Ibland undrar jag hur det står still i min skalle…hehe
Eller så äre dom gula pillren med figurerna på som ställer till det?! Ja, så måste det ju vara!
Fan det där är rätt lustigt ändå..  Jag fick ut min medicin idag mot inflamationen och när jag öppnar asken så är dom runda, gula och med figurer på! Hade det varit smileys på dom hade jag inte änns tagit dom! hahaha
Kanske finns det någon liten tjock gubbe som sitter och byter ut piller mot Extacy, hm… Rent av Dr.Snuggles kanske!
Äre så, så har jag en mycket rolig vecka framför mig haha…

Iaf.. tillbaka till det som jag skulle berätta om…
Jag skulle säga god natt till mina päron och lyfter på armen och börjar tok ruska armen så att allt häng-skinn började fladdra framochtillbaka! hahaha   
Mina båda föräldrar sätter igång på samma vis och vi har helt plötsligt en “gäddhängs-disskusion”.
Tänk om grannarna skulle se oss här hemma?  Psyket nästa!

God Natt.

WE DON’T LIVE HERE ANY MORE.

THE SWELLCO & SWELLCO VIDEO CIRCUS IS MOVING TO A PRIVATE SERVER AND AN UPGRADED & EXPANDED SITE.

PLEASE CHECK OUT THE NEW SWELLCO200.COM SITE.

You’ve just turned 16 and finally have the freedom you’ve been looking forward to for years.  You know that there’s a group of kids (mostly older than you) who get together every Saturday night and you’re going!  No one can stop you.  Your parents won’t even know.  Being cool is worth the risk anyway.  You don’t realize that the risk is far greater than you could have ever imagined.

The “party’s” started by the time you get to the apartment.  Several of you friends are already there.  The minute you step in you know you’ve made it, you’re a part of an exclusive club, one of the cool kids. Empty beer bottles litter the coffee table and the ashtrays are full.  The guy you’ve been trying to get to notice you is sitting right there.  Smoking a cigarette and you are almost sure that he smiled when you walked in.  Your heart races, and you hope you hands don’t get sweaty.

Within minutes you’re in the mix.  You grab a beer and sit on the floor between two of you friends.  You keep glancing over at the boy you like to see if he’s watching you.  A new guy arrives and everyone gets excited.  Much more excited than they did when you showed up.  He pulls out a bag of extacy and passes it around.  A couple of kids pass it up but the guy you like grabs a couple of the pills and pops them with a sip of beer.  The bag gets to you and you know you can handle more than two.  You’ve done it before.  You grab three and wash them down.  The guy you like is definitely watching you.  He’s impressed; you’re not the goody-goody he thought you were.  The party is on!

At first you’re fine.  You feel strong, powerful, and uninhibited.  Music’s playing and the most perfect guy in the WORLD gets up, grabs your hand and pulls you up into his arms to dance.  Who cares if your hands are sweaty, it doesn’t get more perfect than this.  He presses up against you and you know that he wants you.  You don’t want the dance to ever end.  But god, you’re thirsty.  It’s hot, you’re hot, you have to get something to drink.   You pull your partner with you to the kitchen and grab a water out of the frig.  The two of you go back into the living room and sit on the floor.  He’s got his arm around you, you’re his girl.  He’s picked you and it’s even better than you imagined.  Except, you’re not feeling so good.  Actually, you’re feeling pretty bad.  You get up to go to the bathroom and on the way out you stop one of your friends and tell them you’re feeling sick.  They tell you to have another drink and blow you off.  You go back to the boy of your dreams, and wait for the sick feeling to wear off.  It doesn’t wear off, instead, it gets worse.

You can’t let this happen.  You are not going to be one of those wimps who can’t handle a few drugs.  It’ll get better but you’re finding it harder and harder to think beyond the thirst and discomfort.  Finally, you tell your guy that you’re not feeling so good.  You get up and find a couple of your friends munching out in the kitchen.  “Hey guys, I think I’m sick.” They pull you over and try to get you to eat something.  “No, I’m not kidding, I’m really not feeling too good.” you say.  They start to giggle, pull you into their arms, and tell you you’re going to be fine.  You leave and go back to your “guy.”  You can wait this out.  You are not going to make a fool out of yourself.

The boy settles you back against him, you rest your head on his shoulder, but you are now feeling too bad to even get any pleasure out of it.  You’re really starting to get scared.  Your head is killing you.  You’re wondering if you can even move.  Finally, you whisper, “I need some help.”  but no one hears you.  The music’s too loud.  You try again.  The boy your with looks down and asks what’s wrong.  Again, you whisper “I need some help.  I’m feeling sick.”  He smiles and pulls you closer, then turns back to a friend sitting on his other side.   You start to cry.  You’re going to ruin everything but you’ve got to get some help!  You force yourself to scream.  “Please help me!”  Everyone is looking at you.  An older guy, one of the high school football players, yells out “Oh, do we have a baby here?  Someone need their mommy?”   Suddenly, nothing matters to you except getting help.  You don’t care what anyone thinks.  The only thing you can feel is fear, and pain, and it’s got to stop!  “Please, someone help me.” You whisper.  You’re friends come over.  They finally realize that you’re serious.  Everyone’s staring.  Again, you don’t care.  Your friends ask you what you want them to do.  They seem angry with you.  Finally one of them says “What, you want us to take you to the hospital?”  It’s like a joke to them, but it’s not to you.  “Yes!”  you quietly beg.  “Please.”

