Jag brukar försöka undvika att kommentera enskilda artiklar eller bloggar. Men Åsa Petersens krönika på ledarsidan i dagens Aftonbladet gör mig lite konfunderad. Under rubriken ”Krysspionjärerna räddade sossarna” lyfter hon fram ett antal personvalskampanjer som det som räddade socialdemokraterna i Europaparlamentsvalet.

Och visst har Åsa Westlund, Hillevi Larsson, Evin Cetin och Ardalan Shekarabi kampanjat på bra och sammanlagt fått 13,7 procent av de socialdemokratiska rösterna. Men vad det är som gör dem till ”krysspionjärer” är oklart? Förutom att det är kandidater som Petersen verkar gilla. Ingen av dem (förutom Westlund som redan var på valbar plats) lyckades av egen maskin ta sig över femprocentspärren. Och då rör det sig ändå om redan från början relativt välkända kandidater som europaparlamentarikern Westlund, riksdagsledamoten Larsson och före detta SSU-ordföranden Shekarabi. Bara Cetin startade racet som okänd, men lyckades med en skicklig kampanj trots allt göra sig mer känd under tiden fram till valet.

Jag har svårt att se hur man i det här valet ska utse några ”krysspionjärer” bland de socialdemokratiska kandidaterna, till skillnad från 2004 då både Åsa Westlund och Anna Hedh kryssade sig in i parlamentet på egna meriter och starka kampanjer. Men om man ska göra det kan man ju fråga sig varför det skulle vara just Petersens kvartett?

De EU-kritiskt profilerade kandidaterna Marita Ulvskog och Anna Hedh fick sammanlagt 25,16 procent av partiets röster. De fem kandidater med Olle Ludvigsson i spetsen som identifieras med IF Metall på valsedeln kryssades sammanlagt av 9,91 procent. Varför är inte dessa ”krysspionjärer” – vad det nu är – i dagens Aftonbladet?

Nu är alla personkryss räknade och som jag misstänkt sedan jag första gången såg listan så fanns det inget utrymme för någon att komma in underifrån och lyckas kryssa sig in som både Anna Hedh och Åsa Westlund gjorde för fem år sedan.  Men när valet närmade sig dök det upp flera mer eller mindre ambitiösa personvalskampanjer. Den som fått mest uppmärksamhet är tveklöst Evin Cetins kampanj som tog sats från plats 29 på listan. De frågor som drevs var väl inte särskilt utmärkande. Men genom att använda sig av nya arenor (pizzerior, syrianska kyrkor och kurdiska bröllop) för den politiska kommunikationen blev det ändå lite spännande.

Men det jag funderade mest på när jag betraktade kampanjen på avstånd var om det inte var den första verkligt populistiska kampanj som bedrivits i Sverige. Till vardags kopplar vi ju populistbegreppet till extremhögern. Att vara populist betyder i allmänhet att man är en gapig jävel som inte vill ta ansvar. Men en mer ursprunglig tolkning av begreppet finns att hämta i det sena amerikanska artonhundratalet då en folkrörelse av framförallt småjordbrukare svepte fram över landet. Motsatsen till folket, populisterna var politikerna och monopolkapitalisterna, plutokraterna. Att vara populist handlar i korthet om att vi här nere står mot dom där uppe, småfolket mot eliten. (Läs gärna Per Wirtén, Populisterna: En berättelse om folkets århundrade, Norstedts, 2000)

Evin beskriver det hon kallar Pizza-Sverige så här i en debattartikel:

”Pizza-Sverige består av de människor som jobbar på pizzeriorna men också om dem som äter där. De är en del av det nya svenska klassamhället. Det är personer som lever utanför den yttersta makteliten, som drabbas hårdast av den pågående krisen. Det handlar om studenter, barnfamiljer, invandrare. De bor i höghus med paraboler. De har varken sommarresidens eller lyxbåtar. När de synliggörs i media speglas oftast bilbränder och upplopp, inte den överlevnadskonst som har präglat deras liv.”

Det är faktiskt en klockren populistisk beskrivning av samhället. Folket (”Pizza-Sverige”) beskrivs tillräckligt brett för att inte bara innesluta arbetarklassen i traditionell mening, utan också småföretagare och f-skatteproletärer, svennar och blattar. Vi som käkar pizza, till skillnad från eliten (som förmodligen äter gåslever eller sushi?).

Utan att dra några jämförelser i övrigt så kan man göra kopplingen till de norska högerpopulisterna i Framskrittspartiet (FrP). I Aron Etzlers Trondheimsmodellen (Karneval, 2007) berättar den norska vänsterjournalisten Magnus Marsdal om hur han under ett år försökte knäcka det han kallar FrP-koden och förklara varför ett högerparti blivit Norges största arbetareparti. Han gjorde det genom att leva som FrP:s väljare. Vilket bland annat innebar att han var tvungen att äta massor av ketchup.

”Journalisterna skrattade så de grät, men det var inte bara för det absurda. De skrattar åt ketchupen, för det är något de inte vill äta. Och allt det som finns i väljarkåren till Framskrittspartiets kulturella värld rankas som det lägsta. De lyssnar på svensktoppsmusik, en musik som bara spelas på nätternas tv-sändningar, och bara säljs på bensinmackar tillsammans med allt annat som betraktas som skräp. FrP-koden handlar om respekt för arbetarklassen.”

