ligger nyvaken i sängen med datan på magen, realativt nöjd över gårkvällens festligheter brutaliteten till trots, då jag plötsligt börjar tänka (och det ska man ju INTE göra) och fundera över varför kassören tog mitt kort vid garderoben igår – det skulle ju vara gratis inträde på klubben? jaja, vi kom väl för sent och var tvugna att betala tänker jag. varför kom vi för sent? ja just det, vi gick ju vilse… varför gick vi vilse?! har ju varit här hur många gånger som helst!? ja just det, vi drack vin hos manuel innan. hehe, det glömde jag nästan. hur lyckades vi hitta fram då? ja JUST det, jag stoppade en taxi som körde runt i cirklar ett tag trots att stället vi skulle till låg precis bakom hörnet. ja just det, och jag gav honom också mitt kort, inga problem. mitt kort har ju massa pengar. INTE! och inte kostade ölen 26 kronor som utlovat, kunde vi konstatera vid det obligatoriska checkandet av saldot på kontot dagen efter. manuel konstaterade det dåra, själv vågar jag inte gå in och kolla.

allt som allt en skön kväll!

Asså, gaaaaaaaaale va seeeeegt internet är inne här inne. Bara för att avståndet till routern är megalångt. Jag vill att det ska funka bra ju! Det var likadant i mitt förra rum… Åh, vad fuskigt det är!

(ja, jag tog bilden från google; sökte på “sur” och tog den tredje bilden)

Men nu ska jag i alla fall plugga lite matte. Banken gick bra tidigare, men jag är lite fattigare för det… Lyssnar på Britney Spears’ “Amnesia” just nu. Den é gó!

Julen är i antågande…

En vilohelg… En helg då man umgås med sin familj
och sina vänner.

Samtidigt kanske det är en helg i stor ångest för många..
Främst barn…
Det är då glöggen kommer fram i tid och otid..
Det ska vara alkoholhaltiga drycker till hela helgen.
Många gånger slutar helgen i kaos innan den ens har börjat.
Det är barn som sitter inne på sina rum och gråter och är rädda.
Eller större barn som drar hela helgen på gatorna.
Barn som dom vuxna inte orkar bry sig om.
Föräldrar grälar… slåss… och skapar oreda
i ett redan skört hem.

Ångestfyllt kan det ju vara också utan alkoholen inblandat.
Det är föräldrar som inte har råd att ge sina barn någonting
som dom önskar…
Vinterkläderna kan ha satt stopp för den möjligheten lite tidigare.
FattigSverige är inte ett ord bara utan det är ett faktum.
Vi läser lite då och då om hur folk tvingas låna för att överleva.
A- kassan har man väntat på en 15 veckor…
Man kanske har blivit utförsäkrad… Varslad…
Ifrågasatt av sjukkassan och därmed så får man inga pengar..
Socialen kanske hotar med en barnavårdsutredning
om man begär akut hjälp. Så man ber inte om den hjälpen.
Man har hamnat utanför i samhället… Utanförskap.
Man kan bli sjuk av att ha det svårt. Många blir det ju också.
Att vara fattig är en stor hälsorisk.

Risken att hamna i psykiatrisvängen är stor…
Men kan ta till flaskan… piller… för att dämpa Ångesten
för hur man ska klara sig.
Hur man ska betala hyran, elen. Köpa maten. Kläder till barnen.
Pengar till skolresan… Under vintern är det Skridskor till barnen
Pulkor… osv… Skolan kräver iom att man får hem en lapp
“Vi åker skridskor på Torsdag ta med skridskor”
Eller om pulkaåkning… eller om det eller det…
Man har hamnat i en situation där ett äpple om dagen
i barnens skolryggor är en betungande utgift.

Det kommer en jul för dom med och den kanske firas
som första stycket i detta inlägg.

