<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><!-- generator="wordpress.com" -->
<rss version="2.0"
	xmlns:content="http://purl.org/rss/1.0/modules/content/"
	xmlns:wfw="http://wellformedweb.org/CommentAPI/"
	xmlns:dc="http://purl.org/dc/elements/1.1/"
	>

<channel>
	<title>fabel &amp;laquo; WordPress.com Tag Feed</title>
	<link>http://en.wordpress.com/tag/fabel/</link>
	<description>Feed of posts on WordPress.com tagged "fabel"</description>
	<pubDate>Sat, 28 Nov 2009 09:23:18 +0000</pubDate>

	<generator>http://en.wordpress.com/tags/</generator>
	<language>en</language>

<item>
<title><![CDATA[Richard Adams - Unten am Fluss]]></title>
<link>http://woerterkatze.wordpress.com/2009/11/27/richard-adams-unten-am-fluss/</link>
<pubDate>Fri, 27 Nov 2009 20:05:13 +0000</pubDate>
<dc:creator>woerterkatze</dc:creator>
<guid>http://woerterkatze.wordpress.com/2009/11/27/richard-adams-unten-am-fluss/</guid>
<description><![CDATA[Klappentext: Unten am Fluss – Watership Down ist die weltbekannte Sage eines vom Exodus bedrohten Ka]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<div class='snap_preview'><p><a href="http://www.amazon.de/Unten-Flu%C3%9F-Watership-Down-Roman/dp/3548259375/ref=sr_1_19?ie=UTF8&#38;s=books&#38;qid=1259349532&#38;sr=8-19" target="_blank"><img class="aligncenter size-thumbnail wp-image-880" title="UntenamFluss" src="http://woerterkatze.wordpress.com/files/2009/11/untenamfluss.jpg?w=95" alt="" width="95" height="150" /></a></p>
<p><span style="text-decoration:underline;">Klappentext:</span><br />
Unten am Fluss – Watership Down ist die weltbekannte Sage eines vom Exodus bedrohten Kaninchengeheges. Ein ergreifendes Spiegelbild der menschlichen Gesellschaft und die mal anrührende, mal freche Geschichte eines langen Weges in die Freiheit.</p>
<p><span style="text-decoration:underline;">Inhalt:</span><br />
Eine Gruppe des bedrohten Kaninchenclans um den immer leicht verwirrten, hochsensiblen kleinen Hasenpropheten Fiver, beschließt, vor der unklaren Gefahr zu fliehen und ein neues Gehege zu suchen. Auf ihrer langen Odyssee erleben sie viele Abenteuer und Rückschläge. So treffen die Wild-Kaninchen während ihrer Reise, auf ihre domestizierten Verwandten treffen: diese leben gut, doch dafür werden regelmäßig einige geschlachtet. Hier müssen sie ihre raue Freiheit gegen eine Abhängigkeit in Luxus abwägen. Und erst spät wird ihnen bewusst, dass sie gar keine Weibchen unter sich haben – ihr Traum von einer neuen Kolonie gerät in ernsthafte Gefahr. Und so geht ein Teil von ihnen auf die Suche nach Weibchen, sie werden in einem anderen Gehege fündig, aber dies ist kein normales Gehege. Denn die Afrafas sind „diktatorisch“ geführt und dulden keine Flucht und geben auch keine Weibchen ab. Sie schaffen dennoch die Flucht und da sie immer noch keine Weibchen haben, versuchen sie die Afrafas nun mit Taktik zu überlisten. Gelingt es ihnen?</p>
<p><span style="text-decoration:underline;">Meinung:</span><br />
Ich habe das Buch vor Jahren gekauft, da ich die Zeichentrickserie „Watership Down“ so toll gefunden habe. Eine Freundin meinte, als sie das Buch bei mir entdeckte, du liest ein Kinderbuch. Mit nichten ist dies ein Kinderbuch. Es ist eine wunderbar erzählte Fabel. Die Kaninchen sind vermenschlicht dargestellt, so dass sie ein Abbild unserer Gesellschaft bilden. Einerseits die Kaninchen um Fiver und Hazel, die frei und ungebunden sind und dann auf der anderen Seite zum einen die domestizierten Kaninchen um Strawberry und die unterdrückten Afrafa-Kaninchen. Adams gelingt es den Menschen über die Geschichte der Kaninchen einen Spiegel vors Gesicht zu halten. Ein tolles Buch und eine tolle Geschichte. Sie ist anrührend, traurig und man fühlt von der ersten bis zur letzten Seite mit. Absolut zu empfehlen. Denn es ist kein Kinderbuch und auch nicht einfach eine Tiergeschichte.</p>
<p><span style="text-decoration:underline;">Buchinfo:</span><br />
Richard Adams: Unten am Fluss <em>(Watership Down)</em><br />
Taschenbuch 654 Seiten<br />
Ullstein 2004<br />
ISBN-13: 978-3548259376</p>
</div>]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[kera dan ayam]]></title>
<link>http://smkbantara2.wordpress.com/2009/11/12/kera-dan-ayam/</link>
<pubDate>Thu, 12 Nov 2009 10:12:46 +0000</pubDate>
<dc:creator>smkbantara2</dc:creator>
<guid>http://smkbantara2.wordpress.com/2009/11/12/kera-dan-ayam/</guid>
<description><![CDATA[Pada jaman dahulu, tersebutlah seekor ayam yang bersahabat dengan seekor kera. Namun persahabatan it]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<div class='snap_preview'><p>Pada jaman dahulu, tersebutlah seekor ayam yang bersahabat dengan seekor kera. Namun <a title="persahabatan" href="http://dongeng.org/tag/persahabatan">persahabatan</a> itu tidak berlangsung lama, karena kelakuan si kera. Pada suatu petang Si Kera mengajak si ayam untuk berjalan-jalan. Ketika hari sudah petang si Kera mulai merasa lapar. Kemudian ia menangkap si Ayam dan mulai mencabuti bulunya. Si Ayam meronta-ronta dengan sekuat tenaga. Akhirnya, ia dapat meloloskan diri.</p>
<p>Ia lari sekuat tenaga. Untunglah tidak jauh dari tempat itu adalah tempat kediaman si Kepiting. Si Kepiting adalah teman sejati darinya. Dengan tergopoh-gopoh ia masuk ke dalam lubang kediaman si Kepiting. Disana ia disambut dengan gembira. Lalu Si Ayam menceritakan semua kejadian yang dialaminya, termasuk penghianatan si Kera.</p>
<p>Mendengar hal itu akhirnya si Kepiting tidak bisa menerima perlakuan si Kera. Ia berkata, “marilah kita beri pelajaran kera yang tahu arti <a title="persahabatan" href="http://dongeng.org/tag/persahabatan">persahabatan</a> itu.” Lalu ia menyusun siasat untuk memperdayai si Kera. Mereka akhirnya bersepakat akan mengundang si Kera untuk pergi berlayar ke pulau seberang yang penuh dengan buah-buahan. Tetapi perahu yang akan mereka pakai adalah perahu buatan sendiri dari tanah liat.</p>
<p>Kemudian si Ayam mengundang si Kera untuk berlayar ke pulau seberang. Dengan rakusnya si Kera segera menyetujui ajakan itu. Beberapa hari berselang, mulailah perjalanan mereka. Ketika perahu sampai ditengah laut, mereka lalu berpantun. Si Ayam berkokok “Aku lubangi ho!!!” Si Kepiting menjawab “Tunggu sampai dalam sekali!!”</p>
<p>Setiap kali berkata begitu maka si ayam mencotok-cotok perahu itu. Akhirnya perahu mereka itu pun bocor dan tenggelam. Si Kepiting dengan tangkasnya menyelam ke dasar laut. Si Ayam dengan mudahnya terbang ke darat. Tinggallah Si Kera yang meronta-ronta minta tolong. Karena tidak bisa berenang akhirnya ia pun mati tenggelam.</p>
</div>]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Fuchs und Krähe gezeichnet und gemalt]]></title>
<link>http://anysparrow.wordpress.com/2009/11/04/der-fuchs-und-die-krahe/</link>
<pubDate>Wed, 04 Nov 2009 08:27:32 +0000</pubDate>
<dc:creator>cantueso</dc:creator>
<guid>http://anysparrow.wordpress.com/2009/11/04/der-fuchs-und-die-krahe/</guid>
<description><![CDATA[In einem Garten stand da ein Tischchen, auf dem Tischchen lag ein Stück Käs, und eine Krähe sah]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<div class='snap_preview'><p><strong> </strong>In einem Garten stand da ein Tischchen, auf dem Tischchen lag ein Stück Käs, und eine Krähe sah&#8217;s, flog hin, nahm den Käse und flog damit auf das Dach eines Hauses.</p>
<p>Genau in diesem Augenblick kam Monsieur Fuchs, der sah die Krähe mit dem  Käse und überlegte schnell:</p>
<p>Ach so,  Käse. Aber wie?</p>
<p>&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;..</p>
<p>.</p>
<p><a href="http://espliego.wordpress.com/files/2008/02/krahe1.jpg"><img class="alignnone" src="http://espliego.wordpress.com/files/2008/02/krahe1.jpg" alt="" width="155" height="214" /></a></p>
<p>.</p>
<p>Und  der Fuchs sagte  zur Krähe:</p>
<p>Guten Tag, mein hübsches Täubchen. Wie geht&#8217;s dir? Ehrlich gesagt, deine Federn sind einmalig in Glanz und Farbe. Hand aufs Herz, man sagt deine Stimme sei fast so unvergesslich wie deine Federn. Ist das wirklich menschenmöglich oder ist es blosse Fantasie?</p>
<p>Oh nein, sagte die Krähe, es  ist allgemein bekannt und kommt sogar im Google. Höre nur zu.</p>
<p>&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;..</p>
