(Belarusiska röster om mänskliga rättigheter, del 4, läs om hela projektet här)

Hur är det med de fackliga rättigheterna i Belarus (Vitryssland)? Har situationen blivit bättre under det senaste året? Nej, inte om man får tro Aleksandr Jarosjuk, ledare för Belarus demokratiska fackförbund:

En fungerande välfärd och fungerande säkerhetsnät är en av grundstenarna i en fungerande Svenskmodell. Borglighetens retorik har åtminstone sedan valrörelsen 2006 handlat om bidrag, fuskare och om slöseri. För att en gång för alla räta ut begreppen så är A-kassan en form av försäkring där alla som betalar också har rätt till hjälp vid arbetslöshet, därav inte något bidrag. För att röra oss vidare i den borgerliga retoriken så finns det självklart människor som fuskar även med A-kassan, liksom i alla system. Regeringen visade därav tidigt vart skåpet skulle stå, sänkte a-kassan och ropade ”det ska löna sig att arbeta”. Den största skillnaden mellan deras retorik och mina egna tankegångar är att jag faktiskt tror att nästan alla människor vill arbeta. Jag har vänner som både tvingats leva på a-kassa på grund utav varsel men också Socialbidrag senare pågrund av svårigheterna att få ett heltidsjobb när ungdomsarbetslösheten skenar dag för dag. Ingen av dem jag har pratat med har ens påstått att det är särskiljt spännande att leva på så pass knappa resurser.

Aftonbladet skriver om Lena Berglund, 27år gammal, och hennes problem med a-kassan, inte för att hon gjort fel för sig utan för att handläggningstiderna är för långa. Visst kan jag förstå att fackförbunden och alfakassan har fått ett betydligt högre tryck i och med finanskrisens varsel men så långa väntetider som det är idag kan inte vara acceptabelt, då det rubbar hela den svenskamodellen om systemen inte fungerar.

Jag hoppas att det sätts press på a-kassornas samorganisation för att få fram någon form av direktiv kring längsta väntetid för sin ersättning. Att en människa tvingas till Socialbidrag pågrund utav handläggningstider och byråkrati är förkastligt. Jag anser att framtidens ambition bör vara en a-kassa på 80% och en handläggningstid på max två veckor. Det måste kännas tryggt att arbeta och det måste vara tryggt med rotation på arbetsmarknaden!

Hej, nu skriver jag igen. Senast skrev jag om hur fel det kan bli utan en ordentligt reglerad arbetsmarknad för att försöka jämna ut lite av den stora makt sned fördelningen som annars naturligt uppstår om man inte gör något alls.

Nu har fackombudet gett upp och företags chefen/ägaren gör precis som han vill. Jag tycker att det här är förjävligt, jag hoppas att du också tycker det. En människa kan inte behandla andra som handelsvaror bara för att han råkar vara chef över den.

Margot Wallström sa en väldigt klok sak i sitt sommarprat förra året:

Att vara chef det är en position. Att vara ledare, det är en relation.

Jag vill inte att vi går mot ett samhälle där människor och arbetskraft börjar ses som en simpel handelsvara, det kan aldrig vara okej att som Aftonbladet skriver en restautang har som koncept att nedvärdera personalen. Jag hoppas att du ser på det likadant och att du slutar hoppa på LAS och andra arbetsmarknadslagar utan att ha något konkret, som är bättre, att ersätta den med.

Nu går Europa till val och alla organisationer som har politiska intressen ser till att deras medlemmar går och röstar. För mig som SSU:are så vore det ”ideellt tjänstefel” att inte se till att alla våra röst berättigade medlemmar röstar och får sina vänner att rösta, så fungerar en demokrati. I expressen framstår det helt plötsligt som något konstigt att LO värnar sina medlemmars rösträtt och värnar sitt ändamål, det vill säga den Svenska arbetsmarknadsmodellen.

I annonsen som LO har publicerat så står det ”Han tycker inte att det är så viktigt att du röstar, gissa varför”. I mitt förra inlägg skrev jag att…

” Direktörer, toppchefer och lobbyister kommer alltid att fortstätta rösta, alla typiska väljare hos de konservativa/borgerligheten. Gruppen vanliga människor och gruppen människor som har det sämre ställt ekonomiskt känner oftare att det är meningslöst att gå och rösta. Påminn dina vänner om att gå och rösta! Låt inte någon annan bestämma åt dig, rösta för att du kan!”