För medan FrP är som folk flest (som deras slogan lyder) är de andra partiernas företrädare (inklusive socialdemokratiska Arbeiderpartiet, Ap) representanter för samhällseliten, med begränsad respekt (eller illa dolt förakt) för arbetarklassens kultur. Marsdal fortsätter:

”[FrP:s grundare Carl I.] Hagen blev direktör vid 24 års ålder och det kan man ju anse överklassigt. Men [Ap:s partiledare Jens] Stoltenberg slår mycket högre: han är andra generationens socialdemokratisk statsadel. Killen som skall företräda arbetarklassen skulle aldrig äta ketchup.”

Som personvalskampanj får nog Pizza-Sverige betraktas som misslyckad, bara 2,82 procent av de socialdemokratiska väljarna lade sin röst på den. Men vem vet, kanske har Pizza-Sverige en framtid som bredare populistisk rörelse? Om jag skulle ge ett råd till Evin och de som ledde hennes kampanj skulle det vara att registrera en lämplig hemsidaadress och börja värva populister – kandidater och aktivister – som kan stå upp för Pizza-Sverige om ett år. Det finns ingen anledning till att det inte ska finnas pizzapopulister på mängder av socialdemokratiska listor i valet 2010. Folket bygger landet, som Ulf Lundell skulle ha sagt, de är de enda som kan det.

Intressant?

Då var Europaparlamentsvalet över för den här gången. Analyser av valet kan göras på flera nivåer. De flesta valanalyser ni läser kommer att handla om det svenska delvalet. Om hur Junilistan åkte ut, Partipartiet åkte in och Sverigedemokraterna inte sågs till. Vad riksdagspartiernas framgångar eller bakslag kommer att betyda för nästa års riksdagsval.

Om man ska dra några generella slutsatser av valresultaten i de olika länderna kan vi konstatera att högerpopulistiska och nyfascistiska partier har gått framåt på bekostnad av socialdemokratiska partier som gjort sitt bästa för att distansera sig från sina kärnväljare i arbetarklassen för att tävla om medelklassen. Man kan konstatera att Sverige är ett undantag i det fallet då Socialdemokraterna behöll sin andel av väljarna medan Sverigedemokraterna inte tog några mandat.

Sen kan man dra ner det på lokal nivå och titta på hur valmönstren ser ut i olika delar av den egna kommunen. Jag tänker inte göra någon analys just nu, men jag tänkte skriva några rader om valet i Stockholm. Socialdemokraterna blev fjärde största parti (!) i huvudstaden. Det kommer att locka fram diskussioner om att socialdemokraterna inte satsade tillräckligt mycket på den ena eller andra väljargruppen. Den tämligen ofruktbara diskussionen om förort kontra innerstad, arbetarklass kontra medelklass förtjänar att få sig en ordentlig omgång. Men det får vänta till en annan gång. Istället vill jag bara visa en liten graf jag satte ihop. Det här är socialdemokraternas valresultat i EU- och kommunalval de senaste tio åren i Stockholm och i landet som helhet.

Den socialdemokratiska klyftan mellan Stockholm och Sverige som helhet ökar. En utveckling som inte direkt är uppmuntrande inför valen 2010. Tjugohundratalet har varit ett förlorat decennium för den stockholmska socialdemokratin. Man undrar om det finns någon som har självinsikt nog att ta på sig ansvaret för detta och inse att man har misslyckats med sitt uppdrag?

Läs även Peters och Anders intressanta valanalyser. S-buzz länkar till ett gäng socialdemokratiska valanalyser.

Uppdatering: Kom precis på att knappt 7,56% av de röstberättigade i Stockholm gjorde det aktiva valet att rösta på Socialdemokraterna i valet. Känn på den.

Intressant?

Nu har resultateten från Europaparlamentsvalet börjat trilla in. Och det ser inte bra ut. I torsdagens val i Nedeländerna lyckades Geert Wilders parti blir landets näst största med ett stöd på runt 17 procent.

Valresultatet är givetvis oroväckande. Wilders framgång var visserligen väntad, Men nu stårt det utom allt tvivel att den antimuslimska retoriken går hem i Nederländerna.

Wilders är unik i sin tydliga antiislamska profil. Ingen annan högerpopulistisk politiker har hans höga svansföring i kriget mot islam och “islamiseringen”. Han har under de  senaste åren blivit något av den europeiska islamofobins fanbärare.

Frågan är vilken betydelse hans framgång kommer att få. Svaret vet vi inte än. Däremot vet vi att det finns de som gläder sig åt Wilders framång. I ett pressmeddelande gratulerar Sverigedemokraterna Wilders och hans parti till framgången.

Mandaten i Europaparlamentet är ett kvitto på att det lönar sig att fokusera på islam. Och att det går bra att gå långt i sina förslag på ätgärder. Wilders vill i yttrandefrihetens namn förbjuda koranen.

I bästa fall har Wilders nått toppen av sin potential. I värsta fall är hans framgång början på en allt aggressivare antimuslimsk politik från Europas högerpopulister och extremnationalister.

Under förra veckan deltog jag i två debatter inför Europaparlamentsvalet. På måndagen var det Per Brahegymnasiet i Jönköping som gällde och på onsdagen Carlforsska gymnasiet i Västerås. Vid den senare var Västerås tidning på plats och dokumenterade diskussionen. I det senaste numret har man en EU-special och i denna återfinns bland annat den artikel som återges nedan.