Jag är en av dom “Fattiga” i dagens Sverige…
Men jag klarar min situation helt OK med hjälp av min inställning
och ett behov av att inte ge upp och låta detta besegra mig.
Jag ser vartenda dag som en möjlighet att förändra..
Även om det inte händer ett skit för det mesta
så finns hoppet där alltid ändå och för mig framåt.
Givetvis går det trögt ibland som nu inför jul.
Då kontot ligger på 100% minus för vinterkläderna
till fyra barn har skördat ett stort hål i ekonomin redan i oktober.
Då är den jobbigare att gå framåt positivt med tanken.
När man skulle behöva en massa konkreta pengar
för att slippa ångesten… sorgen… ledsamheten…kampen
Men så småningom så går det ju det med…
Och man kan ändå känna glädje över julen…

Men alla kan inte göra som jag…
Så dom lider svårt av sin situation, dom trycks ner… lider
Äktenskap går sönder… Missbruk tillkommer eller den ökar…
Politikerna tittar på och gör inte en jota.
Det kanske konstateras bara… men sen ingenting.

Expressen hade en bra artikelserie i somras “Fattiga barn”
Jag var med som första familj.
HÄR är inlägget som var kopplat till just den artikeln.
Den höll diskussionen i gång i ett par veckor..
Men sen då?? Fortsättningen då??? Tystnad!!
Vore det inte på sin plats att aktualisera detta med jämna mellanrum?
Man kollar av om förändringar har skett inom dom politiska partierna.
I samhället för övrigt… När det tex gäller A-kassereglerna… Sjukförsäkringen.. Socialförsäkringen… m m
Expressen började bra… Men vart faen är fortsättningen?

Det här är människor i våran omgivning som lider.
Våra medmänniskor… Våra systrar och våra bröder.
Inte en dagslända i en tidning.

För hur det än är så går inte alla eventualiteter bakas in i livet.
Alla har inte en möjlighet att ha en buffert inför eventuella saker.
Människor blir arbetslösa… Sjuka… Utförsäkrade.
Livssituationer förändras… Familjer spricker…
Folk åker racerfart ner på botten i dagens samhälle.
En såpad rutchekana dit ner…
Såpad av samhällsklimatet som är just nu.

Ska vi då säga.. Skyll dig själv!!
Utan en tanke på att nästa gång kanske det är ens egen tur.

Sköt om er!!

KramKram!!

“– I Sverige ska alla ha rätt till mat. Det ska ingen nekas här. Men det gjorde de på socialen i Hyllie.”

Kan det ha att göra med att hon är Svensk? För de händer aldrig de nya “svenskarna”. Ur Sydsvenskan.

“Irene Shane har bara varit ålderspensionär i två år. När hon fyllde 65 innebar det att hon fick 3 000 kronor mindre varje månad. Nu måste hon planera sina utgifter noga för att inte få slut på pengar. En månad för ett par år sedan åt räkningarna upp hela inkomsten. Då kände Irene Shane att måttet var rågat.
– Jag blev tvärsur, då ringde jag nummerupplysningen och fick numret till en direktreklamsfirma. Sen hade jag ett jobb som reklamutdelare, säger hon lite stolt. Att den första lönen blev en förlustaffär gjorde henne besviken. De 157 kronorna i lön sänkte hennes bostadstillägg och skatten höjdes på hennes pension. När hon besökte socialen för att be om pengar till månadens mat fick hon nej.
– I Sverige ska alla ha rätt till mat. Det ska ingen nekas här. Men det gjorde de på socialen i Hyllie.”

Fundera nu på om det varit en familj från valfritt land i världens södra delar. Om de hade gått till media och sagt att de har ingen LCD tv eller laptop, ja då hade våra politiker krävt detta för dem. Men nu är det en vanlig svensk fattigpensionär. Då bryr de sig inte. Men tanten fixade jobb med engång. Varför görs inte detta bland hucklefolket?

Mvh Varjager

På TV3 visar de Lyxfällan. Folk som köper mer än de har pengar till. (Nej, jag zappade förbi i pausen).

Programledarna är tjocka och har lite väl många dubbelhakor. Har de fastnat i fällan? Äter de upp pengarna?

Känns konstigt att  se två övergödda herrar tala om för någon att de ska konsumera mindre…

Jävla CSN har fortfarade inte, TVÅ månader efter skolstart, fått igång utbetalningarna!!!

Långa Barnet sitter i Skelleftejävlaå och lever på vatten. Hyra och räkningar är skjutna på framtiden.

Då går Lillebror in. Igen. Pyntar räkning så att den inte ska gå till inkasso. Långa Barnet frågar den enda han vågar fråga. Rakt ut. Som alltid ställer upp.