Reinfeldts kärnväljare, de gamla moderaterna, stora delar utav näringslivet, de som de facto finansierar hela moderaternas existens, består just utav direktörer, toppchefer och PR-folk. Ett lågt valdeltagande kommer därför, enligt min mening, alltid att gynna borgerligheten.

På expressen.se pratar Fredrik Reinfeldt om dubbelmoral från Socialdemokratiskt håll och säger… ”Dubbelmoralen är uppenbar. Man kan ju inte först uttrycka oro för användande av negativ kampanj, och sedan vara de enda som de facto använder det, fast i radio, säger han.”

Då vill jag bara informera Statsministern om att allt som sägs så väl i radio som i annonser bara ska ses om en upplysning om vad Statsministern och hans falang inom politiken driver för frågor och på vilket sätt. Ytterligare ett exempel på detta kan vi se på Metro.se…

”På frågan om det räcker med att lägsta nivån i kollektivavtalen är uppfyllda, kunde han inte ge något klart svar. (Fredrik Reinfeldt)
- I Sverige ska svenska lönevillkor gälla och det får inte förekomma någon lönedumpning.
- Detta är en realitet, sade Mona Sahlin. Fredrik Reinfeldt är den enda i Sverige som tror att billig arbetskraft inte leder till lägre löner.”

Framgång kräver rättvisa, inte orättvisa arbetsvillkor. Rösta för ett Europa som tar ansvar imorgon. Gå och rösta annars tar Reinfeldt din röst.

Blir någon ens förvånad? Idag skrev en hög med företrädare för arbetsgivarorganisationer en artikel på DN debatt om frysta löner, nu rapporterar SVD att LO och Unionen, eller “löken”, har sagt nej.

Arbetsgivarorganisationerna slåss för deras medlemmars företagsvinster och fackförbunden för att alla de anställda ska ha det så bra som möjligt och för ett arbete med schysta villkor och bra löner. Det hela handlar om vems intresse som bör stå i fokus och värnas, vems intressen värnar du? Rött eller blott, människan eller storkapitalet?

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2953879.svd#tw_link_widget

Kommunstyrelsens vice ordförande Jan Hallberg (M) gör sitt för att besegra ungdomarna. Det räckte inte ända fram för kommunstyrelsen.

Efter en hektisk dag är jag nu på väg hem till Gårdsten. En presskonferens om Vänsterpartiets budgetförslag 2010, lunch på pendeltåget, två klasspresentationer i Alingsås, en brännbollsmatch mot ungdomsfullmäktige och ett möte om EU-valet på Vänsterpartiets expedition med Vänsterns studentförbund har hunnits med.

I brännbollsmatchen besegrade Ungdomsfullmäktige kommunstyrelsen i storleksordningen 71–55. Det är bara att gratulera, bita ihop och revanschera nästa år – när anslagen till ungdomsfullmäktige skall beslutas.

GP bevakade evenemanget även om jag är helt oförstående till påståendet att jag “hade kvällens mest originella klädsel: kostym, slips och hatt.” Det var ju spontanidrott anbefallt och då tar man sina vanliga kläder, eller hur? Jag tycker att det är mer udda att vuxna människor vistas barhuvade utomhus utan att skämmas än att man har hatt. Ute har man hatt, så har det alltid varit.

Mötet med Vänsterns studentförbund var inte välbesökt men vi hade en givande diskussion. Det var några år sedan jag var involverad i studentpolitiken. I synnerhet om man beaktar att ordförandeposten på Grafiska Institutets studentkår inte var speciellt politisk då det är en av landets minsta kårer.

Jag misstänker dock att studenter är en grupp som Piratpartiet siktar in sig på och en motoffensiv är välbehövlig.

Diskussionen kretsade kring partiets valplattform och de fokusområden vi har pekat ut: klimat och miljö, jämställdhet och fackliga rättigheter.

]]> http://pamflett.wordpress.com/2009/05/24/anda-kommer-du-att-rosta-som-mario-i-de-flesta-fragor-olle/ Sun, 24 May 2009 13:52:31 +0000 Jöran Fagerlund http://pamflett.wordpress.com/2009/05/24/anda-kommer-du-att-rosta-som-mario-i-de-flesta-fragor-olle/

Där politiken tar slut tar reklamen vid. Sanningen är att de båda kommer att rösta likadant i de flesta omröstningar de kommande fem åren. I synnerhet de viktigaste.