Livlig debatt om EU på Carlforsska gymnasiet
Det var en het och livlig debatt i Carlforsska gymnasiet i veckan. Men trots påhopp och pajkastning var alla partierna överens om vilka tre frågor som var viktigast i EU-valet: jobben, miljön och integriteten. Carlforsska gymnasiet bjöd i veckan in unga politiska toppnamn till debatt inför EU-valet den 7 juni.

Debatten utvecklade sig snabbt till en hetsig strid som till största delen handlade om hur den nuvarande jobbkrisen ska lösas. “Valet handlar om jobben. 25 procent av ungdomarna är arbetslösa”, sade socialdemokraternas representant, SSUordförande Jytte Guteland. Det höll övriga partier med om. Vad de däremot inte kunde enas om var hur krisen skulle lösas. ”Det blir fler jobb om man skapar ett bättre företagarklimat”, sade Aron Modig från KD:s ungdomsförbund.

En annan viktig fråga inför valet är miljön. Där tog folkpartiets representant Ida Lindh från Köping upp en fördel med EU: “Marit Paulssen kämpade för att förbjuda smink testat på djur, och fick igenom den lagen. Skulle hon ha bedrivit den kampen hemma hade det inte gett samma effekt som nu, när lagen gäller hela EU”.

Den enda fråga som alla i stort sett var överens om var Piratpartiets hjärtefråga; integriteten på internet. De flesta i panelen uttalade sig dessutom positivt om att piratpartiet fanns. “Det är bra att Piratpartiet kommit med i debatten, det behövs”, sade Jytte Guteland. Hon fick medhåll av bland annat MUF:s Erik Bengtzboe: “Vi är alla glada att Piratpartiet existerar”.

Jonas Edberg

Från vänster: Ida Gabrielsson, förbundsordförande Ung vänster; Jytte Guteland, förbundsordförande SSU; Maria Ferm, språkrör Grön ungdom; fildelare, Ung pirat; Ida König, Europaparlamentkandidat (FP); undertecknad, KDU; Erik Bengtzoe, förbundsstyrelseledamot MUF.

Nu skriver den inflytelserike opinionsdomptören Henrik Alexandersson (tidigare moderat kommunpolitiker, numera nyliberal/libertariansk frihetsfrontare) som just ‘kommit ut’ som Piratpartist (oj, vilken överraskning…), att han ser positivt på att Folkpartiet gläntar på dörren för samarbete med Piratpartiet.

 ”Piratpartiet i den liberala gruppen skulle lösa upp många knutar. Denna grupp sticker inte ut lika mycket som den gröna. Och liberalerna har varit rätt rimliga i integritets- och internetfrågor i Europaparlamentet.

Detta skulle vara en lösning som alla kan leva med.”

Om detta är en ‘lösning som alla kan leva med’, som därtill ’skulle lösa upp många knutar’ så får man konstatera, att Piratpartiet är beredda att bryta vallöften redan INNAN valet. “Gammelpartierna” brukar åtminstone vänta tills efter valresultatet är färdiguträknat.

Folkpartiet - för att inte tala om den liberala gruppen ALDE i Europaparlamentet –  är ju, förutom förespråkare av den enda och sanna konsten, en av de absolut varmaste anhängarna av Lissabonfördraget, som Piratpartiet sagt sig vara klart och tydligt emot. Det federalistiska Folkpartiet - är också de allra varmaste anhängarna av NATO, EURON, kärnkraft och hela stormaktsprojektet EU samt för en ganska hård språkkravspolitik m m gentemot invandrare, av vilka det sistnämnda gör att man undrar om de inte också tagit intryck av sin danska namne – Danskt Folkeparti.  Särskilt mycket tolerantare tycks man i vart fall inte ha blivit.

I det mysiga lilla grannlandet har vi även liberalen och tillika nye generalsekretaren för NATO,  Anders Fogh Rasmussen, vilken i sin roll som statsminister sågs som sympatisk av det riktigt äktdanska partiet. Ur piratmyllan verkar alltså åter resa sig det religionskrigiska vidunder som inte bara gått under namnet civilisationernas kamp, utan även The War on Terror.

Att kärnkraftsförespråkaren och nyliberalen Lars Gustafsson nu också ‘kommit ut’ som piratpartist bekräftar även det med all önskvärd tydlighet tidigare farhågor, att Piratpartiet för det första är ett solklart borgerligt högerparti, och mer specifikt ett nyliberalt parti. Lars Gustafsson var f ö  en av de främsta proponenterna för nyliberalismen i debatten i Sverige under 80-talet.

Carl Bildts förda utrikespolitik låter även förstå att valet av namn för det borgerliga partisamarbetet i regeringsställning – Alliansen  främst handlar om att Sverige närmar sig NATO med stormsteg.