<p><a title="whosecheese1.jpg" href="http://espliego.wordpress.com/files/2008/02/whosecheese1.jpg"><img title="wessen Käse?" src="http://espliego.wordpress.com/files/2008/02/whosecheese1.thumbnail.jpg" alt="whosecheese1.jpg" width="94" height="128" /></a><br />
.</p>
<p>Die Krähe begann zu singen, und der Käse fiel auf den Rasen hinab. Der Fuchs packte zu und sagte zur Krähe:</p>
<p>&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;..</p>
<p><a title="crownocheese.jpg" href="http://espliego.wordpress.com/files/2008/02/crownocheese.jpg"><img title="Krähe verlor den Käs" src="http://espliego.wordpress.com/files/2008/02/crownocheese.thumbnail.jpg" alt="crownocheese.jpg" width="128" height="91" /></a></p>
<p>He, du altes Huhn! Hast den Käs verloren! Ist halt der Preis für ein Consulting, das dir sicherlich nützt.  Take note:</p>
<p>Schmeicheleien sind  kostspielig, aber nicht für den Schmeichler.</p>
<p><a href="http://cantueso.files.wordpress.com/2009/02/fox-got-the-cheese-p-r22.jpg"><img class="alignnone size-full wp-image-2544" title="Fuchs hat den Käse" src="http://cantueso.wordpress.com/files/2009/02/fox-got-the-cheese-p-r22.jpg" alt="fox-got-the-cheese-p-r22" width="207" height="109" /></a></p>
<p>&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;..</p>
<p>Und voici auf englisch und spanisch:</p>
<p><a href="http://cantueso.wordpress.com/files/2009/02/zorro.jpg"><img class="alignnone size-full wp-image-2517" title="bilingual zorro y cuervo" src="http://cantueso.wordpress.com/files/2009/02/zorro.jpg" alt="zorro y cuervo" width="136" height="152" /></a></p>
<p>Es gibt unzählige neue und alte Varianten in allen Sprachen der Welt. Die  bekannteste  ist sicherlich von La Fontaine:</p>
<p><a title="maitre corbeau sur un arbre" href="http://tinyurl.com/b23tup">Le corbeau et le renard</a></p>
<p>Maître Corbeau, sur un arbre perché,<br />
Tenait en son bec un fromage.<br />
Maître Renard, par l&#8217;odeur alléché,<br />
Lui tint à peu près ce langage :<br />
&#8220;Hé ! bonjour, Monsieur du Corbeau;<br />
Que vous êtes joli ! que vous me semblez beau !&#8221;</p>
<p>oder als MP3 von einem französischen Schauspieler gelesen:<span style="font-size:x-small;"><br />
</span><span style="font-size:x-small;"><a href="http://www.litteratureaudio.net/Jean_de_La_Fontaine_-_Le_corbeau_et_le_renard.mp3">http://www.litteratureaudio.net/Jean_de_La_Fontaine_-_Le_corbeau_et_le_renard.mp3</a></span></p>
<p><span style="font-size:x-small;">.</span></p>
<p>&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;..</p>
<p><a href="http://cantueso.files.wordpress.com/2009/02/krahe-face-p-r.jpg"><img class="alignnone size-full wp-image-2539" title="Krähe mit Käse" src="http://cantueso.wordpress.com/files/2009/02/krahe-face-p-r.jpg" alt="krahe-face-p-r" width="158" height="89" /></a><br />
.</p>
<p>Und weil früher Latein die Weltsprache war, unterhielten sich der Fuchs und die Krähe auf diese Weise:</p>
<p>&#8216;O qui tuarum, corve, pinnarum est nitor!<br />
Quantum decoris corpore et vultu geris!<br />
Si vocem haberes, nulla prior ales foret&#8217;.</p>
<p><a title="le corbeau et le renard " href="http://www.jdlf.com/lesfables/livrei/lecorbeauetlerenard">Vulpis et Corvus</a></p>
<p>und schliessen wie folgt: &#8220;Corvi deceptus stupor&#8221;.</p>
<p>&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;&#8230;..</p>
<p>Nun kommt die Geschichte auch auf italienisch:</p>
<p>&#8220;Il corvo aveva rubato da una finestra un pezzo di formaggio.&#8221;</p>
<p><a title="La.volpe.e.il.corvo" href="http://www.ilnarrastorie.it/Fedro/La.volpe.e.il.corvo17.html">La volpe e il corvo</a></p>
<p>.</p>
<p>.<br />
.</p>
</div>]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[#10 Die Fabel von der Giraffe und dem Elefanten]]></title>
<link>http://rawdatei.wordpress.com/2009/10/28/die-fabel-von-der-giraffe-und-dem-elefanten/</link>
<pubDate>Wed, 28 Oct 2009 14:06:12 +0000</pubDate>
<dc:creator>rawdatei</dc:creator>
<guid>http://rawdatei.wordpress.com/2009/10/28/die-fabel-von-der-giraffe-und-dem-elefanten/</guid>
<description><![CDATA[Eine Giraffe und ein Elefant gehen zusammen bei IKEA einkaufen, weil sie sich auf ihre neue gemeinsa]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<div class='snap_preview'><p><span style="color:#888888;"><span style="font-family:'Century Gothic';"><span style="font-family:'Century Gothic';font-size:small;">Eine Giraffe und ein Elefant gehen zusammen bei IKEA einkaufen, weil sie sich auf ihre neue gemeinsame Wohnung freuen. Während die eine Giraffe sofort auf die Produkte zusteuert, die sie plante, zu kaufen (Kerzen, Tischgedeck, Teller..), ging der Elefant entspannt durch alle Abteilungen, weil er sich selbst kein Zeitlimit setzen wollte. Er möchte das kaufen, wovon er inspiriert wird. Und wenn er nichts findet, schaut er nächstes Mal wieder vorbei. Er weiss jedoch aus Erfahrung, dass er ohnehin Sachen kaufen wird, die er am Ende doch nicht wirklich benötigt.</span></span></span></p>
<p><span style="color:#888888;"><span style="font-family:'Century Gothic';"><span style="font-family:'Century Gothic';font-size:small;">&#8220;IKEA hat schöne Sachen, die Qualität ist jedoch der letzte Schrott&#8221;, denkt sich der Elefant. Kauft sie aber trotzdem, weil er sich hochrechnet, was er sparen würde, wenn er sich für ein IKEA-Produkt entscheidet im Gegensatz zu einem Konkurrenzprodukt. Selbst, wenn er das Produkt zweimal kaufen müsste, hätte er am Ende dennoch mehr Münzen raus, um sich die leckeren Hotdogs leisten zu können. Was für ein schlaues Kerlchen!</span></span></span></p>
<p><span style="color:#888888;"><span style="font-family:'Century Gothic';"><span style="font-family:'Century Gothic';font-size:small;">Kerlchen? Nein, es ist Charlotte &#8211; der androgyne Elefant.</span></span></span></p>
<p><span style="color:#888888;"><span style="font-family:'Century Gothic';"><span style="font-family:'Century Gothic';font-size:small;">Die Giraffe findet das aber gar nicht schlau, denn sie ist da nicht so auf Schnäppchen um jeden Preis und Wegwerfideologie. Sie kauft dort nur ein, weil sie weiss, dass ihre Produkte nicht mitten in der Nacht auseinanderfallen können wie ein Billy-Regal. Sie schimpft mit dem Elefanten und sagt: &#8220;Charlotte, kannst Du nicht </span></span></span><span style="color:#888888;"><span style="font-family:'Century Gothic';"><span style="font-family:'Century Gothic';font-size:small;">einmal </span></span></span><span style="color:#888888;"><span style="font-family:'Century Gothic';"><span style="font-family:'Century Gothic';font-size:small;">etwas Sinnvolles in Deinem Leben machen, ohne, dass ich wieder hinterherräumen muss?&#8221;</span></span></span></p>
<p><span style="color:#888888;"><span style="font-family:'Century Gothic';"><span style="font-family:'Century Gothic';font-size:small;">Charlotte sagt &#8220;Ja, ist gut. Mach&#8217; ich. Ich suche mir jetzt etwas, was länger hält!&#8221;, ist geknickt und geht langsam zur Treppe. </span></span></span></p>
<p><span style="color:#888888;"><span style="font-family:'Century Gothic';"><span style="font-family:'Century Gothic';font-size:small;">Tina, die Giraffe, denkt sich: &#8220;Hach, wie schön harmonisch es ist zwischen uns. Hoffentlich bleibt es immer so schön.&#8221;</span></span></span></p>
<p><span style="color:#888888;"><span style="font-family:'Century Gothic';"><span style="font-family:'Century Gothic';font-size:small;">Tina ging raus und sah Charlotte nie wieder.</span></span></span></p>
</div>]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Anak Itik dan Induknya]]></title>
<link>http://komiocykid.wordpress.com/2009/10/26/anak-itik-dan-induknya/</link>
<pubDate>Mon, 26 Oct 2009 07:31:22 +0000</pubDate>
<dc:creator>komiocy</dc:creator>
<guid>http://komiocykid.wordpress.com/2009/10/26/anak-itik-dan-induknya/</guid>
<description><![CDATA[Seekor anak itik asyik berenang di pinggir sebuah kolam, di tepi sawah.Ia berteriak kegirangan,menik]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<div class='snap_preview'>
