gjordes av medieforskare vid JMG, Göteborgs universitet, under hösten/vintern 2005 visar att Miljöpartiet är det mest överrepresenterade partiet bland Svenska journalistförbundets medlemmar – andelen miljöpartister är nästan fyra gånger så stor som bland allmänheten. Nästan var fjärde journalist sympatiserar med Miljöpartiet, skrev professor Kent Asp på DN Debatt den 25 april 2006. Det framträder en ganska tydlig bild av vilka som sympatiserar med Miljöpartiet. Med statsvetarna Ulf Bjerelds och Marie Demkers uttryck skulle vi kunna säga att det till stor del handlar om “världsförbättrande fria logotyper”, en del av vad sociologen Richard Florida kallar “den kreativa klassen”.

***

Tillägg den 14 oktober 2009: Många intressanta saker om MP och dess väljare finns att läsa på statsvetaren Henrik Oscarssons blogg. Välj etiketten “Miljöpartiet”.

***

Tycker du det här var intressant? Besök då andra bloggar om: Miljöpartiet, väljarbarometer, opinionsundersökning, Europaparlamentet, valet 2006, Lotta Hedström, Hagfors, Bernt Eklund, Agneta Börjesson, gröna vågen, Kent Asp, journalister, Richard Florida

Tomorrow is the big day.

The second Irish referendum regarding the Lisbon Treaty. Last time, in 2008, 54% of the voters screamed NO and made the officials in Brussels wet themselves in fear. There is no back-up plan for what would happened if the Celtic Tiger decides to ignore Brussels. There is no plan B at all.

I’ve been going through the Irish Times referendum site to try to get a hang on what the Irish people think the election is all about. The first time around the big scaremonger from part of the opposition was that the Lisbon Treaty would be the new European Constitution, meaning, among other things, that the Irish would have to abandon their pro-life legislations. But that aspect seems to be gone by now.

According to the latest polls, 48% of the voters plan to vote Yes while 19% are still undecided and 33 % will vote No.

From a Swedish perspective it sure is an interesting election, especially for the Pirate Party. Passing the Lisbon Treaty would mean two new Swedish seats in the EP, one for the Social Democrats and the other for the Pirate Party embodied by Amelia Andersdotter. However that does not balance the scale at all. Sure, the Parliament would get a bigger say in legislative questions with their vote becoming equal to the European Councils due to the codecision procedure which will be made permanent in all questions except those involving foreign affairs and security issues and certain special legislative areas.

The negative aspects of the treaty are pretty, well, big. First of all the European Council will receive a “President” who will be elected on a 2 ½ year basis. In affect, making the person a “President” over the entire European Union. Second, the European Union will become a legal person, making it possible for the EU itself to form agreements with other legal bodies or countries. This means that much of the member states say in international relations will be diminished, even if member states now will get 8 weeks instead of 6 to review the Commissions legislative proposals.

However, one of the biggest concerns is that the three pillars on which the European Union is founded will be restructured. As of now they consist of the European Community, Common Foreign & Security Policy andPolice & Judicial co-operation in Criminal Matters. The Treaty will warp the pillars into a single legal person, making both the second and the third pillar supranational. For us pirates this means that the question of surveillance might be moved to the supranational level, and most of us have already been bothered by the European development in these issues. Sweden can problaby not do anything about a development towards omnious surveillance even if the Pirate Party would be able to curb the national development.

Well, if it passes, at least we might be able to use the new paragraph which finally enables a member state to leave the union. That has not been possible in any of the previous treaties.

På måndagen inleddes förhandlingarna om telekompaketet mellan europaparlamentet och ministerrådet. Telekompaketet har redan behandlats två gånger i parlamentet och båda gångerna lade parlamentet till en klausul om att ingen ska kunna stängas av från sin internetaccess utan tidigare domstolsbeslut, en klausul som ministerrådet båda gångerna vägrade godkänna. Parlamentet förde dessutom in synpunkter om vem som ska kunna begränsa access till olika sidor på internet och hur detta får göras.