Se tidigare bloggposter: Att äga själar,  Piratpartiets ideologi får inte ifrågasättas?, Är inte Nattväktarstaten en Polisstat?,  Det högerneutrala Piratpartiet, Högerns janusansikte, Tänk analogt, Hårt uppskruvad högervridning, Ytterligare högervridning av regeringspolitiken, En Folkrörelse, En Konst, Ett Folkparti, Lådvinshögern och EU,  Konst innanför ramarna, tycker kulturministern,  Svar på tal till Per Schlingmann på Newsmill, Moderater med kärnvapen för fred – till höger om neutraliteten, Valet mellan pest, kolera och andra dystopiska folksjukdomar,

Läs även: Smedjan.com – Lars Gustafsson: “Det onda och de onda“

Henrik-Alexandersson.se – Folkpartiet utesluter inte samarbete med Piratpartiet i Europaparlamentet

Se: Expressen – Lars Gustafsson: “Därför röstar jag på Piratpartiet“,  Newsmill – Mathias Sundin (FP): Min Facebook-grupp “Inga mer pengar till Konstfack har blivit en folkrörelse“, Lars Gustafsson – “The logic of tolerance“,   Politikerbloggen – “Kasta inte bort din röst på Piratpartiet,   Sydsvenskan – “Pirater på marsch”,  Aftonbladet – “Nu jagar vi röster”,    Expressen – “Europas ögon kommer att vila på Sverige” , AB 2 – Gamla M kvar i EU,   Expressen – Fredrik Reinfeldt: “Jag vann – EU-valet 2009″, DN1,   Expressen3,   DN2,   SVD,   DN – “Svik inte flyktingarna, Fredrik Reinfeldt”,  DN – Ingrid Elam om Anna Odell: “Ett berörande konstverk”,   SVD – Thomas Olsson: “Kluvna känslor”, DN – Anna Odell spelade sig själv

Läs bloggarna: Marie – “C Magnus Berglund förklarar varför man inte ska rösta på Piratpartiet”,   Forever united – “Nu ska alla få osäkra anställningar”, Per Altenberg – Ett liberalare Europa: “Piratpartiet i liberala gruppen om de kommer in?”,  Politikerbloggen - Språkröret: “En röst på Reinfeldt kan vara en röst på Berlusconi”, HAX – “Inte så dumt”,

Claes Krantz – Investera mot snåla i senaste TV-debatten,   M-partistaten – Reinfeldt svarslös i Kvällsöppet,

Nätverket Mot krig

Namninsamling mot NATO-övningar i Sverige

Se även Knuff

Då har jag testat EU-valtestet på Makthavare.se också. Även här ligger centern bra till, tätt följd av FP. Den här gången kom moderaterna högre upp än tidigare också. Vi kan dock konstatera att Olle Schmidt, Folkpartiet liberalernas nuvarande parlamentariker som jag uppskattar mycket, är den som liknar mig näst mest av alla kandidater. Det verkar ju lovande. Att jag också delar många åsikter med Christofer Fjellner var inte någon överraskning. Centerns kandidat som jag tydligen liknar mest vet jag däremot inget om, jag har bara sett ansiktet och namnet på ett antal valaffischer runt om i Stockholm.

Socialdemokraten Erik Laakso redovisar nu i en bloggpost att Piratpartiet är på väg att tappa den vågmästerliga balansen. Det visar sig  i utfrågningar att de faktiskt ändå tar ställning i olika frågor trots att man tidigare sagt sig stå neutrala, men Piratpartiets kandidat i EU-valet, Christian Engström, ursäktar det då med att det inte fanns något alternativ för “Ingen åsikt”. Det är nog precis det som kritikerna till den förment neutrala hållningen hävdat. Förr eller senare tvingas de visa färg. Om man nu skulle hålla fast vid en omöjlig ståndpunkt – ja då kan det inte bli annat än till priset av röster. Men skulle det vara så att det verkligen var deras fasta förhållningssätt – då är det väl bättre att inte kryssa i något alls och bara upprepa - Ingen åsikt…ingen åsikt… ingen åsikt… i allt utom frågorna de går till val på.  Den där otydligheten som nu visar sig än tydligare, är populistisk. Man vill inte skrämma bort vänsterväljare (det är ju frånMiljöpartiet och Vänsterpartiet rösterna tas, har det visat sig i opinionsmätningarna).

Bloggen Intensifier konstaterade för någon dag sen att det var ett till över 80 % mansdominerat parti,  varpå kvinnor i partiet genast replikerade med att det inte “behövs” fler kvinnor i partiet. Intensifier konstaterade vidare att partiet höll sig med en extraordinärt  ‘grabbig’ jargong och kampsång och rådde dem att tona ner.

Så här skriver piratpartisten Calandrella:

“Låt mig anmäla avvikande åsikt. Jag anser att Piratpartiet inte behöver fler kvinnor. Det vill säga, vi behöver fler medlemmar, men detta oavsett kön. Vi behöver inte specifikt fler kvinnor. Varför? Tja, varför skulle vi behöva ha det? Om vi skulle eftersträva sådan slags jämlikhet i stil med samhället i övrigt skulle vi lika gärna kunna hävda att vi exempelvis behöver fler invandrare, för att vi har en lägre andel invandrare som medlemmar  än resten av samhället (jag vet inte huruvida detta stämmer; det är ett hypotetiskt exempel). Eller blonda personer (återigen, hypotetiskt) för att bli mer lika samhällets fördelning av blonda och icke-blonda personer. Eller fler troende människor. Eller fler personer vars favoritfärg är rosa. Eller fler LOST-tittare. Eller…”

Tur då för Piratpartiet att de kandiderar just till EU-valet då, för i EU där sitter bara män i kostymer och fattar beslut över huvudet på oss - de vet vårt eget bästa trots bristande representativitet. Eller…?