<p>Seekor anak itik asyik berenang di pinggir sebuah kolam, di tepi sawah.Ia berteriak kegirangan,menikmati dinginnya air. Sebentar-sebentar dibenamkannya  kepalanya yang kecil ke dalam air. Tak lama kemudian kepala kecil itu kembali muncul di permukaan.Sang anak itik tak tahan lama menahan nafasnya, agar tidak meminum air.</p>
<p>&#8220;Horee, sejuuk.Aku tidak kepanasan lagi&#8221;,teriaknya dengan gembira.</p>
<p>Sementara itu induknya sedang mengapung di tengah kolam, mengawasi kelima anaknya yang sedang bermain disekitarnya.</p>
<p>&#8220;Hm, namanya juga anak-anak.Bisanya cuma bermain dan bermain. Kalau sedang asyik bermain, tak kenal lapar dan lelah,&#8221; pikirnya di dalam hati.&#8221;Tunggu saja sebentar lagi, kalau sudah bosan dan lelah,mereka pasti merengek-rengek minta makan&#8221;.</p>
<p>&#8220;Tapi aku dulu juga begitu,sama seperti mereka ketika masih kecil&#8221;. Sang induk tersenyum sendiri.</p>
<p>&#8220;Lebih baik aku mencari cacing,untuk mereka. Sementara mereka masih asyik bermain.&#8221;</p>
<p>Si induk itu berenang ketepian kolam dan mulai menyosorkan paruhnya ke tanah, mencari kalau-kalau ada cacing yang sedang nongol (muncul) kepalanya.<!--more--></p>
<p>&#8220;Huup, dapat&#8221;, ia berseru. Dengan sigap dan cepat paruhnya menarik seekor cacing yang lumayan juga besarnya keluar dari tanah. Cacing yang sedang kepanasan dan mencoba menyejukkan dirinya ke air itu, menggelepar di paruh sang itik.</p>
<p>&#8220;Anak-anak, kemarilah.Ini ada makanan. Kalian tentu sudah lapar, bukan?&#8221;Ia memanggil kelima anaknya.</p>
<p>Kelima anak itik yang sedang bercanda dan berkejar-kejaran di kolam, berhenti bermain dan memalingkan wajah nya ke arah sang induk.</p>
<p>&#8220;Eh, ada makanan. Aku lapar,&#8221;kata salah satu diantara mereka.</p>
<p>&#8220;Aku juga,&#8221;seru yang lain serempak.</p>
<p>Berhamburan mereka berenang ke arah induk nya di pinggir kolam.</p>
<p>Apa yang terjadi? Acara saling berebut makanan, tak dapat dihindari. Cacing di paruh sang induk direbut dan dilarikan oleh Ito anak itik yang palimg tua.Ia berenang masuk ke kolam dan berenang ke tengah.Diikuti oleh keempat adiknya yang ribut berteriak meminta bagian.</p>
<p>&#8220;Bagi dong kak,&#8221;kata Ita sang anak itik kedua.,&#8221;kami juga lapar,nih.&#8221;</p>
<p>Ito tidak perduli, dengan cepat ia berenang lagi ke pinggirkolam. Meletakkan cacing itu di tanah dan mulai mematukkan paruhnya.Sang cacing yang kesakitan menggeliat-geliat mencoba melarikan diri di tanah yang kesat.</p>
<p>Ita yang sudah sampai disana,menyerobot cacing itu dan melarikannya ketempat yang lain.</p>
<p>Lucu melihat mereka. Terjadi lagi balapan diantara anak itik itu. Ito, Iti, Itu dan Ite berturut-turut berlari di belakang Ita yang terbirit-birit menghindar, sambil tetap menggonggong cacing di paruhnya.</p>
<p>Mereka berkejaran sementara sang induk hanya menggeleng-gelengkan kepala melihat tingkah anak-anaknya yang lucu-lucu itu.</p>
<p>&#8220;Jangan berebutan,ayo bagi bagi agar semua saling mendapat makan.&#8221;Ia memperingatkan.</p>
<p>Matahari mulai meninggi.Panasnya pun mulai terasa menyengat.Sang induk itik membawa anak-anaknya beristirahat di bawah pohon bambu yang terdapat di pinggir kolam.</p>
</div>]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Agama Koper]]></title>
<link>http://gentole.wordpress.com/2009/10/23/agama-koper/</link>
<pubDate>Fri, 23 Oct 2009 06:31:57 +0000</pubDate>
<dc:creator>Ali Sastro</dc:creator>
<guid>http://gentole.wordpress.com/2009/10/23/agama-koper/</guid>
<description><![CDATA[Peringatan: Yang tidak punya waktu luang, yang tidak suka membaca novel, yang tidak suka berfilsafat]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<div class='snap_preview'><p style="text-align:justify;"><span style="color:#ff0000;"><em>Peringatan: Yang tidak punya waktu luang, yang tidak suka membaca novel, yang tidak suka berfilsafat, yang sudah terlalu puas dengan hidupnya yang sekarang, dan yang TERLALU SERIUS,  jangan baca postingan di bawah ini. Ngawur level akut! Mohon pengertiannya.</em></span></p>
<blockquote>
<p style="text-align:justify;"><em>Aku bersaksi bahwa sesungguhnya tidak ada meja selain Gagang Pintu dan bahwa sesunguhnya Lemari adalah utusan Stop Kontak. </em></p>
</blockquote>
<p style="text-align:justify;">Kutipan di atas merupakan pilar utama agama Koper, salah satu agama terbesar di kamar saya. Agama ini konon dibawa oleh dua sepatu Nike pada abad ke-7 sebelum saya pulang kantor pada hari Kamis yang naas. Tidak ada bukti otentik yang menyebutkan kedua sepatu bijak itu berasal dari tanah yang dijanjikan pada Ubin Keempat sebelum Kamar Mandi, tetapi Tas Bodypack saya dan juga Botol Aqua yang saya beli dua hari lalu percaya bahwa keduanya adalah utusan Gagang Pintu yang pernah dalam waktu yang relatif singkat &#8212; lebih kurang 15 menit dalam ukuran Anda &#8212; berhasil membangun ribuan tempat ibadah di Ubin Kelima, tidak jauh dari tanah yang dipercaya telah dijanjikan kepada Bani Kipas Angin. Dikisahkan dua sepatu Nike tersebut selalu berpergian menunggangi sikat gigi Pepsoden warna hijau. Begitu berwibawa dan suci. Jubah dan janggut mereka berkibar ditiup angin. Langit yang terang membahana menjadi latar. Demikian para pengikut agama Koper berkisah tentang dua sepatu Nike kepada anak-anak mereka dalam berbagai kesempatan.</p>
<div id="attachment_1209" class="wp-caption aligncenter" style="width: 378px"><img class="size-full wp-image-1209" title="aneh1386" src="http://gentole.wordpress.com/files/2009/10/aneh1386.jpg" alt="aneh1386" width="368" height="352" /><p class="wp-caption-text">Salah satu ikon Gagang Pintu yang selamat dari gerakan ikonoklasme pendeta ortodoks. Sebagian penganut agama Koper percaya bahwa Gagang Pintu itu androgini, lelaki sekaligus perempuan. Karena hanya dengan begitu, penciptaan menjadi mungkin.</p></div>
<p style="text-align:justify;">Petinggi ortodoks agama Koper percaya Gagang Pintu adalah cahaya tunggal yang lebih ilahi dari Lampu Phillips, yang dipercaya pendeta Botol Bekas Mizone sebagai Rabb Yang Menduduki Tahta Tertinggi, yang dariNya dan dengan pancaran cahayaNya segala perabot kamar menjadi ada. Konflik teologi ini melahirkan antagonisme yang hampir tidak bisa disembuhkan di antara kedua agama bersaudara itu. Selama berabad-abad, agama Koper berkompetisi dengan agama Botol Bekas Mizone dalam menjaring pengikut. Kadang darah harus ditumpahkan, atau seorang anak dipisahkan dari ibunya, agar kedua agama itu besar dan lestari. Namun demikian,  ada juga di antara para pelaku bid&#8217;ah yang berupaya untuk memecahkan problematika teologi yang pelik itu. Mereka percaya, misalnya, Gagang Pintu dan Lampu Phillips itu sejatinya adalah dua wujud dari satu tubuh ilahi yang sama, yang tidak bisa dan tidak boleh dipisahkan, seperti halnya lelaki dan perempuan. <strong><em>Klaim dualitas ilahi ini tentunya tidak dianggap skriptural, karena diduga menginkorporasi metafisika pengikut Gantungan Kunci, yakni kaum pagan yang percaya bahwa realitas adalah ilusi yang membodohi, bahwa yang disebut persepsi akan realitas merupakan manifestasi dari keinginan manusia untuk makan nasi uduk di pagi hari.</em></strong></p>
<p style="text-align:justify;">Di pihak lain, sarjana modern percaya bahwa pemikir Gantungan Kunci adalah biang keladi kericuhan antara agama Koper dan saingannya Botol Bekas Mizone. Pada jam lima sore di hari Selasa yang sunyi, seorang antropolog muda dari Polandia bernama Plastick Kreseck menemukan sebuah manuskrip kuno yang di dalamnya terungkap bahwa sebenarnya mitos Gagang Pintu dan Lampu Phillips adalah sebuah proyek filsafat yang dikerjakan oleh para pemikir Gantungan Kunci untuk  mengamankan wilayah mereka dari invasi Kerajaan Meja dan Kursi yang dulu semakin ekspansif. Teorinya, agama Koper diciptakan untuk mengalihkan perhatian dua kerajaan itu. Dengan kata lain, Gagang Pintu dan juga Lampu Phillips adalah <em>hoax</em>! Meski begitu, banyak sarjana yang meragukan otentisitas manuskrip yang dikenal sebagai Manuskrip Martabak Telor (MMT) itu. Mereka berargumen, sebenarnya ada banyak bukti yang menyebutkan bahwa gagasan tentang Gagang Pintu Yang Maha Tunggal sudah ada jauh sebelum para pemikir Gantungan Kunci mulai dikenal dalam sejarah ilmu pengetahuan. Jadi, simpul mereka, klaim MMT itu bukan hanya tidak masuk akal, tetapi juga anakronis alias tidak faktual. Kontroversi ini tidak surut sampai akhirnya tukang ketoprak yang lewat kosan saya lewat begitu saja tanpa ada yang membeli, padahal saya lapar bukan kepalang.</p>