När de nya förhandlingarna kommit igång står det klart att parlamentets förhandlingsgrupp bara kommer att driva frågan om den så kallade paragraf 138, som handlar om domstolsbeslut innan avstängning från internet. Därmed släpper parlamentet den viktiga frågan om vem som i praktiken får censurera internetsidor. Det handlar inte bara om att internetoperatörer skulle kunna spärra access till sidor med information som de själva eller andra med inflytande ogillar (det kan alltså i praktiken inkludera allt från konkurrenters sidor eller nättidningar som går emot regeringen, till information som skulle kunna innebära lagbrott), utan också att vissa tjänster som Skype skulle kunna stängas av om internetoperatören försöker att lansera en egen IP-telefonitjänst.

När telekompaketet har förhandlats fram har det behandlats som att det enbart berör den inre marknaden. Det är det som varit rådets motstånd mot paragraf 138, eftersom det plötsligt skulle föra in något så obehagligt som demokrati och mänskliga rättigheter i paketet. Eftersom paragrafen aldrig skulle komma till stånd i ett eget lagförslag är det dock den väg som man får gå. Men när man diskuterar den eventuella censuren, något som i praktiken skulle kunna användas även för att snedvrida konkurrensen, då håller inte detta argument. Varför parlamentets förhandlare då släpper den frågan är för mig obegripligt. Visst, möjligen skulle man kunna hänvisa till den allmänna konkurrenslagstiftningen som gäller inom EU, men det kommer krävas långdragna rättsliga processer för att få ett svar på det. Dessutom skulle det enbart gälla just konkurrens, inte information som helt enkelt är misshaglig för inflytelserika personer. I Italien har sittande premiärminister stor kontroll över majoriteten av etermedia, det är inte långsökt att tänka sig att något europeiskt lands ledare skulle kunna ha liknande kontroll över telekomsektorn.

Piratpartiets företrädare Christian Engström i förhandlingsgruppen har protesterat och vill driva båda frågorna i förhandlingarna. Det är bra. Eftersom Folkpartiet liberalerna inte har en representant i gruppen (däremot finns centerns Lena Ek med) och jag inte har hunnit fråga våra parlamentariker om deras åsikt, vet jag inte hur de ställer sig. Det jag vet är att Olle Schmidt tidigare i parlamentet med all tydlighet markerat att varken avstängning eller censur är acceptabla. Jag hoppas att han, Marit Paulsen och Cecilia Wikström fortsätter att företräda den linjen.

Läs också Henrik Alexandersson om förhandlingarna och Piratpartiets pressmeddelande. Relaterat är också DN och SvD om Frankrikes utfrågning av Camilla Lindberg (FP).

Intressant?

Idag är det European Day of Languages. Det finns ibland en tendens till att allt bra ska få en egen dag, men oaktat detta bör vi uppmärksamma hur viktigt mångspråkighet är. Europa är en stor blandning av språk och kulturer, och det ska vi vara stolta över. Antalet språk i Europa har uppskattats till kring 225, vilket naturligtvis spelar roll rent politiskt. Att medborgare ska kunna förstå och göra sig förstådda är centralt i en demokrati.

I EU-sammanhang innebär detta en fin balans mellan mångspråkighet och effektivitet. Att vi använder 23 språk i Europaparlamentet är nödvändigt för att se till att medborgare kan följa debatter och att alla europaparlamentariker har samma möjlighet till inflytande. Men översättning är också ett hinder för effektivt arbete inom unionen. I exempelvis ministerrådet tror jag att vi behöver koncentrera oss på några få arbetsspråk, till exempel på våra informella möten.

Rejta gärna inlägget, och svara på enkäten till höger.

Dagens Nyheter har idag en intressant artikel om de senaste turerna kring det så kallade Telekompaketet. Nyligen fick vi reda på vilka företrädarna för EU-parlamentet blir i förlikningsprocessen mellan ministerrådet och EU-parlamentet (första mötet är redan på måndag kväll). Inte mindre fem av de sjuttion EU-parlamentarikerna är svenskar. Den stora striden handlar om tillägg 138 (i Frankrike, där nuvarande regimen inte vill veta av något så larvigt som demokratiska principer då de vill införa straff utan föregående rättegång, kallad Bono-paragrafen), och den i sin tur  fokuserar på rättssäkerhetsaspekten. Tillägg 138 säger att länder inte skall få införa avstängning från Internet utan föregående domstolsbeslut (mnisterrådet driver linjen att avstängning från Internet skall få ske utan föregående domstolsbeslut; de som menar sig vara oskyldiga skall dock själva få överklaga occh inleda en domstolsprocess).