Socialdemokratiska bloggare – jag tror det var  Åsa Westlund kommenterade Politikerbloggens uppmärksammande av att Christian Engström i en utfrågning uttalat  att Piratpartiet skulle rösta för legalisering av prostitution och ”vissa droger” om det skulle ‘råka’ bli så att man ‘hamnade’ i en partigrupp som gjorde dessa ställningstaganden:

“Christian Engström vet visserligen inte vad de grupper han vill vara med i i Europaparlamentet står för men han är inte beredd att på stående fot ta avstånd från “legalisering av prostitution eller legalisering av vissa former av narkotika”.

EU-parlamentarikern Åsa Westlund passade då på att informera om att det inte är så arbetet i Europaparlamentets partigrupper går till, att man ‘hänger med’ på vad partigruppen tycker. Ett eget ställningstagande i de olika frågorna krävs då partigrupperna är ytterst heterogena och det är upp till varje ledamot att göra egna bedömningar och kunna argumentera varför man tagit den ställning man gjort:

“Jag tror Piratpartiet missförstått hur en grupp i Europaparlamentet fungerar. Visst har grupperna många saker gemensamt inom sig men det finns också starka spänningar och åsiktsskillnader inom grupperna. Det finns inte som i Sverige en partilinje att gömma sig bakom. Dessutom förs diskussioner inom partigrupperna innan beslut fattas. Vilken linje ska Piratpartiet driva då? Ytterst faller ansvaret på den enskilde ledamoten. I alla frågor.”

Ännu tidigare var det ytterligare någon som hade noterat en drogliberal inställning hos partiet.

När jag själv gjorde en granskning av Piratpartiet utifrån de utgångspunkter i nyliberal ideologi (som för övrigt just förespråkar en ultraliberalt fri marknad där handeln ska vara fri också när det gäller vapen, droger och sex) närmare bestämt hos den utilitaristiska variant av nyliberalismen (vilken inte, likt annnan nyliberalism, utgår från rättighetsetiken) som ‘guldpiraterna’ Friedrich von Hayek och Milton Friedman representerar:

“Ur nyliberalismens syn på individuella rättigheter härleder man den ekonomiska liberalismen, med försvar av kapitalismen, liksom drog- och vapenliberalism, privat egendomsrätt och ställningstaganden som fri invandring och total yttrandefrihet. Rättigheterna motiveras utifrån olika slutsatser. Det finns också förespråkare av nyliberalism som inte utgår ifrån rättighetsetik.^[6] De utgår då istället ifrån det mer utilitaristiska argumentet att konsekvenserna av ekonomisk och personlig frihet ger ett bra samhälle. Detta är särskilt vanligt inom det ekonomiska området.^[7]“

7.  ^ Anna Maria Blomgren, 1997, Nyliberal politisk filosofi: kritisk analys av Milton Friedman, Robert Nozick och F.A. Hayek, Bokförlaget Nya Doxa

och vars inställning till ‘immaterialrätterna’ Christian Engström samvetsgrant redovisat såsom varande själva grunden till piraternas ställningstagande beträffande fildelning på sin hemsida – så fick jag svaret av andra i kommentarsfälten, att det inte var relevant vad han uttalat – det var inte han som var Piratpartiet – och att det därför inte spelade någon roll. Men detta är väl ett märkligt förhållningssätt. En partimedlem som kandiderar för partiet i EU-valet, uttalar sig å partiets vägnar i TV osv – hans ställningstaganden och uttalanden i olika frågor måste väl spela stor roll och självklart tolkar var och en det som något som har med Piratpartiet att göra.

Så här förklarar Christian Engström, Piratpartiets förstanamn i EU-valet, piraternas inställning till upphovsrätten i inlägget “Klockren fildelningsmotion av Karl Sigfrid m fl“ (Christian Engströms ord är fetstilade, det övriga är de utdrag ur Sigfrids motion som Engström kommenterar):

“Upphovsrätt är inte ägande

Nobelpristagaren FA Hayek förklarar skillnaden mellan konventionell äganderätt och upphovsrätt, och påpekar att det är stor skillnad på begränsade materiella resurser och obegränsade immateriella. Upphovsrätten medför inte ökad innovation. Dags för nästa Nobelpirat:

“En senare Nobelpristagare, Milton Friedman, beskriver upphovsrätten som ett monopol som minskar utbudet till en nivå under den optimala. Upphovsrätten och de förbud som följer därav bör enligt Friedman främst beskrivas som en inskränkning av yttrandefriheten.”

Även om det här kan tyckas vara lite väl filosofiska punkter att ha med i en riksdagsmotion, är det en del av styrkan i motionen att den verkligen förklarar ordentligt och på djupet. För andra riksdagsmän och/eller debattörer är den här motionen ett utmärkt sätt att faktiskt förstå vad det handlar om. Det är den här typen av grundläggande resonemang som ligger till grund för piratrörelsen, både i Sverige och globalt. Ska man begripa piraterna måste man begripa det som står i det här stycket i motionen.

Och slutet på stycket är precis på pricken:

“Ett rimligare alternativ än dagens upphovsrätt är att den som offentligt säljer en produkt får acceptera att andra använder sin frihet och sin äganderätt till att skapa kopior för eget bruk. Det är inte heller ekonomiskt motiverat med ett monopol som syftar till att ge upphovsmannen rätt att tjäna pengar på sin verksamhet. I andra sammanhang kräver vi att företagare har en affärsmodell som fungerar utan monopollagstiftning. Varför skulle inte det gälla artister?”