Mig frågar han inte. Det behövs inte. Jag känner frågan i det han inte säger. Och hjälper så gott jag kan. Mannen hjälper så gott han kan. Pappan är inte ens tillfrågad eftersom båda sönerna vet att han kommer att bli arg och prata om pengaslarv och dålig koll.

Men det fixar Lillebror. Också. Pratar med pappan. Jämnar marken innan SAMTALET.

Mitt mammahjärta gråter. För ungen som inte vill vara till besvär. För ungen som skulle gå i döden för sin bror. För att deras kärlek till varandra är så fin. För att min kärlek inte räcker till mat.

Hoppas fan ni inte kan sova på nätterna ni på CSN. Utöver det önskar jag er annat som jag inte kan skriva här.

Lillebror ringde igen nyss. Han har bestämt att han och brorsan sköter detta själv. Utan att blanda in faderskapet. Så slipper båda det jobbiga. Jag sa att din bror kommer att finnas där för dig när du behöver det  en dag. Det har han redan mamma, det finns annat än pengar man kan behöva hjälp med…

bara försvann. gick upp vid halv 7 o skulle väcka tjejerna men efter en snabb titt på hur schema såg ut o vad dom skulle missa. martina hade ju tid för sin tandställning i nedre käke idag kl 13. o jag skulle bjuda på födelsedagsmiddag på “bambu” innan så senast kl 11 var jag tvungen att hämta dom. lät dom alltså sova vidare ……… tyckte inte de var lönt att göra sig ordning för att gå på en dubbel-lektion o sen bli hämtade.

väckte dom vid halv 10 o vi gjorde iordning oss o stod utanför “bambu” när dom öppnade halv 12 ……….. kära nån ……. åt så att jag fick ont i magen. tjejerna åt riktigt bra idag oxå, känns bra att äta ute när man har aptit  ………..

var i värnamo lite innan kl 13 ………… så jag följde med martina in hos tandläkare men när hon blev inropad åkte jag o vanessa ner till centrum. vi var på HM o kollade lite ……….. vanessa handlade lite för pengarna hon fick på födelsedagen o jag fyndade en top …….. så kul när jag kan göra mina små fynd

var inte hemma förrän vid 4 tiden o de var de verkligen dags för mina kära vovvar att få gå ut o gå en stund. o de var jätteskönt väder ute o jag tog en ganska lång runda. sen hem igen men bara för att lämna vovvar …. o sen iväg för att köra mamma o samtidigt släppa av vanessa på busstationen, hon skulle till anton o sova där. mamma har börjat sticka en tröja o de var nåt med fel färgbad så hon ville ut till GD´s i skeppshult. o typiskt när jag är fattig så hitta jag så skitsnygga stövlar där men jag har inte råd att köpa dom nu ……. men vill ha   var hos mamma en stund när vi var färdig med våra ärenden.

kvällen tillbringade jag i soffan ……. med lite tv o lite data …………..

I dag, när jag handlade mat så mötte jag en ung kvinna som jag känner igen. Hon var ledsen och berättade att hennes familj har väntat över 8 veckor för att få sin föräldrarpenning från försäkringskassan! För att klara sig har hon pantat sina vigselringar och ett armband i guld som hon har ärvt av sin mormor! För mig är det skandal! Nej, låt oss bilda opinion hur försäkringskassan styrs!

Nu kommer jag att kunna uppdatera den här bloggen med bilder! Jag har precis beställt en kamera. Och inte vilken som helst en nikon d300s, tror den är precis vad jag behöver för att jag ska komma igång igen. Det kommer ta ett bra tag innan jag växt ur den!! Jag köpte två objektiv ett fast 35mm och ett 18-55mm jag vill inte ha så mycket zoom just nu, behöver lära mig att gå nära och studera bilden jag vill fånga. Sen köpte jag en blixt sb-600 det ska bli hur kul som helst!

Jag hoppas den är här innan fredag så jag har helgen på mig att fota. Det kommer att ta ett bra tag att lära känna kameran och hur jag vill använda den.

Jag kommer sova gott om än lite fattigt inatt.