Now, det är förstås viktigt. I alla demokratier värda namnet utdelas formella, statliga bestraffningar med en föregående domstolsprövning; det är nödvändigt för rättssäkerheten (tänk dig att en misstänkt misshandlare skulle åka in bakom lås och bom i ett par år, och om den misstänkta skulle protestera skulle den misstänkta själv få överklaga… och under tiden som domstolen handhar ärendet sitter den misstänkta där inspärrad i fängelset trots att den misstänkta kan vara helt oskyldig; jag åsyftar inte tillfälliga anhållanden, som i Sverige kan vara högst ett par dagar, utan långa fängelsestraff). Låt se vad FN:s deklaration över universella mänskliga rättigheter har att säga i frågan:

Art. 11.

1. Envar, som blivit anklagad för straffbar gärning, har rätt att betraktas som oskyldig, till dess hans skuld blivit lagligen fastställd vid offentlig rättegång, under vilken han åtnjutit alla för sitt försvar nödiga garantier.

2. Ingen må dömas för handling eller underlåtenhet, som vid tidpunkten för dess begående icke var straffbar enligt inhemsk eller internationell rätt. Ej heller må högre straff utmätas än vad som var tillämpligt vid tidpunkten för den straffbara gärningens begående.

Deklarationen talar faktiskt om rätten till föregående domstolsprövning: “envar [...] har rätt att betraktas som oskyldig, till dess hans skuld blivit lagligen fastställd vid offentlig rättegång [...]“; med andra ord: innan någon dömts i rättssäker rättegång, är hen att betrakta som oskyldig (och därmed, förstås, inte få något straff; oskyldiga människor ska förstås inte straffas). Således är 138:an bra för mänskliga rättigheten till en rättssäker domstolsprövning, och bör stödjas. Låt oss hålla tummarna för att minst 14 av EU-parlamentarikerna i förlikningsgruppen inser vilka otroliga värden som står på spel. Allt väl med 138:an så långt – så vadan rubriken?

Jo, det 138:an gör – tja, det enda 138:an gör – är att hindra från statlig avstängning från Internet utan föregående domstolsprövning. Så, vadå då? kanske vissa läsare tänker. Det är ju för tusan dess – mycket goda – syfte! What’s the issue? Till er: Läs det där igen. Det enda 138:an gör – är att hindra från avstängning från Internet utan föregående domstolsprövning. Det enda. Min poäng är att den inte hindrar från avstängning från Internet med föregående domstolsprövning. Och det är dåligt. Nej, mer än dåligt: miserabelt. Hemskt. Förkastligt. EU kommer, om 138:an går igenom, tillåta statlig avstängning från Internet.

Jaha, och?, kanske någon läsare menar. Men det är inte “Jaha, och?”. Det är en kränkning av en mänsklig rättighet, vilket jag kan bevisa med följande logiska resonemang:

1. FN:s deklaration över universella mänskliga rättigheter, artikel 19, lyder (min kursivering): “Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser.” Alla har en rätt att yttra sig utan att staten hindrar en (så länge en inte i och med sina yttranden kränker någon annans fri- och rättigheter, som anges längre ned i deklarationen: “Vid utövandet av sina fri- och rättigheter må envar underkastas endast sådana inskränkningar, som blivit fastställda i lag i uteslutande syfte att trygga tillbörlig hänsyn till och respekt för andras fri- och rättigheter samt för att tillgodose det demokratiska samhällets rättmätiga krav på moral, allmän ordning och allmän välfärd.”); den rätten gäller vilket medium som helst.