Jag läste också en intressant debatt från i december hos bloggaren “Mymlan” – där hon blev attackerad för sin avståndstagande åsikt och att hon i vissa delar kunde hålla med den kritiska artikel om Piratpartiet som Andreas Ekström skrev i tidningen Journalisten där han fann dem populistiska och i beröringspunkt med Ny Demokratis Ian & Bert. Diskussionen gällde bl a partinamnet och associationerna som namnet ‘pirater’ kan tänkas väcka.

När man läser den unge Johan Fricks debattinlägg - som råder de av sina generationskamrater som värnar om integritetsfrågorna på Internet – att istället rösta på Vänstern, som ju länge drivit exakt samma frågor, och dessutom tar tydlig ställning i fördelningsfrågor, utbildningspolitik, jämställdhetsfrågor osv -  ja, då ser man samma reaktioner i kommentarsfälten där.

Piratpartiet försöker hela tiden bortförklara eller ludda till sin nyliberala ideologiska hemvist. Varför det? Det är väl bara att stå för den ideologi man har och inte hymla med det. När det ändå fortfarande görs, till och med så när nära EU-valet, så förstärks det högerpopulistiska intrycket.

Läs: Christian Engström (PP),   “Jag vill till Bryssel för Piratpartiet“, Christian Engström 3, Journalisten – Andreas Ekström: ”Piratpartiet är 2000-talets Ian och Bert“  mymlan, the real. – “om du inte är för oss är du emot oss”, Politikerbloggen – ,  Expressen, Klara, Kryssa Åsa Westlund – “Vill Piratpartiet legalisera knark?”,   Erik Laakso på Uppstuds: “Piratpartiet tappar redan balansen“,   Maria Ferm (Grön Ungdom): “PP tycker till om allt“, Johan Frick – “Rösta inte på Piratpartiet”,  

Se tidigare bloggposter: Tänk analogt, Jobb, bostäder, utbildning – Piratpartiet couln’t care less,  Piratpartiets ideologi får inte ifrågasättas?

Tar nu en veckas uppehåll från min blogg – efter Telekomdebaclet känns det som krafter behöver samlas – inför intensifieringen av debatten när EU-valet närmar sig. Om inget oförutsett inträffar förstås som gör att man bara måste åter ta ett järngrepp om tangentbordet och låta fingrarna smattra fram några mer eller mindre väl valda ord.

Jag önskar alla mina läsare välkomna åter, i trygg förvissning om att läsning, kommenterande och debatt på annat håll gives – hyperintressant och pinfärsk. Efter intensivt bloggande ända sen starten i nov 2008 känns det som en bloggsemester är välbehövlig.

Som sagt – alla vänner av demokratin - både på och utanför nätet.
Vi hörs!

Blog Power! – önskar jag till alla er därute under tiden.

Läs: Aftonbladet – Kvinna + Blogg = Makt!, DN-Partierna ökar takten inför EU-valet,   SVD – granskar de svenska EU-parlamentarikernas vardag,   SVD – Regeringen går en svettig sommar till mötes,

Läs Bloggarna! Knuff

Enligt SVD-analytiker är det en utmärkt strategi att sätta vallöftesbrott i system. Så här skriver Göran Eriksson i sina rekommendationer till Alliansen inför valet 2010 i artikeln “Återigen de traditionella rollerna”:

“Inför valet lovade Fredrik Reinfeldt att svara “lika mycket” på alla S-löften om välfärden i kommunerna. Men det gäller inte i regeringsställning och nu spelar blocken sina gamla roller…

“Allting som Socialdemokraterna tillför skola och vård kommer vi att acceptera” sa Moderatledaren Fredrik Reinfeldt i sitt sommartal en dryg månad före valet 2006. Utspelet syftade till att i slutet av valrörelsen lyfta fram Moderaternas förnyelse. Välfärdsfrågan om resurser till vård-skola-omsorg, som hade avgjort de föregående valen till Socialdemokraternas fördel, skulle desarmeras.”

Rekommendationen blir dock denna gång att inte lura väljarna – utan öppet driva den ‘traditionellt’ hårda utsvältningslinjen (då ju väljarna visat sig synnerligen lätta att styra, även när den förda politiken går dem kraftigt emot) för så här avslutas analysen:

“Med ett och ett halvt år kvar till valet är det återigen de traditionella rollerna som gäller: Vänsterblocket vill ge mer pengar till kommunerna än de borgerliga.

Inför segervalet 2006 var det en skillnad som Fredrik Reinfeldt ville utradera. Frågan är om han törs låta bli att göra samma sak inför valet 2010.”

I betraktande av denna flagranta öppenhet med de manipulativa strategierna kan det vara värt att påminna om att det även beträffande kärnkraftsuppgörelsen tillämpades samma strategi. Före valet lovade man att inte röra några folkomröstningsresultat. Något man som bekant ändå sedan helt ogenerat gjorde.

Vad ska man säga annat än att eventuella vallöften från Alliansens sida ingenting är att luta sig mot när man ska bestämma sig för hur man ska rösta 2010. De kan nämligen lika gärna betyda motsatsen.