I en annons i Metro, som jag läste på spårvagnen hem från Al Nakba igår,  utmålar Socialdemokraternas kandidat till EU-parlamentet Olle Ludvigsson sig själv som försvarare av rättvisa arbetsvilkor och Mario Mauro, från Forza Italia, som dess största hot. Problemet för Olle är att Socialdemokraterna, i nästan alla frågor, röstar likadant som Mario Mauros partigrupp: Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater där även de svenska Kristdemokraterna och Moderaterna ingår.

Med lite subtilt photoshopande ser bilden på "högerkandidaten från Italien" ut som tagen ur polisregistret.

För att förstärka konflikten visuellt har reklambyrån gjort om färgbilden på Mario Mauro från EU-parlamentets hemsida till svartvit och gjord lite mörka partierna ännu mörkare. Som om bilden vore från ett polisregister i en maffiautredning snarare än från EU-parlamentets ofiiciella hemsida där Olle hoppas att även hans nuna finns på bild de kommande fem åren. Egentligen är det inte demoniseringen av en av Berlusconis gossar som stör mig. Socialdemokraterna får gärna gå längre i sin kritik av EU:s höger, även visuellt. För egen del skulle jag nog dra gränsen för photoshopretusch strax innan sätta orn i pannan.

Rättvisa arbetsvilkor skapas inte genom socialdemokratiskt samarbete med de konservativa i EU-parlamentet utan genom en röst på någon från Vänsterpartiet den 7 juni.

Det som stör mig är att Socialdemokraterna framställer sig själva som något de inte är: ett försvar av den svenska arbetsmarknadsmodellen och fackliga rättigheter. Inför EU-inträdet lovade de att kollektivavtalen inte hotades av EU. Laval-domen visade att de hade fel. Socialdemokraterna har aldrig krävt permanenta undantag för kollektivavtalen. De har inte krävt att det skall ingå i Lissabonfördraget eller krävt att Sverige skall undantas när avtalet godkändes av den borgerliga regeringen.

I annonsen i Metro skriver Socialdemokraterna att de är i opposition i EU-parlamentet. Det stämmer förvisso om man betänker att den socialdemokratiska gruppen är mindre än den konservativa och det enkla faktum att EU-parlamentet inte utser någon regering. Alla partier är således i opposition.

Om man däremot betänker det som verkligen betyder något – hur partigrupperna röstar – framträder en annan bild Socialdemokraterna och de konservativa har ett utbrett samarbete som oftast även innefattar den liberala gruppen. S, Kd, M, C och Fp röstar altså nästan alltid likadant i viktiga frågor.

Har man, som Socialdemokraterna, en EU-politik som går ut på att kompromisser med konservativa är viktigare än arbetsrätten och som Olle Ludvigsson, i egenskap av facklig representant, i Volvo Lastvagnar röstat för fyra miljarder i aktieutdelning samtidigt som arbetskamraterna sparkas krävs det mer än en reklambyrå och lite photoshop för att framstå som ett arbetaralternativ. Söker man efter någon som står upp för fackliga rättigheter i EU-parlamentet är Eva-Britt Svensson (V) det självklara valet.

Länkar: DN, SR, GP, GP, GP, GP.

Centern vill inte just nu. Reinfeldt är inte klar med vad han vill. Men dom minsta, snart uppätna i alliansen, har både bestämt sig och tycker likadant. Att vi ska rösta om euron en gång till.

Vi har blivit fattigare när vi reser och Borg får sitta utanför och vänta, är argumenten. Som om vi skulle resa kors och tvärs och hur som helst i dessa tider eller att Borg hade velat ha andra beslut än dom som ändå blir. Så himla utanför är han inte heller, se bara hur ut han kom när han girigförklarade bankdirektörer. Media är utmärkt att både ha och vända sig till om man vill komma ut. Eller när man som finansminister vill komma in.

Vi har inte bara hört det förut det var inte ens så länge sen; att vissa folkomröstningar inte ska gälla. Alltså ska kärnkraftsomröstningen alltid omtolkas, eller i alla fall när partiledare ser politik och värderingar som kläder i en garderob. Trots att sanningen om kärnkraft och avfall är densamma idag som då.