Afrika og flere andre land som lever i den “tredje verden”  har som de fleste vet, ikke tilstrekkelig tilgang til mat, vann, medisiner og legebesøk. Hver eneste dag dør barn pga. sult og sykdommer som malaria og aids.

 Siden Afrika er et meget ressurssterkt kontinent, kan en løsning være å inngå et sterkere partnerskap med vesten. Hvis “oss fra vesten” bistår sterkere økonomisk, vil det bli lettere for land som Afrika og benytte seg av disse ressursene. En enda bedre løsning kan være at vi setter opp en “resteautomat”. Denne såkalte “resteautomaten” vil da være en automat hvor du kan legge igjen rester etter middagen på et rullebånd, middagen blir fryst for så å bli sendt ned til fattige barn i Afrika. Helt til slutt vil brukeren få utbetalt en liten slant med penger, som takk til at han/henne bidro til en viktig sak! Men det er jo helt idiotisk og direkte dumt, tenker du som sitter og leser. Ja, kanskje det, men les dette før du krysser ut siden og aldri leser denne bloggen igjen.

Du har mest sannsynlig hørt eller tenkt tanken opp igjennom barndommen din. Du er mett og ferdig spist, men fortsatt er det middag igjen på tallerknen. Den innskrumpa tanta di gnåler ut om at du må spise opp maten: “Tenk på de fattige barna i Afrika!”. “Jaja” tenker du og graver fram litt ekstra plass i magesekken for så å dytte i deg resten av maten. Har jeg rett? Klart det. Men har du noen gang tenkt grundig over utsagnet?
  Hvis du virkelig bryr deg så spiser du opp maten og er takknemlig for at du i det hele tatt får mat. Hvis du ikke bryr deg spiser du til du er mett og lar restene ligge igjen, for så å kaste det i matavfallet. Men hva hjelper det de fattige barna i Afrika at du spiser opp maten? Og hva hjelper det de fattige barna i Afrika at du kaster maten? Tenk litt på det.
Ved å innføre en slik “resteautomat” vil alle tjene på det. Du slipper å overspise deg og bli feit og ekkel. Du får penger for mat du hadde tenkt til å kaste. De fattige barna i Afrika slipper å tenke på å bruke hele ukelønna si på mat og kan heller bruke penger på f.eks å bosette seg. Er jeg smart eller hva?

Så neste gang den sure tanta de sier at du skal tenke på de fattige barna i Afrika, still ho et ultimatum. “Ja, hva med de? På hvilken måte hjelper jeg dem ved å spise opp maten?”

Ibland så har tanken kommit över mig… en idé.
Den är inte unik… och säkert så finns det behov av den.
Eller det här har funnits under några år hos mig…
så den är inte ny för mig.

Jag som ensamstående mamma vet hur drygt livet kan vara ibland.
När det kör ihop sig… när barn är sjuka… när man själv är sjuk.
Att kunna sova en stund när man själv är sjuk och har barn hemma
är ibland en omöjlighet för några..

Att kunna då beställa hem hjälp som tog över alltet
så man kunde sova en stund..
eller som går och handlar en som lagar mat m m.
Eller gå ut med barnen en stund..
Sådan hjälp är guld värt för en ensamstående förälder.

Jag är ju ensamstående med fyra barn hemma.
När inte någon finns tillgänglig av släkt eller vänner.
så har man ju önskat att denna möjlighet fanns.
Att det finns ett par extra armar till hjälp är ju guld värt.

Ibland så har jag tänkt på att det vore ju underbart
att kunna starta upp en sådan firma..
Dit vi ensamstående kan vända oss till när det kniper.
Att kunna ringa på morgonen och säga
“Idag skulle jag behöva hjälp med att handla
för två av mina barn är sjuka och jag kommer ingenstans
Kan ni komma?”
“Jag har inte sovit en blund i natt för sjuka barn
och skulle behöva sova några timmar på dagen.. Kan ni komma?”
” Idag så har jag så ont i min rygg och barnen skulle behöva komma ut en stund… kan ni komma?”
“Jag har ett barn sjukt och skulle behöva gå med en annan till fotbollsträningen.. Kan ni komma?”
Hämta och lämna på dagis/skola…osv…
Ja ni förstår vart jag vill komma.

Jag tror ju att det skulle uppskattas av många ensamstående föräldrar
att kunna ha möjligheten till sådan hjälp..
Eller vad tror ni?