2. Internet är ett medium.

3. Alla har en rätt att yttra sig utan att staten hindrar en (så länge en inte i och med ens yttranden kränker någon annans fri- och rättigheter); den rätten gäller även Internet.

4. Att hindra en från att yttra sig via Internet (så länge en inte i och med ens yttranden kränker någon annans fri- och rättigheter) är således en kränkning av yttrandefriheten.

5. En kränkning av en mänsklig rättighet är alltid en kränkning av en mänsklig rättighet, oavsett hur många domstolar som “godkänt” den.

6. Således är det en kränkning av en mänsklig rättighet att hindra någon från att yttra sig via Internet ÄVEN med föregående rättegång.

Folk som tycker att det här med okränkbara mänskliga rättigheter såsom de definierats i FN:s deklaration över universella sådana är en utmärkt idé, kan inte rationellt förespråka någon avstängning alls från Internet. Eftersom en del uppenbarligen vill att folk ska kunna stängas av från Internet, är frågan om de
1) gillar mänskliga rättigheter men inte insett det jag nyss spaltade upp i sex punkter,
2) gillar mänskliga rättigheter, visst insett det jag nyss spaltade upp men ändå stödjer Internetavstängning,
3) helt enkelt ogillar mänskliga rättigheter, eller, naturligtvis,
4) att JAG har missförstått något.

Om 1) är fallet är det lite oroväckande att vi har politiker med sämre förmåga till logiskt tänkande än en 13-åring (retoriska knep for the win; eftersom det är sant, både att det är oroväckande och att jag är 13, använder jag mig av det retoriska knepet), om 2) är fallet är det än mer oroväckande att vi har politiker med en stark ideologi som hycklar och inte följer ideologin, och om 3) är fallet är det svordomligt oroväckande; jisses, vissa politiker struntar isåfall i våra mänskliga rättigheter! Det vore i och för sig inte så förvånande…

Men om 4) är fallet, tja, det är det nog mest oroväckande, åtminstone på ett personligt plan. Då pratar jag nämligen totalt och fullkomligt i nattmössan… Måhända talar jag faktiskt i nattmössan? Tala då 0m det! Kommentera! Peka på vilken av mina teser som inte håller och berätta varför! Övertyga mig! Målet med bloggen är förstås delvis att sprida mina egna åsikter och uppfattningar, för att på så vis åsamka det som med ett samlingsnamn skulle kunna kallas samhällsförbättring, men lika viktigt, om inte viktigare, är möjligheten för mig själv att bli övertygad; jag förbättrar ju inte samhället ett dugg om jag går runt och sprider tokiga idéer!

Summa summarum: tillägg 138 är bra, då den försäkrar att inget EU-land kränker den mänskliga rättigheten till rättegång före straffutdelning, men inte tillräcklig, för ingen skall få stängas av från Internet alls (så länge Internetanslutningen inte används för att kränka andras fri- och rättigheter); avstängning från Internet, förutom där Internetanslutningen används för kränkning av andras fri- och rättigheter, är en kränkning av en mänsklig rättighet: yttrandefriheten. Således bör Christian Engström kämpa för något bättre än 138:an.

Förresten vill jag härmed offentligt tacka Anna Troberg för hennes mycket underhållande bok Chefer från helvetet som jag fick ett exemplar av häromdagen (ja… gratis är gott ). Chefer från helvetet är skriven ur en anställds perspektiv, och handlar om denna anställdas minst sagt… irriterande… chef och samma chefs  märkliga upptåg. Chefer från helvetet är en mycket välskriven och bitvis rolig bok; tack igen, Anna! (Ni kan förresten köpa boken, och/eller ladda ner den.)