Och nu euron. Igen. Trots att matchen slutade 56–42. Trots att världen dessutom och just nu står mitt i en finanskris som är en miljökris som är en politisk kris. Som är en konsekvens av det sätt världens makter valt att styra på. Medan andra folkomröstningar ska gälla i evighet amen, som när vi röstade om EU över huvud taget. Och därför numera inte alls ska diskuteras, inte heller i årets val. Som är ett europaparlamentsval som inte är ett euroval som inte har med parlamentet att göra.

Men det har utstationeringsdirektivet. Det är dessutom så allvarligt och idiotiskt att hela valrörelsen kan hängas upp på bara det: fackliga rättigheter. Ska dom tvingas stå tillbaka i den heliga konkurrensens och fria rörlighetens namn eller ska facket ha rätt att vara emot? Få ta strid för utländska anställdas villkor, också när kraven går längre än minimilågt? Som i Vaxholmsmålet men som blev Lavaldomen.

Det är förresten typiskt alliansen att både byta fokus och se världen från bara ett håll. Och alltså hellre göra politik av att Borg sitter utanför än att fackliga rättigheter inte räknas. Utstationeringen av Borg är inget och noll mot en sådan värld.

Där, Hägglund-Björklund, har ni en folkomröstning att tala om! Eller åtminstone som Mona Sahlin och (S): vägra en till Barosso om direktivet står fast.

Och anser vi att Sverige ska införa euron? Nej.

I Munkfors och Kristinehamn har jag träffat fackliga förtroendevalda från både IF Metall och Pappers på arbetsplatser där nästan all produktion går på export.

Med en mycket målmedveten blick säger dom till mig; Vi ska göra vårt för att bidra till en valseger för Socialdemokraterna. Vi behöver en vänstermajoritet i Europaparlamentet för de fackliga rättigheternas skull. Vi måste bryta högerns makt.

Kryssa Jens i Europavalet!

Alla gillar när jag säger att Socialistgruppen kommer att underkänna en ny EU-kommission om man inte med ett nytt direktiv stärker de fackliga rättigheterna. Det är fackföreningensrörelsen i varje land som ska bestämma vilka anställningsvillkor man ska förhandla om.

Respekten för varje lands regler måste slås fast i ett nytt direktiv. Vi kan aldrig acceptera att det är EG-domstolen som bestämmer.

Om Socialdemokraterna vinner en valseger i Europavalet så tror jag att de fackliga organisationernas aktivitet har en avgörande betydelse.

Klubbordförande och andra är beredd att ta debatten på arbetsplatserna och kommer att uppmana sin a medlemmar att gå till valurnan. Det handlar om kollektivavavtalen.

Facklig – politisk samverkan har aldrig varit tydligare.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om bryta högerns makt, EU-direktiv, EU, fackliga rättigheter, kollektivavtal, Europavalet, Jens Nilsson

Svenska media rapporterar som vanligt endast sparsamt om de enorma protesterna ute i Europa - mot globaliseringen, mot EU, mot NATO, mot regeringarnas nyliberala ekonomiska politik.

I samband med G20-ländernas toppmöte, i samband med NATO-mötet den 4 april i Strasbourg, den franska endagsstrejken mot Sarkozys nedskärningspolitik där upp till tre miljoner deltog med ett stöd av 78% av den franska befolkningen, protesterna i Italien mot Berlusconi den 4 april - kort sagt alla de mångmiljonhövdade protester som snart sagt reser sig som en man mot den förda ekonomiska politiken - där svältkurer ordineras för de offentliga verksamheterna samtidigt som kapitalmarknaden övergödes med massiva stödpaket, och bonusar fortsätter att betalas ut. Dessutom fortsätter Bushs krigföring som om inget presidentval skett, och nu dras också Europa in i kriget.

Till och med en före detta chef för den brittiska säkerhetstjänsten  MI5, Dame Stella Rimington, ställer sig mycket kritisk till de befogenheter som antiterrorterrorn ger polis och andra myndigheter i den nya lagstiftningen som över hela Europa nu implementeras för att öka ‘säkerheten’ för medborgarna. Hon som själv varit chef för underrättelseverksamhet fruktar att en polisstat är under framväxt.

I Grekland rasade protesterna över att en ung pojke dödades av polisen under protester i Athen mot regeringens politik. Och under G20-mötet attackerades en man på väg hem från jobbet av polisen – utan att han ens deltog i demonstrationerna, och dog senare under dagen, ifall dödsfallet orsakades av det batongslag han uppgetts fått av polisen återstår att utredas. En affärsman på besök i London filmade incidenten och lämnade över materialet för utredning, då Tomlinsons familj inte fått någon uppgift från myndigheterna om vad som egentligen hade inträffat.