Jag vet ju av erfarenhet att det kan knipa rejält ibland..
Ibland så är både jag och några barn sjuka..
Men som det är nu så kan jag inte ligga sjuk… det går bara inte.
Min största fasa just nu är att jag ska bli liggande i tex svinflunssan…
Man kan tydligen bli rätt så dålig…
Men som jag sa… ja kan inte ligga ner.. barn ska skötas.
Det ska lagas mat… tvättas kläder… dom ska till skolan..
Dom ska ut… dom ska det och det….
Eller om jag bryter foten eller så
Då måste ju vardagen ändå fungera… så är det bara.
Alla har inte ett stort närverk omkring sig
Så att man kan få den hjälpen tex av släkten

Ingenting får ju stanna upp när man har barn
Dom ska ha sitt oavsett vad.
Jag har aldrig legat ner när jag är sjuk.. inte sen jag fick barn.
Så jag vet ju att allting går…
Men det kunde ju gärna vara lite lättare någon gång.
Det suger ju kraften ur en rejält vissa situationer som man hamnar i.
Det är ju annat när man är två om vardagen…
Men när man inte är det… så kan det vara lite körigt ibland.

Mitt största fel är ju att jag har svårt att be om hjälp.
“Kan själv” är mitt motto…Haha
Men ibland så kan man inte själv så är det bara..
Har svårt att be någon som själv har barn att hjälpa till
Dom har ju sitt med barn
och jag har fyra barn… det blir så mycket för dom.
För mig skulle det vara lättare att ringa någon firma.

Det går åt en massa pengar när man ställs inför jobbigheter.
Har man svårt att orka laga mat..
Eller man har inte kommit iväg för att handla för att man är sjuk
eller någon av barnen är sjuk tex i magsjuka..
Så kanske hämtmat är räddningen under några dagar..
Ja då är det ju kört sen när det gäller ekonomin…
Det luktar ju konkkaronkka lång väg… iaf för mig.

Men visst skulle det vara en bra idé?
Vad säger ni mina fina kloka läsare?

Givetvis skulle det inte kosta skjortan
utan man få hitta ett sätt att få ner kostnaden
för den föräldern som ska ha hjälp…

Nu hoppas jag ju att någon snor min idé ju rakt av…
Jag har inte råd att starta upp en firma alls..
Eftersom det krävs mera än en som jobbar..
Jag är ju fattig… Remember!! Haha
Om någon startar upp en sådan firma här i Köping
så kan jag ju jobba där sen =)

Jag brinner verkligen för att försöka underlätta situationen
för oss ensamstående föräldrar..
som kanske också är fattiga… arbetssökande och så.
Jag är ju allt det där och massor med andra är det ju också.
Det var därför jag ställde upp i Expressens “Fattiga barn” artikel
Just för att hjälpa några kanske att få en annan syn på sin situation
ett annat tänk…så att man  inte går under.. så att man orkar
För jag vet att det fungerar… det funkar ju för mig =)

Att hjälpa till med idér, peppning och att lyssna och förstå…
Ibland så hjälper det enormt en annan medmänniska att någon förstår.
Eller när någon känner igen sig i mina texter när jag bloggar.
Man vet att man inte är ensam om sin situation…
Jag är öppen om min situation och känner ingen skam
Jag hoppas ju att det peppar andra att känna så också.
För skam är tungt.. så attans tungt att bära.

Det här är liksom min lilla dröm den här firman.
Den är just nu inte möjlig att förverkliga alls.
Ja eftersom jag inte har dom pengarna som behövs..
Men kanske någon gång i framtiden..
Då kanske min ekonomiska situation ser annorlunda ut.
Men jag fortsätter att drömma… som vanligt ju =)
Som sagt var.. så hoppas någon snor idén nu..
För är ju övertygad om att det finns ett behov.

Sköt om er alla…
och ha en attans trevlig kväll.

KramKram!!

Nu så är det fredag… skönt va?