Jag är för övrigt inne i en ganska inaktiv bloggningsperiod just nu, av okänd anledning, men jag lär komma tillbaka till samma aktivitetsnivå jag hade i valrörelsen i våras. Måhända är det mycket svårare att finna motivation i tider då inget klart, tydligt mål finns i en nära framtid; människans hjärna är inte anpassad för mycket långsiktig planering, vilket får mig att betänka anledningen till att jag inte deltog på gårdagens Piratpartiet-möte på Café Gråmunken i Stockholm: jag var på global premiär för filmen The Age of Stupid, en miljöfilm som målar upp en möjlig dystopi (hur det går om vi inte vidtar allvarliga åtgärder för att hindra den globala uppvärmningen; och detta, bloggläsare, är även anledningen till att jag inte lägger energi på att övertyga miljöpartister att bli piratpartister; aktivism för miljön vs. aktivism för mänskliga rättigheter är en jämn strid i som jag ser den; jag menar förstås inte att de kämpar mot varandra, bara att de är, ungefär, lika viktiga) och varvar den med autentiska videoklipp från vår tid.

Jag tror knappast den kommer få lika stort genomslag som En obekväm sanning (länk överflödig, men intressant är att jag även såg den på en av de första visningarna, nämligen en förhandsvisning jag fått biljetter till via en släkting som arbetar på en miljöorganisation). Filmen är litet piratrelaterad, i det att den använder ett par klipp från nyhetssändningar och bygger vidare på dem; rexmikultur for the win!

Nåväl, om jag hade fått skriva filmen, hade inledningen varit It was the best of times, it was the worst of times, it was the age of wisdom, it was the age of foolishness. It was the age of technology. It was the age of stupid. med “best of times” och “age of wisdom” förstås syftandes på teknikens (den miljöfarliga åsyftas förstås) enorma fördelar, de goda sidorna, det enorma uppsvinget för transport och kommunikation, medan “worst of times” och “age of foolishness” förstås syftar på den miljöfarliga teknikens nackdelar: den oerhörda inverkan den har på klimatet och den inverkans konsekvenser på mänskligt och icke-mänskligt liv. Hmm, å andra sidan skall inte inledningar behöva långa förklarande texter. Jaja. Se den riktiga filmen istället (trailer) – den lär komma på DVD, om den inte går upp på biografer i stor skala! (Och till er som hävdar att vetenskapen inte är säker på klimatförändringar, se ett videoklipp som bemöter just det argumentet.)

UPPDATERING: Christian Engström skrev, (mig veterligt) ovetandes om mitt blogginlägg (och jag i min tur ovetandes om hans), ett blogginlägg på ungefär samma tema som detta blogginlägg och publicerade det bara någon dryg kvart innan jag publicerade detta blogginlägg; åtminstone är grundåsikten som promotas samma, nämligen att ingen skall få stängas av från Internet (Christian hänvisar dock varken till FN:s deklaration över mänskliga rättigheter eller skriver apropå Telekompaketet, utan använder snarare jämförelser i sn argumentation.)

Pusha gärna inlägget!

Detta inlägg finns på http://intressant.se/intressant. Du kan läsa andra bloggares tankar rörande samhälle, politik, argument, argumentation, pirat, medborgarrätt, mänskliga rättigheter, medborgerliga rättigheter,Internet, nyhet, yttrandefrihet, yttrandefriheten, Internetavstängning, rättssäkerhet, tillägg 138, 138:an, 138:n, förlikning, förlikningsprocess, förlikningsprocessen, Telekompaketet, EU, Europeiska Unionen, EU-parlamentet, ministerrådet, Europaparlamentet, FN:s deklaration över mänskliga rättigheter, Förenta Nationernas deklaration över mänskliga rättigheter, Förenta Nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, Förenta Nationernas deklaration om de mänskliga rättigheterna, FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, miljö, miljön, klimat, klimatet, klimatförändring, klimatförändringar, klimatförändringarna, global uppvärmning, den globala uppvärmningen, The Age of Stupd, kultur, film, filmer

VARNING!

E-post och ALL Internettrafik till och från Sverige, eller som passerar servrar i Sverige, avlyssnas av Försvarets Radioanstalt, FRA. (Text från Journalistförbundet)

WARNING!

E-mail and ALL Internet Communications to and from Sweden, or via servers in Sweden, is monitored by the National Defence Radio Establishment. (Text from Journalistförbundet)

Med 382 röster för och 219 mot godkände Europaparlamentet för några minuter sedan Rådets enhälliga nominering av José Manuel Barroso till en andra mandatperiod som ordförande för Kommissionen. Med stöd av en absolut “Lissabonmajoritet” i parlamentet har han nu fått ett tydligt femårigt mandat. Som representant för det svenska ordförandeskapet och för Rådet gratulerade jag personligen Barroso efter omröstningen i kammaren.