Men lagpaketen som ytterligare armerar statsmakterna med repressionens alla kontrollverktyg, skyddsvästar och pansar fortsätter att hastas fram utan betänkligheter. En diktatur i våldsamma födslovåndor.

Tack till Den Osynliga Patienten för länkarna.

Varenda dag nuförtiden verkar tillägnas något syfte, det ena underligare än det andra. Allt ifrån kanelbullens dag till en köpfri dag. Det sistnämnda en ganska konstig dag för oss som har mindre pengar än månad. Men på nu på lördag, den 12e juli 2008, kommer en kampanjdag för Malmö 26. En dag att ta på allvar för alla oss som arbetar med markservicen i det här samhället. För den strid som just nu utspelar sig kring 26 strejkvakter i Malmö är en utmaning mot allas våra livsvilkor.

Det började med att en anställd vid sushi-köket Izakaya koi blev misshandlad av sin chef under en så kallad inspirationsresa till London. Som om detta inte vore nog blev han därefter omedelbart uppsagd. Det säger sig självt att denna uppsägning saknade giltig grund. Arbetsköparen Henrik Siebert är en av alla dessa småpåvar till småföretagare som tror att arbetare är egendom att fritt förfoga över. Att Henrik med sin ärvda rikedom inte skulle ha rätt att utsätta personalen för fysiskt våld, eller säga till dom att gå från den ena dagen till den andra, verkar verkar inte ha funnits i hans begreppsvärld.

Det är som vi alla vet en borgerlig offensiv på alla plan i samhället just nu. I allt från politikernas talarstolar till pophögerns bloggar och på dom stora tidningarnas ledarsidor hörs samma tjatiga mantra. Frihet-avreglering-marknad-småföretagare. Man hade gärna skitit i allt detta tråkiga och uppblåsta skitsnack och stängt sina öron. Men tyvärr är det ju så att allt pratet bara är ett försök att rättfärdiga en konkret politik. En politik direkt riktad mot oss. Genom att säga emot på arbetsplatserna hotar vi friheten. Företagarens frihet att bestämma, pengarnas frihet att obegränsat flyta ovanför våra huvuden. Allt mer ifrågasätts vi. Om vi inte har råd att betala marknadshyror, är det då inte egentligen vårt eget fel att vi hamnar på gatan? Var och en får ta konsekvenserna av sina egna val. Att dom ekonomiska och sociala vilkoren från början ger oss olika utgångslägen är ofint att nämna. Någon skulle kunna få den uppfatttningen att du tror att det finns sociala strukturer och inte bara individer, och det utesluter dig från alla moderna diskussioner.

Vad har nu allt detta med konfikten på Isakaya koi i Malmö att göra? Allt. För det skulle inte bara visa sig att Henrik Siebert vägrade all dialog med den anställdes organisation, så att konflikten till slut ledde till blockad av hans verksamhet. (I detta fall handlade det självklart inte om att Siebert fick ta konsekvenserna av sitt hänsynslösa och brutala agerande, utan om den hemska fackmaffians orimliga krav). Det skulle också snart bli uppenbart att hela det etablerade samhället slöt upp på hans sida.

Situationen borde vara enkel och glasklar. En arbetsköpare ska inte få misshandla en arbetare i Sverige 2008, lika lite som han får avskeda anställda utan giltig grund. Men det är i teorin. Det som faktiskt hänt hitills är följande. Åtalet mot Sibert angående misshandel har lagts ner. I klassdomstolen AD lades skulden på den anställde. Läs: slaven käftade emot ju. När fackförbundet SAC genomförde en blockad mot restaurangen, en helt normal facklig åtgärd varslad på normalt sätt, ringde Siebert med anhang till polisen.

Och här börjar det verkligt absurda. Malmöpolisen bryter högtidligt, och med kommunpolitikernas goda minnne, mot den grundlag dom får betalt för att skydda. Dom inte bara lägger sig i och väljer sida i en facklig konflikt, dessutom går dom in med våld mot strejkvakterna. Vad har strejkvakterna då gjort för att provocera fram detta? Har dom slagits? Nej. Har dom kastat sten? Nej. Dom har utövat sin fackliga rättighet att hindra strejkbryteri genom att stå ivägen för svartfötter. Sedan 30-talet har det varit tillåtet att hindra strejkbrytare på detta sätt (moraliskt har det alltid varit, och kommer alltid att vara rätt).