Så det gäller nog för väljarna att skärpa sin vaksamhet när det gäller bedömning inför val – och ta det för vad det numera alltmer verkar utvecklas mot – rena reklamkampanjer. Då gäller det att minnas att “Allting går att sälja med mördande reklam – KOM och KÖP konserverad gröt”, som visan säger.

Läs även: DN1, AB1: “Partierna vill locka EU-väljare på nätet”,  Christian Engström: “Jag vill till Bryssel för Piratpartiet“, ”Det blir rekorddeltagande i EU-valet“,       SVD: “Riksdagspartierna ska locka väljare på nätet“, rickfalkvinge.se: “Skänk 250 kr idag!”,  SVD2,  SVD3,  SVD4,  SVD5,     DN2,     AB2, 

Läs Bloggarna: Alliansupproret: “De enda pålitliga i EU-frågor – Junilistan och Vänstern“,  Farmorgun i Norrtälje, Motpol,  Satmaran,  Så var det – Tankar från Söder,  Gameover, Mårtensson,  , Nattportierens liv, Claes Krantz

Se tidigare bloggpost: Svar på tal till Per Schlingmann på Newsmill

Den 7 juni 2009 är det val till Europaparlamentet. För att skapa ett alternativ till EU-valet har ArbetarInitiativet skapats genom ett samarbete mellan Socialistiska Partiet och Rättvisepartiet Socialisterna. ArbetarInitiativet ska agera som en motvikt till de högervindar som viner i Europa. Ett klassperspektiv är viktigt och saknas i den vardagliga debatten. Gamla, unga och sjuka ska INTE betala för den kapitalistiska krisen! Rasism och nazism kommer även att vara viktiga inslag i arbetet för ArbetarInitiativet. För att bemöta de rasistiska värderingar och ideologier som Sverigedemokraterna står för måste vi börja agera nu! Det är viktigt att poängtera att det inte bara är frågorna som ska lyftas fram utan det är själva agerandet mot orättvisorna som är viktiga. Just genom en gemensam folkrörelse. Läs Svenssons inlägg om hur viktigt folkrörelsearbete är för demokrati! Utan människors arbete genom tider för en rättvisare värld hade vi inte haft de rättigheter som vi idag ofta tar för givna.

Glädjande nog har Gruvfyran och Gruvtolvan visat sitt stöd för initiativet och även det franska antikapitalistiska partiet NPA med Olivier Besancenot i spetsen! NPA har satt igång en vänstervåg i Frankrike då de vänder sig till de mest utsatta i samhället som idag förväntas betala kapitalismens kris. Många vägrar att betala och sluter upp i kampen för ett samhälle som inte bygger på profiter. Det är viktiga stöd och vi hoppas såklart att sociala rörelser och fackföreningar tar tillfället i akt för att visa vad för samhälle vi egentligen vill ha. Besancenots politik utgår från att ”Våra liv är värda mer än alla era profiter” och det finns många, många som håller med om det.

Läs mer om den franska vänstern och NPA i etc!

Glöm inte att, den 7 juni, lägga din röst på en bättre värld där bonusar, rasism, arbetslöshet och klassklyftor endast är begrepp ur en katastrofal världshistoria.

Uppdatering: 1 April hade ArbetarInitiativet en protestaktion vid Volvos bolagsstämma. I AI:s flygblad står

Torgmöte utanför och Arne Johansson (som köpt fem aktier) inne på stämman där han krävde och fick tillstånd en votering och rösträkning om ett stopp för aktieuttdelningen på fyra miljarder. AMF pension och AFA som förvaltar LO-medlemmarnas försäkrings och pensionspengar röstade ja, inte ett ord av opposition hördes från Olle Ludwigsson från S och IF Metall.

Arne talade på stämman och sa att det var skamligt att styrelsen inte med ett ord nämnde de 8000 varslade/arbetarlösa. Han lade förslaget att aktieutdelningen skulle gå till de varslade istället.

Läs även andra bloggares åsikter om ArbetarInitiativet, Klasskamp, Rättvisepartiet Socialisterna, Socialistiska Partiet, NPA, Europaparlamentsval

Det är inte politikerna som sätter ramarna för välfärden längre - utan datormallarna (som dock enligt vissa är så ideologiskt behäftade med det havererade nyliberala marknadstänkandet att den ersätts av ofärd).

Försäkringskassans heter som välkänt är SAP -ser nästan ut som en tanke. Dock har denna virtuella tvångströja föga med socialdemokraterna och dess grundpelare att göra (mer i så fall med de borttagna EU-pelarna). Inte desto mindre är det den som de utstötta nu få ikläda sig på skammens golgatavandring mot utförsäkringens förlovade land av bottenlös kvicksand. Detta då resurserna som skulle gå till deras sociala skyddsnät istället används till att konstfärdigt förfärdiga det totalt åtstramande nät som vattentätt skall fånga de riktigt fula fiskarna.

Det handlar alltså om att med mallen SAP = Systems and Application Products, täppa till de kryphål genom vilka så kallade bidragsfuskare ljusskyggt tänks kräla. Dock är tätningsmedlen så dyra, att de med råge äter upp vinsten från fångsten av de eventuellt fula fiskar som fastnat.  Man kan därför ifrågasätta om de lämpligen bör appliceras av externt upphandlade konsulter från bermudaregistrerade företagskoncerner, som beklagligt nog är de enda som klarar av att hantera dem.