Barnen är i skolan… och idag så gick morgonen faktiskt helt skapligt.
Behövde inte tjata så mycket… attans skönt ju.
Kan det bero på att det är Disco i kväll för ungarna
och givetvis sneglar dom på min arma pengpung…Haha
Dom vet ju att ett pissigt beteende inte belönas
med Discopengar i alla fall…
Sen finns ju risken att dom åker på att städa sina rum
innan dom ens kan komma på tanken att fråga om pengar.
Bäst att hålla morsan på gott humör ju…Hahaha

Huadå… disco igen.
Tre ungar 25 kr inträde var + 25 kronor i fickpengar per Travolta.
Det blir alltså 150 pix som ska ut.
Och nää, dom skulle dö om jag tog med mig fika hemifrån..Haha
Coolt ju att stå där och hänga i ett hörn med en läskburk
och en chipspåse så där nonchalant som en discounge bara kan göra…Haha
Inte lika häftigt med en mugg saft och mariekex i näven =)

Kul när man behöver dom pengarna till annat..
Men då får jag dra in på någonting som inte rör barnen.. så får man göra.
Försöker av hela mitt hjärta att dom alltid ska få gå som på disco.
Det pratas om det i skolan idag.. och träffar bestäms.
Där samlas ju alla kompisar ikväll…
Det är discot man pratar om på Måndag.
Det är ju det där med utanförskap man ska försöka undvika..
Det har jag pratat mycket om efter “Fattig Artikeln”
Så det är bara att öppna pungen
och gå med miniTravoltorna på Disco idag.

Dom brukar ju ha så attans kul där..
Sen på kvällen när vi går hem så har jag med mig
tre rödkindade, svettiga och glada ungar…
Då var det värt allting fast man egentligen inte skulle ha råd.

Försökte röja igår kväll.. men det gick så trögt
Men som tur var så ringde en mycket trevlig man
som jag tjattrade med en bra stund..
Han befriade mig från skitgörat en stund
men tyvärr så är det ju kvar…
Så det är kanske dags att börja sätta fart nudå.. bläh!!

Fast egentligen har jag lust att tupplura en stund..
Kanske skulle jag göra det istället… =)
Det låter onekligen lite bättre än städa…Haha

Vädret här i Köping är okidoki
Sol och varmt.. skönt ju!!

Nu får ni alla ha en helt underbar helg!!

Var rädda om er!!

Glöm inte hjärtana ♥ i orden
till er själva… om er själva ♥
Till varandra och om varandra! ♥

Då blir livet lite härligare, lite lättare.. att leva.

KramKram!!

Nu har jag fått den låten med Arja Sajonmaa på hjärnan.
Aimo Liukku valde att spela den innan mitt inslag i radion idag.
Låten finns där men inte som ett irritationsmoment..
Utan den finns där som en påminnelse om att man ska vara tacksam
över det man faktiskt har just nu.

Just nu känns det som om jag rider på en bra våg faktiskt..
En våg med mjuka fina rörelser… vackra… härliga….
Det händer lite nytt i mitt liv just nu… trevliga saker.
Det har kommit in mycket nya fina människor i mitt liv
Sådana inspirationskällor till människor som man blir glad av.
Man ler bara man tänker på dom… =)

På något sätt känns det som om jag börjar komma fram i kön
att det är min tur snart. Det kanske är det just nu.. min tur i vissa saker=)
Att förverkliga sig själv att utvecklas… gå framåt.
Inte för att det stod stilla innan… men det rörde på sig i sakta mak
Sådär lullande tryggt… ja om ni förstår vad jag menar =)
Gillar egentligen inte att lulla omkring i tillvaron…Haha
Fast det var nog inte den sortens lullande jag menade.

Vet ni… det känns bra faktiskt… mycket bra =)

Förstå vad mycket jag har att vara tacksam över…
Mina fem vackra underbara barn, 4 killar och en tjej =)
Vi är friska och mår bra allihopa.
Jag har underbara vänner.
Jag har ett hem och mat för dagen =)
Jag har hittat mitt sätt att förmedla som denna blogg.
Jag har fått möjligheten att förmedla via andra medier…
Jag är tacksam över att kunna känna glädje varteviga dag..
Tacksam över känslan över att det alltid finns hopp
om en morgondag även om det gungar rejält i ens liv.