Men polisen häktar 26 personer för ohörsamhet. Är det frågan om ohörsamhet? Knappast. Brottet ohörsamhet består i att vägra efterkomma polisens order, till exempel att stå kvar som folkmassa när polisen ger skingringsorder. Men i detta fall är det fråga om en grupp poliser som lägger sig i en facklig konflikt och alltså själva bryter mot både grundlagen och mänskliga rättigheter. Varför skulle organiserade arbetare låta polisen avgöra vem som har rätt i en facklig konflikt? Det är orimligt. Men Malmöpolisen är så säkra på sin rätt att vara politisk polis och styra och ställa även på arbetsmarknaden att dom alltså sätter 26 personer som deltagit i blockaden eller befunnit sig i dess närhet i häkte.

Inte ens här stannar det. En åklagare är dum nog att väcka åtal i allmän domstol för dom brott polisen diktat upp. En ytterst märklig förundersökning presteras där man lyckas undvika att nämna det viktigaste: att det pågått en facklig konflikt, och att det är denna polisen ingripit i. Detta är något hittills okänt på svensk arbetsmarknad, att behandla en varslad facklig åtgärd som ett brottmål.

Hur det kommer att gå i tingsrätten återstår att se. Det blir mycket intressant att följa den i höst, jag upmanar alla i Malmötrakten att gå dit och lyssna. Sjävklart finns klassamhället även inne i rättssalarna. I tingsrätten sitter fritidspolitiker som nämndemän. Hur det går i rättegången är givetvis av största principiella betydelse. Ska våra fackliga rättigheter finnas i praktiken eller bara på pappret? Ska staten kunna lägga sig i fackliga konflikter som här skett? Är Sverige i praktiken en polisstat? Alla dessa frågor ställs i blixtbelysning.

Hur det går i rättegången har däremot ingen avgörande betydelse ute i verkligheten. Hur mycket staten än intervenerar, högeraktörer i poliskåren och åklagarväsende tar lagen i egna händer eller socialdemokrati och majoritetsfack tigande samtycker, så ändrar det inte verkligheten. Våld och hot mot anställda, hänsynslöst utnyttjande av slavarbetare, det är en del av verkligheten 2008. Där sitter borgerligheten och stödäter för slavdrivarnas rätt. Där sitter välavlönade ledarskribenter, som borde vara jävligt tacksamma över det välstånd arbetarna åstadkommit åt dom, och skriver av dom upprörda småföretagarnas ojande om maffiametoder. Där agerar polisen och politikerna som om det åter var 1920-tal. Och det är det på sätt och vis. Vi har inte fått våra rättigheter i present av en milt leende överhet. Vi har erövrat dom, och måste på nytt erövra dom gång på gång. Vi har inte det där berömda och avgudade valet. Verkligheten är som den är. Därför kan en öppen kriminalisering av facklig verksamhet bara leda till hårdare och mer öppna strider på arbetsmarknaden.

I detta läge behöver vi komma samman som klass. Alltså sluta se oss som enbart individer och visa aktiv solidaritet med dom åtalade strejkvakterna. Det är inte bara deras rättigheter som nu ifrågasätts. Det är inte bara dom som står inför rätta. Det är alla arbetare som ser på sig själva som något annat än slavar. Och slavar är det sista vi är. Tillsammans besitter vi en enorm makt. Det är vi som bestämmer om bussarna ska gå, om varor ska komma fram, om något ska produceras, helt enkelt: borgerligheten är utlämnad till vår kollektiva nåd. Detta talas inte så ofta om idag. Men tiderna hårdnar. Priserna stiger, lönerna följer inte efter, vår självklara rätt till god vård, bra skolor och bostäder vi har råd med ifrågasätts. Att i ett sådant läge skicka polisen på strejkvakter är att utmana ödet.

Det finns många sätt att stödja kampanjen Malmö 26. På lördag kan till exempel alla som har bloggar hänga på kampanjen genom att informera om det som hänt. Vi kan prata med våra arbetskamrater och grannar. Motkraft har en sms-insamling där man kan skänka pengar till kampanjekostnader och eventuella böter. En t-shirt som stödjer kampanjen finns att köpa. Man kan dela ut flygblad eller ordna stödfester och informationsmöten. Bor man i Malmö och gillar sushi kan man låta sig bjudas på gratis sådan på lördag, samtidigt som man uppdaterar sig om läget. Platsen för detta blir givetvis Lilla Torg.