Ett antal viktiga och svåra frågor lär dominera den europeiska agendan de kommande åren, och därför är dagens godkännande av Barroso mycket viktigt. Europa behöver röra sig framåt för att kunna ta ledningen i de globala klimatförhandlingarna, skynda på den ekonomiska återhämtningen och skapa bättre förutsättningar för jobbtillväxt. En kommission med ett tydligt mandat är nödvändig för att detta ska kunna ske. Gårdagens debatt i Europaparlamentet visar att förväntningarna på Barroso och den nya kommissionen är höga.

Barrosos första uppgift blir nu att börja förbereda för en ny kommission, som kommer att bli föremål för utfrågningar i och godkännande av Europaparlamentet senare i höst. Detta kommer att ske i samarbete med det svenska ordförandeskapet.

Också om Europaparlamentets godkännande: Exp, DN, DI, SvD1, SvD2, AB1,
AB2, Ledarbloggen

Veckan har, utöver inplanerade sammanträden, mycket handlat om hur Europaparlamentet ska rösta nästa vecka om Barroso. Många timmars telefonerande och kontakter med EP-ledamöter har det blivit, men nu står det klart att omröstningen står på agendan på onsdag i Strasbourg och jag tror att det blir en trygg majoritet som stödjer Barroso. Det blir skönt att den frågan lösas. Lite arbetsro i kommissionen inför alla de viktiga sakpolitiska frågorna under hösten behövs nu. Om en månad måste vi inleda arbetet med att sätta samman hela kommissionen – på basis av Lissabon- eller Nicefördraget.

Idag har jag i huvudsak ägnat mig åt förberedelser inför nästa vecka. Dagen inleddes i EU-nämnden med frågor inför måndagens GAERC, det allmänna rådet. Då kommer vi att diskutera dagordningspunkter inför toppmötet i oktober samt ha en längre diskussion om energisäkerhet och effektivitet.

Efter rådsmötet på måndag bär det av till session i Strasbourg på tisdag-onsdag. Då ska jag företräda rådet i ett antal debatter, svara på frågor i frågestunden, lyssna på talmannens programförklaring samt noga följa omröstningen om kommissionens ordförande. Det blir två mycket späckade dagar.

På torsdag-fredag sedan håller vi vår stora ministerkonferens om Östersjön om regionala makrostrategier i Stockholms Stadshus. Konferensen öppnas av statsministern och Estlands president Tomas Ilves, som var en av initiativtagarna till Österjöstrategin i den tvärpolitiska gruppen i Europaparlamentet innan han blev president.

En kommissionär med uppdraget att försöka återställa EU medborgarnas mänskliga rättigheter, kan det vara något. Ja tyvärr, men att det överhuvudtaget behövs är en skam för Europa. Visst borde det existerande tjogotalet kommissionärer redan nu ha demokratiskt och rättslig fingertoppskänsla nog för att beakta individen i varje lagstiftningsärende, men vi har med förfäran sett att detta inte är fallet.

Hursomhelst, även om Sverige gått i täten för kränkande lagstiftning, finns det ingen anledning att tro att Sverige skulle vara en isolerad skamfläck inom den Europeiska Unionen. Därför är Barosso’s cyniskt uttänkta valfläsk till Europa Parlamentet välkommet.

Löser det här något? Nej, men det är en signal att man i alla fall börjar förstå upprördheten. Frågan, huruvida detta kommer att innebära något reellt värde återstår att se. Kommer vi att få en stridbar kommissionär med verkligt inflytande, eller någon sorts europeisk version av Annie Johansson, som skriver integritetsvurmande artiklar med ena handen och röstar för allt mer repressiv lagstiftning med den andra?

Ska vi slå vad om att Alliansen kommer med något likanande förslag inför 2010. Här skulle jag kunna säga något väldigt cyniskt, men avstår.

Vi får väl se,

Mvh

M