<p style="text-align:justify;">Tentu saja, persoalan teologis yang pelik ini lebih sering diabaikan oleh kaum awam. Para pemukim di Ubin Kedua, Ubin Ketiga dan bahkan Ubin Kesembilan &#8212; yang tidak berada pada satu deret dengan Ubin Keempat di mana dua sepatu suci itu menyebarkan ajaran agama Koper pada kali pertama &#8212; percaya bahwa yang dibutuhkan hanyalah <em>iman</em>: bahwa hakikat Gagang Pintu itu tidak bisa dinalar, dan bahwa hanya kepasrahan tanpa syarat  saja yang bisa membawa seseorang pada kehangatan kasih Gagang Pintu. <em>Sikap ini dicibir oleh banyak pihak, termasuk para pewaris pemikir Gantungan Kunci, yang percaya bahwa kebenaran obyektif hanya bisa diraih melalui Bungkus Bekas Chitato, yang falsafah dasarnya dikembangkan oleh para pemikir Oreo pada Zaman Minute Maid. </em><strong><em>Kata mereka, Gagang Pintu sudah mati. Hanya Bungkus Bekas Chitato yang bisa menerangi kehidupan.</em></strong></p>
<div id="attachment_1211" class="wp-caption aligncenter" style="width: 298px"><img class="size-full wp-image-1211" title="dscn3284" src="http://gentole.wordpress.com/files/2009/10/dscn32841.jpg" alt="dscn3284" width="288" height="384" /><p class="wp-caption-text">Anak muda zaman sekarang percaya bahwa hanya Bungkus Bekas Chitato yang bisa menyelesaikan segala persoalan kemanusiaan, apalagi yang rasa sapi panggang. Wuu. Sedap!  </p></div>
<p style="text-align:justify;">Mereka<strong> </strong>yang meyakini ajaran Koper tentu tidak goyah dicibir para pewaris Gantungan Kunci, dengan penuh percaya diri mengatakan bahwa sebenarnya pendekatan Bungkus Bekas Chitato itu reduktif dan tentunya terlalu gurih. Dalam skriptur mereka, dua sepatu bijak mengatakan bahwa suatu saat Lemari akan datang membawa keselamatan kepada setiap orang. Lemari ini akan diutus oleh Stop Kontak, konon disebut sebagai persona ketiga setelah Gagang Pintu dan Lampu Phillips. Penantian itu belum berakhir. Sementara dunia semakin bobrok, dan banyak orang yang terbuai oleh ajaran yang dianggap sesat. Ada yang percaya bahwa Keset adalah inkarnasi Gagang Pintu, dan Kaleng Pocari Sweat adalah Lemari yang ditunggu-tunggu. Tidak ada yang bisa membuktikan klaim mereka. Sebagian orang menyerukan agar kita semua kembali kepada ajaran dua sepatu Nike yang tercatat dalam skriptur yang diyakini tidak mungkin terkorupsi.</p>
<p style="text-align:justify;">Yang lain hanya bisa berdoa, <em>Gagang Pintu A&#8217;lam</em>.    <strong> <em><br />
</em></strong></p>
</div>]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[My Novel]]></title>
<link>http://wewa2000.wordpress.com/2009/10/20/my-novel/</link>
<pubDate>Tue, 20 Oct 2009 14:49:27 +0000</pubDate>
<dc:creator>wewa2000</dc:creator>
<guid>http://wewa2000.wordpress.com/2009/10/20/my-novel/</guid>
<description><![CDATA[http://www.mynovel.org/ My Novell skapades av Alan Bigelow 2006. Projektet går ut på att extrahera l]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<div class='snap_preview'><p>http://www.mynovel.org/</p>
<p>My Novell skapades av Alan Bigelow 2006. Projektet går ut på att extrahera litterära klassikers handling till fyra meningar. Metoden påminner starkt om litteraturvetenskapens användande av fabel (en starkt förenklad återberättande av längre historia förkortad till en eller ett par meningar). De förkortade återgivelserna blir både lätt bisarra och väldigt roliga eller dråpliga. Att korta ner en lång text till några få meningar är lättare sagt en gjort, det vet nog alla som har försökt. Men det känns som om Bigelow har lyckats och även om man när man läst någon av dessa böcker kanske inte skulle ha sammanfattat dem lika ironiskt som han har gjort så kan man inte påstå annat än att de är träffsäkra.</p>
<p>Meningarna är illustrerade med bilder som blixtrar runt i bakgrunden samt med musik. Bildspelet gör att det ibland blir lite svårt att läsa, särskilt när engelskan inte är modersmålet och meningarna ibland byts ut relativts snabbt. Detta vägs dock upp av att man kan backa och spola frammåt när man vill under själva berättelsen. Har man epilepsi eller anlag för det ska man eventuellt undvika den här sajten – samma sak gäller för den som lätt får migrän. Men då missar man tyvärr de roliga sammanfattningarna av böcker som Herman Melvilles Moby Dick och Vladimir Nabokovs Lolita.</p>
<p>Bigelow har tre kriterier för sitt digitala berättande: det ska vara i multimediaform, det ska vara lätt att navigera i dem och det ska gå att interagera med dem. Projektet My Novell uppfyller alla de kraven. Sajten är lättnavigerad, lättbegriplig och det går att göra tillägg till den för den som så önskar. Det är synd att det inte har skett någon större interaktion mellan sajten och eventuell publik – om det finns någon publik överhuvudtaget går inte att avgöra.</p>
<p>Syftet med sajten är att bidra till diskussion kring hur det digitala mediet har påverkat/kan påverka romanen samt att utmana de rådande definitionerna av litterära begrepp så som roman, novell, och poesi för att därigenom kunna skapa nya vägar (källa: http://www.hz-journal.org/netg/g11.html# 2009-10-20). Just det här verket, hur mycket jag än gillar det, svårt att se varför det ska bryta ny mark litteraturvetenskapligt sett. De korta berättelserna är inte mycket annat än traditionella fabler och sättet att leka med historier på det här sättet, dvs att korta ner det till extrem form, är inte heller något nytt. Enligt Nationalencyklopedins Internetversion framgår att användandet av fabler ”en i särskilt rysk formalistisk poetik gängse benämningen på handligsgången i ett episkt eller dramatiskt verk, uppfattad i schematisk förenkling”. I Olof Lagercrantz bok Om konsten att läsa och skriva (1985) rekomenderas just övningen att skriva en text för att sedan stryka ner varje annat ord om och om igen tills bara en bråkdel av texten återstår. Syftet är att synliggöra hur pass mycket av handlingen som trots allt återstår efter en sådan behandling. Det fungerar som en slags omvänd påklädnad av historiens skelett.</p>
<p>Jag tycker alltså inte att projektet bryter någon direkt ny mark, förutom att det möjliggör för mig som icke helt datakunnig att skriva och publicera en kort berättelse på en specifik sajt – kanske fanns det mycket färre sådana år 2006 än vad det gör idag – samt få detta hyffast snyggt publicerat. Jag tror dock inte att de inskickade bidragen animeras eller tonsätts men jag kan ju ha fel. Sajtens innehåll fungerar dock som en vitaliserande injektion för den som tycker att litterära diskussioner kring klassiska verk ofta känns lite för rigid, snusförnuftig och allvarlig. De kan också inspirera till egna berättelser i och med att de tar ner hyllade verk på jorden och faktiskt förmänskligar dem genom de humoristiska och ironiska förkortningarna av dem. Kanske är det inte så svårt att skriva en berättelse trots allt? Allt man behöver är kanske fyra korta meningar att brodera ut till tusen sidor.</p>
<p>Jag är glad att jag snubblade över My Novel och dess lättsamma inställning till litteraturens klassiker. Sajten har guppat runt i cybervärlden sedan 2006 och bara väntat på att just DU ska hitta dit!</p>
</div>]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Heute in der BILD]]></title>
<link>http://bgn2009.wordpress.com/2009/10/11/heute-in-der-bild/</link>
<pubDate>Sun, 11 Oct 2009 06:08:52 +0000</pubDate>
<dc:creator>bagalutengregor</dc:creator>
<guid>http://bgn2009.wordpress.com/2009/10/11/heute-in-der-bild/</guid>
<description><![CDATA[Heute in der Bild von Christopher-Daniel Gregorczyk &#8220;Heute wird es Regnen, steht in der BILD.]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<div class='snap_preview'><p><em><strong>Heute in der Bild</strong></em><br />
<em>von Christopher-Daniel Gregorczyk</em></p>
<p>&#8220;Heute wird es Regnen, steht in der BILD.&#8221;<br />
&#8220;Ach was!&#8221;, sagte der Mann und verließ das Haus.</p>
<p>Nach 10 sekunden kam er zurück<br />
und holte den Regenschirm</p>