Tant Rasch har hystat över en alldeles glödande utmaning! Vad vill jag förbjuda?

Det hela började med Mymlan som ville förbjuda lögner (Och jag minns när gullebarnet spände ögonen i mig efter att ha sett “Bambi” och sa bestämt som bara en treåring kan “Men du kan inte dö innan jag blir stor, visst?? Och mina löften till mig själv: “Bara sanningar till ungen” sin kos på snabba vingar)

Sen hade Frk F velat förbjuda djurförsäljning i djuraffärer och på internet. Det håller jag verkligen med om! Skönt att det finns affärer som bara säljer djurprylar o djurfoder, inga djur. Har lyckats hitta två här på rimligt avstånd. Lovade mig själv på stående fot att inte sätta foten i den läskiga jättelika zooaffären bredvid coopan igen

Tant Rasch själv då. Jag hon slog till med att man borde förbjuda regeringen, hela alliansen som idé (eller som man hellre borde kalla dem “the alians” (här måste jag dock erkänna att det var en moderat som bjöd på den – har grämt mig sedan dess över att jag inte kom på det själv) Men där blir jag riktigt darrig i hel mitt reformistiska hjärta. Nog för att tanken att vara allhärskare är lockande – men hur förskräckligt jag än tycker att det är, det dom gör, är det här med demokrati. Jag är liksom väldigt seriös där.

Samtidigt känns det ju som att moderaterna gör precis det. Dom definierar om vad man får tycka. “Hur ska välfärden betalas” säger de strängt och spänner ögonen i oss. “Med skatt” säger jag dödsföraktande. Det är rationellast, effektivast, billigast och dessutom det överlägsna alternativet för den som gillar valfrihet. Helt enkelt för att en tokstor del av medborgarna vill ha det så. “Men”, säger moderaten gravallvarligt då “Det går ju inte, det förstår du väl Det låter sig bara inte göras.”

Men HA! nu kom jag ju plötsligt på vad jag vill förbjuda: att smita från sitt ansvar. Moderater som försöker låtsas som om de inte kan fortsätta betala sjukvård och skolmat med skatt fullt ut. Alla som nu försöker låtsas att det är någon annans fel att vi har en borgerlig regering – några måtte väl för Guds skull ha röstat på dem. Allra värst de som försöker låtsas att en röst på borgarna var ungefär som att prova ett nytt diskmedel – man måste ju ha lite omväxling. Eller för all del sossar som försöker skylla hela valförlusten på Göran Persson – jag menar vi andra är rätt många, hade vi varit tillräckligt bra borde inte han enbart kunnat störta landet i fördärvet.

Eller alla som just nu vill att idrottarna ska bojkotta Peking- OS. Visst skulle en OS-bojkott var förödmjukande för regimen. Men sen då?? Det riktigt stora problemet är ju att via alla tjänar på den kinesiska samhällsordningen där fackliga och mänskliga rättigheter kränks i varje stund. Vi vill inte betala 2 eller 3 gånger mer för alla de produkter unga kineser som sover i sovsalar och arbetar varje vaken timme producerar.

Så lätt att peka finger och kräva att någon annan ska ta ansvar – så svårt att ta de själv.

Problemet med att förbjuda att jag o ni andra smiter från ansvar är ju att vi erbjuds att slippa ta ansvar. Det är ju förbjudet – inte nåt jag själv måste bestämma mig från att avstå.

Oj, det var alltså en utmaning. Sen finns det en sak till jag vill förbjuda. Kedjebrev och allt som liknar dem. Alltså jag har inget emot att få dem. Men jag är skeptisk till att skicka dem vidare. Förut har jag alltid skyllt på att jag var tvungen, det funkar ju så. Bort det! Här ska tas ansvar. Så den som själv vill kan känna sig utmanad.

Förresten – när jag ändå håller på vill jag nog förbjuda lite till: strumpbyxor som halkar ner i grenen, reklam för sms-lån (för att den är både omoralisk och FUL), omställningen till sommartid (vem vill sova en timma mindre?), att min syrra har influensa och avskaffandena av enhetstaxan i SLs kollektivtrafik, gratisentré på museerna o SVUXA

Läs även andra bloggares åsikter om borgare, demokrati, djur, enhetstaxan, fackliga rättigheter, förbud, fri entré, alliansen