They pull you up, and help you into the car.  You’re not even thinking about the scene you’ve caused, all you want is to be somewhere safe, where someone can help you.  The drive takes forever.  Finally, you see the lights of the emergency room entrance.  It’s like a beacon.  Things are going to be fine.  You have your friends, they’ll make sure you’re ok.  But your friends aren’t really with you.  There’s no way they’re going to go into a hospital where adults will see how wasted they are! You’re Their friend but they’re not willing to get into trouble just because you can’t handle yourself.  So they get you out of the car and you watch them drive away.

You’re alone.  You’ve never walked into a hospital by yourself before.  You’re 16 years old, and there’s always been someone there to take care of you up until now.

A male nurse sees you through the glass doors leading into the emergency room.  He comes out and you’ve never seen a better sight.  He asks if you need help but you can’t answer him.  You feel yourself crumbling to the ground.  Everything is going so slow.

Your friends stand out in the rain watching them lower your casket into the ground.  Some are crying, others look scared.  An orderly at the hospital saw the car that dropped you off.  The police are looking for that car.  No one’s talking.  You’re dead, they can’t do anything for you now.  You’re not worth getting into trouble for.  Unlike you, they’ve still got too much to live for.

Som om vi inte hade nog med problem med de gamla vanliga drogerna, heroin, amfetamin och cannabis.  Nu kommer fler och fler droger som är nya för oss. Khat har missbrukats i hundratals år i bl.a. Somalia. Det är som tur är en färskvara och blir nog inte något enormt problem i Sverige. Sen har vi fått in metamfetamin som varit ett problem i USA ganska länge. Det är som amfetamin på steroider (en annan drog som kommit in i modern tid). Flera ungdomar i Sverige har dött av den opiatliknande drogen Tramadol och nu senast skriver bl.a. SvD om Mefedron som börjar spridas i Sverige. Det liknar extacy (ytterligare en drog som kommit de senaste 20 åren)  men också kokain vad beträffar ruset. Råttan har ännu inte träffat någon som går på de här senaste drogerna, men det kommer. Jag brukar annars nyfiket fråga rätt mycket om den effekt drogerna har och varför man valt just den drogen man använder.

I SvD:s artikel kritiseras myndigheterna för att det tagit för lång tid att få drogen klassad som narkotika. Råttan håller med om det. I en värld med Internet, gränslös handel och ungdomar som reser över hela världen kan inte vårt system vara för trögt i såna här frågor.

Å andra sidan, de som har hål i själen och behöver fylla detta med kemiska substanser kommer att göra det oavsett om preparaten är lagliga eller inte. Men polisen behöver lagliga redskap att jaga dem i alla fall.

Bilden från http://marie.rosell.info/img/knark.jpg

Hoppas det är ok med lånet!?

It’s all fun and games until someone gets hurt… or finds themselves in an awkward predicament.

I thought that my last experience with extacy would be the last exploration into any illicit not grown naturally. I did about half a pill one homecoming or two ago and thought that i’d experienced it for what it was worth.  I probably wasn’t as cool as I remember, and I probably didn’t grab any pussy that night as far as I can remember.  My memories are a blurr from the point of indigestion to recouperation when I was nursing my swollen ankles from dancing for more hours in one night than I’d had in the previous 4 years.  It was almost etheral.  One things for sure I thought it was enough.  But the holidays are a mutha, and even though I thought I could keep it a secret longer I confess that I ate another bean.  Bite down.  I went to visit old friends in a dead town in the midwest.  We ate dry turkey and drink 3 point beer.  I was not feeling the effects because I’d gotten so fucked up the week before that my tolerance was pretty rooted, so I decided of all occasions this was the best to experiment.  I must say that I did utilize this time more wisely.  There was one thing from the trip that I want to share with you.  During the early morn when the sun was still sleeping, I caught myself on the internet listening to this song (below: 1).  I must have played it on repeat because the next time i logged into youtube my recommendations were kiddy.   If you haven’t popped a bean in a while, please do,  because after watching this sober, you’ll wish you had.  To recover from my embarrasment, i’ve included a better representation of how my day was with the two below (below: 2,3)