<p style="text-align:right;"><a rel="license" href="http://creativecommons.org/licenses/by-nd/3.0/de/"><img class="alignright" style="border-width:0;" src="http://i.creativecommons.org/l/by-nd/3.0/de/88x31.png" alt="Creative Commons License" /></a></p>
<p style="text-align:right;">Heute in der BILD von <a rel="cc:attributionURL" href="http://bgn2009.wordpress.com/">Christopher-Daniel Gregorczyk</a> steht unter einer <a rel="license" href="http://creativecommons.org/licenses/by-nd/3.0/de/">Creative Commons Namensnennung-Keine Bearbeitung 3.0 Deutschland Lizenz</a>.</p>
</div>]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Bertemu Kancil di Taman Air Cikole Pandeglang]]></title>
<link>http://bermenschool.wordpress.com/2009/09/30/bertemu-kancil-di-taman-air-cikole-pandeglang/</link>
<pubDate>Wed, 30 Sep 2009 07:07:12 +0000</pubDate>
<dc:creator>Asep Sofyan</dc:creator>
<guid>http://bermenschool.wordpress.com/2009/09/30/bertemu-kancil-di-taman-air-cikole-pandeglang/</guid>
<description><![CDATA[Ciputat, 29 September 2009 Kita orang Indonesia pada umumnya pasti pernah mendengar dongeng kancil; ]]></description>
<content:encoded><![CDATA[Ciputat, 29 September 2009 Kita orang Indonesia pada umumnya pasti pernah mendengar dongeng kancil; ]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Der mit dem Fabelwesen]]></title>
<link>http://witzeglas.wordpress.com/2009/09/29/der-mit-dem-fabelwesen/</link>
<pubDate>Tue, 29 Sep 2009 04:00:29 +0000</pubDate>
<dc:creator>Timo</dc:creator>
<guid>http://witzeglas.wordpress.com/2009/09/29/der-mit-dem-fabelwesen/</guid>
<description><![CDATA[Als Fabelwesen eher langweilig: Vierköpfige Familie]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<div class='snap_preview'><p>Als Fabelwesen eher langweilig:</p>
<p>Vierköpfige Familie</p>
</div>]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Der durstige Hase   ( Fabel )]]></title>
<link>http://mathiasknoll.wordpress.com/2009/09/28/der-durstige-hase-fabel/</link>
<pubDate>Mon, 28 Sep 2009 20:29:52 +0000</pubDate>
<dc:creator>mathiasknoll</dc:creator>
<guid>http://mathiasknoll.wordpress.com/2009/09/28/der-durstige-hase-fabel/</guid>
<description><![CDATA[Im letzten Sommer gab es einen sehr heißen Tag. Ich glaube es war ein Mittwoch. Vielleicht könnt ihr]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<div class='snap_preview'><p>Im letzten Sommer gab es einen sehr heißen Tag. Ich glaube es war ein Mittwoch. Vielleicht könnt ihr euch noch daran erinnern? Vermutlich hattet ihr „Hitzefrei“.<br />
Aber die Tiere haben in dieser Zeit besonders unter der Hitze zu leiden. Denn sie gehen nur selten ins Freibad und Eis vertragen sie auch nicht.<br />
Auch der kleine Hase hatte noch nie einen derartigen Sommer erlebt. Selbst die Bäche waren ausgetrocknet. Und so irrte der junge Hase stundenlang durch den Wald ohne auch nur eine Pfütze zu finden. Und wenn er, der kleine Hase, nicht so aufgeregt gewesen wäre, immer das Näschen am Erdboden, dann hätte er zugegeben: Ich habe Angst. Angst zu verdursten…<br />
Da der Hase aber irgendwann erschöpft war, suchte er ein schattiges Plätzchen, um sich auszuruhen.<br />
Vielleicht kann ich ja Morgen früh den Tau von den Blättern trinken, beruhigte sich der Hase. Und wenn nicht…?<br />
Daran wollte er nicht denken.<br />
Und so lag der Hase unter einer Tanne, die am Rand eines ausgetrockneten Baches stand.<br />
Wenn es schon kein Wasser gibt, dachte der Hase, dann kann ich hier wenigstens vom Wasser träumen. Und schon war der Hase eingeschlafen…<br />
Aber selbst ein heißer Sommertag sehnt sich nach der kühlen Dusche. Und so bewölkte sich der Himmel mit schwarzen Regenwolken und plötzlich goss es in Strömen.<br />
Der junge Hase aber war so müde, dass er das Donnern und Blitzen verschlief. Und so wurde schon nach kurzer Zeit aus dem ausgetrockneten Bach ein reißender Bach, der wild über die Ufer sprang und den Hasen nass spritzte.<br />
Der Hase sprang erschreckt auf, während sich die Tanne, die nun vom Wasser unterspült wurde, bedrohlich neigte.<br />
Träume ich? dachte der Hase. Oder träume ich nicht? Aber so durstig wie er war beugte er sich weit über das Wasser, um sich endlich satt zu trinken. Aber da erschrak der Hase so heftig, dass er beinahe in den reißenden Fluss gefallen wäre.<br />
„Wo bin ich nur geblieben?“ schrie der Hase ängstlich. „Mich gibt es gar nicht mehr…!“ Und schon vergaß der Hase vor Schreck zu trinken.<br />
Ein Storch aber, der gerade vorbei flog und Rast machen wollte, um das Unwetter abzuwarten, hörte dort unten im Wald den Hasen jammern. Der Storch hielt sich vor Lachen den Bauch und krächzte im Sturzflug:<br />
„Du bist noch da…Du bist noch da…leider bist Du kein Frosch, sondern ein Hase. Sonst hätte ich Dich schon längst gefressen…“<br />
„Aber ich kann mich im Bach gar nicht mehr sehen, “ weinte der Hase jämmerlich. „Ich bin einfach nicht mehr da…!“<br />
Der Storch setzte sich neben den Hasen und legte ihm seinen weißen Flügel beruhigend um die Schulter:<br />
„Du kannst mir ruhig glauben…Du bist noch da…ich bin weit gereist…bis nach Afrika. Ich habe von dort oben…“ der Storch zeigte mit dem anderen Flügel in die Luft, „…eine bessere Sicht, als Du hier unten…“<br />
„Aber wo bin ich nur geblieben?“ sagte der Hase und schnäuzte seine Nase. „ Ich sehe auf dem Wasser gar nicht mehr mein Spiegelbild…“<br />
„ Pass mal auf…!“ sagte der Storch gutmütig, „…der wilde Fluss reißt Dein Spiegelbild auseinander. Deswegen siehst Du Dich nicht mehr…“<br />
„Ach so…, “ sagte der Hase. „…wenn Du das sagst…“<br />
„Das kannst Du mir schon glauben, “ nickte der Storch freundlich. „ Wenn Du aber an die Bachmündung kommst, wirst Du dort einen großen, ruhigen See entdecken. Und dort, in dem stillen Wasser kannst Du Dein Spiegelbild wieder finden.“ Der Storch klopfte dem Hasen wohlwollend auf die Schulter, als müsse er sich nun endlich von ihm verabschieden.<br />
„Aber bis zu diesem See ist es sehr weit, “ nörgelte der Hase.<br />
Der Storch lachte und schlug mit den Flügeln:<br />
„Ich muss jetzt weiter…,“ krächzte er. „Aber eins musst Du wissen…. Bis man sich selbst erkennen kann, ist immer ein weiter Weg.“<br />
Der kleine Hase verstand nicht, was der Storch meinte und stillte nun endlich seinen Durst.</p>
</div>]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Cerita sang pelayar]]></title>
<link>http://cavelier.wordpress.com/2009/09/27/cerita-sang-pelayar/</link>
<pubDate>Sun, 27 Sep 2009 07:22:44 +0000</pubDate>
<dc:creator>kishu</dc:creator>
<guid>http://cavelier.wordpress.com/2009/09/27/cerita-sang-pelayar/</guid>
<description><![CDATA[Dia menarik sauhnya dan memandang ke sekitar perahunya. Sungguh, kalaupun dia ingin, dia bisa selama]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<div class='snap_preview'><p>Dia menarik sauhnya dan memandang ke sekitar perahunya. Sungguh, kalaupun dia ingin, dia bisa selamanya disini. Orang-orangnya, udaranya, atmosfernya. Selama pelayarannya selama ini, belum ada tempat seperti ini. Tapi dia  harus pergi. Batas waktunya telah habis.</p>
<p>Dia bersandar di buritan, belum juga bergerak. Dia ragu, apakah dia membutuhkan lebih banyak waktu untuk berpikir?</p>
<p>Dia menghirup udaranya dalam-dalam, menyimpannya baik-baik dalam ingatan. Dia merentangkan tangannya lebar-lebar, meresap kehangatan matahari yang tersisa dalam pagi. Dia menyapukan pandangan, melihat semuanya dalam keremangan namun mengerti, pemandangan itu ada, tersembunyi oleh kabut di baliknya. Dia ingin pergi sebelum semua orang terbangun. Dia tahu, dia tak cukup kuat untuk mengatakan selamat tinggal pada mereka.</p>
<p>Gagang dayung disambut. Perlahan, sunyi tak bersuara, dia meninggalkan tempat dimana selama ini perahunya ditambatkan. Dia harus yakin, demi kebaikan yang lebih besar.</p>
<p>Kecil, kecil, semakin kecil. Pemandangan yang dikenalnya dengan baik itu perlahan menghilang dari pandangan. Tempat itu akan menyisakan kerinduan besar. Namun kini dia berlayar, mencari dermaga baru untuk menjatuhkan sauhnya. Dia tak tahu dimana dermaga itu berada. Dia terus mengayuh perahunya, menjauh, dari tempat yang selama ini dikenalnya itu. Di tempat yang dia tahu, dia selalu diterima untuk kembali.</p>