Att man lever lite “fattigt” mitt i alltet…
Att man är ensam om vardagen med fyra barn…
gör faktiskt inte så mycket… det går.. allting går.
Det trycker ner ens psyke att vara ett offer
Självömkan finns inte i min värld…
Självdestruktivitet finns inte heller…

Däremot finns det mycket kärlek och hopp…
Mycket underbarare känslor ju…
Känner hellre dom känslorna än någonting annat.

Att klaga vore en skymf mot livet…
Jag älskar att leva… just här och just nu.

Love You All!!

När man jobbar i en livsmedelsbutik på en relativt liten ort träffar man i princip alla som bor i byn och även närliggande byar som inte har någon egen affär.
Man träffar väldigt mycket olika sorters människor. Tystlåtna, pratglada, glada, sura, rika, fattiga…
En sak jag har tänkt på är att man(jag) också ser många ensamma människor och för en del av dessa ensamma människor är det så tydligt att det inte är en självvald ensamhet. Vissa är nedstämda och en del av dessa personers självförtroende har nog fått sig en törn genom åren.
Ibland gör det så ont att se det här men det gläjder mig lika mycket när jag kan tillhöra något i såna lägen. Om jag bara får personen att le lite, litegrann.
Det gör mig glad… =)

Nu e jag tröttis… Men när jag vaknar är det fredag =) Jag gillar fredagar, oaavsett om jag jobbar eller e ledig är det ändå kul med fredagar. Dom har någon egen känsla som andra dagar saknar. Folk är glada och man lyxar ofta till det lite på fredagar. Mysigt.

Vill ni veta vad jag önskar mig ikväll?
Jag önskar att alla katterna är kelsjuka och vill sova i sängen.

Sov så gott sötnosar!

Fattigdom ger perspektiv på livet.

Just nu drömmer jag om räksallad, kräftor, frukt, att köpa mitt dyra favoritshampoo, att se smink som ett naturligt köp, att slippa tänka en extra gång när jag handlar, att kunna gå ut och äta, att kunna fika med mina vänner. Sådant som är en helt naturlig del i vardagen för många som har jobb.

Jag drömmer också om lite dyrare saker som att gå på gröna lund igen nästa sommar, ta körkort i vår, njuta på min resa till Rom i vinter och åka till min syster i Göteborg. Sådant som jag kan unna mig när jag har jobb.

Andra saker jag drömmer om är att jobba med kommunikation, kunna gå på gymmet i höst, slippa gå innanför dessa vägg.

Så om det är tänkt att jag ska lära mig något av att vara fattig, så är det gjort nu. Nu är det dags att jag får lite lycka igen.

Det var egentligen meningen att vi skulle dra ut ett helt gäng, men allt verkade bara strula till sig för dem andra så dom sket helt enkelt i att komma.
Jag och Lina åkte in till stan, skulle till Nivå och föra… Oskar kom kanske en och en halv timma senare. Vi satt där, körde 20 frågor och snackade en massa skit i allmänhet tills dom stängde. Då hade vi fått två nya kompisar också, som följde med oss. Vi skulle ju styra kosan mot Harry B James!

När vi kom fram till HBJ så visade det sig att vakten som skulle kolla mitt leg var från Ludvika, lite kul faktiskt. Stod och pratade med honom och han vägrade ge tillbaka mitt leg förrän jag pratat med honom ett tag, haha. När jag sedan såg att man var tvungen att betala inträde höll jag på att dö, jag är ju så fattig liksom… Men Lina fixade in mig gratis! Väl inne på HBJ träffade jag mitt ex (Fredrik) gamla klasskamrat, det var lite otippat. Fast det verkar som om att jag alltid träffar folk jag känner där…
Pengarna började sina också, så jag gick fram till första bästa tönten i stoora glasögon och långt hår och fick honom att bjuda mig på en öl. Sedan fick jag även öl av min nyfunna vän Ben. Vi dansade och hade en allmänt trevlig kväll helt enkelt. När HBJ stängde så vart vi medbjudna till vitabergsparken. Lina och Oskar åkte hem till Bålsta, men jag och Ben hakade självklart på! Vi satt på en klippa där och drack öl och pratade. Jag och Ben var väl dom två som stannade längst…

Vi gick sedan och köpte cigg och kaffe på pressbyrån och åkte hemåt, jag kom till Bålsta vid 9-10 tiden och gick hem och somnade direkt!