1,

2,

3- the nightcap,

Helfestligt, tycker professor Elias Eriksson, om det fungerar att ge XTC till personer med sk posttraumatisk stressyndrom. Ett svårt tillstånd med svårt lidande, oftast orsakat av genomgången traumatisk händelse, t.ex. krigstillstånd. Många flyktingar lider av detta tillstånd och är i behov av vård. Röda Korset behandlade 1200 personer förra året. Några andra vårdgivare gav också behandling, men de som kunde åtnjutas av denna behandling kan nog räknas som en bråkdel av de 1200 som Röda Korset behandlar. Av egen erfarenhet, i och för sig gammal erfarenhet, är det mycket svårt att kvalificeras för vård av Röda Korset. Alltså åtestår många flyktingar med posttraumatiskt stressyndrom som inte får behandling. Man kan förvänta sig att dessa personer lider svårt och har särskilda svårigheter att hitta en plats i Sverige.

Nu anas att om man ger gamla goa extacy till dessa som blev över så kan man slippa ge dyr behandling. Helfestligt, eller hur!

Ann-Sofie Nordenberg, SIM (Samverkan i Missbruks Frågor), hade ordnat en bra föreläsning som handlade om skadorna som uppstår efter ett cannabismissbruk. Vi på Asp bladet fick möjligheten att ställa några frågor.

Varför anordnar man en sådan här föreläsning?
Två skäl, säger Ann-Sofi, det ena handlar om sim-projektet, samverkan i missbruksfrågor, där ett av syftena är att försöka få ihop forskning och praktisk erfarenhet med vad klienterna själva upplever. Thomas Lundqvist är en som lyckats få ihop dom båda bitarna väldigt bra. Det andra skälet är att jag har jobbat så länge med missbruksvård så jag känner att dom som är cannabismissbrukare är svårast att hantera samtidigt som dom får minst resurser. Ofta så är det svårt att veta hur man skall hjälpa dom på bästa sätt.

Det kändes som om det var ett tillfälle att knyta ihop de två perspektiven och lyfta frågan så att det blir fler som får den här kunskapen, inte bara personer inom missbruksvården. Cannabismissbrukarna får ofta stå tillbaka i sin vård jämfört med missbrukare av andra droger.

Sen fick vi ställa några frågor till Thomas Lundqvist.

Under alla dina år inom yrket har det skett stora förändringar inom kunskapen om cannabis? Ja, det har det gjort, svarar Thomas, bland dom som arbetar med missbruksfrågor är det i dag fullständigt accepterat att cannabis påverkar koncentration och uppmärksamhet och andra tankefunktioner på ett allvarligt sätt, och man fokuserar även på det. Så det har blivit en stor förändring.

Är det lättare att få hjälp med övriga droger än med sitt cannabisberoende?
Så är det, och det är så fortfarande, säger Thomas. Men i en undersökning med nätverket, med Ann-Sofie i spetsen, har det visat sig att det finns specifika resurser för cannabis behandling på ganska många ställen i vårt land. Så det har utvecklats, och framför allt under dom senaste åtta åren.

Vilka droger räknas till psykoaktiva droger?
Cannabis, hallucinogena droger som LSD, svampar och Extacy m. fl. De ger en psykisk påverkan som man inte kan försvara sig mot, så de tillhör de farligaste drogerna.

Vilken behandlingsform ger bäst resultat på cannabismissbrukare?
Det är kognitivt orienterad behandling, säger Thomas direkt, med sessioner som i början är många. Minst tre tillfällen i veckan under en sexveckors period med uppföljning. Då tar man upp de specifika ämnen som finns i varje fas. Det har visat sig vara den generellt sett bästa behandlingsformen för cannabisanvändare.

Är det svårare att behandla cannabisanvändare än användare av andra droger?
Ja, det är lite svårare, för om du som behandlare inte vet hur cannabis påverkar människan så är det fullständigt omöjligt att behandla. Då blir det mer som att tala till en stolpe. Med kunskap så kan man tala till en cannabisanvändare som en individ.

Stannar cannabisanvändarna upp i sin utveckling?
Ja, i sin mognadsprocess, dock inte fullt ut, men de påverkas ändå kraftigt i sin personliga utveckling. De lever inte som normala personer fast man kan tro det, utan i sin egen värld och försöker konstruera sitt liv efter bästa förmåga. De har levt sitt liv i cannabisens spår och har svårt att associera till några minnen som skulle kunna hjälpa dom i utvecklingen.

Det finns många olika grupper av användare. En del är hårt arbetande människor, som kommer hem efter jobbet och röker sitt cannabis för att kunna leva. De har oftast brukat så länge att deras normala system är avstängda, håller de upp en tid så känns deras liv meningslöst och börjar de igen så fylls livet med något meningsfullt. Det är svårt att komma åt dessa människor. Men det finns en guide på internet för den som seriöst vill sluta med cannabis och det kommer in många tackmail till guiden av människor som klarat av att sluta tack vare den guiden. Så visst finns det hopp för alla cannabis- och haschanvändare som vill sluta.