<p>7.15- September 27.</p>
</div>]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Buku Cerita Anak]]></title>
<link>http://buku2nd.wordpress.com/2009/09/24/buku-cerita-anak/</link>
<pubDate>Thu, 24 Sep 2009 05:04:19 +0000</pubDate>
<dc:creator>buku2nd</dc:creator>
<guid>http://buku2nd.wordpress.com/2009/09/24/buku-cerita-anak/</guid>
<description><![CDATA[Edisi 26 [Buku cerita menggunakan Bahasa Jepang &amp; Huruf Kanji] – Rp 5,000 Edisi 38 [Buku cerita ]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<div class='snap_preview'><ol>
<li>Edisi 26 [Buku cerita menggunakan Bahasa Jepang &#38; Huruf Kanji] – Rp 5,000</li>
<li>Edisi 38 [Buku cerita menggunakan Bahasa Jepang &#38; Huruf Kanji] – Rp 5,000</li>
<li>Seri Fabel Mancanegara: Gabita dan Cermin Ajaib (Khalisa S) – Rp 6,000</li>
<li>English for Kids: Let’s Study! With a lot of fun (Imam KR Moncol) – Rp 6,000</li>
<li>Petualangan Miki: Miki Gembala Pembual (Walt Disney) – Rp 3,000</li>
</ol>
</div>]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Kua eller livet!  ]]></title>
<link>http://karibua.wordpress.com/2009/09/21/kua-eller-livet/</link>
<pubDate>Mon, 21 Sep 2009 16:09:14 +0000</pubDate>
<dc:creator>karibua</dc:creator>
<guid>http://karibua.wordpress.com/2009/09/21/kua-eller-livet/</guid>
<description><![CDATA[Kua har en lav posisjon som betalingsmiddel i den vestlige verden. Når den en gang i fremtiden komme]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<div class='snap_preview'><p><strong>Kua har en lav posisjon som betalingsmiddel i den vestlige verden. Når den en gang i fremtiden kommer til sin rett igjen vil uteliggere og sosialklienter bli de eneste som ikke lukter kumøkk.</strong></p>
<p><strong> </strong></p>
<p>Det er en høstdag i Oslo. På vei til T-banen blir jeg stoppet av en ung mann med oppsiktsvekkende rene klær.</p>
<p>”Kan du vær’ så snill å gi meg noen småkalver?” spør han. Han ser så fattig ut at jeg gir ham to kalver før jeg løper til stasjonen. Billetten koster en ku. Det har vært diskutert om studenter skal slippe unna med en kvige, men foreløpig er det ingen studentrabatt. Jeg stapper kua mi inn i automaten. Men den har krøllet seg, så jeg må trekke den ut igjen og gre den. Da kommer T-banen til Blindern. Jeg sniker. Da jeg skal av ser jeg en gjeng kontrollører utenfor. Jeg jager kua mi bak et tre og prøver å innbille kontrollørene at kyrne mine ikke ville være med til byen i dag.</p>
<p>”Den må du dra lenger ut på landet med”, sier de, og gir meg ti kyr i bot. Heldigvis har studielånet mitt kommet. Da jeg kommer opp til universitetsplassen sier det ”mø” alle steder. Studentene står i kø utenfor Kredittfjøset sammen med kyrne sine. Jeg henter lånet mitt på studentkontoret og kjøper en avis før jeg stiller meg i den lange fjøskøen. På forsiden av avisen er det bilde av to unge forretningsmenn som har bygd seg 1000-kvadratmeters fjøs med femten melkerom i Gausdal. En politiker uttaler at det er et tegn på moralsk forfall når folk får et slik behov for å vise fram kyrne sine. En pensjonist fra Grünerløkka kommenterer at ungdommen nå til dags bare er opptatt av kyr. Så snart de er ferdige på skolen flytter de ut på landsbygda i håp om noen raske kyr. ”Slik var det ikke da jeg var ung”, sier han. ”Da var vi fornøyd med småkalvene vi fikk for å designe websider i fritiden. Jeg hadde ikke sett en kalv før jeg var langt oppe i tenårene, for i min barndom brukte vi penger”.</p>
<p>Mange av studentene står og tagger på kyrne sine mens de venter på å sette dem inn i banken. To jusstudiner snakker om en  country-stjerne som er så glad i å shoppe at hun har med seg 20 fjøs på turné. ”Skulle ønske jeg hadde tjue fjøs”, sier den ene. ”Bli med på Båsen i kveld da, det er stamstedet til han advokaten fra Lov og Rett i Vestre Gausdal,” sier den andre. ”Sist jeg var der spanderte han to halvlitere med kremfløte på meg. Han har kumøkk langt oppover ørene, og damene faller som fluer”.</p>
<p>Jeg skulle ønske jeg var like tjukk som jusstudinene.  Merkelig nok har jeg fått en kjæreste fra Handelshøyskolen, en ordentlig tjukk krabat som har så store fjøsdresser at jeg får plass til begge hendene mine i den ene baklomma hans. Han har et mye mer bevisst forhold til kyr enn meg. Han sier alltid at tid er kyr, og drømmer om å bli kumekler i Nord-Trøndelag. Men boligprisene der oppe ville tatt knekken på kyrne hans. Foreløpig må han nøye seg med å se kumeklere på TV, der de løper rundt i Armani-fjøsdresser og skreddersydde skyggeluer foran store skjermer med kyr som løper fram og tilbake mellom landets største bedrifter. Selv har jeg en deltidsjobb som budeie i et datafirma. Jeg har ikke så mye greie på økonomi, men nok til å sørge for at de ansatte får lik ku for likt arbeid.</p>
<p>Da studielånet mitt omsider er i bås, må jeg løpe for å møte kjæresten min utenfor Melkebaren. Vi kjøper hver vår helmelk med kaffe, og bestemmer oss for å gå på kino. Jeg forteller om min dårlige erfaring med T-banen, og han sier at vi kan stikke hjem til ham og ta traktoren. Vi kjører til Odelsbondum, byens største kino, mens jeg klager litt over inflasjonen. Snart er ikke en ku verdt mer enn en pakke tyggis. Men kjæresten min vet bedre: Favoritten til årets nobellpris i økonomi har laget en effektiv ku-p-pille som kommer til å bety slutten på all inflasjon. I hvert fall for de landene som har råd til å ta den ibruk.</p>
<p>Vi parkerer på jordet utenfor kinoen. Da oppdager jeg at jeg ikke har med meg nok kyr. ”Kan jeg låne tre kyr av deg til kinobilletten?” spør jeg. ”Du skal få igjen etterpå, jeg må bare hjem og melke først”. Det er greit, og så ser vi den verdenskjente norske filmen om småbonden Gardåsen som blir offer for den beryktede Gausdalmafiaen. ”Kua eller livet!” sier mafiaen, med høygaffelen mot hodet hans. Jeg tenker at norsk film virkelig gjør det bra for tiden, og lener meg mot kjæresten min som lukter forlokkende av kumøkk fra topp til tå.</p>
<p><em>(Denne sto på trykk i tidsskriftet Flux i 2001)</em></p>
</div>]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Gud og den lille prikken]]></title>
<link>http://karibua.wordpress.com/2009/09/21/gud-og-den-lille-prikken/</link>
<pubDate>Sun, 20 Sep 2009 22:10:33 +0000</pubDate>
<dc:creator>karibua</dc:creator>
<guid>http://karibua.wordpress.com/2009/09/21/gud-og-den-lille-prikken/</guid>
<description><![CDATA[Gud bodde sammen med moren sin, Gudrun, og faren sin, Gudbrand. Hver dag gikk han på skolen. Guds fa]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<div class='snap_preview'><p>Gud bodde sammen med moren sin, Gudrun, og faren sin, Gudbrand. Hver dag gikk han på skolen. Guds favorittfag var Himmelsk, for der lærte han materialbetet og alle materialene: Helium, Litium, Beryllium, Bohr, Kalium, Kalsium&#8230; Det var så mange av dem, og for å se hva de kunne brukes til, hadde Gud en dag materialert en liten prikk. Den hadde han kalt &#8220;Det store smellet&#8221;.</p>
<p>&#8220;Ærlig talt, Guden min, kan du ikke gjøre noe fornuftig?&#8221; spurte Gudrun da hun leste den lille prikken. &#8220;Kan du ikke filosofere en fin tanke eller meditere litt, for eksempel?&#8221;</p>
<p>Da ble Gud litt lei seg. Han hadde lagt mye arbeid i prikken, og følt seg temmelig åndtelligent.</p>
<p>&#8220;Men hvis man materialerer en liten prikk, da kan alt skje&#8221;, sa Gud.</p>
<p>&#8220;Du har nå alltid vært noe for deg selv&#8221;, sa Gudrun og sukket. &#8220;Hvorfor heter den forresten Det Store Smellet når den bare er en liten prikk?&#8221;</p>
<p>&#8220;Fordi den ikke er ferdig enda&#8221;, sa Gud.</p>
<p>&#8220;Jeg synes du driver vel mye med denne tullete materien. Da du var liten trodde vi det skulle bli noe stort av deg. Du var så flink til åndgripelige ting. Vi trodde du kom til å følge i din åndefar Gudleiks sinnsspor. Han som var sjef i den store Sparetanken der de rikeste åndene satte inn tankene og følelsene sine&#8221;.</p>
<p>Gud gjespet. Det var ikke første gang han hørte det.</p>
<p>&#8220;Jeg er fortsatt flink i å-fag og sjelematikk, mor. Men jeg vet hva jeg må gjøre&#8221;.</p>
<p>&#8220;Jeg er bare redd du skal bli syk i hjertet ditt, Gud. Jeg vil ikke at du skal ende opp på material-sykehus fordi du tror universer er mer virkelige enn virkeligheten&#8221;.</p>