Att man låter konsultföretag i skatteparadis livnära sig furstligt på skattefinansierad välfärd låter sig möjligen försvaras juridiskt men knappast moraliskt, åtminstone inte om man är rundhänt med konsultkostnaderna, samtidigt som man misstänkliggör de som står för dem, dvs skattebetalarna när de söker ersättning ifall de blir sjuka eller arbetslösa, är hemma för vård av barn eller föräldralediga. 

Kanske är nedanstående kommentar om denna omorganiserande miljardrullning, upplysande i sammanhanget. Jag fann den  i kommentarsfältet till en av Dagens Industris artiklar om mallarna som pallar. Där skrev signaturen “Gurra”
så här:

“43. Vansinne 2008-09-12 12:32

SAP är ett gammalt system som kräver massor av handpåläggning för att fungera i ett normalt företag med order-lager-fakturering och inte mycket mer. Det är vanligt att företag lägger någon miljon kronor på licens och 4-5 gånger så mycket på anpassningar. Vad de inte inser är att SAP inte tillför något. Problemet blir bara svårare att lösa på grund av att det måste klämmas in i en ram som det inte är anpassat för. Med moderna verktyg som programspråket Python, öppen källkod och “agile methodologies” skulle man kunna bygga och driva Försäkringskassans system för en bråkdel av vad det nu kommer att kosta.

Gurra “

När det gäller den expertis från Accenture som pga datormallens svårhanterlighet nu måste anlitas, så finns det ju många som haft mycket att tycka till om vad det gäller den, långt INNAN Försäkringskassan gjorde sin upphandling:

läs här, här  och här

Men som tillitsfulla medborgare förutsätter vi ju att de kompetenta upphandlarna på FK tagit del av all liknande information innan upphandlingen, och kommit fram till att den är helt tagen ur luften, och först därefter gjort upphandlingen, med skattebetalarnas bästa och det riskmedvetande som antyds skall finnas enligt ESV som enda fokus för ögonen.

Dock kan det ju bli vissa problem att bedöma, när man på EU-direktiv måste begagna sig av den sorts ‘internrevision’ , som, på ett oroväckande sätt, riskerar sammanblanda granskningen, granskarna och de granskade med varandra. Förmågan att trovärdigt bedriva den förvirrande typen av självkritik är ju få förunnad.

Läs även vad fler haft att säga om saken här
och på Claes Krantz blogg, Mina moderata karameller m fl
Knuff
Sist, men inte minst, Sven Tycker
Senaste nytt Knuff

Det börjar närma sig Europaparlamentsval, och det är snart dags för SSU centralt (dvs förbundsstyrelsen) att besluta eventuella namn att driva till Socialdemokraternas lista inför nästa års val. Varje SSU-distrikt har fått möjlighet att fram tills idag nominera personer som man vill att SSU-förbundet ska driva.

Socialdemokraterna representeras idag av fem ledamöter i Europaparlamentet. Inför förra valet 2004 drev SSU Åsa Westlund som kandidat. Åsa stod inte på valbar plats, men lyckades genom en väl genomförd kampanj i bland annat Göteborg, Jönköpings län och Stockholms län att få tillräckligt många kryss för att komma in. Under sina år i Europaparlamentet har Åsa profilerat sig i viktiga gränsöverskridande frågor som miljö, folkhälsa och kemikalielagstiftning. I veckan medverkade Åsa i SVT angående den aktuella frågan kring ett förbud om AZO-färger i hela Europeiska unionen. Det kan du se här.

Åsa Westlund har sin bakgrund i form av studier i Göteborg, ordförande i Göteborgs socialdemokratiska högskoleförening (GSHF) och som nationell ordförande för Socialdemokratiska studentförbundet. Åsa var också ansvarig för kampanjen som ledde till att socialdemokraterna på kongressen 2001, med en rösts övervikt, tog beslutet att också homosexuella ska ges rätt att prövas som adoptivföräldrar.

För mig är Åsa en driven, seriös, hederlig och mycket kompetent politiker. För mig är det en självklarhet att SSU också denna gång stödjer Åsa. Göteborgs SSU-distrikt har idag skickat in en nominering på Åsa Westlund till SSU:s ledning.

Sist men inte minst – Åsa kommer från Anderstorp. Bara det är ett recept på framgång.

Som vice länsförbundsordförande får jag ibland hoppa in på förbundsordförandekonferenser.  I fredags var det dags igen. Denna gång handlade mötet om Europaparlamentsvalet. Inom politiken är det framförhållning som gäller.  Spännande att få höra hur planerna går och efter mötet var jag verkligen sugen på att få sätta igång med valrörelsearbete.

Moderaterna passade samtidigt på att släppa en rapport om europapolitiken.

Igår när SSU:s förbundsstyrelse käkade middag hade restaurangen den dåliga smaken att ha melodifestivalen på i bakgrunden. Plötsligt sken rutan upp. Det var härliga och trallvänliga Christer Sjögren som gjorde entré med sin fantastiska “I love Europe”. Ett startskott inför 2009 års Europarlamentsval som en inofficiell slagdänga kanske? Som Europapolitiskt ansvarig måste detta noteras.

Helgen i Stockholm bestod förutom av ett förbundsstyrelsemöte av att träffa kompisar, och jag hann också med att träffa mamma och Tomas.