<p>&#8220;Men hjertet blir ikke sykt, mor, bare større. Jeg vet at det ikke er bra å tenke for mye på materien, men jeg er nødt til å ta hensyn til den for å kunne materialere&#8221;.</p>
<p>&#8220;Du vet at jeg er svært glad i universer, Gud. Univershyllene våre er fulle av dem. Men de er bare oppspinn, kan du skjønne. Dessuten er det bare materialister som kan materialere universer med Materialesere, og det er fordi de har så god matrasi. Mange av dem blir syke på grunn av matrasien sin. Da jeg var liten, trodde jeg også at universer og Materialesere var virkelige. Men du er for stor, Gud. Hva tror du din åndelige far Gudbrand synes om at sønnen hans er så overtroisk?&#8221;.</p>
<p>Gud tenkte seg om, og så sa han: &#8220;Jeg tror ikke materialistene har mer matrasi enn andre, mor. Jeg tror bare de har tro på materien. De tror den kan leve sitt eget liv, og lar den gjøre det. Det er ikke matrasi de blir syke av, men omhimmelens mistillit. Verken ånder eller Materialesere kan vokse uten tillit, og så snart materialistene har gitt materien sin tillit, vokser den. Tenk om den føler seg levende, mor?&#8221;</p>
<p><em>(Sto på trykk i tidsskriftet Flux i 2001)</em></p>
</div>]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Hadiah Persahabatan]]></title>
<link>http://manuskripkesunyian.wordpress.com/2009/09/16/hadiah-persahabatan/</link>
<pubDate>Wed, 16 Sep 2009 05:14:53 +0000</pubDate>
<dc:creator>Badru Tamam Mifka</dc:creator>
<guid>http://manuskripkesunyian.wordpress.com/2009/09/16/hadiah-persahabatan/</guid>
<description><![CDATA[Fabel buat Sepupu2ku: Nurma dan Diaz Ada seekor kambing, namanya Igot. Ia kambing yang pendiam dan p]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<div class='snap_preview'><p><strong>Fabel buat Sepupu2ku: Nurma dan Diaz</strong></p>
<p><strong> </strong></p>
<p style="text-align:justify;"><strong><img class="alignleft size-thumbnail wp-image-2844" title="kambing" src="http://manuskripkesunyian.wordpress.com/files/2009/09/copy-of-kambing.gif?w=141" alt="kambing" width="200" height="150" />Ada seekor kambing</strong>, namanya Igot. Ia kambing yang pendiam dan penyendiri. Igot tinggal di desa seberang yang sepi. Karena di desanya tak ada kambing seusianya, setiap pagi ia sering menyempatkan diri bermain di lapangan desa domba, berharap bertemu teman bermain. Tapi ia sedih, tak ada yang mau menemaninya bermain di sana.</p>
<p style="text-align:justify;">Sementara di desa itu, ada seekor kambing kecil bernama Pico. Ia sedih ketika melihat Igot bermain sendirian. Dalam hatinya Pico tak setuju ketika Arabito, tetangganya, sering mengajak teman-temannya mengejek Igot.</p>
<p><!--more--></p>
<p style="text-align:justify;">Melihat itu, Pico kemudian berlari menemui Mamanya di lapangan rumput, dan mulai menceritakan kesedihan dan kekesalannya. “Mama, kenapa tak ada yang mau menemani Igot bermain? Apa bedanya kambing dan domba, Mama?”</p>
<p style="text-align:justify;">Mama Pico melirik anaknya, dan tersenyum. “Pico, jika kamu bersedih melihat Igot sendirian, kamu temani saja dia bermain, yah.” Saran Mama Pico lembut.</p>
<p style="text-align:justify;">“Lalu bedanya kambing sama domba, Ma?” Tanya Pico. Mama Pico mengkerutkan kening merasa heran.</p>
<p style="text-align:justify;">“Maksud kamu sayang, beda gimana? Kambing dan domba sama kan, sama-sama makhluk hidup. Makanya bersaudaralah, jangan bermusuhan. Kalo dari fisik, memang ada bedanya&#8230; “</p>
<p style="text-align:justify;">“Bedanya apa, Mama?”</p>
<p style="text-align:justify;">“Emm, apa aya…kalo kita itu lebih senang hidup berkelompok. Kalo kambing kayak Igot, biasanya menyendiri. Tapi bukan berarti Igot tak butuh teman…”</p>
<p style="text-align:justify;">“Terus, Ma?”</p>
<p style="text-align:justify;">“Apalagi ya…Oh, kita hampir sama dengan hewan lainnya, ekor menggantung ke bawah. Sedangkan Igot ekornya tegak ke atas dan pendek. Terus, tanduk kita cenderung melingkar ke arah belakang, dan kadangkala ke arah dalam, nah tanduk kambing lebih mengarah ke atas dan melingkar ke arah depan…”</p>
<p style="text-align:justify;">“Terus, Ma?” Tanya Pico lagi, masih penasaran. Mamanya hanya tersenyum.</p>
<p style="text-align:justify;">“Sudahlah, Pico. Nanti Mama jelasin lagi jelang kamu tidur. Perbedaan fisik tak penting untuk menjalin persahabatan. Sekarang, ajak bermain Igot. Kasihan dia menunggu…”</p>
<p style="text-align:justify;">“Tapi temen-temen Pico melarang Pico bermain sama Igot, Mama…”</p>
<p style="text-align:justify;">“Kenapa?” Tanya Mama Pico</p>
<p style="text-align:justify;">“Katanya Igot itu jahat.”</p>
<p style="text-align:justify;">“Apa Igot pernah berbuat jahat pada kamu, Pico? Apakah kamu sudah melihat Igot berbuat jahat pada teman-teman kamu?”</p>
<p style="text-align:justify;">“Tak pernah, Mama. Belum, Mama…” jawab Pico pelan. Mamanya tersenyum lembut.</p>
<p style="text-align:justify;">“Kalo informasinya belum jelas, jangan mudah percaya. Kamu tanyakan dulu hal itu sama Igot. Kalaupun Igot jahat, kamu mesti tetap ramah padanya, mendekatinya, menasehatinya…”</p>
<p style="text-align:justify;">“Pico takut menyinggung perasaan Igot, Mama, kalo tanya sama Igot langsung…”</p>
<p style="text-align:justify;">Mama Pico tersenyum lagi. “Kalo begitu, ajak bermain Igot. Nanti juga kamu tau bagaimana sifatnya.” ucap Mama Pico, tersenyum penuh pengertian. Pico balas tersenyum, wajahnya ceria, dan ia mulai berlari menuju arah Igot yang sudah tampak berjalan pulang.</p>
<p style="text-align:justify;">“Igot!” panggil Pico. Yang dipanggil tampak kaget. Ketika melihat siapa yang memanggilnya, Igot terheran-heran.</p>
<p style="text-align:justify;">“Yah, ada apa?” Tanya Igot agak gugup.</p>
<p style="text-align:justify;">“Namaku Pico, maukah kau berteman dan bermain denganku?” Pico bertanya sambil tersenyum ramah.</p>
<p style="text-align:justify;">“Benarkah, Pico?! Tentu saja mau!” Igot tampak girang. Pico mengangguk ramah. Akhirnya mereka kembali ke lapang desa, bermain bersama, tertawa bergembira.</p>
<p style="text-align:justify;">Menyaksikan itu, sifat buruk Arabito muncul lagi. Ia iri melihat Igot gembira. Akhirnya ia mengajak teman-temannya untuk memarahi Igot. Setengah ketakutan, teman-temannya mengikuti apa mau Igot.</p>
<p style="text-align:justify;">“Hei Igot!” seru Arabito, “kenapa kamu bermain di sini! Ini wilayah bermainku! Pergi sana ke desa kambing!” bentak Arabito. Igot gugup. Tapi kemudian Pico membela Igot.</p>
<p style="text-align:justify;">“Bito, kamu jahat sekali, “ucap Pico, “Igot bermain di sini karena aku mengajaknya. Igot itu baik, ia hanya ingin bermain.”</p>
<p style="text-align:justify;">Tapi Igot sangat bersedih, akhirnya ia memutuskan untuk pulang ke desanya. Pico bingung. “Igoot! Tunggu!”</p>
<p style="text-align:justify;">“Pico, ia itu jahat!” ucap Arabito, matanya tajam menatap Igot yang sudah mulai berjalan jauh.</p>
<p style="text-align:justify;">“Apa Igot pernah berbuat jahat pada kamu, Bito? Apakah kamu sudah melihat Igot berbuat jahat pada teman-teman kamu?” Tanya Pico menirukan ucapan Mamanya. “Kamu menganggap Igot jahat hanya kamu sudah benci dan dengki padanya. Padahal kebencian kamu mengada-ada, penuh prasangka buruk, salah paham. Kamu jangan jadi pembenci dan pemarah, Bito, kata Mama itu sifat buruk, tak baik bagi kesehatanmu.”</p>
<p style="text-align:justify;">Mendengar perkataan Pico, kemarahan Arabito semakin memuncak. Ia terus marah-marah, hingga suaranya tak enak di dengar. Teman-temannya saling berpandangan, dan mulai menjauhi Arabito. Melihat teman-teman menjauhinya, marah Arabito semakin tak terkendali. Akhirnya ia pulang ke kandangnya, sambil terus marah-marah. Ia sendirian, tak punya teman.</p>
<p style="text-align:justify;">Menjelang siang, Igot datang lagi ke desa domba. Ia datang membawa gerobak kecil dan cantik, yang dipenuhi sedikit makanan dan mainan yang unik. Igot menemui Pico dan teman-temannya yang masih duduk di bawah pohon besar dekat lapang desa. Melihat Igot datang lagi, Pico dan teman-teman bersorak gembira.</p>
<p style="text-align:justify;">“Ini hadiah persahabatan kita, aku dan ibuku yang bikin, spesial buat kalian. Aku ingin makan bareng kalian, bermain bersama.” Igot sumringah.</p>
<p style="text-align:justify;">“Asyiiiik!” Pico dan teman-teman gembira.</p>
<p style="text-align:justify;">“Tapi… di mana Bito?” Tanya Igot mencari-cari Arabito di kerumunan teman-teman barunya. Kemudian salah satu dari mereka bilang bahwa Arabito sakit.</p>
<p style="text-align:justify;">“Sakit?” Igot kaget, “kalau begitu mari kita dorong gerobak ini, kita ajak Bito makan dan bermain di tempatnya. Ini juga hadiah buat Bito, mudah-mudahan ia cepat sembuh.”</p>
<p style="text-align:justify;">“Ya, setuju!” ucap Pico dan teman-teman berbarengan.</p>
<p style="text-align:justify;">Mereka pun menuju tempat tinggal Arabito. Arabito yang tengah berbaring sakit, sangat terkejut melihat kedatangan Igot dan yang lainnya. Tapi Igot cepat-cepat tersenyum dan bersikap ramah. Lalu ia menyerahkan sebuah makanan dan mainan yang cantik pada Arabito.</p>
<p style="text-align:justify;">“Ini hadiah persahabatanku buat kamu, Bito…”</p>
<p style="text-align:justify;">Mendengar itu, akhirnya Arabito pun tak kuasa menahan tangis.</p>
<p style="text-align:justify;">“Ternyata hati kamu sangat baik, Igot. Aku menyesal telah berprasangka buruk sama kamu…Maafkan kesalahan aku selama ini, Igot.” Ucap Arabito dengan air mata yang mengalir deras.</p>
<p style="text-align:justify;">Persahabatan Igot dan Arabito membuat semua teman-temannya gembira. “Kalau begitu, ayo kita makan bareng untuk merayakan persahabatan kita!” ajak Pico.</p>
<p style="text-align:justify;">“Duh, aku tak bisa makan dan bermain, aku kan lagi sakit gigi, sakit kepala, dada panas, juga perut ini sakit nih…” keluh Arabito sambil meringis menahan gusi dan perutnya yang sakit.</p>
<p style="text-align:justify;">Pico tersenyum, “Nah, apa Mamaku bilang, marah-marah, emosi tak terkontrol, dan sifat mudah membenci teman itu, akan membuat kamu sakit.”</p>
<p style="text-align:justify;">Igot senyum-senyum malu.</p>
<p style="text-align:justify;">“Nanti aku bawa lagi makanan lezat buat kamu, Bito, makanya cepat sembuh ya&#8230;” Ucap Igot. Semuanya tersenyum. Maka, mulai hari itu, mereka mulai menjalin persahabatan dengan bahagia, untuk selamanya…</p>
<p style="text-align:justify;"><strong>Ramadhan, 16 September 2009</strong></p>
<p style="text-align:justify;"><strong>[Badru Tamam Mifka]</strong></p>
<p style="text-align:justify;"><a href="http://www.facebook.com/sharer.php?u=http%3A%2F%2Fmanuskripkesunyian.wordpress.com%2F2009%2F09%2F16%2Fhadiah-persahabatan%2F" target="_blank"><img src="http://agungfirmansyah.files.wordpress.com/2009/02/share-on-facebook1.jpg?w=167&#38;h=32" alt="" /></a></p>
</div>]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[der ▓▓▓ und das ▓▓▓▓▓]]></title>
<link>http://flippi.wordpress.com/2009/09/12/der-%e2%96%93%e2%96%93%e2%96%93-und-das-%e2%96%93%e2%96%93%e2%96%93%e2%96%93%e2%96%93/</link>
<pubDate>Sat, 12 Sep 2009 10:37:48 +0000</pubDate>
<dc:creator>flipp</dc:creator>
<guid>http://flippi.wordpress.com/2009/09/12/der-%e2%96%93%e2%96%93%e2%96%93-und-das-%e2%96%93%e2%96%93%e2%96%93%e2%96%93%e2%96%93/</guid>
<description><![CDATA[es war einmal ein ▓▓▓▓▓ und ein ▓▓▓▓▓. die beiden lebten in einem ▓▓▓▓ und hatten viel ▓▓▓▓. besonde]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<div class='snap_preview'><p>es war einmal ein ▓▓▓▓▓ und ein ▓▓▓▓▓. die beiden lebten in einem ▓▓▓▓ und hatten viel ▓▓▓▓. besonders, wenn der ▓▓▓▓▓ seinen ▓▓▓▓▓▓ in die ▓▓▓▓▓▓ des ▓▓▓▓▓ ein▓▓▓▓▓▓. doch dieses ▓▓▓▓▓▓▓▓▓▓ ▓▓▓▓▓ die anderen ▓▓▓▓▓▓▓ so sehr, dass das ▓▓▓▓▓▓▓ es nicht mehr ▓▓▓ ▓▓▓▓▓▓▓▓▓ ▓▓▓▓▓▓▓ konnte und den beiden ▓▓▓▓▓▓▓▓▓ kurzum das ▓▓▓▓▓▓▓ untersagte. aber dem ▓▓▓▓▓▓ war das ▓▓▓▓▓▓ und er ▓▓▓▓▓ einfach weiter das ▓▓▓▓▓▓▓. das wollten die ▓▓▓▓▓ natürlich überhaupt nicht ▓▓▓▓▓▓▓▓▓▓▓ und ▓▓▓▓▓▓▓ nun ganz das ▓▓▓▓▓▓. und wenn sie nicht ▓▓▓▓ ▓▓▓▓▓▓▓▓▓▓▓ haben, dann ▓▓▓▓▓▓ sie noch heute.</p>
<p>hinweis:<span style="color:#ff6600;"> aus gründen des jugendschutzes wurden teile des beitrags geschwärzt.</span></p>
</div>]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[DURIAN , RAJA BUAH-BUAHAN , BUAH PARA RAJA :]]></title>
<link>http://bermutu.wordpress.com/2009/09/09/durian-raja-buah-buahan-buah-para-raja/</link>
<pubDate>Wed, 09 Sep 2009 07:03:12 +0000</pubDate>
<dc:creator>jusuko</dc:creator>
<guid>http://bermutu.wordpress.com/2009/09/09/durian-raja-buah-buahan-buah-para-raja/</guid>
<description><![CDATA[DURIAN, SIAPA (tak) SUKA ? Buah durian, sepertinya, bagi kita sebagai penduduk wilayah Nusantara ini]]></description>
<content:encoded><![CDATA[DURIAN, SIAPA (tak) SUKA ? Buah durian, sepertinya, bagi kita sebagai penduduk wilayah Nusantara ini]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[es war einmal...]]></title>
<link>http://cjohann.wordpress.com/2009/09/07/es-war-einmal/</link>
<pubDate>Mon, 07 Sep 2009 17:37:25 +0000</pubDate>
<dc:creator>cjohann</dc:creator>
<guid>http://cjohann.wordpress.com/2009/09/07/es-war-einmal/</guid>
<description><![CDATA[Kommt mit! Etwas Besseres als den Tod findet ihr überall. Der Esel weiß mal wieder nicht, dass wir i]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<div class='snap_preview'><p>Kommt mit!<br />
Etwas Besseres als den Tod<br />
findet ihr überall. </p>
<p>Der Esel weiß mal wieder nicht,<br />
dass wir ihn pflegen&#8230;,<br />
knurrte der Hund.</p>
<p>&#8230; schon Pflegestufe III hat&#8230;,<br />
seufzte die Katze.</p>
<p>&#8230; an hochgradiger Demenz leidet&#8230;,<br />
krächzte der Hahn.</p>
<p>&#8230; und wenn er nicht stirbt&#8230;<br />
er uns weiterhin den Tag verdirbt,<br />
grölten sie im Chor.</p>
</div>]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[Berouw na het leven]]></title>
<link>http://miykayah.wordpress.com/2009/09/04/berouw-na-het-leven/</link>
<pubDate>Fri, 04 Sep 2009 19:37:28 +0000</pubDate>
<dc:creator>Miykayah</dc:creator>
<guid>http://miykayah.wordpress.com/2009/09/04/berouw-na-het-leven/</guid>
<description><![CDATA[De zieke kiekendief Een jarenlange kwaal sloopte de kiekendief. Toen &#8216;t einde nader kwam, riep]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<div class='snap_preview'><p><strong>De zieke kiekendief</strong></p>
<p><em>Een jarenlange kwaal sloopte de kiekendief.<br />
Toen &#8216;t einde nader kwam, riep hij:&#8217;Ach moederlief,<br />
Wilt u voor mij nog een, de laatste kans beproeven<br />
en naar de goden gaan, mijn leven ten behoeve?<br />
Bid hun dan om gena, en om barmhartigheid,<br />
zodat ik beter word. Mij rest nog weinig tijd!&#8217;<br />
De moeder wilde &#8216;t doen, maar zei:&#8217;Hoe zal ik slagen?<br />
Ge hebt een leven lang u als een schurk gedragen!<br />
Uit tempels, offerschalen, uit elk heiligdom<br />
hebt ge gestolen. Wat, als &#8216;k bij de goden kom,<br />
moet ik hun zeggen? Zelfs al zouden zij mij horen,<br />
heb ik geen hoop er op. Mijn zoon, gij zijt verloren!&#8217;<br />
Berouw komt na de zonde;spijt komt na de daad,<br />
maar doorgaans pas wanneer het om uw leven gaat. </em></p>
<p>                                 Een fabel van Aesopus</p>
<p>Neem het maar ter harte. Rond het jaar nul wisten ze al hoe de mens in elkaar zat. (Ik denk eigenlijk dat ze dat al eerder wisten) Berouw hebben wij niet zo vaak. Alleen als het erop aan komt. Soms is het te laat. Denk maar aan de gelijkenis van de rijke man en de arme Lazerus. Dat was berouw na het leven,. Beter arm dan rijk en verloren te gaan.</p>
</div>]]></content:encoded>
</item>
<item>
<title><![CDATA[fabel]]></title>
<link>http://strickistracki.wordpress.com/2009/09/04/fabel/</link>
<pubDate>Fri, 04 Sep 2009 10:44:31 +0000</pubDate>
<dc:creator>strickistracki</dc:creator>
<guid>http://strickistracki.wordpress.com/2009/09/04/fabel/</guid>
<description><![CDATA[superwash - farbe 161]]></description>
<content:encoded><![CDATA[<div class='snap_preview'><div class="wp-caption alignnone" style="width: 171px"><img src="http://i191.photobucket.com/albums/z224/strickistracki/schatzkiste/DSCF0465.jpg" alt="superwash - farbe 161" width="161" height="300" /><p class="wp-caption-text">superwash - farbe 161</p></div>
</div>]]></content:encoded>
</item>

</channel>
</rss>
